Fysisk ekonomi
Bilaga till Schillerinstitutets nyhetsbrev Monitor
december 2012
Kriget mot öknen kan samla hela världen
På en konferens i Flörsheim i Tyskland den 24-25 november
presenterade Helga Zepp-LaRouche och Hussein Askary
Schillerinstitutets alternativ till de krig som pågår i Sydvästasien. I stället för att dessa krig får fortsätta och riskera att leda
till ett världskrig, skulle Schillerinstitutets plan kunna förena
alla nationer kring ett gemensamt projekt för att utveckla och
skydda planeten mot inre och yttre faror, samtidigt som man
ökar förutsättningarna både för mer liv på jorden genom ökad
makt åt klorofyllet och fotosyntesen, och för ökad ekonomisk
tillväxt för nationer genom ökad produktivitet per individ och
kvadratkilometer.
Planen går ut på att begränsa och till slut ta över öknarna på
jorden med början i Sydvästasien och Nordafrika, speciellt i
krigszonen Syrien-Turkiet-Irak-Iran-Israel-Palestina-Jordanien-Saudiarabien. Vapnen i detta krig blir då vatten, vetenskap och teknik. Att få stopp på den 13 miljoner kvadratkilometer stora öknen som sprider sig från Atlanten i Nordafrika
till västra Kina är inget som en nation eller några hjälporganisationer klarar av, utan då krävs det en global kraftsamling av
nästan alla nationer, stora som små. Detta blir ett gemensamt
mål för mänskligheten och en ny metod för att skapa fred och
stoppa konflikter i framtiden.
De ekonomiska principerna som används i detta program härstammar från Lyndon LaRouches utveckling av den
”fysisk-ekonomiska” vetenskapen:
1. Att ta existerande resurser (vatten och arbetskraft) och
höja dem till högre nivåer av effektivitet.
2. Skapa nya ”naturtillgångar” (genom till exempel avsaltning av havsvatten).
3. Öka produktiviteten genom utveckling av ”den ekonomiska plattformen” (infrastruktur, agro-industriell utveckling,
social utveckling genom avancerad utbildning... etc).
Gröna bälten
Projektet kan börja genast med användning av existerande
resurser längs de redan utbyggda delarna av Världslandbron/
Euroasiatiska landbron. Huvudtekniken, som kan bli första
försvarsskölden mot ökenspridningen, är att plantera såkallade
gröna bälten i utkanterna av samhällen och längs regionala och
transkontinentala transportleder. Dessa bälten skall vara 5-10
km breda och hundratals kilometer långa i flera led. Lämpliga
plantor i de gröna bältena skulle vara de traditionella plantorna
som tål värme, torka och salt, som palmträd, eukalyptus, olivträd, tamarind och indiska jujubeplantor. Det bör vara en kombination av lövträd och fruktgivande plantor som kan både
temperera klimatet, stoppa sandstormar och ökenspridning
men samtidigt producera mat och näring till befolkningen.
Forskning på nya typer av spannmål och andra grödor anpassade för detta klimat är redan igång och kan utvecklas vidare.
Vattenkällor
De gröna bältena kan börja planteras i flera områden i Afrika
och Asien samtidigt genom att bryta öknen i nord-sydlig riktning i flera sektioner eller ”krigsfronter” för att försvaga den
samlade effekten av öknen. Schillerinstitutets studie framhåller tre huvudsakliga vattenkällor för att försörja projektet med
vatten:
1. Flytta vatten från vattenrika till vattenfattiga
områden.
Detta är stora och kontinentvida projekt som har funnits på ritbordet i många år. Några exempel är: att flytta vatten med hjälp
av en 2.300 km lång kanal från Ob i Sibirien och Petjora i norra
Ryssland (båda floderna rinner ut i Ishavet) och vända vattnet
söderut dels mot ökenområden i Centralasien, dels mot den
uttorkade Aralsjön och östra Kaspiska havet och Iran. I Afrika
finns båda Transaquaprojektet, för att flytta vatten från Kongofloden i östra Kongo till Tchadsjön och den stora afrikanska
öken, och Afrika Pass-projektet, för att flytta vatten från de
stora sjöarna i Östafrika och Kongofloden till den sudanesiska
och egyptiska öknen i norr. Afrika Pass-projektet presenterades på Schillerinstitutets konferens av den egyptiske ingenjören Aiman Rsheed.
Andra projekt är byggandet av vattendammar vid de stora
floderna, som det turkiska projektet ”South Eastern Anatolia
Project” eller (GAP) över floderna Tigris och Eufrat i kombination med stora kanalbyggen och utveckling av jordbruksteknik som har förvandlat denna del av södra Turkiet till en av de
största jordbrukszonerna i regionen. En idé som har funnits i
samband med de turkiska projekten sedan 1980-talet är ”Peace
Pipeline” för att flytta vatten med hjälp av stora rörledningar
från floderna Ceyhan och Syahan i östra Turkiet till Israel,
Palestina och vidare till Persiska viken. Men projektet togs
aldrig på allvar under hela fredsprocessen mellan Israel och
arabländerna.
Alla dessa projekt är fullt genomförbara och tekniskt möjliga, det som saknas för att de skall påbörjas är den politiska
viljan och de ekonomiska resurserna.
2. Avsaltning av havsvatten:
droppteknik där ett nät av slangar grävs ned under marken så
att vattnet leds direkt till plantornas rötterna. Denna teknik har
använts och utvecklats mycket vid Israels jordbruksuniversitet
i Negevöknen. Detta är något Israel skulle kunna bidra med till
sina grannar som ett sätt att överbrygga de politiska spänningarna. Vad gäller spannmål så är system vridbara ramper med
sprinklers mest effektiva i att spara vatten.
Det har byggts och byggs enorma anläggningar för att avsalta
havsvatten i Persiska viken, där tvåtredjedelar av allt avsaltat
vatten i världen produceras. Saudiarabien får 70 procent av
dricksvattnet till sina 26 miljoner invånare genom avsaltning.
Problemet är att avsaltningen sker med naturgas och olja som
bränsle (1,5 miljoner fat olja per dag i Saudiarabien!) Denna
situation är ohållbar på sikt, när dessa länder behöver tredubbla
avsaltningen de kommande 10-15 åren. Dessutom saknar flera
länder i området gas och olja, som Palestina, Israel och Jordanien. Lösningen på detta är att bygga småskaliga högtemperaturreaktorer, där spillvärmen kan användas till avsaltning och
elektricitet för samhället och industriell verksamhet.
Enligt atomenergiorganet IAEA är kärnkraft den effektivaste och renaste metoden för att avsalta havsvatten i superstora mängder. Detta ingick tidigare i amerikanska administrationers fredsplaner, som president Eisenhowers plan ”Atoms
for Peace” och LaRouches ”Oasplan” sedan 1970-talet för att
lösa den arabisk-israeliska konflikten genom ekonomiskt samarbete.
Odling utan jord
Annan teknik som kan öka produktiviteten i jordbruket och
använder vattnet maximalt är teknologier framsprungna ur
rymdforskningen. Hydroponics och aeroponics är två växthusodlingssystem som inte använder jord. Plantor planteras i
det första fallet direkt i en mineralberikat vattenbassäng. Med
den andra tekniken hänger rötterna i luften och besprutas av
en blandning av vatten och mineraler. Denna teknik är mest
lämpad för odling av grönsaker, där bönder i Kalifornien har
bevisat att produktiviteten kan ökas tre- och fyrfaldiga gånger
jämfört med öppna fält. Men den viktigaste aspekten av dessa
system är att inget vatten försvinner, eftersom vattenångan i
växthusen återvinns hela tiden. Dessa system som är mycket
populära i Gulfstaterna nu, bidrar till livsmedelssäkerheten,
men har ingen större effekt på klimatet utanför växthusen.
3. Grundvatten:
Det pågår en propagandakampanj från den internationella
gröna rörelsens och olika FN-organs sida mot användning av
grundvatten, speciellt de djupa urbergsreservoarerna. Propagandan säger att detta vatten har lagrats där i miljontals år
och att detta vatten är ”fossilt” och oförnybart. Därför, säger
man, bör detta vatten ”lämnas till framtida generationer”! Inte
bara finns det enorma mängder vatten under ökenområden i
Afrika, i Darfur och Libyen till exempel, som kan pumpas i
mer än hundra år och lösa massor av politiska, ekonomiska
och sociala problem, utan vetenskapsmän som Nasa-experten
Farouk El-Baz och geologen Rober Bisson har använt rymdsövervakningsteknik (remote sensing) och utvecklat en ny teori
om grundvatten som säger att de djupa reservoarerna påfylls
kontinuerligt.
Deras modell kallas ”The Mega Water Shed Model” och
säger att de traditionella teorierna om grundvatten inte tar hänsyn till det faktum att stora mängder regn- och snövatten som
faller på höga bergskedjorna sipprar djupt ner genom tektoniska sprickor i bergen som leder vattnet djupt under marken
och över långa avstånd, ibland flera hundra kilometer under
urbergformationerna. Den traditionella teorin säger att det
mesta av regnvattnet flyter över land eller dunstar, och en liten
mängd tränger genom sedimentlagren under marken och fångas in mellan dessa lager och berggrunden. Detta är den vanliga
grundvattenkällan som finns. Men den andra teorin finns också
och har bevisats av dessa vetenskapsmän.
Det finns många metoder för att spara regnvatten på ytan
och effektivisera lagringen av detta vatten och liknande idéer.
Dessa må vara bra, men är otillräckliga för att lösa ett planetärt
problem.
4. Naturligt kretslopp:
Den ultimata vattenkällan i framtiden när kriget mot öknen
börjar ta fart, är det naturliga kretsloppet som cirkulerar vattnet genom avdunstning från den ökade växtligheten upp i
atmosfären där det förvandlas till regn, och på så sätt skapar en
självunderhållande process. De nya gröna områden som skapas genom erövringen av den bördiga jorden i öknen skapar
nya och mildare klimatmönster, och kan återskapa det lokala
klimat som fanns där öknarna är idag för 20.000 år sedan under
slutet av den sista istiden. Dagens ökenområden var bördiga
skogsområden, liknande de nuvarande tropiska regnskogarna,
fulla med liv. Detta kan återskapas och människan kan i dessa
områden få tillbaka sin roll som en fri trädgårdsmästare istället för att vara den nuvarande vandrande slaven lidande under
naturgudarnas nycker.
I kombination med de järnvägssystem och andra transportleder som Schillerinstitutet har beskrivit som de Eurasiska Landbroarna och Världslandbron, kan Sydvästasien bli
navet i världsekonomin och freden i världen istället för att vara
världsgeopolitikens tuppfäktningshåla som nu hotar hela världen med ett världskrig. Naturtillgångarna i området som olja,
naturgas, fosfat och även uran kan användas, inte för att säljas
till förbränning, utan som industriråvaror för petrokemiska,
plast- och kemiska industrier som ökar mervärdet för dessa
råvaror flerfaldigt. Den utbildning och kulturella utvecklingsnivån som kommer att krävas av dessa samhällen för att nå
denna plattform av ekonomisk utveckling, kommer att minimera och kontrollera inflytandet från den religiösa fanatismen
som idag sprider sig över hela den islamiska världen. En ny
renässansrörelse kan blomstra i dessa regioner som skedde på
700-900-talet i Bagdad och senare i Spanien där hela världens
kultur, vetenskap och filosofi hittade en bördig jord.
Det här är inte fantasi utan en praktisk lösning som går att
genomföra redan inom en vecka eller en månad om den politiska viljan kan mobiliseras i Europa, USA och dessa regioner,
precis lika väl som ett nytt världskrig kan börja nästa vecka
eller nästa månad i avsaknad av ett mänskligare alternativ!
Modern bevattningsteknik
Vad gäller bevattningssystemen så måste helt nya teknologier
användas. Traditionellt i Sydvästasien, speciellt nära floderna,
översvämmas åkrarna med vatten i bevattningssyfte. Med
denna gamla teknik avdunstar den största delen av vattnet, en
del sipprar genom jorden och ökar salthalten i den, och bara en
bråkdel av vattnet når plantorna och deras rötter.
Detta slöseri kan avhjälpas med modern bevattningsteknik.
Till exempel kan droppteknik användas, så vatten leds fram
till varje planta eller träd med hjälp av slangar med hål placerade intill varje träd. Detta minskar en stor mängd av det vatten
som dunstar bort. Ett ännu effektivare system är underjordisk
2
