Telemeddelande (A)
Mnr CANB/20100412-1
2010-04-12
Sid. 1(8)
CANBERRA
Lovisa Nelson
Praktikant
UD-ASO Dnr 26
FN-rapport om situationen för Australiens urinvånare
Den 4 mars 2010 färdigställdes en FN-rapport om situationen för Australiens
urinvånare, aboriginer och Torressund-öbor, av professor James Anaya, då
FN vill utröna hur Australien efterföljer ratificerade konventioner för
mänskliga rättigheter. Australiska myndigheter har under senare år arbetat för
att förbättra situationen för urinvånarna, och i rapporten utvärderar Anaya
dessa försök och kommer med förslag till ytterligare förbättringar.
Bakgrund
Australiens urinvånare har under lång tid utsatts för förtryck och
diskriminering. Allt började strax efter att de första européerna anlände till
kontinenten, år 1770, och britterna började kolonisera Australien. Britterna
slöt inga avtal med urinvånarna under deras erövring av landet, och
urinvånarna gavs inte samma rättigheter som de brittiska invånarna. När
Australien 1901 blev en federation fick inte urinvånarna något konstitutionellt
skydd. Förtrycket fortsatte när delstaterna stiftade lagar som segregerade
urinvånarna till att bo i reservat och kontrollerade dessa reservat, förbjöd
utövning av urinvånarnas kulturella seder, reglerade äktenskap etc. Mellan år
1910 och 1970 förflyttade myndigheter och kyrkan minst 100 000 barn till
urinvånarna till läger, barnhem och andra institutioner. De drabbade barnen
har senare kallats the Stolen Generations. Först år 1967 förbjöds lagar som
diskriminerade urinvånarna och 1975 blev det olagligt att diskriminera någon
på grund av ras, färg, nationellt eller etniskt ursprung.
Regeringen har under senare år tagit åtskilliga steg för att försöka förbättra
förhållandet till urinvånarna. År 2008 bad regeringen om ursäkt för vad
2(8)
förgående regeringar utsatt urinvånarna för, och pengar avsattes för att hjälpa
bland annat the Stolen Generations. Samma år gav regeringen sitt stöd för United
Nations Declaration on the Rights of Indigenous People som FN:s generalförsamling
antog 2007.
Urinvånarnas eftersatthet och myndigheternas åtgärder
Hälsa
År 2008 skapade den federala organisationen the Council of Australian
Governments, COAG, ett projekt vid namn the Closing the Gap Campaign som satt
upp mål regeringen ska uppnå, och olika underprojekt för att förbättra
situationen för landets urinvånare. COAG har fastställt att urinvånares
medellivslängd är 17 år kortare än övrig australisk befolkning, och har som
mål att arbeta bort denna skillnad inom en generation. Sådana mål är bra,
enligt Anaya, men för att effektivt skydda människors hälsa måste vården
anpassas till kulturella traditioner, vilket görs bäst om de som ska åtnjuta
vården är med och utformar denna. Det finns några framgångsrika hälso- och
sjukvårdsprogram som skapats av urinvånarna och fler sådana behövs.
Utbildning
FN-rapporten uppmärksammar att få aboriginiska barn får undervisning i sitt
eget språk, vilket bara är ett av problemen med deras skolgång. Många
urinvånare bor på avlägsna ställen och måste åka långt för att få undervisning,
vilket har lett till låg skolnärvaro. Internatskolor är ingen bra lösning då de
tvingar bort barn från deras familjer. Flertalet mål har satts upp för att
försäkra bättre utbildning för urinvånarna, men rapporten anser att regeringen
borde lägga mer vikt vid att lösa problemen.
Arbetsmöjligheter
Regeringen har satsat på projekt för att förbättra möjligheten för urinvånarna
att få anställningar i den privata såväl som den offentliga sektorn. Dock har
många av dessa nya projekt finansierats genom nedskärningar på befintliga,
fungerande projekt, vilket inte är en bra lösning. Rapporten framhåller att som
åtgärd för att öka urinvånarnas ekonomiska utveckling och arbetsmöjligheter
är det nödvändigt att utvidga deras kontroll och självbestämmanderätt över
mark och naturtillgångar.
Boende
3(8)
År 2006 visade en FN-finansierad utredning1 att många urinvånare bodde i
förhållanden som ej uppnådde den standard ratificerade konventioner satt
upp, då det inte fanns tillräckligt många boenden de hade råd med och som
var anpassade efter deras kulturella traditioner. För att få bukt med dessa
problem har regeringen påbörjat en ny policy där urinvånarna ger över mark
till regeringens kontroll i minst 40 år, för att regeringen i sin tur ska
tillhandahålla bostäder för dem där. Många är i stort behov av dessa bostäder
och känner sig tvingade att ge bort marken. Detta minskar urinvånarnas
självbestämmande och kontroll över marken, vilket framhålls som
oroväckande då det förutom att inkräkta på deras äganderätt, också kan
komma att påverka deras livsstil och kulturella traditioner.
Kvinnor, barn och familjer
Många aboriginiska och Torressund-öboriska kvinnor och barn är utsatta för
våld och dåliga levnadsförhållanden. Så många som 18,3% av kvinnorna
uppger att de det senaste året har utsatts för psykisk eller fysisk misshandel.2
En rapport från 20073 visar på omfattande sexuellt utnyttjande av aboriginiska
barn. Den Australiska regeringen har prioriterat dessa problem i åtskilliga
projekt, bland annat genom att skapa stödgrupper för kvinnor och familjer.
Trots detta minskar ej problemen. Det framhålls att regeringen borde arbeta
fram lösningar tillsammans med de utsatta, för att till exempel anpassa
skyddsmodellerna efter urinvånarnas kulturer och traditioner. Anaya anser att
det ska läggas särskild vikt vid att ge traditionsanpassat, lokalt, rättsligt stöd
för offer av våld i hemmet i svårtillgängliga områden.
Rättsskipning
Urinvånare är överrepresenterade i Australiska fängelser, till exempel utgör de
54% av de intagna på landets ungdomsanstalter. Trots att regeringen tagit
flera initiativ för att minska denna siffra, måste mer göras. Rättssystemet är ej
anpassat till urinvånarna, då det till exempel inte alltid finns översättningshjälp
till åtalade som inte kan engelska. Regeringen måste säkerställa att det finns
rättshjälp som är anpassad till deras traditioner, såsom att tolkbiträde ska vara
garanterat vid rättegång om detta behövs. De borde, enligt Anaya, även satsa
på att anpassa rättssystemet efter urinvånarnas sedvanerätt, som till exempel
deras konfliktlösningssystem.
1
A/HR/4/18/Add.2
The Australian Bureau of Statistics
3
Ampe Akelyernemane Meke Mekarle- ”Little Children are Sacred”, Board of Inquiry
into the Protection of Aboriginal Children from Sexual Abuse and commissioned by the
government of the Northern Territory.
2
4(8)
Rapporten uppmärksammar även att vissa avlägsna områden ej åtnjuter
polisskydd.
Markägande
Sedan britternas kolonisation av Australien har urinvånarna fråntagits sin
mark, vilken de började få tillbaka först i början av 1970-talet. I ett
domstolsbeslut år 19924 fann High Court of Australia att urinvånare hade rätt
till markägande i enlighet med sina lagar och seder, men att dessa regler ej
gäller om de står i strid med de australiska myndigheternas lagar och
förordningar. Detta resulterade i en ny lag, the Native Title Act of 1993, som
klargör hur det ska avgöras vem som har rätt till mark. Dock har nya
versioner av denna lag fått mycket kritik, bland annat av FN, då den satt för
hög bevisbörda på urinvånarna att visa tillhörighet till marken.
Ett ytterligare problem är att attraktiva naturtillgångar ibland ligger på
urinvånarnas mark och andra förhandlar till sig denna. Dessa avtal urholkar
ofta urinvånarnas rättigheter obemärkt då avtalen är hemliga,
förhandlingstiden är begränsad, juridisk hjälp ofta är bristfällig och
myndigheternas inblandning inte alltid stämmer överens med urinvånarnas
intressen.
Anaya anser att dessa förhandlingar måste ske på ett mer flexibelt sätt. Han
framhåller även att ny lagstiftning som skyddar urinvånarnas rättigheter till
mark ska vara mer i linje med internationell standard, såsom the United Nations
Declaration on the Rights of Indigenous People, vilken Australiska myndigheter som
sagt stödjer. I artikel 28 i deklarationen framhålls att om det inte är möjligt att
ge tillbaka marken så ska ersättning utbetalas. Då det i den australiska lagen är
extremt svårt att få ersättning, är detta något som måste åtgärdas. Många av
delstaternas lagar måste också bearbetas då de otillbörligt inskränker
urinvånarnas rätt till mark, se exempel under rubriken ”Norra territoriet”
nedan.
Självbestämmanderätt
Det finns ett flertal exempel på delstater som på senare år fråntagit
urinvånarna lokalt beslutsfattande. I Western Australia fråntogs år 2003 Swan
Valley Nyungah, en aboriginisk by i Perth, sin själbestämmanderätt då otyglad
alkoholism och bedrägligt beteende rapporterats om byns ledning. Alla
invånare vräktes och kvinnor och barn flyttades till statliga boenden.
4
Mabo v. Queensland (No. 2) [1992], 175 CLR 1.
5(8)
Rapporten anser att denna åtgärd står i strid med internationella normer och
är ett bekymmersamt och ineffektivt sätt att lösa problem på. Urinvånarnas
självstyre ska förstärkas för att på bästa sätt kunna bygga upp deras samhällen.
Självbestämmanderätt är en grundläggande rättighet för att kunna åtnjuta
mänskliga rättigheter till fullo enligt artikel 3 i Declaration on the Rights of
Indigenous Peoples. Regeringen måste förstärka urinvånarnas
självbestämmanderätt genom att uppmuntra dem att ta beslut på lokal nivå
och säkerställa att de är med och utformar och tar initiativ till att utforma
projekt för att förstärka sin rättsliga ställning.
Samhällsassistans till svårtillgängliga områden
24% av urinvånarna bor på områden som klassificerats som svårtillgängliga
eller mycket svårtillgängliga. Trots komplexiteten som finns i att upprätthålla
hälso- och sjukvård, utbildning, arbete och boende i dessa områden är det
viktigt att de som bor här åtnjuter samma sociala och ekonomiska rättigheter
som resten av den australiska befolkningen. Många av dessa svårtillgängliga
områden är så kallade ”homelands”, små aboriginiska bebyggelser på deras
ursprungliga mark. Mycket tyder på att det finns färre sociala problem såsom
våld i hemmet och missbruk på dessa områden än i byar med större
befolkningsmängd.
Trots detta har regeringen i sitt arbete med att säkerställa samhällsassistans
till svårtillgängliga områden valt ut 26 platser som först ska prioriteras. Dessa
har valts ut genom att mäta befolkningskoncentration, ekonomisk utveckling
och arbetsmöjligheter. Oro har uttryckts över detta då det kan komma att
betyda att många som bor i små ”homelands” kan tvingas flytta till mer
befolkade områden med fler sociala problem för att få tillgång till
livsförnödenheter.
Australiens regering har meddelat att man upprätthåller nivån på bidragen till
”homelands” men de boende i dessa områden och andra källor uppger att i
praktiken minskar stödet.
Regeringen borde, enligt Anayas, slutsats ha en långsiktig plan för att
utveckla ”homelands” socialt och ekonomiskt, då denna skulle gynna dem
socialt och kulturellt samt gynna samhället i stort.
Han anför även att all medicinsk personal i områden med urinvånare bör få
omfattande medicinsk träning som är anpassad efter de kulturtraditioner deras
samhälle har och att hälsovård alltid ska finnas tillgänglig på samhällets språk.
The stolen generation
År 1997 kom en australisk rapport, Bringing Them Home Report, som drog
slutsatsen att tvångsförflyttningen av the Stolen Generations kunde klassificeras
6(8)
som folkmord. Enligt Anaya borde regeringen samarbeta med Australiens
kommission för mänskliga rättigheter för att utröna vad som är lämplig
kompensation för de drabbade.
Norra territoriet
År 2007 implementerade Norra territoriet lagar i det så kallade Northern
Territory Emergency Response (NTER)-projektet efter att rapporter visat att
situationen för många aboriginer var bedrövlig, och att något akut behövde
göras. Då många av lagarna inte stämmer överens med dokument Australien
ratificerat gjorde Anaya en särskild utredning i förhållande till NTER.
Anaya uppmärksammar ett flertal problem med NTER. Bland annat ger
NTER regeringen rätt att hyra aboriginisk mark i 64 samhällen för att
förbättra boendesituationen där.5 Dessa regler trädde i kraft utan att
aboriginerna hade rådfrågats, och begränsar deras kontroll över sin mark.
Delstatsregeringen får även befogenhet att bestämma över den
samhällsassistans som ges om en minister tycker att den inte sköts på bästa
sätt.6 Detta inskränker urinvånarnas beslutanderätt skönsmässigt.
I vissa av områdena där aboriginer bor har regeringen nu bestämt att femtio
procent av invånarnas socialbidrag ska sättas in på ett speciellt konto som bara
kan användas i specialaffärer som endast säljer mat, kläder eller
hushållsprodukter. Detta gäller för alla invånare oberoende av hur de kan
hantera sin egen ekonomi. I vissa av dessa områden finns även förbud mot
alkohol och pornografi. Många har uttryckt oro för att detta bland annat
kommer bygga på den stigmatisering som kan finnas i Australien om
urinvånarna.
Många av åtgärderna innehåller rasdiskriminering enligt Anaya, till exempel då
några av förbuden endast gäller för urinvånare och deras samhällen i Norra
territoriet. De strider även mot ratificerade konventioner7 då de begränsar
självbestämmanderätten, rätten till mark, autonomi över den egna familjen
och den kulturella integriteten. Där de begränsar de mänskliga rättigheterna
borde de vara ogiltiga om inte urinvånare konsulterats och det inte kan visas
att de är proportionella till och nödvändiga för vad de åstadkommer. Anaya är
inte säker på att dessa är proportionella och anser att det måste finnas bättre
5
Northern Territory Emergency Response, section 31.
Northern Territory Emergency Response, part 5.
7
Strider mot bl a International Covenant on Civil and Political Rights, art 1, 14, 17, 27,
och United Declaratiuon on the Rights of Indigenous Peoples, art 3, 5, 7, 8, 11, 15, 18, 19,
20, 23, 26, 32.
6
7(8)
sätt än de i NTER att lösa problemen på. Dock finns det delar i NTER som
är helt lagenliga och som är viktiga för aboriginers framtid.
På grund av alla problem som uppmärksammats med NTER håller regeringen
just nu på att reformera lagarna. Anaya anser att de måste anpassas till de
konventioner om mänskliga rättigheter som Australien ratificerat, och att de
urinvånare som påverkas av bestämmelserna konsulteras. Om det inskränker
de mänskliga rättigheterna ska detta endast göras om det gjorts av fri vilja och
av informerade urinvånare.
Anaya har tittat på regeringens förslag till ändringar i NTER. I sitt
reformeringsarbete har regeringen involverat aboriginer. Regeringen vill se till
att alla regler stämmer överens med Racial Discrimination Act och att
restriktionen på användandet av bidrag inte bygger på ras utan på om man kan
ta hand om sin ekonomi etcetera. Alkohol- och pornografiförbud ska finnas
kvar men anpassas mer till var de behövs. Uthyrningen av mark till staten ska
fortsätta men reglerna ska förtydligas, bland annat ska regeringen inte kunna
hyra för gruvdrift.
Anayas slutsats
Regeringen har tagit initiativ till att förlika sig med landets urinvånare,
däribland den statliga ursäkten 2008, och har satt upp många mål och resurser
för att eliminera de sociala och ekonomiska skillnaderna för landets
urbefolkning. Trots detta förnekas flertalet urinvånare äganderätt och kontroll
över mark, vilket inte överensstämmer med internationella normer. Många av
urinvånarnas samhällen blir kontrollerade av staten och får inte tillfälle att
själva satsa på social, kulturell och ekonomisk utveckling.
Att urinvånarna kontinuerligt ska vara med och utforma utvecklingsprojekt
framgår av artikel 23 i deklarationen.8 Trots att Closing the Gap-projektets mål
är att omvärdera Australiens förhållande till urinvånarna genom samarbete har
inga urinvånare deltagit i projektet. För att skapa effektiva projekt ska
urinvånare rådfrågas om sina behov. Det finns, enligt Anaya, flera projekt,
som tagits fram av urinvånare själva, som är framgångsrika. Att stödja och
främja dessa projekt vidgar urinvånarnas självbestämmanderätt och
deltagande, samtidigt som det är ett bra tillvägagångssätt för att motarbeta
urinvånarnas eftersatthet. Anaya uppmuntrar regeringen att använda denna
strategi.
8
Declaration on the Rights of Indigenous Peoples.
8(8)
Under årens lopp har urinvånare utsatts för rasism och Anaya är rädd för att
det fortfarande finns negativa föreställningar om dem i samhället, som kan
påverka deras självförtroende. Detta är något regeringen borde arbeta bort.
All lagstiftning borde, enligt Anaya, ses över i ljuset av the Declaration on the
Rights of Indigenous People och relevanta rapporter från Australiens kommission
för mänskliga rättigheter. Man borde även anstifta lagar som skyddar
urinvånarnas rättigheter och ratificera International Labour Organisation
Convention concerning Indigenous and Tribal Peoples in Independent Countries, 1989
(No. 169).
Anaya anser också att Australien borde öka antalet urinvånare på alla
beslutspositioner i samhället, och hjälpa dem att stärka deras egna
maktstrukturer. De ska vara involverade och rådfrågas om alla initiativ som
tas för att förbättra deras situation och regeringen ska stödja nya och
befintliga projekt för detta. All samhällsassistans, såsom hälso- och sjukvård,
utbildning och rättshjälp, ska vara tillgänglig på deras språk och i enlighet med
deras traditioner. Urinvånarna ska även själva sträva efter att ha representanter
med i alla regeringens beslut som angår dem och att regeringen åtgärdar allt
som inte fungerar inom deras samhällen.
PETERSSON
CC:
UD-FMR
New York, Representation
GENEVE, Representationen
