Läxor är och förblir skolarbete

Lärarutbildningen
Skolutveckling och ledarskap
Magisteruppsats
20 poäng
Läxor är och förblir skolarbete
En studie om inställningar till läxor i ett F-9spår i grundskolan
Homework is and always will be schoolwork
A study on attitudes about homework from first to ninth grade
Ulf Leo
Magisterkurs i utbildningsvetenskap,
praktisk pedagogik/utbildningsledarskap
Höstterminen 2004
Handledare: Bim Riddersporre
Examinator: Börje Lindblom
INNEHÅLLSFÖRTECKNING:
1
INLEDNING OCH BAKGRUND
Bakgrund
Syfte
Vad är läxor?
Läxor i styrdokumenten
Debatten om läxor i litteratur, tidningar och på TV
Forskning om läxor
1
1
2
3
4
4
7
2
TEORI
Vygotskijs inlärningsteori
Piagets inlärningsteori
Teorier om hur minnet fungerar
Teorier om motivation
14
14
17
20
22
3
METOD
Problemställning
Beskrivning av området
Urval
Tankar inför intervjuarbetet
Reliabilitet och validitet, om trovärdighet och giltighet
Etik
Tolkning av intervjuerna
25
25
25
26
27
28
29
29
4
RESULTAT OCH ANALYS
Resultat och analys av intervjuer med lärare
Resultat och analys av intervjuer med föräldrar
Resultat och analys av intervjuer med elever
31
31
36
43
5
DISKUSSION
Läxor är en del av undervisningen
Vad är syftet med läxor?
Insyn, inflytande och samverkan
Kontroll, bedömning och betyg
Stress
Läxan som hot och bestraffning
Om inga läxor fanns
Åldersskillnader i effekt av läxläsning
Hur ska läxan regleras?
51
51
51
53
53
54
54
54
55
56
6
SLUTORD
Läxor är och förblir skolarbete
Avslutande reflektion
Svarsbrev till eleverna
57
57
58
58
REFERENSER
60
1 INLEDNING OCH BAKGRUND
”Hej Ulf!
Vi klagar på att vi har fått för många glosor och mindre tid att träna på dem!
Med vänlig hälsning I, D, K och A
Detta meddelande lämnades i mitt postfack den 12 november 2003. Lustigt nog hade vi
seminarium i magisterkursen samma kväll och jag letade efter ett ämne att skriva om som
engagerar både mig och min omgivning. På vägen till Malmö Högskola funderade jag över
hur jag skulle förhålla mig till lappen jag fått från eleverna och vad flickorna egentligen
menade. När jag pratade med dem dagen därpå visade det sig att de haft vikarie. Av vikarien
hade de fått femton glosor i stället för de ordinarie tio per vecka. Glosorna skulle förhöras en
dag tidigare än vanligt. Flickorna var inte upprörda över att de hade läxa eller att det var svårt
eller tråkigt. De var bara upprörda över att kraven den veckan var annorlunda. Vad tycker
barn om läxor? Man hör ju ofta att läxor är tråkiga, men varför är de tråkiga och vilka andra
inställningar finns det hos barnen?
På en skolkonferens, skolans beslutande konferens med föräldrar, personal och adjungerade
skolstyrelseledamöter, kom läxfrågan upp igen. Vilka krav ställer skolan på oss föräldrar när
det gäller läxläsning, undrade någon förälder. Det var en mycket berättigad fråga. Jag och
övrig personal svarade att man ska stödja och uppmuntra. Skolan borde ta fram en policy, ett
dokument som förklarar hur vi ger läxor och vilka förväntningar man kan och ska ställa på
barn, föräldrar och personal. Läxor görs oftast hemma och väldigt ofta berörs föräldrar på
olika sätt. Vilka inställningar har föräldrar till läxor? Vad bygger de sina åsikter på?
I de lärarfackliga tidningarna förekommer ibland artiklar om läxor. De berättar om nya och
roligare sätt att ge läxor. Det finns också exempel på artiklar som utmanar våra vanliga
föreställningar till läxor. Debattartiklar i dagspress och fackpress gör att läxdiskussioner
blossar upp i skolpersonalrum runt om i landet. Frågan engagerar och åsikter och praktiskt
”givande” av läxor varierar mycket mellan lärare. Varför ger man läxor? Vad är det barnen
ska lära sig och varför lär man det bättre hemma än i skolan?
Läxor upptar en stor del av barns och ungdomars vardag, ändå hittar jag ingenting om läxor i
styrdokument. Skolan jag arbetar på granskades hösten 2003 angående dokumentation av
barns lärande och barnens, föräldrarnas och personalens förståelse av detta. En av frågorna
var hur vi i skolan följer upp läxorna.
1
Barnombudsmannens rapport "Barn och unga berättar om stress” (2003) visar att skolan ger
upphov till stress hos 77 % av Sveriges barn mellan 9 – 16 år. Vid närmare granskning av
orsaker till stressen i skolan tycker 46 % att det är för mycket läxor. Jag ställer frågan om
läxor är ett arbetsmiljöproblem? Är det rimligt att andelen stressade barn i landet ökar varje
gång Barnombudsmannen gör mätningar och har läxor en del i den ökade stressen?
Det skulle vara intressant att ta reda på vilka inställningar det finns till läxor i ett pedagogiskt
spår F – 9 i området som jag jobbar i. För att ta reda på så mycket som möjligt intervjuade jag
barn, föräldrar och personal under våren 2004.
Jag började min undersökning med att granska de artiklar om läxor jag läst tidigare. De hade
både roat och förargat mig och de gjorde att jag fick underlag och inspiration för fortsatt
arbete. (s 4)
I artiklarna framförs olika åsikter. Jag ville undersöka om det fanns belägg för åsikterna så jag
började läsa den forskning om läxor som jag hittade. Det var inte särskilt betungande. I
Sverige finns bara en handfull undersökningar som rör läxor i grundskolan. I USA har man
däremot forskat mer och det finns bra och lättillgängliga sammanställningar av forskning.
(s 7)
En av orsakerna till att vi som arbetar i skolan ger barn läxor borde vara att vi tror att barnen
ska lära sig mer. Man blir bättre när man tränar, men frågan är om det finns inlärningsteorier
som lärare hänvisar till när de ger läxor?
Jag har valt att studera några av Lev Vygotskijs och Jean Piagets teorier om inlärning för att
se om det finns kopplingar till läxläsning i deras tankar. Jag tror också att det finns
förklaringar för att förstå läxan i teorier om hur minnet fungerar och i teorier om hur
människor motiveras. (kap 2)
Jag använder begreppet inställning i betydelsen uppfattning eller värdering som styr någons
uppträdande i en viss fråga eller i förhållande till andra personer. Jag använder det synonymt
med ordet attityd.
Begreppet åsikt är ett personligt grundat sätt att betrakta och bedöma en viss fråga. Jag
använder det synonymt med mening och uppfattning. (www.ne.se 2004)
Min undersökning gjordes genom intervjuer med elever, föräldrar och barn. Resultatet av
intervjuerna hittar du i kapitel fyra.
Det femte kapitlet använder jag för att knyta ihop det jag lärt mig. Jag försöker diskutera, och
lägga fram det som blir min slutsats. I det sjätte och sista kapitlet finns slutorden och
svarsbrevet till eleverna som satte igång processen som blev en studie om läxor.
Syfte
Jag vill studera inställningar till läxor i ett skolområde för att belysa elevers, föräldrars och
lärares uppfattning av begreppet läxor. Min förhoppning är att resultatet av min studie leder
till vidare och djupare diskussioner om läxor både i skolan och hemmen.
2
Vad är läxor?
Jag har stött på många olika förklaringar på vad läxor är och på vad som ligger i begreppet
läxa. Jag kan inte motstå att ge ett exempel på vad en läxa kan vara. Det är hämtat från
”Läxor och lek”, en berättelse för flickor av Märta Edquist. Boken ingick i klassiska
barnbiblioteket Saga och var en läsebok i Hem och Skola 1934. Texten förklarar inte vad en
läxa är, men den ger en bild av läxläsning, läxförhör och innehåll i läxarbete. Den visar också
hur skolan och läxor faktiskt har förändrats under de senaste 70 åren.
” När lärarinnan satt sig tillrätta i katedern och ”vakten” anmält de frånvarande, kom den
första frågan, som alltid av trettio flickor avvaktades med samma spänning, ehuru de säkert
visste, att den skulle komma.
- Vad handlar vår läxa om?
Att i svaret skulle ingå uttrycken ”vår gamla läxa handlar om” och ”vår nya läxa handlar
om”, det visste till och med klassens omöjligaste flicka, Ellen Simonsson. Men fastän hon
åtminstone på förhand var säker på detta, var det inte sagt, att hon, om hon fick frågan,
kunde få fram ens de kända orden. Det hände nämligen inte sällan, att hon under fröken von
Akens lektioner greps av en sådan förskräckelse, att inte bara tankarna stodo stilla, utan till
och med läppar och tunga voro som fastlåsta, så att hon inte fick fram ett ord, fastän hon
verkligen visste svaret.
Fröken von Aken var så noga, att man skulle uttrycka sig på en gång kort, klart och träffande,
att den första frågan ofta flyttades från den ena eleven till den andra, ibland hela rader
utefter, innan fröken blev nöjd.
- Vår gamla läxa handlar om Gustav Adolfs personlighet, och vår nya läxa handlar om
Gustav Adolfs familjeförhållanden, sade Helga högt och tydligt som hon brukade.”
(Edquist 1934 s 119-120)
I Nationalencyklopedins Internetversion 2004 förklaras läxa som en ”avgränsad skoluppgift
för hemarbete särskilt om visst textstycke som skall läras in”. Man kan också använda ordet
hemuppgift. Nationalencyklopedin för även fram den negativa nyans som ordet kan ha i
betydelsen tankeställare. ”Att ge fienden en läxa, laget hade lärt sig läxan sedan sist och
spelade med en helt ny taktik”.
1561 dök ordet upp i skrift och kom från fornsvenskans lektie, lexa. Det handlade då om
läsning, ett stycke ur Bibeln som lästes vid gudstjänst. (Nationalencyklopedin, 2004)
Nationalencyklopedins förklaring räcker inte. De barn jag samtalat med berättar att många
läxor görs på raster och håltimmar, och textstycken är bara en bland många olika sorters
läxuppgifter. Någon skiljer på läxläsning och att läsa till prov. Det är nästan samma sak, men
inte riktigt.
En forskare i USA, Harris Cooper, definierar läxa som en uppgift som ges av en lärare och
den ska utföras utanför skoltid. (Cooper 2001)
Den svenske läxforskaren Jan-Olof Hellsten provar många olika definitioner. När han testar
definitionen ”Läxa är det arbete som inte sker på lektionstid”, ser han att det krävs ytterligare
förklaringar. Läxan ges och förhörs, arbetas med, på lektionstid. Det blir inte enklare att
förstå innebörden av ordet läxa när Hellsten menar att varje elev tolkar läxan efter sina
3
tidigare erfarenheter av läxor. Det gör att det finns många sorters läxor i en och samma klass.
(Hellsten 2000 s 119-121)
Tydligast och enklast blir det om man i det allmänna samtalet mellan barn, föräldrar och
lärare säger att läxa är en uppgift som ges av en lärare och den ska utföras utanför skoltid. När
man sedan diskuterar vidare är det bra att veta att läxor har många fler dimensioner än de
direkt synliga.
Läxor i styrdokumenten
I den nu gällande skollagen finns ingenting skrivet om läxor. Jag har sökt på orden läxa,
läxor, hemarbete och hemuppgifter i det över 700 sidor långa betänkandet till ny skollag,
”Skollag för kvalitet och likvärdighet” SOU 2002:121. Det blev inga träffar på något av
sökorden.
I den aktuella läroplanen, ”Läroplan för det obligatoriska skolväsendet, förskoleklassen och
fritidshemmet”, Lpo 94 hittar jag inte heller läxor eller hemarbete.
I Läroplan för grundskolan från 1980 (Lgr 80) står att ”hemuppgifter för eleverna utgör en
del av skolans arbetssätt” (s 50).
I Läroplan för grundskolan från 1969 (Lgr 69) står att ”huvuddelen av det med skolan
förbundna arbetet skall göras i skolan” (s 69). Det står också ”Hemuppgifter /…/ bör i största
möjliga utsträckning vara frivilliga för eleverna”. (s 71)
I den första allmänna läroplanen, Läroplan för grundskolan från 1962, (Lgr 62) skrivs att
”huvuddelen av det med skolan förbundna arbetet bör göras i skolan” (s 57)
Det finns med andra ord ingenting som reglerar läxor i dagens skola. Skolan har inte som
uppdrag att ge elever läxa.
Debatten om läxor i litteraturen i tidningar och på TV
Läxplågan, en debattartikel införd i Lärarnas tidning nr 21 / 99 och på Skolporten på Internet,
utlöste en stor läxdiskussion i skolorna. Den som provocerade och satte igång en
läxdiskussion heter Peter Frost och han arbetade då som rektor i Strömsund. Han skrev att
läxor är orättvisa, därför att familjer har så olika förutsättningar att hjälpa och stödja med
läxläsning. Även inom familjen får man olika stöd beroende av hur mycket tid föräldrarna
har. Vidare påpekar Frost att läxor är otidsenliga, därför att villkoren för familjelivet har
förändrats och föräldrarnas arbetstid har ökat under de senaste decennierna. Läxor är
ansvarslösa eftersom de överlåter ansvaret för kunskapsinhämtande till det enskilda barnet,
menar Frost. Läxor är sorterande då arbetsinsatsen inte premieras i proportion till insatsen. I
värsta fall misslyckas barnet på läxförhöret och får då ännu mer läxa. Peter Frost avslutar sin
debattartikel med att konstatera att många barn far illa av läxor, och att de orsakar konflikter i
många hem. Han går till och med så långt som att läxor är ”planerad och utstuderad
misshandel av barn.”
4
Journalist Eva Jacobsson kontaktar Peter Frost ett år efter ”Läxplågan”. Nu vill han starta en
ny debatt om provhysterin. Han får frågan hur han som rektor och pedagogisk ledare på en
skola kan låta lärarna ge barnen läxor när han själv jämför läxor med barnplågeri. Frost menar
att varje lärare själv måste avgöra och att frågorna diskuteras ofta på skolan. (Lärarnas tidning
nr 4/00)
Lärarnas tidning nr 11 / 2002 har en artikel av Annika Dzedina som baseras på en läxenkät,
”Läxor redan i ettan för att lära barnen ta eget ansvar”. Lärarnas tidning skickade ut en
enkät till 500 lärare, fick 299 svar. En av enkätfrågorna var: kan du tänka dig en läxfri skola?
62 % svarade nej och 34 % ja.
På frågan, varför ska barnen ha läxor, svarade 85% att det är för att barnen ska lära sig ta
ansvar. 75 % svarade att det är för att de ska lära sig mer, medan 37 % tyckte att de gav läxor
för att barnen vill ha läxor. 21 % svarade att barnen har läxor för att föräldrarna vill det, och
16,7 % svarade att det var läraren som ville det. 4 % gav läxor för att de kände en press från
andra lärare. Vissa enkätröster är citerade i artikeln och uttalanden som ”skola utan läxor är
som jorden utan människor” eller ”i stället för läxor bör vi diskutera inlärningsstrategier även
med barn och föräldrar” eller ”många ger läxor av slentrian utan att reflektera” visar verkligen
på mångfalden i åsikter bland lärarna.
”Läsläxan tog läsglädjen ifrån min dotter för lång tid” publicerades i Lärarnas tidning nr 8 /
2004 och den var skriven av Anne-Charlotte Horgby. Uttalandet kommer från en förälder som
heter Rose-Marie Kamperin. Kamperin menar att läxor styr familjelivet och vad familjen ska
prata om. Barnen måste ges möjlighet att leva ett rikt liv utanför skolan, på sin fritid. Hon
menar också att läxorna inte handlar om att skaffa sig eller befästa baskunskaper. Hon
avfärdar argumentet som hävdar att man måste få läxor under de tidigare skolåren för att
kunna göra dem på högstadiet.
”Skolan kan ge enstaka uppgifter som läxa om man följer upp med väl underbyggda
argument” säger Kamperin. Hon tror också att en stor del av undervisningen i skolan läggs
upp med läxan som en nödvändig del.
I nr 10 /2004 har Lärarnas tidning valt ut läxor till ”månadens dilemma”. Man publicerar 12
insändare med olika åsikter från olika pedagoger. Sju av dem är negativa med uttryck som
”läxor är stressande”, ”vilken vuxen skulle acceptera dubbelarbete? ”, samt ”läxor är
odemokratiska.”
Enstaka insändare är tydligt positiva som ”att ta bort läxor är detsamma som att diskriminera
dem som behöver mer tid på sig att lära och dem som behöver skolans stöd i sitt lärande”,
Kamratposten nr 4 / 2002 låter tre barn komma till tals. Kettil, 12 år, har ofta tre läxor om
dagen. Han tycker att det är lagom och att han inte skulle lära sig så mycket om han inte fick
läxor. Evangeline, 10 år, tycker att det borde vara olika läxor för olika personer. Hon får
kämpa med läxorna och det brukar bli bråk med mamma. Hon berättar att hon måste använda
loven för att hinna ikapp med läxorna. Leo, 14 år, säger ”jag vill hellre ha ett liv”. Han tycker
att man ska skrota läxorna och göra jobbet i skolan istället.
Samma åsikt, att läxorna borde göras i skolan, framförs i ett inslag på TV i ”Om barn” sänt
den 4 april 2004 i UR SVT 1. På Skarpnäcks fria skola utanför Stockholm har de inga läxor
alls.
”De går från nio till klockan tre i skolan. Hinner inte barnen lära sig något på den långa
tiden så är det något fel på pedagogiken”. Så säger Martin Söderström som är lärare där. Som
5
motpol gör programmet ett reportage från Tyska skolan i Stockholm där barnen har omkring
15 läxor per vecka.
”Skolan är en arbetsplats och de måste lära sig att de ska prestera någonting”, säger Karin
Collin, lärare på Tyska skolan.
Paula Bergstedt är lärare på Brotorpsskolan och hon får representera en ”vanlig” skola som
ger ungefär 3 läxor per vecka. Bergstedt menar att syftet med läxor är tredelat. De ska ge en
repetition av vad man gjort i skolan. De ska involvera föräldrarna och de ska spara lektionstid
eftersom det är tidsbrist i skolan.
Läxdiskussionen har varit het i USA och olika grupper drar olika slutsatser ur läxforskningen.
I artikeln”The end of homework” berättar Etta Kralovec och John Buell om konsekvenser
som de anser att läxor har på familjelivet. Boken är tydligt skriven för föräldrar och den
uppmanar läsaren att tänka bort kopplingen mellan läxor och framgång. Läxor ligger så djupt
rotade i medvetandet att det är som att gå ut med soporna, eller klippa gräset. Om man inte
”nollställer” tankarna om läxor kan man inte ens diskutera dem.
Boken kom också som ett svar på det politiska systemets krav på mer läxor. President Clinton
hade i ett tal till nationen uppmanat föräldrar att ta ett större ansvar för barnens läxläsning.
(Kralovec och Buell 2000 s 4-5)
Författarna menar att tiden för familjers umgänge har minskat drastiskt under de senaste
decennierna. Föräldrar arbetar mer och barn tillbringar mer tid med skolarbete. Det finns inte
längre tid för gemensamt vardagligt hemarbete, man har inte tid att baka tillsammans eller att
bara umgås.
Kralovec och Buell har noggrant gått igenom läxforskning och påpekar att det inte finns något
som visar att läxor för yngre barn har någon effekt. De har också sammanställt den senaste
läxdebatten i USA som startade med en artikel i Newsweek "Homework doesn't help"
(Begley, 1998) . De frågor de vill att forskare ska besvara är bland annat: Hur vet vi att läxor
hjälper barnet och vad hjälper de i så fall barnet med? Får man bättre resultat på prov? Blir
man en bättre människa eller medborgare? Blir man mer kreativ av läxläsning? Utvecklar man
ett intresse för ett livslångt lärande? Om man skulle kunna göra en jämförande studie mellan
läxläsning och andra aktiviteter kanske man kan få en ny bild, ett nytt synsätt. Är det bättre att
göra läxor än att titta på TV? Är det bättre att göra läxor än att leka utomhus, umgås med
familjen, åka på utflykter, spela ett instrument eller dagdrömma? (Kralovec och Buell 2000 s
9-10)
Det har funnits läxdiskussioner i USA tidigare. År 1901 fick lärare ge maximalt 20
recitationer, saker man skulle kunna utantill, i läxa per vecka till de barn som gick i
highschool i Kalifornien 1901. Fortsättningen lyder ”no pupil under the age of fifteen years in
any grammar or primary school shall be required to do any homework. (California Civil
Code, 1901 s 797) Förbud mot att ge barn yngre än 15 år hemläxa alltså. Detta står att läsa i
"A sin agaist childhood”: progressive Education and the Crusade to Abolish Homework,
1897 – 1941. (Gill och Schlossman 1996 s 37)
1928 börjar en ny era i USAs skolhistoria när Vivian Thayer, professor på Ohio State
University, visar vägen från ”minneskunskapsskolan” till ”handlingsskolan”. Läxor blev ett
fult ord för dem som ville utveckla skolan. ”Learning by doing” blev ett begrepp. När det inte
längre handlade om att memorera en läxa ställdes andra krav på studiemiljön hemma. De
flesta hem och de flesta föräldrar hade svårt att möta de nya kraven och ”supervised study”
växte fram. Lärare avsatte tid för att lära eleverna hur man studerade på egen hand. Lärarens
viktiga roll för lärandet poängterades och detta ansvar kunde och skulle inte föräldrar ta. (Gill
och Schlossman 1996 s 46-50).
6
Forskning om läxor
Jag börjar med att referera till Harris Coopers sammanställning av forskning gjord i USA.
Boken heter ”The battle over homework, Common ground för administrators, teachers and
parents” och kom ut 2001. Cooper är professor vid psykologiska institutionen vid
universitetet i Missouri – Columbia. Han anses vara en av USAs ledande experter på läxor. I
artiklar, i den offentliga debatten, i radio och TV, hänvisas till hans arbete. (Cooper 2001)
1986 fick Cooper medel från National science Foundation för att samla in och bearbeta
forskning om effekter av hemarbete.
120 studier har Cooper sammanfattat och han menar att forskarna bara lyft fram de saker som
de vill ska komma fram beroende på vilken åsikt man har om läxor.
Cooper redogör för hur åsikterna förändrats beroende på hur samhället sett ut. Under tidigt
1900-tal beskrev man hjärnan som en muskel. Liksom alla muskler behövde hjärnan träning.
Skolan gav då läxor som var lätta att genomföra hemma. Det kunde vara memorering av
multiplikationstabeller, namn, olika årtal och datum. På 1940-talet kom en reaktion mot detta
vilket ledde till problemlösning i stället för drillövningar. Memorerandet ifrågasattes och man
ville att elevernas intresse skulle driva dem.
I slutet på 1950-talet sköt Sovjet upp Sputnik i rymden och i USA väcktes oro att
skolsystemet inte skulle klara att utbilda barnen inför en allt mer teknisk framtid. Läxorna
blev fler för att kunskapstakten skulle öka.
På 1960- talet ansågs trycket på barnen ha blivit för högt och antalet läxor minskade igen.
1983 kom en nationell skolrapport som hette ”Nation at risk”. Det blev fler läxor igen för att
forskningen visade att barnen i USA halkat efter i den internationella utvecklingen. Vid det
senaste sekelskiftet talades det igen om stressade pressade barn som inte får chans till vila och
återhämtning.
Coopers definition av läxa är att det är en uppgift som ges av en lärare och den ska utföras
utanför skoltid. USA har ett annat system med hemuppgifter än Sverige och det förekommer
en del uppgifter som man gör hemma av mer frivillig karaktär och som då inte räknas som
läxa. Det kan vara kopplat till sport eller olika sorters hjälparbete.
Cooper delar in olika sorters läxa i olika kategorier. Kategorierna handlar om mängden läxa,
syftet med läxan, svårighetsgraden på läxan, vilken faktor av individualitet som finns, vilken
grad av valfrihet som barnet har, vilken sluttid läraren ger och till sist vilken social kontext,
alltså vilket socialt sammanhang, som läxan ges i.
Hittar Cooper någon effekt av läxläsning? Han refererar till 17 rapporter om effekter av läxor
gjorda i slutet på 1980-talet. Rapporter som jämför bland annat effekterna mellan barn som
fick läxor och barn som inte fick några läxor alls. Forskare hade studerat 3300 elever på
trettio skolor i elva stater.
För 70 % av de jämförda eleverna visar studierna på positiva effekter. Bland de
genomsnittliga eleverna fick 55 % bättre resultat. Man jämförde med elever som inte fick
några läxor alls.(Cooper 2001 s 14)
Det var äldre elever som hade störst fördelar av att läsa läxor. I elementary school,
motsvarande skolår 1-6 i Sverige, hittade man bara mycket små skillnader mellan de elever
som gjorde läxa och de som inte gjorde läxa. På junior high-nivån, motsvarande vårt 7-9, hade
läxor dubbelt så stor effekt som på elementary-nivån. På highschool, gymnasienivå,
7
dubblades effekten igen jämfört med junior high. Man fann inga skillnader mellan flickor och
pojkar på effekten av läxläsning.
Coopers sammanställning kom fram till att det fanns vissa skillnader beroende på vilket ämne
det gällde. I matematik var det en väldigt liten skillnad mellan de elever som gjorde läxa och
de som inte gjorde läxa. I läsning hittade man en liten skillnad. Däremot var det stor skillnad i
samhällsorienterande och naturorienterande ämnen, där eleverna skulle tillägna sig
faktatexter.
Studierna visade att det var bättre med fler och korta läxor än färre och längre.
Varför var effekterna så små hos yngre barn? Cooper tror att det beror på
koncentrationsförmågan. Det finns helt enkelt för många frestelser hemma.
De yngre saknar studieteknik och de kan inte testa sig själva för att se om de är färdiga.
Lärarledd undervisning ger bättre resultat än läxläsning för yngre barn och det gäller för hela
elementary-nivån skolår 1 – 6, enligt Coopers arbete. För tonåringarna i high school hade
däremot läxorna stora positiva effekter.
Cooper letade också efter studier som kunde visa effekter av individuella läxor. Några belägg
för att individuella läxor skulle förbättra effekten för individen finns inte. Han säger istället att
den tid som läraren måste lägga ner för att förbereda och kontrollera individuella läxor skulle
användas bättre för att planera och genomföra undervisning i skolan.
Föräldramedverkan vid läxläsning har både för- och nackdelar beroende på föräldrarnas
utbildningsbakgrund och hur mycket tid föräldrarna har för att hjälpa barnen med läxor.
Cooper hittar till och med tecken på att det kan vara negativt med föräldrastöd. Han kallade en
föräldragrupp ”De som stöttar i bakgrunden”. Det var föräldrar som uppmuntrade till
självständigt arbete och problemlösning och som visade vilka valmöjligheter barnet hade. En
annan föräldragrupp var ”Strukturgivarna”. Dessa föräldrar gav tydliga ramar för hur läxorna
skulle göras och de såg till att de genomfördes.
De barn som hade turen att ha föräldrar från dessa båda grupper fick positiva effekter av
läxläsningen.
En stor grupp var aktivt inblandade i barnens läxläsning. Detta var oftast negativt för barnen.
Den sista gruppen var de som på olika sätt försvårade läxarbetet.
Sammantaget blir Coopers råd till alla lärare att de ska vara restriktiva med att ge läxor som
kräver föräldramedverkan.
Vad lär sig barnen av att ha läxor? Cooper menar att fördelarna, det som ska bli frukterna av
läxarbetet, är att eleverna ska utveckla studieteknik. De ska träna upp förmågan att planera sin
tid. De ska också skaffa sig förmågor så att de kan bli självständiga i det livslånga lärandet
som fortsätter utanför den formella skolutbildningen.
Cooper skriver om vikten av att det finns en policy för läxläsning och lyfter fram några
exempel. National Parent Teacher Association (PTA), en stor frivilligorganisation som
bevakar skolbarns intressen i USA, och National Education Association (NEA), en
påtryckargrupp bestående av 2,5 miljoner lärare från förskolenivå till univeritetsnivå, tog fram
en läxguide, “Helping your students get the most out of homework” (Henderson 1996)
I den talas det mest om hur mycket tid arbetet med läxor ska ta. Upp till andra skolåret ska
man arbeta i 10 – 20 minuter per dag. I årskurserna 3 – 6 är det lagom med 30 – 60 minuter
8
per dag. För junior high och senior high är tidsåtgången beroende på ämnet och man kan även
ha läxor som varar under längre tid exempelvis undersökningar och föredrag.
I “What works”, rekommendationer från Utbildningsdepartementet i USA 1986, talas om att
god kvalitet uppnås när läxan är väl förberedd och genomgången i skolan och man får
kommentarer och kritik när arbetet är klart.
USAs utbildningsdepartement slår också fast att studieresultaten ökar markant när man ger
läxor. Detta håller Cooper bara delvis med om. De studier han sammanställt visar att elever i
junior high school som gjorde läxor 5 – 10 timmar per vecka inte hade bättre resultat än de
som gjorde läxor i 1 – 5 timmar per vecka. För klass 4 -6 fanns ingen koppling mellan
läxläsning och resultat. För de yngre saknades tillräckliga studier.
Cooper ger här ett läxpolicyförslag som han tycker att skoldistrikten i USA bör arbeta efter.
”Läxor är en kostnadseffektiv undervisningsteknik. De kan ha positiva effekter för uppnådda
resultat och betyg och de kan fungera som en viktig länk mellan skolan och hemmet.
Läxan ska ha olika syften för olika åldrar. För de yngre eleverna ska de ge positiva attityder
och positiva vanor. De ska vara en förstärkning av enkla saker som man gått igenom i skolan.
För äldre elever ska det vara kunskapsinhämtande i olika ämnen. En blandning av frivilliga
och obligatoriska läxor har visat sig vara mest givande.” (min övers.)
Rekommenderad tidsåtgång och antal läxor enligt Coopers policyförslag.
Antal läxor per vecka
Tidsåtgång per dag
Klass 1 – 3
3 – 4 läxor
10 – 30 min
Klass 4 – 6
3 – 4 läxor
40 – 60 min
Klass 7 – 9
4 – 5 läxor
70 – 90 min
I Sverige får pedagogikprofessor Ebbe Lindell 1990 uppdrag av Skolöverstyrelsen att
sammanställa svensk läxforskning. Det blir en mycket tunn skrift som heter ”läxor –
hemarbetets utformning och effekter”.
Lindell tvingas konstatera att det inte finns bra svensk forskning om effekter av läxors
innehåll. Det finns några undersökningar gjorda mellan 1964 och 1985 som handlar om hur
mycket tid svenska barn lägger ner på läxor. Lindell drar samma slutsats om man gjorde i
respektive undersökning, nämligen den att man inte kan dra några slutsatser eftersom barns
tidsuppfattning är subjektiv. Barnen minns inte hur mycket tid de lagt ner på läxor och de
överdriver gärna sin insats.
Attityder till läxarbete är bara beskrivet i rapporter som är mer än 25 år gamla.
Lindell har också försökt ta reda på om rapporterna visar att läxor har effekt. Han har använt
sig av tio rapporter som kom mellan 1963 och 1971 men hittade inget samband mellan tiden
för hemarbete och prestationer i skolan. Han menar att det är alldeles för få och otydliga
rapporter för att riktiga slutsatser kan dras av materialet.
Trots bristen på forskningsunderlag ger Lindell sin syn på läxor i slutordet.
”I dag framträder det rentav som en moralisk plikt för skolan att ge mer läxor. Varje minut
som barnen kan hållas borta från det destruktiva mediautbud, som dominerar vissa hem,
betyder en vinst för deras psykiska hälsa.” (Lindell 1990)
Eva Österlind rapporterade 2001 om ”Elevers förhållningssätt till läxor. En
uppföljningsstudie.”
9
Rapporten var andra delen av en longitudinell studie, där hon tänker följa en grupp barn med
undersökningar vid tre tillfällen. I del ett som kom 1998 intervjuades 49 elever i åk 4 – 6 om
hur de såg på planering och eget arbete. Österlind hittade ett samband mellan elevernas
förhållningssätt och det sociala ursprunget, alltså i vilket sammanhang barnet levde, vilken
livsstil och vilka yrken föräldrarna hade.
I undersökningen från 2001 ligger fokus på förhållningssätt till läxor. Det är samma barn som
är med i undersökningen. De är nu 44 stycken, för fem barn hade flyttat, och de har kommit
till skolår 7-9. Syftet med undersökningen är att se om förhållningssätten är giltiga och stabila
och om man kan hitta ett samband mellan förhållningssätt och framgång i skolan.
Studien visar att barnen fick traditionella och rutinartade uppgifter i läxa. Det förekom ingen
problemlösning och lärarna gav i stort sett inga uppgifter som sträckte sig utanför läromedlen.
De allra flesta eleverna uttryckte ett motstånd mot läxor. Eva Österlind delade barnen i
kategorier efter deras svar. Kategorierna gjorde hon efter vad som var styrande och
överordnat, det som eleverna rättade sig efter.
En kategori kallade hon ”Frihetligt förhållningssätt”. I den gruppen fanns barn som läste av
intresse, som läste för att förstå. De barnen gjorde det mesta på lektionstid. De tog det lugnt
och de hade en kritisk distans till läxarbetet. 13 av de 44 barnen fanns i den gruppen.
Vidare fanns gruppen ”Prestationsinriktade”. De läste för att få höga betyg och gjorde taktiska
överväganden. De kände stor anspänning, oro och stress. Fem barn fanns i den gruppen.
Gruppen ”Godvilligt förhållningssätt” läste för att lära sig och för att göra en given uppgift.
Denna grupp kännetecknades av plikttrogenhet och accepterade givna uppgifter. Eleverna i
den gruppen var också entusiastiska och gjorde läxorna för sin egen skull.
Detta var den största gruppen med 20 av de 44.
Gruppen ”Oreflekterat förhållningssätt” underordnade sig läxorna trots att eleverna i den
gruppen fick kämpa hårt. Eleverna läste för att läraren sagt åt dem att läsa. De var passiva
och tveksamma. Det fanns två barn i den gruppen.
Till sist var Österlind tvungen att lägga till en kategori som inte fanns med i den första
undersökningen. Den ”Ambivalenta gruppen”. I den fanns de som läste läxor för att undgå
något värre. De påverkades av kompisar och fritidsintressen. De ville underordna sig läxorna,
men kunde inte. De hade stor vånda för de var tvungna, men ville inte göra läxor. Fyra barn
fanns i den gruppen.
Eva Österlind jämför sina studier och kommer fram till att hon kan se vissa samband mellan
förhållningssätt och framgång i skolan. Det är skolarbete på eget ansvar som knyter samman
första studien om egen planering och eget arbete med andra studien om förhållningssätt till
läxläsning. Läxor, liksom eget arbete, ingår i en disciplineringsprocess menar Eva Österlind.
(Österlind 2001)
I Rinkeby i Stockholm myntade läraren Max Strandberg begreppet ”mentorsläxor”. Hans Cuppsats ”Om makt, migration och andra läxor” är från 2001.
Strandberg arbetade som klassföreståndare i en sjundeklass i ett av Stockholms mest
invandrartäta områden. Han ville att nya kunskapsområden skulle byggas på det eleverna
redan kunde. Han menade att kunskapen till stor del byggs i diskussioner med läraren och
10
övriga klasskamrater i helklass eller i grupp. Det kan också vara enskilt i skriftlig dialog med
läraren. Efter ett klassråd där eleverna tyckt att läxorna var tråkiga kom ett utvecklingsarbete
igång. Klassen fick läxor inom olika teman till exempel makt. Det kunde handla om olika
former av makt, maktlöshet i skolan i samhället och så vidare.
Mentorsfrågorna var det viktigaste med läxorna. Alla uppgifter skulle lösas eller diskuteras
med någon vuxen. Det behövde inte vara en förälder, man kan ju inte ge föräldrar läxor.
Meningen var att bygga upp ett nät av vuxna som kunde hjälpa till. De flesta valde föräldrar
eller syskon.
Läxläsningen inleddes alltid med en hälsning på olika språk för att visa respekt.
Uppgifterna kunde gälla makt i Rinkeby. Vad tänker dina föräldrar på när de hör ordet makt?
En annan uppgift hette ”Perssons problem” och den gick ut på att skriva en lista till Göran
Persson. Exempel på andra läxor var ”makten i hembyn”, ”att flytta till ett annat land”, ”hur
lång tid tar det för ett folk att blandas?”, ”finns det ett evigt liv?” eller ”hur sörjer ni de som är
döda?”
Effekterna av läxläsningen utvärderades på ett föräldramöte, som man noga förberett och
kallat till.
Som resultat på frågan ”vad ger läxorna barnen?”, kom svar som ”vi är glada att barnen får
sådana läxor hem”, ”de lär sig om samhället, om sitt eget land, om världen, om grejer som är
aktuella”, eller ”undervisningen har hög kvalitet”.
På frågan om vad läxorna gav föräldrarna svarade man saker som, ”det ger kontakt”,
”föräldrarna blir tvungna att ägna mer tid åt barnen”, ”man lär sig parallellt, föräldrarna lär sig
också” och ”man blir aldrig fullärd”.
En av de svårigheter föräldrarna upplevde var tidsbrist. Ibland var det svårt att förstå vad som
efterfrågades. En förälder ifrågasatte vad som hände om föräldrarna inte kunde svara. De
kunde tappa ansiktet inför barnet och det ville man absolut inte göra. En pappa sade:
”Läxorna kopplar ihop föräldrar, lärare och barn. Det blir en triangel. En triangel av
samverkan. Positivt för att alla parter har glädje av denna kontakt.” (Strandberg 2001)
Det finns en undersökning från 1972 av Widar Henriksson”Attityder till läxläsning i skolan 2.
Rapport från den pedagogisk – organisatoriska försöksverksamheten i Skellefteå.”
Studien omfattade 134 elever från fem klasser i skolår 7 vid Brännans Centralskola i
Skellefteå. På denna skola hade man haft ett försök med frivillig läxläsning i skolhuset två
gånger per vecka, 45 minuter per gång med utvärdering efteråt. Ett av resultatet som
Henriksson kom fram till var att betydligt fler pojkar tyckte att det var bra med läxläsning i
skolan. I Henrikssons sammanfattning tar han upp att skillnaderna i dessa frågor inte var
förväntade och att det var svårt att dra några slutsatser. (Henriksson 1972)
Den svensk som citerats mest i läxfrågor under senare tid är Jan-Olof Hellsten. Hellsten skrev
”Läxor är inget att orda om” som publicerades i ”Pedagogisk forskning i Sverige” 1997.
Han skriver att läxan sällan nämns i pedagogisk litteratur. När läxan behandlas
problematiseras den inte. Hellsten hittar sex tydliga innebörder och en sjunde som inte är lika
tydlig. I korthet går läxorna ut på:
1. Förberedelse
Läxor ger en förberedelse för prov. Man ska förbereda livet och man har läxor för att klara
nästa ”stadium”.
11
2. Tidsstruktur
Läxan är ett sätt att organisera tid. Det är ett sätt att organisera lektioner med avgränsade
partier för läxgenomgång och förhör. Läxan är ett sätt att organisera elevernas fritid och att
hålla dem borta från TV och datorspel.
3. Kontroll och styrning
Läxkontroll hjälper läraren att följa elevens utveckling.
4. Kärlek och omsorg
Läxorna anses av vissa leda till intimare familjerelationer ( Lindell 1989 ). Föräldrarnas
omsorg om barnen och intresse för skolarbetet formuleras ibland som krav från skolans sida.
5. Identitet och status:
Läxorna är en markering av elevidentiteten. ”Även förstaklassare behöver läxor” säger en
grundskolerektor i en artikel (Läxorna är tillbaka 1987). ” De behöver bekräftelse på att de
verkligen har börjat skolan.”
6. Gemenskap och kontakt
Läxorna representerar kontakten mellan hem och skola.
7. Arbetsprestation
Läxor ses som ett naturligt inslag i vardagslivet. Göran Persson sade (1991”Utlander lär”) att
läxor är ett sätt att föra in skolarbetet i hemmet.
Men elevernas jobb i skolan betraktas inte som ett arbete, för vem skulle be en arbetstagare ta
med arbete hem på kvällen.
En tolkning Hellsten gör är att läxan framträder som en symbol eller en ritual snarare än som
arbetsmetod. (Hellsten 1997)
I sin doktorsavhandling ”Skolan som barnarbete och utvecklingsprojekt” riktade Hellsten till
stor del in sig på arbetsmiljöaspekter av läxor. Han levde som åttondeklassare under några
veckor på två olika skolor. Syftet var att se hur det gick till när elevernas dagliga arbete blev
till läxor. Hellsten följde lektionerna på ungefär samma villkor som eleverna. Han följde
elevernas schema, deltog på lektioner och raster. Han gjorde samma läxor och prov som de
gjorde. Efter fältstudierna utförde Hellsten intervjuer med elever och lärare.
En av eleverna sade ”Man tänker inte på läxorna”. Hellsten funderade över om det bara är
utomstående som kan ifrågasätta läxor, för de inblandade är de ett naturligt inslag.
Hellsten valde att jämföra skolarbetet med ett ”vanligt” arbete. Ett arbete med 40-timmars
arbetsvecka där man är ledig när arbetsdagen är slut. Om man jämför så, framstår läxarbete
som något unikt inom svenskt arbetsliv och man måste förklara och definiera läxarbete.
Om man ser läxan som en del av den naturliga ordningen, att de är ett verktyg för att elever
ska lära sig det de ska lära sig, då menar Hellsten att läxor är en del av den ”ekologiska
kontexten”, eller den tolkade närmiljö i vilken Hellsten gjorde sina studier. Läxorna är en del
av skolarbetet. Om man liknar skolarbetet vid ett vanligt arbete blir istället läxor ett svar på
den ”ekologiska kontexten”. Då blir läxor något man gör utöver arbetet. Problemet blir då att
försöka hitta en föreställning om den ekologiska kontext som läxan är ett svar på. Det krävs
då noggranna förklaringar på vad läxor är.
Hellsten går igenom en mängd olika definitioner på läxor som han hittat. De ger inte alla svar
han söker. Några exempel på definitioner av läxa är ”en arbetsuppgift som eleven ska göra på
12
sin lediga tid” tagen från Pedagogisk uppslagsbok (1996). Hur kan det vara ledig tid om man
har en arbetsuppgift?
Nationalencyklopedins ordbok (1995) beskriver läxan som en ”avgränsad skoluppgift” för
hemarbete och tillägger ”särskilt om visst textstycke ska läsas in”. Denna beskrivning rymmer
inte de uppgifter som handlar om komplettering av skolarbete, när elever ”jobbar ikapp”, eller
de frivilliga uppgifter som också kan vara läxa.
Hellstens prövar sina egna aspekter av läxläsning: 1. Läraren ger den som uppgift åt eleverna
och eleverna accepterar den. 2. Läxan förhörs eller används på annat sätt. 3. Eleverna tolkar
uppgiften. 4. Eleverna arbetar med läxan.
De två första aspekterna gör att man kan observera läxan. Den tredje och fjärde aspekten
behövs för att komplettera bilden. Hellsten menar att eleverna tolkar uppgifterna efter vad de
lärt sig tidigare. Lärare svarar i hans intervjuer att de ger enkla faktaläxor i de tidigare åren för
att senare gå över till uppgifter som kräver resonemang och kreativitet. Den senare läxan
måste tolkas eftersom läxan som eleverna får i många avseenden är en annan än den eleverna
gör. Eleverna kommer också att tolka läxuppgiften olika sinsemellan. Det finns alltså många
olika läxor i en klass.
Hellsten ger exempel på att de aspekter han satt upp inte är tillräckliga. Den första tillsynes
enkla aspekten, den att det är en lärare som ger uppgifter, stämmer inte alltid. En del elever
drivs av sin egen eller föräldrarnas ambition. De vill ha frivilliga uppgifter för att få högre
betyg. Då är det inte tydligt att det är läraren som ger läxan. Hellstens slutsats blir att läxans
definition beror på vilken elev man talat med.
Läxan spelar en stor roll i hur man strukturerar tiden. I skolan är det tydligast i
språkundervisningen. Läxförhör följs av genomgång av ny läxa och uppgifter i anslutning till
den. Schemaläggaren försöker lägga ett schema för att läxorna ska spridas så mycket som
möjligt under veckan. Tydligast är läxornas inflytande över elevernas tid utanför skolan.
Fritiden planeras efter vilka krav läxorna ställer. För ambitiösa elever blir det inte mycket
fritid över när läxorna är gjorda.
”Läxan är i det här sammanhanget en skolritual som har lång tradition och som de flesta har
deltagit i många, många gånger. Den blir på så sätt nästan omöjlig att ifrågasätta”.
(Hellsten 2000)
13
2. TEORI
I min strävan att förstå och förklara läxor har jag letat bland teorier som beskriver hur
människan lär sig, hur minnet fungerar och hur motivation uppstår. Läxor finns för att vi ska
lära oss saker och jag har valt att använda inlärningsteorier som utvecklats av Lev Vygotskij
och Jean Piaget. En hel del av läxuppgifterna handlar om att vi ska spara kunskap i vårt minne
och jag ska därför ge några exempel på hur minnet fungerar. För att överhuvudtaget göra
läxor krävs ett visst mått av motivation och jag har valt att ta upp vissa grundläggande
begrepp om motivation och komplettera med teorier av Abraham Maslow, John W Atkinson
och Albert Bandura.
Vygotskijs inlärningsteori
Jag har utgått ifrån några av Vygotskijs tankar om inlärning och utveckling. Vygotskij var en
rysk psykolog som levde mellan 1896 – 1934. Han dog i tuberkulos 37 år gammal.
Jag har valt Vygotskij för att hans tankar och skrifter påverkar oss i dagens skola så mycket.
Läroplanskommitténs betänkande ”Skola för bildning” (SOU 1992:94) bygger till stor del på
Vygotskijs teorier om inlärning.
Vygotskij skrev i ”Tänkande och språk” (Vygotskij 2001 s 251 ff) att man konstruerar sitt
kunnande i samspel med sin sociala omgivning i skolan, hemma, med kamrater och ute i
samhället. För att kunna lära sig nya begrepp eller teorier måste man vara med människor som
använder dessa när de berättar, förklarar, diskuterar och löser problem. Vygotskij betonar att
språk och tänkande utvecklas i social kommunikation och att barnet är socialt från början
(Vygotskij 2001 s 10). Dessa tankar skulle kunna stödja idén om läxor. Med rätt definierade
läxor konstrueras ny kunskap hos barnet i den sociala omgivningen och inte bara i skolan
under skoltid. Många begrepp och teorier lämpar sig säkert att pröva hemma eller någon
annanstans än i skolan. Detta förutsätter dock att det finns en kompetent social omgivning.
Om skolan vill att läxorna ska ge djupare kunskap än ren minnesträning eller repetition måste
föräldrar ta ett stort ansvar, och lärarna måste noggrant gå igenom förutsättningarna för
läxorna.
Vygotskij och hans medarbetare gjorde bland annat iakttagelser på yngre skolbarn i åk 2 och
4. De organiserade speciella lektioner, och försökte jämföra de vardagliga begreppens
utveckling med de vetenskapliga begreppens utveckling hos barn. De kom fram till att det,
hos barnet, krävs egen aktiv bearbetning av innehållet för att kunskaperna ska bli en del av en
själv. Barnet blir medskapande. Begreppet medskapande borde stärka alla pedagoger, för utan
dem blir det inte mycket ”kunskapande”. I alla fall inte i skolan.
För barnet sker den egna aktiva bearbetningen både i skolan och hemma. Frågan är om det
systematiskt kan tränas och kallas läxa eller om det bara sker utan att barnet är direkt
medvetet om det.
I artikeln ”Biologiska och sociala faktorer i uppfostran och undervisning” riktar Vygotskij
skarp kritik mot det traditionella europeiska skolsystemet. Han skriver att skolan har fostrat
passiva mottagare av kunskap. En del av detta mer eller mindre passiva mottagande av
kunskap har skett med hjälp av läxor. De flesta läxor som ges handlar om att läsa in text,
repetera ord eller fakta och öva färdighetsträning i till exempel matematik.
14
Vygotskij menar att passivt mottagande av kunskap är en psykologisk omöjlighet därför att
individen per definition är aktiv.
Pedagogiken ska gynna elevens egen verksamhet. Skolan behövs, den är viktig, och den ska
vara en ”handlingens skola” med aktiva elever och aktiva lärare i en aktiv miljö. Läraren ska
skaffa sig psykologisk kunskap om den sociala miljön för att kunna handleda eleverna.
(Lindqvist 1999 s 72) Här finns paralleller till 20-talets skolutveckling i USA med ”learning
by doing”. Läxor blev ett fult ord och lärarna slutade ge läxor. De lade istället egen tid på
handledning. (Gill och Schlossman 1996 s 46 – 50)
Vygotskij tycker att skolan gör det för lätt för barnen. Han pratar om ”åskådlighetsundervisningen” där lärarna ser till att vägen till kunskap blir alldeles för tillrättalagd, lätt och
bekväm. ”Det är viktigare att lära barnet äta än att mata det för dagen. Det är viktigare att lära
barnet tänka än att meddela en eller annan kunskap.” Vi måste skapa ett antal svårigheter i
barnets uppfostran som utgångspunkter för dess tankar, säger Vygotskij. (Lindqvist 1999 s
123)
Detta sätt att se på inlärning kräver mycket speciella förberedelser och tydlig handledning för
läxarbetet. De flesta läxorna handlar med Vygotskij bildspråk om att mata barnet. Läraren
Strandbergs så kallade mentorsläxor är exempel på att man kan ”lära eleverna äta”. Dessa
läxor är noggrant förberedda i skolan. Hemma finns en vuxen mentor som eleven kan pröva
sina tankar med, och som hjälper eleven att skapa ny kunskap i hemmet. (Strandberg 2001)
Hur hittar man då som lärare utrymmet för utveckling hos barnet?
Teorin om den närmaste utvecklingszonen beskrivs i ”Vygotskij och skolan”, texter ur Lev
Vygotskijs "Pedagogisk psykologi" kommenterade som historia och aktualitet. (Lindqvist s
277 ff.)
Under våren 1933 håller Vygotskij en föreläsningsserie vid Herzens pedagogiska institut i
Leningrad (dåvarande S:t Petersburg) om förhållandet mellan skolundervisning och
utveckling.
Han lanserar teorin om den ”närmaste utvecklingszonen”. Vygotskij ville att eleverna skulle
ställas inför utmaningar. Han sa att ”undervisning endast är bra om den kommer före
utvecklingen”. ”Undervisningen ska inte forcera den naturliga utvecklingen, den ska stödja
den.” Eleven måste anstränga sig lite och undervisningen måste ligga lite över den nivå
eleven redan behärskar. (Imsen 2000 s 191)
Det är den vuxne som skapar möjlig utveckling i dialog med barnet. Det är de möjligheter
barnet har i sig som ska vara utgångspunkten att prestera inom sin förmåga. En god
undervisning ger förutsättningar för en förändring och skapar den närmaste utvecklingszonen.
”Det barnet gör med hjälp av en vuxen, kan det imorgon göra på egen hand” skriver
Vygotskij i artikeln. (Lindqvist s 277 ff)
Den ”aktuella utvecklingszonen” är ett begrepp, myntat av Vygotskij, för den förmåga som
barnet faktiskt har skriver Berthel Sutter, lärare på högskolan Karlskrona / Ronneby, i sitt
kompendium ”Introduktion till Vygotskij”. (Sutter 1995 s 35)
Det är den nivån man mäter när man kollar barnets utveckling. Det kan tillexempel röra sig
om logiska uppgifter med stegrande svårighetsgrad. De uppgifter barnet kan klara själv hör
till den aktuella utvecklingszonen.
Enligt Vygotskij har man då studerat den minst intressanta aspekten av utveckling. Den
intressanta utvecklingen finns i ”den närmsta utvecklingszonen”. Det är den zon där barnet är
15
tillgängligt för utveckling. Genom systematiskt förmedlad kunskap med utmaningar, stöd och
hjälp från vuxna utvecklas barnet.
Inlärning som ligger utanför ”den närmsta utvecklingszonen” är meningslös. Om det ligger i
den ”aktuella utvecklingszonen” kan barnet det redan och om det ligger bortom gränsen för
den ”närmsta utvecklingszonen” är det inte inlärning för utveckling utan dressyr eller drill.
En lärare har uppgiften att aktivera barnet inom gränserna för ”den närmsta
utvecklingszonen” i en socialt aktiv miljö. Detta arbete borde göras i skolan med kompetent
personal. Arbetet med barnets inlärning i den närmsta utvecklingszonen kräver stor
pedagogisk kunskap och erfarenhet från arbete med elever.
I förordet till ”Tänkande och språk” (Vygotskij 2001 s 8) hänvisar Gunilla Lindqvist till
Vygotskijs ”Fantasi och kreativitet i barndomen” som skrevs 1930. Där beskriver han
förhållandet mellan produktion och reproduktion, och att detta förhållande visar vidden av
människans aktivitet.
Produktivitet är detsamma som kreativitet. Alla människor är kreativa, även det lilla barnet.
Begreppet reproduktion är kopplat till minnet och det är nödvändigt för att kunna tänka. Men
det är den kreativa aktiviteten som gör att människan skapar.
Vygotskij relaterar till Ernst Meumann, tysk barnpsykolog (1862-1915), som kom fram till att
minnesverksamheten är en aktivitet och att det går att utarbeta speciell färdighet och förmåga
att minnas. Ju större antal associationer vi har desto lättare upprättas en ny association. Då
höjs kvaliteten på vårt speciella minne. Undersökningar visade att barn klarade att memorera
saker på fritiden som det inte klarade i skolan. Om barnet blir intresserat av det som sker i
skolan så minns och lär det bättre. Eller som Vygotskij uttryckte det, ”En god inlärning
samordnar intresse och minne”. (Lindqvist 1999 s 90-91)
De flesta läxor är generella. De ges till många samtidigt. Det är naturligtvis svårt att samordna
intresse eftersom eleverna i en klass har olika intressen. Lärarens uppgift blir att skapa ett
tillräckligt stort intresse för att eleverna ska bli motiverade att lösa uppgiften för att lära på ett
effektivt sätt.
Sutter fördjupar i sitt kompendium Vygotskijs syn på utvecklandet av barns minnesaktivitet
och utvecklandet av kulturella metoder för barns minnestekniker. Vygotskij skrev om detta
efter ett pedagogiskt seminarium “The problem of the cultural development of the child.”
(Vygotskij 1929 s 424ff).
Vygotskij delar in utvecklingen av minnet i fyra stadier som han anser vara generella. I det
första stadiet utnyttjar barnet sina naturliga minnesresurser. Dessa påverkas av barnets
intresse och uppmärksamhet och leder till andra stadiet där barnet upptäcker sin
minnesteknik. Detta gör de ensamma efter försök och misslyckanden, eller med hjälp av
vuxna. Vygotskij använder sig av kopplingen mellan ord och bild för att förklara utvecklingen
av minnet. I det andra stadiet kan barnet koppla ett ord till en speciell bild, men vet inte varför
det kan det. I tredje stadiet kan barnet koppla ord till en serie bilder. Bilderna fungerar som
stöd för minnet. Bilderna associerar till ett ord och barnet kan klara att minnas ordserien med
hjälp av bildserien. När man inte längre behöver bilderna för att minnas har man nått det
fjärde stadiet. Man har fått en inre minneskarta.
Vygotskijs årsbarn Piaget dök upp i samband med texter om och av Vygotskij. Även Piaget
har starkt påverkat vår nuvarande ”Läroplan för den obligatoriska grundskolan.” Lpo 94.
Piaget föddes i Schweiz 1896 och dog 1980.
16
Piagets inlärningsteori
Piaget berättar i två artiklar skrivna för UNESCO 1948 och 1972 om sin syn på skolan och
inlärning. Piaget fungerade som pedagogisk rådgivare åt FN-organet UNESCO under många
år. UNESCO arbetar med utbildning, vetenskap och kultur.
Han studerar människan och speciellt barnet och menar att vi föds nyfikna och imiterar för att
lära oss. Vi är förnuftsmässiga (kognitiva) och reflekterande varelser. Barnet bygger upp sin
förståelse av omvärlden genom att konkret handskas med den. Social förmåga, empati och
inlevelse måste läras in. Piaget menar att språkinlärning också sker genom imitation som
bygger på de möjligheter till språk vi fötts med. Den amerikanske språkvetaren Noam
Chomsky utvecklade på 1960-talet teorier om språkinlärning och beskrev det som att man
tillägnar sig eller förvärvar modersmålet. (Wood 1999 s 129) Chomsky förklarade det med
att barnet har ett särskilt medfött anlag för språk, en beredskap att lära.
På 1970 –talet framförde psykologen John MacNamara ett helt annat sätt att se på
språkinlärning. Först kommer meningen och sedan språket. Människan har inte något medfött
anlag för språk, var hans slutsats. MacNamara sa att det är barnets förmåga att tolka
situationer som gör att man får kunskap om språket. Poängen med språkinlärning är att inta
en annan människas position, att upptäcka vad ord och uttryck betyder för en annan
människa. (Imsen 2000 s 169)
I artiklarna för UNESCOs räkning redogör Piaget för två olika psykologiska strömningar som
påverkar förskolans arbete och arbetet i skolans första skolår. Piaget menar att det fanns två
motsatta poler: De som ger barnen stor frihet i undervisningen. Så stor att den inte inriktades
på något speciellt. Det blir ett ”allmänt lekande utan större resultat för barnens fostran och
tankeförmåga”.
Den andra polen, de som reagerar mot den stora friheten, riktar in sig på att förstärka
handlingar. Det kallas ”betingning” när man förstärker handlingar. Psykologen Skinner var en
av dem som lyfte fram att undervisning kan programmeras. Om man stegvis matar fram
associationer lär sig barnet på ett bra sätt. Man förstärker de saker i utvecklingen som man
tycker är bra. Barnet ska själv uppleva resultatet och framgången positivt. Det byggdes till
och med maskiner som skulle underlätta inlärning. Piaget accepterar Skinners teori att barn lär
sig saker med programmerad undervisning, men han påpekar att barnen inte upptäcker något
nytt. Att upptäcka nytt är dock en viktig del när man skapar ny kunskap. (Piaget 1972 s 15 ff)
Jag undrar hur läxor konstrueras där barnet lär sig nytt hemma genom aktiva handlingar?
Inom det naturvetenskapliga området finns exempel på läxuppgifter som kräver aktiv
handling hemma. Det kan vara att utföra enklare experiment.
I det Piaget skriver finns tre tydliga riktningar för den psykologiska forskningen om hur barn
lär. Den första menar att kunskap kommer utifrån. Det som någon visar eller berättar för den
som ska få kunskapen. Den andra riktningen lägger tonvikten på det medfödda. Den inre
mognaden styr inlärningen. Som exempel ger Piaget språkforskaren Chomskys föreställning
om att det finns en ”fast medfödd kärna” som styr språkutvecklingen.
Den tredje riktningen är den som Piaget själv står för. Han menar att det medfödda och det
som kommer utifrån växelspelar när man lär sig saker, till exempel språket. Kunskaper
konstrueras, byggs upp, när man förstått något med sina sinnen. När man har förstått med
kroppen och hjärnan. (Piaget 1972 s 18)
I boken ”Språk och tanke hos barnet” berättar Piaget om hur han kom fram till att barnet är
”egocentriskt”. Det kan inte förstå världen ur andra synvinklar än den egna ända upp till 12årsåldern då man blir ”vuxenlogisk”.
17
I sju - åttaårsåldern måste barnet mogna för att förstå ”konservation”, bevarande. Exempelvis
måste de förstå att något förblir detsamma trots att det ser ut som om det ändrats. Om man till
exempel tar en lerklump och väger den, och sedan ändrar formen på den. När barnet förstår
detta har det mognat till att förstå ”konservation”. Barnet kan nu utföra ”operationer”, alltså
föreställa sig vilka handlingar som är möjliga inne i huvudet. (Piaget 1973)
Coopers slutsats att läxor inte har någon effekt för barn i skolår 1-6 har kanske med denna
”egocentriska” fas att göra. Cooper konstaterar att lärarledd undervisning ger bättre resultat än
läxläsning för barn upp till 12 års ålder. (Cooper 2001 s 20)
Det krävs möjligtvis vuxenlogik för att få ut något av läxarbetet. Coopers sammanställning
visar att elever i high-school i USA får stora positiva effekter av läxläsning, speciellt när de
lär faktatexter.
Barns tänkande är enligt Piaget av ett annat slag än vuxnas. Alla barn utvecklas genom
samma stadier innan de når det vuxna tänkandet. Utvecklingen är inte enbart en fråga om
”kontinuerlig ackumulering”, att man lägger kunskap på hög. Utvecklingen sker i hopp som
Piaget kallat ”intellektuella revolutioner”. När man nått ett nytt stadium och lämnat det gamla
bakom sig, uppstår ett nytt sätt att se på världen. (Wood 1999 s 63 – 64)
Vad barnet lär sig beror på vilket stadium barnet befinner sig i. Piaget ger som exempel att en
femåring kan lära sig rabbla en talserie. Vilket inte är samma sak som att barnet har
talbegreppet klart för sig. Det innebär att läxor måste vara anpassade till det stadium i
kunskapsutvecklingen som barnet, individen, befinner sig i.
Redan 1948 var det ett bekymmer att de naturvetenskapliga utbildningarna fick för få
studenter. När Piaget i sin artikel riktar in sig på skolans framtidsutsikter redogör han speciellt
för den forskning han och hans kollegor gjort på hur barn lär sig naturvetenskapliga begrepp.
Man hör ofta att människor antingen har lätt för språk eller för matematik. Jag har svårt för
matte och det har min mamma också, kan det låta. Piaget har inte hittat några belägg för att
det skulle vara så. Han och hans medhjälpare studerade i flera år hur barn lärde sig enkla
fysikaliska lagar. De tittade på utvecklingen hos barn i fyra- femårs ålder och mellan 12 och
15 års ålder. Alla barn med en intelligens på eller över medel visade samma initiativförmåga
och förståelse. Det gick olika fort för dem att förstå, men det ansåg Piaget vara självklart.
Den viktiga slutsatsen är att de flesta som ”misslyckas” i ett ämne inte fått rätt förutsättningar
för sin inlärning. Det de inte förstår är ”lektionerna” och inte själva ämnet. I matematikundervisningen lämnar man för snabbt de kvalitativa strukturerna, sådant som man löser med
sin logik, sitt ”sunda förnuft”. Övergången till den kvantitativa eller matematiska strukturen
går för snabbt. Det är det som redan är bestämt och utforskat som måttbegrepp och
matematiska lagar som används av fysiker. (Piaget 1972 s 21)
Läxor i matematik förstärker detta ytterligare. De ges tidigt och de bygger nästan uteslutande
på den kvantitativa, matematiska strukturen. Eleven ska följa uppgifterna i boken enligt de
teoretiska matematiska lagar som passar för den nivå eleven ligger på. Det är svårt att ge läxor
som bygger på logik och sunt förnuft, det vill säga kvalitativa strukturer. Det förutsätter
praktiskt arbete vilket kräver att handledare finns tillgängliga.
Piaget menar att lärarens roll är mycket viktig. Läraren ska stimulera barnets eget utforskande
och sluta vara föreläsare. Läraren ska inte räcka över färdiga lösningar till eleverna utan skapa
motbilder som utmanar elevens kunskapsbyggande. Läraren – inspiratören måste kunna sitt
ämne väldigt väl och dessutom vara väl insatt i utvecklingspsykologi för barn och ungdomar.
(Piaget 1972 s 23)
18
Piaget kommenterar artikel 26 av FN:s mänskliga rättigheter som den 10 december 1948
antogs av dess generalförsamling.
Artikel 26 inleds med: ”Envar har rätt till undervisning.”
Piaget skriver: ”Envar har rätt att under sin utbildning befinna sig i en sådan skolmiljö att
han / hon lyckas att till fulländning utveckla de för människans anpassning oumbärliga
instrument som de logiska tankeoperationerna utgör”. Det medfödda ska samspela med
omgivningen, först i familjen och sedan i skolan. Den sociala faktorn, undervisningen, är
alltså en förutsättning för utveckling på alla nivåer.
En del av artikel 26 säger: ”Undervisningen skall syfta till personlighetens fulla utveckling
och till att stärka respekten för människans grundläggande fri- och rättigheter…”
Piaget lyfter fram det han tycker är viktigast ur detta stycke: ”personlighetens fulla
utveckling”. Han skiljer på individen och personligheten.
Individen är jaget med Piagets ord det ”egocentriska” och det utgör ett hinder för relationer
som behövs för att utveckla samhällslivet. Personligheten är däremot det individen får om den
accepterar ett system av regler och normer. Personligheten är emot anarki för där saknar man
regler. Personligheten är också emot tvång för där har man har regler som inte bygger på
ömsesidighet.
Har inte skolan då ett omöjligt uppdrag? Går det att fostra självstyrande personligheter med
metoder som innebär någon form av tvång? Går det att ge stimulerande, frivilliga läxor? Hur
många barn skulle göra läxor om det inte fanns ett visst mått av tvång med i bilden? Här
spelar motivationen, som jag återkommer till, en stor roll.
Piaget berättar om den traditionella skolan som erbjuder eleverna en mängd kunskaper. Man
”möblerar” tänkandet och ger barnet intellektuell gymnastik för att stärka och utveckla det.
Alla vet att innehållet i kunskaperna, regler, årtal med mera snabbt försvinner, men är nöjd
med själva tränandet. De som tror på den nya, aktiva skolan säger att om så lite kunskap finns
kvar efter en tid betyder kunskapsmängden mindre än själva kvaliteten på arbetet. Om man
själv anstränger sig, tar egna initiativ och kämpar för ett visst vetande kommer det att finnas
kvar längre. Eleverna lär sig en metod för att lära och nyfikenheten att lära växer med åren i
stället för att minska.
Som exempel på vad han menar använder Piaget matematik och logik. Han fann i sina studier
att om elever ställdes inför ett problem under experimentlektion kunde de lösa uppgifterna
med sunt förnuft, den kunskap de hade. Samma elever blev passiva och till och med
blockerade när de fick samma problem under matematiklektioner översatta till ett abstrakt
matematikspråk. Piagets slutsatsen är att ”varje normal elev är kapabel att föra ett bra
matematiskt resonemang, om man ansluter det till hans / hennes egna intressen och om man
på så sätt lyckas ta bort de känslomässiga hämningar som alltför ofta ger eleven en känsla av
underlägsenhet under lektionerna i ämnet.”
Personlighetens fulla utveckling innebär inte bara intellektuell utveckling. Man kan inte skilja
den intellektuella utvecklingen från den känslomässiga, sociala och moraliska utvecklingen i
skolan. Tvärtom kan det vara så att känslor hindrar intellektuell utveckling, som i exemplet
med matematikundervisningen. (Piaget 1972 s 73-80)
19
Teorier om hur minnet fungerar
En av eleverna jag pratade med i min undersökning sade:
Ja, nu är det rätt så lugnt. Nu har vi bara engelskaverbprov som jag kollade på
igår. 180 verb som man ska kunna, men de var inte så jättesvåra.
Det låter otroligt att plugga in 180 engelska verb till ett prov, och det har säkert varit en lång
process att få in dessa verb i minnet.
En dag när Anna kommer hem ifrån skolan har minnet spelat henne ett spratt. Hon har glömt
vad hon har i läxa till imorgon. Anna letar upp skolkatalogen för att hitta telefonnumret till
bänkgrannen Anton som nog vet vad det är för läxa. Anna använder sitt korttidsminne för att
hålla de sex siffrorna i huvudet och hon grupperar dem parvis för att det ska vara lättare att
minnas dem, 35 75 04. När Anton svarar börjar de prata om läxan och telefonnumret
försvinner nu ur Annas korttidsminne.
Många olika studier visar att vi kan hålla mellan fem och nio enheter i vårt korttidsminne. En
enhet kan vara en enskild siffra eller bokstav, men det kan också vara sammansatta ord och
nummer. Det är därför det är lättare att gruppera till exempel siffror för att kunna hålla dem i
korttidsminnet.
En av läxorna är matteläxa och Anna räknar ut 12 gånger 12. Nu använder hon sig av sina
kunskaper i matematik och sitt arbetsminne. Hon håller 10 gånger 12 i arbetsminnet samtidigt
som hon räknar ut 2 gånger 12.
Anna har som de flesta andra människor ett mycket stort långtidsminne. Forskare har inte
hittat någon övre gräns för hur mycket information man kan lagra i sin hjärna. I
långtidsminnet finns sådant Anna lagrat under dagen, men där finns också allt hon hunnit lära
sig hittills i livet. Jag låter en bild illustrera hur en del minnesforskare delar upp minnet.
(Derwinger 2003 s 19)
Långtidsminne
Medvetet minne
Episodiskt
Det vi upplevt
Semantiskt
Det vi vet
Omedvetet minne
PRS*
Det vi känner
igen
Procedur
Det vi kan
(gå, cykla)
*Perceptuella representationssystemet
Om jag börjar med att utforska Annas medvetna minne, den episodiska delen, hittar jag
hennes personliga minnen. Anna minns saker som hon själv varit med om och hon kan ibland
berätta var och när det hände. Dessa minnen är ofta färgstarka och knutna till speciella
känslor. Det är bara Anna som vet hur det kändes att ringa till Anton och fråga om läxan. Om
samtalet var speciellt på något vis minns Anna det längre än om det inte betydde någonting
för henne.
20
Den andra delen av Annas medvetna minne är det semantiska minnet. Här finns alla fakta hon
pluggat in i skolan. Härifrån plockar Anna fram svaret Köpenhamn, när någon undrar vad
Danmarks huvudstad heter.
Anna kan en massa saker automatiskt och det är saker som finns i hennes omedvetna minne.
Det så kallade perceptuella representationssystemet (PRS) rymmer sådant man känner igen.
Detta minne byggs upp tidigt och det krävs ingen ansträngning för att hämta saker härifrån.
När Anna rör sig på skolan känner hon igen mängder med föremål och personer utan att hon
är medveten om det.
När Anna cyklar hem från skolan använder hon sitt procedurminne helt omedvetet. Att cykla
och att gå är liksom en mängd annat överinlärda och automatiserade. Anna har lagrat hela
multiplikationstabellen i sitt procedurminne och hon är helt omedveten om hur hon får fram
svaret på sju gånger åtta.
Tillbaks till det medvetna semantiska minnet som har stor betydelse för skolarbete. Det kallas
också kunskapsminne och här finns information som vi använder för att kunna prata med
varandra om sådant vi vet. När Anna har hemkunskap för första gången måste hon registrera
var hon får tag på decilitermått, mjölpåse och diskmedel. Första gången är det ovant, men
redan andra gången har minnesinformationen blivit rutin i det semantiska minnet.
Information och upplevelser måste lagras eller ”kodas in” i minnet. Forskarna Craik och
Lockhart beskrev tre inkodningsprocesser som krävs för att ge minnen som håller under lång
tid. (Derwinger 2003 s 19)
1. Förmågan att koncentrera sig på det man vill minnas. För att kunna göra läxan krävs
koncentration.
2. Associationer mellan det nya vi vill lägga på minnet och sådant vi vet med hjälp av
bland annat arbetsminnet. Om läxor bygger på sådant som eleven redan behärskar blir
det lättare att lagra i minnet.
3. Vikten av att förstå innebörden i det man vill komma ihåg istället för att bara rabbla
något abstrakt. Förberedda meningsfulla läxor underlättar minneslagring. Om man till
exempel har svåra ord i läxa underlättar det om eleven vet vad orden ska användas till.
Hjärnforskaren David Ingvar talar om vikten av ”minnen av framtiden”. Man ”minns” att
favorittidningen man prenumererar på kommer på tisdag och eleven minns att hon har
engelskläxa till onsdag så att hon kan planera för den. Anna gör upp planer för framtiden som
hon minns. Framtidsminnen kallas också visioner och de har stor betydelse för skolans
undervisning. Ingvar skriver: ”Framtidsminnena, visionerna, har också en direkt betydelse för
skolan och dess pedagogik. Våra skolsystem är i princip inriktade på att fylla elevernas
hjärnor med bilder av en lycklig framtid, normer för ett adekvat socialt beteende, strukturer
för fortsatt utbildning och livsmål.” (Ingvar 2001 s 42)
Många läxor går ut på att få in saker i minnet. Enligt Vygotskij fungerar synminnet,
hörselminnet och det muskulära minnet individuellt, men de fungerar naturligtvis också
tillsammans i olika kombinationer. Den bästa effekten får man när alla tre minnena kan
samverka med varandra. (Lindqvist 1999 s 88) Många läxor ges för att repetera och befästa
det man gjort i skolan. Läraren kan konstruera uppgifterna så att synminnet, hörselminnet och
21
det muskulära minnet används vid läxläsning. Läxan blir då en reproduktion av vad man gjort
i skolan. Det vill säga ytterligare en möjlighet att befästa kunskap.
Vi har i dagens skola helt andra krav på minneskunskaper än vad man hade förr. Dagens
skolelever skulle inte tro sina öron om deras mor- och farföräldrar berättade vad de fick lära
sig utantill. Synen på kunskap har förändrats och tron att hjärnan är en muskel finns inte
längre.
Läxforskning i USA visar, som jag tidigare nämnt på sidorna sju och åtta, att effekterna av
läxläsning för elever i skolår ett till skolår sex är mycket små. De tre inkodningsprocesser som
krävs för att ge minnen som håller under lång tid har troligen stor betydelse i sammanhanget
Förmågan att koncentrera sig på det man vill minnas är inte utvecklad och det finns mycket
annat som pockar på uppmärksamheten hemma för de flesta eleverna. Många kan inte
koncentrera sig på det sätt som krävs.
Det behövs associationer mellan det nya vi vill lägga på minnet och sådant vi redan vet. Ju
yngre eleven är desto mindre kunskap finns att bygga associationer på. Läxor bör bygga på
sådant som eleven redan behärskar för att det ska bli lättare att lagra i minnet.
Det är också viktigt att eleven förstår innebörden i det man ska lagra i minnet och inte bara
rabblar något abstrakt. Det krävs alltså förberedda meningsfulla läxor för att underlätta
minneslagring.
David Wood, professor i psykologi, slår fast att den vuxnes roll för att underlätta inlärningen
är viktig. Det räcker inte med att visa strategier för inlärning och för hur man ska minnas på
bästa sätt. Det krävs också att den vuxne arrangerar inlärningsmaterialet, påminner och
uppmuntrar. Efter hand kommer barnet att lära sig repetera på bästa sätt. Därför skiljer sig
lärarens roll i förhållande till barnens ålder och förmåga. (Wood 1999 s 89)
Det krävs alltså olika sorters läxor för olika barn. Olika barn behöver olika sorters stöd från
vuxna. Lärarens roll är viktig för att eleven ska kunna få bästa effekt av att lagra information
till minnet. Om läxor ska ges i enlighet med resultat från minnesforskningen måste läraren
bland annat ta hänsyn till elevens koncentrationsförmåga, elevens förmåga att associera till
det som redan är inlärt och till att eleven ska tycka att läxan känns meningsfull att göra.
Teorier om motivation
En av eleverna jag pratade med i min undersökning sade:
Jag pluggar rätt så mycket, fast jag får inte så mycket gjort. Jag måste sätta mig
med en påse chips och lite läsk så att jag har något positivt med det. Plugga och
äta chips. För att få chips måste jag plugga. Skriva så och så mycket för att
förtjäna det.
Det talas i motivationsforskningen om inre och yttre motivation som grundläggande begrepp.
När man är motiverad av inre krafter kallas det inre motivation. Man vill göra saker för att det
är roligt eller för att man tycker att det är meningsfullt.
22
Chips och läsk är yttre motivation. Man hoppas på en belöning eller på att nå ett mål som
egentligen inte har med själva uppgiften att göra. Att göra matteläxan för att få bra betyg har
egentligen inte med just den matteläxan att göra. (Imsen 2000 s 278)
I lärares grundutbildning ingår Maslows behovsmodell. Maslow talar om fem grundläggande
behov vilka hänger samman med varandra. (Jerlang 1999 s 217)
Behov av
självförverkligande
Behov av uppskattning och positiv
självuppfattning
Behov av kärlek och social anknytning
Behov av trygghet och säkerhet
Fysiologiska behov
Maslow menar att människan är en sökande varelse som aldrig blir riktigt nöjd. Det vi söker
efter beror på vad vi har och vad vi tidigare varit med om. Vi skulle inte göra läxor om vi
varit hungriga och otrygga en tid.
Behov av kärlek och social anknytning visar att vi är sociala varelser och vi vill inte sticka ut
alltför mycket. Jag är övertygad om att elever gör läxor för att passa in i traditionella mönster.
Det är en ”norm” att göra läxor, alla elever gör läxor. Man vill få uppskattning av lärare och
föräldrar för att man gör läxor. Några elever ser kanske till och med läxorna som ett sätt att
förverkliga sig själv. Ett sätt att lyckas med sin skolgång.
Atkinson presenterade sin modell för prestationsmotivation 1964. Hans modell liknande en
matematisk formel där delarna fogades samman till ett resultat. Atkinsons modell visar hur
man söker och når framgång.
När en människa ska prestera något uppstår två olika impulser. Den ena är lusten att börja
med uppgiften och den andra är rädslan för att misslyckas med uppgiften. Dessa två impulser
motverkar varandra. Eleven värderar situationen och det blir olika resultat beroende på vilka
personlighetsdrag eleven har och vilka mål som hägrar. Prestationsmotivationen beror både på
inre och yttre motivation.
Enkelt uttryckt kan man säga att medelsvåra uppgifter ger maximal motivation. Detta måste
ha stor betydelse för läxläsningen. Eleven bedömer situationen och ser att det är möjligt att
lösa uppgiften. Risken att misslyckas är liten. Eleven kommer att känna sig motiverad och
resultatet blir lyckat.
Om uppgiften är för enkel eller rutinartad kommer eleven inte att bli motiverad att göra den.
Om uppgiften verkar vara för svår är risken stor att många ger upp innan de ens börjat.
Atkinsons modell har fått kritik från forskare som menar att vissa barn visst provar att göra
uppgifter av ren nyfikenhet. Fast de verkar vara helt hopplösa. Andra kritiker menar att vissa
barn ger sig på svåra uppgifter för att de vill ingå i en social gemenskap och samarbeta med
kamrater. (Imsen 2000 s 296 ff)
23
Bandura har vidareutvecklat teorin om individens självförverkligande. Han säger liksom
många andra att individens förväntningar är centrala. Om du inte tror att du ska lyckas med
läxan så kommer du inte att lyckas med läxan. Om vi tror på en sak kommer vi att satsa
helhjärtat och chansen att lyckas ökar rejält. Den som gör en halvhjärtad insats får ett
halvhjärtat resultat.
Bandura skiljer mellan två olika slags förväntningar.
1. Man tror att man ska klara av handlingarna som är nödvändiga för att nå målet. Man
tror att man klarar läxan, det vill säga att det går bra med läxan.
2. Därför behövs förväntan om resultatet. Om jag klarar läxan får jag ett gott betyg, ett
bra arbete eller liknande.
Bandura använder sig av fem informationsunderlag för att förklara framgångsförväntningarna.
1. Tidigare erfarenhet av att lyckas på samma område. Översatt till läxor innebär det att
det är viktigt att se till att elever till varje pris lyckas med tidiga läxor.
2. Vikarierande erfarenhet betyder att man sett andra, som det är naturligt att jämföra sig
med, utföra samma uppgift. Äldre syskons läxläsning påverkar därmed yngre.
Kompisar påverkar varandra om de gör läxor ihop.
3. Verbal övertalning. Det hjälper med stöd och uppmuntran från andra. Det är inte bara
egna erfarenheter som betyder något. Lärare och föräldrar kan alltså påverka
motivationsgraden. Bandura talar här enbart om positivt stöd. Tjat och gnat faller inte
under Banduras beteckning ”verbal övertalning”
4. Emotionella förhållanden som är förknippade med handlingen eller resultatet. Det är
ofta känslomässigt med läxor och tyvärr ofta känslomässigt på ett negativt sätt. Här
måste vuxna lägga tillrätta. Att göra läxläsningen till en positiv upplevelse gör att
resultatet av läxläsningen upplevs som positivt. Det leder till att barnets motivation att
göra läxor ökar.
5. Individens tolkning av sina egna prestationer. Barnet måste tycka att arbetet med läxor
är bra och att resultatet är gott. (Imsen 2000 s 387)
Det hjälper alltså med en positiv inblandning från vuxna. Det är säkert helt nödvändigt för att
läxarbetet ska kännas meningsfullt för eleven.
24
3. METOD
Målet med mitt arbete är att belysa elevers, föräldrars och personals inställning till begreppet
läxor. Jag har valt att granska inställningarna till läxor med hjälp av samtalsintervjuer för att
få en så god insyn som möjligt. Samtalsintervjun är en kvalitativ forskningsintervju och
genom den försöker forskaren förstå världen ur den intervjuades synvinkel. (Kvale 1997 s 9)
Problemställning
Om man gör en enkät kan man nå många och få ett material som ofta är ganska lätt att
hantera. Jag kom fram till att läxfrågan är så komplex och fylld av åsikter och känslor
kopplade till åsikterna att en enkät inte skulle ge den bästa möjligheten att besvara mina
frågor. Jag bestämde mig för att intervjua och mitt frågebatteri tog form. Det blev till en
början allt för många frågor.
Mina intervjusamtal blev halvstrukturerade. Jag ville belysa vissa områden med hjälp av en
intervjuguide samtidigt som jag ville lämna utrymme för sådant jag inte tänkt på i samband
med läxor. Jag ville alltså ha svar på frågor jag inte i förväg tänkt på.
(Kvale 1997 s 32)
Min första fråga till alla informanter, de personer som intervjuades, var ”vilken är din
inställning till läxor?”. Jag ville också belysa vissa specifika områden. Om inte den
intervjuade kom in på de önskade områdena ställde jag följande frågor: Vad är en läxa?
Varför har man läxor? Vad lär man sig av läxor? Hur mycket tid tycker du att läxorna ska ta?
Kan du ge exempel på en bra läxa? Kan du ge exempel på en dålig läxa?
Beskrivning av området
I skolornas upptagningsområde bor cirka 775 barn mellan sju och femton år. Totalt bor 5062
personer på området och av dem är 4245 födda i Sverige. De resterande 817 personerna, de
som är födda utanför Sveriges gränser, representerar samtliga världsdelar.
Det finns 934 lägenheter och 1176 småhus här omkring.
Drygt hälften av föräldrarna i det undersökta området har studerat i mer än tre år efter
gymnasiet vilket är klart över rikssnittet. En undersökning som visar att föräldrarnas
utbildningsbakgrund har stor betydelse för barnens framgångar i skolan lades fram på
Lärarutbildningen i Malmö våren 2004. Det är Gun Hägerfelths avhandling ”Språkpraktiker i
naturkunskap i två mångkulturella gymnasieklassrum. En studie av läroprocesser bland elever
med olika förstaspråk”. Studien visar att hem med långa utbildningstraditioner gynnar
eleverna i deras skolarbete oavsett om de har svenska som förstaspråk eller inte.
Eleverna på det undersökta området får förhållandevis höga slutbetyg efter skolår nio. År
2003 var det genomsnittliga meritvärdet på avgångsbetygen 243 poäng. Det motsvarar
ungefär betyget Väl Godkänt i alla ämnen vilket är klart över rikssnittet. (205 poäng var det
genomsnittliga meritvärdet i landet 2003.)
25
Om man träffar ett barn på området är sannolikheten stor att barnet har högt utbildade
föräldrar som är födda i Sverige. Barnet bor kanske i radhus eller villa och det kommer
förmodligen att få ett slutbetyg efter skolår nio som är bättre än rikssnittet.
Urval
Det går inte att få ett statistiskt representativt urval med den kvalitativa forskningsintervjun
som metod. Man kan inte intervjua tillräckligt många för att det ska bli representativt. Risken
är att det blir för många ”vanliga” människor så att olikheter inte kommer med i
undersökningen. Vid en kvalitativ studie vill forskaren oftast ha en stor variation inom den
bestämda ramen. (Trost 1997 s 105). Jag valde att göra nio djupintervjuer med tre till synes
”vanliga” men såklart unika elevpar, tre föräldrar och tre lärare.
Poängen med att intervjua är ta reda på sådant som vi inte får reda på genom observationer.
Vi ser inte hur människor uppfattar saker eller vad de tycker om olika saker. Genom intervjun
försöker man ta del av den andra människans perspektiv på tillvaron. Jag har valt att intervjua
personer som jag tror kan ge bra exempel på inställningar till läxor. Jag har gjort ett positivt
urval, det vill säga valt personer som jag uppfattar som positiva och lätta att prata med. Det är
elever, föräldrar och lärare som vill och kan berätta om sin syn på läxor (Patton 1990 s 278).
Tiden är en begränsande faktor och jag räknade med att kunna göra mellan sex och tio
intervjuer. Jag ville ha med inställningar från elever, föräldrar och personal för att kunna
matcha olika inställningar mot varandra. Jag har till exempel ofta hört lärare säga att föräldrar
kräver att barnen ska ha mer läxa. Stämmer det? Är det i så fall en utbredd uppfattning bland
föräldrar? Om det är så, varför vill då föräldrar att barnen ska ha mer läxor? Alla tre
grupperna behövs för att få en bred bild av inställningar till läxor.
Det skulle vara både kvinnor och män, pojkar och flickor i alla tre grupperna. Jag har inte
hittat några tydliga könsmässiga skillnader i den forskning jag läst, men har själv velat ta reda
på om det ändå kan finnas sådana.
Ju längre upp i skolsystemet man kommer desto mer påverkar läxorna arbetet hemma och i
skolan. När jag valde elever började jag med barn som gick i skolår fyra. Barnen har då olika
sorters läxa och de kommer säkert ihåg hur det var med läxor under de tidiga skolåren.
Barnen jag intervjuade byter skola och lärare inför skolår sex. Jag valde elever i skolår sex för
jag hade sett tecken på att karaktären på läxor ändras när barnen kommer till den ”stora”
skolan.
Den sista åldersgruppen blev skolår åtta. Kanske tänker de på resultat och betyg och jag ville
veta hur det påverkar inställningen till läxläsning.
En möjlig felkälla är att jag har en relation till samtliga barn. Jag är eller har varit deras rektor.
För att ge mer dynamik åt samtalen med barn valde jag att prata med barnen parvis. Två
kompisar skulle kunna inspirera varandra och de skulle också kunna ställa frågor och
följdfrågor om de undrade vad kompisen menade.
När eleverna var valda tittade jag på klasslistorna för skolår fyra, sex och åtta i det aktuella
pedagogiska spåret.
26
Föräldrar valdes ut subjektivt. Jag ville prata med föräldrar som har, eller har haft, mer än ett
barn på de aktuella skolorna. Anledningen är att sannolikheten för olika upplevelser av
läxarbete blir större på det viset. Bilden av flerbarnsförälderns inställning till läxor borde bli
bredare eftersom alla barn har olika förutsättningar för skolarbete och läxläsning. Jag valde tre
föräldrar som jag haft tidigare positiva kontakter med.
Urvalet i personalgruppen var enklast, det var minst grupp att välja från. Tre lärare med
undervisning knuten till skolår fyra, sex respektive åtta tillfrågades och tackade ja. Frågan var
om lärarna skulle berätta fritt eller skulle de vara hämmade av att de talade med en skolledare
som arbetar i samma område som de. Egerblad och Tiller skriver om vikten av att skolans
egen personal berättar om den nya kunskap som ständigt skapas i våra skolor i ”Forskning i
skolans vardag”. Nya teorier och ny förståelse hör ihop och modeller skapas bäst intimt
förknippade med vardagsarbetet. (Egerblad och Tiller 1998 s 234-235)
Anledningen till att jag valde området där jag arbetar är att det ger många möjligheter till
vidare diskussioner om läxor och andra intressanta pedagogiska frågor.
Tankar inför intervjuarbetet
Alla intervjupersoner fick en skriftlig förfrågan om de ville vara med och om jag fick ta
kontakt med dem för ett muntligt svar. Många förekom mig och svarade snabbt via e-post att
de ställde upp. Det var ingen som visade någon tveksamhet, tvärtom. Läxor är ett ämne som
engagerar och väcker debatt. I min förfrågan berättade jag kort om mitt uppsatsarbete och att
jag skulle skriva ut intervjuerna. Alla skulle få läsa utskriften av den egna intervjun och
komma med synpunkter. Alla accepterade att bandspelaren användes.
Steinar Kvales beskrivning av den kvalitativa forskningsintervjun hjälpte mig på vägen.
”Ämnet för den kvalitativa forskningsintervjun är intervjupersonens livsvärld och hennes
relation till den.” (Kvale 1997 s 34-39) Syftet är att beskriva och förstå ett ämne som båda är
intresserade av. Detta visade sig stämma bra med ämnet läxor.
Den intervjuade ska ges möjlighet att beskriva vad hon tycker så exakt som möjligt, med egna
ord. Det gäller sedan att försöka göra riktiga tolkningar utifrån svaren.
Specifika svar på saker som hör till ämnet kunde jag få genom följdfrågor som: ”ge exempel
på en bra läxa som du fått i matematik” eller till föräldern som haft jobbigt med läxläsningen
för ett av sina barn: ”har det funnits mysiga läxstunder?”
Intervjuaren bör vara lyhörd och öppen för vad som sägs. Intervjuares roll är att leda den
intervjuade till olika teman utan att påverka uppfattningarna om temat. Här finns alltid en fara
i skolans värld. Vilket svar vill läraren ha? Jag kan uppfattas som lärare, det vill säga någon
som man vill ge rätt svar till, för alla tre grupperna.
Den kvalitativa forskningsintervjun kan vara mångtydlig. Motsägelser var vanliga i
intervjuerna. Det är inte så konstigt egentligen att en och samma person kan vara emot några
sorters läxor samtidigt som man är för andra läxor. Man kan tycka att läxor måste finnas, men
det är orättvist att inte alla barn får stöd hemma och därför borde läxor tas bort. En god
forskningsintervju är ett utbyte av synpunkter, ett samspel mellan människor. Detta sätter
intervjuaren på prov. Risken finns att intervjuarens åsikter präglar samtalet och jag lyssnade
uppmärksamt efter tecken på detta.
27
Reliabilitet och validitet, om trovärdighet och giltighet
Hur vet jag att mina resultat är trovärdiga och giltiga. Hur stämmer det jag fått fram i
förhållande till annan läxforskning? Jag redovisar i det inledande kapitlet en så bred variation
av läxforskning som möjligt och läsaren ges därigenom möjlighet att jämföra andra forskares
resultat med mina. Att visa en kvalitativ studies trovärdighet kan vara svårt (Trost 1997 s
102). Idéerna om reliabilitet och validitet härstammar från kvantitativ metodologi där det är
lättare att visa att man mäter det man vill mäta. I min studie, som är kvalitativ, är ambitionen
att ge tillträde till ett urval av mitt material för att läsaren själv ska kunna avgöra om det jag
kommit fram till stämmer med min problemställning.
”Att validera är att kontrollera” (Kvale 1997 s 218). Jag har valt att kontrollera genom att alla
intervjuade har läst ”sin” utskrift av intervjun och godkänt den. Jag fick dessutom en del
spontana reflektioner som till exempel ”vad kloka ord jag sade”. Jag beslutade mig för att
använda en stor mängd citat eftersom jag också tyckte att det var kloka ord. De många citaten
ger dessutom läsaren möjlighet att själva bedöma studiens trovärdighet och giltighet. De
intervjuade har även läst och godkänt det färdiga resultatet och analysen av intervjuerna.
”Att validera är att ifrågasätta” (a a s 219). Hade andra intervjuare fått andra svar? Ja, det hade
de troligen fått. En viktig ingrediens i min undersökning är att den görs på ”hemmaplan” och
att vi som arbetar i skolan ska ges möjlighet att forska i vår egen verksamhet för att vi ska
kunna utveckla skolans arbete. Hade jag fått andra svar om jag gjort intervjuerna på
grannskolan? Ja, antagligen. Svaren är beroende av den miljö de intervjuade befinner sig i just
vid intervjutillfället.
”Att validera är att teoretisera” (a a s 220). Är de teman jag valt i teoridelen verktyg för att
göra resultaten av undersökningen trovärdiga och giltiga? Jag valde att studera
inlärningsteorier, teorier om motivation och om hur människans minne fungerar för att förstå
läxor och för att spegla min egen förförståelse av fenomenet läxor. Jag ville se om de
intervjuades inställning till läxor knyts till någon av mina valda teorier. Syftet med studien är
att undersöka vilka inställningar till läxor som finns i det pedagogiska spår som jag arbetar i.
Mina egna teoretiska reflektioner efter genomförd studie finns i diskussionskapitlet och i
slutorden.
Avslutningsvis vill jag uppmana läsaren att pröva sina egna svar gentemot mina när jag
använder några av Birgerstams (2000 s 216) frågor för att pröva kvaliteten på studien.
•
Är studien angelägen och vem är den meningsfull för?
Läxor angår och påverkar alla familjer med barn i skolåldern och därmed tycker jag att
läxor måste granskas ur olika synvinklar. Hellsten (2000) har bland annat valt att betrakta
läxor ur ett arbetsmiljöperspektiv. Jag har valt inlärnings-, minnes- och
motivationsperspektiv för att försöka komplettera den läxforskning som finns och för att
jag tycker att det är viktiga aspekter att ta hänsyn till. Det är samma aspekter som all
undervisning måste ta hänsyn till och läxor är en del av undervisningen.
•
Har materialet närhet till det sammanhang där företeelsen visar sig i sin naturliga
ursprunglighet?
Fenomenet läxor upplevs och uppfattas av elever, föräldrar och lärare på olika sätt och det
försöker jag visa genom att lägga fram resultat och analys med många citat och med
representanter från de grupper som påverkar och påverkas av läxor.
28
•
Utifrån vems perspektiv är materialet presenterat?
Jag försöker lägga fram elevers, föräldrars och lärares olika perspektiv, som grupper
och individer. Det går inte att bortse från att min förförståelse påverkar tolkningen och
denna tolkning är också en del av studien.
•
Kan arbetet och resultaten ge upphov till någon förändrad eller konstruktiv handling i
avsedda konkreta sammanhang?
Jag räknar med att få en mängd synpunkter på mitt arbete eftersom läxor är ett ämne fyllt
av personliga känslor och som lockar till diskussion. Jag hoppas att mina slutsatser ska få
konsekvenser för hur man använder läxor och att min studies trovärdighet och giltighet
därmed även prövas i skolor.
Det är mycket möjligt att läsarens egen förförståelse av läxor är en annan än min. Detta kan i
sin tur leda fram till att läsaren drar andra slutsatser än jag. Det är också mycket möjligt att
andra undersökningar på andra områden skulle ha kommit fram till andra resultat.
Etik
Alla intervjupersoner finns i min närhet och jag vill inte att någon av dem ska kunna
identifieras. Det är lättare att göra individerna anonyma genom att redovisa deras åsikter i
grupp. Alla uttalanden är blandade inom gruppen för att man inte ska kunna följa svaren från
en speciell intervjuperson. Jag har ändrat namn och släktord. Storasyster eller lillebror har till
exempel ändrats till syskon.
Tolkningen av intervjuerna
Läxan framträder som ett fenomen i aktuell pedagogisk litteratur. (Hellsten 1997) Enligt
Svenska akademiens ordbok på Internet är en av förklaringarna till ordet fenomen något som
kräver en förklaring, något som man gör till föremål för en undersökning.
Jag har försökt tolka intervjuerna med en fenomenologisk forskningsansats. Den tyske
filosofen Edmund Husserl (1895-1938) utarbetade ett sätt att tolka filosofiska frågor. Detta
utvecklades till den moderna fenomenologin. Husserl menade att vi bara kan veta något om
det vi upplever genom att delta i det. En av de fenomenologiska frågorna blir Vilken är
strukturen och den viktigaste delen av upplevelsen för dessa människor? Hur blir delarna en
helhet? Det direkta sättet att ta reda på det är att uppleva samma sak själv för att verkligen
förstå vad en annan människa uppfattar. (Patton 1990 s 69)
Det indirekta sättet att ta reda på människors upplevelse är att prata med dem eller att läsa
saker de skrivit.
Husserl lade 1913 fram idén om att man skulle sätta sina egna erfarenheter och förutfattade
meningar om det studerade ämnet inom parantes. Det är då man ser fenomenets essens eller
väsen. (Hamlyn1995 s 346)
Jag har deltagit i fenomenet läxa som grundskoleelev i nio år, pappa till grundskoleelever i
tretton år och jag har varit läxgivande lärare i drygt femton år. Jag har inte valt att följa elever,
29
föräldrar och lärare i deras arbete med läxor. Mitt fokus ligger på att tolka det de säger i
intervjuerna om sina läxupplevelser.
Med min bakgrund är det omöjligt att vara neutral eller objektiv i läxfrågan. Jag har knutit det
jag hört under mina intervjuer till det jag redan visste.
Den hermeneutiska tolkningstraditionen utgår från tolkningen av texter. Intervjuerna blev till
text som jag tolkat. Förförståelsen är viktig när man tolkar. Jag måste alltså veta mycket om
läxor. Texten representerar för mig den intervjuades livsvillkor och jag har försökt tänka mig
in i hur den intervjuade har det när jag tolkar den utskrivna intervjun. (Patton, 1990 s 84)
På vissa ställen i citaten har jag justerat utpräglat talspråk för att det ska bli lättare att läsa
texten.
Eftersom jag levt i en läxvärld så länge har det varit viktigt att inte ha några färdiga hypoteser
eller mål för vad jag letade efter. Jag har försökt vara så öppen som möjligt för att kunna tolka
intervjuerna på ett relevant sätt. Det är lätt att låsa sig i gamla banor, men jag ville hitta saker
jag inte tänkt på tidigare. Genom att läsa igenom intervjuerna och stryka under allt som jag
tyckte var intressant framkom en grov sortering av olika uttalanden om läxor. Jag fick en
massa ”betydelseenheter” att gruppera för att hitta mönster i materialet. (Birgerstam 2000 s
199)
Det blev efter ett tag naturligt att lägga pussel och hitta mönster i elevgruppen,
föräldragruppen och lärargruppen var för sig. Kopplingarna i upplevelsen av läxor visade sig
vara starkast inom respektive grupp.
Hermeneutiker säger ibland att sanningen är subjektiv. Vissa går så långt som att det inte
finns någon sanning. (Hartman 1998 s 161) Läxor är ett bra exempel på det. Sanningen är
subjektiv och det kanske till och med så att det inte finns någon sanning om läxor.
30
4. RESULTAT OCH ANALYS
Resultat och analys av intervjuer med lärare:
Jag vill börja med att redogöra för lärarnas inställning till läxor. Läxorna utgår ifrån skolan.
Det är lärarna som inleder och avslutar läxarbetet. Det är de som ger förutsättningarna för
läxarbetet, vilken uppgift eleven ska ha, hur den ska göras, hur lång tid det ska ta att göra den,
hur den ska redovisas eller kontrolleras.
Om ”så använder vi läxorna”:
De intervjuade lärarna använder sig av läxor i sin undervisning. De uttrycker sig så alla tre
och ser med andra ord på läxor som en del av undervisningen. Två av dessa är så kallade 69lärare och en är 1–7lärare. De har undervisning knuten till de utvalda grupperna. En till
skolår 4 och de andra till skolår 6 och 8.
Två av lärarna är positivt inställda även om den ena har ett avvaktande uttryck.
Ja, jag kan inte säga att jag är negativ till läxor, utan jag använder mig av läxor
i min undervisning.
Den tredje läraren har en klart kritisk inställning fast den hör inte direkt ihop med lärarrollen.
Rent spontant är det, nej. Bort med allt vad läxor heter och då tänker jag inte
som pedagog utan som mamma. Man är trött när man kommer hem och ska sitta
och göra läxor som är saker som barnen redan kan, som är totalt irrelevanta
och som tar tid. De gör att man blir ovänner och det blir inget trevligt. Då
undrar jag, vad är syftet egentligen. Så är väl mina läxor också, som jag skickar
hem. Jag skickar hem ungefär samma sak till alla barn och det är mycket sånt
tragglande och varför gör man då det?
Senare i intervjun förtydligar denna lärare sin inställning. Läraren vill inte ge läxor av
arbetsmiljöskäl. Skoldagen är lång och för många familjer är eftermiddagstiden knapp då man
ska hinna med alla hushållsbestyr, familjeliv och läxor.
Men egentligen tycker jag inte att jag vill skicka hem någonting för jag tycker
inte om att själv sätta mig på kvällen och förbereda skolarbete. Jag vill vara
ledig när jag kommer hem från jobbet och det tror jag att barnen också vill. /.../
Ju mer jag funderar på det desto mer vimmelkantig blir jag. Jag har ingen koll
på vad jag egentligen tycker, mer än att jag tycker att man ska vara ledig när
man kommer hem.
Kan lärarnas arbetstidsavtal ha något med läxor att göra? Grundskollärarna har
arbetsplatsförlagd tid men också förtroendetid, vilket bland annat innebär tid för planering
och efterarbete. Läraren väljer själv tid och plats för denna tid som innefattar drygt femton
timmar per vecka. En del av den förlägger grundskollärarna till kvällar och helger.
Arbetstidsavtalet förutsätter att lärare ibland arbetar på kvällar och helger. De ser kanske det
som naturligt att elever också ska göra det. Om allt lärararbete skedde på skolan skulle det
kanske inte vara rimligt med hemuppgifter för elever.
Alla tre lärarna sade att de använder sig av läxor i sin undervisning och det sker på olika sätt.
En av lärarna har en mycket tydlig inställning.
31
Tanken är att när de kommer hem och ska jobba med läxan så ska det inte vara
någonting nytt som de ska sätta sig med. Det är inte någon ny text eller någon
uppgift som ska lösas, utan det blir mer som en repetition av det vi har gjort i
klassrummet./…/ De ska ha bearbetat det i klassrummet så det blir som en liten
förstärkning hemma och till det datumet ska ni kunna det här.
Jag har i samband med detta arbete pratat med många lärare om deras inställning till läxor,
långt fler än de jag intervjuat. Just läsläxan framhålls som viktig av alla som arbetar med
yngre barn. Den intervjuade 1-7 läraren har goda erfarenheter av läsläxan.
Läsningen skickar jag hem, läs hemma, för det känner jag att det hinner man
inte under skoltid, att träna dem i att läsa. /…/
När man har kört ett ”En kvart om dagen – projekt” och pratat för föräldrarna
i ettan på våren, att man läser i tre veckor en kvart om dagen, då har de fått en
oerhörd skjuts. Då har det haft effekt, men då har man haft föräldrarna med sig.
Har man utökat den här treveckorsperioden till att gälla en hel termin då har
det ingen effekt, då orkar man inte och då faller allting bort. Men kör man en
intensiv period så har det haft effekt.
Läraren uppfattar resultatet av läsläxan som lyckat. Eleverna har fått en ordentlig skjuts.
Läxan har haft effekt och barnen har lärt sig något. Ingen läxforskning jag läst visar på att det
är så, men det kan bero på att ingen forskat om just det. Läraren har säkert rätt. Eleverna
konstruerar sitt kunnande i samspel med sin omgivning och föräldrarnas betydelse är stor när
de vet vad som krävs och när de kan stödja på rätt sätt. (Vygotskij 2001)
Många lärare är själva föräldrar. De ser konsekvenser när läsläxan inte ges under en kort
period. I det kan jag inte låta bli att undra om lärarens egen föräldraroll har betydelse för hur
man ger läxor. Den intervjuade läraren har kanske ändrat sitt sätt att ge läsläxa efter att ha
dragit egna slutsatser som förälder.
Ja, jag tror inte att man ska säga att man ska läsa en kvart om dagen från
augusti till december. Som förälder gör jag inte det heller utan när veckan är
slut kryssar jag i pappret och ger till barnet utan att jag har kollat upp det själv.
Jag tror att det är fler föräldrar som gör så.
Syftet med läsning för de yngre är att träna lästeknik, läshastighet och läsförståelse.
För de äldre är syftet med läsning i läxa ett annat.
Man kan ge läsläxa, förberedande läsning, läxa att läsa så pratar vi om det i
skolan imorgon. /…/
Jo, nu har ju inte jag de kontinuerliga läsa in och rapa upp och så, men läxan
måste vara en del i ett moment som vi jobbar med relaterat till målen som ska
bedömas. Men man bör kunna uppnå det här målet utan att ha uppbackning
hemma och göra det här hemma, det tycker jag. Men för att få en djupare
förståelse är det kanske inte orimligt att det läggs in att man får behandla det
utanför skolan också, framför allt i åttan och nian.
32
Om läxor, prov och större arbeten:
Vad är det ena och vad är det andra? Svaren varierar och det är svårt att få en tydlig bild. En
av lärarna skiljer på läxor, prov och större arbeten.
Ibland säger man så här att om man har en större uppgift att skriva, då har man
inga hemuppgifter. Jag tycker inte att det är fel att ibland ge uppgifter som det
förväntas att de i åttan och nian kanske arbetar med hemma. Men det är viktigt
att de bereds tid, att de får tid i skolan också att göra det.
Om att förbereda sig för framtiden:
Samma lärare använder begreppet ”större arbeten” som ett arbete som utförs delvis för att
förbereda eleverna för gymnasiestudier.
Åttor och nior ska kunna göra större arbeten i skolan och jobba lite med det
hemma för att ha sett hur det är upplagt och hur de ska kunna lösa en uppgift,
faktiskt lite förberedande för gymnasiet,
Även läraren som arbetar med yngre barn använder läxor för att träna eleverna inför nästa
stadium. Jag har bytt den aktuella skolans namn mot det gamla begreppet ”högstadiet” för att
visa att eleverna kommer till en skola för äldre barn. Här spelar föräldrarnas åsikter en stor
roll.
Sen i år har kravet kommit från föräldrar. De vill ha fler läxor för att de måste
träna sig inför” högstadiet”. Och det tycker inte jag att de behöver träna sig på,
men jag har gjort det i alla fall.
Om föräldrarnas roll:
Citatet ovan visar att föräldrars synpunkter spelar stor roll. De intervjuade lärarna betonar
starkt föräldrarnas betydelse som påtryckare. Exemplet ovan visar att man till och med ger
läxor för att föräldrar vill det. Lärarna känner sig pressade att ge läxor, att ge fler läxor.
Det är så brännbart, om inte förr så dyker det alltid upp på föräldramötena med
de här två lägren, och även på utvecklingssamtal, att vi har för lite läxor, det
tränas för lite, de lär sig för lite studiedisciplin.
En annan lärare uttrycker sig på ungefär samma sätt och menar att det är något slags
studiedisciplin föräldrarna vill att eleverna ska lära sig.
Men föräldrarna tycker jag driver på det här att man ska ha läxor. I alla fall de
som talar på föräldramötena. /…/ De har inställningen att det är bra att de har
lite regelbundet hela tiden. Sedan tycker de att det är viktigt att det planeras
från lärarnas håll att det inte ligger väldigt mycket vissa perioder och det tror
jag att vi ibland missar, när det blir prov och sånt också.
En tredje läraren anser att föräldrarnas önskemål om fler läxor inte direkt har med innehållet i
läxan att göra. Denna lärare använder begreppen studieteknik och att ta ansvar för en uppgift.
33
Jag tror att det handlar om studieteknik. Att lära sig att ta ansvar för en uppgift
och slutföra den. Det är det de är ute efter. Så att de har det med sig.
Om kontroll, bedömning och betyg:
De lärare som arbetar med äldre barn tycker sig ha bekymmer med att kontrollera läxarbetet.
Lärarna behöver kontroll för att veta om eleven verkligen gör merparten av arbetet själv, utan
för mycket hjälp av föräldrar.
Men jag vill se att huvudarbetet görs i skolan. Jag vill inte få in ett färdigt
papper som jag inte vet vem som har skrivit, eller varifrån det kommer.
Lärarna för skolår 6-9 lyfter fram problemet med att elever hittar färdiga arbeten på Internet.
Därför ger de istället processorienterade läxor, arbeten som växer fram i skolan och hemma.
Nej, det är jättesvårt att bedöma, speciellt nu med Internet. Ibland vill föräldrar
hjälpa men, de kanske gör det på fel sätt. Nej, det är ett krav att jag måste se
det, processen i skolan. Det får inte vara en överraskning när det kommer till
mig. Oj, var dök allt det här upp ifrån?
Behovet att kunna kontrollera läxläsningen får ofta konsekvenser som Piaget och Vygotskij
inte skulle gillat visas exempelvis i nästa citat:
Om du har läxor då bör du kunna kontrollera det. Och vad är lätt att
kontrollera? Hur gör man det? Det är kanske därför man dragit sig för det
individuella.
Trots att individuella läxor rent inlärningsmässigt borde ge bäst effekt är de generella läxorna
vanligast.
När intervjuerna kommer in på kontroll och bedömning frågar jag vilken roll läxor spelar i
betygssättningen. Eleverna kommer längre fram att tydligt markera sambandet mellan läxor
och betyg. Lärarna är däremot inte så tydliga.
Jag tänker inte riktigt så när jag sätter betygen, utan det är den samlade
kunskapen, men det är klart att läxläsningen är viktig där, att den fungerar.
Här infinner sig ett dilemma: Är det eleven eller föräldern som betygssätts för läxarbetet? Vad
är det som betygssätts, arbetet eller kunskaperna?
Hur ska man då förhålla sig till att vissa får hjälp av sina föräldrar och vissa
får ingen alls. Vissa svaga elever som inte skulle kunna lösa det själv får då en
perfekt presenterad uppgift som de lämnar in. Om det då ska vara grund till
bedömning så får man ju tänka väldigt mycket på detta. Samtidigt som det är
bra med all hjälp de kan få, det ska man uppmuntra, tycker jag. Även om nu
mamma eller pappa har hjälpt dem så kan det finnas ett värde i det, att de kan
lära sig av det också.
Det är endast läsläxan som föräldrar tydligt inbjuds att delta i. Om Vygotskijs och Piagets
tankar om inlärning istället tillämpas i läxarbetet betyder det att föräldrarna spelar en
34
nyckelroll. Det betyder att täta kontakter mellan hem och skolan skulle krävas för att
inlärningen skulle bli effektiv och bra.
Och då var det här vi pratade om att det får inte vara en läxa som bygger på att
man har föräldrar som kan lösa den åt en och det var vi nog alla överens om.
En av anledningarna till lärarnas inställning om föräldramedverkan är rättviseskäl.
Ska det vara en skola för alla så kan vi ju inte skicka hem läxor för att de ska
lära sig saker hemma. För då blir det ju inte en skola för alla. Alla får olika
stöd hemma.
Om stress:
De tre lärarna berör också stress i samband med läxor. Stress är ett arbetsmiljöproblem både
hos elever och vuxna i dagens skola. Barnombudsmannens rapport (2004) visar skrämmande
siffror. 77 % av Sveriges barn och ungdomar är stressade av saker som sker i skolan. Av
dessa tycker 46 % att det är för mycket läxor.
Det är svårt med tjejerna, jag säger tjejerna för det är ofta de som blir triggade
och ambitiösa och tycker att det är jobbigt. Man märker det i sjuan, men det
kommer i åttan framförallt.
Att det kommer framförallt i åttan beror på att de ska prestera inför betygen. Detta känner
både personal, elever och föräldrar. Vissa typer av läxor är inte avgränsade och det finns
ingen bortre gräns för vad man ska prestera. Det finns en medvetenhet och en diskussion
bland lärarna. Det är svårt att begränsa vissa läxor i praktiken.
Men det är viktigt att vi lärare är tydliga också, att det är tydliga läxor, vad är
det som krävs? För annars så kanske de känner att de aldrig gör det tillräckligt,
men vet de ändå vad det är, vad kraven är. Då kan de i alla fall rätta sig efter
det. Men är det otydligt, ja läs så mycket ni kan, då känner de kanske att de
aldrig är nöjda med sig själva.
På den undersökta skolan finns en policy för att det inte ska bli för många prov i taget.
Maximalt två prov per vecka. Trots personalens medvetenhet ser verkligheten annorlunda ut.
Ja det är inte dumt att ha fastställt max två prov per vecka. För eleven innebär
det då att, då var jag sjuk och jag har omprov så att jag har mitt tredje prov.
Och sen har vi läxa och då misstänker jag att det blir läxprov. Då blir det
genast fyra prov på en vecka och då…. Det stressar dem oerhört. Det måste
man vara medveten om.
Använda tiden på lektionerna:
Kan man inte göra allt skolarbete i skolan? Lärarna ger exempel på att man helt enkelt inte
hinner göra allt i skolan. Läsning tar till exempel lång tid, tid som kan användas till annat.
Men är det rimligt med läxor för att eleven inte kan koncentrera sig i skolan?
35
Problemet är att få alla elever att utnyttja, bli motiverade att använda tiden på
lektionerna. För det finns de som omöjligt kan koncentrera sig, varken i större
eller mindre grupper, men ber om att få göra det hemma. Är det då ett fritt val,
eller blir det då en läxa?
Lärare uppmuntrar förhoppningsvis alla elever som frivilligt vill lära sig något hemma. Om
det inte utgår ifrån skolan, om det inte kontrolleras och förhörs är det ingen läxa. Men om det
är så att eleven inte kan arbeta koncentrerat i skolan av arbetsmiljöskäl måste de vuxna som
arbetar i skolan göra något åt saken. Det får inte lösas så att eleven först måste befinna sig i en
dålig arbetsmiljö för att sedan behöva göra arbetet på annan plats.
En kort sammanfattning av lärarnas inställning till läxor:
Lärarna använder läxor som en del av undervisningen. Man förutsätter att eleven gör läxan.
Det finns också ett tydligt syfte med läxorna. Syftena är dock olika beroende på vilken lärare
man pratar med vilket kan tyda på att läxor inte diskuteras kollegor emellan.
Lärarna är starkt påverkade av föräldrars åsikter. De känner sig pressade på klassmöten.
Skolan är i likhet med många andra arbetsplatser en stressande miljö. Pressen och kraven
utifrån upplevs som stressande och här spelar läxor en tydlig roll.
Resultat och analys av intervjuer med föräldrar:
De tre föräldrarna har två eller fler barn vardera som går i grundskolan eller som nyligen
lämnat den. De intervjuade föräldrarna har en egen åsikt om läxor baserad på egna
upplevelser när de själva var barn. Samtidigt är de naturligtvis starkt påverkade av hur barnen
har eller har haft det med läxor och skolgång. En av föräldrarna inledde vårt intervjusamtal så
här.
Jag är väl egentligen i grunden positiv till läxor, men det beror dels på syftet
med läxorna och dels på mina barn, deras inställningar till läxor. För det blir
därefter. Om barnet är positivt till att få en läxa så är det bara roligt för mig
också. Det blir något positivt.
Inledningsorden hos en annan är liknande.
Min grundinställning är att det är helt upp till barnen. Jag lägger mig inte i om
de har läxa eller inte. Det är mycket, mycket sällan jag frågar om de har läxor.
Ibland kommer de och suckar och säger ”jag har läxa till imorgon”, då låter de
trötta och då kan jag fråga, jaha, vad är det och sådär.
En tredje förälder inleder med en tydligt kritisk hållning och gör kopplingar till arbetslivet.
Är det rätt att ha läxor? Är det rimligt att ha läxor? Är det rättvist att ha läxor?
Där börjar jag bli mer och mer tveksam. Det känns inte riktigt rätt att man har
läxor överhuvudtaget. Det är precis som att alla vuxna skulle jobba på kvällen
också, efter jobbet, och ha med sig jobb, och det tycker vi inte är särskilt rimligt,
utan det är viktigt att man är ledig och kopplar av när man inte är på jobbet.
36
Samtidigt påpekar föräldern paradoxen som uppstår med en mer flexibel arbetstid och att
arbetet för vissa kan utföras på andra platser än den traditionella arbetsplatsen.
Det finns en annan trend i och för sig, att barnen ska vara mindre i skolan, i
skolhuset och mer studera på distans, och då är det en annan utveckling
egentligen. Då blir det mesta läxor, mer hemma och mindre i skolan, men man
måste titta på den totala arbetstiden. Man måste ställa rimliga krav på
arbetstiden för barn, man kan inte ha för lång arbetstid, det är det jag tycker är
det största bekymret, att det blir för lång arbetstid, att man först ska vara i
skolan och sedan jobba med läxor, man kan inte kräva att ett barn ska jobba
åtta timmar om dagen.
Om skolans arbetssätt:
En av föräldrarna ser tydliga samband mellan skolans arbetssätt och läxor.
Var lär man sig saker, hur lär man sig saker? Och läxor bygger kanske på ett,
ja det gamla sättet att lära sig, läsa in och, det finns så många andra sätt att
lära sig. Jag tror att det ligger helt rätt i tiden att man måste fundera på, inte
bara läxor och arbetssättet i skolan, utan att låta det påverka synen på läxor.
Om man jobbar annorlunda, hur påverkar det, det här med läxor? Jag tycker
som förälder att det känns som om läxorna har minskat alltså rent generellt,
alltså att det redan är en trend på det sättet. Men det är lite olika beroende på
vilken lärare det är och vilken skola det är. Det är någonting som håller på att
hända och det är någonting som förändras tycker jag.
En annan förälder letar ett tag efter tecken på att undervisningen i skolan förändrats sedan den
egna skoltiden. Föräldern kommer fram till att
Barnen och föräldrarna får ta ett större ansvar idag och det är kanske positivt
för de flesta, men inte för alla.
Med skolans förändrade arbetssätt disponeras tiden i skolan kanske annorlunda, eller som en
förälder uttrycker det.
Är man så effektiv på dagarna att man inte kan klämma in det man förväntas
lära sig på kvällarna? Jag undrar det?
Om barns behov av läxhjälp från föräldern:
Vi samtalade också om hur mycket läxhjälp och vilken sorts hjälp eller stöd som barnen
behöver. För föräldrarna har det varierat mycket beroende på barnens behov. För en av
föräldrarna har läxor inneburit många års slit med ett av barnen.
Jag måste veta när han har läxa, jag måste tjata, tvinga, skälla, hota för att han
ska sätta sig med läxan. Ibland har det tagit liksom timmar.
Ett annat barn i samma familj har haft helt andra behov.
37
Jag sitter med mer. Hon jobbar själv men jag brukar sitta där och hålla henne
sällskap.
En annan förälder säger
Jag erbjuder mig aldrig att förhöra dem, men däremot kommer de själva och
tjatar. Du kan väl förhöra mig, och då gör jag det. Kanske inte i den sekunden
och ibland får de förhöra varandra medan jag lagar middag. Det funkar
jättebra, det är de jätteduktiga på.
En tredje förälder har ett barn som behövt mycket hjälp med läxorna medan familjens övriga
barn klarat det själva.
Ja, man har i perioder fått hjälpa jättemycket och det varierar från barn till
barn. Det äldsta barnet behövde inte så mycket hjälp med läxan, mellanbarnet
har behövt mer och den yngsta mindre igen, men visst är det en rättvisefråga.
Det är dom föräldrar som kan och har möjlighet att hjälpa till. De barnen har
en fördel mot dem som kanske har många syskon, en förälder, kanske förälder
med lägre utbildning, med annat ursprung, det är helt orättvist. Där borde
skolans ansvar vara att hjälpa till även med läxorna. Om man nu ska ha läxor
så skulle man ju egentligen göra dem i skolan. Så kalla det inte läxor, utan kalla
det arbetsuppgifter.
Vi återkommer här till rättvisefrågan och att föräldrarnas möjlighet att stödja har stor
betydelse för många barn.
Om matteläxorna:
Alla föräldrar tog upp läxorna i matematik som ett problem. En av dem säger:
Vi har försökt att hjälpa våra barn med matte. De har haft svårt med det och det
har inte varit så lätt för oss som vuxna heller. Där kan vi tycka att, det är ett
sidospår, men att matematikundervisningen måste ju utvecklas. Är det något
som ska göras roligare så är det väl det. För att där kommer väl det här med
rättvisan in ännu mer för att det finns många föräldrar som är dåliga. Vissa är
jättebra i matte och andra är jättedåliga i matte. Det är en väldigt stor skillnad
just där.
Lite senare i samtalet ber jag samma förälder ge exempel på en dålig läxa och då kommer vi
in på matematiken igen.
Nej, men det sämsta är matten. Då säger barnet, det här har de inte gått igenom
i skolan, det här har de inte förklarat, jag förstår inte hur man löser de här
talen. Det är det allra vanligaste och det vi blir mest arga på. Några andra
läxor har inte stört oss så där jättemycket.
En annan förälder har en liknande inställning.
38
Nu sitter jag bara och tänker på matte. Jag vet inte varför, för matten har varit
lite sådär. Att de räknar inte på det viset som jag räknar och då måste jag först
lära mig det nya sättet att räkna och förstå det.
Det viktigaste syftet med matteläxan uppfattas av föräldrarna vara att hinna ikapp. De ser att
det finns en kurs som ska göras på en bestämd tid och om man inte följer klassens takt måste
man ha läxa i matematik för att hinna nå målen.
Eftersom du inte gjort det du skulle eller tillräckligt får du räkna i fatt. Ibland
har han haft en halv mattebok att räkna ifatt och då kan man förstå att
inställningen till den här läxan är inte så positiv. Det är övermänskligt.
Samma förälder kommer också in på läxan som bestraffning och hur både barn och förälder
påverkas när det blir svårt.
Har han kommit långt efter då beror det på att han inte har förstått, att han
därför har gett upp. Och då blir det min uppgift att förstå vad han ska räkna. På
något vis blir det en bestraffning till både mig och honom. Plus att jag får ta
över ansvaret för att lära honom någonting som jag inte riktigt behärskar och
jag är ingen jättepedagog heller. Men så har det varit ibland.
Föräldern fortsätter.
När jag har tänkt på läxor nu sen vi bestämde den här tiden så har jag
framförallt tänkt på de barnen som behöver mest hjälp är oftast de som får
minst hjälp hemma. Och då blir det ännu mer groteskt om vi då pratar
bestraffningsläxa, det är ju förfärligt. De barnen har ju inte en chans, och sen
kommer de tillbaks till skolan och har inte gjort sin läxa, eller har gjort den fel
och får skit för det. Snacka om att marginalisera.
Denna förälder ser en tydlig ond cirkel. Ett barn kommer ”efter” och måste räkna ikapp
hemma. I hemmet finns inte rätt kompetens att förklara och då kommer barnet ännu mer efter.
Läxan ses nu bara som en bestraffning.
En av de andra föräldrarna accepterar läxorna i matematik men undrar i alla fall om de är
nödvändiga.
Egentligen tror jag att de tycker om det. Att de känner sig viktiga för att de fått
läxor. Det är ingenting som de inte hunnit med under dagen, utan ofta grejer
som de ska ha test på, diagnos, eller engelskglosor och såklart matte. Det är väl
i och för sig det som skulle hunnits med under dagen, men…
Inställningen till läxor i matematik sammanfattar en förälder med några intressanta frågor.
Egentligen är frågan varför, är det för lite tid till matte i skolan eller? Är det för
många barn i klassen så att barnet inte får ro att räkna så de får räkna hemma?
För att det hinns inte med, det som ska hinnas med, så måste det vara på nåt vis
och då är det för lite mattetimmar eller för stor klass eller för stökig klass eller
nåt sånt kanske.
39
Om läxor i språk:
Föräldrarna var i grunden positivt inställda till språkläxor. Syftet med dessa läxor är tydligen
enkelt att förstå.
Ja , engelskaläxan där är syftet att träna in det. Det räcker inte att man läser det
en gång på lektionen utan man måste läsa det mer, och mer hinner man inte i
skolan så det tycker jag att det kan jag förstå. Sen är det ett annat syfte och det
är, tror jag, att barn ska lära sig ta ansvar, och lyda en auktoritet kanske.
Eller som en annan förälder uttrycker saken.
Språkläxorna, de är inte så konstiga, utan det är att man ska läsa en text och så
ska man ta lite glosor och så ska man översätta. De är ofta rätt traditionella och
inte så nyskapande heller. De är varken svåra eller lätta eller roliga eller
tråkiga.
Tyngden i språkläxornas funktion visar en tredje förälders uttalande.
Egentligen tycker jag inte att det är rimligt att de har läxor. I alla fall inte när
de är små. Däremot kan jag tycka att läsa glosor till exempel, det är svårt att
göra det under dagtid.
Samtliga tre föräldrar är, såvitt jag kan bedöma det, tillräckligt duktiga i engelska för att
kunna hjälpa och stötta sina barn. Att förälderns kunskap är viktig visar detta citat.
Däremot när han valde ett andra språk, franska som jag inte har läst alls, hade
jag inte en chans. Jag kunde inte hjälpa honom ett enda dugg vilket har gjort att
han nu fått hoppa av.
Om läsläxa:
Två av föräldrarna tog upp läsläxan som problematisk.
Sen så har det funnits läsläxor för båda när de var mindre. Där har jag bestämt
mig. Där råder det anarki mot det här fylla i moln. De får så här: läs en liten
stund varje dag och jag har alltid läst för mina barn, läst högt, dagligen, de har
lärt sig läsa tidigt. När det började kännas som ett tvång, jag måste läsa, då
vägrade jag vara med. För att det är min fasa, att inte barnen ska tycka att det
är roligt att läsa. Att de ska känna det som en piska.
Föräldern vidareutvecklar sina tankar.
Det är ingen belastning för det gör vi ju ändå. Så det är bara det att jag vill bort
från det att man läser för att kunna kryssa i en ruta eller moln så att fröken blir
glad, utan vi läser för att vi läser för att vi tycker att det är kul. Det är
egentligen en bra läxa och en mysig läxa, men om man inte tycker om som
förälder att läsa läxa, då blir inte det heller en mysig läxa. Och hemma hos oss
är det väldigt naturligt att läsa och det hade vi gjort ändå.
40
Jag har sett läsläxan som helt naturlig och nödvändig och vill veta mer om denna förälders
lästankar.
Fröken säger att vi ska läsa, vad har hon med det att göra? Alltså den
reaktionen, jag vet inte för det är fortfarande så att de barnen som behöver mest
hjälp kanske är de som inte får det. Där det är så rörigt hemma eller ett språk
som är ett hinder, eller utbildningsnivån hos föräldrarna, de läser inte. Det är
det viktigaste. Läser ens föräldrar då läser man.
Man kan aldrig tvinga föräldrar att läsa med barnen, men man kan ge
föräldrarna ont i magen för att de läser så att de inte kan kryssa sitt moln. För
att de ändå kryssar molnen fast de vet att de inte har läst, och känner sig
skurkaktiga. Man får vara jättevarsam där. Framförallt med de barn som har
det svårt hemma.
En annan förälder har en liknande inställning till läsläxor.
Ja säkert flera dagar i rad, ungefär så länge orkade jag hålla på med det. Nej,
det har vi inte. Jag kommer ihåg att mitt äldsta barn var rätt noga med det ett
tag. Han hade sitt schema på kylskåpet och skulle fylla i molnen varje dag och
då höll vi på en del med det. Mellanbarnet beklagade sig för sin lärare när hon
hade den typen av läxor. Hon tyckte att det var så jobbigt, hon kände sig så
pressad av det. Läraren sa att ”Du måste inte göra det, du läser ju så bra”.
Om övriga ämnen:
Engelskan, matematiken och läsningen tog föräldrarna upp spontant. Övriga ämnen berördes
nästan inte alls. Kanske beror det på att föräldrarna inte är så involverade i övriga läxor.
Ja, och det är kanske mer i de högre årskurserna, högstadiet, så ska de skriva
om ett ämne och ofta får de välja ämne, sedan går de in och sätter sig på
Internet och hämtar texter, så skriver de dem, ändrar lite på orden och sådant,
så får de godkänt för det. Det här är inte bra, det funkar inte bra med den typen
av uppgifter.
Om betyg och läxförhörsresultat:
Det är bara en av föräldrarna som spontant tar upp betygen i samband med läxor.
Det som påverkas är framförallt betygen. Betyget sätts på läxförhörsresultat och
proven utgår från att du har gjort läxorna, annars har du missat hälften. Och
betyg måste du ha annars är du ute, och det är det jag sliter för nu, att det inte
ska finnas ett enda IG. Och egentligen borde jag kunna slappna av för han
borde inte kunna få IG om han är på alla lektioner. Men jag känner mig inte
trygg i det.
Om konflikter:
Två av föräldrarna berättar att det uppstått konflikter hemma på grund av läxorna.
41
Med honom är det alltid. I princip. Eller kanske inte alltid konflikter, men det är
alltid tjat som ofta leder till konflikter. Det är ofta det blir konflikter när han
säger att han inte har några läxor, fast att jag vet att han har. Och liksom,
”fram med planeringsboken”. ”Nej den är i skolan.” Det är mycket tjafs om
skolan och har varit i alla år.
En annan förälder säger apropå konflikter:
Ja med ett av barnen som hade svårt, alltså i de åren trean, fyran och blev, ja
det blev mycket konflikter kring läxor. Nu har man nästan förträngt det, men när
vi försökte förklara någonting blev han jättearg. När han inte förstod blev han
arg, och det var mycket jobbigt då en period.
Om att ställa sig bakom skolans krav:
När föräldrarna pratade om konflikterna undrade jag hur de agerade gentemot skolan och ifall
de tog kontakt för stöd.
Nej, vi ställde upp bakom uppgiften. Vi ifrågasatte inte uppgiften, vi tyckte nog
att skolan hade rätt att ställa det kravet då, och jag tror att det hade med
motivation att göra. I det läget var det en massa andra saker som var roligare
att göra. Och där har vi detta att barnen ibland inte orkar gör läxor heller, och
jag har ibland hållit på för sent på kvällarna med sådana uppgifter som plötsligt
kommer något barn på att - jag har läxa till imorgon.
Ett annat exempel på att föräldrarna ofta varit lojala och följt skolans anvisningar trots att det
medfört problem:
Nej, det behöver inte vara fel på läxorna, det kan vara så att mitt barn är så
omoget att han fortfarande inte klarar av att ta det ansvaret som han borde.
Eller att det är en brist i honom, i hans personlighet som gör att han inte kan
det.
Om insyn och samverkan:
I läxdiskussionen framställs ofta förälderns möjlighet att via läxor få insyn och delaktighet i
skolans arbete. Meningarna är delade.
Nej, det tycker jag inte är så bra för det. Man ser vad de håller på med, vad de
lär sig, men man ser inte hur skolan jobbar eller hur läraren är mot eleverna.
Den uppfattningen får man inte av läxor, hur barnet har det i skolan. Det är
klart att om de klagar mycket säger det här fattar jag inte eller, det här är
jättesvårt, då tolkar man det som att det är något som inte fungerar i skolan.
För en läxa ska inte vara så svår att barnet inte förstår den, eller vad som ska
göras. På det sättet, om det inte fungerar kan man få insyn, men då, nej jag
tycker inte att det har det syftet egentligen. Jag tror mer att föräldrarna skulle
vara delaktiga i skolan. Precis som jag säger att man ska göra läxorna i skolan
så blir då föräldrarna mer delaktiga i skolan.
En mer positiv bild ger föräldern som säger:
42
Det ger mig möjlighet att ge lite positiv feedback till barnen: Åh, håller du på
med detta? Gud vad duktig du är. Och då kan det bli en rätt så mysig stund av
det, att sitta där tillsammans med läxan. Det är mer den där traditionella läxan,
räkna de och de sidorna eller läs de och de sidorna.
En förälder tog upp vikten av att lära sig studieteknik och att lärare är bäst lämpade att lära
barnen detta.
Bättre än föräldrarna, alltså det finns säkert många föräldrar som gör mer
skada än nytta när man hjälper barnen med läxor. Det finns de som hjälper
barnen för mycket, löser uppgifterna åt dem, och sedan tycker lärarna när de
kommer tillbaks att – det ser ju jättebra ut, du är ju jätteduktig och så har
föräldrarna gjort det. Det finns föräldrar som har helt andra idéer om hur man
ska lära ut matte t.ex., som bara rör till det i huvudet på barnet, ja men så här
ska du ställa upp, eller så här ska du tänka. SÅ säger barnet Så gör vi inte i
skolan, men det är bättre så här säger då pappan som är tekniker. Det blir inte
bra alls. Nej, det är inte bra. Att lära sig arbeta självständigt, att lösa uppgifter
självständigt, det kan de väl göra lika bra i skolan.
En kort sammanfattning av föräldrarnas inställning till läxor
Skolan ger läxorna och lärarna i skolan har huvudansvar för att de ska vara möjliga att
genomföra. Föräldrarnas svar visar att det saknas en bra dialog mellan skola och hem.
Föräldrarna har svårt att se ett tydligt syfte med läxorna och de drar egna slutsatser. Troligen
håller ingen lärare med om att man ger läxor för att bestraffa barn.
Läxorna i matematik ifrågasätts och upplevs som problematiska medan språkläxorna
uppfattas som naturliga och nödvändiga. Det ges läxor i så gott som samtliga skolämnen, i
alla fall under skolår sex till nio. Dessa läxor berörs praktiskt taget inte alls av föräldrarna.
Ingen förälder säger att skolan ställt specifika krav på hemmen eller att man haft
genomgångar om hur läxor ska göras eller vilket stöd skolan anser att barnen behöver. Två av
tre föräldrar berättar om konflikter som uppstått i deras hem i samband med läxläsning. I båda
dessa fall har föräldrarna ställt sig på skolans sida och har inte kontaktat skolan för råd eller
stöd.
Det finns inga tydliga uppfattningar om hur läxor ges. Inte heller om vilka ämnen man ger
läxor i eller vilka krav skolan ställer på elever och föräldrar.
Resultat och analys av intervjuer med elever:
Till sist kommer vi till dem som berörs mest av läxorna. Eleverna, för vilkas skull vi har
läxor. Jag intervjuade eleverna parvis för att få mer dynamik i samtalet. Jag ville att eleverna
skulle driva på varandra och förstärka varandras uttalanden eller uttrycka olika uppfattning.
När man intervjuar grupper eller par krävs en medvetenhet om att förstärkningar inte alltid
betyder att man håller med. Jag gav därför alltid båda chansen att svara och ställde ofta
direkta personliga följdfrågor för att få reda på vars och ens egen inställning. Till min stora
glädje fick jag många exempel både på förstärkning och på avvikande åsikter i mina
43
intervjupar. Jag använder mig ibland av enskilda uttalanden och vid några tillfällen tar jag
med hela dialoger för att visa samspelet mellan eleverna i intervjuparen. I de fallen kallar jag
eleverna för ”den ena” och ”den andra” helt oberoende av ålder eller kön.
De flesta dagarna när man behöver göra läxan är det fint väder. Det brukar
vara så. Sen när man inte har någon läxa så är det dåligt väder.
Sa den ena och den andra svarade.
Så tänker man: Åh vad skönt att ha fritid efter att man gjort läxan. Så sitter
man, och så tar det mycket längre tid. Nu ska vi äta och så är klockan liksom
sju.
Om varför man har läxor:
De elever jag intervjuat ser alla på läxor som ett naturligt inslag i vardagen. Läxor finns helt
enkelt och de har alltid funnits. Jag ville ta reda på om eleverna visste varför de hade läxor,
vad syftet med läxor egentligen är. Här visar jag de tre intervjuparens inledande svar på
frågan varför har man läxor? Det första elevparet sa:
För att man ska lära sig nya saker, sa den ena.
I skolan då tramsar man och pratar med kompisar. Och till exempel i engelskan
vågar folk inte framföra något och då lär de sig inte. Men hemma då kan de lära
sig, sa den andra.
Det finns flera uttalanden i intervjuerna som visar att tiden i skolan inte alltid utnyttjas på ett
bra sätt. I svaren om varför man har läxor pratar eleverna också om olika sätt att lära. Någon
är väldigt medveten om sitt eget bästa sätt. Det andra elevparet sade:
De tänker kanske att om man får sitta ensam och jobba med det så kanske man
jobbar bättre. Men själv så lär jag mig mycket bättre om någon annan står och
pratar. Som på NO brukar läraren mest stå och prata fast det lär jag mig
mycket bättre av. Samma när jag jobbar med någon annan, då lär jag mig
mycket mer, så jag kommer ihåg det. På vissa lärare så kanske det kan vara för
att de inte orkar ha liksom längre skoldagar eller så. De har väl ganska mycket
att göra och så, sa den ena.
Den andra fortsatte och kompletterade.
Man kanske ska lära sig mer? Sen brukar läxorna vara lite annorlunda än det
man har på lektionerna så att man ska lära sig båda delarna. Också har de inte
tid till det på lektionerna.
Tidsfaktorn är nog så viktig. Det är mycket som ska hinnas med i skolan. Det talas mycket om
att tiden inte räcker till för allt man ska göra i skolan. Visst måste det vara så att tiden inte
räcker till i skolan och att man därför ger läxor. Det tredje elevparet svarar så här på frågan
varför man har läxor?
För att plåga oss barn, sa den ena.
44
Nej, jag tror att det är ett sätt att sammanfatta vad vi har lärt oss, svarade den
andra
Och att vi ska lära oss mer. De kanske inte orkar att stå mer på lektionerna utan
de tycker att vi ska lära oss på vårat sätt. Folk lär sig ju annorlunda, sa den ena.
Jag tror att det är för att man lär sig själv och för att man sammanfattar det
man gått igenom. Man kan visa på annat sätt, lärarna bedömer både hur man är
på lektionerna och hemma, sa den andra.
Och hur bra man presterar på läxförhöret. Det är inte bara lektionen som
spelar in utan det är allt, teoretiskt och sånt också. Läraren ger läxor för att få
en översikt på hur bra vissa i klassen förstår det de har pratat om. För folk som
hela tiden har underkänt, då kanske det ringer en liten klocka. Då får man
kanske ta till den metoden istället för att hon eller han ska förstå, avslutade den
ena.
Vi lär oss på olika sätt konstaterar eleverna. De talar också om bedömning, prestation och
underkänt. Läxor är ett sätt att prestera skolarbete. Läxan och eleven blir bedömd och det
resulterar i ett omdöme. Ju äldre man blir desto tydligare syns länken till prov och betyg. De
äldre eleverna utvecklar sina tankar om läxor, prov och betyg.
Ibland är det så mycket läxor, sa den ena.
Det är proven som är värst, sa den andra.
Ja, prov och läxor samtidigt är jobbigt, sa den ena.
Nu har alla lärare samlat alla proven efter påsklovet. Vi har två prov i veckan
ungefär och det är jobbigt. Man blir jättestressad och så fort man tänker på det
blir man helt, nej, nej, nej… Man kan inte göra annat för man känner…
För att man vet att man måste klara provet, annars ligger man risigt till, sa den
andra.
Det är en jobbig grej med läxor och prov för man har hela tiden stressen. Det är
det att det är så mycket nu och det är just proven. Jag skulle hellre haft mycket
läxor än alla dessa prov. Man kan aldrig slappna av, sa den ena.
Eleverna gör en tydlig skillnad mellan att läsa läxor och att läsa till prov. De föredrar läxorna
eftersom de upplevs som lättare att hantera.
Då måste man inte ta allt på en gång och man kan dela upp det. Då kommer
man ihåg bättre, tror jag, sa den ena.
Vid prov är det mycket information som ska in direkt och sen ner på ett papper.
Läxor är mer långsiktigt, fyllde den andra i.
Jag undrade om de funderade mycket på betygen.
45
Jag tänker inte så mycket, sa den ena.
Jag tänker hela tiden på betyg. Det känns som om min farmor kommer att bli
grymt besviken. Mitt storasyskon är ganska exemplariskt med betyg. Hela min
släkt har bra betyg och så kommer jag, jeee.., sa den andra.
Om vilka läxor eleverna tar upp:
Vilka läxor nämner eleverna? Vi börjar med läsningen. Här lämnar jag dialogformen för ett
tag och eleverna citeras nu enskilt och blandat.
Man ska läsa högt för en förälder alltså i en kvart och sen så ska vi göra det
varje dag utom på fredag tror jag. Läsläxan är nyttig. Man läser för att läsa.
Läsning tar tid och i de samhällsvetenskapliga och naturvetenskapliga ämnena ges också
läsläxor. Då handlar det antingen om att läsa för att få en förförståelse inför genomgång på
lektion eller för att lära sig den fakta som finns i texten.
SO får det vara läxa i för det är så mycket information och det är mycket läsa.
Det kan vara ganska bra. No är väl ett måste. NO-boken är bra. Det är bra
förklaringar.
Föräldrarna pratade mycket om matteläxorna, men det är få elever som spontant tar upp dem.
Matteläxorna, de är liksom kul att göra för det är inte så överjobbigt.
Å andra sidan svarade alla barnen att matte lika gärna kunde göras i skolan när jag frågade
vilka ämnen ska man ha läxa i?
Inte matte för det är inte bra, det kan man lika gärna göra på lektionerna. Man
kan komma ifatt hemma, men det är i så fall om man inte jobbar ordentligt på
lektionerna.
Ingen av eleverna kan tänka sig ett skolliv utan engelskläxor.
Man kan typ ha engelskläxor. Då tycker jag att man borde gå igenom dem och
det gör vi inte alltid för vi har så kort tid på onsdagar.
Engelskan är också kul att hålla på med föräldrarna, text och glosor då, annars
vet jag inte om jag tycker att läxor är kul.
Om föräldrarnas roll:
Föräldrarna spelar en viss roll för läxläsningen.
Alltså de säger orden med glosorna så skriver jag. De kommer hem sent. Ibland
är det rätt så jobbigt för då är de helt stressade och då kommer jag bara: O
mamma och pappa ni får hjälpa mig, och då är de stressade och måste ta min
bror till fotbollen. Det är rätt så jobbigt.
46
Det är mycket som ska hinnas med hemma. En annan elev uttrycker det så här:
Ja ibland blir det så att de inte hinner. Jag brukar träna på läxan själv först och
sen säger mamma: Vill du att jag ska förhöra dig på glosorna? Så gör hon det.
Det är mest mamma som hjälper mig med glosorna och läsningen. Fast på
engelsktexten, den brukar jag träna på själv. Mina föräldrar hinner inte alltid
för pappa hjälper mitt syskon med matten.
De intervjuade eleverna känner stöd från föräldrarna och även om de pratar om stress så finns
föräldrarna till hands.
Ja, de brukar alltid fråga mig, alltså de säger: Nu kan du väl sätta dig och göra
läxan så får du säga till när du behöver hjälp.
Mamma frågar ibland. Hon tror att jag inte gör läxorna vilket jag gör. Hon
fattar inte att jag fixar det själv. Jag lyckas bra, jag får bra resultat så jag
brukar inte berätta för henne för då blir hon helt så...
Hur skulle det vara om era föräldrar inte hade tid alls? Alla hade likartade svar.
Jag tror faktiskt inte att det skulle vara sämre för jag tränar mest själv.
Om när man gör läxor:
Det varierar bland eleverna jag intervjuat. Några sätter sig direkt efter skoldagens slut, vissa
gör läxor på olika tider beroende på hur fritiden ska disponeras. Några sitter alltid sent på
kvällen.
Det är bevisat att man är mesta aktiv på kvällen för då har man liksom rensat ut
och sånt. Om jag pluggar, pluggar jag hellre när det börjar bli sent. När det är
tyst.
Om vem gör man läxorna för:
Jag fick höra mycket som jag inte tänkt på tidigare när vi pratade om redovisning av läxan.
Man får redovisa, men det är det typ ingen som gör.
För vem gör man läxan då?, undrade jag förvånat.
För läraren, svarade båda unisont.
Och lite sig själv, lade den ena till.
Om jag gör en läxa gör jag den för läraren, sa den andra.
47
Om kontroll:
Hur kontrollerar man då läxorna? Det måste vara viktigt att ge eleverna återkoppling på
läxarbetet. Det visade sig vara svårt med kontroll av allt som inte var skriftligt. Läsning är
speciellt svår att följa upp.
Innan så hade vi ett sånt här lapptäcke som man ritade i när man skrev in i
loggboken. Då kollade hon att man gjort det, men vi har inte det längre. Nu är
det så att ingen vet om det, men jag läser hemma.
Jag läser inte läxorna. Jag läser dem antingen innan lektionen eller så läser jag
dem typ en dag innan och då bara när jag ligger på sängen och ska sova. Då tar
jag fram boken och läser lite. Lärarna märker inte. De kan inte kolla av vem
som gör läxorna hemma.
Om att göra läxor i skolan:
Kan man göra läxor i skolan undrar en av eleverna? Om man gör en läxa under skoltid är det
kanske ingen läxa. I alla fall inte om man använder de vanligaste definitionerna. Eleven hade
blivit inspirerad av ett TV-program. (”Om barn” SVT 1 sänt den 4 april 2004)
Jag såg ett program, jag tror det var typ UR eller något sånt. Det var om
ungdomar, så var det vissa föräldrar som tyckte det var jättebra med läxor att
man kunde bomba dem med femton läxor per vecka ungefär. Men vissa sa att vi
vill mycket hellre att de går en timme längre. Och jag går hellre en timme
längre än gör läxor för läxor är ganska svårt för mig att få in i alla fall. Alltså
jag hinner ju med det, men det är ganska svårt.
Eleven förklarar hur det skulle gå till rent praktiskt.
Ja, man skulle kunna göra som på grannskolan. Där har de sån EA-timme för
eget arbete. Då får de göra exakt vad de vill av det de ligger efter med eller
läxor eller vad som helst. Det är ganska smart tycker jag. Det är en bra lösning.
En och en halv timme tror jag att det är.
Om inga läxor fanns:
Hur skulle det vara om inga läxor fanns i skolan?
Då lär man sig inget, sa den ena.
Det skulle inte vara bra. Man lär sig ju ingenting. Ifall man lär sig så lär man
sig nya ord, läsa högt, engelska glosor, man lär sig uttala dem och prata på
engelska, sa den andra.
Ni tycker inte att man ska ta bort läxor?, undrade jag.
Nej, för man lär sig mycket, det är så man lär sig, sa den ena.
Kan man lära sig samma sak i skolan?, frågade jag.
48
Det är inte samma sak, svarade båda.
Vad är det som skiljer? undrade jag.
Hemma då får man mer tid, då anstränger man sig mer, sa den ena.
Ett annat elevpar fördjupade svaret ytterligare på frågan om vad som skulle hända om man
tog bort läxorna?
Då måste man bli mycket mer kreativ på lektionerna och bevisa allting där. Och
det skulle vara jobbigt, sa den ena.
Det skulle bli kris. Då skulle det bli alldeles för mycket kackel på lektionerna.
Det finns vissa i klassen som är såna överpresterare, jag är bäst liksom, och då
skulle jag få panik, sa den andra.
Eleverna upplever att det skulle bli en annan sorts konkurrens i klassrummet om man inte
hade läxor. De äldre är övertygade om att de skulle vara tvungna att vara mer aktiva på
lektionerna om de inte har möjlighet att prestera genom läxor. Läxor är ett sätt att visa för
läraren vad man kan och vad man presterat.
Om läxan som hot och bestraffning:
Ja om du inte gör klart det så får du göra det hemma. Sen när de sagt det en fem
gånger så sitter man där med veckans läxor och en massa annat som man inte
hunnit med, sa den ena.
Blir då läxan som något slags hot, eller bestraffning? undrade jag.
Ja, de kan hota en så: Om ni inte gör klart det här får ni göra klart det hemma,
sa den ena igen.
Är det vanligt?
Inte varje lektion, men det händer ofta, sa den andra.
Om man skriver historier och så blir man ju stressad för att inte behöva göra
den hemma. Då blir den helt dålig. Det är lite synd att de stressar en, sa den
ena.
Om stress och press:
Eleverna återkommer flera gånger till stress och press i samband med läxor.
Man blir stressad av all fakta. Man blir stressad av att göra läxor och man blir
stressad av att inte göra läxor.
Tempot och kraven ökar efterhand.
49
Jag tycker i så fall att de läxor vi har haft upp till sjuan har varit helt bra och
sen så bara kastar de sig på i vårterminen i åttan och då blir man helt paff. Man
ska kanske trappa upp det lite bättre och lite långsammare så att man hinner
vänja sig. Nu bara kastas allt på en.
Innan var det rätt OK för då var det ganska lätta läxor, men nu, allting trappas
upp för man blir äldre och man ska lära sig mer.
Om läxdiskussioner i skolan:
Det verkar inte som om eleverna pratar med lärarna om läxor. Jag ser inte några tecken på att
det förs läxdiskussioner i klassråd eller att läxor tas upp i samband med elevinflytande. Om
det blir för mycket kan man dock protestera som i detta exempel:
Nu skulle vi egentligen ha prov först, men så klagade alla för att vi har så
mycket prov. Det är bra för han lyssnar på oss och nu får vi läxor istället. Vi
pluggar in fem sidor och det är inte så mycket. Det är liksom bara för att vi ska
återberätta det och skriva frågor om texten. Sen frågar man varandra och sen
har man det i läxa. Det är bra för man lär sig då.
En kort sammanfattning av elevernas inställningar till läxor.
Eleverna har ingen tydlig och samlad bild av varför man har läxor. Ändå är läxor är ett
naturligt inslag i vardagen och de ifrågasätts inte. Eleverna nämner läxan som ett av olika sätt
att lära och att de är nöjda med att de då får välja tid och plats.
Föräldrarna spelar bara en passiv roll enligt de elever jag pratat med. Föräldrar ska finnas till
hands, men det är tydligt att eleverna själva tar ansvar för läxorna.
Läxor och stress lever sida vid sida, det är alldeles tydligt. Eleverna tycker att det är jobbigt
med läxor samtidigt kan de inte se en skola helt utan läxor.
50
5. DISKUSSION
Min första fråga till alla informanter, de som intervjuades, var ”vilken är din inställning till
läxor?”. De flesta började prata direkt. De hade förmodligen funderat en del eftersom de fått
frågan i förväg, när jag frågat om de ville vara med i undersökningen.
Läxor är en del av undervisningen
Lärarna säger att de använder läxor som en del av sin undervisning. Detta uppfattas av
eleverna som ser att läxorna är en del av helheten skola. Läxorna är en förlängning av
skolarbetet. Rent inlärningsmässigt ger läxan problem om det är skolarbete som ska göras
utan lärares närvaro. Piaget och i synnerhet Vygotskij betonar lärarens betydelse.
Kraven från skolan på föräldrarna tycker jag kommer fram tydlig i materialet. Läxor ska man
kunna göra utan förälders direkta medverkan. (Detta gäller inte läsläxan för de yngre
eleverna.) Att föräldrar bara ska ha en indirekt roll i läxarbetet stämmer bra med det Cooper
kom fram till i sin sammanställning av läxforskning i USA. (Cooper 2001)
Föräldrarnas roll som uppmuntrare är viktig om man ser till viss motivationsforskning.
Föräldrarna uppfattar inte skolans budskap om läxor så tydligt och vissa föräldrar tar ett stort
ansvar. Ibland blir det alldeles för stort och då leder det till konflikter. En konflikt i hemmet
mellan elev och förälder om läxor kan enligt mitt sett att se saken bara vara av ondo.
Man lär sig inte i en konfliktsituation och motivationen för att göra andra läxor och att göra
läxor i framtiden får sig en rejäl törn. Det visar sig att föräldern ofta drar sig för att kontakta
skolan om det blir problem och konflikter på grund av läxor. Föräldrarna i min undersökning
har ställt sig bakom skolans läxkrav då man hamnat i konflikt med eleven / barnet.
Det måste vara skolans / lärarens uppgift att ge en tydlig läxa och ge eleven verktyg att klara
den. Om det av olika skäl inte fungerar är det skolans ansvar att ge stöd. Kanske måste skolan
ställa upp med lämplig lokal och lämplig personal.
Vad är syftet med läxor?
Varför ger man läxor? Vad är det barnen ska lära sig och varför lär man det bättre hemma än i
skolan? Mina frågor från inledningskapitlet har fått många olika svar. Det finns ingen stor och
övergripande förståelse om varför man ger läxor, syftet med läxor eller varför läxor
överhuvudtaget finns. Ett är säkert. Det ligger inte i skolans uppdrag att ge läxor. Ändå finns
de.
Några exempel från intervjuerna visar att läxor finns för att:
Den unge läsaren ska få flyt i sin läsning.
Här upplever läraren att eleven får en stark utveckling om man läser hemma under en
intensiv, begränsad period. Eleven får stöd på den nivå hon befinner sig. Eleven är med en
vuxen i en klart definierad uppgift med stor chans att lyckas. Det är både inlärningsmässigt
och motivationsmässigt bra.
Om man däremot förlänger de ”kravfyllda” läsperioderna blir det slentrian och de riskerar att
få rakt motsatt effekt. Elevens läslust ebbar ut. Det blir ett tvång och föräldrarna kan bli
”oärliga” och känna sig tvingade att kryssa i läsblanketter som kommer från skolan.
51
Läsa en text och därmed förbereda sig inför saker man ska gå igenom i skolan.
Förförståelse är bra. Man bygger kunskap på det redan kända. Detta förutsätter att texten inte
vållar läsaren några bekymmer. Eleven måste ha tillräcklig kunskap för att ta åt sig innehållet
i texten utan en vuxens stöd.
Läsa en text och därmed efterarbeta saker man gjort i skolan. Lagra fakta i minnet.
Repetition är ett bra sätt att lagra saker i minnet. Förhoppningsvis uppfattar eleven den fakta
som ska lagras som något viktigt, något eleven vill eller behöver lära sig.
Tiden i skolan räcker inte så man måste göra större arbeten hemma.
Det är trist att tiden i skolan inte räcker till. Utnyttjas tiden i skolan effektivt? Både elever och
föräldrar ger uttryck för att tiden i skolan inte utnyttjas på ett bra sätt. Större arbeten kräver
tillgång till informationskällor och många elever behöver ett vuxenstöd som man inte har
tillgång till hemma.
Tiden i skolan räcker inte så man måste räkna mattetal hemma.
Matteläxan var mer infekterad än jag anat och den har gett upphov till konflikter i en del hem
på det undersökta området. Få elever har föräldrar med matematisk – pedagogisk utbildning
vilket vållar bekymmer. Föräldrar vet inte vilka krav som ställs. De kan inte stötta eller hjälpa
för de har inte den nuvarande skolans redskap för att räkna ut uppgifter. Den matteläxa som
ges verkar vara ren färdighetsträning och den borde rimligtvis ligga under skoltid. För många
barn leder läxor till en känsla av misslyckande. Jag skrev på sidan 19 i samband med Piagets
teorier, att läxor i matematik nästan uteslutande bygger på den kvantitativa, matematiska
strukturen. Man räknar uppgifterna i matteboken och man följer de teoretiska matematiska
lagar som presenteras i den bok man befinner sig i. Det är svårt för läraren att ge läxor som
bygger på logik och sunt förnuft. Det skulle krävas praktiskt arbete och närvarande
handledare. Detta ansvar kan inte lärare lägga på föräldrar.
Jag förstår mattelärarnas dilemma. Det är ett nytt arbetssätt i matematik i skolan, ett arbetssätt
som bygger mer på problemlösning. Att lösa problem enskilt och i grupp tar tid, längre tid än
att bara sitta och räkna mattetal sida efter sida. Min slutsats är att det krävs mer tid för
matematikundervisning i skolan.
Tiden i skolan räcker inte så man måste läsa skönlitteratur hemma.
Tänk om man kunde bygga upp en läslust i tidig ålder så att läsning av skönlitteratur inte blev
en läxa utan ett behov. Jag tror att det krävs en medveten och uthållig strategi för att det ska
bli så. Här är barnets motivation att läsa helt nödvändig. När du läser av inre kraft eller lust,
av inre behov, gör du det för din egen skull. Om du läser för att tjäna en tia eller för att bli
bjuden på tårta gör du det av yttre kraft. För vissa barn krävs det yttre påverkan för att det så
småningom ska bli ett inre behov.
Tiden i skolan räcker inte så man måste träna på svenska, engelska och andra ord för
att få in dem i minnet. Man måste också lagra in fakta genom att läsa texter.
Här handlar det mycket om minnesträning. Går det att kombinera synminnet, hörselminnet
och det muskulära minnet för att få bästa effekt? Är man ensam kan man läsa orden högt för
sig själv och hoppa samtidigt, men jag vet inte om det hjälper.
Förmågan att koncentrera sig på det man vill minnas är central i minnesforskningen och
många elever har svårt med koncentrationen både i skolan och hemma vid läxläsning. Det
finns mycket annat som pockar på uppmärksamheten.
52
Minnesprocesserna underlättas av att det finns associationer mellan det nya vi vill lägga på
minnet och sådant vi redan vet. Om läxor bygger på saker som eleven redan behärskar blir det
lättare att lagra stoffet i minnet. Detta betyder att det är av största vikt att läxorna förbereds
noggrant i skolan och att läraren ser till att eleven verkligen förstått. Här brister det tyvärr ofta
och både elever och föräldrar talar om obegripliga läxor.
Det är viktigt att eleven förstår innebörden i det som ska lagras i minnet. Om det handlar om
att lära sig rabbla något som eleven inte förstår kommer det att bli stora svårigheter för eleven
att lagra informationen. Förberedda meningsfulla läxor underlättar minneslagring. Kan eleven
själv välja de svåra ord just den eleven vill lära sig inom det område som intresserar eleven?
En del av eleverna vill gärna att föräldrarna hjälper till, speciellt för att förhöra, eller
kontrollera så att orden fastnat i minnet. Förälderns utbildningsbakgrund spelar här en stor
roll. Den som kan engelska blir ett bättre stöd för engelskläxor än den som saknar
språkkunskaper. Om man inte kan franska kan man knappast fylla mer än en uppmuntrande
funktion som förälder och det kan till och med bli så att eleven tvingas sluta med sitt språkval.
Kan man träna på motsvarande sätt i skolan under lärares ledning? Blir det kanske till och
med effektivare? Det blir i alla fall mer rättvist.
Eleven måste förbereda sig inför läxor i framtiden.
Man måste alltså lära sig hur man gör läxor när man är ung för att kunna göra läxor när man
blir äldre. Det måste vara studieteknik som föräldrarna vill att eleverna ska lära sig.
Människan är otroligt anpassningsbar och i rätt social miljö med rätta vuxna som stöd lär man
sig saker mycket snabbt. Pedagogen måste vara mycket duktig på att lära ut studieteknik och
borde vara experter på att lära ut hur eleven lär på olika sätt.
Insyn, inflytande och samverkan
I den allmänna debatten om läxor talas det om att läxor ger föräldrarna möjlighet till insyn i
skolan. Föräldrarna säger att det finns bättre sätt att få insyn i skolan och att läxläsningen bara
ger en mycket begränsad och delvis falsk insyn. Om barnet inte har problem med läxorna
berättar läxan mycket lite om hur det är i skolan. Om eleven får problem med läxan, då ger
det föräldern insikten av att något är fel.
Det talas också om att läxorna ger möjlighet till inflytande och samverkan. Hur kan den göra
det om den helt utgår ifrån skolan? Jag hittar ingenting som tyder på att läxors innehåll
diskuteras mellan lärare, föräldrar och elever. Det händer att elever klagar på att det blir för
mycket läxor, eller att det blir för många prov samtidigt. Då lyssnar lärarna och rättar ofta till
det. Innehållet i läxorna är däremot inte föremål för elevinflytande.
Kontroll, bedömning och betyg
Ju äldre eleverna blir desto tydligare märks sambandet mellan läxor, kontroll, bedömning och
betyg. Läxan är en del av skolarbetet och bedöms på samma sätt som övrigt man gör i skolan.
Eleverna är medvetna om att läxarbetet har stor betydelse för betyg och jag har bara hört
elever tala om läxor som görs av yttre motivation. Man får någon typ av belöning för att man
gör läxan. Det kan vara beröm av mamma, pappa eller läraren. Det kan vara ett bra resultat på
provet. Det kan vara en förhoppning om ett gott betyg. Finns det då ingen som gör läxor av
53
egen inre kraft? Nej, inte i min undersökning. Om man gör ett arbete av egen inre kraft gör
man det för sig själv och inte för att läraren vill att man ska göra det. Eleverna var tydliga med
att de gör läxor för att lärarna eller föräldrarna vill att de ska göra dem eller för att de ska få
någon slags belöning.
Jag tycker också att det är intressant att lärarnas behov av kontroll får så stora konsekvenser
för läxarbetet. För att nå bästa inlärnings- och motivationsmässiga resultat skulle de flesta
läxorna utformas individuellt. Detta skulle ta alldeles för mycket tid för läraren och bli hart
när omöjligt att kontrollera dem. Man skulle inte hinna ge feedback till alla elever med
individuella läxor. Cooper kommer fram till samma slutsats. (Cooper 2001) Det är bättre att
lärarna lägger sin tid på att undervisa än på att konstruera och följa upp individuella läxor.
Stress
Det är inte bara i skolan man ska hinna med alltmer. Det tillkommer både schemalagda och
fria fritidsaktiviteter. Familjelivet kräver planering och läxarbetet upplevs av många som
betungande, något som tar tid ifrån annat man hellre vill göra. På sidan sex och sju har jag
refererat till en del artiklar som tar upp detta. De äldre eleverna i undersökningen betonar
också starkt att stressen är en del av deras liv.
Läxorna är en av många orsaker till stress som eleverna måste hantera. En del elever hanterar
det genom planering. Någon väljer bort läxläsningen och satsar på att läsa till prov. Läxorna
är svåra att kontrollera, men proven kontrolleras fullt ut.
Jag funderade i inledningen på om läxor är ett arbetsmiljöproblem? Ja, visst är det ett
arbetsmiljöproblem som i likhet med de flesta arbetsmiljöproblem bäst löses lokalt. Jag
undrade också om det är rimligt att andelen stressade barn i landet ökar varje gång
Barnombudsmannen gör mätningar? Nej, det kan aldrig vara rimligt med stressade barn och
ungdomar. Det är tydligt att läxor är en stor orsak till stress hos elever i skolan.
Läxan som hot och bestraffning
Läxan används som hot och bestraffning. Om eleven inte är aktiv på lektionerna hotar läraren
med att uppgiften ska tas hem som läxa. Det är svårt att avgöra om det är en bra eller dålig
metod. Vad gör man som lärare när eleven inte presterar i skolan?
Visst kan det vara så att undervisningen för just den eleven inte ligger i den Vygotskijska
”närmsta utvecklingszonen” där den bästa inlärningen sker. Visst kan det vara så att det inte
är en ”medelsvår uppgift” som enligt Atkinson ger den bästa motivationen att göra uppgiften.
Det är inte lätt att vara lärare i dagens skola, menar jag, men det måste finnas andra bättre sätt
att tillrättavisa eller uppmuntra elever. Detta är liksom inlärning och motivation olika för olika
lärare.
Om inga läxor fanns
Man kan kanske tro att det skulle vara en lycklig värld om inga läxor fanns. Inte alls, säger
barnen. De yngre säger att det är genom läxor man lär sig. De äldre säger att det skulle bli
kaos i klassrummet om man tog bort läxorna. Alla skulle prata och visa upp sig för att läraren
skulle lägga märke till dem. De äldre talar också om att det är proven som är jobbigast.
54
Hellre fler och korta läxor än alla dessa prov, sa en av eleverna. Detta stämmer väl överens
med effektstudier gjorda i USA.(Cooper 2001)
En av eleverna ville att läxläsningen skulle in i skoldagen och bli en del av den. Jag håller
med. Det är så mycket som ska göras i skolan och skolans uppdrag blir större och större. Det
är kanske dags att utöka tiden i skolan. Det är kanske dags att förlägga allt skolarbete till
skoltid eftersom lärarna är de som bäst undervisar eleverna.
Åldersskillnader i effekt av läxläsning
Varför visar läxforskningen i USA på så stora skillnader mellan yngre och äldre barn?
(Cooper 2001 s 14)
Ingen undersökning visar att läxläsning har någon tydlig effekt för elever i skolår 1 – 6. Man
tror att det beror på att de yngre inte har tillräcklig koncentrationsförmåga för att orka göra
läxor efter skoldagen. Det är annat som pockar på uppmärksamheten, saker man hellre vill
göra. De yngre har inte lärt sig tillräckligt mycket studieteknik för att kunna arbeta med
skoluppgifter på egen hand och de har svårt att avgöra när de är färdiga med en uppgift.
Piaget talar om vad som sker i barnets inre, hur man bygger kunskap eller kognitiv
konstruktivism. Eftersom kunskapen konstrueras i huvudet är det en individuell process. Hans
stadieteori stämmer rent åldersmässigt med att yngre elever inte får någon direkt
inlärningseffekt av läxor. Om ett barn bara kan förstå världen från sin egen synvinkel upp till
12-årsåldern blir det svårt att göra läxor eftersom barnet inte har de intellektuella verktyg som
krävs för att göra dem. Om det är så att det krävs vuxenlogik för att få effekt av läxläsning är
det ett stort slöseri med tid och energi. Det skulle betyda att yngre barn gör saker de inte är
mogna för. Saker som de inte har någon nytta av.
Vygotskij menade å andra sidan att kunskap byggs socialt och inte individuellt. Språket och
den sociala situationen gör att kunskapen formas hos barnet. (Imsen 2000 s 39)
Resultatet kan bli detsamma. Om den sociala situationen hemma inte passar för läxarbete i
den meningen att det finns roligare sociala saker att göra, blir det svårt att koncentrera sig på
att göra läxor. Om uppgiften inte ligger inom den ”närmsta utvecklingszonen” kommer barnet
inte att lära sig på bästa sätt med läxors hjälp.
Minnesmässigt är det associationsförmågan som kan brista för åldersgruppen upp till 12 år.
De flesta andra minnesfunktioner är i fullt bruk, men frågan är om de används? Ges läxor för
att lagra saker i minnet för åldersgruppen upp till 12 år? Engelskglosor och
multiplikationstabellen är exempel på sådana läxor. Jag glömmer aldrig Elsa som jag mötte en
gång när jag jobbade på långvården. Hon var mycket gammal och satt i en stol. Hon visste
inte vad hon hette eller var hon befann sig. Hon var vad man kallar senildement. När man sa 7
gånger 8 svarade hon 56 med blixtens hastighet. Hon kunde multiplikationstabellen som ett
rinnande vatten. Elsa måste ha tränat och repeterat multiplikationstabellen på ett mycket
speciellt sätt för den satt verkligen djupt i hennes inre i det omedvetna procedurminnet.
Barnen i sju till tolv årsåldern använder sällan elaborering, den minnesteknik som går ut på att
man lägger till information för att minnas. ”A, O, U, Å hårda liksom stenen grå” hade något
med hårda vokaler att göra. Jag minns ramsan, men inte vad den var bra för.
Förmågan att minnas byggs upp och förändras under skoltiden.
55
Jag kan också tänka mig motivationsmässiga förklaringar till varför läxor har så liten
betydelse upp till tolvårsåldern. Yngre barn gör gärna saker av inre drivkraft, inre motivation.
De gör saker för att de tycker att det är kul och de har svårt att blicka framåt. Vilken betydelse
har tanken på betyg eller andra yttre motivationsfaktorer när man befinner sig i de yngre
skolåren.
Enligt Atkinsons modell om prestationsmotivation blir eleven inte motiverad att göra för
enkla och rutinartade uppgifter. Om uppgifterna blir för svåra ger man upp utan att ens
försöka.
Banduras modell om individens självförverkligande skiljer mellan två slags förväntningar.
Den första är förväntan att klara uppgiften och det borde även yngre skolbarn kunna hantera.
Det andra att man också måste ha en förväntan om resultatet och det ligger längre fram i
tiden. Resultat ska leda till ett bra betyg eller ett bra jobb och det är inte vad sju- till
tolvåringar funderar mest på under läxläsningstiden.
För elever i USA på junior-highnivån, efter tolv års ålder, händer något radikalt och läxorna
får nu stor effekt för inlärningen. Det finns all anledning att tro att svenska barn har ungefär
samma förhållanden och utveckling. Den positiva skillnaden finns i inhämtandet av
faktatexter i samhälls- och naturorienterande ämnen. Övriga ämnen visade en liten skillnad i
effekt för de elever som gjorde läxan och för de som inte gjorde den alls.
Denna effekt kan kanske förklaras av att ungdomarna mognadsmässigt och inlärningsmässigt
kan klara uppgiften. De har fått verktyg i form av studieteknik och kunskap. De vet hur man
lagrar informationen i minnet och de känner sig motiverade att göra uppgiften.
Hur ska läxan regleras?
Läxan borde regleras i nationella styrdokument. Lärare har skollag, läroplan och kursplaner
att rätta sig efter och i något av dessa dokument borde läxan definieras.
I väntan på detta kan alla skolor utarbeta egna regler, en egen skolpolicy för läxor. Cooper,
forskaren som sammanställt läxforskning i USA, påtalade hur viktigt det är med en läxpolicy.
De policydokument som finns framtagna i USA talar mest om hur mycket tid läxor ska ta för
olika åldrar och inte vad läxor ska innehålla. Cooper själv kom fram till följande:
Läxan ska ha olika syften för olika åldrar. För de yngre eleverna ska de ge
positiva attityder och positiva vanor. De ska vara en förstärkning av enkla saker
som man gått igenom i skolan. För äldre elever ska det vara
kunskapsinhämtande i olika ämnen.
I samband med min undersökning gav jag alla pedagoger på skolan jag är rektor för en läxa.
De skulle skriva en egen läxpolicy för vår skola, en policy helt efter eget huvud.
Det visade sig att inställningarna var ganska lika. Jag sammanställde och gjorde ett
gemensamt diskussionsförslag. Förslaget diskuterades på en arbetsplatsträff och olika
synpunkter framfördes. Till sist enades personalgruppen om ett förslag till läxpolicy. Det är
ett förslag som ska presenteras för föräldrar i den lokala skolstyrelsen, den såkallade
skolkonferensen. Förslaget ska sedan diskuteras i olika grupper och slutligen fastställas av
personalen. När policyn är känd av alla berörda grupper gäller den alla på skolan.
56
6. SLUTORD
Sammanfattning
Syftet med min undersökning är att visa vilka inställningar till läxor som finns i ett så kallat
pedagogiskt spår från skolår ett till skolår nio. Jag har genomfört nio intervjuer uppdelade
mellan tre elevpar, tre föräldrar och tre lärare. I min tolkning av de utskrivna intervjuerna
framträder ett mönster över vad läxor betyder för de intervjuade. Genom att samtala om
inställningar till läxor har även läxors betydelse för den intervjuade eleven, föräldern och
läraren kommit fram. Min egen förståelse av fenomenet läxor har förändrats och fördjupats
under arbetets gång. Det innebär att jag försöker beskriva vilka inställningar till läxor som
finns i det undersökta pedagogiska spåret, vad läxor betyder för de olika individer jag
samtalat med samt vad det får för konsekvenser för dem som bestämmer om läxor i och
utanför skolan.
Läxor är inte reglerade i något styrdokument som skollag eller läroplan. Läxor utgår ifrån och
avslutas i skolan. Lärarna använder läxor som en del av undervisningen eftersom tiden i
skolan inte räcker till för allt skolarbete. Lärarna känner press från föräldrar att de ska ge
läxor. Elever och föräldrar har ingen tydlig och gemensam bild av varför man har läxor eller
vem läxorna är till för. Detta leder fram till två slutsatser.
Läxor är och förblir skolarbete
Slutsats ett - undervisning bör ske i skolan
Min ena slutsats, efter genomförd studie, är att undervisning bör ske i skolan. Det leder till att
läxor som begrepp försvinner. Skoldagen måste förlängas så att eleverna kan hinna med den
del av undervisningen som idag kallas läxläsning.
Det blir lärarens och elevens gemensamma ansvar att göra skolarbetet till något utmanande,
positivt och meningsfullt som bygger på det eleven redan kan. Under utvecklingssamtal
samtalar elever, föräldrar och lärare tillsammans om hur den enskilda eleven bäst lär och
beslutar gemensamt vad eleven behöver arbeta med i skolan. I undersökningen ser jag tecken
på att eleverna i de äldre klasserna är medvetna om att de presterar genom läxor och att denna
prestation har stor betydelse för bedömning och betygsättning. Därmed minskar effektiviteten
och motivationen för arbete hos eleven under skoldagen.
Eleverna lär sig naturligtvis en mängd saker hemma och läraren kan vara en viktig resurs för
att stötta eleverna och föräldrarna även i detta arbete. Om det lärande som sker hemma utgår
direkt från eleven, om det görs av lust och fri vilja och om det inte finns direkta
redovisningskrav på det, då är det per definition inte någon läxa. Ett exempel på detta kan
vara elevens läsning och läsförståelse. Läsningen är så viktig att alla vuxna i skola och hem
bör arbeta för att eleven ska läsa för att lära sig läsa, för att få positiva upplevelser genom
läsning och för att inhämta fakta genom läsning. Detta arbete löper genom samtliga skolår.
Den elev som behärskar olika slags läsning är också förberedd för högre årskurser med högre
krav. Läsförståelse och olika former av studieteknik lärs in i grundskolan för att eleven ska
vara rustad för de olika arbetssätt som krävs för vidare studier.
57
Slutsats två - läxor kräver läxpolicy
Min andra slutsats är att så länge läxor förekommer bör det finnas en lokal läxpolicy på varje
skola som tydligt beskriver syftet med läxor och hur de ska göras. I läxpolicyn ska det framgå
vilka krav man kan ställa på elever, föräldrar och lärare.
Min förhoppning är att de som tar fram en läxpolicy väger in kunskap om hur inlärning sker,
hur vi människor motiveras att lära oss nytt och hur det går till när information lagras i
minnet. I några intervjusamtal ifrågasattes ifall läxor är rimliga. För mig betyder det att
hänsyn ska tas till elevernas arbetsmiljö sedd ur olika perspektiv i framtagandet av
policydokumentet.
Min andra slutsats utgår från det faktum att läxor är djupt rotade i människor. Läxor är så
intimt förknippade med begreppet skola att många knappast kan tänka sig en skola utan läxor.
Resultatet av mina intervjuer visar att läxor måste diskuteras och regleras så att alla vet vad
som förväntas. Nu råder frustration kring hur läxor ska göras. Elever och föräldrar förstår inte
syftet, de blir stressade av läxor och konflikter kan uppstå.
I dagsläget finns ingen central reglering och det kommer säkert att ta tid innan läxläsningen
regleras av riksdag och regering. Tills dess krävs att alla berörda parter på skolor diskuterar
och beslutar hur man ska arbeta med den del av undervisningen som heter läxor.
Avslutande reflektion
Mitt arbete om läxor sattes igång av en grupp elever. Visst har jag funderat på läxor och
läxors betydelse under de flesta av de år jag levt som skolelev, som lärare och som förälder,
men jag har aldrig reflekterat som nu. Det är nyttigt för oss som arbetar i skolan att fundera
intensivt över fenomen som vi uppfattar som självklara och naturliga inslag i skolvärlden.
Svarsbrev till eleverna
Hej I, D, K och A!
Jag skriver inte ut hela ditt namn, men detta brev är till dig, du som tillsammans med dina
kompisar lade lappen i mitt postfack. Just den lappen, där du framförde synpunkter på läxor,
fick mig att ta en allvarlig funderare på hur vi arbetar med läxor i skolan.
Du fick mig att vilja ta reda på vilka inställningar till läxor som finns i ditt pedagogiska spår
från ettan till och med nian.
Jag berättar här i min undersökning om artiklar och andra arbeten om läxor som jag läst. Det
är många som tycker väldigt mycket om läxor. Jag beskriver också läxforskning som gjorts
tidigare.
För att försöka förstå läxan som fenomen har jag tagit upp olika saker som forskare kommit
fram till. Läxan hänger ihop med hur man lär sig och det finns så kallade inlärningsteorier
som talar om det. Läxan hänger ihop med hur minnet fungerar, hur vi människor gör för att
minnas på bästa sätt. Det tar som du vet tid att lära in saker i minnet och det är en av
anledningarna till att man började med läxor för länge sedan.
58
Om man inte är motiverad att jobba med läxor blir det svårt och jobbigt. Om man å andra
sidan är motiverad blir det roligt och lätt och då gör man läxan för att det är kul. Jag tar upp
några olika teorier som handlar om hur människan blir motiverad.
Det viktigaste med min undersökning är mina samtal med elever, föräldrar och lärare.
Till sist har jag försökt väva ihop allt jag lärt mig. Allt blandas, samtalen, teorier om hur man
lär sig, hur minnet fungerar, hur man blir motiverad, forskning om läxor, allt snurrar runt i
hjärnan och landar till sist på pappret här.
Visste du att det inte finns några regler om läxor? Det tycker jag att det ska finnas. Jag tycker
att de som bestämmer om våra läroplaner, det som styr skolan, ska berätta vad läxor är och
hur vi ska jobba med dem i skolan. Om vi ska jobba med dem i skolan. Egentligen tycker jag
att skoldagen ska göras längre för de äldre eleverna så att alla kan hinna med skolarbetet i
skolan, men det dröjer nog länge innan det blir så.
Jag tycker att man ska vara väldigt sparsam med att ge läxor till elever från ettan till sexan. De
läxor man ger ska vara väl förberedda i skolan och man ska bara ge läxor under perioder.
Läxan måste vara ”lagom” svår, den måste vara anpassad till just dig för det är då du lär dig
bäst. Dina föräldrar får gärna stötta dig, men du ska klara arbetet själv.
När du blir äldre blir det mycket text och fakta som du måste bearbeta och lära in. Kanske
kommer du att gå längre tid i skolan då och kanske gör du allt skolarbete i skolan, men
antagligen kommer du att få texter i läxa för att tiden i skolan inte räcker. De texterna tycker
jag att du ska ha gått igenom i skolan så att texten blir levande och betyder något för dig.
Hemma lagrar du in det du behöver i ditt fantastiska minne.
Om du tycker att det är oklart med läxor tycker jag att du ska kräva att se skolans läxpolicy. I
den ska du kunna läsa varför lärarna ger läxor och hur lärarna vill att det ska fungera med
läxor. Det är rektors ansvar att se till att det finns en läxpolicy på skolan. Är du inte nöjd med
läxpolicyn gör du precis som du gjorde i fjor. Lägg en lapp i din rektors fack.
Hälsningar Ulf
59
REFERENSER
Barnombudsmannen rapporterar. 2004:03. Barn och unga berättar om stress Resultat från
Barnombudsmannens undersökning bland kontaktklasserna, våren 2003
Begley, Sharon. 1998. Homework doesn't help, artikel publicerad i Newsweek 30 mars 1998
Birgerstam, Pirjo. 2000. Skapande handling: om idéernas födelse. Lund: Studentlitteratur
Cooper, Harris M. 2001. The battle over homework, Common ground för administrators,
teachers and parents. Thousand Oaks, Calif: Corwin press, inc
Derwinger, Eva. 2003. Minnets möjligheter. Finland: Hjalmarson & Högberg Bokförlag
Edquist, Märta. 1934. Läxor och lek, Berättelse för flickor: Barnbiblioteket Saga nr 161
Egerbladh, Thor och Tiller, Tom. 1998. Forskning i skolans vardag. Lund: Studentlitteratur
Gill, Brian. Schlossman Steven. 1996. A sin agaist childhood: Progressive Education and the
crusade to abolish Homework, 1897 - 1941: American journal of Education, 105 ( November
1996)
Hamlyn, D. W. 1987. Filosofins historia. Stockholm: Thales
Hartman, Jan. 1998. Vetenskapligt tänkande från kunskapsteori till metodteori. Lund:
Studentlitteratur
Hellsten, Jan- Olof. 1997. Läxor är inget att orda om, Läxan som fenomen i aktuell
pedagogisk litteratur: Pedagogisk Forskning i Sverige 1997 årg 2 nr 3
Hellsten, Jan- Olof. 2000. Skolan som barnarbete och utvecklingsprojekt: Uppsala university
library
Henriksson, Widar. 1972. Attityder till läxläsningi skolan 2. Rapport från den pedagogisk –
organisatoriska försöksverksamheten i Skellefteå: Lärarhögskolan Umeå
Imsen, Gunn. 2000. Elevens värld, en introduktion till pedagogisk psykologi. Lund:
Studentlitteratur
Ingvar, David. 2001. Hjärnans futurum. Stockholm : Atlantis
Jerlang, Espen m.fl.1999. Utvecklingspsykologiska teorier. Angered: Liber
Kralovec, Etta och Buell, Johan. 2000. The end of homework, how homework disrupts
families, overburdens children and limits learning. Boston: Beacon Press
Kvale, Steinar. 1997. Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund: Studentlitteratur
60
Lindell, Ebbe. 1990. Läxor: hemarbetets utformning och effekter. Stockholm:
Skolöverstyrelsen
Lindqvist, Gunilla. 1999. Vygotskij och skolan, texter ur Lev Vygotskijls "Pedagogisk
psykologi" kommenterade som historia och aktualitet. Lund: Studentlitteratur
Lpo 62. 1962. Läroplan för det obligatoriska skolväsendet. Stockholm:
Utbildningsdepartementet
Lpo 69. 1969. Läroplan för det obligatoriska skolväsendet. Stockholm:
Utbildningsdepartementet
Lpo 80. 1980. Läroplan för det obligatoriska skolväsendet. Stockholm:
Utbildningsdepartementet
Lpo 94. 1994. Läroplan för det obligatoriska skolväsendet. Stockholm:
Utbildningsdepartementet
Nationalencyklopedin. 2004. www.ne.se
Patton, Michael Quinn. 1990. Qualitative evaluation and research methods. 2nd ed.
California: Sage
Piaget, Jean. 1972. Framtidens skola att förstå är att upptäcka. Lund: Berlingska
boktryckeriet
Piaget, Jean.1973. Språk och tanke hos barnet. Lund: Gleerups bokförlag
Strandberg, Max. 2001. pedagogisk uppsats på c-nivå: Lärarhögskolan i Stockholm
Sutter, Berthel. 1995. Introduktion till Vygotskij. Kompendium, Blekinge Högskola
Trost, Jan. 1997. Kvalitativa intervjuer. Lund: Studentlitteratur
Utbildningsdepartementet. 2002. Skollag för kvalitet och likvärdighet. SOU 2002:12 1999
års skollagskommitté - U 1999:01
Wood, David. 1999. Hur barn tänker och lär, tänkandets utveckling i ett socialt
sammanhang. Lund: Studentlitteratur
Vygotskij, Lev. 2001. Tänkande och språk. Göteborg: Daidalos
Österlind, Eva. 2001. Elevers förhållningssätt till läxor, en uppföljningsstudie: Högskolan
Dalarna
61