Predikan i S:t Hans kyrka Annandag Påsk den 24 mars 2008
Jeremia 31:9-13 * Första Petrusbrevet1:18-23 * Johannes 20:19-23
kommer, hälsar Han oss med sin
N ärfridJesus
– eller fred. De svenska orden ”frid” och
”fred” är i Bibelns språk bara ett ord, ( שלםshalom)
på hebreiska och είρήνη (eiränä) på grekiska.
Också de flesta moderna stora språk har bara ett
ord för svenskans frid och fred, till exempel engelskans peace.
"Fred" är mycket mer än frånvaro av krig och
"frid" är mycket mer än att ha det lugnt och skönt.
Det gammaltestamentliga שלםbetyder att vara hel,
oskadd och frisk. Gamla Testamentet tänker att
den friden hör hemma i paradiset och är normaltillståndet där. Där fanns ingen ofred mellan människor eller mellan människor och Guds skapelse
eller med Gud. I Gamla Testamentet blir önskan
om frid eller fred, שלם, ett slags lösenord till paradiset.
Mänsklighetens bekymmer är att tillvaron vi
lever i inte är något paradis. Kristen tro tänker sig
att alla människor har kvar ett slags "minne" från
paradiset, en inbyggd känsla eller insikt om hur
livet egentligen är skapat och borde se ut. Till det
hör att vi längtar efter att vara oskadda, friska och
hela, inte bara i kroppen utan också i själen och
anden, och att leva i fred med både oss själva,
varandra, samhället, naturen och ytterst med Gud.
Men, som sagt, där är vi inte. Det plågar oss.
Jesus hälsar oss med frid, "frid åt er alla". Vi
kan tolka det som en vänlig önskan, en ärlig bön,
att vi ska få frid en gång. Han önskar oss till paradiset – eller rättare sagt till himlen, för paradiset
ligger bakom oss och dit är porten stängd, medan
himlen ligger framför oss som en potentiell möjlighet.
Men det är mer än en önskan, närmast en slags
proklamation eller deklaration: "Jag har frid åt er."
Det är Fridsfursten som hälsar, och hälsningen är
en bekräftelse på änglasången när Han föddes, då
när ”frid över jorden Herren bjöd”.
När Han säger ”Frid vare med er” ställer Han
fram den potentiella framtiden som ett närvarande
faktum. Han har ordnat den, och den är här.
Detta är den en av de riktigt stora poängerna
med Hans uppståndelse: därför att Han uppstod
med det liv som inte mer kan dö eller skadas eller
hotas eller bli ohelt, och till det har knutit att var en
och som införlivar sig med Jesus får vara med om
detsamma, har Han gjort himlen och den himmelska friden närvarande här. Jesu hälsning "Frid
vare med er" är både en del i processen att ta lärjungarna den gången, och oss nu, till den himmelska friden och att placera den friden här.
Det betyder att Han har syndernas förlåtelse i
sin hand – bokstavligt i sina händer, om ni så vill.
Han visade dem sina händer och sin sida, stod
det, och i händerna fanns spikhål och i sidan såret
efter lansen som soldaten stack i hans kropp. Men
såren var läkta; de blodade inte, de gjorde inte ont,
de störde Honom inte. De vittnar om att Jesus dött
och uppstått, att Han lidit och blivit upphöjd. Att
Han visar dem blir en bild för det som hela Bibeln
säger: att såren finns där för vår räkning, för att
Hans lidande, död och uppståndelse skulle bli
förlåtelsen för våra synder och vår väg till försoning
med Gud.
Jesus har syndernas förlåtelse i sin hand. Det
är väsentligt för friden. Ty den stora ofriden är ofriden med Gud. Annan ofrid, sådan som kommer
av motgångarna, katastroferna, sjukdomarna, kraven, sorgerna, olyckorna och det andra som möter
oss, är på riktigt och stör och plågar oss. Men den
grundläggande ofriden är ofriden med Gud. Den
som har ofrid i relationen till Skapare och till den
vars avbild vi är formade, har ofrid i djupet av sin
själ. Och omvänt, den som får frid i relationen till
Gud sin Skapare, har frid i djupet av sin själ, mitt i
den andra ofriden.
Ofriden med Gud beror på vår synd. Den kommer av att vi inte är trogna Gud, inte håller oss till
Honom utan går andra vägar och gömmer oss för
Gud.
När Jesus dött och uppstått är Han förlåtelsen
för våra synder. Och poängen med förlåtelsen är
att ge oss frid med Gud.
Lärjungarna Jesus kom till med sin Frid levde
inte något paradisiskt liv så länge de levde på jorden. Vi slipper inte ofriderna här i tillvaron. Men
den där grundläggande friden med Gud den hör
hemma här; den är möjlig här.
I evangelietexten finns Johannesevangeliets
missionsbefallning; det finns en sådan i varje
evangelium. Och här är alltså Johannes': "Såsom
Fadern sänt mig, sänder jag er." Av det kan man
dra slutsatsen att Jesu frid är en frid inte bara för
Hans lärjungar och vänner utan för alla människor
och hela världen. Vidare kan man dra slutsatsen
att det är lärjungarnas, alltså den kristna kyrkans,
ansvar att göra Jesu frid närvarande på jorden Och
en tredje slutsats är att vi då gör så som Jesus
gjorde. Vi ska också ha sår vi delar världens nöd.
Men våra sår ska vara införlivade med Jesu uppståndelsekropp, så att världens nöd blir införlivad
med Hans uppståndelse och eviga liv.
Ära vare Fadern och Sonen och den Helige
Ande, nu och alltid och i evigheters evighet.
Amen
Niklas Adell, präst
