Session: PSYKIATRI SAL 1
Föredrag nr: 12
Föreläsarens namn:
Astrid Jansson-Lindgren
Föreläsarens titel:
socionom/leg psykoterapeut
Arbetsplats:
Vuxenpsykiatriska kliniken Piteå
Adress (arbetet):
Fack 725
Postnr/Ort:
941 28 Piteå
Telefonnr:
0911-754 61
E-post:
astrid.jansson-lindgrenll.se
Föredrag
Projekttitel:
Poster
Händer det nåt? - En prospektiv studie av jagstrukturerande psykoterapier vid
Piteå och Skellefteå psykiatriska kliniker
Sammanfattning: (Använd gärna underrubrikerna Bakgrund, Syfte, Metod, Nuläge/Resultat)
I följande studie har 29 patienter erbjudits jagstrukturerande psykoterapi. Patienterna har erbjudits terapi allteftersom de remitterats
till sådan. Det har alltså inte förekommit någon selektering. Inom vuxenpsykiatrisk vård behandlas patienter med diagnoser inom
border-line (personlighetsproblemtik) här förkortat BPO, eller psykos områdena, här förkortat PPO dvs. till de terapibehövande som
inte har ett symboliserande språk. Föreliggande undersökning försöker belysa effekten av jagstrukturerande psykoterapi, vid
psykiatriska klinikerna i Piteå och Skellefteå. Studien belyser vilka faktorer som bidrar till en gynnsam utgång samt om man kan
förutsäga vilka patienter som kommer att tillgodogöra sig psykoterapi.
Målsättningen är att de efter jagstrukturerande psykoterapi skall ha förutsättningar för att leva ett självständighet socialt liv. De ska
också klara av vardagens slitningar och separationer. Symptomlindring är inte en målsättning i sig, men är en effekt av psykoterapin.
De 17 patienter som fullföljt psykoterapin har i varierande grad utvecklats, många med stora positiva förändringar vilket stöds av
testresultaten. Av de som fullföljt psykoterapin har 5 PPO och 12 BPO. Tre av fem patienter i gruppen PPO har utvecklats positivt,
varav en mycket positivt (60%),vilket också bekräftas av kontrollinstrumenten. I relation till fullföljda terapier har 58% utvecklats
positivt, relaterat till totala materialet har 24% utvecklats positivt.
Av de patienter som har fullföljt terapin har terapeuterna i genomsnitt träffat patienterna vid 82,5 tillfällen. Tillfällen används för att
man träffar dessa patienter i regel kortare tid än en behandlingstimme (45 min), däremot mer frekvent. Om man ändå skulle
prissätta 82,5 timmar till en lönekostnad om en timme skulle detta innebära en kostnad på 248 kr/tim (sociala avg. inkl). Totalt
skulle en psykoterapi kosta 20 440 kr, att jämföra med en vårddag vid slutenvård om 5 268 kr/dag. Totalt har dessa 17 patienter gått
i terapi 1 402 timmar, till en totaltkostnad om 348 440 kronor.
Många av dessa konsumerar efter behandling betydligt mindre psykiatrisk vård.
Utvärderingsinstrumenten som använts är MANSA, Strauss Carpenter, SF 36, Audit, Dudit, nöjdhetsformulär, arbetspapper vad
jagstrukturerande psykoterapi (idoliseringstecken och strukturtecken) samt att terapeuterna har graderat prognos för terapiutfall,
kommenterat yttre händelser av betydelse. Mättillfällena har varit vid terapistart, efter 6, 12, 18 och 24 månader.
Dessutom har 2 patienter, deras läkare, kontaktperson och anhöriga intervjuats med anledning av psykoterapin.
Begreppet ”nöjd” har använts som ett utvecklingsmått. För att få utvecklingen bekräftad har ovan nämnda utvärderingsinstrument
använts. Där utvecklingsinstrumenten bekräftar en positiv utveckling kan man med stor sannolikhet säga att patienten har genomgått
en förändring i sin personlighetsstruktur och har en förmåga att leva ett autonomt liv. I de fall som utvärderingsinstrumentet inte
bekräftar en positiv förändring, kan man inte heller uttala sig om att personen inte har genomgått en förändring i sin
personlighetsstruktur, eftersom de instrument vi har använt mäter framför allt förändringar i upplevd hälsa och förändringar i social
situation. De patienter som kommer till jagstrukturerande psykoterapi har oftast en mycket lång psykiatrisk anamnes och har efter
behandling erhållit permanent sjukersättning. De patienter som fullföjt terapin har samtliga skattats ha genomgått en positiv
utveckling beträffande idoliserings- och strukturtecken.
Vi har inte fått belägg på att terapeuterna kan förutsäga vilka patienter som kommer att tillgodogöra sig psykoterapi och i vilken
grad. Det innebär också att man inte har kunnat förutsäga vilka som inte kommer att fullfölja densamma. Däremot har det
framkommit faktorer som stödjer respektive försvårar den psykoterapeutiska behandlingen.
En vanligt förekommande åsikt är att patienter självmedicinerar med kanske framför allt alkohol. Vi har inte fått detta bekräftat i
denna studie.
I denna studie har två av patienterna begått suicid. Detta uppfattar vi något anmärkningsvärt. Ingen av författarna har under sin
långa yrkesverksamma tid varit med om att någon patient suiciderat. Dock att försök har förekommit och att tankar är mycket
vanliga, vilket vi också uppmärksammar läsaren på.
Tre av patienterna som inte fullföljt sina terapier har varit utsatta för sexuella övergrepp. I ett av fallen avbröt anhöriga psykoterapin
i de två andra patienten själv. En gemensam faktor i dessa ärenden har varit att man försöker skydda de anhöriga och även sig själv
mot en verklighet som troligen är för smärtsam och skamfylld.
