Närhet och psykoterapi FF11 Författare Elisabeth Lundén, överläkare, specialist i vuxenpsykiatri och leg. psykoterapeut, barn- och ungdomspsykiatrisk klinik Bakgrund Närhet är ett begrepp som ses som viktigt i mycken psykoterapi, men som det inte skrivits mycket om och inte forskats på. Det lilla som formulerats har formulerats av kliniker, inte i forskningsstudier. Närhet ses som viktig i utvecklingspsykologi (anknytning, mentalisering, hjärnans tillväxt) och brist på närhet skapar mycket av den patologi som psykiatrin behandlar i form av otrygg/desorganiserad anknytning, mentaliseringsbrist och psykologisk traumatisering. God psykoterapi återskapar en nära och trygg relation. Betoningen på närhet är extra stor inom de affektfokuserade grenarna av psykodynamisk terapi. Syfte/mål Att ta reda på hur psykoterapeuter verksamma inom den affektfokuserade psykodynamiska grenen av psykoterapi uppfattar närhet i terapi, och hur de då faciliterar närhet och upplever ögonblick av närhet. Då studien är explorativ är ett syfte också att visa på ytterligare behov av forskning. Genomförande/metod Med en Grounded Theory-inspirerad analysmetod intervjuades sex stycken psykoterapeuter och handledare angående deras tankar kring närhet i terapi, hur de faciliterar närhet, hur de upplever ögonblick av närhet och de risker de ser med närhet som arbetsredskap. Transkriptionerna analyserades genom att en öppen kodning först gjordes, ur vilka kategorier sedan framträdde. Dessa kategorier jämfördes och en kärnkategori framträdde. Data analyserades återigen i en selektiv kodning utifrån kärnkategorin. Kategorierna relaterades axialt till varandra. Ur data uppstod en hypotes om närhetsarbete. Under hela processen skrevs teoretiska och metodologiska memos som arbetades in i redovisningen. Resultat Ur data uppstod en kärnkategori med tre subkategorier, och fyra andra kategorier. Kärnkategorin ”närhet som medel” med subkategorierna ”terapeutens inre”, ”relationen” och ”klientens inre” beskrev hur terapeuterna kunde arbeta för att facilitera närhet på tre sätt; 1. Genom ett inre eget arbete där de utvecklade sin affektiva kontakt, sitt mod och sin självkännedom 2. Genom att i relationen läsa den andres signaler på att närma sig eller avlägsna sig och bemöta det eller 3. Genom att arbeta med klientens inre relation till sig själv, antingen genom att göra klienten mer mottaglig för sina egna affekter eller för närhet. Övriga kategorier ”närhet som förutsättning”, ”närhet som mål” och ”risker med närhetsarbete” handlade om gränser och autonomi som förutsättning, upplevelsen av det nära mötet med klienter (vilket ofta liknade en upplevelse av kärlek) och att de risker som fanns var kopplade till bristande gränser och bristande självkännedom hos terapeuten. Ytterligare en definierande kategori fanns, ”närhet i psykoterapi” vilken beskrev att terapeuterna såg närhet som när klient och terapeut är i affektiv kontakt med sig själva och samtidigt delar ett affektivt tillstånd. Slutsats Informanterna upplevde närhet vara av vikt för god psykoterapi och menade att närhet går att främja genom att vara uppmärksam på sig själv, relationen och klienten. Upplevelser av närhet sågs som viktiga ögonblick i en terapeutisk process. Vidare forskning behövs för att undersöka fenomenet. Flera studier föreslås. 21