Kriminologiska institutionen
”Annan liknande omständighet – det
är ju en slasktratt!”
En kvalitativ studie om hatbrott mot transpersoner
Examensarbete 15 hp
Kriminologi
Kriminologi, kandidatkurs (30 hp)
Höstterminen 2014
Carolina Wikbro Carlén
Sammanfattning:
Conchita Wurst tog Europa med storm som Eurovisionsvinnare och bröt mot både normen för hur
en kvinna och hur en man förväntas se ut, genom att bära guldig långklänning och helskägg. Kön är
något som vi människor delar och delas in efter sedan många århundranden tillbaka, likväl är det
inte alla som reflekterar över denna handling. Förutom när någon på ett eller flera sätt bryter mot
könsnormerna. Dessa personer samlas under paraplybegreppet trans*. De personer som inkluderas
är ofta de som på något sätt bryter mot samhällets normer gällande könsidentitet och könsuttryck.
Det handlar inte om sexuell identitet.
Mitt syfte med denna uppsats är att dels belysa hur transpersoner inkluderas i olika lagtexter. Dels
vilka konsekvenser som kan följa av brott mot könsnormen. Fokus är Straffskärpningsregeln (BrB
29 kap. 2 § 7 p.) gällande ”hatbrott”, och hets mot folkgrupp (BrB 16 kap. 8 §) samt
diskrimineringslagen (2008:567).
Jag har utgått från socialkonstruktionism som vetenskaplig ståndpunkt. Men även använt queerteori.
För att på ett normkritiskt sätt kunna diskutera och synliggöra hur kön är något som aktivt
konstrueras på individnivå och i interaktion med andra. Kunskap är något som konstrueras mellan
individer. Detta påverkade mig i valet av metod som beskrivs nedan. Med dessa teorier vill jag
synliggöra konsekvenser som kan uppstå om en skapar kön utanför normen.
Det är en kvalitativ metod där mitt empiriska material är åtta intervjuer. Den tidigare forskning jag
använt mig mest av är rapporter om hatbrott från BRÅ samt rapporter från RFSL och RFSL
Ungdom om hbtq-personer. För att få in ett brett åldersspann har jag aktivt valt texter som berör
både unga och vuxna transpersoner. Detta gäller även i valet av intervjupersoner. Utöver nämnda
texter har jag använt mig av rapporter skrivna av Statens Folkhälsoinstitut och Ungdomsstyrelsen.
Mitt resultat visar på att det finns ett starkt behov som sträcker sig från individnivå till samhällsnivå
om att ha ett gemensamt språk. Såväl aktörer inom rättsväsendet som såväl enskilda individer inom
organisationer behöver gemensamma termer som de förstår och kan hantera. Genom att införa
exempelvis ”könsidentitet” i nämnda lagar, skulle det dels innebära en symbolisk skillnad. Dels
torde transpersoner bli synliggjorda och tagna på allvar från samhällets sida. Det finns ett behov av
det då denna grupp är utsatt och marginaliserad inom flera områden. Men det finns även
problematik med att klumpa samman individer till en grupp, något som också diskuteras.
Nyckelord: trans*, hatbrott, konstruktion, genus, avvikande, kön
2
Innehållsförteckning
1. Inledning
4
1:1 Bakgrund
4
1:2 Problemformulering och syfte
6
1:3 Avgränsningar
7
1:4 Min förförståelse
8
1:5 Disposition
8
2. Tidigare forskning
8
2:1 Transpersoner
10
2:2 Transpersoners position i samhället
11
2:3 Hatbrott och straffskärpningsregeln
12
2:4 Diskrimineringslagen och hets mot folkgrupp
14
3. Teori och vetenskaplig ståndpunkt
15
3:1 Socialkonstruktionistisk teori
16
3:2 Queerteori
16
3:4 Kön som social konstruktion
16
4. Metod
17
4:1 Tillvägagångssätt
18
4:2 Etik
19
4:3 Metodreflektion
20
5. Resultatredovisning
21
5:1 Vikten av korrekt bemötande
22
5:2 Viljan eller oviljan att kategorisera sig
23
5:3 Att uppfatta sin utsatthet
24
6. Analys
25
6:1 Dubbelt osynliggörande
25
6:2 Tvetydigt viktimologiskt perspektiv
27
6:3 Att inte ingå i kategorierna
28
7. Slutsatser och diskussion
29
7:1 Förslag på kommande forskning
29
8. Litteraturförteckning
30
9. Bilagor
35
I: Begreppsförklaring
35
II: Missivbrev
39
III: Intervjuguider
42
3
1. Inledning
1:1 Bakgrund
I maj 2014 togs Sverige och Europa med storm av Eurovisionsvinnaren Conchita Wurst
(https://www.youtube.com/watch?v=SaolVEJEjV4). Med långt lockigt hår, guldglittrig klänning
och kurviga former – samt skägg, bröt Wurst mot de traditionella normerna för hur en kvinna
alternativt man förväntas se ut. Europa fylldes av glädje och redan innan tävlingen gått av stapeln
var Wurst segertippad och stor favorit hos många (http://www.svd.se/kultur/conchita-wurst-vanneurovision_3548950.svd). Men det har även lett till massiva protester över hela Europa. Politiker
från Ryssland och Vitryssland vill nu starta en egen tävling, som protest mot Conchita Wursts vinst
och prestation. Att det visar på en ”fullständig kollaps av moraliska värden”
(http://www.svd.se/kultur/rysk-politiker-vi-maste-lamna-eurovision_3556724.svd). Anledningen
bakom såväl segeryran som motståndet är det faktum att Wurst är en transperson (bilaga I). Genom
att iklä sig både klänning och skägg är det två könsbestämda attribut som förs samman. Conchita
Wurst heter egentligen Tom Neuwirth och är en drag queen (bilaga I). En man som på scen klär ut
sig till kvinna, men i detta fall behåller skägget. Vilket innebär att Neuwirth själv väljer när han vill
avvika från könsnormen. Samtidigt är han en stark förespråkare för kärlek och tolerans (Larsson
2014 s. 38). Något som i sin tur har lett till diskussioner inom hbtq-världen och hos transaktivister.
Då Neuwirth är dragartist och inte exempelvis transsexuell (bilaga I), finns det åsikter om huruvida
numret gjordes för att öka kunskapen och toleransen för transpersoner – eller om det bara var för att
underhålla. Detta indikerar att det finns olika röster inom transcommunityt samt att det inte är en
egen homogen grupp (http://www.politism.se/genusfolket/tolerans-ar-inte-conchita-wursts-framstaseger/).
Att varje individ föds med ett kön tillhör det mest grundläggande vi individer känner till. Det kön
en har går att koppla samman med egenskaper, förväntningar och krav som ständigt upprätthålls.
Denna uppfattning kring kön innefattar även att det finns två kön – kvinna och man. Samt att dessa
två kategoriseringar anses vara medfödda och oföränderliga. Det är ingen slump att många ser på
kön på detta vis, eller befäster egenskaper eller handlingar baserat på en persons förmodade kön –
utan det hänger samman med den genusordning som råder i samhället (Connell 2012 s. 9, 17,
Karlsson 2003 s. 48).
Men det finns mycket mer än enbart dikotomin kvinna och man som könskategoriseringar. Dessa
personer ryms under paraplybegreppet transpersoner (bilaga I). Den gemensamma nämnaren för
personer som identifierar sig som transpersoner är att de via könsuttryck och/eller könsidentitet
bryter mot samhällets normer. Detta kan vara ett tillfälligt görande, något en gör ibland eller ett
permanent skapande (Darj & Nathorst-Böös 2010 s. 5).
4
Ett sätt att se på kön är att det skapas och att skapandet sker kontinuerligt, samt att vi delar och
delas in efter kön. Detta är något som upprepas och aktivt sker utan tvång eller och ofta omedvetet
från individens sida. Detta görs enskilt som individ – men även tillsammans i interaktion med andra
individer (Butler 2006 s. 23-24). Men kön kan även skapas aktivt och kan då förklaras med
begreppet iscensätta. Vilket innebär att en individ medvetet iscensätter och skapar genus (bilaga I).
Motsvarigheten till iscensättning är framförande av genus, som huvudsakligen sker på rutin och inte
alltid medvetet (Lander 2003 s. 135). Detta hänger samman med de sociala normer som råder i
samhället – men även rätten att få existera. Då normerna kring kön och skapandet av genus ständigt
upprätthålls och godtas av samhället, innebär detta även att individer hamnar utanför normerna.
Transpersoner som ofta skapar genus som kategoriseras utanför tvåkönsnormen eller på något vis
avviker från traditionellt genusskapande, kan då få sin existens ifrågasatt. Precis som att ras och
etnicitet är faktorer som påverkar en individs position i samhället, menar Butler på att även kön är
en jämförbar faktor för existensberättigande (Butler 2006 s. 23-24).
Något som konstrueras och upprätthålls på liknande sätt som skapandet av kön är heteronormen.
Denna norm handlar dels om hur vi konstruerar makthierarkier kring sexuella identiteter, där
heterosexualitet ofta ses som det mest eftersträvansvärda, naturliga och enhetliga sättet att leva
efter. Att belysa detta med heteronorm istället för heterosexualitet, innebär att tydliggöra att det är
strukturen och normen en diskuterar – inte enskilda heterosexuella individer (Ambjörnsson 2008 s.
52). Förutom heterosexualitet handlar heteronormen även om kön och hur det ses som något
självklart. Att individer föds med ett kön och antas begära det motsatta – något som i sig exkluderar
såväl andra sexuella identiteter samt transpersoner. Detta innebär att när samhället upprätthåller
heteronormen får det stora konsekvenser för personer som faller utanför denna norm, det vill säga
transpersoner (Darj & Nathorst-Böös 2010 s. 9-10).
Samhällets utveckling tenderar att gå hand i hand med lagförändringar (Tham 2011 s. 25, 31). Ett
exempel på detta är när lagen för könskorrigering (2013:405) ändrades vilket torde underlätta för
transpersoner att få korrigera sitt juridiska kön. Lagen tillkom 1972 och ändringen trädde i kraft 1
juli 2013. Detta är en stor förändring för många transpersoner (Mål nr 1968-12 Kammarrätten i
Stockholm). För vidare information, se begreppet Könskorrigering i bilaga I.
Samtidigt som transpersoners rättigheter förbättras och förändras, registreras anmälda hatbrott
med transfobiska motiv. Sedan år 2008 inkluderas transpersoner i statistiken som årligen förs
gällande hatbrott (BRÅ 2009). Mellan åren 2008-2012 har 168 anmälningar identifierats med
transfobiska motiv. Detta är uppskattade siffror som baseras på en urvalsundersökning. Detta
diskuteras mer under rubriken 2:4 Hatbrott (BRÅ 2013 s.72).
5
Inledningsvis finns det en rad begrepp som är viktiga att belysa för att begripliggöra olika områden
som kommer att lyftas i denna uppsats. Givetvis kan det finnas andra formuleringar och
beskrivningar än de jag använder mig av. Men min förhoppning är att skapa en kontext och
förståelse för den kunskap som presenteras nedan. Detta för att underlätta läsarens förmåga att ta
tills sig uppsatsen. Dessa finns i bilaga I. Med detta inkluderar jag ingen person som inte inkluderar
sig själv eller vill sättas i något fack. Utan det är upp till var enskild individ att själv definiera sig,
samt vilken/vilka benämningar som är lämpliga för den enskilde individen. I de citat som
förekommer är det intervjupersonens uppfattning som redogörs och diskuteras. Då jag eftersträvar
en inkluderande och informativ uppsats, är det viktigt för mig att skapa något en kan ta till sig
oavsett förkunskap. Detta är skrivet med min förförståelse, som finns under 1:4.
1:2 Problemformulering & syfte
Mitt syfte är att diskutera med utvalda nyckelinformanter hur transpersoner omnämns i olika lagar
samt vilka signaler detta ger. Då det är ett paraplybegrepp används olika benämningar för
transpersoner i lagtexter och förarbeten, något som jag vill undersöka. Eftersom samhällets
utveckling och lagar tenderar att tangera varandra, blir det intressant och viktigt att belysa området
(Tham 2011 s. 25, 31). Detta går att härleda till begreppet legalstrategi. Om ett visst handlande sker
och uppmärksammas, kan det leda vidare till att politiker, aktivister och samhället gemensamt vill
hantera handlingen. Resultatet kan då bli att en lag införs för att stävja detta beteende, för att göra
en markering från samhällets sida samt motarbeta detta med hjälp av lagens kraft. Förändring kan i
sig ha ett högt symbolvärde, ett kvitto på att handlandet är felaktigt (Tiby 2011 s. 203). BRÅ menar
att transpersoner är en grupp individer som på senaste tid uppmärksammats på olika vis, samt är en
utsatt grupp i samhället (BRÅ 2013 s. 72). Därmed finner jag det intressant att undersöka
transpersoners position i samhället, men även hur eller om det framkommer i olika lagar. Mitt syfte
är inte att ge en heltäckande bild av detta, utan jag kommer att ha straffskärpningsregeln gällande
hatbrott som huvudfokus (Brottsbalken 29 kap. 2 § 7 p).
Ett ytterligare syfte är att diskutera vilka konsekvenserna skapande av kön utanför normens
gränser kan vara – och hur detta hänger samman med transfobiska hatbrott. Att en person som
exempelvis iscensätter genus som inte förväntas av personen, och som då straffas av sin omgivning
på något sätt (Nathorst-Böös & Summanen 2009 s. 9). Hur detta kan ske och hur konstruktionerna
kring kön på olika sätt kan vara begränsande för individer. Men även vad transfobiska hatbrott kan
vara och hur de registreras hos polisen. Vad det gäller omfattningen av transfobiska hatbrott är det
några saker att ta i beaktande. Begreppet mörkertal innefattar de händelser som av olika anledningar
inte kommer till polisens kännedom. Gällande transfobiska hatbrott finns det troligtvis ett
6
mörkertal, eftersom de flesta händelser inte polisanmäls. Den statistik som finns om transfobiska
hatbrott är osäker då urvalsundersökningen är baserad på få observationer (Andersson 2011 s. 43,
BRÅ 2014:14 s. 100). Detta är inte mitt intresse att mäta. Dels på grund av sidantalet i denna
uppsats, det finns helt enkelt inte utrymme nog för det. Dels för att det är en helt annan uppgift att
lösa, som ligger bortom mitt område då detta är en kvalitativ studie. Dock kommer området att
diskuteras med olika intervjupersoner längre ned i ett stycke om mörkertal.
Frågeställningar:
Hur inkluderas transpersoner i lagtexter?
Hur ser utvalda nyckelinformanter på transpersoner inkludering i lagtexter?
Varför skulle transpersoner explicit omnämnas i lagtext? Samt på vilka sätt skulle detta
kunna ske?
1:3 Avgränsningar
Denna uppsats är en kvalitativ studie med syftet att diskutera på vilka sätt transpersoner inkluderas i
lagtexter och regler. Huvudfokus är straffskärpningsregeln (BrB 29 kap. 2 § 7 p.) gällande hatbrott
mot transpersoner. Även bestämmelsen om hets mot folkgrupp (BrB 16 kap. 8 §) och
diskrimineringslagen (2008:567) gällande kön och könsöverskridande identitet och uttryck enligt
1:1 DiskrL och 1:2 DiskrL kommer att diskuteras. Dessa kommer att illustreras med sin respektive
bakgrund för att tydliggöra deras funktion. Givetvis kan det finnas andra lagar och regler att
inkludera, men det är dessa jag valt att fokusera på. Förolämpning (BrB 5 kap. 3 §) övervägde jag
att inkludera, då den tillsammans med olaga diskriminering och hets mot folkgrupp kallas för lagar
mot ”äkta hatbrott”. Detta i en diskussion om straffskärpningsregeln och dess syfte av Eva Tiby
(Tiby 2011 s. 204-205). Men då ingen av mina intervjupersoner diskuterade denna reglering,
beslutade jag att inte ta med den.
Det empiriska material som använts är åtta intervjuer med personer jag ansett vara lämpliga för
min studie. Nyckelinformanterna består av en åklagare, en polis och sex personer från olika
positioner inom organisationsarbete vars område är hbtq-personer (bilaga I). Motiveringen till detta
är att jag ville få med transpersoners perspektiv, detta genom att intervjua personer som möter och
arbetar med och för transpersoners rättigheter. Då detta inte är en studie om enskilda personers
upplevelser, blev det då lämpligt att möta organisationer som arbetar med transpersoner som grupp.
Under rubriken Etik diskuteras detta även ur etiska perspektiv.
7
1:4 Min förförståelse
Att vara helt objektiv är något en aldrig kan uppnå (Kvale & Brinkmann 2012 s. 262), och det är
inte heller något jag eftersträvar. Jag har sedan flera år tillbaka varit sexualpolitiskt aktiv både inom
RFSL Ungdom och RFSU. Detta genom att främst arbeta med hivprevention och säkrare sexinformation för målgruppen unga och unga vuxna. Under ett uppsatsarbete i Viktimologi 10 hp
hösten 2013, fann jag intresse för hatbrott mot transpersoner ur ett kriminologiskt perspektiv. Något
som ledde vidare till denna uppsats. Jag har även läst flera kurser i genusvetenskap och sexologi,
vilket påverkat mig i valet av ämne.
Men jag vill poängtera att jag inte skriver utifrån att jag skulle förespråka eller agitera för någon
viss lösning. Jag anser istället att min tidigare kunskap och erfarenhet gynnar mitt arbete och
uppsatsens slutliga resultat. Om jag haft en annan inriktning hade det kunna bli en vinklad uppsats
som gynnar en enskild organisation och deras arbete. Nu har jag istället använt olika organisationers
kunskap som en del av materialet. Där resterande kunskap kommer från andra källor. Under
arbetets gång har jag gjort mitt allra yttersta för att undersöka, diskutera och skriva med ett öppet
sinne. Att ta tillvara på den kunskap jag haft sedan tidigare, men inte skrivit en uppsats i
aktivismens tecken. Min förhoppning är att jag ger en mångfacetterad bild av de ämnen som
behandlas i uppsatsen. Detta genom att fläta samman min bakgrund som aktivist och mina studier i
kriminologi. På så vis har jag fått möjligheten att undersöka ett område som intresserar mig ur ett
kriminologiskt perspektiv där min förförståelse bidragit till valet av ämne.
1:5 Disposition
Inledningsvis redogörs för forskning om transpersoner, kön som konstruktion, könsöverskridande
uttryck/identitet och hatbrott. Vidare kommer vetenskapsteori som är socialkonstruktivistisk, samt
teoretisk inriktning vilket är queerteori. Avsnittet om metod innehåller tillvägagångssätt för mina
intervjuer, etiska ställningstagande och överväganden som skett under studiens gång samt
metodreflektion. Faktorer som reliabilitet, validitet och generaliserbarhet diskuteras även under
detta avsnitt. Resultatet redovisas i fyra delar där min teoretiska utgångspunkt appliceras. Därefter
finns analysen som binder samman tidigare forskning med mitt empiriska material. Slutligen
kommer diskussion, slutsatser och förslag på kommande forskning.
2. Tidigare forskning
Det material jag använt mig av ger olika perspektiv på ämnet, något jag anser är relevant för att
förstå ämnets omfattning. Tanken är som tidigare nämnts inte att ge en heltäckande bild, men likväl
finns det olika aspekter att lyfta för att skapa en förståelse för läsaren. Jag har valt att använda mig
av svensk forskning. Min motivering till detta val är att det kan bli problematiskt att jämföra med
8
andra länder, då lagstiftningen gällande exempelvis hatbrott, kan skilja sig runt om i världen.
Givetvis finns det vissa likheter i en internationell kontext, men på grund av sidantal finns det inte
utrymme för att inkludera detta. Några svenska lagar och regler diskuteras, dels inom detta stycke
för att ge läsaren en bakgrundsbild. Men också för att jag i mina intervjuer återkommer till
lagtexterna med olika intervjupersoner som jag diskuterar och analyserar.
2:1 Transpersoner
Transpersoner är ett paraplybegrepp för personer vars gemensamma nämnare är att de på något sätt
avviker från normen gällande att uttrycka och/eller uppleva könsidentitet. Det kan vara att
identifiera sig utanför dikotomin kvinna-man. Att inte vara bekväm eller känna sig hemma i den
kropp en föds med. Eller att vilja korrigera det kön som står folkbokfört och som registrerats vid
ens födsel. En del vill korrigera sin kropp, medan andra anser att det är normerna kring kön som
försvårar för individer och måste förändras (Diskrimineringsombudsmannen och RFSL 2010 s. 67). En mer utförlig beskrivning finns i bilaga I.
I rapporten ”Hälsa på lika villkor? Hälsa och livsvillkor bland hbt-personer” från Statens
Folkhälsoinstitut beskrivs hur transpersoner är mindre öppna i familjen, skolan/arbetsliv och med
vänner gällande sin könsidentitet/sitt könsuttryck än homosexuella gällande sin sexuella identitet.
Detta var mer problematiskt för respondenter födda mellan 50-70-talet. De som deltagit i rapporten
identifierade sig med två eller fler begrepp inom Trans*, vilket tyder på att det inte är en homogen
grupp (Roth, Boström & Nykvist 2006 s. 9, 16).
Då syftet med rapporten var att undersöka samt analysera hbt-personers hälsosituation redovisas
olika hälsorelaterade situationer. Samtliga siffror är redovisade och jämförda på detta vis: övrig
befolkning, homosexuella/bisexuella och transpersoner. Vilket innebär att ”övrig befolkning” blir
normen där resterande grupper är avvikande. 40 % av transpersonerna uppgav att de hade sämre
psykiskt välbefinnande. Gällande känsla av ångest, oro eller svår ängslan svarade 26 % ja, vilket
var dubbelt så högt i jämförelse med homosexuella. Samt gällande sömnproblem var transpersoner
överrepresenterade med 17 % i jämförelse med homosexuella och bisexuella. Gällande försök att ta
sitt liv var andelen dubbelt så stor hos transpersoner med 50 %, än homosexuella och bisexuella –
som i sin tur hade en dubbelt så stor andel i jämförelse med övrig befolkning. Detta tenderade att
minska med åldern (Roth, Boström & Nykvist 2006 s. 25, 27, 30, 33, 35).
Vidare beskrivs hur unga hbt-personer hanterar vardagen som strukturellt diskriminerade på
grund av heteronormen. Att ”de motsätter sig ett samhälle där de som homosexuella, bisexuella
eller transpersoner, blir begränsade, osynliggjorda och ibland direkt utsatta för våld eller hot om
våld” (Ungdomsstyrelsen 2010 s. 75). En förekommande bild är att det finns många unga som mår
dåligt på grund av samhällets normer. Men att det motstånd som dessa personer skapar i sin vardag,
9
i skolan, på arbetsplatsen eller i relationer till familj och vänner – kan ses som ett aktivt handlande
för att förändra den egna livssituationen. Hur de ser sig själva som aktiva, politiska och skapar
sociala sammanhang och platser för att få det utrymme de vill ha (Ungdomsstyrelsen 2010 s. 75).
Att som hbt-person bli accepterad av omgivningen är en sak, och de flesta respondenter från den
undersökningen förklarar att de i allmänhet känner utanförskap. Men att ens föräldrar inte
respekterar eller accepterar en – tror de är den främsta orsaken till att målgruppen mår dåligt. Att
det då kan bli extra ensamt och tungt (Ungdomsstyrelsen 2010 s. 233).
Men det finns även en annan sida om transpersoner i Ungdomsstyrelsens (2012) rapport om hbtqungdomars fritid. Det beskrivs hur föräldrar tolkar fel och tror att det är trans* som är ett problem
för deras barn. Detta är något som unga transpersoner diskuterar i en stödgrupp för transpersoner,
och de menar att vuxna fokuserar fel. Att det inte är trans* eller könsidentiteten som gör att de unga
mår dåligt, utan omgivningens reaktioner på att de är trans (Ungdomsstyrelsen 2012 s. 9).
En föreställning som finns om transpersoner är att det kan vara tabu eller fel att prata om kroppar,
kåthet och sexuell lust. Att gruppen trans* inte skulle ha något intresse i sex, på grund av
normbrytande könsidentitet. Men RFSL och RFSL Ungdom tar upp en annan bild i sin rapport
”Trygga sammanhang gör mig kåt”, med transpersoner som respondenter. Det blir tydligt att det
finns en frustration över de föreställningar och tabu som finns, samt en stark vilja av att både prata
om och ha sex som transperson. Detta gällde både inom vården och i privatlivet. 96 % svarade att
de ville ha sex med andra och 93 % svarade att de redan haft någon form av sex med andra. Vidare
svarade 79 % att sex oftast/alltid är något positivt. Dessa siffror talar tydligt för att transpersoner är
i behov av att prata om sex samt få kunskap om ämnet (RFSL & RFSL Ungdom 2011 s. 16-17, 20).
Detta krockar då med att respondenterna känner sig osynliggjorda då transinkluderande hiv/STIpreventiv information är bristfällig. Detta gäller såväl i möten med vården som i att den information
som finns är exkluderande. På så vis blir transpersoner en grupp som är mer riskutsatta än övrig
befolkning (RFSL & RFSL Ungdom 2011 s. 25).
2:2 Transpersoners position som brottsoffer
En undersökning som RFSL gjort visar att hbtq-personer känner stor misstro mot olika instanser,
vad det gäller deras arbete med brottsoffer. Detta kan bero på egna erfarenheter, rykten, fördomar
eller föreställningar. RFSL menar att transpersoner är en utsatt grupp i ett heteronormativt samhälle.
Vilket innebär att det är väldigt viktigt att vid behov av hjälp, få ett bra bemötande. Polis,
socialtjänst och jour är några viktiga instanser som hbtq-personer känner misstro inför. Detta kan
givetvis påverka utsatta hbtq-personers vilja att kontakta dessa. Istället finns en stor trygghet och en
vilja att kontakta RFSL:s brottsofferjour vid utsatthet (RFSL 2013 s. 11).
10
Något som framkommer i ”Unga HBTQ-personer. Fritid.”(2012) är att unga hbtq-personers hälsa
är sämre än andra ungdomars hälsa. Samt att de i större grad blir utsatta för våld, hot om våld,
diskriminering och trakasserier. Skolan och arbetet är de två vanligaste platserna för en hbtqungdom att bli utsatt för hatbrott. Dessutom är våld i hemmet vanligare för denna målgrupp, än
övriga unga – vilket gör att det blir tydligt hur detta kan påverka såväl hälsa som fritid.
Precis som i RFSL:s undersökning ”Misstro” beskrivs det hur unga upplevt att de inte blivit
kompetent bemötta i vården – att få relevant information, att få rätt vård samt ett respektfullt
bemötande, är saker som unga efterfrågar. Samt att slippa vara den som kämpar för sin egen hälsas
skull. Detta är något som gäller såväl primärvård som transvård. En person som intervjuats förklarar
hur hen känner personer som är medvetna om risken för ett dåligt bemötande, och då hellre avstår
från att genomgå en utredning (Ungdomsstyrelsen 2012 s. 8-9).
Fritiden är en viktig del i var människas liv. Det är då en kan finna vänner, få gemenskap samt
umgås i olika sociala former. Ungdomsstyrelsen menar att om en fritidssyssla inte upplevs som
inkluderande eller öppen, kan det innebära att ungdomar går miste om såväl en meningsfull fritid
samt möjligheten att få kontakter och vänner (Ungdomsstyrelsen 2012 s. 3). Vidare beskrevs hur
hbtq-ungdomar känt sig utanför, isolerade och ensamma under perioder de mått dåligt. Samt hur
unga saknar stöd från vuxenvärlden och har låga förväntningar på omgivningen. (Ungdomsstyrelsen
2012 s. 5, 7, 9) Detta kan i sig inte ge en heltäckande bild eller en förklaring till hur alla
transpersoner eller hbtq-ungdomar mår. Men det kan likväl ge en indikator på hur hälsotillståndet
ser ut hos målgruppen.
2:3 Hatbrott och straffskärpningsregeln
1994 beslutade regeringen att främlingsfientliga brott skulle tas på större allvar, vilket resulterade i
Straffskärpningsregeln BrB 29 kap. 2 § 7 p. som lyder ”ett motiv för brottet varit att kränka en
person, en folkgrupp eller annan sådan grupp av personer på grund av ras, hudfärg, nationellt eller
etniskt ursprung, trosbekännelse, sexuell läggning eller annan liknande omständighet”. Detta går
under begreppet Hatbrott (Tiby 1999 s. 5). Straffskärpningsregeln är ett exempel på hur en
legalstrategi har använts (Tiby 2011 s. 203-204).
Även om de råder delade meningar kring vem eller vilka som ska inkluderas i detta begrepp, samt
vilka handlingar som ska ingå finns det en gemensam inställning att hatbrott sker på grund av
bristande respekt för människors lika värde och mänskliga rättigheter. Vilket innebär att såväl för
den enskilde utsatte individen som den grupp hen förväntas eller antas tillhöra skapas rädsla och
otrygghet. Det är motivet bakom handlingen som avgör huruvida det klassificeras som ett hatbrott
eller ej (BRÅ 2014 s. 13-14). De vanligaste brottstyperna som polisen identifierat med transfobiska
hatbrottsmotiv 2013 var ärekränkning, olaga hot/ofredande och våldsbrott (BRÅ 2014:14 s. 100).
11
”Om en person skriker ”dö din jävla bögjävel!” åt en person som den tror är en man i
kvinnokläder - så kan det ses som transfobiskt” (Polis från Hatbrottsgruppen).
Men då benämningen ”bög” kopplas samman med ”homosexuell man” – klassificeras detta som att
homofobiskt hatbrott. På så sätt kan händelser bli registrerade men med fel motiv. Även om det
finns fler motiv till en händelse, är det enbart det mest framträdande som tas med. Finns det flera
motiv som är lika framträdande får slumpen avgöra (BRÅ 2013 s. 15, 72, BRÅ 2014:14 s. 22).
Även en person som inte är transperson kan råka ut för ett transfobiskt hatbrott. Det gäller även de
andra benämningarna som omnämns (Straffskärpningsregeln BrB 29 kap. 2 § 7 p). Det handlar om
att gärningspersonen haft motivet att kränka en individ eller en grupp med sin handling. Huruvida
det faktiskt stämmer gällande individen som blir utsatt, är inte relevant (Tiby 2006 s. 14).
För att en händelse ska anmälas, registreras och leda till lagföring krävs det dels att individen
själv förstått att det är ett hatbrott hen blivit utsatt för. Dels ska polisen som tar emot händelsen
registrera hatbrottsmotiv. Även om individen själv inte uppfattar det som hatbrott kan polisen göra
en sådan registrering. Denna bedömning görs utifrån fritexten som gjorts i samband med anmälan.
Det vill säga, den utsatta personens egen upplevelse av händelsen. Om fallet går vidare och hamnar
hos en åklagare, ska även denna klassificera händelsen som hatbrott. Men det är först i domstol det
enligt lagen kan konstateras huruvida det var ett hatbrott eller ej (BRÅ 2013 s. 11, 15).
Av de hatbrott som anmälts och återges uppskattningsvis i rapport 2014:14 är 1 % med
transfobiska motiv. Detta motsvarar 50 anmälningar, men som nämnts ska siffran ses som en
uppskattning (BRÅ 2014:14 s. 9, 100). Brotten innefattas således under benämningen ”annan
liknande omständighet”. Denna benämning (se prop. 1993/94:101 s. 22) tillkom som ett
komplement till de mer specifika omständigheterna. I Prop. 2001/02:59 redogörs hur sexuell
läggning lades till – men att transvestism och transsexualism finns inkluderat under “annan
liknande omständighet”. Vidare beskrivs hur RFSL föreslår att “könsidentitet” även ska inkluderas.
Men regeringen fastslår i Prop. 2001/02:59 att BrB 29 kap. 2 § 7p även inkluderar grupper och inte
bara individer. Därmed ansåg regeringen att det inte behövs läggas till några ytterligare specifika
omständigheter (Prop. 2001/02:59 s. 56-57). En förklaring skulle kunna vara att alla kan uttrycka
eller skapa en könsidentitet, vilket skulle göra kategoriseringen allt för omfattande. Dock handlar
dessa fall om könsidentitet som bryter mot normen på något sätt, vilket tydliggör att det rör sig om
en grupp och inte allmänheten (BRÅ 2014:14 100-101).
Brottsförebyggande rådet har sedan 2008 årligen släppt en rapport som handlar om hatbrott.
Dessa innehåller dels polisanmälningar med identifierade hatbrott dels självrapporterad utsatthet för
hatbrott som sker via Nationella Trygghetsundersökningen (NTU). I år ingår även uppgifter från
Politikernas trygghetsundersökning (PTU). Statistik över transfobiska hatbrott redovisas för PTU
och polisanmälningar med identifierade hatbrottsmotiv. Den rapport som kom ut år 2014 är den
senaste och berör polisanmälningar från år 2013 gällande hatbrott och självrapporterad utsatthet för
12
hatbrott från 2012 (BRÅ 2014:14 s. 3, 14-15).
Ett rimligt antagande är att det sker så mycket mer än det som framkommer via BRÅ:s statistik.
Vilket dels kan bero på mätningarna, hur dessa utförs och vilka ord/begrepp som inkluderas.
Dessutom kan benämningarna variera från år till år, något som i sin tur påverkar vilka anmälningar
som inkluderas/exkluderas i statistiken. Vid transfobiska hatbrott är det denna inkludering som
gäller: gärningspersonen ska ha uppfattat eller trott att personen är en transperson eller representerar
den gruppen. Hen får inte själv vara transperson, för att handlingen ska kunna räknas som
transfobisk. Detta indikerar dels att hatbrott inte kan ske på grund av exempelvis internaliserad
transfobi, samt att en måste vara varandras motsatser för att kunna utsätta någon/bli utsatt för ett
hatbrott (BRÅ 2013:17, s. 4, 29, 2014:15 s. 24). På BRÅ:s sökordslista från 2012 finns dessa ord
registrerade som rör transfobiska hatbrott (min bedömning): dragqueen, dragking, intersex,
intergender, könsidentitet, könsbyte, könsuttryck, transvestit*, transexu*, transperson, transgender,
transa och transsexu*. De ord som är markerade med en * innefattar alla möjliga former av ordet
(BRÅ 2013:17 s. 43-44).
Straffskärpningsregeln, exempel: Benke står utanför en hbtq-klubb och röker. Några
förbipasserande går till attack mot Benke, då de tror att Benke är bisexuell. De förbipasserande
ogillar bisexuella starkt och vill skada Benke. Att Benke är asexuell och ute med några vänner som
är hbtq-personer är inte väsentligt. Då gärningspersonernas motiv var att skada Benke för att de
trodde att hen var bisexuell.
2:4 Diskrimineringslagen och hets mot folkgrupp
Diskriminering som sker på grund av religion eller annan trosuppfattning, etnisk tillhörighet,
sexuell läggning, funktionsnedsättning, ålder, kön, könsidentitet eller könsuttryck är förbjudet.
Enligt 1:1 DiskrL inkluderas även personer som har ändrat eller planerar att ändra sin
könstillhörighet. Vidare förklaras av 1:5 1st p. 1 diskrimineringslagen att ”kön: att det är kvinna
eller man” (2008:567). Gällande könsidentitet eller könsuttryck innefattas det av benämningen
”könsöverskridande identitet eller uttryck” i 1:5 1 st p. 2 (2008:567), vilket inkluderar personer som
på något sätt ger uttryck för att tillhöra ett annat kön eller individer som inte identifierar sig som
kvinna eller man (Diskrimineringslag 2008:567 1 kap. 5§ §2). Det förklaras ytterligare i
Diskrimineringsgrunderna att det är personer som periodvis eller konstant skiljer sig från
könsnormen, som exempelvis intersexuella eller transvestiter. DO använder benämningarna
”könsuttryck” och ”könsidentitet” med förklaringen att alla personer har detta, och inte enbart
transpersoner. Samt att detta kan ges uttryck i form av beteende, kroppsspråk eller kläder
(http://do.se/sv/Diskriminerad/Diskrimineringsgrunderna/). Förbudet mot diskriminering som sker
13
på grund av könsöverskridande identitet och uttryck tillkom 1 januari 2009
(http://do.se/sv/Material/Konsoverskridande-identitet-eller-uttryck/). Med detta menar DO att det är
en mänsklig rättighet att inte bli utsatt för diskriminering som sker på grund av könsuttryck eller
könsidentitet (DO 2012 s. 2)
I lagen om hets mot folkgrupp står följande ”Den som i uttalande eller i annat meddelande som
sprids hotar eller uttrycker missaktning för folkgrupp eller annan sådan grupp av personer med
anspelning på ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse eller sexuell läggning,
döms för hets mot folkgrupp till fängelse i högst två år eller om brottet är ringa, till böter.” (BrB
1962:700 16 kap. 8§) I Proposition 2001/02:59 utvidgas bestämmelsen om hets mot folkgrupp för
att inkludera ”grupp av personer med anspelning på sexuell läggning” (Prop. 2001/02:59 s. 36).
Förslaget var först att gälla mot ”hets mot homosexuella”, men blev efter invändningar formulerat
som ”sexuell läggning” då fler inkluderas i detta. RFSL ville även inkludera hets mot transpersoner
samtidigt, genom att införa ”könsidentitet”. Medan RFSU föreslog begreppet ”sexuell orientering”,
då de ansåg att ”transpersoner är i hög grad i behov av skyddande lagstiftning” (Prop. 2001/02:59 s.
37). Samt att denna formulering skulle ”innefatta varje form av lagligt sexuellt beteende” (Prop.
2001/02:59 s. 37).
Transvestism ses som ett sexuellt beteende enligt utskottet, medan transsexualism hänger samman
med könsdiskriminering. Men menar vidare att ”bestämmelsen om hets mot folkgrupp tar dock inte
sikte på dessa sorters övergrepp mot enskilda” (Prop. 2001/02:59 s. 39). Samt att det saknas belägg
för att denna sorts hetspropaganda mot transpersoner är tillräcklig för en motivering till utvidgad
begränsning av yttrandefrihet. Istället uppmanas rättsväsendet att öka kunskapen om trakasserier
och hot mot transpersoner, då det är en utsatt grupp i samhället (Prop. 2001/02:59 s. 39).
Diskrimineringslagen, exempel: Anna-Klara är rullstolsburen och får inte de jobb hen söker,
fastän hen har rätt utbildning och bra kvalifikationer. Anna-Klara misstänker att det är på grund av
sin rullstol som hen inte får jobben.
Hets mot folkgrupp, exempel: En präst talar under en predikan om hur en grupp hemlösa från ett
annat europeiskt land är som skadedjur på landets tomt och sakta äter upp landets egendom. Hur
dessa ska fördrivas tillbaka till deras ursprungsland, då de inte ses som Svenskar.
3. Teori och vetenskaplig ståndpunkt
Min vetenskapsteori är en socialkonstruktionistisk teori, men jag använder mig även av queerteori.
Vilket hänger samman med min vetenskapliga ståndpunkt, fenomenologi. Detta förhållningssätt
innebär att jag vill förstå världen ur mina intervjupersoners egna perspektiv samt ta del av deras
14
livsvärld. Jag är öppen för deras synsätt och fokuserar på innebörden i deras berättelser och
erfarenheter (Kvale & Brinkmann 2012 s. 42-43, 68). De båda teorierna lämpar sig för min uppsats
då de begripliggör såväl individer som samhällets ständiga konstruktioner. På både individnivå och
samhällsnivå sker konstruktioner kontinuerligt. Detta varierar inom olika social kontexter. Sociala
konstruktioner förändras, utvecklas, avtar och upprätthålls genom människors skapande (Sohlberg
& Sohlberg 2009 s. 248-251).
”Samhällsordningen är en mänsklig produkt” (Berger & Luckmann 2010 s. 68). Min syn på såväl
kunskap som kön är färgad av denna inställning, vilket innebär att en socialkonstruktionistisk
utgångspunkt lämpar sig allra bäst. Vad det gäller genus och trans används en queerteoretisk
utgångspunkt. Medan Sohlberg & Sohlberg kopplar queerteori samman med individorientering,
använder jag teorin på ett bredare plan då jag instämmer i Ambjörnssons beskrivning av teorin
(Ambjörnsson 2008 s. 8-9). Men då en av grundtankarna är att det inte ska gå att kategorisera queer,
är det genomgående min tolkning av Ambjörnsson och Butler. Men en röd tråd genom queerteorin
är att fokus är på det ”påstått normala”. Ambjörnsson menar att istället för att få normavvikares
upprättelse eller söka tolerans, ska fokus istället vara att se bortom uppdelningarna. Genom att
tänka utanför motsatspar i form av kvinna/man eller normal/onormal ger det redskap att se
samhällets strukturer på ett annat sätt (Ambjörnsson 2008 s. 9).
3:1 Socialkonstruktionistisk teori
Peter Berger och Thomas Luckmanns socialkonstruktionistiska teori kan sammanfattas med dessa
punkter: ”1) Samhället är en mänsklig produkt, 2) Samhället är en objektiv realitet och 3)
Människan är en social produkt. Alla människor deltar i alla tre processerna, som tillsammans
skapar samhället som en både subjektiv och objektiv realitet” (Månson 2013 s. 80).
En grundläggande tanke inom denna teori är att det inte bara finns en verklighet, utan flera.
Detsamma är inställningen vad gäller kunskap. ”Brottslingens ”kunskap” skiljer sig från
kriminologens ”kunskap”.” (Berger & Luckmann 2010 s. 12). Det är något som aktivt konstrueras,
vilket hänger samman med min syn på kunskap som skapas mellan mig och informanten jag möter.
Kunskap konstrueras via språkliga beskrivningar. Vilket innebär att kunskap kan variera, tolkas,
omformuleras och förändras beroende på vem eller vilka som är med och konstruerar den (Kvale &
Brinkmann 2012 s. 18).
Empirisk induktivism är den epistemologiska positionen jag haft, det vill säga hur jag nått
kunskap. Detta hänger samman med att kunskap konstrueras tillsammans med mig som intervjuare
och i de möten jag har med andra människor (Sohlberg & Sohlberg 2009 s. 241, 255).
Kunskap är alltid beroende av iakttagaren. Detta innebär att denna kunskap har jag fått fram via
intervju, tolkning och analys är en möjlig förklaring, men inte något slutgiltigt. Kunskap skapas,
15
revideras och upprätthålls ständigt. Vilket även innebär att tolkning är en av mina starkaste och
viktigaste verktyg, då jag aktivt måste gå igenom det jag kommit fram till via mina intervjuer och
tolka detta (Kvale & Brinkmann 2012 s. 18, 230-231).
3:2 Queerteori
Anledningen till att jag valt att använda mig av queerteori är min vetenskapliga ståndpunkt som
beskrivits ovan. Ambjörnsson förklarar hur queer är ett begrepp som varken kan eller ska definieras
helt och hållet. Detta innebär att det inte heller kan bli en kategori, som queer är tänkt att rasera eller
skaka om med sin konstruktion. Queer är ett teoretiskt verktyg för att normkritiskt granska
konstruktioner som exempelvis kön eller sexualitet. Faktorer och strukturer som samhället
konstruerar konstant utan att reflektera över. Vilket gör denna teori mest lämplig att applicera på de
områden jag undersöker och diskuterar. Det är med queerteoretisk infallsvinkel jag ska diskutera
kön, kroppar, transpersoner och upprätthållandet av dikotomin kvinna-man. (Ambjörnsson 2008 s.
9). Normalitet är ett av de viktigaste begreppen inom queerteori, ”normalisering är kopplat till
makt” (Ambjörnsson 2009 s. 47). Genom att belysa normer och normalisering med queerteori
använder en sig av ett normkritiskt perspektiv. Vilket innebär att en kan se såväl normalisering och
makt som produktiv och repressiv.
På samma sätt som konstruktivism förklarar hur samhället är något som vi alla är med och aktivt
skapar dagligen – så menar queerteori att kön är något som vi socialt skapar. Förutom den
normativa dikotomin kvinna-man, innefattar denna teori även att kön är något vi individer
konstruerar enskilt men även tillsammans med andra. Men även att en kan gå utanför denna
dikotomi och skapa genus innan, bortom, utanför normen – eller inte alls (Ambjörnsson 2008 s.
112, 140-142).
Enligt Butler kan kroppen tolkas som ett tomt skal där det är handlingar, egenskaper och
människors tolkningar som skapar kön. Medan för en transperson är kroppen ofta det viktigaste
verktyget för att kunna skapa det kön som hen identifierar sig som. Eller för att kunna passera (Moi
1997 s. 116). Via denna förklaring blir det tydligt att bägge teorier som jag valt att utgå från i denna
uppsats är relevanta, för att kunna förstå konstruktionen av kön som sker i samhället, som sker både
på individnivå och samhällsnivå. Men också för att tydliggöra hur konstruktioner ständigt sker. Hur
genus är konstruktivistiskt som aktivt sker (Moi 1997 s. 89).
3:4 Kön som social konstruktion
Det finns flera faktorer som tillsammans skapar kön. Inom socialkonstruktivismen anses kön/genus,
etniciteter och sexuella identiteter vara några sociala praktiker som aktivt konstrueras. Detta
förändras över tid och är såväl kulturellt som historiskt bundet (Butler 2005 s. 14-15).
16
Performativitet är ett begrepp som innebär att språket är en aktiv del i skapandet. Ett exempel
gällande kön är exempelvis vid en födsel av ett barn. Genom att läkaren säger att barnet är en flicka
tillkommer en rad förväntningar på denna individ. Egenskaper, kläder, språk och rörelser tillfaller
barnet som sakta men säkert skapas. Genom att benämna ett barns kön är det början på performativa
handlingar som tenderar att följa med genom livet. Butler menar även att könsidentitet är en effekt
av detta upprepande. Vilket innebar att sexualiteten precis som könet är resultat av aktivt skapande,
sociala handlingar och normer samt performativitet (Ambjörnsson 2008 s. 136-138).
Eftersom jag kommer att diskutera hur skapandet av kön utanför normens gränser kan påverka
individer negativt (Nathorst-Böös & Summanen 2009 s. 9), är det av värde att även diskutera hur
kön innanför normens ramar är en social konstruktion. Butler beskriver hur att draga (bilaga I) är ett
bra exempel på att genus är något vi människor socialt skapar. Även om denna handling har/kan
tolkas som förlöjligande eller underhållande, menar Butler att det bevisar att oavsett om en dragar
eller skapar kön efter sin egen könsidentitet: är det en imitation som sker av en annan imitation. Det
finns inte något självklart, ursprungligt utan är en rad upprepade akter (Butler 1997 s. 18-19, 2223).
Men det hänger även samman med heteronormen (bilaga I), som även det är en social
konstruktion vars huvudsyfte är att upprätthålla gränser och hierarkier. Något som Ambjörnsson
kopplar samman med hbtq-personer utsatthet i samhället. Handlingar och attityder som kan leda till
hot om våld eller våld. Hur deras utsatta position blir ett resultat av det utanförskap som skapats på
grund av heteronormen (Ambjörnsson 2008 s. 63-64).
Eftersom jag vill integrera ålder och få ett åldersspann i uppsatsen har jag dels intervjuat RFSL
ungdoms förra förbundsordförande, dels RFSL´s ordförande. RFSL står för ”Riksförbundet för
homosexuellas, bisexuellas och transpersoners rättigheter” (http://www.rfsl.se/?p=109). Sedan
2003 är RFSL Ungdom ett fristående förbund. Dessa organisationer arbetar aktivt med och för hbtqpersoners rättigheter sedan flera år tillbaka. År 2001 fastslog RFSL att de skulle inkludera arbete för
transpersoners rättigheter i förbundets verksamhet (RFSL och Diskrimineringsombudsmannen 2010
s. 3). Jag har även använt mig av litteratur som berör just unga och unga vuxna transpersoner. År
2012 gjorde Ungdomsstyrelsen och RFSL en rapport som heter ”Unga HBTQ-personer. Fritid.” I
den poängteras hur heteronormen kan komma att begränsa unga hbtq-personers val av aktiviteter
eller miljöer. Med den anledningen att de misstänker en könsuppdelning som kommer få
konsekvenser för individen, genom exempelvis att förbestämda mallar för tjejer och killar styr och
att de ska umgås därefter (Ungdomsstyrelsen 2012 s. 20). Vidare beskrivs hur behovet för specifika
mötesplatser för denna målgrupp är stort. Hbtq-ungdomarna ska även bemötas respektfullt och av
personer med hbtq-kompetens. Det kan bland annat innebära att ungdomen inte behöver agera
uppslagsbok gällande hbtq-frågor, att ha rätten att identifiera sig själv, att könsidentitet, kön och
17
eller sexuell identitet förutsätts eller förbestäms, samt att få bara vara och ibland slippa diskutera
allt som rör kön, sexuell identitet och trans (Ungdomsstyrelsen 2012 s. 43-45).
4. Metod
Jag har använt mig av halvstrukturerade intervjuer, då jag ville ge intervjupersonen möjligheten att
tala fritt om de ämnen jag valt ut samt att intervjupersonen är med och styr samtalet (Kvale &
Brinkmann 2009 s. 45, 146, 150-151). Dock förekom några ledande frågor när jag diskuterade
lagar. Vilket kan ha bidragit till att reliabiliteten ökade, då ledande frågor kan ha den inverkan vid
ett intervjutillfälle (Kvale & Brinkmann 2012 s. 188).
Målstyrt urval innebär att en har en tanke eller mening med de intervjupersoner en väljer, något
jag använde mig av. Det är en strategisk urvalsteknik som lämpar sig i kvalitativa studier (Bryman
2011 s. 434). Samtidigt hade jag en tanke med vad de olika respondenterna skulle kunna ge för
svar, samt vad jag kunde förvänta mig av respektive person. Vilket i sin tur inspirerade min jakt på
litteratur samt val av metod (Hörnqvist 2010 s. 258, 264)
Totalt har jag genomfört åtta intervjuer, där samtliga har spelats in och transkriberats. En
genomgång av intervjupersonerna finns under avsnitt 5. Resultatredovisning. Varje intervju var
cirka en timme lång och de olika intervjuguiderna finns i bilaga III. Ett viktigt tillägg till detta är att
jag hade med intervjuguiderna, men att de användes olika mycket i de olika situationerna. Detta
hängde samman med hur van personen var vid att tala, men även den kemi vi fick under samtalet.
Anledningen till att intervjuguiderna finns med, är dels för att läsaren ska kunna skönja de teman
som hanterats. Men även för att visa hur intervjuerna hanterats metodologiskt. Sonderingsfrågor var
något jag använde mig av, då jag ville få ut så mycket som möjligt av mina intervjutillfällen. Till
viss del finns dessa utskrivna, medan ju mer van jag blev som intervjuare – desto mer kom dessa
per automatik (Bryman 2011 s. 422-423).
För att minska risken för styrande av intervjuperson eller överföra min kunskap eller syn på olika
ämnen, ställde jag främst öppna frågor. Ur ett socialkonstruktivistiskt perspektiv finns det flera
verkligheter och flera sorters kunskap – i mina intervjuer skapades en sorts kunskap. Då min
utgångspunkt är att tillsammans med informanten skapa kunskap föredrar jag ämnen att diskutera
runt i form av grand tour-frågor, istället för korta ja/nej-frågor. Vilket innebar att mina
intervjuguider var indelade i olika ämnen, som jag vid behov följde upp med andra frågor under
intervjun. Detta för att jag som intervjuare aldrig kan förutse vad intervjupersonen svarar (Spradley
1979 s. 86-88, Kvale & Brinkmann 2009 s. 150, 154-155).
Som går att se i missivbreven i bilaga II, efterlyste jag intervjupersoner som hade kunskap om hur
straffskärpningsregeln används i domar eller ej. Samt en åklagare utan denna kunskap. Jag hade då
en deduktiv teori, eftersom jag hade både en teori samt hypoteser om vad mina intervjupersoner
18
skulle kunna bidra med (Bryman 2008 s. 26). Men redan innan jag genomförde någon intervju insåg
jag att arbete med domar skulle bli problematiskt. Detta då det inte fanns några domar som lämpade
sig för mitt arbete. Därmed valde jag att istället ändra till en induktiv teori vilket innebar att mitt
empiriska material fick leda vägen till vilken teori som skulle vara lämplig. Detta hänger samman
med att jag valt en kvalitativ metod, samt den ontologiska och kunskapsteoretiska inriktning som är
lämplig till kvalitativa studier (Bryman 2011 s. 26).
4:1 Tillvägagångssätt
Jag har valt mina nyckelinformanter då jag ansåg att de hade mycket kunskap inom områden jag
ville undersöka. (Bryman 2011 s. 387, 434). Kunskapsmängd är visserligen en tolkningsfråga och
det är jag, efter min förförståelse, som har gjort den. Detta innebär att om någon annan skulle göra
en liknande studie skulle hen möjligtvis välja andra personer.
Alla intervjuer har gjorts genom bokade möten och i samförstånd med samtyckeskravet lät jag
intervjupersonen välja lokal och tid. Min tanke var att ge personerna en möjlighet att styra
premisserna, samt om så önskat kunde vi avbryta vid eventuella behov. Min avsikt var att
intervjupersonerna skulle känna trygghet i situationen (Vetenskapsrådet 2002 s. 10).
Samtliga intervjuer har spelats in och transkriberats, och när transkriberingen genomförts har
ljudfilen raderats från datorn (Bryman 2011 s. 428-429). Detta för att ta hänsyn till
konfidentialitetskravet. Då två var anonyma blev det extra noga att framställa dessa enbart genom
deras yrkesposition. Mer information än så är inte relevant för läsaren samtidigt som jag följer
konfidentialitetskravet efter bästa förmåga (Vetenskapsrådet 2002 s. 11-12).
4:2 Etik
De etiska överväganden som gjorts under denna uppsats har varit noga genomtänkta, och då det är
min första uppsats har jag haft som avsikt att beakta de olika forskningsetiska principerna
genomgående. Inledningsvis mottog alla informanter missivbrev (bilaga II) och fick på så vis veta
vilka ämnen jag ville diskutera och vad mitt syfte med intervjun var. Både i text och muntligt
förklarade jag att deltagandet var frivilligt samt att de fick avbryta om de så ville. För att följa
informationskravet. I samband med missivbrevet fick deltagarna även samtycka till om de ville
delta eller inte. Alla deltagare var vuxna individer, vilket innebär att de själva avgjorde om de ville
vara med.
Då jag inte vet vad de har för erfarenheter kring exempelvis hatbrott, var det viktigt för mig att de
kände sig trygga att pausa, avbryta eller avböja en fråga. Två rekommendationer jag följt var att
deltagarna kommer få varsin kopia av uppsatsen när den är klar och betygsatt, för att ta del av det
19
jag kommit fram till. Samt att de som deltog med riktigt namn fick ta del av ljudfilen om så
önskades (Vetenskapsrådet 2002: s. 7, 9-10, 15).
Eftersom jag skrivit uppsatsen själv, är det jag som gjort alla etiska överväganden. Detta innebär
även att det enbart är jag som har tillgång till den information jag fått av informanterna. Gällande
nyttjandekravet och konfidentialitetskravet deltar 6 av 8 personer med sina riktiga namn, resterande
två är anonyma. De som är anonyma är benämnda med sitt yrke: åklagare och polisen. Som nämnts
raderades ljudfilerna löpande efter transkriberingen och det är enbart jag som har tillgång till
textfilerna(Vetenskapsrådet 2002 s. 12-14, 16).
4:3 Metodreflektion
Jag ser mina intervjuer som delar av ett hantverk. Detta innebar att jag blev mer bekväm och kunnig
inom intervjuteknik ju fler intervjuer jag haft. Men fokus var för mig på intervjupersonen och den
kunskap hen hade, än att intervjutekniken skulle fungera per direkt. Något som jag överensstämmer
med ett fenomenologiskt perspektiv (Kvale & Brinkmann 2012 s. 68, 103-104).
Makt, kunskap och kön är tre faktorer som skapades under mina intervjutillfällen. Monica
Skrinjar utgår i sin text utifrån en heteronormativ kontext i beskrivningen om hur hen som kvinna
blev sexualiserad av män hen intervjuade (Skrinjar 2003 s. 108, 122). Eftersom jag träffade mina
intervjupersoner enskilt, var detta något jag hade i åtanke. Men jag upplevde inget sådant. Däremot
kände jag av maktfaktorn då det fanns stunder då jag kände mig underlägsen gentemot
intervjupersonen. Flera av de personer jag mötte besitter stor makt och har en hög position inom sitt
ämnesområde. Huruvida det berodde på min förkunskap eller personens bemötande är oklart (Kvale
& Brinkmann 2009 s. 92, 163, Peabody 1990 s. 451-452).
Eftersom jag använt målstyrt urval (Bryman 2011 s. 434), på grund av deras trans*kunskap och
blivit tilldelad personer som ansetts kunna saker om ämnet av respektive chef – har det resulterat i
en medveten diskurs (Kvale & Brinkmann 2009 s. 245). Vilket innebär att de kan ha presenterat sin
organisations ståndpunkt, alternativt yrkeskår ställning – ur ett vinklat perspektiv för att på så sätt
framställa sig på bästa sätt (Manning 1997 s. 159).
Vad det gäller generalisering är det några saker att ta hänsyn till. Dels att samhället och lagen
samverkar (Tham 2011 s. 25, 31) vilket innebär att om Straffskärpningsregeln (BrB 29 kap. 2 § 7 p)
ändras, skulle det istället gå att fokusera på exempelvis Hets mot folkgrupp (BrB 16 kap. 8§) i en
annan liknande studie. Då skulle metoden behöva ändras och tillgodose nya konstruktioner. Detta
går under benämningen analytisk generalisering (Kvale & Brinkmann 2009 s. 282).
Reliabilitet undersöker hur tillförlitlig en undersökning är. Validitet är ett begrepp som handlar
om en undersökt det en avsett att undersöka (Bryman 2011: 49-51). Mina intervjuer har skapats i en
social interaktion i form av möten tillsammans med intervjupersonen. Vilket innebär att jag som
20
intervjuare inte vet huruvida personen skulle svara likadant i en annan intervju. På så vis krockar
premisserna för reliabilitet med min bild av konstruktionen av kunskap. Validitet kan jag dock
skönja då liknande kunskap skapats i olika intervjuer. Detta beror på att de ämnen som berörts
tillhör en och samma diskurs. Vilket innebär att intervjupersonerna kunde validera information från
respektive håll (Kvale & Brinkmann 2009 s. 18, 246, 264, Hörnqvist 2010 s. 266-267). Något som
givetvis kan vara ett resultat av att flera intervjupersoner kommer från samma organisation och
arbetat med liknande uppgifter.
5. Resultatredovisning
Under intervjuerna har olika teman behandlats (bilaga III), och resultatet redovisas enligt följande
teman: Vikten av ett korrekt bemötande, Viljan eller oviljan att kategorisera sig och Att uppfatta sin
utsatthet. Inom vissa teman är det flera av intervjupersonerna som tycker liknande saker, medan i
andra frågor finns skilda åsikter.
Språket är en central faktor som ligger till grund för den kunskap som skapats i uppsatsen. Under
samtliga intervjuer diskuterade jag och intervjupersonen olika begrepp som rörde uppsatsens ämne.
För mig är det en viktig del att såväl synliggöra som tydliggöra vissa begrepp, då språket är något vi
aktivt konstruerar dagligen (Brinkmann & Kvale 2009 s. 71).
De personer jag intervjuat:
Polis ur Citypolisens hatbrottsgrupp, 2014-04-02
Aleks Sigfridsson, förtroendevald för RFSL ungdom 2014-04-04
Maria Sundin, RFSL´s förbundsstyrelse samt hälsoutskottet, 2014-04-04
Carl Åkerlund, projektledare för transformering.se, 2014-04-08
Emelie Mire Åsell, före detta förbundsordförande för RFSL Ungdom, 2014-04-10
Ulrika Westerlund, förbundsordförande för RFSL, 2014-04-10
Maria Tillquist, brottsoffersamordnare för RFSL´s brottsofferjour, 2014-04-14
Åklagare vid Norrorts åklagarkammare 2014-04-16
Som tidigare nämnts är det jag som valt ut mina nyckelinformanter och därmed varit medveten från
början om deras position samt förväntade kunskap. Det innebär även att jag känner till risker som
kan ske med att använda sig av nyckelinformanter. Att de kan mycket och är pålästa är bara till en
fördel. De har även tipsat om såväl litteratur som personer att träffa. Det kan dock bli en nackdel
ifall jag enbart skulle gå efter deras svar och se min forskning genom deras ögon. På så vis skulle
det kunna skada arbetet. Men på samma sätt som jag är medveten om min egen förförståelse, har
jag under arbetets gång varit medveten om nackdelen med nyckelinformanter. Speciellt då många är
21
företrädare för organisationer, vilket innebär att de kan ha velat framställa saker på ett visst sätt. Jag
har gjort mitt yttersta för att ha detta med mig genom hela processen, bland annat genom att välja
litteratur utanför organisationerna (Bryman 2011 s. 387-388, Hörnqvist 2010 s. 259).
5:1 Vikten av ett korrekt bemötande
Att samhället är heteronormativt (bilaga I) är något som samtliga intervjupersoner lyfte fram och
hur detta påverkar transpersoner. Carl Åkerlund från Transformering.se förklarar hur
”Det pågår ett konstant osynliggörande av trans* och av trans*erfarenheter i hela samhället.
Det är inget som tas på allvar.” (Åkerlund Carl, 2014-04-08).
Ur ett queerperspektiv handlar det om att identitet inte är något som är givet och består resten av
livet. Utan att såväl identitet som uttryck kan variera och vara flytande (Ambjörnsson 2008 s. 140).
Men genom att identifiera sig som trans* tillhör en per automatik även en minoritet, en grupp som
är underlägsen en eller flera grupper. Vilket i sig kan återskapa osynliggörandet och positionen som
minoritet i ett samhälle (Tiby 2011 s. 210). Istället menar Ambjörnsson att fokus inte ska vara att
höja minoriteter till samma nivå som majoriteter, utan istället se bortom kategoriseringarna
(Ambjörnsson 2008 s. 9)
Åkerlund menar att osynliggörandet påverkar unga i deras liv, i möten med primärvård och sin
omgivning. Detta tror Åkerlund är en anledning till varför internet är en sådan viktig del för många
transpersoner. Transformering.se har en målgrupp mellan 13-30 år, men att det är personer mellan
12-55 år som hör av sig. I snitt har de 20 kontakter i veckan och Åkerlund berättar att deras mail är
bland det viktigaste i deras arbete. En möjlighet för folk att få stöd och information. Men trots att
internet är en stor del av transcommunity finns det en baksida av detta.
”Det finns jättejättemycket myter. Ibland så kommer det in ifall det är någon myt som florerar
så kommer det in jättemycket frågor om just det till oss på det området, helt plötsligt. Då
lägger vi upp Q & A om det området.” berättar Emelie Mire Åsell som är f.d. ordförande för
RFSL ungdom.
En person kan fått höra något eller varit med om negativ händelse, som i sin tur hänger kvar länge
och återupprepas. Handlingar likt dessa skapar misstro och ringar på vattnet av oro, misstanke och
en missvilja att anmäla händelser till exempelvis polisen eller besöka vård. Ett fall som flera
nämner är om hur en transperson utsattes för våldtäktsförsök och hur händelsen klassificerades som
”otjäntlig” av tingsrätten (Mål nr B 2931–12, Örebro Tingsrätt, RFSL 2013: s. 8).
Aleks Sigfridsson nämner just vården som en viktig faktor för transpersoner. Både gällande
primärvård som tandläkare och vårdcentral, men även transvård. Hur bemötande blir extra viktigt:
”Ja alltså egentligen ska ju alla människor behandlas lika. Och om alla människor behandlas
lika och inte ifrågasätts på samma sätt eller tänks vara experter på sitt område bara för att
man råkar sticka ut, ur normen.” (Sigfridsson, Aleks 2014-04-03).
22
Vilket går att knyta samman till det som Ungdomsstyrelsen kom fram till (Ungdomsstyrelsen 2012
s. 8-9). Åkerlund beskriver hur de inte handlar om att varje individ måste vara insatt i hur
transpersoner som grupp mår i samhället, utan det istället handlar om att behandla varandra med
respekt.
”Att få rätt sorts bemötande är en mänsklig rättighet” (Åkerlund Carl, 2014-04-08).
Exempel på detta är att använda rätt pronomen, personens önskade namn och låta individen ha
rätten att bestämma könsidentitet själv. Ett gemensamt tema som tas upp av flera i intervjuer om
bemötande är huruvida en ska anmäla transfobiska hatbrott eller inte.
”Jag skulle inte säga uppmana, utan vi kan prata om att det är bra att anmäla. Eller vad som
skulle kunna vara fördelarna med att göra en anmälan.” sa RFSL´s brottsofferjour. (Tillquist,
Maria 2014-04-14).
Medan representanten från RFSL ungdom istället menar att:
”Det blir en orimlighet att rapportera allt – för det är så mycket! Vi skulle vilja kunna
uppmana alla att anmäla allt!” menar Åsell (Åsell, Emelie Mire 2014- 04-10).
Citypolisen från Hatbrottsgruppen i Stockholm förklarar hur de aktivt arbetar för att bli mer synliga
och utåt sett visa att de finns och tar ställning för olika grupper.
”Vi har haft transfobiska och romska hatbrott som fokus under 2013. Vi har tittat på BRÅ.
2010: 31 transfobiska hatbrott, 2011: 51 transfobiska hatbrott och 2012 så var det väl 42 tror
jag. Och det är mycket mycket fler som blir utsatta för hatbrott. Det kanske är att lägga till en
nolla.”
Hen pratar om att transpersoner och frågor som rör dessa individer har inte varit aktuella särskilt
länge. Utan att det är sedan 5-7 år tillbaka som transpersoner funnits med i olika beräkningar. Vilket
dels innebär att kunskapsnivån kring transpersoner är bristfällig inom olika områden. Men även att
det nu finns tydliga motiv till att aktivt arbeta för transpersoners rättigheter. Ett tillvägagångssätt
som Citypolisen använder sig av just nu är att det går att göra anonyma anmälningar vid utsatthet
för transfobiska hatbrott. För att på så vis förhoppningsvis samla in statistik (Citypolisens
hatbrottsgrupp 2014-04-02).
5:2 Viljan eller oviljan att kategorisera sig
Åklagaren jag träffade diskuterade att det finns normer om att en måste tillhöra en kategori, och att
dessa får en etikett på sig. Vilket i sin tur leder till kritik mot RFSL från de egna leden – att
samhället nu hamnat i ett skede där aktivism inte behövs i samma utsträckning sedan tidigare. Samt
en längtan om att få vara normal och som alla andra. Vidare diskuterar hen begreppet
könsöverskridande:
”Svårt att definiera vad som inkluderas, samtidigt som man inte vill sätta etikett på sig själv.
Det är en av anledningarna till att man drar sig för att anmäla. För oinsatta är det svårt att
veta?”(Åklagaren 2014-04-16).
23
Åkerlund förklarar hur en av hemsidans största fördelar är att besökarna får en vokabulär. Att de får
egna ord att beskriva sig själva med och vem en är. Samt att identifiera sig som trans* är inte ett
problem, utan kan istället vara identitetsstärkande för individen (Åkerlund Carl, 2014-04-08).
En viktig sak som framträder är att transpersoner inte är en homogen grupp där alla resonerar på
samma vis. Tiby resonerar om legalstrategier på detta sätt som handlar om identitetskonstruktion,
något som berör just hbtq-personer. Genom att identifiera sig som exempelvis trans*, blir en per
automatik en del av dels transpersoner som grupp, dels en del av hbtq-communityt. Vilket leder till
frågan: vad händer om transpersoner inte längre vill definiera sig som trans*? Eller om en gör kön
istället för att vara kön, hur inkluderas detta i en lagtext? Tiby beskriver detta som en vändpunkt,
vilket hänger samman med konstruktioner gällande kön, identitet och samhälle. För om en avviker
så pass mycket från det mest vedertagna i vårt samhälle (se inledning) – hur kan lagen då skydda en
som individ? (Tiby 2011 s. 211-212).
Att det handlar om såväl samhället som på individnivå menar åklagaren som säger
”Hur ser acceptansen ut inom hbtq-gruppen själv? Det är ju inte alls någon solidarisk,
homogen grupp som håller om varandra. Homosexuella män, homosexuella kvinnor, och
transpersoner. Det är ju en rangordning också även inom gruppen, där mannen står högst
upp. Precis som i resterande delen av samhället.” (Åklagaren 2014-04- 16).
5:4 Att uppfatta sin utsatthet
Åsell från RFSL Ungdom förklarar:
”Det finns en acceptans i att ”du kommer att bli utsatt nu när du är transperson.” Det är så.
Varje trans*person skulle kunna anmäla händelser de blivit utsatta för.” (Åsell, Emelie Mire
2014- 04-10).
Vad det gäller vuxna individer beskriver Citypolisen det såhär:
”Vissa personer har ju ett helt annat liv, än vad andra har. För om du bryter mot normen i
samhället, så du blir ofta så mycket mer utsatt. Och en del personer säger såhär: Jag vill inte
vara ett offer. Därför anmäler inte jag. Det får rinna över mig. Jag är stark, jag bryr mig inte
om de där sakerna.” (Citypolisens hatbrottsgrupp 2014-04-02).
Något som indikerar att personen förstått att den blivit utsatt för något, men att det inte var av värde
att anmäla. Vidare förklarar hen att
”Vissa transpersoner jag pratat med har sagt såhär: ja, vi är glada om vi inte blir
ihjälslagna. Att de skriker och sådant efter oss, vi får vara som en gås, det bara rinner av.
Det anmäler inte vi.”
Maria Sundin menar att det finns personer som ständigt är medvetna om sin egen utsatthet, som har
hört av andra eller råkat ut för saker tidigare. En del lever istället isolerade, för att undvika att bli
utsatt för transfobiskt hatbrott.
”Risken är ju att om du som transperson försöker att undvika att bli utsatt för våld, kan det i
sin tur leda till att du tar risker. Att efter att du kommit ut som transperson, fortsätter att
uppträda i samma mönster som tidigare, vilket gör att du tar risker.” (Sundin, Maria 201404-04).
24
En anledning till att individer inte förstår sin utsatthet i form av brottsliga händelser, är dels att de är
vana vid att bli utsatta. Dels menar flera av mina intervjupersoner att vikten av ett gemensamt språk
är stor. Samt att det skulle underlätta för såväl enskilda individer som personer genom hela
rättskedjan ifall vissa ord användes gemensamt. Detta gäller såväl ord som ska användas och ord
som inte ska användas. Maria Sundin menar att
”Är det tillåtet att använda det språket, ja då är det tillåtet att strida över andra gränser.”,
som även anser att Sverige borde inkludera ”Hate Speach” i hatbrott.
Titeln på denna uppsats ”Annan liknande omständighet – det är ju en slasktratt!”, är myntad av
Åklagaren (2014-04-16). Som menade att det måste råda en samstämmig åsikt kring vad som
inkluderas och hur det ska tolkas, för att den då ska brukas i fall det behövs.
Åsell menar att om en läser förarbetet till Straffskärpningsregeln (Prop. 2001/02:59), så går det att
läsa om transpersoner. Men inget i lagboken. Detsamma gäller även för hetslagstiftningen.
”Även om det finns med i praktiken så gäller det ju då att både domare, och åklagare och den
som tar emot anmälan, polisen och personen själv känner till vad det här betyder och jämför
det med att det står rakt ut. Självklart riskerar det att bli mindre fallgropar i alla leden.”
(Åsell, Emelie Mire 2014- 04-10).
Åkerlund menar att
”Det finns en poäng med att det är en öppen lista och att det kan ingå annat, men det är en
normerande funktion och ett symbolvärde att man skulle lyfta upp könsidentitet, eller hur man
skulle välja att formulera det.” (Åkerlund Carl, 2014-04-08).
Gällande hets mot folkgrupp säger Citypolisen så här:
”När man tittade på ”hets mot folkgrupp”, att man la in sexuell läggning där, då hade man
redan ”könsöverskridande personer”, man tittade om man skulle hetsa mot de också, men då
var det ju så dumt, det fanns ju så dålig kunskap kring det här då.” (Citypolisens
hatbrottsgrupp 2014-04-02).
Alla intervjupersoner delar meningen att transpersoner ska omfattas även i lagtexten och inte enbart
i förarbetet. Detta gällde både straffskärpningsregeln och hets mot folkgrupp. Samt om det blev ett
enat begrepp för samtliga lagar. Sundin menar att
”Det viktiga är att du får en analogi med diskrimineringslagstiftningen. Sen behöver man inte
kanske kalla det könsöverskridande identitet och uttryck. Men könsidentitet och könsuttryck
är bättre svenska. Så det är väl en väg att gå. Jag tror inte att det är kontroversiellt, men jag
förstår inte heller varför det har blivit så.”
De förslag som kommit upp är ”könsidentitet” och ”könsuttryck”, samtidigt som samtliga tar
avstånd från DO:s ”könsöverskridande identitet och uttryck”. Åkerlund motiverar sitt förslag med:
”För även om man är trans*, MTF eller intergender – man upplever ju att man har en
könsidentitet. Så jag vet inte på vilket sätt det överskrider identiteten? Det blir ju en sluten
definition att det finns man och kvinna.” (Åkerlund Carl, 2014-04-08).
Åklagaren formulerar sig på detta vis:
”Står det utskrivet – kommer folk att lägga märke till det och använda sig av det. Nu är det
istället upp till enskild individ att ta hänsyn till det och tolka själv.” (Åklagaren 2014-04-16)
25
Gällande begreppet hatbrott tyckte de flesta intervjupersoner att det var ett bra och starkt begrepp.
Inget som gick att missförstå eller som kändes vagt. Det var enbart citypolisen som hade ett annat
förslag:
”Vi tycker kanske inte att det ska heta hatbrott, utan ”brott mot mänskliga
rättigheter”.(Citypolisens hatbrottsgrupp 2014-04-02).
För att på så vis signalera att denna typ av handlingar är något mer än misshandel eller att säga
något kränkande. Utan att det begränsar valmöjligheter och individens livsutrymme.
6. Analys:
Jag har valt att skriva analysen i tre delar: Dubbelt osynliggörande, Tvetydligt viktimologiskt
perspektiv och Att inte ingå i kategorierna. Detta för att kunna analysera mitt empiriska material på
ett överskådligt vis.
6:1 Dubbelt osynliggörande
Begreppet osynliggörande kan betyda olika saker, i kommande text avses att personerna inte blir
sedda på grund av de är trans*. Vilket har varit en röd tråd genom uppsatsen. Det behöver inte
innebära att de som grupp blir osynliggjorda. Men likväl finns det mycket som pekar på det.
Transpersoner kan bli osynliggjorda för att människor inom exempelvis vård, arbete eller utbildning
saknar kunskap eller kompetens nog att bemöta transpersoner på ett respektfullt sätt. Att bli bemött
med fel pronomen, namn eller könsidentitet är konsekvenser av att ens omgivning har bristande
kunskap om trans*. För personen kan det innebära utanförskap, trakasserier, stress eller suicidala
tankar. Men även strukturellt på samhällsnivå är kunskapsnivån gällande transpersoner är låg.
(Ungdomsstyrelsen 2012 s. 8-9) Ur ett kriminologiskt perspektiv är fokus på huruvida personerna
omfattas i lagar men även huruvida exempelvis straffskärpningsregeln tillämpas i mål om hatbrott.
Fastän straffskärpningsregeln ska signalera att hatbrott skiljer sig från andra sorters brott, händer det
att domare och åklagare misslyckas med den tillämpning som krävs. Vilket innebär att
legalstrategin har genomförts, men inte efterföljs som önskat. Samt att den symbolverkan som finns
för denna regel inte uppnås (Granström 2012 s. 312).
Anledningarna till varför det är så kan vara ovilja att ta till sig ny kunskap, ointresse eller
oförmåga att se bortom tvåkönsnormen – men det är inget jag haft mening med att mäta eller
undersöka. Åklagaren om straffskärpningsregeln:
”Det är politiskt, något som ser bra ut. Men problemet är att det inte tillämpas i
verkligheten” (Åklagaren 2014-04-16).
Alternativt att lagstiftningen i dags läge är för ”luddig” som Sigfridsson uttryckte det (Sigfridsson
Aleks 2014-04-03).
Medan Ulrika Westerlund anser att
26
Det är en rättsosäker situation eftersom det är baserat på en kompetens hos enskilda poliser och
andra aktörer på ett sätt som vi tror att det skulle bli lite mindre av om det inkluderas explicit i
straffskärpningsregeln.” (Westerlund Ulrika 2014-04-10).
På individnivå kan det handla om att
”Individen inte har rätt begrepp eller uttryck för att kunna formulera känslor eller tankar om
sig själv och sin könsidentitet” (Åkerlund Carl 2014-04-08)
Osynliggöranden sker dels inom primärvården men även inom transvården. Det går som en röd tråd
genom offentligt bemötande, där det på grund av olika anledningar brister. Ett annat inslag i vården
som tagits upp, är hur personen själv blir experten och den som får förklara allt som har med trans*
att göra (Sigfridsson, Aleks 2014-04-03).
Mitt ena syfte med uppsatsen var att diskutera hur transpersoner omnämns i olika lagar, men fann
att transpersoners representation inom olika områden i samhället brister. Hur det blev centralt att
inkludera såväl fritid, arbetssituation och vård som olika områden. Citypolisens hatbrottsgrupp
menar att det egentligen borde heta ”Brott mot mänskliga rättigheter” istället för hatbrott (2012-0402), något som skulle kunna tolkas som att transpersoners mänskliga rättigheter inte blir tillräckligt
synliggjorda då de inte explicit finns utskrivna i lagen. Åsell lyfter fram hur
”Det finns ett symbolvärde i att skriva in transpersoner på något vis, för att på så sätt
markera tydligt att samhället har reagerat och står på individens sida” (Åsell, Emelie Mire
2014-04-10).
Åklagaren menar att:
”Det är en grupp som är väldigt utsatt, som jag förstått det. Jag tycker personligen att dom
ska kunna innefattas, få ett ökat skydd. Vad vi kan göra från samhällets sida är bara
positivt.” säger (Åklagaren 2014-04-16).
Om det explicit skulle stå om transpersoner i de lagar jag undersökt, menar flera av mina
intervjupersoner att transpersoners position i samhället skulle stärkas. Eftersom det är stor skillnad
på att något står i förarbetet än utskrivet i exempelvis Straffskärpningsregeln (BrB 29 kap. 2 § 7 p).
Genom att applicera Berger & Luckmanns socialkonstruktivistiska perspektiv på de lagar och
förordningar som rör transpersoner, eller snarare exkluderar transpersoner på olika sätt – framträder
en tydlig bild gällande transpersoners rättigheter i samhället. Då sociala konstruktioner ständigt
återskapas och upprätthålls, är lagarna en del i detta (Månson 2013 s. 80, Tham 2011 s. 25, 31).
Vilket resulterar i att transpersoner kan tolkas som en marginaliserad grupp i samhället. Men, som
nämnts tidigare kring straffskärpningsregeln och legalstrategier finns det ingen garanti för att en
lagändring ska göra stordåd. Det skulle kunna ge ett symbolvärde och ett erkännande från
samhällets sida att gruppen transpersoner finns – samtidigt som gruppen befästs vid att vara just en
marginaliserad grupp. Enligt queerteorin är identiteter flytande och rörliga, samtidigt som gruppen
dels ses som en grupp och dels har sin styrka i att de är marginaliserade tillsammans. Vilket innebär
att en som transperson alltid kommer definieras som transperson och marginaliserad utifrån detta
27
perspektiv, samt att arbetet framåt kommer ske just från den fasta positionen. (Ambjörnsson 2008 s.
194, 196, Tiby 2011 s. 210).
Detta skulle kunna gestaltas med lagar och förordningar som skapats för att värna om brottsoffers
mänskliga rättigheter. ”Speciella grupper” som innefattar minoriteter, barn och kvinnor har
omfattats av olika lagar sedan 1980-talet, för att tydliggöra och synliggöra deras utsatthet. (Tham
2011 s. 25). Medan Ambjörnsson istället menar att fokus inte ska vara att likställa minoritet med
majoritet, utan se bortom kategoriseringarna (Ambjörnsson 2006 s. 9).
6:2 Tvetydigt viktimologiskt perspektiv
Under intervjuerna har en bild av transpersoner som brottsoffer diskuterats. Unga transpersoner mår
sämre än andra ungdomar, har självmordstankar i större utsträckning och är även i större risk än
andra ungdomar (Ungdomsstyrelsen 2010 s. 75). Även vad det gäller vuxna transpersoner berättar
flera av mina intervjupersoner att denna grupp mår psykiskt och fysiskt dåligt på grund av flera
olika anledningar (Roth, Boström & Nykvist 2006 s. 25, 27, 30, 33, 35).
Men Carl Åkerlund som är projektledare för transformering.se för RFSL Ungdom lyfte även fram
att många unga transpersoner mår bra.
”Det finns absolut unga som kan må dåligt – men att de mår inte mår dåligt för att de är
transpersoner, utanför att samhället och omgivningen är cisnormativt.”
Vilket innebär att det är omgivningens reaktioner, bemötande och handlingar som skadar, och inte
den egna transidentiteten. Ur ett queerteoretiskt perspektiv blir det tydligt hur heteronormen
konstrueras kontinuerligt, vilket i sin tur resulterar i att människor som på något sätt avviker från
denna norm straffas. I just detta exempel handlar det om unga människors hälsa och livssituation.
Det blir tydligt i Åkerlunds förklaring hur transpersoner är medvetna om sitt utanförskap och
avvikande position gentemot cisnormen och heteronormen. Vilket i sin tur är ett exempel på hur
människor aktivt skapar genus utanför och bortom normerna (Ambjörnsson 2008 s. 61, 140).
Carolina Orre och Mina Gäredal kom i sin undersökning om transpersoners sexualvanor fram till
liknande saker som Åkerlund. Där de kom fram till att trans*ungdomar har stort intresse i sex, att
det kan vara något de vill ha och tycker om. Vilket i sin tur går emot normerna om att
trans*personer ogillar sin kropp eller vantrivs på grund av transidentiteten. Så kan det givetvis vara
för några, men denna rapport kom fram till att det inte var något som gällde för alla (RFSL & RFSL
Ungdom 2011 s. 16-17, 20). Det gemensamma för dessa är att de visar upp en bild av unga
transpersoner som inte mår dåligt eller liknande på grund av sin trans*identitet. På samma sätt som
Ungdomsstyrelsen beskriver hur föräldrar till transpersoner kan tro att det är transidentiteten som är
det problematiska. När ungdomarna egentligen mår bra med sin identitet, men inte med samhällets
normer (Ungdomsstyrelsen 2012 s. 9).
28
Eftersom mitt syfte var att diskutera vilka konsekvenser skapandet av kön utanför normerna
kunde vara, var det en viktig del i mitt arbete att inkludera resultat som ”krockade” med varandra.
Att det finns vissa som mår bra, har sexuella kontakter och trivs med sina kroppar – är en del
skapandet av kön utanför normen. Medan en annan del av skapandet innebär trakasserier, hot, hat
och våld. På så vis målas en dubbel offerbild upp – och den är väldigt viktig att ta hänsyn till och
inkludera. Hur det är framförallt samhällets bemötande och förväntningar på individen som kan
resultera i olika följder och känslor.
6:3 Att inte ingå i kategorierna
Inom transbegreppet finns det några förklaringar som innebär att individen inte vill av olika
anledningar identifiera sig som något kön (bilaga I). Enligt Berger & Luckmann är samhället en
social konstruktion (Berger & Luckmann 2010 s.68), samtidigt som Ambjörnsson menar att genus
är något vi människor skapar tillsammans i interaktion (Ambjörnsson 2008: s. 109). Det
gemensamma för dessa sociala konstruktioner är att det inte är biologiskt bundet eller något fast,
utan med en inställning om att det hela tiden går att konstruera om och om på nytt. Något som
tangerar bra med trans*, då det finns flera olika sätt att skapa dessa sorters identiteter, om en ens
vill det.
Intergender, bigender och nongender är tre olika begrepp inom trans* (bilaga II). Utöver dessa tre
finns de även de som inte vill ha någon benämning alls, eller som definierar sig som människa.
Vilket innebär att det krockar med den hbtq-kontext som innebär att en del av identiteten är att
kategorisera sig på något sätt (Tiby 2011 s. 212-213). Ibland till och med två eller tre benämningar,
men minst en (Roth, Boström & Nykvist 2006 s. 9, 16). Vilket hänger samman med att Butler
numera benämner queer som något en kallar sig stolt – och nu vill definiera sig som (Butler 2005 s.
97)! Detta kan kännas motsägelsefullt utifrån Butlers queerteori om kön som innebär att det dels
kan finnas erfarenheter, egenskaper och känslor som hänger samman med en viss kategori.
Samtidigt som Butler menar att det inte finns några enhetliga och fasta identiteter, utan att dessa
skapas konstant (Ambjörnsson 2008 s. 140, 142). Vilket då borde innebära att en kan skapa och
identifiera sig hur en så önskar, samt identifiera sig så mycket eller lite en vill. Det intressanta med
dessa begrepp är att de blir de normavvikande inom en trans*-kontext, i valet att inte identifiera sig.
Detta indikerar dels att en måste kategorisera sig för att kunna vara aktivist, samtidigt som en vill
kunna vara en del av normen, trots att en avviker. Normalisering är ett av de starkaste begreppen
inom queer, vilket kan exemplifieras med att heterosexualitet är den sexuella identitet som är den
normerande. Vilket innebär att resterande sexuella identiteter blir avvikande och stämplade
(Ambjörnsson 2008 s. 51).
29
Ur ett legalstrategiskt perspektiv kan detta bli intressant, för vad händer med dessa personer vid
händelse av utsatthet? Som inledning på denna uppsats förklarades hur kön är det mest etablerade
sättet att dela in varandra (Connell 2012 s. 9, 17, Karlsson 2003 s. 48) vilket innebär att denna
grupp blir dubbla avvikare. Dels genom att avvika från heteronormen, dels genom att avvika från
identitetsfrågan. Om denna grupp skulle skyddas explicit skulle förslaget ”könsidentitet” (Åsell,
Emelie Mire 2014-04-10) inte lämpa sig. Men om Citypolisens förslag ”brott mot mänskliga
rättigheter” blev en benämning, skulle dessa begrepp kunna inkluderas. Vilket kan kännas brett då
meningen med lagen är att fokus ska vara på ”minoritetsgrupper”, vilket indikerar att det
någonstans finns en gräns för hur många termer som kan inkluderas (Tiby 2011 s. 213) Vilket i sig
krockar med att heterosexualitet ingår i Straffskärpningsregeln (BrB 29 kap. 2 § 7 p.), under sexuell
läggning. Detta då vi lever i ett heteronormativt samhälle. Som i sin tur aktivt leder till att
transpersoner klassificeras som avvikande och instabila identiteter (Ambjörnsson 2008 s. 140-141).
En ytterligare aspekt av detta är frågan om vilka som klassificeras som skyddsvärda. Då fokus är
på motivet bakom en handling gällande hatbrott, handlar det även om vilka som utsätts och vilka
som ska omfattas. Genom att inkludera olika grupper blir de per automatik även sedda, samtidigt
som andra grupper då inte blir sedda. I detta fall transpersoner. Ur ett legalperspektiv handlar det
om att kategorisera grupperna för att visa på att handlingar som sker på grund av ett specifikt motiv,
ska ses som ”särskilt allvarligt”. Vilket dels är ett utpekande minoriteter ur majoriteten, samtidigt
som strävan tenderar att likna en upphöjning av minoriteter till majoritetens nivå. Vilket innebär att
queerteorins strävan om att se bortom uppdelningar krockar med detta (BRÅ 2014:14 s. 11, 14-15,
Ambjörnsson 2008 s. 9, Tiby 2011 s. 212, 213).
7. Slutsatser och diskussion
Jag har i denna uppsats undersökt dessa frågeställningar: Hur inkluderas transpersoner i lagtexter?
Varför skulle transpersoner explicit omnämnas i lagtext? Samt på vilka sätt skulle detta kunna ske?
Eftersom jag använde mig av målstyrt urval (Bryman 2011 s. 434), innebär det att jag intervjuat
personer som på olika sätt är insatta i ämnena och kunniga. De har haft rik kunskap om
transpersoner, lagar och mänskliga rättigheter. Detta innebär att vi avverkade den första frågan
snabbt: I lagen om Straffskärpningsregeln (BrB 29 kap. 2 § 7 p) inkluderas transpersoner i
begreppet ”annan liknande omständighet”. I Diskrimineringslag 2008:567 står det
”könsöverskridande identitet och uttryck. Slutligen står det inget om transpersoner i lagen om hets
mot folkgrupp. Förutom i Prop. 2001/02:59 där transsexualism och transvestiter omnämns, men
som inte inkluderas.
30
Efter att ha utfört åtta intervjuer har jag kommit fram till att det ses som en stor fördel om
transpersoner på något sätt inkluderas i nämnda lagar ovan. Ur ett legalstrategiskt perspektiv skulle
denna handling ha ett stort symbolvärde för transpersoner och dess anhöriga. Huruvida det skulle
leda till åtal är inget jag vill eller kan spekulera i. Åklagaren uttryckte följande kring detta:
”Ja då blir de ju mer synliggjorda. Om det skrivs ut mer uttryckligen. Så tror jag att det
kanske har en större effekt. Men jag tror inte att du kommer se någon rasande stor effekt.
Jämför med exempelvis sexuell läggning, vad har vi siffror där? Det är ju inte några att hurra
över egentligen. Så det kanske bara blir marginellt.” (2014-04-16)
Vilket jag tolkar som en adekvat beskrivning av tänkta scenario.
Däremot vore det en handling från samhällets sida att visa på att denna typ av beteende inte är
accepterat. Att det är en del av våra mänskliga rättigheter att få välja sin egen identitet och uttryck –
utan att på något sätt bli utsatt för det. Även om jag lyft fram en tvetydig bild av detta, innebär det
fortfarande att det finns en grupp i samhället som mår dåligt på grund av heteronormen och
cisnormen. Tiby omnämner lagstiftning som en konstruktion, vilket indikerar att det är något som
går att förändra, utveckla och på så vis föra samhället framåt (Tiby 2011 s. 209). De begrepp som
skulle fungera i samtliga lagar är: ”transpersoner” alternativt ”könsidentitet och könsuttryck”, då de
är inkluderande och omfattande nog att passa ett paraplybegrepp.
7: 1 Förslag på kommande forskning
Något som flera intervjupersoner upplyst mig om är hur rätten och möjligheten till arbete förändrats
för transpersoner. Att personer som av olika anledningar bryter mot traditionella könsnormer
utesluts från arbetsmarknaden. En anledning till detta kan vara att tidigare erfarenheter inom
arbetslivet inte längre går att tillgodose efter en könskorrigering. Polisen vid Hatbrottsgruppen
förklarar hur de tidigare erfarenheterna då ”stannar kvar med den gamla personen”. Att individen
då för börja om från start, utan möjlighet att fortsätta sitt yrkesliv. Efter att namn, personnummer
och det sociala könet förändrats – stannar yrkeserfarenheterna kvar med den identiteten
(Citypolisen 2014-04-02). Sundin förklarar hur det i andra länder är vanligt med sex mot ersättning
– då det blir enda sättet för individen att överleva (Sundin, Maria 2014-04-04).
Att undersöka detta i en svensk kontext vore intressant och av värde. Då jag i denna uppsats
diskuterat konsekvenser av att bryta mot könsnormer, anser jag att en kvalitativ undersökning vore
viktig för att diskutera om detta även sker i Sverige? Med kvalitativa intervjuer skulle en kunna
intervjua transpersoner om dessa frågor. Dock är de forskningsetiska principerna viktiga, då detta
skulle kunna tolkas som känsliga ämnen (Vetenskapsrådet 2002).
- Ur ett viktimologiskt perspektiv vore det intressant att undersöka transpersoners utsatthet, rädsla
för utsatthet och erfarenheter av utsatthet för brott. Det görs årligen undersökningar om detta, men
istället fokusera helt på transpersoner. För att på så sätt undersöka om det skiljer sig från resten av
31
samhället. Hur anmälningsbenägenheten ser ut vore även av värde att inkludera. Åsell lyfte hur bra
anonym anmälan fungerat på internationell nivå, denna intervju skulle kunna ske som ett
komplement till den anmälningsfunktion som Citypolisen har. Givetvis innebär detta
konfidentialitetskravet principer, samt samtyckeskravet (Vetenskapsrådet 2002).
Dock finns det risker att reproducera utsatthet för nämnda grupp genom att befästa deras position
som minoritet. Då utgångsläget för dessa undersökningar skulle vara att ta reda på deras utsatthet,
blir det dels fokus på att de tillhör en minoritet. Men även att de från början klassificeras som
underlägsna resterande samhället. (Tiby 2011 s. 210). Något som i sin tur skulle krocka med
queerteorins kärna om att inte försöka höja minoriteter till majoritetens nivå (Ambjörnsson 2008 s.
9).
32
8. Litteraturförteckning
Tryckta källor:
Ambjörnsson, F (2008) Vad är queer?. Danmark: Natur och Kultur.
Andersson, L (2011) Mått på brott. Självdeklaration som metod att mäta brott. Stockholms
Universitet.
Brinkmann, S & Kvale S (2009) Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund:
Studentlitteratur.
Bryman, A (2011) Samhällsvetenskapliga metoder. Egypten: Liber AB.
Butler, J (1997) ”Det performativa könet.”. I Mortensen, A (red) Res Publica. 35/36, KÖN.
s. 13-35. Lund: Brutus Östlings Bokförlag Symposium AB.
Butler, J (2005) Könet brinner! Texter i urval av Tiina Rosenberg. Finland: Natur och
Kultur.
Butler, J (2006) Genus ogjort. Kropp, begär och möjlig existens. Norge: Norstedts
Akademiska förlag.
Connell, R (2012) Om genus. Riga: Daidalos AB.
Darj, F & Nathorst-Böös, H (2010) Är du tjej eller kille? – En intervjustudie om unga
transpersoners livsvillkor. Skåne: RFSL Ungdom.
Diskrimineringsombudsmannen (2012) Könsidentitet och könsuttryck. Taberg: DO
Granström, G (2012) ”Straffskärpningsregelns användning vid hatbrott”. I: Heber, A, Tiby,
E & Wikman, S (red), Viktimologisk forskning. Brottsoffer i teori och metod. s. 295-316.
Lund: Studentlitteratur AB
Hörnqvist, M (2010) ”Efterfrågestyrd metod”. I: Roxell, L & Tiby, E (red), Frågor, fält och
filter. s. 253-270 Lund: Studentlitteratur AB
Karlsson, J (2003) ”Sexuella eller sexistiska trakasserier? Genusnormernas betydelse vid
trakasserier mellan män.”. I: Lander, I, Pettersson, T och Tiby, E (red), Femininiteter,
maskuliniteter och kriminalitet. Genusperspektiv inom svensk kriminologi. s. 47-70. Lund:
Studentlitteratur.
Lander, I (2003) Den flygande maran. En studie om åtta narkotikabrukande kvinnor i
Stockholm. Stockholms universitet
Larsson, R (2014) ”Vinner Conchita?”, QX, Maj 2014 # 224, Stockholm: QX Förlag AB s.
38
Manning, P K. (1997) [1977], Lying in Police Organizations. Police Work, Chapter 6. pp.
159-165.
Moi, T (1997) ”Vad är en kvinna? Kön och genus i feministisk teori” I Mortensen, A (red)
Res Publica. 35/36, KÖN. 71-158. Lund: Brutus Östlings Bokförlag Symposium AB.
33
Mål nr 1968-12, Kammarrätten i Stockholm.
Månson, P (red) (2013) Moderna samhällsteorier. Traditioner, riktningar, teoretiker.
Finland: Norstedts Förlag AB.
Nathorst-Böös, H & Summanen (2009) Att göra synligt. Om unga transpersoner och ett bra
bemötande. Skåne: RFSL Ungdom.
Nylund, J (2012) Om unga HBTQ-personer, fritid. Stockholm: Ungdomsstyrelsen.
Peabody, L. R; Susan Webb Hammond; Jean Torcom; Lynne P. Brown; Carolyn
Thompson; Robert Kolodny (1990) Interviewing Political Elites, PS: Political Science and
Politics, Vol. 23 No. 3 pp. 451-455
RFSL (2013) Misstro- om hbtq-personers förtroende för olika samhällsinstanser och vad
som behöver förändras. Stockholm: RFSL.
Skrinjar, M (2003) "Forskare eller 'babe'? Om genuskonstruktioner i intervjusituationer". I:
Lander, I, Pettersson, T och Tiby, E (red.) Femininiteter, maskuliniteter och kriminalitet.
Genusperspektiv inom svensk kriminologi. s. 107 - 139. Lund: Studentlitteratur.
Sohlberg, P & Sohlberg B-M (2009) Kunskapens former. Vetenskapsteori och
forskningsmetod. Malmö: Liber.
Spradley, J P. (1979) The Ethnographic Interview. New York: Holt, Reinhart and Winston.
p. 45-91
Tham, H (2011) ”Brottsoffrets uppkomst och utveckling som offentlig fråga i Sverige”. I
Lernstedt, C och Tham, H (red.) Brottsoffret och kriminalpolitiken. s. 23-49. Mölnlycke:
Norstedts Juridik.
Tiby, E (1999) Hatbrott? Homosexuella kvinnors och mäns berättelser om utsatthet för
brott. Edsbruk: Stockholms Universitet
Tiby, E med hjälp av Sörberg, A-M (2006) En studie av homofoba hatbrott i Sverige.
Stockholm: Forum för levande historia
Tiby, E (2010) Upplevelser om utsatthet för hatbrott.
Tiby, E (2011) ”Hatbrott och legalstrategier: möjligheter och risker”. . I Lernstedt, C och
Tham, H (red.) Brottsoffret och kriminalpolitiken. s. 201-216. Mölnlycke: Norstedts Juridik.
Ungdomsstyrelsen och RFSL (2012) Om unga HBTQ-personer. Fritid. Stockholm:
Ungdomsstyrelsen
Vetenskapsrådet: Forskningsetiska principer inom humanistisk samhällsvetenskaplig
forskning.
34
Otryckta källor:
Almestad, G (2014) ”Tolerans är inte Conchita Wursts främsta seger”, Politism 2014-05-11
http://www.politism.se/genusfolket/tolerans-ar-inte-conchita-wursts-framsta-seger/ Hämtad
2014-05-20
Brandel, T (2014) ”Gräns för könsbyte kan ändras”, Svenska Dagbladet 2014-02-07
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/sankt-aldersgrans-for-konsbyte_8862624.svd Hämtad
2014-04-20
Brottsförebyggande rådet. (2009) Rapport 2009:10. Hatbrott 2008. Polisanmälningar där
det i motivbilden ingår etnisk bakgrund, religiös tro, sexuell läggning eller
könsöverskridande identitet eller uttryck.
http://www.bra.se/download/18.cba82f7130f475a2f180002855/1310031169424/2009_10_h
atbrott_2008.pdf Hämtad 2014-04-20
Brottsförebyggande rådet. (2014) Rapport 2014:14. Hatbrott 2013. Statistik över
polisanmälningar med identifierade hatbrottsmotiv och självrapporterad utsatthet för brott.
http://www.bra.se/download/18.3a6ad56314700900bc155c/1408536192283/2013_14_Hatbr
ott_2013.pdf Hämtad 2014-09-25
Brottsförebyggande rådet. (2014) Rapport 2014:15 Hatbrott 2013. Statistik över
polisanmälningar med identifierade hatbrottsmotiv och självrapporterad utsatthet för brott.
Teknisk rapport.
http://www.bra.se/download/18.626651b0148b20bd39c92/1411981418103/2014_15_Hatbr
ott_2013_Teknisk_rapport.pdf Hämtad 2014-09-24
Diskrimineringsombudsmannen och RFSL: Höra hemma om transpersoner.
http://www.do.se/Documents/informationsmaterial/rfsl_do_horahemma_trans_sidor.pdf
Hämtad 2014-04-01
Diskrimineringsombudsmannen http://do.se/sv/Material/Konsoverskridande-identitet-elleruttryck/ Hämtad 2014-05-15
Diskrimineringsombudsmannen http://do.se/sv/Diskriminerad/Diskrimineringsgrunderna/
Hämtad 2014-05-15
Gäredal, M & Orre, C (2011) ”Trygga sammanhang gör mig kåt!” - En studie om
transpersoners upplevelser och tankar om sex samt behov av kunskap och insatser rörande
sexuell hälsa. Stockholm: RFSL & RFSL Ungdom.
Killermann, Sam (2012) http://itspronouncedmetrosexual.com/2012/05/what-does-theasterisk-in-trans-stand-for/ Hämtad 2014-05-24
Roth, N, Boström, G & Nykvist K (2006) Hälsa på lika villkor? Hälsa och livsvillkor bland
hbt-personer. Stockholm: Statens folkhälsoinstitut.
35
SVD.se (2014) ”Rysk politiker: Vi måste lämna Eurovision”, Svenska Dagbladet, 2014-0513 http://www.svd.se/kultur/rysk-politiker-vi-maste-lamna-eurovision_3556724.svd Hämtad
2014-05-13
Transformering.se (2014) ”Juridiskt könsbyte”, Transformering.se,
http://transformering.se/korrigering/transvard/juridiskt-konsbyte Hämtad 2014-05-01
Transformering.se (2014) ”Könsutredning”, Transformering.se,
http://transformering.se/korrigering/transvard/konsutredning Hämtad 2014-05-01
Transformering.se (2014) ”Transhistoria”, Transformering.se, http://transformering.se/vadar-trans/transhistoria Hämtad 2014-05-15
Transformering.se (2014) ”Ordlista”, Transformering.se, http://www.transformering.se/vadar-trans/ordlista Hämtad 2014-05-15
TT (2014) ”Conchita Wurst vann Eurovision”, Svenska Dagbladet, 2014-05-11
http://www.svd.se/kultur/conchita-wurst-vann-eurovision_3548950.svd Hämtad 2014-05-13
Wurst, Conchita. ”Rise like a Phoenix”. (Austria) Eurovision Second Semi-Final.
https://www.youtube.com/watch?v=SaolVEJEjV4 Hämtad 2014-10-06
Zethrin, N-O (2010) Hon Hen Han. En analys av hälsosituationen för homosexuella och
bisexuella ungdomar samt för unga transpersoner. Stockholm: Ungdomsstyrelsen
Lagtext:
Diskrimineringslag 2008:567
Brottsbalken (1962:700)
Lag (1072:119) om fastställande av könstillhörighet i vissa fall
Lag (2013:405) om ändring i lagen (1972:119) om fastställande av könstillhörighet i vissa
fall
Offentligt tryck:
Prop. 1993/94:101 om åtgärder mot rasistisk brottslighet och etnisk diskriminering i
arbetslivet
Prop. 2001/02:59 om hets mot folkgrupp m.m.
Prop. 2012/13:107 om upphävande av kravet på sterilisering för ändrad könstillhörighet
Intervjupersoner, skrivna i kronologisk ordning.
Polis ur Citypolisens hatbrottsgrupp, 2014-04-02
Aleks Sigfridsson, förtroendevald för RFSL Ungdom, 2014-04-03
Maria Sundin, RFSL´s förbundsstyrelse samt hälsoutskottet, 2014-04-04
36
Carl Åkerlund, projektledare för transformering.se, 2014-04-08
Emelie Mire Åsell, före detta förbundsordförande för RFSL Ungdom, 2014-04-10
Ulrika Westerlund, förbundsordförande för RFSL, 2014-04-10
Maria Tillquist, brottsoffersamordnare för RFSL´s brottsofferjour, 2014-04-14
Åklagare vid Norrorts åklagarkammare 2014-04-16
37
Bilaga I:
För att en som läsare ska kunna skapa sig en förståelse om ämnen som lyfts fram och diskuteras i
uppsatsen, medföljer en begreppslista. Andra beskrivningar av följande begrepp kan förekomma.
Men min förhoppning är att skapa en kontext och förståelse för den kunskap som presenteras nedan.
Cisperson: Kommer från latin och betyder ”på samma sida”. Vilket innebär en person vars
könsidentitet, biologiska kön, sociala kön samt juridiska kön överensstämmer. En ciskvinna är alltså
en person som föds med kvinnligt könsorgan, identifierar sig som kvinna, klär och beter sig socialt
som kvinna samt är folkbokförd som kvinna (Nylund, J 2012 s. 4).
Heteronormen: Denna norm innebär att heterosexualitet är den mest eftersträvansvärda sexuella
identiteten. Heterosexualitet omnämns ofta som något naturligt och det mest önskvärda. Vilket
innebär att alla sexuella identiteter utanför heterosexualitet per automatik då blir avvikande. Men
det handlar också om kön och allt som inkluderas i det begreppet (Nathorst-Böös & Summanen
2009 s. 8, Ambjörnsson 2006 s. 53-54).
HBTQ: Ett samlingsbegrepp som innefattar homosexuella, bisexuella, transpersoner och queera
personer. Då dessa grupper avviker från heterosexuella, brukar de sammanfogas på detta sätt (Darj,
F & Nathorst-Böös, H 2010 s. 4).
Kön: Socialt konstruerade kategorier där individer delas in som ”kvinnor” och män”. Men det går
även att dela in på följande vis:
- Biologiskt kön: Utifrån yttre och inre könsorgan, kromosomer och hormonnivå bestäms detta och
kategorierna är kvinna och man. Men det finns personer med olika variationer vilket innebär att
dessa två grupperingar inte är tillräckliga.
- Könsidentitet: Det kön en individ känner sig som. Kan också definieras som det ”mentala könet”.
Det är individen själv som bestämmer vad en identifierar sig som, om en ens vill identifiera sig.
- Socialt kön: En del kategoriserar detta som genus eller könsuttryck, för att indikera att detta är
något som socialt skapas och upprätthålls. Det handlar om vilket kön en skapar utåt med hjälp av
utseende, kläder, hår och beteende.
- Juridiskt kön: I Sverige könsbestäms individer efter personnummer, via den tredje siffran i de fyra
sista siffrorna. Detta folkbokförs och finns registrerat (Darj, F & Nathorst-Böös, H 2010 s. 4).
Könskorrigering: Lag (1072:119) Om fastställande av könstillhörighet i vissa fall, infördes 1972.
Vilket innebar att Sverige var först i världen med att lagligt införa rätten att få korrigera sitt kön.
Kraven som följde var: att personen skulle vara svensk medborgare, över 18 år, om hen var gift var
38
personen tvungen att skilja sig – och även genom gå en sterilisering. Samt att inga ägg eller sperma
från individen fick sparas. Detta för att det inte skulle kunna uppstå någon ”förvirring i
släktskapsförhållandena” (Mål 1968-12, Kammarrätten i Stockholm s. 7), för omgivningen. Även
om individen själv inte ville genomgå en korrigering av kroppen eller tillsätta hormoner på något
vis, utan enbart ville ändra könstillhörigheten på pappret – var steriliseringskravet bestående. Då
Sverige har könsbestämda personnummer i form av tredje siffran av de fyra sista, innebar det att
individen var tvungen att gå igenom dessa krav – för att få rätten att ändra personnumret (juridiska
könet) och få tillgång till ett korrekt personbevis (Mål nr 1968-12, Kammarrätten i Stockholm s.11).
Men i och med denna dom kom de fram till att steriliseringskravet stred mot 2 kap. 6 §
regeringsformen (RF), samt artikel 8 och 4 i Europakonventionen (Mål nr 1968-12, Kammarrätten i
Stockholm s. 3-4). Vilket ledde till att lagen ändrades 1 juli 2013 (2013:405) och
steriliseringskravet togs bort (Prop. 2012/13:107 s. 16-17).
Trots lagändring klassificeras transsexualism fortfarande som en mental störning och en diagnos.
Inledningsvis kontaktar individen en psykiatriker, som sedan för individen vidare till ett
utredningsteam för könsidentitetsutredning. Teamet består av en psykolog, en kurator och en
psykiatriker. Efter att en fått sin diagnos fastställd får en laglig rätt till korrigering med operationer
och/eller hormoner. En del är fullt nöjda med hormoner och/eller någon form av kroppslig
korrigering. Det kan exempelvis vara underlivskirurgi, bröstförstoring eller borttagning av
bröstvävnad, mastektomi (http://transformering.se/korrigering/transvard/mastektomi). Men en del
vill inte ändra sin kropp på något sätt, utan vill enbart ändra personnumret. Den som slutligen avgör
om en får byta juridiskt kön är Socialstyrelsens rättsliga råd
(http://transformering.se/korrigering/transvard/utredningsteam.
http://transformering.se/korrigering/transvard/juridiskt-konsbyte).
Normer: En beskrivning är ”osynliga regler”. Med denna förklaring innebär det att en märks om en
bryter mot någon av dessa regler. Men det innebär också att du och jag, vi tillsammans är med och
skapar, upprätthåller samt innefattas av dessa regler. Eller utesluts. Oavsett om en är medveten om
hur normerna fungerar eller inte, så är varje individ en medskapare som påverkar och påverkas.
Normer kan fungera som sociala smörjmedel genom att en exempelvis ställer sig i kö när en handlar
mat. Men det finns också normer som begränsar människors sätt att leva, vara och identifiera sig
efter egen önskan. RFSL Ungdom menar att det också kan ses som ideal och förväntningar som i
sin tur leder till en reglering gällande normalt/onormalt. Det normala ses som önskvärt och det
onormala klassificeras som avvikande. Detta leder till olika konsekvenser i såväl dagligt
bemötande, politiska beslut, lagstiftningar och praxis (Darj, F & Nathorst-Böös, H 2010 s. 2).
39
Transfobi: En starkt negativ eller hatisk attityd gentemot transpersoner som kan riktas mot en
enskild eller mot en grupp människor som bryter mot könsnormer på något vis. Detta kan ske
genom såväl samhälleliga värderingar som via en enskild persons åsikt (DO & RFSL, 2010 s. 8).
Transperson: Ibland används en * efter Trans. Detta för att synliggöra att en menar
paraplybegreppet, och inte en förkortning för något
(http://itspronouncedmetrosexual.com/2012/05/what-does-the-asterisk-in-trans-stand-for/). Trans
kommer från latin och betyder ”överskrida”. De personer som inkluderas är ofta de som på något
sätt bryter mot samhällets normer gällande könsidentitet och könsuttryck. Det handlar inte om
sexuell identitet. Det är ett paraplybegrepp som bland annat innefattar:
- Transsexuell/TS: En person vars könsidentitet inte överensstämmer med det biologiska könet.
Detta är en medicinsk diagnos och personen kan vilja förändra helt/delvis utseende med hjälp av
hormonbehandling eller kirurgi. Detta omnämns ofta som en könskorrigering. En upplevelse som
många har är att det heter ”könsbyte”, när den korrekta frasen är ”könskorrigering”.
- Transvestit: En person som gillar att klä sig i ett annat köns attribut. Kan vara något en gör varje
dag, eller mer sällan. Personen behöver inte identifiera sig med det kön hen klär sig som.
- Intergender: Om en inte vill identifiera sig inom traditionella kvinna/man-uppdelning. Utan
identifierar sig bortom, ovan, eller utanför. Nongender och bigender kan ibland definieras inom
detta begrepp. Nongender innebär att en individ kan känna att den inte har något kön alls. Medan
Bigender kan känna sig som både tjej och kille (http://www.transformering.se/vad-ar-trans/ordlista).
- Drag king/queen: genom att på ett överdrivet sätt iklä sig ett annat köns attribut kan en ”draga”.
Detta sker främst för att underhålla (Darj & Nathorst-Böös 2010 s. 4-5).
Tvåkönsnorm: Denna norm innebär att det enbart finns två kön som människor blir indelade i.
Dikotomin kvinna-man. Utöver dessa finns det inget annat. Samman med denna uppfattning anser
en att könet är medfött och biologiskt (Darj & Nathorst-Böös 2010 s. 5).
40
Bilaga II: Missivbrev 1, för intervjupersoner som deltog anonymt:
2014-03-10
Stockholm
Hej!
Jag heter Carolina Wikbro Carlén och studerar kriminologi vid Stockholms universitet. Denna
termin ämnar jag att ta en kandidat i kriminologi och skriver just nu min C-uppsats.
Jag har valt att skriva om hatbrott mot transpersoner. Då jag anser att det finns stort behov av att
uppmärksamma detta område ytterligare. Mitt syfte med uppsatsen är att undersöka huruvida
straffskärpningsregeln används i domar som rör transpersoner. Benämningen ”könsöverskridande
identitet eller uttryck” finns med – och jag vill från olika perspektiv ta reda på hur denna
beskrivning används i faktiska fall. Jag vill även diskutera omständigheterna kring utsatta
transpersoners anmälningsbenägenhet samt position i samhället.
Min fråga är nu om du skulle ha möjlighet att ge mig kontaktuppgifter till två åklagare? Som i sin
tur skulle ha lust att ställa upp på en intervju? Min förhoppning är att intervjua dels en åklagare som
har kunskap om hbtq-frågor och hatbrott. Men även en som inte har det som huvudområde. Detta
för att jämföra och undersöka hur de båda ställer sig till olika frågor som rör mitt uppsatsämne.
Intervjudeltagarna skulle bli intervjuade i cirka en timme. Deras medverkan är helt och hållet
frivillig. Detta innebär att de har rätt att avbryta eller pausa när de helst vill.
De har sin fulla rätt att göra så om de så önskar.
Jag kommer att avidentifiera bägge deltagare helt och hållet samt fingera deltagarnas namn. Det
kommer inte kunna gå att koppla svaren till personerna i fråga. Jag kommer inte på något sätt att
redogöra vilka deltagarna är, mer än deras yrkesposition.
Det kommer att vara jag, Carolina, som utför intervjun. Den vill jag även spela in och skriva ned
(transkribera). Så fort transkriberingen är gjord, kommer ljudfilen att raderas. Det kommer enbart
vara jag som har tillgång till ljudfilen samt transkriberingen.
I min uppsats ämnar jag att använda några delar av intervjun i form av citat. Intervjudeltagarna får
gärna ta del av den färdiga uppsatsen när den är betygsatt.
41
Det vore en stor glädje att få hjälp med detta och få ta del av deras kunskap inom området. Om det
skulle finnas möjlighet att få träffa två åklagare, skulle jag gärna göra det under vecka 14.
Har du frågor eller funderingar, får du gärna höra av dig!
Med vänliga hälsningar//
Carolina Wikbro Carlén
E-post: carolinawikbroc@XXXXX
Tel: XXXXX
Missivbrev 2, för intervjupersoner med sina egna namn:
2014-03-10
Stockholm
Hej!
Jag heter Carolina Wikbro Carlén och studerar kriminologi vid Stockholms universitet. Denna
termin ämnar jag att ta en kandidat i kriminologi och skriver just nu min C-uppsats.
Jag har valt att skriva om hatbrott mot transpersoner. Då jag anser att det finns stort behov av att
uppmärksamma detta område ytterligare. Mitt syfte med uppsatsen är att undersöka huruvida
straffskärpningsregeln används i domar som rör transpersoner. Benämningen ”könsöverskridande
identitet eller uttryck” finns med – och jag vill från olika perspektiv ta reda på hur denna
beskrivning används i faktiska fall. Jag vill även diskutera omständigheterna kring utsatta
transpersoners anmälningsbenägenhet.
Min fråga är nu om du skulle ha möjlighet att ställa upp på en intervju? Då du besitter den position
du har, vore det till stor nyttja för min undersökning. Din medverkan i intervjun är helt och hållet
frivillig. Detta innebär att du har full rätt att avbryta helt alternativt ta en paus under intervjun.
Jag skulle vilja intervjua dig i cirka en timme, samt spela in intervjun. Intervjun kommer sedan att
skrivas ned (transkriberas). Så fort transkriberingen är gjord, kommer ljudfilen att raderas. Det
42
kommer enbart vara jag som har tillgång till ljudfilen samt transkriberingen. Du får gärna ta del av
såväl ljudfilen som transkriberingen.
I min uppsats ämnar jag att använda några citat, och om det är ok med dig – skulle jag vilja
använda ditt riktiga namn. Anledningen till detta är att jag vill intervjua dig utifrån din
yrkesposition. Detta innebär att jag inte vill prata om dig som person, utan utifrån ditt arbete och de
erfarenheter du fått genom åren hos RFSL.
Eftersom jag vill använda ditt riktiga namn samt position, får du gärna gå igenom
transkriberingen efteråt samt säga till om du vill plocka bort något citat.
Du får gärna ta del av den färdiga uppsatsen när den är betygsatt.
Det vore en stor glädje att få intervjua dig och få ta del av din kunskap inom detta område. Om du
har tid och lust, skulle jag gärna vilja intervjua dig någon gång under vecka 14.
Har du frågor eller funderingar, får du gärna höra av dig!
Med vänliga hälsningar//
Carolina Wikbro Carlén
E-post: carolinawikbroc@XXXXX
Tel: XXXXX
43
Bilaga III: Intervjuguider – i kronologisk ordning
Polis vid hatbrottsgruppen
Berätta om dig själv – vem är du?
Hur länge har du varit polis?
Hur och när hamnade du hos hatbrottsgruppen?
Hur ser en dag ut på jobbet?
Vad tycker du om att det finns en hatbrottsgrupp?
Behövs denna kategorisering för hatbrott?
Hur kan det ses som en konstruktion av minoriteter?
Upplever du att det behövs hatbrottsgrupper på fler platser i Sverige?
Hur stor är transkunskapen inom hatbrottsgruppen?
Vidareutbildas ni inom detta eller är det eget intresse?
Hur går en anmälan till?
Kan ni även bedöma om/när något inte är ett hatbrott?
Anonym anmälan för transpersoner – hur går det till? Vad är förväntningarna med denna
utformning?
Hur kan en anmälan om hatbrott mot en transperson se ut?
Hur kommer det sig att en vill anmäla hatbrottet?
Vad kan ligga bakom att en person inte anmäler?
Att gärningspersonen inte själv får vara transperson – för då räknas det inte som ett hatbrott?
Kan du förklara det lite mer?
Straffskärpningsregeln: vad tycker du om den?
Används den i den utsträckning som är nödvändig?
Om toleransen i samhället för transpersoner förändras – vad händer då med regeln?
44
Aleks Sigfridsson, förtroendevald för RFSL Ungdom
Vem är du, berätta lite mer om dig själv?
När förstod du att du var transperson? Och på vilket sätt?
Kan du berätta om processen när du började behandlingen?
Hur gick den till och vad gjorde du?
Hur upplevde du det?
Hur upplevde omgivningen det? Märkte du av detta?
Kändes det som du skapade könsöverskridande uttryck? Är det ett bra uttryck tycker du?
När kan könsöverskridande identitet uppstå?
Finns det stöd att få vid rädsla? Vid utsatthet för brott?
Behöver transpersoner specifikt mottagande?
Vad tycker du om straffskärpningsregeln?
Benämningen ”annan omständighet” – vad säger den? Behövs den förändras?
Vad tycker du om benämningen ”hatbrott”?
Vad tycker du borde förändras? Hur och varför? Lagar? Tolerans? På samhällsnivå och
individnivå.
45
Maria Sundin, hälsoutskottet RFSL
Berätta lite om dig själv, vem är du?
Vad är det du jobbar med? Hur länge har du gjort det?
Vad gör du inom hälsoutskottet för RFSL?
Vad är Transgender Europe och vad är ditt arbete där?
Huvudsyfte med denna organisation?
Hur mår transpersoner generellt?
Vilken vård/bemötande kan transpersoner få vid ohälsa?/ Utsatthet?/ Rädsla?
Hur ser transpersoners position ut i samhället? Vad behövs för att den ska förändas och
förbättras?
Vad finns det för lagar/regler/beskrivningar som skyddar eller stöttar transpersoner? Vid
utsatthet för brott? Hälsoperspektiv? Vid vård?
Vad tycker du om straffskärpningsregeln? Behöver den förändras? På vilket sätt?
DO´s mening ”könsöverskridande uttryck eller identitet” – vad säger den benämningen?
Behöver den förändras? På vilket sätt?
Hets mot folkgrupp? Förändra och inkludera transpersoner där?
Vad tycker du om benämningen hatbrott? Är det en bra benämning? Förändras på något
sätt?
46
Carl Åkerlund, transformering.se
Kan du berätta lite om dig själv?
Vad är transformering.se för sida?
Vad är din uppgift?
Vilken betydelse tror du att sidan har för transpersoner?
Vad behövs mer för transpersoner?
Vad tycker du om benämningen hatbrott?
Vad är dina åsikter om straffskärpningsregeln?
Hur upplever du transpersoners mående?
Hur viktigt är bemötande för transpersoner?
Vilka instanser berör detta?
47
Emelie Mire Åsell, före detta förbundsordförande för RFSL Ungdom
Vem är du? Kan du berätta lite om dig själv?
Hur länge har du arbetat för RFSL Ungdom?
Vad är RFSL Ungdoms uppgifter?
Vad gör RFSL Ungdom för unga transpersoner?
Vilken betydelse tror du att RFSL Ungdom har för unga transpersoner?
Har ni några projekt framöver som riktar sig mot just transpersoner? Varför/Varför inte?
Hur upplever du transpersoners mående?
Behöver transpersoner extra stöd?
–
i livet?
–
Vid rädsla?
–
Vid utsatthet för brott?
–
Med kunskap?
På vilka platser behöver transkunskapen höjas? Förbättras?
Vad tycker du om straffskärpningsregeln?
o ”Annan liknande omständighet” – vad tycker du om den termen?
o Om ni fick ändra, hur skulle formuleringen se ut istället?
Vad tycker du om benämningen hatbrott?
o Behövs denna kategorisering för hatbrott?
o Upplever du att transpersoner vill anmäla händelser som just hatbrott?
Vad tycker du om begreppet könsöverskridande identitet?
Vad tycker du om begreppet könsöverskridande uttryck?
Vilka förändringar skulle ni föreslå för transpersoners rättigheter?
o Position i samhället?
o Inom olika instanser?
o Vid utsatthet för brott?
48
Ulrika Westerlund, förbundsordförande för RFSL
Vem är du? Kan du berätta lite om dig själv?
Hur länge har du arbetat för RFSL?
Vad är RFSL´s uppgifter?
Vad gör RFSL för transpersoner?
Vilken betydelse tror du att RFSL har för transpersoner?
Har ni några projekt framöver som riktar sig mot just transpersoner?
Hur upplever du transpersoners mående?
Behöver transpersoner extra stöd?
- i livet?
- vid rädsla?
- vid utsatthet för brott?
- vid kunskap?
På vilka platser behöver transkunskapen höjas? Förbättras?
Vad tycker du om straffskärpningsregeln? Vad behövs förändras/förbättras?
- ”Annan liknande omständighet” – vad tycker du om den termen?
- Om ni fick ändra, hur skulle formuleringen se ut istället?
Vad tycker du om benämningen hatbrott?
- behövs denna kategorisering för hatbrott?
- upplever du att transpersoner vill anmäla händelser som just hatbrott?
Vad tycker du om begreppet könsöverskridande identitet?
Vad tycker du om begreppet könsöverskridande uttryck?
Vilka förändringar skulle ni föreslå för transpersoners rättigheter?
- position i samhället?
- inom olika instanser?
- vid utsatthet för brott?
49
Maria Tillquist, brottsoffersamordnare vid RFSL´s brottsofferjour
Vem är du? Kan du berätta lite om dig själv?
Hur länge har du arbetat på RFSL´s brottsofferjour?
När startade jouren?
Varför startade jouren?
Vilka är det som kan höra av sig till er? Hur?
- Folk från hela Sverige? Storstäder? Småstäder?
- Uppmanar ni till att anmäla?
- Vad har folk för kunskap om sina rättigheter?
Hur når ni ut till målgruppen? Finns ni synligt?
Vad för typ av händelser får ni höra om?
Vad blir transpersoner utsatta för?
Har antalet transpersoner som hör av sig ökat/minskat?
- Vad kan det bero på?
Upplever du att transpersoner är extra utsatta i samhället?
Upplever du att transpersoner överlag är mer rädda?
Vad tycker du om straffskärpningsregeln?
- Formuleringen ”annan liknande omständighet”?
- Om/hur skulle du vilja att det stod istället?
50
Åklagare, Söderorts åklagarkammare i Stockholm
Vem är du, kan du berätta lite om dig själv?
Vad är en åklagares uppgift?
Hur ser sen vanlig dag ut?
Hur länge har du varit åklagare?
På vilket sätt besitter du transkompetens?
Hur ser transkunskapen ut bland åklagare? / domare/polis?
Vad tycker du om begreppet hatbrott?
Behövs denna kategorisering för hatbrott? Vettigt eller upprätthållande av minoriteter och
avvikare?
Vad tycker du om straffskärpningsregeln?
Behövs den förändras på något sätt?
Används den i den utsträckning som är nödvändig?
Om toleransen i samhället för transpersoner förändras – vad händer då med regeln?
Hur går de till när du får ett fall?
När klassificerar du något som hatbrott? Kan du lägga till det om du anser att det är
hatbrott? Ta bort?
Är många benägna att anmäla händelser som hatbrott?
Hur kan en anmälan om hatbrott mot en transperson se ut?
Hur kommer det sig att en vill anmäla hatbrottet?
Vad kan ligga bakom att en person inte anmäler?
Att gärningspersonen inte själv får vara transperson – för då räknas det inte som ett hatbrott?
Kan du förklara det lite mer?
Vad tror du om att en kan anmäla anonymt?
51
