Ungdomars uppfattning om läkemedel med fokus på receptfria

UPPSALA UNIVERSITET
Ingeborg Björkman, med. dr.
Marta Röing, med.dr.
Pia Bastholm-Rahmner, med.dr.
Inger Holmström, med. dr. Professor
2012-02-29
UNGDOMARS UPPFATTNING OM LÄKEMEDEL MED
FOKUS PÅ RECEPTFRIA ANALGETIKA
2012-02-20
Bilaga 2. Kartläggning av receptfria läkemedel:
Ungdomars uppfattning om läkemedel
med fokus på receptfria analgetika
Rapport från Läkemedelsverket
i samarbete med Uppsala Universitet
2012-02-29
Postadress/Postal address: P.O. Box 26, SE-751 03 Uppsala, SWEDEN
1 42, Uppsala
Besöksadress/Visiting address: Dag Hammarskjölds väg
Telefon/Phone: +46 (0)18 17 46 00 Fax: +46 (0)18 54 85 66
Internet: www.lakemedelsverket.se E-mail: [email protected]
UPPSALA UNIVERSITET
Ingeborg Björkman, med. dr.
Marta Röing, med.dr.
Pia Bastholm-Rahmner, med.dr.
Inger Holmström, med. dr. Professor
2012-02-29
UNGDOMARS UPPFATTNING OM LÄKEMEDEL MED
FOKUS PÅ RECEPTFRIA ANALGETIKA
2012-02-20
Innehållsförteckning
1 Sammanfattning ___________________________________________________________4
2 Bakgrund _________________________________________________________________4
3 Syfte _____________________________________________________________________5
3.1 Specifika frågeställningar _______________________________________________5
4 Metod ____________________________________________________________________6
4.1 Fokusgruppsintervjuer _________________________________________________6
4.2 Trovärdighet i kvalitativa studier__________________________________________6
4.3 Rekrytering och urval __________________________________________________7
4.4 Datainsamling och analys ______________________________________________7
4.4.1 Pilottest intervjumanual __________________________________________7
4.4.2 Genomförande ________________________________________________8
4.4.3 Analys av insamlad data _________________________________________9
5 Resultat _________________________________________________________________11
5.1 Vad ungdomar vet och inte vet _________________________________________11
5.1.1 Ungdomarnas kännedom av receptfria läkemedel ____________________11
5.1.2 Ungdomarnas frågor om receptfria läkemedel _______________________12
5.2 Hur ungdomar påverkas_______________________________________________13
5.2.1 Vad formar inställningen ________________________________________13
5.2.1.1 Föräldrar _____________________________________________13
5.2.1.2 Kamrater _____________________________________________13
5.2.1.3 Designen och färgen på läkemedelsförpackningen _____________14
5.2.2 Kunskapskällor _______________________________________________14
5.2.2.1 Föräldrar _____________________________________________14
5.2.2.2 Förpackningen och bipacksedeln __________________________15
5.2.2.3 Apoteket och sjukvårdsrådgivningen ________________________15
5.2.2.4 Kamrater _____________________________________________15
5.2.2.5 Internet_______________________________________________16
5.2.3 Reklam _____________________________________________________16
5.3 Hur ungdomar gör ___________________________________________________17
5.3.1 Eget bruk____________________________________________________17
5.3.2 Skillnader mellan kön och individer________________________________19
5.3.3 Ökad användning _____________________________________________20
2
UPPSALA UNIVERSITET
Ingeborg Björkman, med. dr.
Marta Röing, med.dr.
Pia Bastholm-Rahmner, med.dr.
Inger Holmström, med. dr. Professor
2012-02-29
UNGDOMARS UPPFATTNING OM LÄKEMEDEL MED
FOKUS PÅ RECEPTFRIA ANALGETIKA
2012-02-20
5.3.4 Andra användningsområden än avsett _____________________________20
5.4 Vad ungdomar tycker _________________________________________________22
5.4.1 Uppfattningar om tillgänglighet ___________________________________22
5.4.2 Uppfattningar om faror med läkemedel_____________________________24
5.4.3 Uppfattningar om näthandel _____________________________________25
5.5 Vad kan göras______________________________________________________25
5.5.1 Ungdomarnas råd till en kamrat som använder för mycket läkemedel _____25
5.5.2 Undervisning _________________________________________________27
5.5.3 Budskap till Läkemedelsverket ___________________________________28
6 Metoddiskussion __________________________________________________________30
7 Konklusion _______________________________________________________________31
7.1 En slentrianmässig användning _________________________________________31
7.2 Olika användning hos flickor och pojkar___________________________________31
7.3 Möjliga orsaker till ökad användning av smärtstillande _______________________31
7.4 Beteendet grundläggs i hemmet ________________________________________32
7.5 Kunskap och information ______________________________________________32
Referenser_________________________________________________________________33
Bilaga 1 ___________________________________________________________________34
Bilaga 2 ___________________________________________________________________35
Bilaga 3 ___________________________________________________________________36
3
UPPSALA UNIVERSITET
Ingeborg Björkman, med. dr.
Marta Röing, med.dr.
Pia Bastholm-Rahmner, med.dr.
Inger Holmström, med. dr. Professor
2012-02-29
UNGDOMARS UPPFATTNING OM LÄKEMEDEL MED
FOKUS PÅ RECEPTFRIA ANALGETIKA
2012-02-20
1 Sammanfattning
I syfte att undersöka ungdomars inställning till och uppfattning om receptfria läkemedel, med fokus
på analgetika, har en kvalitativ intervjustudie utförts på uppdrag av Läkemedelsverket. Hösten 2011
genomfördes tio fokusgruppsintervjuer med totalt 77 gymnasieungdomar runt om i landet, de flesta
från årskurs ett, men årskurs två och tre var också representerade. För att få ett brett erfarenhetsfält
valdes klasser med studieförberedande liksom yrkesförberedande inriktning, i större städer, förorter
och mindre städer och med stor geografisk spridning. Hälften av grupperna var blandade med både
pojkar och flickor och hälften var antingen pojkar eller flickor. Gruppintervjuerna leddes av en
moderator och en observatör och spelades in på ljudfil efter ungdomarnas samtycke. Inför analysen
skrevs intervjuerna ut ordagrant. Texten bearbetades genom kodning och sortering enligt vedertagna
metoder inom kvalitativ forskning.
Resultatet visar att ungdomar är väl bekanta med receptfria läkemedel, framför allt med
smärtstillande preparat. Hur de använder läkemedlen har oftast formats av hur deras föräldrar
behandlade dem när de var små och hur föräldrarna själva behandlar sina egna symtom. Attityder till
läkemedel tycks således grundläggas tidigt. Tillgången till läkemedel fick ungdomarna oftast från
hemmet.
Många ungdomar ser receptfria läkemedel som något ofarligt och användningen sker på ett
oreflekterat sätt. En frekvent användning kan ske utan att ungdomen är medveten om det. Några
ungdomar nämnde att smärtstillande kan användas för att bli lugn eller för att sova på. Det bör dock
påpekas att de flesta ungdomar använder receptfria läkemedel på ett sunt sätt.
Att flickor använder smärtstillande ingår i ett normalt vardagligt beteende. Flickor är också mer
öppna med sin användning och pratar med varandra om den och har nästan alltid med sig
smärtstillande läkemedel till skolan. Pojkarna pratade generellt inte om receptfria läkemedel och
hade sällan med sig tabletter till skolan.
Eftersom receptfria läkemedel upplevdes som välkända var det få ungdomar som initialt kände
behov av undervisning om dem i skolan. Under fokusgruppsintervjuerna skapades dock ett intresse
bland ungdomarna och många menade att det kunde vara bra om skolan gav information om
läkemedel och diskuterade vad sådan information skulle innehålla och hur den skulle presenteras.
Många ungdomar berättade att de uppskattar att de får information om nya receptfria läkemedel via
reklam. Internet sågs som en informationskanal av de flesta, men det fanns också ungdomar som inte
var vana att söka på Internet och kände sig osäkra på om de skulle kunna hitta tillförlitlig
information. Ungdomar ville söka fakta om läkemedel och då kunna besöka tillförlitliga sidor på
Internet. Några, främst pojkar, uttryckte att de hellre sökte information om andra personers
erfarenheter av läkemedel.
2 Bakgrund
Den 1 juli 2009 upphörde det svenska apoteksmonopolet, och senare samma år, 1 november,
öppnades även marknaden för försäljning av receptfria läkemedel i allmän handel
(Regeringskansliet; Läkemedelsverket, 2010). Ett viktigt skäl till reformen var, enligt
Socialdepartementet, att man ville öka tillgängligheten av läkemedel för allmänheten.
För att sälja receptfria läkemedel krävs en anmälan till Läkemedelsverket. Den som säljer receptfria
varor ska själv kontrollera sin verksamhet, så kallad egenkontroll, enligt ett upprättat
egenkontrollprogram. Uppföljning av egenkontrollen ska skötas av kommunen, övergripande tillsyn
4
UPPSALA UNIVERSITET
Ingeborg Björkman, med. dr.
Marta Röing, med.dr.
Pia Bastholm-Rahmner, med.dr.
Inger Holmström, med. dr. Professor
2012-02-29
UNGDOMARS UPPFATTNING OM LÄKEMEDEL MED
FOKUS PÅ RECEPTFRIA ANALGETIKA
2012-02-20
sköts av Läkemedelsverket. För att sälja läkemedel i allmän handel måste kunden vara minst 18 år.
Någon sådan åldersgräns finns inte för försäljning av läkemedel på apotek.
Vilka läkemedel som får säljas utanför apotek fastställs av Läkemedelsverket. Kriterier för sådana
läkemedel uppges vara att de är lämpliga för egenvård, att allvarliga biverkningar är sällsynta samt
att de är lämpliga med hänsyn till patientsäkerheten och skyddet för folkhälsan (SFS, 2009:730).
Under vintern 2010/11 publicerade Svenska Dagbladet en artikelserie om användningen av
receptfria läkemedel. I en av artiklarna uppmärksammades att när ungdomar överdoserar läkemedel
sker det oftast med smärtstillande preparat, och i en annan artikel beskrevs att ungdomar ofta
använder analgetika flera gånger i veckan (SvD, 2010a-b).
I Läkemedelsverkets allmänna uppdrag ingår att kartlägga och analysera läkemedelsanvändningen i
Sverige. Just nu pågår en omfattande undersökning som syftar till att beskriva effekter av
omregleringen av försäljning av läkemedel. Undersökningen är uppdelad i flera delar och ett
delprojekt handlar om de receptfria läkemedlen. Inom delprojektet kommer man att ta fram data över
hur allmänheten använder receptfria läkemedel samt undersöka vad som finns dokumenterat när det
gäller bieffekter och intoxikationer. Dessutom vill man rikta speciellt fokus på ungdomar och deras
användning av receptfria läkemedel. Idag saknas det forskning om hur ungdomar förstår och
använder receptfria läkemedel. Dock finns en allmän uppfattning utifrån bland annat media att
ungdomar och deras syn på läkemedel innebär en särskild problematik och därför önskar man få mer
kunskap i denna fråga. Initiativ togs därför till en intervjuundersökning bland ungdomar i Sverige för
att generera välunderbyggda hypoteser. Resultatet från denna undersökning planeras i ett nästa steg
kunna ligga till grund för en bredare enkätundersökning bland landets ungdomar. Dessutom planeras
att det insamlade materialet skulle användas för publicering i lämplig vetenskaplig tidskrift.
3 Syfte
Det övergripande syftet med föreliggande projekt var att studera och analysera ungdomars
inställning till och uppfattning om receptfria läkemedel med fokus på analgetika.
3.1 Specifika frågeställningar
1. Hur tänker ungdomar kring sin egen (och andras) användning av receptfria analgetika och andra
receptfria läkemedel?
2. Vilka olika uppfattningar om tillgänglighet, farlighet, effekt, näthandel med fokus på receptfria
analgetika finns bland ungdomar?
3. Finns det skillnader i hur ungdomarna ser på de olika inköpsställena för receptfria läkemedel,
dvs. detaljhandel, apotek och näthandel?
5
UPPSALA UNIVERSITET
Ingeborg Björkman, med. dr.
Marta Röing, med.dr.
Pia Bastholm-Rahmner, med.dr.
Inger Holmström, med. dr. Professor
2012-02-29
UNGDOMARS UPPFATTNING OM LÄKEMEDEL MED
FOKUS PÅ RECEPTFRIA ANALGETIKA
2012-02-20
4 Metod
Baserat på syftet och frågeställningarnas karaktär har en kvalitativ forskningsansats används.
Kvalitativa forskningsmetoder utvecklades först inom human- och socialvetenskaperna men har
alltmer kommit att etableras inom medicinsk vetenskap (Malterud, 2001a). Med kvalitativa metoder
kan man förstå faktorer som inte kan påvisas eller är svåra att påvisa med kvantitativa enkätmetoder,
som till exempel hur människor tänker, upplever, känner och uppfattar sin omgivning (Patton, 1990;
Malterud, 2001a; Thörn, 2001). Dessa metoder omfattar olika strategier för en systematisk
insamling, organisering och tolkning av textmaterialet som insamlats genom samtal eller
observationer (Malterud, 2001b). Data för analys samlas in genom t.ex. semistrukturerade intervjuer
med enskilda individer eller grupper.
4.1 Fokusgruppsintervjuer
Utifrån studiens syfte, att förstå hur ungdomar tänker kring frågor som berör receptfria läkemedel,
har data insamlats med fokusgruppsintervjuer. Fokusgruppsintervjuer kan vara lämpliga vid alla
stadier av ett forskningsprojekt, men är särskilt användbara när man vill inhämta kunskap om ett
område där kunskapen är begränsad (Kitzinger, 1995). Inom hälso- och sjukvård används
fokusgrupper bland annat för att undersöka allmänhetens förståelse och upplevelser av sjukdom,
sjukvård och hälsobeteenden (Kitzinger, 1995). En fördel med att använda fokusgruppsintervjuer
med ungdomar är att de ofta känner sig tryggare och mer bekväma än vid enskilda intervjuer (Patton,
1990).
En fokusgruppintervju är en intervju genomförd med en definierad grupp av individer avseende ett
specifikt ämne eller område (Patton, 1990). En grupp, vanligtvis bestående av 5 - 10 personer med
gemensam bakgrund, deltar i intervjun under 1 – 2 timmar. I en given studie genomförs ett antal
olika fokusgrupper med syftet att identifiera skilda perspektiv och förstärka de mönster som
avtecknar sig (Patton, 1990). I motsats till en serie individuella intervjuer kan deltagarna i en
fokusgrupp höra varandras svar och ytterligare kommentera, utveckla och komplettera sina svar.
Syftet är att samla in högkvalitativ data i ett socialt sammanhang där individer kan väga och värdera
sina uppfattningar gentemot andras (Patton, 1990). En styrka med att använda fokusgrupper är den
interaktionsprocess som uppstår och som stimulerar informanternas minnen, diskussion och debatt
(Kitzinger, 1995; Wibeck, 2000).
4.2 Trovärdighet i kvalitativa studier
Som i kvantitativ forskning finns det också inom kvalitativ forskning ett antal olika strategier för att
säkra god kvalitet och öka tillförlitligheten i studien. Den här studien har genomförts av forskare
med god erfarenhet av kvalitativa metoder och arbetet har bedrivits enligt de kvalitetskriterier som
har identifierats av Guba och Lincoln (1989): trovärdighet, pålitlighet och överförbarhet. I strävan
efter trovärdighet har datainsamling och analys genomförts så noggrant som möjligt, och av flera
forskare som samarbetar. Forskningsprocessen beskrivs nedan i detalj för att underlätta förståelsen
och säkra studiens pålitlighet. Trovärdighet säkras genom citat vilka visar att resultaten bygger på
studiematerialet. Överförbarheten refererar till möjligheten att resultaten kan utnyttjas även i andra
sammanhang och grupper. Målet är att beskriva metoden och data på ett sätt så att den som läser
förstår vilket sammanhang studien refererar till, och därmed kan förstå i vilka liknande situationer
resultatet kan tillämpas.
6
UPPSALA UNIVERSITET
Ingeborg Björkman, med. dr.
Marta Röing, med.dr.
Pia Bastholm-Rahmner, med.dr.
Inger Holmström, med. dr. Professor
2012-02-29
UNGDOMARS UPPFATTNING OM LÄKEMEDEL MED
FOKUS PÅ RECEPTFRIA ANALGETIKA
2012-02-20
4.3 Rekrytering och urval
Data har samlats in med hjälp av 10 fokusgruppsintervjuer med gymnasieungdomar i åldrarna 16-19
år strategiskt över hela landet under perioden september - december, 2011. Urvalet av ungdomar har
skett utifrån en geografisk spridning, från storstad till landsbygd, samt utifrån inriktning på
gymnasieprogram (se tabell 1 nedan). Valet av olika inriktningar på gymnasieprogram gjordes för att
få fram så många olika uppfattningar och attityder som möjligt och inte för att jämföra grupperna
sinsemellan. Detta urvalförfarande gör att ett brett erfarenhetsfält täcks.
För att säkerställa att inga elever ska kunna identifieras nämns bara de städer/kommuner som deltog
i studien, nämligen: Malmö, Mölnlycke, Kungsbacka, Motala, Linköping, Södertälje, Upplands Bro,
Filipstad, Umeå och Boden.
Rekrytering av ungdomar till fokusgruppsintervjuerna har skett genom att forskarna kontaktat rektor
på valda gymnasieskolor. Rektor utsåg sedan en kontaktperson, en lärare eller skolsköterska, som
sedan organiserade fokusgrupperna. Vid några tillfällen kontaktades först en intresserad lärare och
sen skedde kontakten med rektor. Vid positivt gensvar från skolan lämnades ett informationsbrev
adresserat till rektorn och till kontaktpersonen. Brevet innehöll information om det övergripande
syftet med studien, vem som är huvudman, vad resultat ska användas till, metoden som kommer att
användas och att deltagande i studien är frivilligt (bilaga 1). Därefter diskuterades medverkan och
tillvägagångssätt vid urvalet av elever. Med assistans från kontaktpersonen har sedan eleverna
informerats om studiens syfte, tillvägagångssätt och att ett deltagande i studien var frivilligt och att
de garanterades konfidentialitet. De ungdomar som visade ett intresse fick ett skriftligt dokument om
studiens syfte och ändamål samt telefonnummer till forskarna (bilaga 2). Tillvägagångssättet vid
urvalet av ungdomar har skiljt sig åt mellan skolorna men det gemensamma har varit att vi har fått
tillgång till informationsrika fall (Patton, 1990), dvs. elever som är villiga att diskutera sina
erfarenheter i grupp. Samtliga ungdomar fick tillstånd från skolan att delta i fokusgruppsintervjuerna
under skoltid. Som tack för sitt deltagande fick ungdomarna varsin biobiljett.
Totalt kontaktades 12 gymnasieskolor i Sverige. Av dessa var det två som av praktiska skäl avstod
från att delta i studien.
Regionala etikprövningsnämnden i Uppsala har lämnat ett godkännande i ett rådgivande yttrande av
studiens upplägg, Dnr 2011/157.
4.4 Datainsamling och analys
4.4.1 Pilottest intervjumanual
För att säkerställa att vi fick svar på syftet med undersökningen samt att inga integritetskränkande
frågor ställdes har intervjumanualen testats på två gymnasieskolor, en i Stockholm och en i Uppsala.
Totalt deltog 14 ungdomar mellan 17 till 19 år (5 pojkar och 9 flickor) från Naturvetenskapliga
respektive Handels- och administrationsprogrammet.
För att inspirera och ”värma upp” ungdomarna i fokusgruppsintervjuerna läste moderatorn upp en
artikel som aktualiserar problematiken kring överanvändning av receptfria läkemedel (SvD, 2010ab). Då det visade sig att ungdomarna efter denna inledning fokuserade mer på vad de hade hört att
andra ungdomar hade upplevt och hade svårt att fokusera på de egna upplevelserna lämnade vi
denna typ av uppvärmning. Under de följande 10 intervjuerna valde vi istället att ta upp artikeln i ett
senare skede under gruppintervjun.
7
UPPSALA UNIVERSITET
UNGDOMARS UPPFATTNING OM LÄKEMEDEL MED
FOKUS PÅ RECEPTFRIA ANALGETIKA
Ingeborg Björkman, med. dr.
Marta Röing, med.dr.
Pia Bastholm-Rahmner, med.dr.
Inger Holmström, med. dr. Professor
2012-02-29
2012-02-20
Ungdomarna i pilotintervjun hänvisade till att överanvändning av receptfria läkemedel var en
mognadsfråga som i större utsträckning berörde ungdomar i åldrarna 13-16 år, dvs. den ålder då man
”lär känna sig själv”. Efter dessa uttalande och med hänvisning till den litteratur som finns i ämnet
valde vi att fokusera på yngre gymnasieungdomar i åk 1.
4.4.2 Genomförande
Sammanlagt har 10 olika fokusgrupper utförts i Sverige (tabell 1). Utifrån tidigare dokumentation är
användningen av receptfria läkemedel huvudsakligen ett problem som berör flickor i större
utsträckning än pojkar (SvD, 2010a-b; Westerlund et al, 2007). För att undersöka detta har vi utfört
fokusgruppsintervjuer med såväl enkönade som blandade grupper. Total har 77 ungdomar deltagit i
studien, varav 33 pojkar och 44 flickor i åldrarna 16-19 år. Varje fokusgruppsintervju har bestått av
5-9 gymnasieungdomar.
TABELL NR 1. INDELNING AV DE 10 FOKUSGRUPPSINTERVJUERNA UTIFRÅN GEOGRAFISK SPRIDNING, ORT,
INRIKTNING GYMNASIEPROGRAM, KÖNSFÖRDELNING I GRUPPERNA OCH ÅRSKURS.
Kategori
Indelning
Antal grupper
Geografisk spridning
Södra
5
Mellersta
3
Norra
2
Stor stad
3
Mindre stad
3
Förort
4
Studieförberedande
5
Yrkesförberedande
5
Blandad grupp
5
Endast pojkar
2
Endast flickor
3
Åk 1 (16-17år)
7
Åk 2 (17-18år)
1
Åk 2-3 (17-19år)
1
Åk 1-3 (16-19år)
1
Ort
Inriktning gymnasieprogram*
Könsfördelning
Årskurs
*Eleverna kom från följande program: Samhällsvetenskap, Samhällsvetenskap med olika kombinationer av samhälleekonomi-estetiskt program, Naturvetenskap (2 st), Estetiskt program, Fordonsteknik, Vård- och omvårdnadsprogram
Restaurang- & livsmedel, IT och support, Bygg och anläggning. De fem sista räknas främst som yrkesförberedande och
de övriga som studieförberedande. Någon skarp gräns går dock inte att dra eftersom elever i yrkesförberedande
program kan välja till ämnen så att de får högskolekompetens.
Efter vissa omarbetningar från erfarenheterna av pilotintervjuerna har intervjuerna genomförts med
öppna frågor kring teman i frågeställningarna för studiens syfte, som beskrivits på sidan 5 (se
intervjumanual, bilaga 3).
Två forskare utförde gruppintervjuerna. En forskare var moderator och ledde gruppintervjun och den
andre var med som observatör. Moderatorn har en viktig roll då denne bildar en slags norm för vad
8
UPPSALA UNIVERSITET
Ingeborg Björkman, med. dr.
Marta Röing, med.dr.
Pia Bastholm-Rahmner, med.dr.
Inger Holmström, med. dr. Professor
2012-02-29
UNGDOMARS UPPFATTNING OM LÄKEMEDEL MED
FOKUS PÅ RECEPTFRIA ANALGETIKA
2012-02-20
som är socialt accepterat i gruppen och måste också ha förmåga att se till att alla får komma till tals.
Diskussionen grundas på deltagarnas egen erfarenhet i ämnet och det är viktigt att diskussionen förs
mellan deltagarna och inte med moderatorn (Kitzinger, 1995). Observatörens roll var att fånga den
information som inte kan spelas in på band som till exempel interaktionen mellan informanterna men
även för att ställa följdfrågor som ett komplement till moderatorns frågor (Wibeck, 2000).
Fokusgruppsintervjuerna utfördes på skoltid så att ungdomarna fick vara i den miljön som kändes
bekant för dem. En obekant miljö kan upplevas som främmande och hämma diskussionen (Wibeck,
2000). För att öka tryggheten men även för att underlätta interaktionen mellan ungdomarna i
gruppintervjun valdes oftast elever från samma klass eller parallellklass. Vid två tillfällen deltog
elever från två eller tre olika klasser. Ungdomarna fick sitta runt ett bord tillsammans med
moderatorn och observatören. Efter samtycke från ungdomarna spelades samtliga gruppintervjuer in
på ljudfil för att sedan skrivas ut ordagrant. Ingen av deltagarna i fokusgruppen nämns vid sina egna
namn utan förblir anonyma vid transkriberingen. Varje gruppintervju pågick mellan 55-90 minuter.
4.4.3 Analys av insamlad data
Utifrån studiens syfte, samt att insamlad data ska utgöra underlag för en kvantitativ
enkätundersökning, har innehållsanalys valts som analysmetod (Graneheim & Lundman, 2004).
Innehållsanalys enligt Graneheim och Lundman kan göras på olika nivåer – på manifest eller latent
nivå. Det manifesta innehållet handlar om det uppenbara i en text medan det latenta innehållet är det
som inte är direkt synligt utan måste tolkas för att framträda. Vår analys har fokuserat på det
manifesta innehållet. Ett avsteg gjordes från denna analysmetod i den inledande fasen av analysen.
Istället för att starta med kodningen direkt grovsorterades materialet i 22 preliminära subkategorier
vilka i en gemensam diskussion hade identifierats efter genomläsning av den transkriberade texten
(Patton, 1990; Malterud, 2001a). Först i nästa steg startade den systematiska kodningen för att sedan
kunna hjälpa till att sortera innehållet och identifiera mönster i texten (Graneheim & Lundman,
2004). Analysen har utförts av tre forskare med god erfarenhet i kvalitativ metodik. Nedan beskrivs
de olika stegen i analysprocessen:
1. De transkriberade intervjuerna genomlästes ett flertal gånger individuellt.
2. Utifrån syftet med studien och innehållet i de transkriberade intervjuerna gjorde forskarna
tillsammans upp ett systematiskt system för kategorisering av data. Detta system bestod av
22 preliminära subkategorier som exempelvis: kännedom om receptfria läkemedel, handla
på Internet, kunskapskällor, vad formar inställningen mm. Varje enskilt transcript sorterades
sedan efter denna struktur.
3. Texten i varje preliminär subkategori kodades, och därefter grupperades och strukturerades
den efter innehåll och tillhörighet, se exempel i ruta 1 nedan.
4. Samtliga preliminära subkategorier sammanfattades och några slogs samman, kvar var då
15 subkategorier.
5. Subkategorierna grupperades i 5 kategorier.
6. För att illustrera och validera identifierade kategorier har citat från gruppintervjuerna
använts.
9
UPPSALA UNIVERSITET
Ingeborg Björkman, med. dr.
Marta Röing, med.dr.
Pia Bastholm-Rahmner, med.dr.
Inger Holmström, med. dr. Professor
2012-02-29
UNGDOMARS UPPFATTNING OM LÄKEMEDEL MED
FOKUS PÅ RECEPTFRIA ANALGETIKA
2012-02-20
I den kvalitativa analysprocessen har inte fokus varit att ta reda på hur många ungdomar som har en
viss uppfattning eller attityd till ett ämne utan att fånga så många olika uppfattningar och attityder
som möjligt.
Ruta 1. Exempel för att illustrera analyssteg 3
En preliminär subkategori var ”Vad formar inställningen”. Alla uttalanden från samtliga intervjuer
som hade sorterats under den subkategorin lästes igenom och kodades. Därefter sorterades texten i
grupper efter innehåll. Det är innehållet i texten som bestämmer vilka grupper som bildas. Grupperna
i den här subkategorin handlade om ”föräldrar”, ”kamrater” och ”förpackningen”.
Exempel på uttalanden som sorterades inom gruppen ”föräldrar” i subkategorin ”Vad formar
inställningen” är:
”Men jag har fått en grej från pappa, han är norrlänning, där aldrig läkemedel... det hjälper inte, det är bara
bita ihop.... Det är väl så att farsan är lite hårdare än morsan..... mamma säger ta en huvudvärkstablett..
Och man lyssnar mer på pappa…” (pojke)
”Ja. Alltså de har man ju, de här som är liksom fria, de, de har man ju typ haft sen man var liten, och då har
ju föräldrarna gett en. Sen när man blir äldre så följer man ju fortfarande de typ spåren om man säger, då
tar man ju så mycket de har gett en. Eller mer, det beror ju på hur gammal man är också.” (flicka)
”Föräldrar. Min mamma. Jag har haft mycket Alvedon förut. Nej men när jag har haft ont i huvudet har hon
sagt men ta en Alvedon....och då har man gjort det och det har jag fortsatt med det.” (flicka)
”Men jag, jag tror att jag är ganska så där, influerad av hur mina föräldrar medicinerar i alla fall. De tar
aldrig något sånt. Alltså de tar nästan aldrig några sådana där Alvedon eller grejer.” (pojke)
”Alltså det är väl.....alltså hur man har hanterat, alltså liknande situationer och sådant tidigare när man var
yngre…med typ smärta och sånt, om man har fått plåster eller inte ett plåster, alltså det är nästan lite
samma sak, det känner jag, alltså hur man ska hantera situationen...om man ska ta hjälp ut av läkemedel
och så vidare eller bara låter det läka naturligt.” (pojke)
10
UPPSALA UNIVERSITET
UNGDOMARS UPPFATTNING OM LÄKEMEDEL MED
FOKUS PÅ RECEPTFRIA ANALGETIKA
Ingeborg Björkman, med. dr.
Marta Röing, med.dr.
Pia Bastholm-Rahmner, med.dr.
Inger Holmström, med. dr. Professor
2012-02-29
2012-02-20
5 Resultat
Resultatet presenteras i kategorier och subkategorier enligt tabell 2. En del av dessa kategorier var
väntade, medan andra växte fram under analysarbetet. Därefter följer en beskrivning av varje
subkategori tillsammans med citat från intervjuerna.
TABELL NR 2. RESULTAT AV INNEHÅLLSANALYSEN – UNGDOMARS UPPFATTNING AV RECEPTFRIA
LÄKEMEDEL
Kategori
Subkategori
1. Vad ungdomar vet och inte vet
Ungdomarnas kännedom om receptfria läkemedel
Ungdomarnas frågor om läkemedel
2. Hur ungdomar påverkas
Vad formar inställningen
Kunskapskällor
Reklam
3. Hur ungdomar gör
Eget bruk
Skillnader mellan kön och individer
Ökad användning
Andra användningsområden än avsett
4. Vad ungdomar tycker
Uppfattningar om tillgänglighet
Uppfattningar om faror med läkemedel
Uppfattningar om näthandel
5. Vad kan göras
Ungdomarnas råd till en kamrat som använder för mycket läkemedel
Undervisning i skolan
Budskap till Läkemedelsverket
5.1 Vad ungdomar vet och inte vet
Kategori ett ger en generell bild av ungdomarnas kännedom, frågor, uppfattningar och
missuppfattningar om receptfria läkemedel. De kände till olika typer av receptfria läkemedel och var
mest vana med smärtstillande där de också kunde nämna olika produktnamn. Många ansåg att de
visste vad de behövde veta om smärtstillande läkemedel, men hade samtidigt många frågor om hur
de skulle användas.
5.1.1 Ungdomarnas kännedom av receptfria läkemedel
Alla ungdomar kände till receptfria läkemedel. De fabrikantnamn som nämndes var olika
smärtstillande tabletter vilket tyder på att det var dessa som de var mest bekanta med. Annars
nämndes nässpray, allergitabletter, aknemedel och medel vid hosta och halsont men oftast utan att
säga ett speciellt fabrikantnamn.
11
UPPSALA UNIVERSITET
Ingeborg Björkman, med. dr.
Marta Röing, med.dr.
Pia Bastholm-Rahmner, med.dr.
Inger Holmström, med. dr. Professor
2012-02-29
UNGDOMARS UPPFATTNING OM LÄKEMEDEL MED
FOKUS PÅ RECEPTFRIA ANALGETIKA
2012-02-20
”Nässpray.” (pojke)
”Panodil” (pojke)
”Huvudvärkstabletter.” (pojke)
”Är inte det samma sak....” (pojke)
”Jo fast det finns olika. Det finns inte bara Panodil” (pojke)
Många var osäkra på vad som var ett läkemedel och vilka som var receptfria respektive
receptbelagda. En vanlig uppfattning tycktes vara att de receptfria läkemedlen inte var lika starka
som de receptbelagda och några menade att de därför inte var lika allvarliga och att det inte var lika
viktigt med information om dem.
”För så... om det skulle vara någonting som skulle vara så viktigt då borde allt vara receptbelagt i så
fall.” (flicka)
Det fanns ungdomar som sa att det var viktigt att använda Alvedon enligt de instruktioner som finns
medan andra menade att det var ett så välkänt medel så det behövdes inte någon information. När det
gällde effekten av Alvedon uppfattade några det som att den blir sämre om Alvedon används ofta.
”Men en sorts tolerans är det ändå för att till slut hjälper det inte lika effektivt mot huvudvärk.” (pojke)
5.1.2 Ungdomarnas frågor om receptfria läkemedel
Många av ungdomarnas frågor angående receptfria läkemedel handlade om smärtstillande
läkemedel, hur de doseras, hur de kan kombineras och när de kan bli farliga att använda, vilket
gällde framför allt Alvedon.
”Ja. Om två Panodil inte hjälper så kanske man kan ta Ipren istället .....eller Treo.” (flicka)
”Kan man ändra direkt” (moderator)
”Är det bra att göra så?” (flicka)
”Nej 4 timmar senare.” (flicka)
”Är de inte likadana eller jag vet inte.” (pojke)
”Jag vet inte vad det är för skillnad på dem faktiskt....Samma effekt tror jag. De innehåller olika...”
(pojke)
”Det är smärtstillande men ...alltihop .....men jag vet inte vad det är för skillnad på dem.” (flicka)
”Vart går gränsen...typ om man tar 30 stycken dör man inte...eller?” (flicka)
Det fanns också mer allmänna frågor som att varför läkemedel med samma aktiva substans kunde ha
olika namn, hur många receptfria läkemedel det fanns, vilka receptfria läkemedel som var vanligast.
Ett par ungdomar frågade om det gick att lita på informationen i FASS respektive om
Läkemedelsverkets roll när svininfluensavaccinet godkändes.
”Men kan man lita till hundra procent på informationen som står om läkemedel?” (flicka)
12
UPPSALA UNIVERSITET
Ingeborg Björkman, med. dr.
Marta Röing, med.dr.
Pia Bastholm-Rahmner, med.dr.
Inger Holmström, med. dr. Professor
2012-02-29
UNGDOMARS UPPFATTNING OM LÄKEMEDEL MED
FOKUS PÅ RECEPTFRIA ANALGETIKA
2012-02-20
Slutligen fanns mer specifika frågor om exempelvis ett receptfritt läkemedel som en av ungdomarna
använde och om receptbelagda läkemedel som de antingen använde eller var nyfiken på, det gällde
Concerta, p-piller eller en drog som de tyckte borde vara godkänd som läkemedel (cannabis).
5.2 Hur ungdomar påverkas
Kategori två sammanfattar ungdomarnas egna uppfattningar om faktorer som kan påverka deras
användning av receptfria läkemedel. Inställningen till läkemedel påverkades främst av föräldrarna
men även till viss del av kamrater och utseendet på läkemedelsförpackningen. Källor till kunskap
och information om läkemedel var främst föräldrar och i viss mån texten på
läkemedelsförpackningen. Några hade sökt information via apotek och sjukvårdsupplysningen,
frågat vänner eller läst på bipackssedeln i läkemedelsförpackningen och på Internet. Även reklam
hade en viss påverkan på ungdomarnas användning av läkemedel.
5.2.1 Vad formar inställningen
5.2.1.1 Föräldrar
Det fanns olika uppfattningar om hur ungdomarna tyckte att de hade formats i sitt sätt att använda
receptfria läkemedel. Många ungdomar upplevde att de hade ärvt den grundläggande inställningen
från sina föräldrar. En del ungdomar uttryckte att de tog med sig samma medicineringsbeteende som
föräldrarna använt när barnen var yngre. Var föräldrarna frikostiga eller restriktiva så påverkade det
hur man senare i livet hanterade läkemedel menade många ungdomar. Andra menade att de inte hade
påverkats av föräldrarnas medicineringsbeteende, eller att de gjorde det motsatta. Några ungdomar
tyckte att föräldrarna borde utbildas och informeras om receptfria läkemedel eftersom att
ungdomarna ofta ärvde deras medicineringsbeteende.
”Föräldrar. Min mamma. Jag har haft mycket Alvedon förut. När jag har haft ont i huvudet har hon sagt
men ta en Alvedon....och då har man gjort det och det har jag fortsatt med det.” (flicka)
”Men jag, jag tror att jag är ganska så där, influerad av hur mina föräldrar medicinerar i alla fall. De tar
aldrig något sånt. Alltså de tar nästan aldrig några sådana där Alvedon eller grejer.” (pojke)
”Om man har haft en svår uppväxt och ens föräldrar har hållit på och tagit mycket läkemedel så kan
det ju hända att man blir som de eller så gör man tvärt emot, att man blir rädd och tänker…” (flicka)
5.2.1.2 Kamrater
Några ungdomar trodde att det var en blandning mellan hur föräldrarna hanterade läkemedel och hur
man själv som person hanterade smärta men de sa också att kompisarna hade en påverkan på hur de
använde läkemedel. Ungdomarna berättade att det kunde vara lätt att ta en tablett även ifall man inte
hade något behov av det, utan det blev som en påverkan eller påtryckning. Ifall kompisen tog ett
läkemedel så kunde man också ta en tablett mer ”slentrianmässigt”.
”Nej men det är väl kanske mer att, alltså, om man är med en kompis i skolan hela dagen och så mår
hon jättedåligt och sedan så liksom och tar en Alvedon var tredje timme eller något sånt här ...så
13
UPPSALA UNIVERSITET
Ingeborg Björkman, med. dr.
Marta Röing, med.dr.
Pia Bastholm-Rahmner, med.dr.
Inger Holmström, med. dr. Professor
2012-02-29
UNGDOMARS UPPFATTNING OM LÄKEMEDEL MED
FOKUS PÅ RECEPTFRIA ANALGETIKA
2012-02-20
känner man kanske själv sedan då ...alltså att huvudet, så som hon sa naturligt, inbillar sig rätt
mycket...tankarna börjar ...jag nu har jag också ha lite ont....nu har jag också lite ont i huvudet kan jag
också få en. Alltså det är just så som trycket kan bli.” (flicka)
”Så man testar.” (pojke)
”Nej. Alltså din hjärna inbillar dig att du har ont i huvudet....så i fall kompisen går och hänger hela
dagen och mår dåligt....då blir jag typ, ah jag gör så att jag också mår dåligt, så tar man en tablett fast
man egentligen inte har ont i huvudet....man bara tänker att man har ont i huvudet.” (flicka)
”Det kan jag tänka mig att det kan bli.” (flicka)
”Ja så... brukar det vara.” (pojke)
”Är det någonting som ni andra känner igen?” (moderator)
Alla säger ja.
”Man blir ju som man umgås oavsett vad.” (flicka)
Flickorna berättade att de ibland tipsade varandra om vilket läkemedel de kunde använda. Detta
gällde framförallt vilka läkemedel som var bra att använda vid mensvärk. Pojkarna tipsade istället
varandra om vilket proteinmedel som var bäst för att bygga muskler.
5.2.1.3 Designen och färgen på läkemedelsförpackningen
Några ungdomar berättade att de tyckte att användningen (och inställningen) även påverkades av hur
ett läkemedel var förpackat och vilken färg det hade. De sa att en läkemedelsförpackning inte skulle
vara så lockande utan mer skrämmande.
”De skulle designa Alvedonförpackningar så där då....” (moderator)
”Ja. Precis. Jätteläskig förpackning. Det är rådet kanske till läkemedelsverket....” (moderator)
”Ja, alltså så de ser mer allvarliga ut...och så. Så här lila ..man bara.....OK jag kan ta 10 stycken utan
att något händer....sedan.” (flicka)
”Lila är gott och grönt är?” (moderator)
”Nej men förstår ni...” (flicka)
”Paketet nu är lila på Ipren, det känns mer som att det är ingenting.... eller om det gult eller sånt här
grönt, men om det är mer så här som det där blodröda färgen som den här drickan är...” (flicka)
5.2.2 Kunskapskällor
5.2.2.1 Föräldrar
Föräldrarna verkade vara den största kunskapskällan för ungdomarna då det var till föräldrarna som
de oftast vände sig med sina frågor om läkemedel. Ungdomarna sa att det var i första hand
föräldrarna som de tyckte skulle informera dem om läkemedel. De berättade även att det bildades en
slags allmän kunskap om läkemedel genom att de bland annat hörde vad och hur det pratades om
läkemedel i hemmet eller när de till exempel följde med en förälder till apoteket. Även om
ungdomarna inte deltog i samtalet så hörde de vad som sades mellan föräldern och
apotekspersonalen.
I början frågade ungdomarna föräldrarna sedan lärde de sig vilket läkemedel de skulle ta och hur
mycket. Det första de fick lära sig var de vanligaste smärtlindrande läkemedlen som Alvedon och
Panodil. Många ungdomar berättade att när de inte kände till ett läkemedel så frågade de föräldrarna
14
UPPSALA UNIVERSITET
UNGDOMARS UPPFATTNING OM LÄKEMEDEL MED
FOKUS PÅ RECEPTFRIA ANALGETIKA
Ingeborg Björkman, med. dr.
Marta Röing, med.dr.
Pia Bastholm-Rahmner, med.dr.
Inger Holmström, med. dr. Professor
2012-02-29
2012-02-20
vad man skulle ta och hur ofta. Många berättade att de inte chansade med att ta ett läkemedel utan att
först fråga föräldrarna eller andra närstående.
”Sen så om det är någon medicin, eller om jag har ont någonstans och inte vet vilken medicin jag kan
ta, så kan jag alltid gå och fråga henne [mormor]” (pojke)
5.2.2.2 Förpackningen och bipacksedeln
Många ungdomar berättade att de oftast inte behövde någon information om de vanligaste
läkemedlen som de tog som till exempel Alvedon och Panodil. Dessa läkemedel kände de igen sedan
tidigare och visste hur det fungerade och skulle doseras. Men ifall de skulle börja med ett nytt
läkemedel eller ifall de hade glömt bort någon information så läste de oftast på
läkemedelsförpackningen. På förpackningen stod den viktigaste informationen om dosering och
effekt som man behövde veta, ansåg många ungdomar. De flesta visste att det fanns ytterligare
information i bipacksedeln men de var få som läste den. Några få ungdomar berättade att de läste
bipacksedeln för att få fördjupad information om till exempel biverkningar, vid allergi eller för att ta
reda på ifall man kunde dricka alkohol tillsammans med läkemedlet.
”Om det är något nytt läkemedel så kanske man läser det. Om det är till exempel någonting man har
haft ett tag så gör man inte det.” (flicka)
5.2.2.3 Apoteket och sjukvårdsrådgivningen
Några ungdomar valde att gå till apoteket och fråga om vilket läkemedel de skulle ta för en specifik
åkomma. Någon sa att det var enkelt och lätt, och att de kunde fråga vad som helst. De litade på
apotekets information. Men ibland blev de missnöjda när personalen tog fram det vanligaste
läkemedlet mot besväret vilket ofta var ett läkemedel som var känt och som ungdomarna hade testat
tidigare men inte blivit hjälpta av. Några ungdomar berättade att de även hade ringt till
sjukvårdsupplysningen för att få mer information om läkemedel.
”Man frågar ju hellre de på apoteket då. Det år dem man tror på för det är ju de som visar en vad man
ska ta för någonting när jag har det här, då visar de istället. Det är de man tror mest på.” (flicka)
”Fast det är lite läskigt när man kommer till den där växeln, när de ställer en massa frågor och sådant
där... mmm okey, jag vet inte, och så lägger man på och så får man ringa upp igen för att man måste
tänka efter vad man skulle säga.” (flicka)
5.2.2.4 Kamrater
Det var inte ofta ungdomarna pratade med varandra om läkemedel. Men ibland kunde de fråga en
kompis om vilket läkemedel som var bäst för menssmärtor. En kunskap som de hade fått från
kamrater var att man inte skulle blanda läkemedel med alkohol.
”Ja jag har nog frågat också, just för mensvärk och sådant.” (flicka)
15
UPPSALA UNIVERSITET
Ingeborg Björkman, med. dr.
Marta Röing, med.dr.
Pia Bastholm-Rahmner, med.dr.
Inger Holmström, med. dr. Professor
2012-02-29
UNGDOMARS UPPFATTNING OM LÄKEMEDEL MED
FOKUS PÅ RECEPTFRIA ANALGETIKA
2012-02-20
5.2.2.5 Internet
Det fanns tre olika uppfattningar bland ungdomarna om att söka kunskap och information om
läkemedel på Internet. De flesta hade aldrig sökt information om läkemedel men för många var
Internet en naturlig väg för att söka kunskap. De skulle i så fall vara intresserade av fakta och inte av
hur andra använde läkemedel. De ansåg att information om andras erfarenhet skulle kunna komma
från den närmaste kretsen av vänner eller möjligen från ett kontrollerat forum på nätet baserat på
expertkunskaper i ämnet, annars litade de inte på informationen. Ungdomarna nämnde Fass och
apotekets hemsida som tillförlitliga informationskällor. Några ungdomar hade sökt information på
Fass och andra hade googlat runt på flera olika sidor och när de hittade samma information på flera
sidor kunde de tro på innehållet.
”Möjligen om det är typ någon sådan där pålitlig källa som liksom har samlat in andras erfarenheter
och liksom på något vis gjort en undersökning av det och gjort det till fakta, men inte så där direkta,
om man kollar på något Internetforum, jag tyckte det här var skitbra, då skulle jag inte liksom…”
(pojke)
”[Då] kollar man ju olika källor om man kollar på Internet, om det står samma sak på sju åtta stycken
så …”(flicka)
En annan grupp ungdomar såg inte Internet som en informationskanal, de var inte vana att söka
information på det sättet och litade inte på den information som fanns där.
Några ungdomar berättade däremot att de sökte och läste om andras erfarenheter av läkemedel
genom att googla. Då fick de information om hur andra hade upplevt läkemedlet, hur det fungerade
och hur man doserade, vilka biverkningar som fanns med mera. Bland ungdomarna var det främst
pojkar som tog upp att de sökte information om andras erfarenheter på Internet. En populär sida som
nämndes var Flashback. Några pojkar berättade att de var ute på Flashback dagligen och en period
hade Alvedon varit ett av de heta ”toppämnen” som diskuterades. Alvedonfrågan hade diskuterats i
samband med att en pojke begick självmord i en on-line direktsändning, han hade även tagit en
mängd Alvedon och frågor om biverkningar kom då upp på sajten.
”Och typ recensioner vad folk tycker om det. [Jag] kollar träffar och ser hur det fungerar och hur man
ska dosera det och typ om man har någon har biverkningar eller något.” (pojke)
”Ja han hade testat. Och då, frågan var vad det kunde vara för biverkningar, och då skrev folk.”
(pojke)
5.2.3 Reklam
Många ungdomar tyckte att reklamen oftast var överdriven men att de ändå påverkades av
budskapet. Vissa ungdomar kunde, efter att de hade sett en viss reklam, be föräldrarna att köpa hem
läkemedlet. Några sa att de påverkades undermedvetet av reklamen och att detta sedan kunde styra
deras val av läkemedel. Reklamen gjorde att de fick kännedom om ett receptfritt läkemedel och
samtidigt att det fanns på apoteket. Reklam ansåg ungdomarna skulle finnas för speciella läkemedel
16
UPPSALA UNIVERSITET
Ingeborg Björkman, med. dr.
Marta Röing, med.dr.
Pia Bastholm-Rahmner, med.dr.
Inger Holmström, med. dr. Professor
2012-02-29
UNGDOMARS UPPFATTNING OM LÄKEMEDEL MED
FOKUS PÅ RECEPTFRIA ANALGETIKA
2012-02-20
men inte alla. De vanligaste läkemedlen, som exempelvis Alvedon, behövde ingen reklam eftersom
alla redan kände till den.
”Ja jag tror på det de säger... när mamma kommer hem så kanske jag säger bara typ det fanns en
reklam som gick och så liksom ... man går på det ...” (flicka)
Reklam kunde vara bra för att den informerade människor som hade symtom om vilka läkemedel de
kunde använda. Reklam kunde också vara skadlig för dem som inte behövde läkemedel men som
lockades att ta det. Några ungdomar sa att de själva inte skulle välja ett läkemedel utifrån reklam
men att det ändå var bra med informationen den gav. Några tyckte att reklamen gav all information
som de behövde. Andra sa att de saknade information om negativa konsekvenser och bieffekter i
reklamen och de menade att reklamen bara förmedlade ensidigt positiva budskap.
”Alltså vissa mediciner kanske man inte riktigt visste existerade eller visste fanns tillgängliga receptfritt
och då kan det väl vara bra med reklam, då man vet att man kan få det så, men jag skulle inte välja
läkemedel efter reklamen, utan i så fall för informationssyfte med reklamen.” (pojke)
”Ja men jag tycker man borde upplysa folket mer om konsekvenserna....låt säga typ om det kommer
på tv det är reklam för läkemedel....de säger bara det här funkar utmärkt mot huvudvärk,
smärtstillande och så vidare. Men alltså man säger aldrig på reklamen vad det finns för bieffekter.
(pojke)
Några tyckte att reklamen från apoteket var bra för att den var varierande, med bilder och
information. Det var också bra att de hänvisade till en hemsida där det fanns ytterligare information.
Apotekets gröna färg syntes också bra i tidningarna, ungdomarna sa att de kanske inte läste allt men
att de registrerade den. De konstaterade att reklam som stack ut fastnade lättare och att reklam på TV
påverkade genom dess variation med bilder och tal.
”Ja det blir det. De pratar liksom visar hur det ska vara och så ...på TV är det så....och då blir det att
man liksom att man får en bild...alltså sparas lättare i hjärnan...” (flicka)
5.3 Hur ungdomar gör
Kategori tre ger först en inblick i ungdomarnas egna erfarenheter och uppfattningar i samband med
användningen av receptfria läkemedel och hur dessa kan skilja sig mellan pojkar och flickor. Det
visade sig att det var mycket vanligare bland flickor att de använde smärtstillande läkemedel och att
de tog med tabletter till skolan. Dessutom presenteras ungdomarnas reaktioner på innehållet i SvDs
artikelserie som hävdade att användningen av receptfria läkemedel hade ökat och att det fanns andra
användningsområden för smärtstillande förutom att lindra smärta och feber.
5.3.1 Eget bruk
Ungdomarna använde vanligen receptfria läkemedel mot smärta (främst huvudvärk och mensvärk),
allergi, förkylning och feber. De vanligaste smärtstillande läkemedlen som nämndes var Alvedon,
17
UPPSALA UNIVERSITET
Ingeborg Björkman, med. dr.
Marta Röing, med.dr.
Pia Bastholm-Rahmner, med.dr.
Inger Holmström, med. dr. Professor
2012-02-29
UNGDOMARS UPPFATTNING OM LÄKEMEDEL MED
FOKUS PÅ RECEPTFRIA ANALGETIKA
2012-02-20
Ipren och Panodil. De sa också att användning, vanor, påverkan, biverkningar och effekter av
läkemedel skiljde sig från person till person.
”Jag tycker bara att Ipren är bättre än Alvedon så därför tar jag det istället.” (flicka)
”Ja jag tycker det är godare, det är godare med Ipren. Alvedon det blir så….” (flicka)
”Smaken?” (moderator)
”Ja Alvedon det blir så uppluckrat direkt så” (flicka)
”Då tar jag hellre en Ipren, den kan vara inne i munnen innan man tar vattnet. Det är bättre yta på
den.” (flicka)
”Och du tyckte det var bättre effekt också?” (moderator)
”Ja.” (flicka)
Om och hur man använde receptfria analgetika varierade. Vissa ungdomar tog nästan inga läkemedel
av olika anledningar. Att huvudvärk berodde på vätskebrist var en vanlig uppfattning bland
ungdomarna. Därför var det bra att dricka vatten istället för att ta läkemedel. Andra alternativ till
läkemedel var vila och att träna. Vissa ungdomar sa att de istället härdade ut smärtan. Det kanske
inte fanns läkemedel hemma eller de kände sig för lata för att hämta en tablett. Andra försökte
undvika läkemedel eftersom det inte var bra för kroppen, eller så ville de inte bli beroende eller
”immuna”.
”Jag försöker undvika tabletter och så av alla slag.....typ Ibumetin och sånt försöker jag undvika....för
att det skadar....kan skada i stora mängder ...jag undviker nästintill helt och hållet ....det jag använder i
så fall är nässpray om jag skulle vara förkyld.........jag tror att det finns andra saker man kan göra
istället. Jag tror inte det är hälsosamt för .....för resten av kroppen att trycka i sig piller.” (flicka)
Åter andra tog receptfria analgetika. Hur ofta de använde läkemedel kunde variera från 2 till 3
gånger i veckan till en gång i månaden eller någon gång per år. De flesta hade använt receptfria
analgetika sedan barndomen. Det var svårt att komma ihåg exakt när de började använda läkemedel
själva – på något sätt visste de när de inte behövde hjälp från föräldrarna och kunde börja ta tabletter
själv – vanligen i yngre tonåren.
”Vilken ålder börjar man använda själv?” (moderator)
”Tolv tretton eller någonting. Min mamma brukade säga du vet ju själv hur du mår, så du vet ju själv
bäst om du behöver en tablett eller inte.” (flicka)
”Är det allas erfarenheter, tolv tretton, i början på tonåren?” (moderator)
”Mmm.” ”Ja.” (flera flickor svarar)
Doseringsrekommendationer följdes i allmänhet. Ungdomar som följde rekommendationer verkade
ha respekt för läkemedel och tyckte inte man skulle ta smärtstillande tabletter i onödan och inte ta
mer än vad som rekommenderas. Vid utebliven effekt gick de och la sig istället för att ta en tablett
till. Å andra sidan fanns det ungdomar som experimenterade med doseringen och hade för vana att
alltid ta fler tabletter än vad som var föreskrivit för att nå en bättre effekt eller för säkerhets skull.
Ibland blandade de olika smärtstillande tabletter, till exempel Alvedon och Ipren, för bättre effekt.
Vid utebliven effekt kunde de öka på dosen eller byta till något annat preparat. Dessa ungdomar
verkade inte vara oroliga för följdeffekter av läkemedel och tog det hela med läkemedel mycket lätt.
”Jag brukar testa runt lite.” (flicka)
18
UPPSALA UNIVERSITET
Ingeborg Björkman, med. dr.
Marta Röing, med.dr.
Pia Bastholm-Rahmner, med.dr.
Inger Holmström, med. dr. Professor
2012-02-29
UNGDOMARS UPPFATTNING OM LÄKEMEDEL MED
FOKUS PÅ RECEPTFRIA ANALGETIKA
2012-02-20
”Hur gör du då?” (moderator)
”Alltså jag, jag testar, om jag märker att det inte hjälper, så nästa gång då testar jag en annan tablett
och ser om den hjälper bättre.” (flicka)
5.3.2 Skillnader mellan kön och individer
De flesta pojkar verkade inte använda smärtstillande läkemedel ofta. Visserligen var det många
pojkar (och även flickor) som berättade att de sällan hade värk och därför inte behövde
smärtstillande, men även bland pojkar som brukade ha huvudvärk så föreföll dessa användas mer
sällan än hos flickor. De hade lärt sig att bita ihop och vänta för att se om huvudvärken gick över.
Om pojkar tog läkemedel var det vid feber eller i samband med träning. Pojkarna hade inga tabletter
med sig till skolan. Vid huvudvärk ville de vara diskreta, och inte klaga eller ta läkemedel framför
kamraterna. Istället väntade de med att ta läkemedel tills de hade kommit hem från skolan. En del av
de här pojkarna tog då fler tabletter än vad som rekommenderas. Attityden var mer avslappnad, och
det spelade ingen roll hur många tabletter de tog. En flicka berättade att hon kände pojkar som tog
fler tabletter för att de trodde effekten skulle komma fortare.
”Men tjejer har inte samma press på sig att härda....eller?” (moderator)
”Nej” (pojke)
”De vill inte härda....” (pojke)
”Men ni vill det?” (moderator)
”Nej vi kan…” (pojke)
”Ni kan. Vad är det som skapar det här.....den här skillnaden?” (moderator)
”Pojkar är latare...vi orkar inte gå upp och ta en huvudvärkstablett…” (pojke)
”Tror du?” (moderator)
”Vi får huvudvärk och så där …den går över snart......väntar man tre timmar sedan kommer man på
…… det kanske inte är riktigt så illa.” (pojke)
”...men jag har ju killkompisar som gör så att de struntar i huvudvärken tills de kommer hem och tar
fler tabletter än vad de borde ta... kanske fyra tabletter istället för en för de tror att det hjälper
snabbare.. så jag tycker att det är en skillnad.” (flicka)
Att flickor tog Alvedon upplevdes som ett normalt beteende. Flickor berättade att de använde
smärtstillande oftare än pojkar eftersom de hade mensvärk. En del av dem menade också att flickor
har mer ont i huvudet än pojkar eftersom de ansågs vara känsligare än pojkar och mer stressade och
högpresterande i skolan. Flickor var mer öppna med hur de använde läkemedel inför varandra. De
klagade mer, pratade med varandra mer om sina problem, och tipsade och frågade varandra om bra
smärtstillande medel. De hade också oftast tabletter med sig till skolan, och därför var det lätt att
låna av varandra vid behov. Flickorna tycktes vara noggrannare med doseringen av läkemedel.
”Men det känns som att tjejer har ganska bra koll eftersom att vi ändå typ har mens och vi får ont och
tar värktabletter, jag har typ bara aldrig träffat en pojke som har med sig tabletter till skolan och mina
killkompisar vet inte exakt hur mycket dom ska ta om dom får ont i huvudet.” (flicka)
”Nej det känns som en skillnad mellan tjejer och killar.” (flicka)
”Ja, det känns som det är en skillnad mellan pojkar och tjejer.” (moderator)
”Ja, en ganska stor skillnad.” (flicka)
19
UPPSALA UNIVERSITET
Ingeborg Björkman, med. dr.
Marta Röing, med.dr.
Pia Bastholm-Rahmner, med.dr.
Inger Holmström, med. dr. Professor
2012-02-29
UNGDOMARS UPPFATTNING OM LÄKEMEDEL MED
FOKUS PÅ RECEPTFRIA ANALGETIKA
2012-02-20
Det fanns också en annan uppfattning bland vissa ungdomar. De menade att det inte fanns någon
skillnad mellan flickors och pojkars användning av receptfria läkemedel förutom att flickor använder
smärtstillande vid mensvärk. Åter andra sa att de egentligen inte visste om det var någon skillnad för
det var ingenting som de brukade diskutera med varandra.
”Jag tror inte att det finns någon skillnad mellan dem.” (pojke)
”Inte jag heller.” (pojke)
”Det är ingen skillnad mellan killar och tjejer?” (moderator)
”Killar och tjejer... nej jag tror inte det.” (pojke)
”Nej. Är det någon som tror att det är skillnad?” (moderator)
”Nej ingen skillnad” (flicka)
5.3.3 Ökad användning
Ungdomarna uppfattade att användning av läkemedel bland ungdomar hade ökat under de senaste
åren. Det ansågs vara lättare att köpa läkemedel, och att många ungdomar kände sig stressade och
fick alltmer huvudvärk. Några menade att ungdomar hade blivit gnälligare och tog en tablett så fort
de fick ont. Det fanns samtidigt ungdomar som hade åsikten att användningen av receptfria
läkemedel inte hade ökat.
”Den allmänna användningen av receptfritt, tror ni att det har ökat de sista åren?” (moderator)
”Ja, det tror jag. (flicka)
”Ja.” (pojke)
”Det är som sagt lättare att få tag på. Det är bara att man springer in på Ica och säger att jag vill ha ett
paket Alvedon så har man det.” (flicka)
”Mmm precis, nu finns det fler ställen man kan köpa det på, nu behöver man inte åka till apoteket utan
nu kan du liksom köpa det på Ica.” (flicka)
”Men har ni den känslan av att det har...att användingen av receptfria läkemedel har ökat under de
senaste åren?” (moderator)
”Det tror jag.” (pojke)
”Du tror det, mm. Bland ungdomar, är det det du tänker på?” (moderator)
”Ja.” (pojke)
”Jag tror att det kan ha ökat mycket på grund av, alltså att livet man lever har ändrat sig också, att
man liksom, det är mycket mer att göra, mycket stress, mycket stressigare, man har inte tid att vara
sjuk, och man har inte... ja man har, det är många fler viktigare saker man ska göra, det är mycket
viktigare med matcher, prov, föreläsningar och så vidare, och då har användningen ökat med det
också, tror jag.” (pojke)
5.3.4 Andra användningsområden än avsett
Många ungdomar hade aldrig hört talas om SvDs artikelserie och kände inte heller till innehållet. De
blev mycket förvånade när de fick höra att flickor kunde använda Alvedon för att gå ner i vikt. På
samma sätt kände många inte till att en del ungdomar använde Alvedon, som en ”feel-good-tablett”,
mot stress eller om de mådde ospecifikt dåligt. Några nämnde dock att de kände att Alvedon gav en
lugnande effekt och att det gick bra att ta Alvedon om det var svårt att sova. Däremot hade några
hört talas om personer som använde Alvedon i förebyggande syfte för att klara av ett träningspass
20
UPPSALA UNIVERSITET
Ingeborg Björkman, med. dr.
Marta Röing, med.dr.
Pia Bastholm-Rahmner, med.dr.
Inger Holmström, med. dr. Professor
2012-02-29
UNGDOMARS UPPFATTNING OM LÄKEMEDEL MED
FOKUS PÅ RECEPTFRIA ANALGETIKA
2012-02-20
bättre eller för att kunna prestera bättre under tävlingar. Många kommenterade dock att det inte är
bra att försöka bedöva smärta med läkemedel under träning. Det var samtidigt egendomligt att vissa
ungdomar trodde på Alvedon som universalläkemedel.
”Sen frågade de också, varför använder man värktabletter. Och de flesta tar ju förstås för huvudvärk
och mensvärk och annan värk, och då sa en del nej men jag tar om jag känner mig lite ledsen, då tar
jag en alvedon, eller om jag har svårt att sova eller om jag vill gå ner i vikt så jag tar någon tablett
ibland, så det är liksom lite så där, en feel-good tablett man tar för att dämpa någonting” (moderatorn
berättar om en artikel i Svenska Dagbladet)
”Nej. Nej. Nej” (flera tjejer svarar)
”Det är inget ni känner igen från några kompisar heller?” (moderator)
”Nej. Nej. Nej.” (flera tjejer svarar)
”Och det är emot huvudvärk...mensvärk...alltså smärta. Kan man använda det mot någonting annat?”
(moderator)
”Inte Alvedon.” (flicka)
”Lugnande.” (pojke)
”Lugnande...mmm, Alvedon som lugnande? Mm.” (moderator)
”Till exempel.....typ om man ska göra någonting som man känner sig stressad för, om man tar det, då
blir man lugn.” (pojke)
Ungdomarna menade att om en smärtstillande tas som en ”feel-good-tablett” var det en placebo
effekt eller något ”psykiskt”. Därför var det bra att informera om riskerna kring receptfria analgetika
som Alvedon och då speciellt att det inte ska tas som ett universalläkemedel.
”Varför gör man det tror ni?” (moderator)
”Det är väl för att när man har ont då försvinner det som är så ont, och då liksom kanske det bli som
en placeboeffekt nästan på allting nästan, jag vet inte.” (flicka)
”Det är ingenting som säger att det hjälper, men om de känner så tar de en gång till.” (flicka)
”Kanske.” (flicka)
”Jag antar att man känner effekt, annars skulle de inte ta det.” (moderator)
”Ja det kanske blir mer psykiskt att man tar någonting och då känner man liksom nu har jag tagit
någonting, nu blir det bättre. Fast det egentligen inte händer så mycket i kroppen fysiskt, utan att det
är mer, att man känner en trygghet i att ta en tablett, när någonting är fel. ” (flicka)
21
UPPSALA UNIVERSITET
Ingeborg Björkman, med. dr.
Marta Röing, med.dr.
Pia Bastholm-Rahmner, med.dr.
Inger Holmström, med. dr. Professor
2012-02-29
UNGDOMARS UPPFATTNING OM LÄKEMEDEL MED
FOKUS PÅ RECEPTFRIA ANALGETIKA
2012-02-20
”Ja men det är också, alltså om man vill gå ner i vikt, äta Alvedon....då är det troligtvis för att man tror
att det kommer att hjälpa...” (pojke)
”Ja men exakt.” (flicka)
”Mmm, liksom reklam säger så...” (flicka)
” ..och om man tror väldigt starkt då intalar man sig själv det ....även fast det inte ger resultat men du
känner att du själv mår bättre för att du tror på det...” (pojke)
”Mmm” (flera håller med)
5.4 Vad ungdomar tycker
Kategori fyra visar ungdomarnas uppfattningar om tillgänglighet, faror och näthandel av receptfria
läkemedel.
5.4.1 Uppfattningar om tillgänglighet
Att få tag på receptfria läkemedel var inte svårt. Läkemedel fanns nästan alltid hemma och flickorna
tog med sig tabletter hemifrån för att ha till hands till skolan. Hade de inte med sig kunde de låna av
kamrater eller gå till skolsköterskan. Nackdelen med att gå till skolsköterskan var att hon skrev upp
hur ofta de kom för att be om en tablett.
”Men de tabletterna som ni har i väskan köper ni dem själva?” (moderator)
”Nej.” (flicka)
”Nej.” (flicka)
”Nej, föräldrarna köper dem.” (flicka)
”Det finns hemma.”
”Det finns hemma och så tar man vad man behöver?” (moderator)
”Ja.” (flicka)
”Det nickar alla instämmande på.” (ett konstaterande från moderatorn)
Ökad tillgänglighet kunde vara både positivt och negativt enligt ungdomarna. Att kunna handla
läkemedel i vanliga affärer var smidigt och bekvämt, speciellt om apoteket var stängt. Samtidigt så
kunde ökad tillgänglighet resultera i ökad användning och när läkemedel kunde köpas i
livsmedelsaffärer upplevdes det nästan som ett vanligt livsmedel. De flesta ungdomar hade aldrig
handlat receptfria läkemedel själva ännu. För dem som köpte själva verkade apoteket vara ett
förstahandsalternativ. De sa att riktiga, starka mediciner såldes på apoteket, och att de fick bättre råd
och information på apoteken.
22
UPPSALA UNIVERSITET
Ingeborg Björkman, med. dr.
Marta Röing, med.dr.
Pia Bastholm-Rahmner, med.dr.
Inger Holmström, med. dr. Professor
2012-02-29
UNGDOMARS UPPFATTNING OM LÄKEMEDEL MED
FOKUS PÅ RECEPTFRIA ANALGETIKA
2012-02-20
”Apoteket tycker jag verkligen, när jag går in där så är det verkligen läkemedel och liksom det är
allvarligt.” (flicka)
”Vita rockar och ...” (moderator)
”Ja, just det haha, ja men det är ju sådär att det är läkemedel och det är ju inte bara läkemedel du kan
ju köpa typ vad är det ...” (flicka)
”Schampo.” (flicka)
”Det känns inte som samma grej att gå in på Coop där du kan handla mat...” (flicka)
”Nej.” (flicka)
En annan aspekt på ökad tillgänglighet var att tabletter kunde säljas vidare. I en grupp ungdomar
beskrevs hur texten på tabletterna kunde skrapas bort och sedan säljas vidare till yngre kamrater.
”Det skulle inte gå att sälja en Alvedon så här...alltså?” (moderator)
”Jo. Om du skrapar bort det som står.” (flicka)
”Men om man ser vad det är liksom då är det ingen som vill ha?” (moderator)
”Nej.” (flicka)
”För det har ju alla hemma?” (moderator)
”Ja ja” (flicka)
”Man kan ljuga liksom och säga att det är vad som helst.” (flicka)
”Ja precis....de kan säga...” (flicka)
”…och så vill alla prova.” (flicka)
”Egentligen bara att skrapa bort det där....att det står Alvedon på dem...men skrapar du bara bort det
liksom...så kan man sälja vad som helst.” (kille)
”Kan de säga att typ att det är skithäftigt....och man begär ...alltså....”(flicka)
Det var inte självklart att alla ungdomar visste om att det fanns en 18-årsgräns för att köpa receptfria
läkemedel. En del kände till gränsen, andra inte. Många ungdomar hade aldrig reflekterat över 18årgränsen och varför den fanns, men några berättade att de hade försökt köpa läkemedel i en
livsmedelsaffär och blivit nekade. På ett liknande sätt var det okänt för många ungdomar att det inte
fanns en 18-årgräns för att köpa receptfria läkemedel på apoteket.
”Men jag tror om jag skulle gå och köpa Ipren på typ ICA, jag tror inte de skulle säga någonting.”
(flicka)
”Det är ju olika. Du hade ju stött på att du inte fick handla nässpray...vad gjorde du då?” (moderator)
”Gick hem och väntade tills min mamma kom hem, senare på kvällen....då fick jag väl härda ut bara.”
(pojke)
”Det där med åldersgränsen, det är inget som ni verkar ha funderat så mycket på.” (moderator)
”Jag har inte alls tänkte på det någon gång i hela mitt liv.” (pojke)
”Jag visst inte.” (pojke)
”Man har tänkte på det man har inte tagit till sig.” (pojke)
”Jag har inte alls vetat...” (pojke)
”Jag visste inte heller om det.” (pojke)
23
UPPSALA UNIVERSITET
Ingeborg Björkman, med. dr.
Marta Röing, med.dr.
Pia Bastholm-Rahmner, med.dr.
Inger Holmström, med. dr. Professor
2012-02-29
UNGDOMARS UPPFATTNING OM LÄKEMEDEL MED
FOKUS PÅ RECEPTFRIA ANALGETIKA
2012-02-20
En del tyckte att det behövdes en åldergräns, eftersom det kunde förhindra missbruk bland yngre,
och personer som köper läkemedel bör vara tillräckligt mogna för det. Andra ansåg att det även
skulle vara mer kontroll eller en åldergräns för att handla receptfria läkemedel på apotek. Vissa av
dem hade svårt att förstå varför det fanns olika åldersgränser i butik och på apotek. Åldersgräns
upplevdes som både bra och dåligt. Det vore till exempel bra att kunna köpa läkemedel vid akut
behov om apoteket var stängt. Hur mogen man var för att köpa läkemedel berodde inte alltid på
ålder.
”Jag tycker det är bra med åldergräns för det liksom yngre kan ju missbruka såna grejor.....om det är
inte vore någon åldergräns så kan det gå fel.” (flicka)
”Men det är ju fortfarande från person till person....en äldre kan ju också missbruka det.” (pojke)
”Men man förväntar sig att väl att man ska vara mognare då när man är över 18 eller något…” (flicka)
”Men varför är det så att det är 18-årsgräns, alltså varför är det 18-årsgräns när det är på affärer och
sådant och inte på apotek?” (flicka)
”Mm, ja varför är det så tror ni?” (moderator)
”Men det var väl det typ det någon sa om att man kan missbruka det.” (flicka)
”Är det därför?” (flicka)
5.4.2 Uppfattningar om faror med läkemedel
Ungdomarna var emellanåt oroliga för läkemedelsbiverkningar, speciellt när de använde nya
läkemedel, och de var medvetna om att överdosering av läkemedel kunde skada kroppen. Några
uttryckte att levern kunde skadas om man tog för mycket Alvedon. En del ungdomarna berättade att
de hade själva tagit reda på informationen genom att läsa bipackssedeln. Det var dessutom vanligt att
föräldrar hade varnat för biverkningar och överdosering av tabletter. Många ungdomar hade
uppfattningen att det var farligt att blanda läkemedel med alkohol och det var också känt att nässpray
kunde vara skadligt. Att ta för många tabletter ansågs kunna resultera i ett beroende av läkemedlet.
Många hade hört talas om ungdomar som begått självmord med hjälp av läkemedel. Det fanns också
ungdomar som inte trodde att biverkningar var farliga eller som inte kände till hur läkemedel kunde
skada kroppen.
”Men när blir det farligt då ...ni pratar om doseringen här, en till två tabletter.....?” (moderator)
”När man blanda med alkohol....” (pojke)
”Det kan vara farligt om du tar kanske....alltså...om du har en som en rutin om dagen...och kanske tar
en när du vaknar och när du går och lägger dig, då kan det blir som ett beroende av själva
huvudvärkstabletten....alltså för att man gör det så ofta. Sen då att du har ont i huvudet om du inte tar
den...” (pojke)
”Sen var det en snubbe som kombinerade Alvedon och dog, på sin studentdag” (pojke)
”Mmm, vad hände då?” (moderator)
”Han dog.” (pojke)
”Hur vet du det?” (moderator)
”Men det stod i tidningen, när kan det vara, två tre år sen.” (pojke)
24
UPPSALA UNIVERSITET
Ingeborg Björkman, med. dr.
Marta Röing, med.dr.
Pia Bastholm-Rahmner, med.dr.
Inger Holmström, med. dr. Professor
2012-02-29
UNGDOMARS UPPFATTNING OM LÄKEMEDEL MED
FOKUS PÅ RECEPTFRIA ANALGETIKA
2012-02-20
5.4.3 Uppfattningar om näthandel
Att man kunde handla receptfria läkemedel på Internet var inte känt av många ungdomar och de
kände heller inget behov av det. Att handla varor som krämer, proteinpulver var mer vanligt än att
handla läkemedel via Internet. Däremot menade några att det kunde vara både bra och dåligt att
kunna handla läkemedel på Internet. Det kunde vara billigare, smidigare, och man kunde köpa
nästan vad som helst. Samtidigt var det många som var misstänksamma och litade inte på nätet.
”Internet då? Har ni handlat på Internet?” (moderator)
”Ja.” (pojke)
”Inte läkemedel.” (flicka)
”Inte läkemedel....” (moderator)
”Typ kläder, böcker, filmer...” (flicka)
”Mm.....Ingen som har handlat på Internet?” (moderator)
”Alltså, läkemedel?” (pojke)
”Ja, läkemedel.” (moderator)
”Nej.” (pojke)
” Nej. Är det någon skillnad var man köper läkemedel....om man handlar ....” (moderator)
”Ja. Det är mycket lättare ...på Internet.....att få tag på valfri grej än i butik. I Internet så är det vem som
helst och vad som helst.” (pojke)
”Du kan köpa vad som helst?” (moderator)
”Ja.” (pojke)
5.5 Vad kan göras
Sista kategorin presenterar först ungdomarnas egna reflektioner och tankar om vad de skulle kunna
göra för att hjälpa en kamrat som använder för mycket läkemedel. Därefter följer deras åsikter och
tankar om hur skolorna skulle kunna undervisa om användningen av receptfria läkemedel och
slutligen hur Läkemedelsverket lättare skulle kunna nå ut till ungdomarna med information om
receptfria läkemedel.
5.5.1 Ungdomarnas råd till en kamrat som använder för mycket läkemedel
Det fanns en uppfattning att ungdomar ibland kunde ta läkemedel för ofta utan att vara medvetna om
det själva.
”Man kanske inte tänker på det.” (flicka)
”Nej.” (flicka)
”Själv tänker man nog inte på det.” (flicka)
”Så när typ till exempel skolsjuksköterskan kommer till henne och säger ja men du har tagit för
mycket, så tänker man så ...har jag det? Alltså man tänker inte på det att man tar mycket.” (flicka)
Om det verkade som om någon person i ungdomarnas närhet tog för mycket läkemedel menade
ungdomarna att de skulle försöka ifrågasätta beteendet för att försöka göra personen medveten om
vad den gjorde. Det skulle de göra genom att fråga vad personen höll på med, säga att den borde
tänka efter, skälla ut personen, påpeka att det inte var bra att ta mycket läkemedel eller säga att
personen borde läsa om konsekvenser. Några ungdomar som hade försökt detta hade dock inte
lyckats få något gensvar. Några ungdomar uttryckte att det är svårt att veta vad de skulle säga i en
25
UPPSALA UNIVERSITET
Ingeborg Björkman, med. dr.
Marta Röing, med.dr.
Pia Bastholm-Rahmner, med.dr.
Inger Holmström, med. dr. Professor
2012-02-29
UNGDOMARS UPPFATTNING OM LÄKEMEDEL MED
FOKUS PÅ RECEPTFRIA ANALGETIKA
2012-02-20
sådan situation. Andra menade att det bara var om de kände personen väl som de skulle försöka säga
något. Om det var svårt att själv säga något var ett alternativ att säga till en kurator eller
skolsköterska som sen kunde ta kontakt med personen det gällde.
”Men ser man någon som stoppar i sig fem stycken 500 mg panodil så är de dumma i huvudet. Skäller
ut dem” (pojke åk 1)
”Jag har för mig att jag någon gång har sagt till någon så här som tar värktabletter ganska ofta, jamen
du vet väl att det inte är bra för dig, och så där. Då har de typ bara viftat bort det så där typ det är
lugnt.” (flicka åk 1)
”Men vad ska man använda för argument och varför är det inte bra för en, vad kan man säga liksom
mer konkret? Är det inte bra för en eller är det bra för en? Man vet ju som inte, eller jag vet inte i varje
fall.” (pojke åk 1)
De råd ungdomarna sa att de i så fall skulle försöka förmedla var att råda personen att ta färre
läkemedel eller sluta helt, eller uppmana personen att söka hjälp. Om någon tog smärtstillande
läkemedel för att den mådde psykiskt dåligt behövde personen annan hjälp. Några ungdomar menade
att de skulle försöka lyssna och visa att de brydde sig.
”Försök att ska sluta med det...och” (pojke)
”Söka hjälp för det....” (flicka)
”Jag skulle nog visa den personen hur man tränar och vad man äter och eventuellt vilka tabletter man
kan äta för att det ska ge starkare effekt men....och säg till att den personen slutar omedelbart....för
att...och visa att det ger effekt ändå” (flicka)
”Man kanske borde säga att gå till läkaren och kolla vad det är för någonting. Om man har ont i
huvudet jätteofta, om man äter flera varje dag. Då kanske man borde kolla upp vad det är.” (flicka)
Något som ungdomarna tog upp var att skolan borde informera om vart ungdomar kan vända sig om
de mår psykiskt dåligt eftersom många nog inte känner till det och då kanske tar smärtstillande
läkemedel som en enkel utväg.
”Men man skulle ta upp sådant här i skolan för jag tror inte alla vet, för man vet inte mycket om det.
Alltså vart man ska vända sig, alltså vissa kanske ser värktabletter som en utväg då, då kanske de
inte vet att det kanske inte är så himla bra, att det finns andra man kan vända sig, för egentligen borde
ju, tycker jag, kanske skolan ta tag i detta.” (flicka)
”På livskunskapsdagar eller så. För jag tror säkert att det är många ungdomar som inte har den
vetskapen och som kanske tar alltför många mot problem som tabletterna egentligen inte hjälper
emot.” (flicka)
26
UPPSALA UNIVERSITET
Ingeborg Björkman, med. dr.
Marta Röing, med.dr.
Pia Bastholm-Rahmner, med.dr.
Inger Holmström, med. dr. Professor
2012-02-29
UNGDOMARS UPPFATTNING OM LÄKEMEDEL MED
FOKUS PÅ RECEPTFRIA ANALGETIKA
2012-02-20
5.5.2 Undervisning
De flesta av ungdomarna hade inte fått någon information om läkemedel i skolan. Skolsköterskan
kände alla till men det var få elever som upplevde skolsköterskan som en kunskapskälla för allmän
information om läkemedel. Däremot visste de att de kunde gå till henne eller honom och få ett
läkemedel, till exempel vid huvudvärk eller mensvärk. Det skolsköterskan gjorde var att fråga varför
de skulle ha ett läkemedel och informera om hur de skulle dosera.
”Ja det gör man väl, ibland gör man väl det. Nej men alltså, man kan gå till henne och fråga om en
Ipren, men själv har jag inte frågat henne om sådana saker, alltså jag har väl känt att jag litar mer på
pappa än vad jag gör på skolsköterskan.” (flicka)
Många ungdomar tyckte det var onödigt med undervisning om receptfria läkemedel. Det berodde på
att de var ointresserade av detta eller att de inte använde speciellt mycket läkemedel. Andra menade
att de redan visste hur de skulle använda dem eller att de lätt kunde hitta information om de ville.
Några sa att de skulle skolka om det blev en lektion om läkemedel.
”Kanske typ en lektion, men det behöver inte vara någon lång....” (flicka)
”Nej. nej.” (flera ungdomar håller med)
”Ni känner er ganska trygga i det ni kan då?” (moderator)
”Det beror på vad du menar....alltså om det är om Ipren om Alvedom, de vanligaste, så nej.” (flicka)
”… skulle det vara lektion, ingen bryr sig.” (pojke)
”Ingen skulle gå.” (pojke)
”Är det storföreläsning då blir de tvungna, lärarna tvingar dit dem. Men är det lektion, jag tror inte att
många skulle bry sig om en lektion, skulle skolka istället.” (pojke)
När sedan undervisning kom på tal så var det ändå många som såg skolan som en informatör av
kunskap om läkemedel (vid sidan av föräldrarna). Även om de själva inte kände något uttalat behov
av undervisning om läkemedel menade de att det fanns en del som behövde det. Framför allt var det
konsekvenser av för hög användning som behövde ingå i undervisningen, men också om när det var
bra att ta läkemedel och hur de då skulle användas. Någon menade däremot att det inte behövdes
utbildning om fakta, utan undervisningen skulle få ungdomar att förstå att det är viktigt att vara
ansvarsfull i användningen av läkemedel.
”Pris...de säger aldrig hur mycket....det kostar....” (pojke)
”Bieffekter...” (flicka)
”Hur många gånger ska man ta” (flicka)
”Men det skulle innehålla vad som kan hända alltså om man tar för mycket, finns det något mer?”
(moderator)
”Vilka som kan vara lämpliga vid vilka tillfällen kanske.” (pojke)
”Ja.” (flicka)
”Och när det är bra att ta en värktablett och när man inte kan ta den, och när man kan låta bli att ta
en.” (pojke)
27
UPPSALA UNIVERSITET
Ingeborg Björkman, med. dr.
Marta Röing, med.dr.
Pia Bastholm-Rahmner, med.dr.
Inger Holmström, med. dr. Professor
2012-02-29
UNGDOMARS UPPFATTNING OM LÄKEMEDEL MED
FOKUS PÅ RECEPTFRIA ANALGETIKA
2012-02-20
Undervisningen kunde ske i form av en film eller en föreläsning med en extern expert. Några ville
absolut inte ha en lektion medan andra tyckte en vanlig lektion var en självklar modell. Andra
alternativ var att skolsköterskan skulle ha individuella hälsosamtal, diskussion på mentorstiden eller
att eleverna samlades i smågrupper och diskuterade och fick ställa frågor om sin egen användning.
De flesta menade att undervisningen borde börja i yngre tonåren och gärna upprepas. Några tyckte
12-13-årsåldern var lämplig eftersom det är då som de börjar använda läkemedel själva medan
menade att 14-årsåldern kunde vara lämplig eftersom det är då de börjar bli stressade i skolan.
”En film.” (pojke)
”En föreläsning när någon expert som kommer in och säger någonting om en kvart och så...spelar
ingen roll.” (pojke)
”Det ska vara en expert alltså?” (moderator)
”Det ska inte vara långt och tråkigt...liksom...det ska vara kort och bra information.” (pojke)
”Men du, du tyckte att man skulle ha i en liten grupp istället.” (moderator)
”Ja en grupp och sen kanske, alltså i smågrupper, och sen att man diskuterar. Det tror jag är väldigt
nyttigt för att då får man veta vad alla andra tänker också, och vad de tycker om saker och ting, och
det är rätt bra.” (flicka)
”Det är väl aldrig fel med ett hälsosamtal.” (flicka)
”Vissa behöver det mer än andra.” (flicka)
5.5.3 Budskap till Läkemedelsverket
Enligt ungdomarna behövde de få information om läkemedel på ett lättillgängligt sätt. Viktig
information borde finnas på förpackningen och information på bipackssedlar skulle vara lätt att hitta.
Informationen borde vara skriven på ett enkelt språk utan svåra ord, vilket även gällde hemsidor på
nätet. Någon tog upp behovet av att få information om vilka sidor på Internet som är tillförlitliga för
information om läkemedel.
”Nej men sammanfattning....det är så jävla mycket text....i de där” (pojke)
”Ja man ska snabbt få i sig det man behöver veta.... så kan man läsa vidare om det är något som man
vill utveckla.” (moderator)
”Det ska stå på asken... sådana grejor, tydligt.” (flicka)
”På själva asken?” (moderator)
”Då läser man det. Det är inte ofta man öppnar och tar ut pappret och vecklar ut. Pappret är typ ett A4
papper....med sån här liten text, så man bara, jag tänker inte läsa det här ...så här innan du tar ....efter
du tar bla bla bla....och det är på båda sidorna också.” (flicka)
”Kanske att om det skulle bli undervisning, att man kan ta upp var man kan få information om
läkemedel, kanske läkemedelsverkets hemsida om det finns någon sådan.” (pojke)
”Mmm”” Mmm” (flera håller med)
”Det kanske skulle vara bra.” (pojke)
”Och att den informationen i sådana fall är lätt att förstå. För det brukar vara så där om läkemedel, inte
några ord som man inte fattar.” (flicka)
”Mmm, skitsvåra ord.” (flicka)
Information till ungdomar kunde också ges via reklam i TV eller i form av reklambrev som skickats
hem.
28
UPPSALA UNIVERSITET
Ingeborg Björkman, med. dr.
Marta Röing, med.dr.
Pia Bastholm-Rahmner, med.dr.
Inger Holmström, med. dr. Professor
2012-02-29
UNGDOMARS UPPFATTNING OM LÄKEMEDEL MED
FOKUS PÅ RECEPTFRIA ANALGETIKA
2012-02-20
”Tror jag att man kan gå ut med reklamer lite mer om vad det faktiskt ger för effekt och vad det inte ger
för effekt....att man går ut med att det här ...det funkar så här och det funkar absolut inte som
bantningsmedel eller någonting annat och var tydlig i reklamen att det ska doseras på det här sättet
redan i reklamerna. ...för att det tror jag hjälper i och med att många tittar så mycket på TV och sedan
så jag tror inte på någon skrämsel propaganda för om man tänker rökningen....bara för att det står på
paketet rökning dödar....så tycker ju många ungdomar röker mer för att testa...för att det är farligt.”
(flicka)
Några uppmanade läkemedelsverket att skicka ut informatörer som berättade om läkemedel.
”Gå ut till skolorna och tala om.” (flicka)
”Ja”(flicka)
”..tala om hur det är” (flicka)
”Ja det tycker jag också, det här med föreläsning och kanske gå och prata med ungdomar, det tycker
jag nog vore väldigt bra.” (flicka)
”Jag menar i och för sig, RSFL1 kommer ju ibland till skolorna så varför ska man inte göra det med
läkemedel.” (flicka)
När det gällde enkäter som kom till skolan sa en grupp att många ungdomar inte tog dem på allvar.
”… jag vet inte men många tar det ju inte på allvar när det är en enkät” (flicka)
”Nej” (flera flickor håller med)
”Det känns så himla alltså, jag ska bara kryssa i lite svar här och kolla på frågan och är det så här typ
10, från 1-10, så här” (flicka)
”Det är ingen som orkar riktigt.” (flicka)
En grupp ville se ökad försiktighet vid försäljning till yngre personer på apotek. Detta genom att
personalen alltid skulle samtala med yngre personer när de köpte receptfria läkemedel så att de inte
använde dem på fel sätt och av fel anledning.
”Det är nu just det här med...att, det är kanske inte ni som har med det att göra....just det att man
kanske inte borde sälja det till vem som helst.” (flicka)
”Åldergräns.” (flicka)
”Inte åldergräns men liksom att man checkar...liksom” (flicka)
”Vad man ska ha det till och kanske ta läget…liksom” (pojke)
”Nej men alltså om det står en personal så ...så ska jag ta betalt av en liten pojke och liksom han
bara.. hon frågar liksom istället att ja vad ska du med det till ...” (flicka)
”Vad ska du med det till.” (pojke)
”....behöver du inte hjälp med någonting annat ...eller alltså så verkligen ta reda på kanske vad det är
som är felet. Istället för att bara ta pengarna, och hej då.” (flicka)
”Liksom mer koll på allt.” (flicka)
1
RSFL är Riksförbundet för homosexuellas, bisexuellas och transpersoners rättigheter.
29
UPPSALA UNIVERSITET
Ingeborg Björkman, med. dr.
Marta Röing, med.dr.
Pia Bastholm-Rahmner, med.dr.
Inger Holmström, med. dr. Professor
2012-02-29
UNGDOMARS UPPFATTNING OM LÄKEMEDEL MED
FOKUS PÅ RECEPTFRIA ANALGETIKA
2012-02-20
Några av ungdomarna hade personliga intressen som styrde budskapen till Läkemedelsverket,
exempelvis ville en person kunna köpa nässpray utanför apotek innan 18 årsålder, en annan undrade
varför cannabis inte var ett godkänt läkemedel och en tredje ville framföra att Panodiltabletterna går
sönder för fort.
6 Metoddiskussion
Sammantaget har de 10 gruppintervjuerna gett en mångfacetterad bild av hur ungdomar använder
och uppfattar receptfria läkemedel. Det fanns dock vissa svårigheter i intervjusituationen som är
värda att nämnas, vilka hänför sig till valet av intervjumodell (fokusgruppen). Dels kunde det ibland
vara svårt att hitta en balans mellan ungdomarnas eget bruk av receptfria läkemedel och hur de tror
att andra upplever problemet. Dels så visade det sig att frågans fokus, användningen av receptfria
läkemedel, för ungdomarna själva initialt tycktes vara en ”icke-fråga”, det vill säga det var inget som
de funderade över och diskuterade eller som kändes speciellt viktigt för dem. Detta gjorde att det
ibland kunde vara svårt att få igång en diskussion mellan ungdomarna och ibland svarade de bara ja
eller nej på moderatorns frågor. Detta problem hanterades genom att moderatorn försökte hitta andra
angreppssätt i hur frågor ställdes under intervjun. Artiklarna från Svenska Dagbladet (SvD, 2010a-b)
var ett sätt att få ungdomarna att reflektera över andra ungdomars bruk av receptfria läkemedel.
Under samtalets gång skapades dock ett intresse i gruppen och ungdomarna deltog aktivt och
diskuterade och reflekterade kring ämnet.
En aspekt som av etiska skäl inte kunde fördjupas i fokusgruppen var när någon berättade om sitt
eget bruk och att de använde receptfria läkemedel relativt ofta. Det blev en avvägningsfråga för
moderatorn att stoppa vid rätt tillfälle så att ungdomen inte lämnade ut för mycket av sig själv inför
hela gruppen. För att komma närmare ungdomars mer frekventa användning av receptfria läkemedel
föreslår vi att man använder enskilda intervjuer. Ett annat sätt att få mer information skulle även
kunna vara att intervjua skolsköterskor för att få deras uppfattning om problematiken.
Eftersom att ungdomarna hade många frågor om läkemedel till oss så var det en fördel att använda
en apotekare, med faktakunskap i ämnet, som moderator. Det var även en styrka i det omfattande
analysarbetet att vara tre forskare, alla med erfarenhet i arbetet med kvalitativ metodik, men med
olika professioner.
Gruppintervjuerna utfördes av en moderator och en observatör, båda kvinnor i medelålder. En fråga
som man kan fundera över är ifall ungdomarna skulle ha svarat på ett annat sätt ifall
gruppintervjuerna utfördes av exempelvis en ung man. Dessutom bör man ha i åtanke att deltagandet
i gruppintervjuerna var frivilligt. Det kan inneburit att ungdomar som inte vill blotta avvikande,
kanske mindre accepterade åsikter kan tänkas ha valt att inte delta. Vi kan inte utesluta att det finns
ungdomar som har synpunkter och funderingar som inte kommit fram i denna undersökning. Med
det omfattande material vi samlat in anser vi emellertid att resultatet speglar hur svenska ungdomar i
allmänhet uppfattar och använder receptfria läkemedel.
Slutligen, även om bakgrunden till varför föreliggande undersökning kom till stånd, är den
förändrade tillgängligheten av receptfria läkemedel efter apoteksmarknadens avreglering så har
undersökningen inte fokuserat på just denna fråga. Ungdomarna i studien skulle inte heller utifrån
egen erfarenhet kunna reflektera kring hur det var före avregleringen jämfört med nuvarande
situation. Syftet har varit att beskriva hur ungdomarna uppfattar egenvårdsläkemedel i den kontext
de befinner sig i idag.
30
UPPSALA UNIVERSITET
Ingeborg Björkman, med. dr.
Marta Röing, med.dr.
Pia Bastholm-Rahmner, med.dr.
Inger Holmström, med. dr. Professor
2012-02-29
UNGDOMARS UPPFATTNING OM LÄKEMEDEL MED
FOKUS PÅ RECEPTFRIA ANALGETIKA
2012-02-20
7 Konklusion
7.1 En slentrianmässig användning
Den bild som framträdde ur samtalen var att ungdomarna känner till många receptfria läkemedel och
har erfarenhet av att använda vissa, framför allt smärtstillande. Det finns ungdomar som tar
receptfria läkemedel mycket sällan men också de som tar dem relativt ofta och där användningen har
blivit en naturlig del av deras vardag. Några ungdomar påpekade att en alltför frekvent användning
kunde ske utan att de var medvetna om det. Ur ungdomarnas perspektiv framstod frågan om
receptfria läkemedel, åtminstone i inledningen av gruppintervjuerna, som en icke-fråga. Det vill säga
det var ingenting de brukade fundera över eller som kändes speciellt viktigt för dem. Det var heller
aldrig några problem att få tillgång till receptfria läkemedel eftersom det i princip alltid fanns i deras
hem. Men frågan är viktig, eftersom om ungdomar av okunskap använder receptfria läkemedel på ett
oreflekterat sätt kan det utgöra en risk för dem.
En vanlig uppfattning bland ungdomarna var att receptfria läkemedel inte var lika starka som de
receptbelagda och därmed mindre farliga. Att receptfria läkemedel finns tillgängliga i butiken, där
man handlar alldagliga varor som livsmedel, föreföll bidra till uppfattningen om receptfria
läkemedels ofarlighet. Vissa ungdomar berättade att denna uppfattning kunde leda till ett olämpligt
medicineringsbeteende. Exempelvis kunde de experimentera med doseringen genom att ta fler
tabletter än vad som är rekommenderat eller blanda olika smärtstillande läkemedel för att nå en
bättre effekt. Några ungdomar berättade att de ibland använde läkemedel för en indikation som det
inte var avsett för, exempelvis för att må allmänt bättre, för att bli lugn eller för att sova bättre. Dock
tycktes det som att den omedvetna slentrianmässiga användningen av smärtstillande var ett vanligare
problem.
7.2 Olika användning hos flickor och pojkar
Det framträdde en tydlig könsskillnad i användningen av framför allt smärtstillande läkemedel. Det
fanns pojkar som tog smärtstillande flera gånger i veckan men det tycktes vara vanligare bland
flickor. Flickorna berättade att de oftare än pojkarna använde smärtstillande läkemedel eftersom att
de hade mensvärk men också för att de ville vara högpresterande i skolan och kände sig mer
pressade. Pojkarna hade fått lära sig att i större utsträckning ”bita ihop”. De ansågs även vara mindre
stressade av skolarbetet än flickorna. Flickorna hade med sig smärtstillande läkemedel till skolan
vilket ingen av pojkarna berättade att de hade. Några pojkar berättade att de istället väntade tills de
kom hem och att de då inte var så noga med doseringen utan kunde ta en högre dos än vad som
rekommenderades. En annan skillnad var att flickorna i större utsträckning var öppna med hur de
använde läkemedel inför varandra. Flickorna delade varandras smärtor och kunde ibland påverka
varandra att ta smärtstillande trots att de egentligen inte behövde det.
7.3 Möjliga orsaker till ökad användning av smärtstillande
Många hade uppfattningen att användningen av receptfria läkemedel bland ungdomar hade ökat
under de senaste åren. Orsakerna till ökningen ansågs dels bero på att det var lätt att få tag på
läkemedel, men också att många kände sig stressade i sin vardag. Det upplevdes också som svårt att
stanna hemma från skolan och då tog de hellre en tablett än att gå hem och bli efter i skolarbetet. En
annan syn presenterades också, det var att ungdomar hade blivit gnälligare och tog ett läkemedel så
fort de fick ont för att snabbt bli av med smärtan.
31
UPPSALA UNIVERSITET
Ingeborg Björkman, med. dr.
Marta Röing, med.dr.
Pia Bastholm-Rahmner, med.dr.
Inger Holmström, med. dr. Professor
2012-02-29
UNGDOMARS UPPFATTNING OM LÄKEMEDEL MED
FOKUS PÅ RECEPTFRIA ANALGETIKA
2012-02-20
En faktor som flera ungdomar nämnde som en bidragande orsak till att många fick huvudvärk var att
det inte fanns någonstans där de kunde dricka vatten under skoldagen. Skolorna hade tagit bort de
vattenfontäner som tidigare fanns för att undvika vattenkrig. Detta gjorde att ungdomarna hänvisades
till toaletterna för att dricka vatten, vilket var något som de flesta tyckte var otrevligt. Vissa
ungdomar klagade sedan på huvudvärk vid dagens slut, vilket de själva trodde kunde bero på
vätskebrist.
7.4 Beteendet grundläggs i hemmet
Hur ungdomarna använder receptfria läkemedel formades i hemmet, enligt dem själva. Det berodde
på föräldrarnas agerande när ungdomarna var små och även på hur föräldrarna behandlade sina egna
symtom. Några berättade att de inte följde föräldrarnas mönster, men det vanligaste var att beteendet
kom från föräldrarna och det tycktes som att dessa attityder grundlades tidigt i åldrarna.
Det är i hemmet som ungdomar får tillgång till de läkemedel de behöver. Fanns inte det läkemedel
som ungdomarna hade behov av eller önskade så frågade de oftast bara någon av föräldrarna så
köpte de hem det. Ingen av ungdomarna hade handlat läkemedel på Internet och det var bara några få
som själva hade handlat läkemedel i daglighandeln eller på apoteket.
Om ungdomarna undrade något om ett läkemedel var det vanligast att de i första hand frågade
föräldrarna. Några ungdomar menade att eftersom de lär sig av föräldrarna om receptfria läkemedel
kanske det är föräldrarna som behöver utbildas och inte de själva. Reklam sågs dessutom som en bra
informationskälla för att den gav kunskap om receptfria läkemedel som de inte kände till.
7.5 Kunskap och information
Eftersom att ungdomarna kände sig vana och hade erfarenhet av att använda de vanligaste
smärtstillande läkemedlen upplevde de att de inte behövde någon ytterligare information om dessa
läkemedel. Trots det handlade många av de frågor som ungdomarna ställde till oss under
gruppintervjuerna om dosering, när användningen blir farligt och om man kan kombinera olika
sorters smärtstillande läkemedel. Dessa frågor visar på att det finns ett behov av ytterligare
information, vilket kanske inte föräldrarna alla gånger kan förmedla eller har kunskap om.
Det var ett fåtal ungdomar som hade fått någon information eller undervisning om läkemedel i
skolan. Detta var någonting som ungdomarna till en början av gruppintervjuerna påpekade att de
heller inte saknade. Vid slutet av varje intervju tillfrågades ungdomarna vad de tyckte om att sitta
tillsammans i grupp och diskutera dessa frågor. Många ungdomar svarade att de tyckte att det var
intressant och att de hade lärt sig en del. Mot slutet av gruppintervjuerna var också de flesta
ungdomarna positiva till att skolan skulle ge information om läkemedel och menade att vissa
behövde sådan undervisning mer än andra. Några ungdomar tyckte att skolan dessutom borde
informera om vart de kunde vända sig ifall de själva eller någon annan mådde psykisk dåligt. De såg
det som ett sätt att motverka att ungdomar använder smärtstillande för problem som behöver tas om
hand på annat sätt.
Internet ansågs av de flesta som ett självklart medium för att söka kunskap om ungdomarna ville ha
information om läkemedel. Många skulle söka fakta om läkemedel på kontrollerade sidor, annars
litade de inte på informationen. Några ungdomar, framförallt pojkar, berättade däremot att skulle
söka information andras erfarenheter av läkemedel. Ytterligare några var inte vana att söka
information på Internet, och de skulle heller inte använda Internet för att söka kunskap om läkemedel
eftersom den ansågs opålitlig.
32
UPPSALA UNIVERSITET
Ingeborg Björkman, med. dr.
Marta Röing, med.dr.
Pia Bastholm-Rahmner, med.dr.
Inger Holmström, med. dr. Professor
2012-02-29
UNGDOMARS UPPFATTNING OM LÄKEMEDEL MED
FOKUS PÅ RECEPTFRIA ANALGETIKA
2012-02-20
Referenser
Graneheim UH, Lundman B. (2004). Qualitative content analysis in nursing research: concepts,
procedures and measures to achieve trustworthiness. Nurse Education Today, 24(2):105-12.
Guba E, Lincoln YS. (1989) Fourth Generation Evaluation. Newbury Park, CA: Sage.
Kitzinger J. (1995). Qualitative research: Introducing focus groups. British Medical Journal,
311(7000):299-302.
Läkemedelsverket. (2010) Hämtad 2011-03-10 från:
http://www.lakemedelsverket.se/malgrupp/Foretag/Apoteksmarknaden/Receptfritt-i-affarerna/
Malterud K. (2001a). The art and science of clinical knowledge: evidence beyond measures and
numbers. Lancet, 4;358:397-400.
Malterud K. (2001b). Qualitative research: standards, challenges, and guidelines. Lancet, 4;358:48388.
Patton MQ. (1990). Qualitative evaluation and research methods, 2nd edn. Newbury Park, CA: Sage.
Regeringskansliet. Viktigare lagar och förordningar inför halvårsskiftet 2009. Hämtad 2012-02-24
från http://www.regeringen.se/content/1/c6/12/83/07/c4225358.pdf
SFS, Svensk författningssamling. Lag (2003:460) om etikprövning av forskning som avser
människor. Hämtad 2011-02-21 från: http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-
Lagar/Lagar/Svenskforfattningssamling/Lag-2003460-om-etikprovning_sfs-2003-460/
SFS, Svensk författningssamling. Lag (2009:730) om handel med vissa receptfria läkemedel.
Hämtad 2011-02-21 från: http://www.notisum.se/rnp/sls/lag/20090730.htm
Svenska Dagbladet. (2010a). Värktabletter när unga tar överdoser. Hämtad 2011-02-21 från
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/varktabletter-vanligast-nar-unga-tar-overdoser_5830515.svd
Svenska Dagbladet. (2010b). Tonårstjejer använder värktabletter mot allt. Hämtad 2011-02-21 från:
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/tonarstjejer-anvander-varktabletter-mot-allt_5832335.svd
Thörn Å, Bunne M, Hallberg H. (2001). Kvalitativa forskningsmetoder i klinisk medicinsk praxis.
Läkartidningen, 98(12):1358-63.
Westerlund M, Brånstad JO, Westerlund T (2008), Medicine-taking behaviour and drug-related
problems in adolescents of a Swedish high school. Pharmacy World and Science, 30(3):243-50.
Wibeck V. (2000). Fokusgrupper: om fokuserade gruppintervjuer som undersökningsmetod. Lund:
Studentlitteratur.
33
UPPSALA UNIVERSITET
Ingeborg Björkman, med. dr.
Marta Röing, med.dr.
Pia Bastholm-Rahmner, med.dr.
Inger Holmström, med. dr. Professor
2012-02-29
UNGDOMARS UPPFATTNING OM LÄKEMEDEL MED
FOKUS PÅ RECEPTFRIA ANALGETIKA
2012-02-20
Bilaga 1
Till Rektor vid xx-skolan
Maj 2011
FÖRFRÅGAN OM DELTAGANDE:
UNDERSÖKNING OM UNGDOMARS SYN PÅ RECEPTFRIA LÄKEMEDEL
Idag saknas forskning om hur ungdomar förstår och använder receptfria läkemedel. Men
uppfattningen utifrån bland annat media är att det finns en särskild problematik kring ungdomar
och hur de ser på läkemedel. Därför önskar Läkemedelsverket få mer kunskap i denna fråga,
med syftet att förbättra sin information och utbildning om ungdomar och receptfria läkemedel.
Resultatet kommer också presenteras i form av en vetenskaplig artikel.
Vi söker skolor som vill hjälpa till att samla en grupp ungdomar som vill prata om receptfria
läkemedel, exempelvis om hur medlen används, vilka effekter de ger och var man köper dem.
Vår förhoppning är att din skola vill delta och att du eller någon lärare kan hjälpa till med
arrangemangen.
Målet är att under aug/sept 2011 genomföra tio gruppdiskussioner med ungdomar i åldrarna 15
till 19 år, en grupp per skola. De skolor som engageras kommer att väljas så att ungdomarna
representerar olika delar av Sverige, geografiskt från norr till söder, från mindre städer/tätorter
och storstadsområden, samt med olika socioekonomisk bakgrund. I varje grupp beräknas åtta
ungdomar delta.
Gruppdiskussionen spelas in digitalt med elevens medgivande. Det inspelade samtalet skrivs
sedan ut ordagrant för vidare sammanställning. Allt insamlat material behandlas konfidentiellt;
inga personuppgifter kommer att registreras och elevens åsikter kommer inte att kunna knytas
till honom eller henne som person. Inspelningarna kommer att raderas, när vi är färdiga med
studien. Att delta i undersökningen är helt frivilligt och eleven kan när som helst avbryta sitt
deltagande även om han eller hon tackat ja tidigare. Som tack för sin medverkan får eleven en
biobiljett.
Vi som ansvarar för undersökningen kommer från Uppsala Universitet och arbetar på uppdrag
av Läkemedelsverket. Om ca en vecka kommer en av oss att kontakta dig för att höra om ni
har intresse och möjlighet att delta i undersökningen. Då diskuterar vi också hur rekryteringen
ska gå till på bästa sätt vid din skola.
Bästa hälsningar,
Med dr Pia Bastholm-Rahmner
[email protected]
tel.073-682 2520
Med dr Ingeborg Björkman
[email protected]
tel.0708-523223
Med dr Marta Röing
[email protected]
tel 0722-523232
Docent Inger Holmström
[email protected]
tel 018-471 65577
34
UPPSALA UNIVERSITET
Ingeborg Björkman, med. dr.
Marta Röing, med.dr.
Pia Bastholm-Rahmner, med.dr.
Inger Holmström, med. dr. Professor
2012-02-29
UNGDOMARS UPPFATTNING OM LÄKEMEDEL MED
FOKUS PÅ RECEPTFRIA ANALGETIKA
2012-02-20
Bilaga 2
Till elever vid xx-skolan
2011
samt information till föräldrar
Augusti
INFORMATION OM DELTAGANDE I GRUPPDISKUSSION
Du har blivit tillfrågad om du vill medverka i en gruppdiskussion om receptfria läkemedel. Syftet
med undersökningen är att samla in ungdomars tankar kring receptfria läkemedel, hur de används,
hur man ser på deras effekter och var man kan handla dem. Sammanlagt kommer tio
gruppdiskussioner att genomföras på olika skolor runt om i Sverige. Bakom intresset för ungdomar
och läkemedel står Läkemedelsverket som är den myndighet som har som uppgift att undersöka hur
läkemedel används i Sverige. Resultatet av diskussionerna kommer Läkemedelsverket att använda
för information och utbildning om receptfria läkemedel. Dessutom planeras en artikel i en
vetenskaplig tidskrift.
Gruppdiskussionen kommer att hållas under dagtid i ett klassrum på skolan, tid och
plats meddelas senare. Om du tackar ja till att medverka innebär det att du under cirka 2
timmar deltar i en gruppdiskussion tillsammans med 6-7 andra elever vid skolan där ni
samtalar om receptfria läkemedel. Gruppdiskussionen spelas in digitalt med ditt
medgivande. Det inspelade samtalet skrivs sedan ut ordagrant för vidare
sammanställning. Allt insamlat material behandlas konfidentiellt. Det betyder att ingen
obehörig kommer att få ta del av dina svar. Inspelningarna kommer att raderas, när vi är
färdiga med studien .
Att delta i undersökningen är helt frivilligt och du kan när som helst avbryta ditt
deltagande även om du tackat ja tidigare. Som tack för att du ställer upp får du en
biobiljett.
Vi som arbetar med undersökningen kommer från Uppsala Universitet och arbetar på
uppdrag av Läkemedelsverket. Om du har frågor kring undersökningen eller
gruppdiskussionen är du välkommen att ta kontakt med ansvariga forskare:
Med dr Pia Bastholm-Rahmner
[email protected]
tel.073-682 2520
Med dr Ingeborg Björkman
[email protected]
tel.0708-523223
Med dr Marta Röing
[email protected]
tel 0722-523232
Docent Inger Holmström
[email protected]
tel 018-471 65577
35
UPPSALA UNIVERSITET
Ingeborg Björkman, med. dr.
Marta Röing, med.dr.
Pia Bastholm-Rahmner, med.dr.
Inger Holmström, med. dr. Professor
2012-02-29
UNGDOMARS UPPFATTNING OM LÄKEMEDEL MED
FOKUS PÅ RECEPTFRIA ANALGETIKA
2012-02-20
Bilaga 3
Intervjumanual
Användning av läkemedel
Känner ni till några receptfria läkemedel? Vilka?
Har ni använt några receptfria läkemedel? Vilka?
När eller i vilka situationer använder ni receptfria läkemedel?
Ifall ni behöver ett läkemedel hur gör ni då?
Är det lätt/svårt att få tag på ett läkemedel?
Har ni någon gång handlat läkemedel på Internet? Känner ni någon som gjort det?
Finns det någon skillnad mellan att handla läkemedel på apoteket, i affären eller på
Internet?
Tycker ni att ungdomar ska få köpa receptfria läkemedel själva?
Information om läkemedel
Ifall ni ska ta ett läkemedel, brukar ni då ta reda på hur läkemedlet fungerar (dosering,
biverkningar, effekter mm)? Hur söker ni information? Brukar ni ”googla” på Internet?
Har ni sett någon reklam om läkemedel som riktar sig till ungdomar? Vad säger
reklamen?
Allmänna reflektioner om receptfria läkemedel utifrån artikelserien
Moderatorn berättar om en studie (från artikelserie i SvD)om ungdomars användning
av receptfria läkemedel och lite om resultaten från studien.
Vad tänker ni spontant utifrån artikeln?
Vad tror ni det beror på att användningen av smärtstillande läkemedel ökat bland
ungdomar?
Varför/mot vad tror ni att många ungdomar använder smärtstillande läkemedel?
Finns det någon skillnad mellan killar och tjejers användning av smärtstillande/andra
läkemedel?
Vilka positiva eller negativa effekter finns med användningen av smärtstillande/andra
läkemedel?
När är det farligt/ofarligt att använda läkemedel?
Om ni fick ge råd till en kamrat som tar för mycket smärtstillande läkemedel, vad skulle
det vara?
36