UPPSALA UNIVERSITET Ingeborg Björkman, med. dr. Marta Röing, med.dr. Pia Bastholm-Rahmner, med.dr. Inger Holmström, med. dr. Professor 2012-02-29 UNGDOMARS UPPFATTNING OM LÄKEMEDEL MED FOKUS PÅ RECEPTFRIA ANALGETIKA 2012-02-20 Bilaga 2. Kartläggning av receptfria läkemedel: Ungdomars uppfattning om läkemedel med fokus på receptfria analgetika Rapport från Läkemedelsverket i samarbete med Uppsala Universitet 2012-02-29 Postadress/Postal address: P.O. Box 26, SE-751 03 Uppsala, SWEDEN 1 42, Uppsala Besöksadress/Visiting address: Dag Hammarskjölds väg Telefon/Phone: +46 (0)18 17 46 00 Fax: +46 (0)18 54 85 66 Internet: www.lakemedelsverket.se E-mail: [email protected] UPPSALA UNIVERSITET Ingeborg Björkman, med. dr. Marta Röing, med.dr. Pia Bastholm-Rahmner, med.dr. Inger Holmström, med. dr. Professor 2012-02-29 UNGDOMARS UPPFATTNING OM LÄKEMEDEL MED FOKUS PÅ RECEPTFRIA ANALGETIKA 2012-02-20 Innehållsförteckning 1 Sammanfattning ___________________________________________________________4 2 Bakgrund _________________________________________________________________4 3 Syfte _____________________________________________________________________5 3.1 Specifika frågeställningar _______________________________________________5 4 Metod ____________________________________________________________________6 4.1 Fokusgruppsintervjuer _________________________________________________6 4.2 Trovärdighet i kvalitativa studier__________________________________________6 4.3 Rekrytering och urval __________________________________________________7 4.4 Datainsamling och analys ______________________________________________7 4.4.1 Pilottest intervjumanual __________________________________________7 4.4.2 Genomförande ________________________________________________8 4.4.3 Analys av insamlad data _________________________________________9 5 Resultat _________________________________________________________________11 5.1 Vad ungdomar vet och inte vet _________________________________________11 5.1.1 Ungdomarnas kännedom av receptfria läkemedel ____________________11 5.1.2 Ungdomarnas frågor om receptfria läkemedel _______________________12 5.2 Hur ungdomar påverkas_______________________________________________13 5.2.1 Vad formar inställningen ________________________________________13 5.2.1.1 Föräldrar _____________________________________________13 5.2.1.2 Kamrater _____________________________________________13 5.2.1.3 Designen och färgen på läkemedelsförpackningen _____________14 5.2.2 Kunskapskällor _______________________________________________14 5.2.2.1 Föräldrar _____________________________________________14 5.2.2.2 Förpackningen och bipacksedeln __________________________15 5.2.2.3 Apoteket och sjukvårdsrådgivningen ________________________15 5.2.2.4 Kamrater _____________________________________________15 5.2.2.5 Internet_______________________________________________16 5.2.3 Reklam _____________________________________________________16 5.3 Hur ungdomar gör ___________________________________________________17 5.3.1 Eget bruk____________________________________________________17 5.3.2 Skillnader mellan kön och individer________________________________19 5.3.3 Ökad användning _____________________________________________20 2 UPPSALA UNIVERSITET Ingeborg Björkman, med. dr. Marta Röing, med.dr. Pia Bastholm-Rahmner, med.dr. Inger Holmström, med. dr. Professor 2012-02-29 UNGDOMARS UPPFATTNING OM LÄKEMEDEL MED FOKUS PÅ RECEPTFRIA ANALGETIKA 2012-02-20 5.3.4 Andra användningsområden än avsett _____________________________20 5.4 Vad ungdomar tycker _________________________________________________22 5.4.1 Uppfattningar om tillgänglighet ___________________________________22 5.4.2 Uppfattningar om faror med läkemedel_____________________________24 5.4.3 Uppfattningar om näthandel _____________________________________25 5.5 Vad kan göras______________________________________________________25 5.5.1 Ungdomarnas råd till en kamrat som använder för mycket läkemedel _____25 5.5.2 Undervisning _________________________________________________27 5.5.3 Budskap till Läkemedelsverket ___________________________________28 6 Metoddiskussion __________________________________________________________30 7 Konklusion _______________________________________________________________31 7.1 En slentrianmässig användning _________________________________________31 7.2 Olika användning hos flickor och pojkar___________________________________31 7.3 Möjliga orsaker till ökad användning av smärtstillande _______________________31 7.4 Beteendet grundläggs i hemmet ________________________________________32 7.5 Kunskap och information ______________________________________________32 Referenser_________________________________________________________________33 Bilaga 1 ___________________________________________________________________34 Bilaga 2 ___________________________________________________________________35 Bilaga 3 ___________________________________________________________________36 3 UPPSALA UNIVERSITET Ingeborg Björkman, med. dr. Marta Röing, med.dr. Pia Bastholm-Rahmner, med.dr. Inger Holmström, med. dr. Professor 2012-02-29 UNGDOMARS UPPFATTNING OM LÄKEMEDEL MED FOKUS PÅ RECEPTFRIA ANALGETIKA 2012-02-20 1 Sammanfattning I syfte att undersöka ungdomars inställning till och uppfattning om receptfria läkemedel, med fokus på analgetika, har en kvalitativ intervjustudie utförts på uppdrag av Läkemedelsverket. Hösten 2011 genomfördes tio fokusgruppsintervjuer med totalt 77 gymnasieungdomar runt om i landet, de flesta från årskurs ett, men årskurs två och tre var också representerade. För att få ett brett erfarenhetsfält valdes klasser med studieförberedande liksom yrkesförberedande inriktning, i större städer, förorter och mindre städer och med stor geografisk spridning. Hälften av grupperna var blandade med både pojkar och flickor och hälften var antingen pojkar eller flickor. Gruppintervjuerna leddes av en moderator och en observatör och spelades in på ljudfil efter ungdomarnas samtycke. Inför analysen skrevs intervjuerna ut ordagrant. Texten bearbetades genom kodning och sortering enligt vedertagna metoder inom kvalitativ forskning. Resultatet visar att ungdomar är väl bekanta med receptfria läkemedel, framför allt med smärtstillande preparat. Hur de använder läkemedlen har oftast formats av hur deras föräldrar behandlade dem när de var små och hur föräldrarna själva behandlar sina egna symtom. Attityder till läkemedel tycks således grundläggas tidigt. Tillgången till läkemedel fick ungdomarna oftast från hemmet. Många ungdomar ser receptfria läkemedel som något ofarligt och användningen sker på ett oreflekterat sätt. En frekvent användning kan ske utan att ungdomen är medveten om det. Några ungdomar nämnde att smärtstillande kan användas för att bli lugn eller för att sova på. Det bör dock påpekas att de flesta ungdomar använder receptfria läkemedel på ett sunt sätt. Att flickor använder smärtstillande ingår i ett normalt vardagligt beteende. Flickor är också mer öppna med sin användning och pratar med varandra om den och har nästan alltid med sig smärtstillande läkemedel till skolan. Pojkarna pratade generellt inte om receptfria läkemedel och hade sällan med sig tabletter till skolan. Eftersom receptfria läkemedel upplevdes som välkända var det få ungdomar som initialt kände behov av undervisning om dem i skolan. Under fokusgruppsintervjuerna skapades dock ett intresse bland ungdomarna och många menade att det kunde vara bra om skolan gav information om läkemedel och diskuterade vad sådan information skulle innehålla och hur den skulle presenteras. Många ungdomar berättade att de uppskattar att de får information om nya receptfria läkemedel via reklam. Internet sågs som en informationskanal av de flesta, men det fanns också ungdomar som inte var vana att söka på Internet och kände sig osäkra på om de skulle kunna hitta tillförlitlig information. Ungdomar ville söka fakta om läkemedel och då kunna besöka tillförlitliga sidor på Internet. Några, främst pojkar, uttryckte att de hellre sökte information om andra personers erfarenheter av läkemedel. 2 Bakgrund Den 1 juli 2009 upphörde det svenska apoteksmonopolet, och senare samma år, 1 november, öppnades även marknaden för försäljning av receptfria läkemedel i allmän handel (Regeringskansliet; Läkemedelsverket, 2010). Ett viktigt skäl till reformen var, enligt Socialdepartementet, att man ville öka tillgängligheten av läkemedel för allmänheten. För att sälja receptfria läkemedel krävs en anmälan till Läkemedelsverket. Den som säljer receptfria varor ska själv kontrollera sin verksamhet, så kallad egenkontroll, enligt ett upprättat egenkontrollprogram. Uppföljning av egenkontrollen ska skötas av kommunen, övergripande tillsyn 4 UPPSALA UNIVERSITET Ingeborg Björkman, med. dr. Marta Röing, med.dr. Pia Bastholm-Rahmner, med.dr. Inger Holmström, med. dr. Professor 2012-02-29 UNGDOMARS UPPFATTNING OM LÄKEMEDEL MED FOKUS PÅ RECEPTFRIA ANALGETIKA 2012-02-20 sköts av Läkemedelsverket. För att sälja läkemedel i allmän handel måste kunden vara minst 18 år. Någon sådan åldersgräns finns inte för försäljning av läkemedel på apotek. Vilka läkemedel som får säljas utanför apotek fastställs av Läkemedelsverket. Kriterier för sådana läkemedel uppges vara att de är lämpliga för egenvård, att allvarliga biverkningar är sällsynta samt att de är lämpliga med hänsyn till patientsäkerheten och skyddet för folkhälsan (SFS, 2009:730). Under vintern 2010/11 publicerade Svenska Dagbladet en artikelserie om användningen av receptfria läkemedel. I en av artiklarna uppmärksammades att när ungdomar överdoserar läkemedel sker det oftast med smärtstillande preparat, och i en annan artikel beskrevs att ungdomar ofta använder analgetika flera gånger i veckan (SvD, 2010a-b). I Läkemedelsverkets allmänna uppdrag ingår att kartlägga och analysera läkemedelsanvändningen i Sverige. Just nu pågår en omfattande undersökning som syftar till att beskriva effekter av omregleringen av försäljning av läkemedel. Undersökningen är uppdelad i flera delar och ett delprojekt handlar om de receptfria läkemedlen. Inom delprojektet kommer man att ta fram data över hur allmänheten använder receptfria läkemedel samt undersöka vad som finns dokumenterat när det gäller bieffekter och intoxikationer. Dessutom vill man rikta speciellt fokus på ungdomar och deras användning av receptfria läkemedel. Idag saknas det forskning om hur ungdomar förstår och använder receptfria läkemedel. Dock finns en allmän uppfattning utifrån bland annat media att ungdomar och deras syn på läkemedel innebär en särskild problematik och därför önskar man få mer kunskap i denna fråga. Initiativ togs därför till en intervjuundersökning bland ungdomar i Sverige för att generera välunderbyggda hypoteser. Resultatet från denna undersökning planeras i ett nästa steg kunna ligga till grund för en bredare enkätundersökning bland landets ungdomar. Dessutom planeras att det insamlade materialet skulle användas för publicering i lämplig vetenskaplig tidskrift. 3 Syfte Det övergripande syftet med föreliggande projekt var att studera och analysera ungdomars inställning till och uppfattning om receptfria läkemedel med fokus på analgetika. 3.1 Specifika frågeställningar 1. Hur tänker ungdomar kring sin egen (och andras) användning av receptfria analgetika och andra receptfria läkemedel? 2. Vilka olika uppfattningar om tillgänglighet, farlighet, effekt, näthandel med fokus på receptfria analgetika finns bland ungdomar? 3. Finns det skillnader i hur ungdomarna ser på de olika inköpsställena för receptfria läkemedel, dvs. detaljhandel, apotek och näthandel? 5 UPPSALA UNIVERSITET Ingeborg Björkman, med. dr. Marta Röing, med.dr. Pia Bastholm-Rahmner, med.dr. Inger Holmström, med. dr. Professor 2012-02-29 UNGDOMARS UPPFATTNING OM LÄKEMEDEL MED FOKUS PÅ RECEPTFRIA ANALGETIKA 2012-02-20 4 Metod Baserat på syftet och frågeställningarnas karaktär har en kvalitativ forskningsansats används. Kvalitativa forskningsmetoder utvecklades först inom human- och socialvetenskaperna men har alltmer kommit att etableras inom medicinsk vetenskap (Malterud, 2001a). Med kvalitativa metoder kan man förstå faktorer som inte kan påvisas eller är svåra att påvisa med kvantitativa enkätmetoder, som till exempel hur människor tänker, upplever, känner och uppfattar sin omgivning (Patton, 1990; Malterud, 2001a; Thörn, 2001). Dessa metoder omfattar olika strategier för en systematisk insamling, organisering och tolkning av textmaterialet som insamlats genom samtal eller observationer (Malterud, 2001b). Data för analys samlas in genom t.ex. semistrukturerade intervjuer med enskilda individer eller grupper. 4.1 Fokusgruppsintervjuer Utifrån studiens syfte, att förstå hur ungdomar tänker kring frågor som berör receptfria läkemedel, har data insamlats med fokusgruppsintervjuer. Fokusgruppsintervjuer kan vara lämpliga vid alla stadier av ett forskningsprojekt, men är särskilt användbara när man vill inhämta kunskap om ett område där kunskapen är begränsad (Kitzinger, 1995). Inom hälso- och sjukvård används fokusgrupper bland annat för att undersöka allmänhetens förståelse och upplevelser av sjukdom, sjukvård och hälsobeteenden (Kitzinger, 1995). En fördel med att använda fokusgruppsintervjuer med ungdomar är att de ofta känner sig tryggare och mer bekväma än vid enskilda intervjuer (Patton, 1990). En fokusgruppintervju är en intervju genomförd med en definierad grupp av individer avseende ett specifikt ämne eller område (Patton, 1990). En grupp, vanligtvis bestående av 5 - 10 personer med gemensam bakgrund, deltar i intervjun under 1 – 2 timmar. I en given studie genomförs ett antal olika fokusgrupper med syftet att identifiera skilda perspektiv och förstärka de mönster som avtecknar sig (Patton, 1990). I motsats till en serie individuella intervjuer kan deltagarna i en fokusgrupp höra varandras svar och ytterligare kommentera, utveckla och komplettera sina svar. Syftet är att samla in högkvalitativ data i ett socialt sammanhang där individer kan väga och värdera sina uppfattningar gentemot andras (Patton, 1990). En styrka med att använda fokusgrupper är den interaktionsprocess som uppstår och som stimulerar informanternas minnen, diskussion och debatt (Kitzinger, 1995; Wibeck, 2000). 4.2 Trovärdighet i kvalitativa studier Som i kvantitativ forskning finns det också inom kvalitativ forskning ett antal olika strategier för att säkra god kvalitet och öka tillförlitligheten i studien. Den här studien har genomförts av forskare med god erfarenhet av kvalitativa metoder och arbetet har bedrivits enligt de kvalitetskriterier som har identifierats av Guba och Lincoln (1989): trovärdighet, pålitlighet och överförbarhet. I strävan efter trovärdighet har datainsamling och analys genomförts så noggrant som möjligt, och av flera forskare som samarbetar. Forskningsprocessen beskrivs nedan i detalj för att underlätta förståelsen och säkra studiens pålitlighet. Trovärdighet säkras genom citat vilka visar att resultaten bygger på studiematerialet. Överförbarheten refererar till möjligheten att resultaten kan utnyttjas även i andra sammanhang och grupper. Målet är att beskriva metoden och data på ett sätt så att den som läser förstår vilket sammanhang studien refererar till, och därmed kan förstå i vilka liknande situationer resultatet kan tillämpas. 6 UPPSALA UNIVERSITET Ingeborg Björkman, med. dr. Marta Röing, med.dr. Pia Bastholm-Rahmner, med.dr. Inger Holmström, med. dr. Professor 2012-02-29 UNGDOMARS UPPFATTNING OM LÄKEMEDEL MED FOKUS PÅ RECEPTFRIA ANALGETIKA 2012-02-20 4.3 Rekrytering och urval Data har samlats in med hjälp av 10 fokusgruppsintervjuer med gymnasieungdomar i åldrarna 16-19 år strategiskt över hela landet under perioden september - december, 2011. Urvalet av ungdomar har skett utifrån en geografisk spridning, från storstad till landsbygd, samt utifrån inriktning på gymnasieprogram (se tabell 1 nedan). Valet av olika inriktningar på gymnasieprogram gjordes för att få fram så många olika uppfattningar och attityder som möjligt och inte för att jämföra grupperna sinsemellan. Detta urvalförfarande gör att ett brett erfarenhetsfält täcks. För att säkerställa att inga elever ska kunna identifieras nämns bara de städer/kommuner som deltog i studien, nämligen: Malmö, Mölnlycke, Kungsbacka, Motala, Linköping, Södertälje, Upplands Bro, Filipstad, Umeå och Boden. Rekrytering av ungdomar till fokusgruppsintervjuerna har skett genom att forskarna kontaktat rektor på valda gymnasieskolor. Rektor utsåg sedan en kontaktperson, en lärare eller skolsköterska, som sedan organiserade fokusgrupperna. Vid några tillfällen kontaktades först en intresserad lärare och sen skedde kontakten med rektor. Vid positivt gensvar från skolan lämnades ett informationsbrev adresserat till rektorn och till kontaktpersonen. Brevet innehöll information om det övergripande syftet med studien, vem som är huvudman, vad resultat ska användas till, metoden som kommer att användas och att deltagande i studien är frivilligt (bilaga 1). Därefter diskuterades medverkan och tillvägagångssätt vid urvalet av elever. Med assistans från kontaktpersonen har sedan eleverna informerats om studiens syfte, tillvägagångssätt och att ett deltagande i studien var frivilligt och att de garanterades konfidentialitet. De ungdomar som visade ett intresse fick ett skriftligt dokument om studiens syfte och ändamål samt telefonnummer till forskarna (bilaga 2). Tillvägagångssättet vid urvalet av ungdomar har skiljt sig åt mellan skolorna men det gemensamma har varit att vi har fått tillgång till informationsrika fall (Patton, 1990), dvs. elever som är villiga att diskutera sina erfarenheter i grupp. Samtliga ungdomar fick tillstånd från skolan att delta i fokusgruppsintervjuerna under skoltid. Som tack för sitt deltagande fick ungdomarna varsin biobiljett. Totalt kontaktades 12 gymnasieskolor i Sverige. Av dessa var det två som av praktiska skäl avstod från att delta i studien. Regionala etikprövningsnämnden i Uppsala har lämnat ett godkännande i ett rådgivande yttrande av studiens upplägg, Dnr 2011/157. 4.4 Datainsamling och analys 4.4.1 Pilottest intervjumanual För att säkerställa att vi fick svar på syftet med undersökningen samt att inga integritetskränkande frågor ställdes har intervjumanualen testats på två gymnasieskolor, en i Stockholm och en i Uppsala. Totalt deltog 14 ungdomar mellan 17 till 19 år (5 pojkar och 9 flickor) från Naturvetenskapliga respektive Handels- och administrationsprogrammet. För att inspirera och ”värma upp” ungdomarna i fokusgruppsintervjuerna läste moderatorn upp en artikel som aktualiserar problematiken kring överanvändning av receptfria läkemedel (SvD, 2010ab). Då det visade sig att ungdomarna efter denna inledning fokuserade mer på vad de hade hört att andra ungdomar hade upplevt och hade svårt att fokusera på de egna upplevelserna lämnade vi denna typ av uppvärmning. Under de följande 10 intervjuerna valde vi istället att ta upp artikeln i ett senare skede under gruppintervjun. 7 UPPSALA UNIVERSITET UNGDOMARS UPPFATTNING OM LÄKEMEDEL MED FOKUS PÅ RECEPTFRIA ANALGETIKA Ingeborg Björkman, med. dr. Marta Röing, med.dr. Pia Bastholm-Rahmner, med.dr. Inger Holmström, med. dr. Professor 2012-02-29 2012-02-20 Ungdomarna i pilotintervjun hänvisade till att överanvändning av receptfria läkemedel var en mognadsfråga som i större utsträckning berörde ungdomar i åldrarna 13-16 år, dvs. den ålder då man ”lär känna sig själv”. Efter dessa uttalande och med hänvisning till den litteratur som finns i ämnet valde vi att fokusera på yngre gymnasieungdomar i åk 1. 4.4.2 Genomförande Sammanlagt har 10 olika fokusgrupper utförts i Sverige (tabell 1). Utifrån tidigare dokumentation är användningen av receptfria läkemedel huvudsakligen ett problem som berör flickor i större utsträckning än pojkar (SvD, 2010a-b; Westerlund et al, 2007). För att undersöka detta har vi utfört fokusgruppsintervjuer med såväl enkönade som blandade grupper. Total har 77 ungdomar deltagit i studien, varav 33 pojkar och 44 flickor i åldrarna 16-19 år. Varje fokusgruppsintervju har bestått av 5-9 gymnasieungdomar. TABELL NR 1. INDELNING AV DE 10 FOKUSGRUPPSINTERVJUERNA UTIFRÅN GEOGRAFISK SPRIDNING, ORT, INRIKTNING GYMNASIEPROGRAM, KÖNSFÖRDELNING I GRUPPERNA OCH ÅRSKURS. Kategori Indelning Antal grupper Geografisk spridning Södra 5 Mellersta 3 Norra 2 Stor stad 3 Mindre stad 3 Förort 4 Studieförberedande 5 Yrkesförberedande 5 Blandad grupp 5 Endast pojkar 2 Endast flickor 3 Åk 1 (16-17år) 7 Åk 2 (17-18år) 1 Åk 2-3 (17-19år) 1 Åk 1-3 (16-19år) 1 Ort Inriktning gymnasieprogram* Könsfördelning Årskurs *Eleverna kom från följande program: Samhällsvetenskap, Samhällsvetenskap med olika kombinationer av samhälleekonomi-estetiskt program, Naturvetenskap (2 st), Estetiskt program, Fordonsteknik, Vård- och omvårdnadsprogram Restaurang- & livsmedel, IT och support, Bygg och anläggning. De fem sista räknas främst som yrkesförberedande och de övriga som studieförberedande. Någon skarp gräns går dock inte att dra eftersom elever i yrkesförberedande program kan välja till ämnen så att de får högskolekompetens. Efter vissa omarbetningar från erfarenheterna av pilotintervjuerna har intervjuerna genomförts med öppna frågor kring teman i frågeställningarna för studiens syfte, som beskrivits på sidan 5 (se intervjumanual, bilaga 3). Två forskare utförde gruppintervjuerna. En forskare var moderator och ledde gruppintervjun och den andre var med som observatör. Moderatorn har en viktig roll då denne bildar en slags norm för vad 8 UPPSALA UNIVERSITET Ingeborg Björkman, med. dr. Marta Röing, med.dr. Pia Bastholm-Rahmner, med.dr. Inger Holmström, med. dr. Professor 2012-02-29 UNGDOMARS UPPFATTNING OM LÄKEMEDEL MED FOKUS PÅ RECEPTFRIA ANALGETIKA 2012-02-20 som är socialt accepterat i gruppen och måste också ha förmåga att se till att alla får komma till tals. Diskussionen grundas på deltagarnas egen erfarenhet i ämnet och det är viktigt att diskussionen förs mellan deltagarna och inte med moderatorn (Kitzinger, 1995). Observatörens roll var att fånga den information som inte kan spelas in på band som till exempel interaktionen mellan informanterna men även för att ställa följdfrågor som ett komplement till moderatorns frågor (Wibeck, 2000). Fokusgruppsintervjuerna utfördes på skoltid så att ungdomarna fick vara i den miljön som kändes bekant för dem. En obekant miljö kan upplevas som främmande och hämma diskussionen (Wibeck, 2000). För att öka tryggheten men även för att underlätta interaktionen mellan ungdomarna i gruppintervjun valdes oftast elever från samma klass eller parallellklass. Vid två tillfällen deltog elever från två eller tre olika klasser. Ungdomarna fick sitta runt ett bord tillsammans med moderatorn och observatören. Efter samtycke från ungdomarna spelades samtliga gruppintervjuer in på ljudfil för att sedan skrivas ut ordagrant. Ingen av deltagarna i fokusgruppen nämns vid sina egna namn utan förblir anonyma vid transkriberingen. Varje gruppintervju pågick mellan 55-90 minuter. 4.4.3 Analys av insamlad data Utifrån studiens syfte, samt att insamlad data ska utgöra underlag för en kvantitativ enkätundersökning, har innehållsanalys valts som analysmetod (Graneheim & Lundman, 2004). Innehållsanalys enligt Graneheim och Lundman kan göras på olika nivåer – på manifest eller latent nivå. Det manifesta innehållet handlar om det uppenbara i en text medan det latenta innehållet är det som inte är direkt synligt utan måste tolkas för att framträda. Vår analys har fokuserat på det manifesta innehållet. Ett avsteg gjordes från denna analysmetod i den inledande fasen av analysen. Istället för att starta med kodningen direkt grovsorterades materialet i 22 preliminära subkategorier vilka i en gemensam diskussion hade identifierats efter genomläsning av den transkriberade texten (Patton, 1990; Malterud, 2001a). Först i nästa steg startade den systematiska kodningen för att sedan kunna hjälpa till att sortera innehållet och identifiera mönster i texten (Graneheim & Lundman, 2004). Analysen har utförts av tre forskare med god erfarenhet i kvalitativ metodik. Nedan beskrivs de olika stegen i analysprocessen: 1. De transkriberade intervjuerna genomlästes ett flertal gånger individuellt. 2. Utifrån syftet med studien och innehållet i de transkriberade intervjuerna gjorde forskarna tillsammans upp ett systematiskt system för kategorisering av data. Detta system bestod av 22 preliminära subkategorier som exempelvis: kännedom om receptfria läkemedel, handla på Internet, kunskapskällor, vad formar inställningen mm. Varje enskilt transcript sorterades sedan efter denna struktur. 3. Texten i varje preliminär subkategori kodades, och därefter grupperades och strukturerades den efter innehåll och tillhörighet, se exempel i ruta 1 nedan. 4. Samtliga preliminära subkategorier sammanfattades och några slogs samman, kvar var då 15 subkategorier. 5. Subkategorierna grupperades i 5 kategorier. 6. För att illustrera och validera identifierade kategorier har citat från gruppintervjuerna använts. 9 UPPSALA UNIVERSITET Ingeborg Björkman, med. dr. Marta Röing, med.dr. Pia Bastholm-Rahmner, med.dr. Inger Holmström, med. dr. Professor 2012-02-29 UNGDOMARS UPPFATTNING OM LÄKEMEDEL MED FOKUS PÅ RECEPTFRIA ANALGETIKA 2012-02-20 I den kvalitativa analysprocessen har inte fokus varit att ta reda på hur många ungdomar som har en viss uppfattning eller attityd till ett ämne utan att fånga så många olika uppfattningar och attityder som möjligt. Ruta 1. Exempel för att illustrera analyssteg 3 En preliminär subkategori var ”Vad formar inställningen”. Alla uttalanden från samtliga intervjuer som hade sorterats under den subkategorin lästes igenom och kodades. Därefter sorterades texten i grupper efter innehåll. Det är innehållet i texten som bestämmer vilka grupper som bildas. Grupperna i den här subkategorin handlade om ”föräldrar”, ”kamrater” och ”förpackningen”. Exempel på uttalanden som sorterades inom gruppen ”föräldrar” i subkategorin ”Vad formar inställningen” är: ”Men jag har fått en grej från pappa, han är norrlänning, där aldrig läkemedel... det hjälper inte, det är bara bita ihop.... Det är väl så att farsan är lite hårdare än morsan..... mamma säger ta en huvudvärkstablett.. Och man lyssnar mer på pappa…” (pojke) ”Ja. Alltså de har man ju, de här som är liksom fria, de, de har man ju typ haft sen man var liten, och då har ju föräldrarna gett en. Sen när man blir äldre så följer man ju fortfarande de typ spåren om man säger, då tar man ju så mycket de har gett en. Eller mer, det beror ju på hur gammal man är också.” (flicka) ”Föräldrar. Min mamma. Jag har haft mycket Alvedon förut. Nej men när jag har haft ont i huvudet har hon sagt men ta en Alvedon....och då har man gjort det och det har jag fortsatt med det.” (flicka) ”Men jag, jag tror att jag är ganska så där, influerad av hur mina föräldrar medicinerar i alla fall. De tar aldrig något sånt. Alltså de tar nästan aldrig några sådana där Alvedon eller grejer.” (pojke) ”Alltså det är väl.....alltså hur man har hanterat, alltså liknande situationer och sådant tidigare när man var yngre…med typ smärta och sånt, om man har fått plåster eller inte ett plåster, alltså det är nästan lite samma sak, det känner jag, alltså hur man ska hantera situationen...om man ska ta hjälp ut av läkemedel och så vidare eller bara låter det läka naturligt.” (pojke) 10 UPPSALA UNIVERSITET UNGDOMARS UPPFATTNING OM LÄKEMEDEL MED FOKUS PÅ RECEPTFRIA ANALGETIKA Ingeborg Björkman, med. dr. Marta Röing, med.dr. Pia Bastholm-Rahmner, med.dr. Inger Holmström, med. dr. Professor 2012-02-29 2012-02-20 5 Resultat Resultatet presenteras i kategorier och subkategorier enligt tabell 2. En del av dessa kategorier var väntade, medan andra växte fram under analysarbetet. Därefter följer en beskrivning av varje subkategori tillsammans med citat från intervjuerna. TABELL NR 2. RESULTAT AV INNEHÅLLSANALYSEN – UNGDOMARS UPPFATTNING AV RECEPTFRIA LÄKEMEDEL Kategori Subkategori 1. Vad ungdomar vet och inte vet Ungdomarnas kännedom om receptfria läkemedel Ungdomarnas frågor om läkemedel 2. Hur ungdomar påverkas Vad formar inställningen Kunskapskällor Reklam 3. Hur ungdomar gör Eget bruk Skillnader mellan kön och individer Ökad användning Andra användningsområden än avsett 4. Vad ungdomar tycker Uppfattningar om tillgänglighet Uppfattningar om faror med läkemedel Uppfattningar om näthandel 5. Vad kan göras Ungdomarnas råd till en kamrat som använder för mycket läkemedel Undervisning i skolan Budskap till Läkemedelsverket 5.1 Vad ungdomar vet och inte vet Kategori ett ger en generell bild av ungdomarnas kännedom, frågor, uppfattningar och missuppfattningar om receptfria läkemedel. De kände till olika typer av receptfria läkemedel och var mest vana med smärtstillande där de också kunde nämna olika produktnamn. Många ansåg att de visste vad de behövde veta om smärtstillande läkemedel, men hade samtidigt många frågor om hur de skulle användas. 5.1.1 Ungdomarnas kännedom av receptfria läkemedel Alla ungdomar kände till receptfria läkemedel. De fabrikantnamn som nämndes var olika smärtstillande tabletter vilket tyder på att det var dessa som de var mest bekanta med. Annars nämndes nässpray, allergitabletter, aknemedel och medel vid hosta och halsont men oftast utan att säga ett speciellt fabrikantnamn. 11 UPPSALA UNIVERSITET Ingeborg Björkman, med. dr. Marta Röing, med.dr. Pia Bastholm-Rahmner, med.dr. Inger Holmström, med. dr. Professor 2012-02-29 UNGDOMARS UPPFATTNING OM LÄKEMEDEL MED FOKUS PÅ RECEPTFRIA ANALGETIKA 2012-02-20 ”Nässpray.” (pojke) ”Panodil” (pojke) ”Huvudvärkstabletter.” (pojke) ”Är inte det samma sak....” (pojke) ”Jo fast det finns olika. Det finns inte bara Panodil” (pojke) Många var osäkra på vad som var ett läkemedel och vilka som var receptfria respektive receptbelagda. En vanlig uppfattning tycktes vara att de receptfria läkemedlen inte var lika starka som de receptbelagda och några menade att de därför inte var lika allvarliga och att det inte var lika viktigt med information om dem. ”För så... om det skulle vara någonting som skulle vara så viktigt då borde allt vara receptbelagt i så fall.” (flicka) Det fanns ungdomar som sa att det var viktigt att använda Alvedon enligt de instruktioner som finns medan andra menade att det var ett så välkänt medel så det behövdes inte någon information. När det gällde effekten av Alvedon uppfattade några det som att den blir sämre om Alvedon används ofta. ”Men en sorts tolerans är det ändå för att till slut hjälper det inte lika effektivt mot huvudvärk.” (pojke) 5.1.2 Ungdomarnas frågor om receptfria läkemedel Många av ungdomarnas frågor angående receptfria läkemedel handlade om smärtstillande läkemedel, hur de doseras, hur de kan kombineras och när de kan bli farliga att använda, vilket gällde framför allt Alvedon. ”Ja. Om två Panodil inte hjälper så kanske man kan ta Ipren istället .....eller Treo.” (flicka) ”Kan man ändra direkt” (moderator) ”Är det bra att göra så?” (flicka) ”Nej 4 timmar senare.” (flicka) ”Är de inte likadana eller jag vet inte.” (pojke) ”Jag vet inte vad det är för skillnad på dem faktiskt....Samma effekt tror jag. De innehåller olika...” (pojke) ”Det är smärtstillande men ...alltihop .....men jag vet inte vad det är för skillnad på dem.” (flicka) ”Vart går gränsen...typ om man tar 30 stycken dör man inte...eller?” (flicka) Det fanns också mer allmänna frågor som att varför läkemedel med samma aktiva substans kunde ha olika namn, hur många receptfria läkemedel det fanns, vilka receptfria läkemedel som var vanligast. Ett par ungdomar frågade om det gick att lita på informationen i FASS respektive om Läkemedelsverkets roll när svininfluensavaccinet godkändes. ”Men kan man lita till hundra procent på informationen som står om läkemedel?” (flicka) 12 UPPSALA UNIVERSITET Ingeborg Björkman, med. dr. Marta Röing, med.dr. Pia Bastholm-Rahmner, med.dr. Inger Holmström, med. dr. Professor 2012-02-29 UNGDOMARS UPPFATTNING OM LÄKEMEDEL MED FOKUS PÅ RECEPTFRIA ANALGETIKA 2012-02-20 Slutligen fanns mer specifika frågor om exempelvis ett receptfritt läkemedel som en av ungdomarna använde och om receptbelagda läkemedel som de antingen använde eller var nyfiken på, det gällde Concerta, p-piller eller en drog som de tyckte borde vara godkänd som läkemedel (cannabis). 5.2 Hur ungdomar påverkas Kategori två sammanfattar ungdomarnas egna uppfattningar om faktorer som kan påverka deras användning av receptfria läkemedel. Inställningen till läkemedel påverkades främst av föräldrarna men även till viss del av kamrater och utseendet på läkemedelsförpackningen. Källor till kunskap och information om läkemedel var främst föräldrar och i viss mån texten på läkemedelsförpackningen. Några hade sökt information via apotek och sjukvårdsupplysningen, frågat vänner eller läst på bipackssedeln i läkemedelsförpackningen och på Internet. Även reklam hade en viss påverkan på ungdomarnas användning av läkemedel. 5.2.1 Vad formar inställningen 5.2.1.1 Föräldrar Det fanns olika uppfattningar om hur ungdomarna tyckte att de hade formats i sitt sätt att använda receptfria läkemedel. Många ungdomar upplevde att de hade ärvt den grundläggande inställningen från sina föräldrar. En del ungdomar uttryckte att de tog med sig samma medicineringsbeteende som föräldrarna använt när barnen var yngre. Var föräldrarna frikostiga eller restriktiva så påverkade det hur man senare i livet hanterade läkemedel menade många ungdomar. Andra menade att de inte hade påverkats av föräldrarnas medicineringsbeteende, eller att de gjorde det motsatta. Några ungdomar tyckte att föräldrarna borde utbildas och informeras om receptfria läkemedel eftersom att ungdomarna ofta ärvde deras medicineringsbeteende. ”Föräldrar. Min mamma. Jag har haft mycket Alvedon förut. När jag har haft ont i huvudet har hon sagt men ta en Alvedon....och då har man gjort det och det har jag fortsatt med det.” (flicka) ”Men jag, jag tror att jag är ganska så där, influerad av hur mina föräldrar medicinerar i alla fall. De tar aldrig något sånt. Alltså de tar nästan aldrig några sådana där Alvedon eller grejer.” (pojke) ”Om man har haft en svår uppväxt och ens föräldrar har hållit på och tagit mycket läkemedel så kan det ju hända att man blir som de eller så gör man tvärt emot, att man blir rädd och tänker…” (flicka) 5.2.1.2 Kamrater Några ungdomar trodde att det var en blandning mellan hur föräldrarna hanterade läkemedel och hur man själv som person hanterade smärta men de sa också att kompisarna hade en påverkan på hur de använde läkemedel. Ungdomarna berättade att det kunde vara lätt att ta en tablett även ifall man inte hade något behov av det, utan det blev som en påverkan eller påtryckning. Ifall kompisen tog ett läkemedel så kunde man också ta en tablett mer ”slentrianmässigt”. ”Nej men det är väl kanske mer att, alltså, om man är med en kompis i skolan hela dagen och så mår hon jättedåligt och sedan så liksom och tar en Alvedon var tredje timme eller något sånt här ...så 13 UPPSALA UNIVERSITET Ingeborg Björkman, med. dr. Marta Röing, med.dr. Pia Bastholm-Rahmner, med.dr. Inger Holmström, med. dr. Professor 2012-02-29 UNGDOMARS UPPFATTNING OM LÄKEMEDEL MED FOKUS PÅ RECEPTFRIA ANALGETIKA 2012-02-20 känner man kanske själv sedan då ...alltså att huvudet, så som hon sa naturligt, inbillar sig rätt mycket...tankarna börjar ...jag nu har jag också ha lite ont....nu har jag också lite ont i huvudet kan jag också få en. Alltså det är just så som trycket kan bli.” (flicka) ”Så man testar.” (pojke) ”Nej. Alltså din hjärna inbillar dig att du har ont i huvudet....så i fall kompisen går och hänger hela dagen och mår dåligt....då blir jag typ, ah jag gör så att jag också mår dåligt, så tar man en tablett fast man egentligen inte har ont i huvudet....man bara tänker att man har ont i huvudet.” (flicka) ”Det kan jag tänka mig att det kan bli.” (flicka) ”Ja så... brukar det vara.” (pojke) ”Är det någonting som ni andra känner igen?” (moderator) Alla säger ja. ”Man blir ju som man umgås oavsett vad.” (flicka) Flickorna berättade att de ibland tipsade varandra om vilket läkemedel de kunde använda. Detta gällde framförallt vilka läkemedel som var bra att använda vid mensvärk. Pojkarna tipsade istället varandra om vilket proteinmedel som var bäst för att bygga muskler. 5.2.1.3 Designen och färgen på läkemedelsförpackningen Några ungdomar berättade att de tyckte att användningen (och inställningen) även påverkades av hur ett läkemedel var förpackat och vilken färg det hade. De sa att en läkemedelsförpackning inte skulle vara så lockande utan mer skrämmande. ”De skulle designa Alvedonförpackningar så där då....” (moderator) ”Ja. Precis. Jätteläskig förpackning. Det är rådet kanske till läkemedelsverket....” (moderator) ”Ja, alltså så de ser mer allvarliga ut...och så. Så här lila ..man bara.....OK jag kan ta 10 stycken utan att något händer....sedan.” (flicka) ”Lila är gott och grönt är?” (moderator) ”Nej men förstår ni...” (flicka) ”Paketet nu är lila på Ipren, det känns mer som att det är ingenting.... eller om det gult eller sånt här grönt, men om det är mer så här som det där blodröda färgen som den här drickan är...” (flicka) 5.2.2 Kunskapskällor 5.2.2.1 Föräldrar Föräldrarna verkade vara den största kunskapskällan för ungdomarna då det var till föräldrarna som de oftast vände sig med sina frågor om läkemedel. Ungdomarna sa att det var i första hand föräldrarna som de tyckte skulle informera dem om läkemedel. De berättade även att det bildades en slags allmän kunskap om läkemedel genom att de bland annat hörde vad och hur det pratades om läkemedel i hemmet eller när de till exempel följde med en förälder till apoteket. Även om ungdomarna inte deltog i samtalet så hörde de vad som sades mellan föräldern och apotekspersonalen. I början frågade ungdomarna föräldrarna sedan lärde de sig vilket läkemedel de skulle ta och hur mycket. Det första de fick lära sig var de vanligaste smärtlindrande läkemedlen som Alvedon och Panodil. Många ungdomar berättade att när de inte kände till ett läkemedel så frågade de föräldrarna 14 UPPSALA UNIVERSITET UNGDOMARS UPPFATTNING OM LÄKEMEDEL MED FOKUS PÅ RECEPTFRIA ANALGETIKA Ingeborg Björkman, med. dr. Marta Röing, med.dr. Pia Bastholm-Rahmner, med.dr. Inger Holmström, med. dr. Professor 2012-02-29 2012-02-20 vad man skulle ta och hur ofta. Många berättade att de inte chansade med att ta ett läkemedel utan att först fråga föräldrarna eller andra närstående. ”Sen så om det är någon medicin, eller om jag har ont någonstans och inte vet vilken medicin jag kan ta, så kan jag alltid gå och fråga henne [mormor]” (pojke) 5.2.2.2 Förpackningen och bipacksedeln Många ungdomar berättade att de oftast inte behövde någon information om de vanligaste läkemedlen som de tog som till exempel Alvedon och Panodil. Dessa läkemedel kände de igen sedan tidigare och visste hur det fungerade och skulle doseras. Men ifall de skulle börja med ett nytt läkemedel eller ifall de hade glömt bort någon information så läste de oftast på läkemedelsförpackningen. På förpackningen stod den viktigaste informationen om dosering och effekt som man behövde veta, ansåg många ungdomar. De flesta visste att det fanns ytterligare information i bipacksedeln men de var få som läste den. Några få ungdomar berättade att de läste bipacksedeln för att få fördjupad information om till exempel biverkningar, vid allergi eller för att ta reda på ifall man kunde dricka alkohol tillsammans med läkemedlet. ”Om det är något nytt läkemedel så kanske man läser det. Om det är till exempel någonting man har haft ett tag så gör man inte det.” (flicka) 5.2.2.3 Apoteket och sjukvårdsrådgivningen Några ungdomar valde att gå till apoteket och fråga om vilket läkemedel de skulle ta för en specifik åkomma. Någon sa att det var enkelt och lätt, och att de kunde fråga vad som helst. De litade på apotekets information. Men ibland blev de missnöjda när personalen tog fram det vanligaste läkemedlet mot besväret vilket ofta var ett läkemedel som var känt och som ungdomarna hade testat tidigare men inte blivit hjälpta av. Några ungdomar berättade att de även hade ringt till sjukvårdsupplysningen för att få mer information om läkemedel. ”Man frågar ju hellre de på apoteket då. Det år dem man tror på för det är ju de som visar en vad man ska ta för någonting när jag har det här, då visar de istället. Det är de man tror mest på.” (flicka) ”Fast det är lite läskigt när man kommer till den där växeln, när de ställer en massa frågor och sådant där... mmm okey, jag vet inte, och så lägger man på och så får man ringa upp igen för att man måste tänka efter vad man skulle säga.” (flicka) 5.2.2.4 Kamrater Det var inte ofta ungdomarna pratade med varandra om läkemedel. Men ibland kunde de fråga en kompis om vilket läkemedel som var bäst för menssmärtor. En kunskap som de hade fått från kamrater var att man inte skulle blanda läkemedel med alkohol. ”Ja jag har nog frågat också, just för mensvärk och sådant.” (flicka) 15 UPPSALA UNIVERSITET Ingeborg Björkman, med. dr. Marta Röing, med.dr. Pia Bastholm-Rahmner, med.dr. Inger Holmström, med. dr. Professor 2012-02-29 UNGDOMARS UPPFATTNING OM LÄKEMEDEL MED FOKUS PÅ RECEPTFRIA ANALGETIKA 2012-02-20 5.2.2.5 Internet Det fanns tre olika uppfattningar bland ungdomarna om att söka kunskap och information om läkemedel på Internet. De flesta hade aldrig sökt information om läkemedel men för många var Internet en naturlig väg för att söka kunskap. De skulle i så fall vara intresserade av fakta och inte av hur andra använde läkemedel. De ansåg att information om andras erfarenhet skulle kunna komma från den närmaste kretsen av vänner eller möjligen från ett kontrollerat forum på nätet baserat på expertkunskaper i ämnet, annars litade de inte på informationen. Ungdomarna nämnde Fass och apotekets hemsida som tillförlitliga informationskällor. Några ungdomar hade sökt information på Fass och andra hade googlat runt på flera olika sidor och när de hittade samma information på flera sidor kunde de tro på innehållet. ”Möjligen om det är typ någon sådan där pålitlig källa som liksom har samlat in andras erfarenheter och liksom på något vis gjort en undersökning av det och gjort det till fakta, men inte så där direkta, om man kollar på något Internetforum, jag tyckte det här var skitbra, då skulle jag inte liksom…” (pojke) ”[Då] kollar man ju olika källor om man kollar på Internet, om det står samma sak på sju åtta stycken så …”(flicka) En annan grupp ungdomar såg inte Internet som en informationskanal, de var inte vana att söka information på det sättet och litade inte på den information som fanns där. Några ungdomar berättade däremot att de sökte och läste om andras erfarenheter av läkemedel genom att googla. Då fick de information om hur andra hade upplevt läkemedlet, hur det fungerade och hur man doserade, vilka biverkningar som fanns med mera. Bland ungdomarna var det främst pojkar som tog upp att de sökte information om andras erfarenheter på Internet. En populär sida som nämndes var Flashback. Några pojkar berättade att de var ute på Flashback dagligen och en period hade Alvedon varit ett av de heta ”toppämnen” som diskuterades. Alvedonfrågan hade diskuterats i samband med att en pojke begick självmord i en on-line direktsändning, han hade även tagit en mängd Alvedon och frågor om biverkningar kom då upp på sajten. ”Och typ recensioner vad folk tycker om det. [Jag] kollar träffar och ser hur det fungerar och hur man ska dosera det och typ om man har någon har biverkningar eller något.” (pojke) ”Ja han hade testat. Och då, frågan var vad det kunde vara för biverkningar, och då skrev folk.” (pojke) 5.2.3 Reklam Många ungdomar tyckte att reklamen oftast var överdriven men att de ändå påverkades av budskapet. Vissa ungdomar kunde, efter att de hade sett en viss reklam, be föräldrarna att köpa hem läkemedlet. Några sa att de påverkades undermedvetet av reklamen och att detta sedan kunde styra deras val av läkemedel. Reklamen gjorde att de fick kännedom om ett receptfritt läkemedel och samtidigt att det fanns på apoteket. Reklam ansåg ungdomarna skulle finnas för speciella läkemedel 16 UPPSALA UNIVERSITET Ingeborg Björkman, med. dr. Marta Röing, med.dr. Pia Bastholm-Rahmner, med.dr. Inger Holmström, med. dr. Professor 2012-02-29 UNGDOMARS UPPFATTNING OM LÄKEMEDEL MED FOKUS PÅ RECEPTFRIA ANALGETIKA 2012-02-20 men inte alla. De vanligaste läkemedlen, som exempelvis Alvedon, behövde ingen reklam eftersom alla redan kände till den. ”Ja jag tror på det de säger... när mamma kommer hem så kanske jag säger bara typ det fanns en reklam som gick och så liksom ... man går på det ...” (flicka) Reklam kunde vara bra för att den informerade människor som hade symtom om vilka läkemedel de kunde använda. Reklam kunde också vara skadlig för dem som inte behövde läkemedel men som lockades att ta det. Några ungdomar sa att de själva inte skulle välja ett läkemedel utifrån reklam men att det ändå var bra med informationen den gav. Några tyckte att reklamen gav all information som de behövde. Andra sa att de saknade information om negativa konsekvenser och bieffekter i reklamen och de menade att reklamen bara förmedlade ensidigt positiva budskap. ”Alltså vissa mediciner kanske man inte riktigt visste existerade eller visste fanns tillgängliga receptfritt och då kan det väl vara bra med reklam, då man vet att man kan få det så, men jag skulle inte välja läkemedel efter reklamen, utan i så fall för informationssyfte med reklamen.” (pojke) ”Ja men jag tycker man borde upplysa folket mer om konsekvenserna....låt säga typ om det kommer på tv det är reklam för läkemedel....de säger bara det här funkar utmärkt mot huvudvärk, smärtstillande och så vidare. Men alltså man säger aldrig på reklamen vad det finns för bieffekter. (pojke) Några tyckte att reklamen från apoteket var bra för att den var varierande, med bilder och information. Det var också bra att de hänvisade till en hemsida där det fanns ytterligare information. Apotekets gröna färg syntes också bra i tidningarna, ungdomarna sa att de kanske inte läste allt men att de registrerade den. De konstaterade att reklam som stack ut fastnade lättare och att reklam på TV påverkade genom dess variation med bilder och tal. ”Ja det blir det. De pratar liksom visar hur det ska vara och så ...på TV är det så....och då blir det att man liksom att man får en bild...alltså sparas lättare i hjärnan...” (flicka) 5.3 Hur ungdomar gör Kategori tre ger först en inblick i ungdomarnas egna erfarenheter och uppfattningar i samband med användningen av receptfria läkemedel och hur dessa kan skilja sig mellan pojkar och flickor. Det visade sig att det var mycket vanligare bland flickor att de använde smärtstillande läkemedel och att de tog med tabletter till skolan. Dessutom presenteras ungdomarnas reaktioner på innehållet i SvDs artikelserie som hävdade att användningen av receptfria läkemedel hade ökat och att det fanns andra användningsområden för smärtstillande förutom att lindra smärta och feber. 5.3.1 Eget bruk Ungdomarna använde vanligen receptfria läkemedel mot smärta (främst huvudvärk och mensvärk), allergi, förkylning och feber. De vanligaste smärtstillande läkemedlen som nämndes var Alvedon, 17 UPPSALA UNIVERSITET Ingeborg Björkman, med. dr. Marta Röing, med.dr. Pia Bastholm-Rahmner, med.dr. Inger Holmström, med. dr. Professor 2012-02-29 UNGDOMARS UPPFATTNING OM LÄKEMEDEL MED FOKUS PÅ RECEPTFRIA ANALGETIKA 2012-02-20 Ipren och Panodil. De sa också att användning, vanor, påverkan, biverkningar och effekter av läkemedel skiljde sig från person till person. ”Jag tycker bara att Ipren är bättre än Alvedon så därför tar jag det istället.” (flicka) ”Ja jag tycker det är godare, det är godare med Ipren. Alvedon det blir så….” (flicka) ”Smaken?” (moderator) ”Ja Alvedon det blir så uppluckrat direkt så” (flicka) ”Då tar jag hellre en Ipren, den kan vara inne i munnen innan man tar vattnet. Det är bättre yta på den.” (flicka) ”Och du tyckte det var bättre effekt också?” (moderator) ”Ja.” (flicka) Om och hur man använde receptfria analgetika varierade. Vissa ungdomar tog nästan inga läkemedel av olika anledningar. Att huvudvärk berodde på vätskebrist var en vanlig uppfattning bland ungdomarna. Därför var det bra att dricka vatten istället för att ta läkemedel. Andra alternativ till läkemedel var vila och att träna. Vissa ungdomar sa att de istället härdade ut smärtan. Det kanske inte fanns läkemedel hemma eller de kände sig för lata för att hämta en tablett. Andra försökte undvika läkemedel eftersom det inte var bra för kroppen, eller så ville de inte bli beroende eller ”immuna”. ”Jag försöker undvika tabletter och så av alla slag.....typ Ibumetin och sånt försöker jag undvika....för att det skadar....kan skada i stora mängder ...jag undviker nästintill helt och hållet ....det jag använder i så fall är nässpray om jag skulle vara förkyld.........jag tror att det finns andra saker man kan göra istället. Jag tror inte det är hälsosamt för .....för resten av kroppen att trycka i sig piller.” (flicka) Åter andra tog receptfria analgetika. Hur ofta de använde läkemedel kunde variera från 2 till 3 gånger i veckan till en gång i månaden eller någon gång per år. De flesta hade använt receptfria analgetika sedan barndomen. Det var svårt att komma ihåg exakt när de började använda läkemedel själva – på något sätt visste de när de inte behövde hjälp från föräldrarna och kunde börja ta tabletter själv – vanligen i yngre tonåren. ”Vilken ålder börjar man använda själv?” (moderator) ”Tolv tretton eller någonting. Min mamma brukade säga du vet ju själv hur du mår, så du vet ju själv bäst om du behöver en tablett eller inte.” (flicka) ”Är det allas erfarenheter, tolv tretton, i början på tonåren?” (moderator) ”Mmm.” ”Ja.” (flera flickor svarar) Doseringsrekommendationer följdes i allmänhet. Ungdomar som följde rekommendationer verkade ha respekt för läkemedel och tyckte inte man skulle ta smärtstillande tabletter i onödan och inte ta mer än vad som rekommenderas. Vid utebliven effekt gick de och la sig istället för att ta en tablett till. Å andra sidan fanns det ungdomar som experimenterade med doseringen och hade för vana att alltid ta fler tabletter än vad som var föreskrivit för att nå en bättre effekt eller för säkerhets skull. Ibland blandade de olika smärtstillande tabletter, till exempel Alvedon och Ipren, för bättre effekt. Vid utebliven effekt kunde de öka på dosen eller byta till något annat preparat. Dessa ungdomar verkade inte vara oroliga för följdeffekter av läkemedel och tog det hela med läkemedel mycket lätt. ”Jag brukar testa runt lite.” (flicka) 18 UPPSALA UNIVERSITET Ingeborg Björkman, med. dr. Marta Röing, med.dr. Pia Bastholm-Rahmner, med.dr. Inger Holmström, med. dr. Professor 2012-02-29 UNGDOMARS UPPFATTNING OM LÄKEMEDEL MED FOKUS PÅ RECEPTFRIA ANALGETIKA 2012-02-20 ”Hur gör du då?” (moderator) ”Alltså jag, jag testar, om jag märker att det inte hjälper, så nästa gång då testar jag en annan tablett och ser om den hjälper bättre.” (flicka) 5.3.2 Skillnader mellan kön och individer De flesta pojkar verkade inte använda smärtstillande läkemedel ofta. Visserligen var det många pojkar (och även flickor) som berättade att de sällan hade värk och därför inte behövde smärtstillande, men även bland pojkar som brukade ha huvudvärk så föreföll dessa användas mer sällan än hos flickor. De hade lärt sig att bita ihop och vänta för att se om huvudvärken gick över. Om pojkar tog läkemedel var det vid feber eller i samband med träning. Pojkarna hade inga tabletter med sig till skolan. Vid huvudvärk ville de vara diskreta, och inte klaga eller ta läkemedel framför kamraterna. Istället väntade de med att ta läkemedel tills de hade kommit hem från skolan. En del av de här pojkarna tog då fler tabletter än vad som rekommenderas. Attityden var mer avslappnad, och det spelade ingen roll hur många tabletter de tog. En flicka berättade att hon kände pojkar som tog fler tabletter för att de trodde effekten skulle komma fortare. ”Men tjejer har inte samma press på sig att härda....eller?” (moderator) ”Nej” (pojke) ”De vill inte härda....” (pojke) ”Men ni vill det?” (moderator) ”Nej vi kan…” (pojke) ”Ni kan. Vad är det som skapar det här.....den här skillnaden?” (moderator) ”Pojkar är latare...vi orkar inte gå upp och ta en huvudvärkstablett…” (pojke) ”Tror du?” (moderator) ”Vi får huvudvärk och så där …den går över snart......väntar man tre timmar sedan kommer man på …… det kanske inte är riktigt så illa.” (pojke) ”...men jag har ju killkompisar som gör så att de struntar i huvudvärken tills de kommer hem och tar fler tabletter än vad de borde ta... kanske fyra tabletter istället för en för de tror att det hjälper snabbare.. så jag tycker att det är en skillnad.” (flicka) Att flickor tog Alvedon upplevdes som ett normalt beteende. Flickor berättade att de använde smärtstillande oftare än pojkar eftersom de hade mensvärk. En del av dem menade också att flickor har mer ont i huvudet än pojkar eftersom de ansågs vara känsligare än pojkar och mer stressade och högpresterande i skolan. Flickor var mer öppna med hur de använde läkemedel inför varandra. De klagade mer, pratade med varandra mer om sina problem, och tipsade och frågade varandra om bra smärtstillande medel. De hade också oftast tabletter med sig till skolan, och därför var det lätt att låna av varandra vid behov. Flickorna tycktes vara noggrannare med doseringen av läkemedel. ”Men det känns som att tjejer har ganska bra koll eftersom att vi ändå typ har mens och vi får ont och tar värktabletter, jag har typ bara aldrig träffat en pojke som har med sig tabletter till skolan och mina killkompisar vet inte exakt hur mycket dom ska ta om dom får ont i huvudet.” (flicka) ”Nej det känns som en skillnad mellan tjejer och killar.” (flicka) ”Ja, det känns som det är en skillnad mellan pojkar och tjejer.” (moderator) ”Ja, en ganska stor skillnad.” (flicka) 19 UPPSALA UNIVERSITET Ingeborg Björkman, med. dr. Marta Röing, med.dr. Pia Bastholm-Rahmner, med.dr. Inger Holmström, med. dr. Professor 2012-02-29 UNGDOMARS UPPFATTNING OM LÄKEMEDEL MED FOKUS PÅ RECEPTFRIA ANALGETIKA 2012-02-20 Det fanns också en annan uppfattning bland vissa ungdomar. De menade att det inte fanns någon skillnad mellan flickors och pojkars användning av receptfria läkemedel förutom att flickor använder smärtstillande vid mensvärk. Åter andra sa att de egentligen inte visste om det var någon skillnad för det var ingenting som de brukade diskutera med varandra. ”Jag tror inte att det finns någon skillnad mellan dem.” (pojke) ”Inte jag heller.” (pojke) ”Det är ingen skillnad mellan killar och tjejer?” (moderator) ”Killar och tjejer... nej jag tror inte det.” (pojke) ”Nej. Är det någon som tror att det är skillnad?” (moderator) ”Nej ingen skillnad” (flicka) 5.3.3 Ökad användning Ungdomarna uppfattade att användning av läkemedel bland ungdomar hade ökat under de senaste åren. Det ansågs vara lättare att köpa läkemedel, och att många ungdomar kände sig stressade och fick alltmer huvudvärk. Några menade att ungdomar hade blivit gnälligare och tog en tablett så fort de fick ont. Det fanns samtidigt ungdomar som hade åsikten att användningen av receptfria läkemedel inte hade ökat. ”Den allmänna användningen av receptfritt, tror ni att det har ökat de sista åren?” (moderator) ”Ja, det tror jag. (flicka) ”Ja.” (pojke) ”Det är som sagt lättare att få tag på. Det är bara att man springer in på Ica och säger att jag vill ha ett paket Alvedon så har man det.” (flicka) ”Mmm precis, nu finns det fler ställen man kan köpa det på, nu behöver man inte åka till apoteket utan nu kan du liksom köpa det på Ica.” (flicka) ”Men har ni den känslan av att det har...att användingen av receptfria läkemedel har ökat under de senaste åren?” (moderator) ”Det tror jag.” (pojke) ”Du tror det, mm. Bland ungdomar, är det det du tänker på?” (moderator) ”Ja.” (pojke) ”Jag tror att det kan ha ökat mycket på grund av, alltså att livet man lever har ändrat sig också, att man liksom, det är mycket mer att göra, mycket stress, mycket stressigare, man har inte tid att vara sjuk, och man har inte... ja man har, det är många fler viktigare saker man ska göra, det är mycket viktigare med matcher, prov, föreläsningar och så vidare, och då har användningen ökat med det också, tror jag.” (pojke) 5.3.4 Andra användningsområden än avsett Många ungdomar hade aldrig hört talas om SvDs artikelserie och kände inte heller till innehållet. De blev mycket förvånade när de fick höra att flickor kunde använda Alvedon för att gå ner i vikt. På samma sätt kände många inte till att en del ungdomar använde Alvedon, som en ”feel-good-tablett”, mot stress eller om de mådde ospecifikt dåligt. Några nämnde dock att de kände att Alvedon gav en lugnande effekt och att det gick bra att ta Alvedon om det var svårt att sova. Däremot hade några hört talas om personer som använde Alvedon i förebyggande syfte för att klara av ett träningspass 20 UPPSALA UNIVERSITET Ingeborg Björkman, med. dr. Marta Röing, med.dr. Pia Bastholm-Rahmner, med.dr. Inger Holmström, med. dr. Professor 2012-02-29 UNGDOMARS UPPFATTNING OM LÄKEMEDEL MED FOKUS PÅ RECEPTFRIA ANALGETIKA 2012-02-20 bättre eller för att kunna prestera bättre under tävlingar. Många kommenterade dock att det inte är bra att försöka bedöva smärta med läkemedel under träning. Det var samtidigt egendomligt att vissa ungdomar trodde på Alvedon som universalläkemedel. ”Sen frågade de också, varför använder man värktabletter. Och de flesta tar ju förstås för huvudvärk och mensvärk och annan värk, och då sa en del nej men jag tar om jag känner mig lite ledsen, då tar jag en alvedon, eller om jag har svårt att sova eller om jag vill gå ner i vikt så jag tar någon tablett ibland, så det är liksom lite så där, en feel-good tablett man tar för att dämpa någonting” (moderatorn berättar om en artikel i Svenska Dagbladet) ”Nej. Nej. Nej” (flera tjejer svarar) ”Det är inget ni känner igen från några kompisar heller?” (moderator) ”Nej. Nej. Nej.” (flera tjejer svarar) ”Och det är emot huvudvärk...mensvärk...alltså smärta. Kan man använda det mot någonting annat?” (moderator) ”Inte Alvedon.” (flicka) ”Lugnande.” (pojke) ”Lugnande...mmm, Alvedon som lugnande? Mm.” (moderator) ”Till exempel.....typ om man ska göra någonting som man känner sig stressad för, om man tar det, då blir man lugn.” (pojke) Ungdomarna menade att om en smärtstillande tas som en ”feel-good-tablett” var det en placebo effekt eller något ”psykiskt”. Därför var det bra att informera om riskerna kring receptfria analgetika som Alvedon och då speciellt att det inte ska tas som ett universalläkemedel. ”Varför gör man det tror ni?” (moderator) ”Det är väl för att när man har ont då försvinner det som är så ont, och då liksom kanske det bli som en placeboeffekt nästan på allting nästan, jag vet inte.” (flicka) ”Det är ingenting som säger att det hjälper, men om de känner så tar de en gång till.” (flicka) ”Kanske.” (flicka) ”Jag antar att man känner effekt, annars skulle de inte ta det.” (moderator) ”Ja det kanske blir mer psykiskt att man tar någonting och då känner man liksom nu har jag tagit någonting, nu blir det bättre. Fast det egentligen inte händer så mycket i kroppen fysiskt, utan att det är mer, att man känner en trygghet i att ta en tablett, när någonting är fel. ” (flicka) 21 UPPSALA UNIVERSITET Ingeborg Björkman, med. dr. Marta Röing, med.dr. Pia Bastholm-Rahmner, med.dr. Inger Holmström, med. dr. Professor 2012-02-29 UNGDOMARS UPPFATTNING OM LÄKEMEDEL MED FOKUS PÅ RECEPTFRIA ANALGETIKA 2012-02-20 ”Ja men det är också, alltså om man vill gå ner i vikt, äta Alvedon....då är det troligtvis för att man tror att det kommer att hjälpa...” (pojke) ”Ja men exakt.” (flicka) ”Mmm, liksom reklam säger så...” (flicka) ” ..och om man tror väldigt starkt då intalar man sig själv det ....även fast det inte ger resultat men du känner att du själv mår bättre för att du tror på det...” (pojke) ”Mmm” (flera håller med) 5.4 Vad ungdomar tycker Kategori fyra visar ungdomarnas uppfattningar om tillgänglighet, faror och näthandel av receptfria läkemedel. 5.4.1 Uppfattningar om tillgänglighet Att få tag på receptfria läkemedel var inte svårt. Läkemedel fanns nästan alltid hemma och flickorna tog med sig tabletter hemifrån för att ha till hands till skolan. Hade de inte med sig kunde de låna av kamrater eller gå till skolsköterskan. Nackdelen med att gå till skolsköterskan var att hon skrev upp hur ofta de kom för att be om en tablett. ”Men de tabletterna som ni har i väskan köper ni dem själva?” (moderator) ”Nej.” (flicka) ”Nej.” (flicka) ”Nej, föräldrarna köper dem.” (flicka) ”Det finns hemma.” ”Det finns hemma och så tar man vad man behöver?” (moderator) ”Ja.” (flicka) ”Det nickar alla instämmande på.” (ett konstaterande från moderatorn) Ökad tillgänglighet kunde vara både positivt och negativt enligt ungdomarna. Att kunna handla läkemedel i vanliga affärer var smidigt och bekvämt, speciellt om apoteket var stängt. Samtidigt så kunde ökad tillgänglighet resultera i ökad användning och när läkemedel kunde köpas i livsmedelsaffärer upplevdes det nästan som ett vanligt livsmedel. De flesta ungdomar hade aldrig handlat receptfria läkemedel själva ännu. För dem som köpte själva verkade apoteket vara ett förstahandsalternativ. De sa att riktiga, starka mediciner såldes på apoteket, och att de fick bättre råd och information på apoteken. 22 UPPSALA UNIVERSITET Ingeborg Björkman, med. dr. Marta Röing, med.dr. Pia Bastholm-Rahmner, med.dr. Inger Holmström, med. dr. Professor 2012-02-29 UNGDOMARS UPPFATTNING OM LÄKEMEDEL MED FOKUS PÅ RECEPTFRIA ANALGETIKA 2012-02-20 ”Apoteket tycker jag verkligen, när jag går in där så är det verkligen läkemedel och liksom det är allvarligt.” (flicka) ”Vita rockar och ...” (moderator) ”Ja, just det haha, ja men det är ju sådär att det är läkemedel och det är ju inte bara läkemedel du kan ju köpa typ vad är det ...” (flicka) ”Schampo.” (flicka) ”Det känns inte som samma grej att gå in på Coop där du kan handla mat...” (flicka) ”Nej.” (flicka) En annan aspekt på ökad tillgänglighet var att tabletter kunde säljas vidare. I en grupp ungdomar beskrevs hur texten på tabletterna kunde skrapas bort och sedan säljas vidare till yngre kamrater. ”Det skulle inte gå att sälja en Alvedon så här...alltså?” (moderator) ”Jo. Om du skrapar bort det som står.” (flicka) ”Men om man ser vad det är liksom då är det ingen som vill ha?” (moderator) ”Nej.” (flicka) ”För det har ju alla hemma?” (moderator) ”Ja ja” (flicka) ”Man kan ljuga liksom och säga att det är vad som helst.” (flicka) ”Ja precis....de kan säga...” (flicka) ”…och så vill alla prova.” (flicka) ”Egentligen bara att skrapa bort det där....att det står Alvedon på dem...men skrapar du bara bort det liksom...så kan man sälja vad som helst.” (kille) ”Kan de säga att typ att det är skithäftigt....och man begär ...alltså....”(flicka) Det var inte självklart att alla ungdomar visste om att det fanns en 18-årsgräns för att köpa receptfria läkemedel. En del kände till gränsen, andra inte. Många ungdomar hade aldrig reflekterat över 18årgränsen och varför den fanns, men några berättade att de hade försökt köpa läkemedel i en livsmedelsaffär och blivit nekade. På ett liknande sätt var det okänt för många ungdomar att det inte fanns en 18-årgräns för att köpa receptfria läkemedel på apoteket. ”Men jag tror om jag skulle gå och köpa Ipren på typ ICA, jag tror inte de skulle säga någonting.” (flicka) ”Det är ju olika. Du hade ju stött på att du inte fick handla nässpray...vad gjorde du då?” (moderator) ”Gick hem och väntade tills min mamma kom hem, senare på kvällen....då fick jag väl härda ut bara.” (pojke) ”Det där med åldersgränsen, det är inget som ni verkar ha funderat så mycket på.” (moderator) ”Jag har inte alls tänkte på det någon gång i hela mitt liv.” (pojke) ”Jag visst inte.” (pojke) ”Man har tänkte på det man har inte tagit till sig.” (pojke) ”Jag har inte alls vetat...” (pojke) ”Jag visste inte heller om det.” (pojke) 23 UPPSALA UNIVERSITET Ingeborg Björkman, med. dr. Marta Röing, med.dr. Pia Bastholm-Rahmner, med.dr. Inger Holmström, med. dr. Professor 2012-02-29 UNGDOMARS UPPFATTNING OM LÄKEMEDEL MED FOKUS PÅ RECEPTFRIA ANALGETIKA 2012-02-20 En del tyckte att det behövdes en åldergräns, eftersom det kunde förhindra missbruk bland yngre, och personer som köper läkemedel bör vara tillräckligt mogna för det. Andra ansåg att det även skulle vara mer kontroll eller en åldergräns för att handla receptfria läkemedel på apotek. Vissa av dem hade svårt att förstå varför det fanns olika åldersgränser i butik och på apotek. Åldersgräns upplevdes som både bra och dåligt. Det vore till exempel bra att kunna köpa läkemedel vid akut behov om apoteket var stängt. Hur mogen man var för att köpa läkemedel berodde inte alltid på ålder. ”Jag tycker det är bra med åldergräns för det liksom yngre kan ju missbruka såna grejor.....om det är inte vore någon åldergräns så kan det gå fel.” (flicka) ”Men det är ju fortfarande från person till person....en äldre kan ju också missbruka det.” (pojke) ”Men man förväntar sig att väl att man ska vara mognare då när man är över 18 eller något…” (flicka) ”Men varför är det så att det är 18-årsgräns, alltså varför är det 18-årsgräns när det är på affärer och sådant och inte på apotek?” (flicka) ”Mm, ja varför är det så tror ni?” (moderator) ”Men det var väl det typ det någon sa om att man kan missbruka det.” (flicka) ”Är det därför?” (flicka) 5.4.2 Uppfattningar om faror med läkemedel Ungdomarna var emellanåt oroliga för läkemedelsbiverkningar, speciellt när de använde nya läkemedel, och de var medvetna om att överdosering av läkemedel kunde skada kroppen. Några uttryckte att levern kunde skadas om man tog för mycket Alvedon. En del ungdomarna berättade att de hade själva tagit reda på informationen genom att läsa bipackssedeln. Det var dessutom vanligt att föräldrar hade varnat för biverkningar och överdosering av tabletter. Många ungdomar hade uppfattningen att det var farligt att blanda läkemedel med alkohol och det var också känt att nässpray kunde vara skadligt. Att ta för många tabletter ansågs kunna resultera i ett beroende av läkemedlet. Många hade hört talas om ungdomar som begått självmord med hjälp av läkemedel. Det fanns också ungdomar som inte trodde att biverkningar var farliga eller som inte kände till hur läkemedel kunde skada kroppen. ”Men när blir det farligt då ...ni pratar om doseringen här, en till två tabletter.....?” (moderator) ”När man blanda med alkohol....” (pojke) ”Det kan vara farligt om du tar kanske....alltså...om du har en som en rutin om dagen...och kanske tar en när du vaknar och när du går och lägger dig, då kan det blir som ett beroende av själva huvudvärkstabletten....alltså för att man gör det så ofta. Sen då att du har ont i huvudet om du inte tar den...” (pojke) ”Sen var det en snubbe som kombinerade Alvedon och dog, på sin studentdag” (pojke) ”Mmm, vad hände då?” (moderator) ”Han dog.” (pojke) ”Hur vet du det?” (moderator) ”Men det stod i tidningen, när kan det vara, två tre år sen.” (pojke) 24 UPPSALA UNIVERSITET Ingeborg Björkman, med. dr. Marta Röing, med.dr. Pia Bastholm-Rahmner, med.dr. Inger Holmström, med. dr. Professor 2012-02-29 UNGDOMARS UPPFATTNING OM LÄKEMEDEL MED FOKUS PÅ RECEPTFRIA ANALGETIKA 2012-02-20 5.4.3 Uppfattningar om näthandel Att man kunde handla receptfria läkemedel på Internet var inte känt av många ungdomar och de kände heller inget behov av det. Att handla varor som krämer, proteinpulver var mer vanligt än att handla läkemedel via Internet. Däremot menade några att det kunde vara både bra och dåligt att kunna handla läkemedel på Internet. Det kunde vara billigare, smidigare, och man kunde köpa nästan vad som helst. Samtidigt var det många som var misstänksamma och litade inte på nätet. ”Internet då? Har ni handlat på Internet?” (moderator) ”Ja.” (pojke) ”Inte läkemedel.” (flicka) ”Inte läkemedel....” (moderator) ”Typ kläder, böcker, filmer...” (flicka) ”Mm.....Ingen som har handlat på Internet?” (moderator) ”Alltså, läkemedel?” (pojke) ”Ja, läkemedel.” (moderator) ”Nej.” (pojke) ” Nej. Är det någon skillnad var man köper läkemedel....om man handlar ....” (moderator) ”Ja. Det är mycket lättare ...på Internet.....att få tag på valfri grej än i butik. I Internet så är det vem som helst och vad som helst.” (pojke) ”Du kan köpa vad som helst?” (moderator) ”Ja.” (pojke) 5.5 Vad kan göras Sista kategorin presenterar först ungdomarnas egna reflektioner och tankar om vad de skulle kunna göra för att hjälpa en kamrat som använder för mycket läkemedel. Därefter följer deras åsikter och tankar om hur skolorna skulle kunna undervisa om användningen av receptfria läkemedel och slutligen hur Läkemedelsverket lättare skulle kunna nå ut till ungdomarna med information om receptfria läkemedel. 5.5.1 Ungdomarnas råd till en kamrat som använder för mycket läkemedel Det fanns en uppfattning att ungdomar ibland kunde ta läkemedel för ofta utan att vara medvetna om det själva. ”Man kanske inte tänker på det.” (flicka) ”Nej.” (flicka) ”Själv tänker man nog inte på det.” (flicka) ”Så när typ till exempel skolsjuksköterskan kommer till henne och säger ja men du har tagit för mycket, så tänker man så ...har jag det? Alltså man tänker inte på det att man tar mycket.” (flicka) Om det verkade som om någon person i ungdomarnas närhet tog för mycket läkemedel menade ungdomarna att de skulle försöka ifrågasätta beteendet för att försöka göra personen medveten om vad den gjorde. Det skulle de göra genom att fråga vad personen höll på med, säga att den borde tänka efter, skälla ut personen, påpeka att det inte var bra att ta mycket läkemedel eller säga att personen borde läsa om konsekvenser. Några ungdomar som hade försökt detta hade dock inte lyckats få något gensvar. Några ungdomar uttryckte att det är svårt att veta vad de skulle säga i en 25 UPPSALA UNIVERSITET Ingeborg Björkman, med. dr. Marta Röing, med.dr. Pia Bastholm-Rahmner, med.dr. Inger Holmström, med. dr. Professor 2012-02-29 UNGDOMARS UPPFATTNING OM LÄKEMEDEL MED FOKUS PÅ RECEPTFRIA ANALGETIKA 2012-02-20 sådan situation. Andra menade att det bara var om de kände personen väl som de skulle försöka säga något. Om det var svårt att själv säga något var ett alternativ att säga till en kurator eller skolsköterska som sen kunde ta kontakt med personen det gällde. ”Men ser man någon som stoppar i sig fem stycken 500 mg panodil så är de dumma i huvudet. Skäller ut dem” (pojke åk 1) ”Jag har för mig att jag någon gång har sagt till någon så här som tar värktabletter ganska ofta, jamen du vet väl att det inte är bra för dig, och så där. Då har de typ bara viftat bort det så där typ det är lugnt.” (flicka åk 1) ”Men vad ska man använda för argument och varför är det inte bra för en, vad kan man säga liksom mer konkret? Är det inte bra för en eller är det bra för en? Man vet ju som inte, eller jag vet inte i varje fall.” (pojke åk 1) De råd ungdomarna sa att de i så fall skulle försöka förmedla var att råda personen att ta färre läkemedel eller sluta helt, eller uppmana personen att söka hjälp. Om någon tog smärtstillande läkemedel för att den mådde psykiskt dåligt behövde personen annan hjälp. Några ungdomar menade att de skulle försöka lyssna och visa att de brydde sig. ”Försök att ska sluta med det...och” (pojke) ”Söka hjälp för det....” (flicka) ”Jag skulle nog visa den personen hur man tränar och vad man äter och eventuellt vilka tabletter man kan äta för att det ska ge starkare effekt men....och säg till att den personen slutar omedelbart....för att...och visa att det ger effekt ändå” (flicka) ”Man kanske borde säga att gå till läkaren och kolla vad det är för någonting. Om man har ont i huvudet jätteofta, om man äter flera varje dag. Då kanske man borde kolla upp vad det är.” (flicka) Något som ungdomarna tog upp var att skolan borde informera om vart ungdomar kan vända sig om de mår psykiskt dåligt eftersom många nog inte känner till det och då kanske tar smärtstillande läkemedel som en enkel utväg. ”Men man skulle ta upp sådant här i skolan för jag tror inte alla vet, för man vet inte mycket om det. Alltså vart man ska vända sig, alltså vissa kanske ser värktabletter som en utväg då, då kanske de inte vet att det kanske inte är så himla bra, att det finns andra man kan vända sig, för egentligen borde ju, tycker jag, kanske skolan ta tag i detta.” (flicka) ”På livskunskapsdagar eller så. För jag tror säkert att det är många ungdomar som inte har den vetskapen och som kanske tar alltför många mot problem som tabletterna egentligen inte hjälper emot.” (flicka) 26 UPPSALA UNIVERSITET Ingeborg Björkman, med. dr. Marta Röing, med.dr. Pia Bastholm-Rahmner, med.dr. Inger Holmström, med. dr. Professor 2012-02-29 UNGDOMARS UPPFATTNING OM LÄKEMEDEL MED FOKUS PÅ RECEPTFRIA ANALGETIKA 2012-02-20 5.5.2 Undervisning De flesta av ungdomarna hade inte fått någon information om läkemedel i skolan. Skolsköterskan kände alla till men det var få elever som upplevde skolsköterskan som en kunskapskälla för allmän information om läkemedel. Däremot visste de att de kunde gå till henne eller honom och få ett läkemedel, till exempel vid huvudvärk eller mensvärk. Det skolsköterskan gjorde var att fråga varför de skulle ha ett läkemedel och informera om hur de skulle dosera. ”Ja det gör man väl, ibland gör man väl det. Nej men alltså, man kan gå till henne och fråga om en Ipren, men själv har jag inte frågat henne om sådana saker, alltså jag har väl känt att jag litar mer på pappa än vad jag gör på skolsköterskan.” (flicka) Många ungdomar tyckte det var onödigt med undervisning om receptfria läkemedel. Det berodde på att de var ointresserade av detta eller att de inte använde speciellt mycket läkemedel. Andra menade att de redan visste hur de skulle använda dem eller att de lätt kunde hitta information om de ville. Några sa att de skulle skolka om det blev en lektion om läkemedel. ”Kanske typ en lektion, men det behöver inte vara någon lång....” (flicka) ”Nej. nej.” (flera ungdomar håller med) ”Ni känner er ganska trygga i det ni kan då?” (moderator) ”Det beror på vad du menar....alltså om det är om Ipren om Alvedom, de vanligaste, så nej.” (flicka) ”… skulle det vara lektion, ingen bryr sig.” (pojke) ”Ingen skulle gå.” (pojke) ”Är det storföreläsning då blir de tvungna, lärarna tvingar dit dem. Men är det lektion, jag tror inte att många skulle bry sig om en lektion, skulle skolka istället.” (pojke) När sedan undervisning kom på tal så var det ändå många som såg skolan som en informatör av kunskap om läkemedel (vid sidan av föräldrarna). Även om de själva inte kände något uttalat behov av undervisning om läkemedel menade de att det fanns en del som behövde det. Framför allt var det konsekvenser av för hög användning som behövde ingå i undervisningen, men också om när det var bra att ta läkemedel och hur de då skulle användas. Någon menade däremot att det inte behövdes utbildning om fakta, utan undervisningen skulle få ungdomar att förstå att det är viktigt att vara ansvarsfull i användningen av läkemedel. ”Pris...de säger aldrig hur mycket....det kostar....” (pojke) ”Bieffekter...” (flicka) ”Hur många gånger ska man ta” (flicka) ”Men det skulle innehålla vad som kan hända alltså om man tar för mycket, finns det något mer?” (moderator) ”Vilka som kan vara lämpliga vid vilka tillfällen kanske.” (pojke) ”Ja.” (flicka) ”Och när det är bra att ta en värktablett och när man inte kan ta den, och när man kan låta bli att ta en.” (pojke) 27 UPPSALA UNIVERSITET Ingeborg Björkman, med. dr. Marta Röing, med.dr. Pia Bastholm-Rahmner, med.dr. Inger Holmström, med. dr. Professor 2012-02-29 UNGDOMARS UPPFATTNING OM LÄKEMEDEL MED FOKUS PÅ RECEPTFRIA ANALGETIKA 2012-02-20 Undervisningen kunde ske i form av en film eller en föreläsning med en extern expert. Några ville absolut inte ha en lektion medan andra tyckte en vanlig lektion var en självklar modell. Andra alternativ var att skolsköterskan skulle ha individuella hälsosamtal, diskussion på mentorstiden eller att eleverna samlades i smågrupper och diskuterade och fick ställa frågor om sin egen användning. De flesta menade att undervisningen borde börja i yngre tonåren och gärna upprepas. Några tyckte 12-13-årsåldern var lämplig eftersom det är då som de börjar använda läkemedel själva medan menade att 14-årsåldern kunde vara lämplig eftersom det är då de börjar bli stressade i skolan. ”En film.” (pojke) ”En föreläsning när någon expert som kommer in och säger någonting om en kvart och så...spelar ingen roll.” (pojke) ”Det ska vara en expert alltså?” (moderator) ”Det ska inte vara långt och tråkigt...liksom...det ska vara kort och bra information.” (pojke) ”Men du, du tyckte att man skulle ha i en liten grupp istället.” (moderator) ”Ja en grupp och sen kanske, alltså i smågrupper, och sen att man diskuterar. Det tror jag är väldigt nyttigt för att då får man veta vad alla andra tänker också, och vad de tycker om saker och ting, och det är rätt bra.” (flicka) ”Det är väl aldrig fel med ett hälsosamtal.” (flicka) ”Vissa behöver det mer än andra.” (flicka) 5.5.3 Budskap till Läkemedelsverket Enligt ungdomarna behövde de få information om läkemedel på ett lättillgängligt sätt. Viktig information borde finnas på förpackningen och information på bipackssedlar skulle vara lätt att hitta. Informationen borde vara skriven på ett enkelt språk utan svåra ord, vilket även gällde hemsidor på nätet. Någon tog upp behovet av att få information om vilka sidor på Internet som är tillförlitliga för information om läkemedel. ”Nej men sammanfattning....det är så jävla mycket text....i de där” (pojke) ”Ja man ska snabbt få i sig det man behöver veta.... så kan man läsa vidare om det är något som man vill utveckla.” (moderator) ”Det ska stå på asken... sådana grejor, tydligt.” (flicka) ”På själva asken?” (moderator) ”Då läser man det. Det är inte ofta man öppnar och tar ut pappret och vecklar ut. Pappret är typ ett A4 papper....med sån här liten text, så man bara, jag tänker inte läsa det här ...så här innan du tar ....efter du tar bla bla bla....och det är på båda sidorna också.” (flicka) ”Kanske att om det skulle bli undervisning, att man kan ta upp var man kan få information om läkemedel, kanske läkemedelsverkets hemsida om det finns någon sådan.” (pojke) ”Mmm”” Mmm” (flera håller med) ”Det kanske skulle vara bra.” (pojke) ”Och att den informationen i sådana fall är lätt att förstå. För det brukar vara så där om läkemedel, inte några ord som man inte fattar.” (flicka) ”Mmm, skitsvåra ord.” (flicka) Information till ungdomar kunde också ges via reklam i TV eller i form av reklambrev som skickats hem. 28 UPPSALA UNIVERSITET Ingeborg Björkman, med. dr. Marta Röing, med.dr. Pia Bastholm-Rahmner, med.dr. Inger Holmström, med. dr. Professor 2012-02-29 UNGDOMARS UPPFATTNING OM LÄKEMEDEL MED FOKUS PÅ RECEPTFRIA ANALGETIKA 2012-02-20 ”Tror jag att man kan gå ut med reklamer lite mer om vad det faktiskt ger för effekt och vad det inte ger för effekt....att man går ut med att det här ...det funkar så här och det funkar absolut inte som bantningsmedel eller någonting annat och var tydlig i reklamen att det ska doseras på det här sättet redan i reklamerna. ...för att det tror jag hjälper i och med att många tittar så mycket på TV och sedan så jag tror inte på någon skrämsel propaganda för om man tänker rökningen....bara för att det står på paketet rökning dödar....så tycker ju många ungdomar röker mer för att testa...för att det är farligt.” (flicka) Några uppmanade läkemedelsverket att skicka ut informatörer som berättade om läkemedel. ”Gå ut till skolorna och tala om.” (flicka) ”Ja”(flicka) ”..tala om hur det är” (flicka) ”Ja det tycker jag också, det här med föreläsning och kanske gå och prata med ungdomar, det tycker jag nog vore väldigt bra.” (flicka) ”Jag menar i och för sig, RSFL1 kommer ju ibland till skolorna så varför ska man inte göra det med läkemedel.” (flicka) När det gällde enkäter som kom till skolan sa en grupp att många ungdomar inte tog dem på allvar. ”… jag vet inte men många tar det ju inte på allvar när det är en enkät” (flicka) ”Nej” (flera flickor håller med) ”Det känns så himla alltså, jag ska bara kryssa i lite svar här och kolla på frågan och är det så här typ 10, från 1-10, så här” (flicka) ”Det är ingen som orkar riktigt.” (flicka) En grupp ville se ökad försiktighet vid försäljning till yngre personer på apotek. Detta genom att personalen alltid skulle samtala med yngre personer när de köpte receptfria läkemedel så att de inte använde dem på fel sätt och av fel anledning. ”Det är nu just det här med...att, det är kanske inte ni som har med det att göra....just det att man kanske inte borde sälja det till vem som helst.” (flicka) ”Åldergräns.” (flicka) ”Inte åldergräns men liksom att man checkar...liksom” (flicka) ”Vad man ska ha det till och kanske ta läget…liksom” (pojke) ”Nej men alltså om det står en personal så ...så ska jag ta betalt av en liten pojke och liksom han bara.. hon frågar liksom istället att ja vad ska du med det till ...” (flicka) ”Vad ska du med det till.” (pojke) ”....behöver du inte hjälp med någonting annat ...eller alltså så verkligen ta reda på kanske vad det är som är felet. Istället för att bara ta pengarna, och hej då.” (flicka) ”Liksom mer koll på allt.” (flicka) 1 RSFL är Riksförbundet för homosexuellas, bisexuellas och transpersoners rättigheter. 29 UPPSALA UNIVERSITET Ingeborg Björkman, med. dr. Marta Röing, med.dr. Pia Bastholm-Rahmner, med.dr. Inger Holmström, med. dr. Professor 2012-02-29 UNGDOMARS UPPFATTNING OM LÄKEMEDEL MED FOKUS PÅ RECEPTFRIA ANALGETIKA 2012-02-20 Några av ungdomarna hade personliga intressen som styrde budskapen till Läkemedelsverket, exempelvis ville en person kunna köpa nässpray utanför apotek innan 18 årsålder, en annan undrade varför cannabis inte var ett godkänt läkemedel och en tredje ville framföra att Panodiltabletterna går sönder för fort. 6 Metoddiskussion Sammantaget har de 10 gruppintervjuerna gett en mångfacetterad bild av hur ungdomar använder och uppfattar receptfria läkemedel. Det fanns dock vissa svårigheter i intervjusituationen som är värda att nämnas, vilka hänför sig till valet av intervjumodell (fokusgruppen). Dels kunde det ibland vara svårt att hitta en balans mellan ungdomarnas eget bruk av receptfria läkemedel och hur de tror att andra upplever problemet. Dels så visade det sig att frågans fokus, användningen av receptfria läkemedel, för ungdomarna själva initialt tycktes vara en ”icke-fråga”, det vill säga det var inget som de funderade över och diskuterade eller som kändes speciellt viktigt för dem. Detta gjorde att det ibland kunde vara svårt att få igång en diskussion mellan ungdomarna och ibland svarade de bara ja eller nej på moderatorns frågor. Detta problem hanterades genom att moderatorn försökte hitta andra angreppssätt i hur frågor ställdes under intervjun. Artiklarna från Svenska Dagbladet (SvD, 2010a-b) var ett sätt att få ungdomarna att reflektera över andra ungdomars bruk av receptfria läkemedel. Under samtalets gång skapades dock ett intresse i gruppen och ungdomarna deltog aktivt och diskuterade och reflekterade kring ämnet. En aspekt som av etiska skäl inte kunde fördjupas i fokusgruppen var när någon berättade om sitt eget bruk och att de använde receptfria läkemedel relativt ofta. Det blev en avvägningsfråga för moderatorn att stoppa vid rätt tillfälle så att ungdomen inte lämnade ut för mycket av sig själv inför hela gruppen. För att komma närmare ungdomars mer frekventa användning av receptfria läkemedel föreslår vi att man använder enskilda intervjuer. Ett annat sätt att få mer information skulle även kunna vara att intervjua skolsköterskor för att få deras uppfattning om problematiken. Eftersom att ungdomarna hade många frågor om läkemedel till oss så var det en fördel att använda en apotekare, med faktakunskap i ämnet, som moderator. Det var även en styrka i det omfattande analysarbetet att vara tre forskare, alla med erfarenhet i arbetet med kvalitativ metodik, men med olika professioner. Gruppintervjuerna utfördes av en moderator och en observatör, båda kvinnor i medelålder. En fråga som man kan fundera över är ifall ungdomarna skulle ha svarat på ett annat sätt ifall gruppintervjuerna utfördes av exempelvis en ung man. Dessutom bör man ha i åtanke att deltagandet i gruppintervjuerna var frivilligt. Det kan inneburit att ungdomar som inte vill blotta avvikande, kanske mindre accepterade åsikter kan tänkas ha valt att inte delta. Vi kan inte utesluta att det finns ungdomar som har synpunkter och funderingar som inte kommit fram i denna undersökning. Med det omfattande material vi samlat in anser vi emellertid att resultatet speglar hur svenska ungdomar i allmänhet uppfattar och använder receptfria läkemedel. Slutligen, även om bakgrunden till varför föreliggande undersökning kom till stånd, är den förändrade tillgängligheten av receptfria läkemedel efter apoteksmarknadens avreglering så har undersökningen inte fokuserat på just denna fråga. Ungdomarna i studien skulle inte heller utifrån egen erfarenhet kunna reflektera kring hur det var före avregleringen jämfört med nuvarande situation. Syftet har varit att beskriva hur ungdomarna uppfattar egenvårdsläkemedel i den kontext de befinner sig i idag. 30 UPPSALA UNIVERSITET Ingeborg Björkman, med. dr. Marta Röing, med.dr. Pia Bastholm-Rahmner, med.dr. Inger Holmström, med. dr. Professor 2012-02-29 UNGDOMARS UPPFATTNING OM LÄKEMEDEL MED FOKUS PÅ RECEPTFRIA ANALGETIKA 2012-02-20 7 Konklusion 7.1 En slentrianmässig användning Den bild som framträdde ur samtalen var att ungdomarna känner till många receptfria läkemedel och har erfarenhet av att använda vissa, framför allt smärtstillande. Det finns ungdomar som tar receptfria läkemedel mycket sällan men också de som tar dem relativt ofta och där användningen har blivit en naturlig del av deras vardag. Några ungdomar påpekade att en alltför frekvent användning kunde ske utan att de var medvetna om det. Ur ungdomarnas perspektiv framstod frågan om receptfria läkemedel, åtminstone i inledningen av gruppintervjuerna, som en icke-fråga. Det vill säga det var ingenting de brukade fundera över eller som kändes speciellt viktigt för dem. Det var heller aldrig några problem att få tillgång till receptfria läkemedel eftersom det i princip alltid fanns i deras hem. Men frågan är viktig, eftersom om ungdomar av okunskap använder receptfria läkemedel på ett oreflekterat sätt kan det utgöra en risk för dem. En vanlig uppfattning bland ungdomarna var att receptfria läkemedel inte var lika starka som de receptbelagda och därmed mindre farliga. Att receptfria läkemedel finns tillgängliga i butiken, där man handlar alldagliga varor som livsmedel, föreföll bidra till uppfattningen om receptfria läkemedels ofarlighet. Vissa ungdomar berättade att denna uppfattning kunde leda till ett olämpligt medicineringsbeteende. Exempelvis kunde de experimentera med doseringen genom att ta fler tabletter än vad som är rekommenderat eller blanda olika smärtstillande läkemedel för att nå en bättre effekt. Några ungdomar berättade att de ibland använde läkemedel för en indikation som det inte var avsett för, exempelvis för att må allmänt bättre, för att bli lugn eller för att sova bättre. Dock tycktes det som att den omedvetna slentrianmässiga användningen av smärtstillande var ett vanligare problem. 7.2 Olika användning hos flickor och pojkar Det framträdde en tydlig könsskillnad i användningen av framför allt smärtstillande läkemedel. Det fanns pojkar som tog smärtstillande flera gånger i veckan men det tycktes vara vanligare bland flickor. Flickorna berättade att de oftare än pojkarna använde smärtstillande läkemedel eftersom att de hade mensvärk men också för att de ville vara högpresterande i skolan och kände sig mer pressade. Pojkarna hade fått lära sig att i större utsträckning ”bita ihop”. De ansågs även vara mindre stressade av skolarbetet än flickorna. Flickorna hade med sig smärtstillande läkemedel till skolan vilket ingen av pojkarna berättade att de hade. Några pojkar berättade att de istället väntade tills de kom hem och att de då inte var så noga med doseringen utan kunde ta en högre dos än vad som rekommenderades. En annan skillnad var att flickorna i större utsträckning var öppna med hur de använde läkemedel inför varandra. Flickorna delade varandras smärtor och kunde ibland påverka varandra att ta smärtstillande trots att de egentligen inte behövde det. 7.3 Möjliga orsaker till ökad användning av smärtstillande Många hade uppfattningen att användningen av receptfria läkemedel bland ungdomar hade ökat under de senaste åren. Orsakerna till ökningen ansågs dels bero på att det var lätt att få tag på läkemedel, men också att många kände sig stressade i sin vardag. Det upplevdes också som svårt att stanna hemma från skolan och då tog de hellre en tablett än att gå hem och bli efter i skolarbetet. En annan syn presenterades också, det var att ungdomar hade blivit gnälligare och tog ett läkemedel så fort de fick ont för att snabbt bli av med smärtan. 31 UPPSALA UNIVERSITET Ingeborg Björkman, med. dr. Marta Röing, med.dr. Pia Bastholm-Rahmner, med.dr. Inger Holmström, med. dr. Professor 2012-02-29 UNGDOMARS UPPFATTNING OM LÄKEMEDEL MED FOKUS PÅ RECEPTFRIA ANALGETIKA 2012-02-20 En faktor som flera ungdomar nämnde som en bidragande orsak till att många fick huvudvärk var att det inte fanns någonstans där de kunde dricka vatten under skoldagen. Skolorna hade tagit bort de vattenfontäner som tidigare fanns för att undvika vattenkrig. Detta gjorde att ungdomarna hänvisades till toaletterna för att dricka vatten, vilket var något som de flesta tyckte var otrevligt. Vissa ungdomar klagade sedan på huvudvärk vid dagens slut, vilket de själva trodde kunde bero på vätskebrist. 7.4 Beteendet grundläggs i hemmet Hur ungdomarna använder receptfria läkemedel formades i hemmet, enligt dem själva. Det berodde på föräldrarnas agerande när ungdomarna var små och även på hur föräldrarna behandlade sina egna symtom. Några berättade att de inte följde föräldrarnas mönster, men det vanligaste var att beteendet kom från föräldrarna och det tycktes som att dessa attityder grundlades tidigt i åldrarna. Det är i hemmet som ungdomar får tillgång till de läkemedel de behöver. Fanns inte det läkemedel som ungdomarna hade behov av eller önskade så frågade de oftast bara någon av föräldrarna så köpte de hem det. Ingen av ungdomarna hade handlat läkemedel på Internet och det var bara några få som själva hade handlat läkemedel i daglighandeln eller på apoteket. Om ungdomarna undrade något om ett läkemedel var det vanligast att de i första hand frågade föräldrarna. Några ungdomar menade att eftersom de lär sig av föräldrarna om receptfria läkemedel kanske det är föräldrarna som behöver utbildas och inte de själva. Reklam sågs dessutom som en bra informationskälla för att den gav kunskap om receptfria läkemedel som de inte kände till. 7.5 Kunskap och information Eftersom att ungdomarna kände sig vana och hade erfarenhet av att använda de vanligaste smärtstillande läkemedlen upplevde de att de inte behövde någon ytterligare information om dessa läkemedel. Trots det handlade många av de frågor som ungdomarna ställde till oss under gruppintervjuerna om dosering, när användningen blir farligt och om man kan kombinera olika sorters smärtstillande läkemedel. Dessa frågor visar på att det finns ett behov av ytterligare information, vilket kanske inte föräldrarna alla gånger kan förmedla eller har kunskap om. Det var ett fåtal ungdomar som hade fått någon information eller undervisning om läkemedel i skolan. Detta var någonting som ungdomarna till en början av gruppintervjuerna påpekade att de heller inte saknade. Vid slutet av varje intervju tillfrågades ungdomarna vad de tyckte om att sitta tillsammans i grupp och diskutera dessa frågor. Många ungdomar svarade att de tyckte att det var intressant och att de hade lärt sig en del. Mot slutet av gruppintervjuerna var också de flesta ungdomarna positiva till att skolan skulle ge information om läkemedel och menade att vissa behövde sådan undervisning mer än andra. Några ungdomar tyckte att skolan dessutom borde informera om vart de kunde vända sig ifall de själva eller någon annan mådde psykisk dåligt. De såg det som ett sätt att motverka att ungdomar använder smärtstillande för problem som behöver tas om hand på annat sätt. Internet ansågs av de flesta som ett självklart medium för att söka kunskap om ungdomarna ville ha information om läkemedel. Många skulle söka fakta om läkemedel på kontrollerade sidor, annars litade de inte på informationen. Några ungdomar, framförallt pojkar, berättade däremot att skulle söka information andras erfarenheter av läkemedel. Ytterligare några var inte vana att söka information på Internet, och de skulle heller inte använda Internet för att söka kunskap om läkemedel eftersom den ansågs opålitlig. 32 UPPSALA UNIVERSITET Ingeborg Björkman, med. dr. Marta Röing, med.dr. Pia Bastholm-Rahmner, med.dr. Inger Holmström, med. dr. Professor 2012-02-29 UNGDOMARS UPPFATTNING OM LÄKEMEDEL MED FOKUS PÅ RECEPTFRIA ANALGETIKA 2012-02-20 Referenser Graneheim UH, Lundman B. (2004). Qualitative content analysis in nursing research: concepts, procedures and measures to achieve trustworthiness. Nurse Education Today, 24(2):105-12. Guba E, Lincoln YS. (1989) Fourth Generation Evaluation. Newbury Park, CA: Sage. Kitzinger J. (1995). Qualitative research: Introducing focus groups. British Medical Journal, 311(7000):299-302. Läkemedelsverket. (2010) Hämtad 2011-03-10 från: http://www.lakemedelsverket.se/malgrupp/Foretag/Apoteksmarknaden/Receptfritt-i-affarerna/ Malterud K. (2001a). The art and science of clinical knowledge: evidence beyond measures and numbers. Lancet, 4;358:397-400. Malterud K. (2001b). Qualitative research: standards, challenges, and guidelines. Lancet, 4;358:48388. Patton MQ. (1990). Qualitative evaluation and research methods, 2nd edn. Newbury Park, CA: Sage. Regeringskansliet. Viktigare lagar och förordningar inför halvårsskiftet 2009. Hämtad 2012-02-24 från http://www.regeringen.se/content/1/c6/12/83/07/c4225358.pdf SFS, Svensk författningssamling. Lag (2003:460) om etikprövning av forskning som avser människor. Hämtad 2011-02-21 från: http://www.riksdagen.se/sv/Dokument- Lagar/Lagar/Svenskforfattningssamling/Lag-2003460-om-etikprovning_sfs-2003-460/ SFS, Svensk författningssamling. Lag (2009:730) om handel med vissa receptfria läkemedel. Hämtad 2011-02-21 från: http://www.notisum.se/rnp/sls/lag/20090730.htm Svenska Dagbladet. (2010a). Värktabletter när unga tar överdoser. Hämtad 2011-02-21 från http://www.svd.se/nyheter/inrikes/varktabletter-vanligast-nar-unga-tar-overdoser_5830515.svd Svenska Dagbladet. (2010b). Tonårstjejer använder värktabletter mot allt. Hämtad 2011-02-21 från: http://www.svd.se/nyheter/inrikes/tonarstjejer-anvander-varktabletter-mot-allt_5832335.svd Thörn Å, Bunne M, Hallberg H. (2001). Kvalitativa forskningsmetoder i klinisk medicinsk praxis. Läkartidningen, 98(12):1358-63. Westerlund M, Brånstad JO, Westerlund T (2008), Medicine-taking behaviour and drug-related problems in adolescents of a Swedish high school. Pharmacy World and Science, 30(3):243-50. Wibeck V. (2000). Fokusgrupper: om fokuserade gruppintervjuer som undersökningsmetod. Lund: Studentlitteratur. 33 UPPSALA UNIVERSITET Ingeborg Björkman, med. dr. Marta Röing, med.dr. Pia Bastholm-Rahmner, med.dr. Inger Holmström, med. dr. Professor 2012-02-29 UNGDOMARS UPPFATTNING OM LÄKEMEDEL MED FOKUS PÅ RECEPTFRIA ANALGETIKA 2012-02-20 Bilaga 1 Till Rektor vid xx-skolan Maj 2011 FÖRFRÅGAN OM DELTAGANDE: UNDERSÖKNING OM UNGDOMARS SYN PÅ RECEPTFRIA LÄKEMEDEL Idag saknas forskning om hur ungdomar förstår och använder receptfria läkemedel. Men uppfattningen utifrån bland annat media är att det finns en särskild problematik kring ungdomar och hur de ser på läkemedel. Därför önskar Läkemedelsverket få mer kunskap i denna fråga, med syftet att förbättra sin information och utbildning om ungdomar och receptfria läkemedel. Resultatet kommer också presenteras i form av en vetenskaplig artikel. Vi söker skolor som vill hjälpa till att samla en grupp ungdomar som vill prata om receptfria läkemedel, exempelvis om hur medlen används, vilka effekter de ger och var man köper dem. Vår förhoppning är att din skola vill delta och att du eller någon lärare kan hjälpa till med arrangemangen. Målet är att under aug/sept 2011 genomföra tio gruppdiskussioner med ungdomar i åldrarna 15 till 19 år, en grupp per skola. De skolor som engageras kommer att väljas så att ungdomarna representerar olika delar av Sverige, geografiskt från norr till söder, från mindre städer/tätorter och storstadsområden, samt med olika socioekonomisk bakgrund. I varje grupp beräknas åtta ungdomar delta. Gruppdiskussionen spelas in digitalt med elevens medgivande. Det inspelade samtalet skrivs sedan ut ordagrant för vidare sammanställning. Allt insamlat material behandlas konfidentiellt; inga personuppgifter kommer att registreras och elevens åsikter kommer inte att kunna knytas till honom eller henne som person. Inspelningarna kommer att raderas, när vi är färdiga med studien. Att delta i undersökningen är helt frivilligt och eleven kan när som helst avbryta sitt deltagande även om han eller hon tackat ja tidigare. Som tack för sin medverkan får eleven en biobiljett. Vi som ansvarar för undersökningen kommer från Uppsala Universitet och arbetar på uppdrag av Läkemedelsverket. Om ca en vecka kommer en av oss att kontakta dig för att höra om ni har intresse och möjlighet att delta i undersökningen. Då diskuterar vi också hur rekryteringen ska gå till på bästa sätt vid din skola. Bästa hälsningar, Med dr Pia Bastholm-Rahmner [email protected] tel.073-682 2520 Med dr Ingeborg Björkman [email protected] tel.0708-523223 Med dr Marta Röing [email protected] tel 0722-523232 Docent Inger Holmström [email protected] tel 018-471 65577 34 UPPSALA UNIVERSITET Ingeborg Björkman, med. dr. Marta Röing, med.dr. Pia Bastholm-Rahmner, med.dr. Inger Holmström, med. dr. Professor 2012-02-29 UNGDOMARS UPPFATTNING OM LÄKEMEDEL MED FOKUS PÅ RECEPTFRIA ANALGETIKA 2012-02-20 Bilaga 2 Till elever vid xx-skolan 2011 samt information till föräldrar Augusti INFORMATION OM DELTAGANDE I GRUPPDISKUSSION Du har blivit tillfrågad om du vill medverka i en gruppdiskussion om receptfria läkemedel. Syftet med undersökningen är att samla in ungdomars tankar kring receptfria läkemedel, hur de används, hur man ser på deras effekter och var man kan handla dem. Sammanlagt kommer tio gruppdiskussioner att genomföras på olika skolor runt om i Sverige. Bakom intresset för ungdomar och läkemedel står Läkemedelsverket som är den myndighet som har som uppgift att undersöka hur läkemedel används i Sverige. Resultatet av diskussionerna kommer Läkemedelsverket att använda för information och utbildning om receptfria läkemedel. Dessutom planeras en artikel i en vetenskaplig tidskrift. Gruppdiskussionen kommer att hållas under dagtid i ett klassrum på skolan, tid och plats meddelas senare. Om du tackar ja till att medverka innebär det att du under cirka 2 timmar deltar i en gruppdiskussion tillsammans med 6-7 andra elever vid skolan där ni samtalar om receptfria läkemedel. Gruppdiskussionen spelas in digitalt med ditt medgivande. Det inspelade samtalet skrivs sedan ut ordagrant för vidare sammanställning. Allt insamlat material behandlas konfidentiellt. Det betyder att ingen obehörig kommer att få ta del av dina svar. Inspelningarna kommer att raderas, när vi är färdiga med studien . Att delta i undersökningen är helt frivilligt och du kan när som helst avbryta ditt deltagande även om du tackat ja tidigare. Som tack för att du ställer upp får du en biobiljett. Vi som arbetar med undersökningen kommer från Uppsala Universitet och arbetar på uppdrag av Läkemedelsverket. Om du har frågor kring undersökningen eller gruppdiskussionen är du välkommen att ta kontakt med ansvariga forskare: Med dr Pia Bastholm-Rahmner [email protected] tel.073-682 2520 Med dr Ingeborg Björkman [email protected] tel.0708-523223 Med dr Marta Röing [email protected] tel 0722-523232 Docent Inger Holmström [email protected] tel 018-471 65577 35 UPPSALA UNIVERSITET Ingeborg Björkman, med. dr. Marta Röing, med.dr. Pia Bastholm-Rahmner, med.dr. Inger Holmström, med. dr. Professor 2012-02-29 UNGDOMARS UPPFATTNING OM LÄKEMEDEL MED FOKUS PÅ RECEPTFRIA ANALGETIKA 2012-02-20 Bilaga 3 Intervjumanual Användning av läkemedel Känner ni till några receptfria läkemedel? Vilka? Har ni använt några receptfria läkemedel? Vilka? När eller i vilka situationer använder ni receptfria läkemedel? Ifall ni behöver ett läkemedel hur gör ni då? Är det lätt/svårt att få tag på ett läkemedel? Har ni någon gång handlat läkemedel på Internet? Känner ni någon som gjort det? Finns det någon skillnad mellan att handla läkemedel på apoteket, i affären eller på Internet? Tycker ni att ungdomar ska få köpa receptfria läkemedel själva? Information om läkemedel Ifall ni ska ta ett läkemedel, brukar ni då ta reda på hur läkemedlet fungerar (dosering, biverkningar, effekter mm)? Hur söker ni information? Brukar ni ”googla” på Internet? Har ni sett någon reklam om läkemedel som riktar sig till ungdomar? Vad säger reklamen? Allmänna reflektioner om receptfria läkemedel utifrån artikelserien Moderatorn berättar om en studie (från artikelserie i SvD)om ungdomars användning av receptfria läkemedel och lite om resultaten från studien. Vad tänker ni spontant utifrån artikeln? Vad tror ni det beror på att användningen av smärtstillande läkemedel ökat bland ungdomar? Varför/mot vad tror ni att många ungdomar använder smärtstillande läkemedel? Finns det någon skillnad mellan killar och tjejers användning av smärtstillande/andra läkemedel? Vilka positiva eller negativa effekter finns med användningen av smärtstillande/andra läkemedel? När är det farligt/ofarligt att använda läkemedel? Om ni fick ge råd till en kamrat som tar för mycket smärtstillande läkemedel, vad skulle det vara? 36