För personal som möter vuxna och barn som lever med våld i nära

Yrkesgemensam
handbok
SOCIALA RESURSFÖRVALTNINGEN
För personal som möter vuxna och barn
som lever med våld i nära relation
1
Fotograf: Helena Bodis
Kapitelrubrik
Yrkesgemensam
handbok
SOCIALA RESURSFÖRVALTNINGEN
För personal som möter vuxna och barn
som lever med våld i nära relation
2
Innehåll
1. Yrkesgemensam handbok
1.1 Handbokens syfte och upplägg
1.2 Handlingsprogrammet
mot våld i nära relation i Malmö
2. Professionellt förhållningssätt och metoder
2.1 Våldets orsaker och konsekvenser i parrelationer
Våld inom olikkönade och samkönade relationer
2.2 Reaktioner och strategier mot våldet
2.3 Professionellt förhållningssätt vid mötet med personer som
utsätts för våld i nära relation
2.4Att ställa frågor om våld i nära relation
2.5 Riskbedömningsmetoder
2.6Dokumentation
3. Personer som utövar våld
3.1 Att möta personer som utövar våld
Professionellt förhållningssätt
Behandling
Partnerkontakt och parsamtal
Missbruk och våld i kombination
Barn och ungdomar som utövat våld
3.2 Kommunens ansvar
Socialtjänstens ansvar
4. Barn som lever med våld
4.1 Uppmärksamma barns behov och reaktioner
Att förhålla sig till barnen
Ett helhetsgrepp om familjen
Metoder som används i Malmö
4.2 Socialtjänstens ansvar för barnen
Socialtjänstens insatser för barn
4.3. Barnens situation i vårdnadskonflikter
4.4. Hälso- och sjukvård samt tandvård
4.5 Förskolan
4.6 Skolan
5. Kommunens ansvar
5.1 Malmö stads insatser vid våld i nära relation
5.2 Socialtjänstens ansvar och organisation
5.3 Socialtjänsten; information och hjälpinsatser till våldsutsatta personer
Förslag till åtgärder
Checklista; insatser i en akut situation
5.4 Kommunens ansvar i familjerättsfrågor
Hur arbetar familjerättsbyrån?
6. Hälso- och sjukvårdens samt tandvårdens ansvar
6.1 Sjukvårdens arbetsuppgifter
Krisreaktioner
Attityder och förhållningsätt
3
7
8
10
10
13
13
14
16
17
20
22
23
25
25
27
29
29
30
30
30
31
33
34
36
38
39
40
41
44
45
46
47
50
50
51
52
53
56
58
58
61
62
62
62
Innehållsförteckning
6.2 Medicinskt omhändertagande
Läkarundersökning
För barn under 15 år ska barnspecialist kontaktas
Dokumentera skador
Provtagning
Återbesök
6.3 Om det finns barn
6.4. Våld under graviditeten
6.5 Vårdsökande och hantering av personuppgifter
6.6 Checklista
7. Rättsväsendets ansvar
7.1 Brottsutredningen
Vem kan göra en polisanmälan?
Var gör man en polisanmälan?
Hur gör man i akuta fall eller vid nyligen inträffad misshandel?
7.2 Polisens ansvar
Målsättning och samverkan
Arbetsuppgifter, metoder och rutiner
Åtgärdskort
Utredningar om våld i nära relation och sexualbrott
Dokumentera skador
Medverka till stöd och skydd i rättsprocessen
7.7. Rättsväsendets ansvar för barn
7.3 Åklagarmyndighetens ansvar
Målsättning och utvecklingsarbete
Åklagarmyndighetens ansvar och uppgifter
7.4. Rättegång
7.5 Stöd och skydd i rättsprocessen
Målsägandebiträde
Stödperson
Skyddsåtgärder
Kontaktförbud
Polisens skyddsinsatser
Sekretessmarkering
Kvarskrivning
Fingerade personuppgifter
Byte av namn
7.6 Aktuell lagstiftning
Brottsbalken
Om Sexualbrott
Sexualbrott mot barn
Sexköp och ofredande
Annan viktig lagstiftning
8. Arbete och rehabilitering
8.1 Arbetsförmedlingen
8.2 Region Skåne
4
63
63
63
63
64
64
64
65
65
66
69
69
69
70
70
70
70
71
71
74
74
74
75
77
77
77
78
79
79
80
80
80
81
81
81
82
82
83
83
86
88
89
94
94
94
95
Innehållsförteckning
8.3 Försäkringskassan
8.4 Fackliga organisationer
9. Våldsutsatta personer utan uppehållstillstånd
9.1 Migrationsverket
9.2 Förhållningssätt och stöd inför asylansökan
9.3 Personer med skydds- och stödbehov
9.4 Kommunens ansvar
9.5 Hälso- och sjukvård
9.6 Rättsprocess
Källförteckning
5
96
96
98
98
98
98
100
100
101
102
1.
yrkesgemensam handbok
Yrkesgemensam handbok
1. Yrkesgemensam handbok
Denna handbok vänder sig till dig, som i ditt arbete eller i din organisation möter våld
och hot i nära relation. Handboken är en av de insatser som tillkommit för att möta
olika yrkesgruppers uttalade behov av kunskap och information, yrkesövergripande
och specifik.
Första upplagan av handboken sammanställdes av Gunnel Andersson 2001 och har
utarbetats i samverkan mellan representanter för olika yrkesgrupper, myndigheter och
verksamheter i Malmö både inom och utanför Samverkansgruppen för kvinnofrid i
Malmö. Arbetet med handboken har präglats av ett gemensamt förhållningssätt och
en gemensam syn på att problemet våld i nära relation måste lösas i samverkan.
Detta är den tredje upplagan av handboken. Uppdateringen innebär att all tidsbunden
information har ändrats, vissa innehållsmässiga förändringar och tillägg har gjorts,
liksom vissa strukturella förändringar.
Arbetet mot våld i nära relationer fortsätter med ny kompetens, organisation, samverkan och nya verksamheter. Handlingsplanen för kvinnofrid i Malmö stad håller på att
uppdateras med nya mål för hur arbetet ska fortsätta och vilka områden som behöver
belysas ytterligare.
Förutom denna handbok finns handböcker riktade till yrkesverksamma som möter
personer utsatta för hedersvåld, våldsutsatta kvinnor i missbruk och våld mot äldre
och personer med funktionsnedsättning. Handböckerna kan användas som komplement till varandra. För att underlätta uppdatering av kontaktuppgifter och information om verksamheter har resurskapitlen skilts från handböckerna och ingår nu i en
gemensam resurskatalog. Samtliga handböcker, handlingsplanen och resurskatalogen
finns på www.malmos.se/valdirelation
Margot Olsson
Matilda Waeduemasor
Utvecklingssekreterare projektsekreterare
7
Yrkesgemensam handbok
1.1 Handbokens syfte och upplägg
Syfte
Våld i nära relation är ett samhällsproblem, ett folkhälsoproblem och ett allvarligt
brott, som berör många människor och som många personalgrupper kommer i kontakt med. Det handlar inte om de relationer där våldet är enstaka tillfällighet utan om
där det präglar relationen.
Våldet kan vara psykiskt i form av exempelvis hot och isolering, fysiskt, materiellt
(ekonomiskt), latent och/eller sexuellt. Detta våld skiljer sig från andra våldsbrott genom att det i stor utsträckning äger rum inom hemmets väggar, inom familjen. Detta
förklarar delvis varför det varit - och är - dolt för samhällets insyn och hjälpmöjligheter. Bara en liten del av de personer som utsatts för våld anmäler detta till polisen
och bara en del av anmälningarna leder till åtal. Trots utveckling på området är det
fortfarande få som söker samhällets insatser.
Handboken är avsedd att vara ett hjälpmedel för att förbättra bemötandet och stödet
till de som påverkas av våldet. Förhoppningen är också att öka kunskapen om våld i
nära relation och olika yrkesgruppers roll i arbetet mot våldet och dess konsekvenser.
Ett bra bemötande och omhändertagande med uppföljande stöd och hjälp kan vara
avgörande för att en person ska ha möjlighet att förändra sin situation.
Begrepp och definitioner
Handbokens första upplaga, liksom det första handlingsprogrammet för kvinnofrid i
Malmö, belyste mäns våld mot kvinnor och deras barn. Våldet förekommer dock också i andra förhållanden. Med våld i nära relation avses i denna handbok olika slags våld
som utövas i en partnerrelation och barnen som utsätts genom det våld de upplever
inom familjen, oavsett kön, sexuell läggning, etnicitet eller ålder.
Enligt en undersökning från Göteborgs universitet (Nybergh m fl, 2013) är det lika
vanligt att män utsätts för våld av sin partner som kvinnor. Skillnaderna visade sig
dock i att kvinnor i högre grad utsattes för systematiskt våld och grövre våld som
kräver vård. Våldet mot män var ofta lindrigare och utövades i självförsvar. Eftersom
våld i nära relation många gånger är könsrelaterat används fortfarande mäns våld mot
kvinnor som utgångspunkt i handboken. Våldet har ofta sin grund i brist på jämställdhet mellan könen och påverkar bland annat kvinnornas möjligheter till självständighet
genom att de hindras från att delta i arbetsliv och att bli självförsörjande.
Tillägg har gjorts för att belysa HBT-personers specifika utsatthet i dessa sammanhang. Skillnader i tillvägagångssätt eller utformning i verksamheter utifrån målgrupp
lyfts fram efter hand.
Vuxna barns våld mot föräldrar belyses i Yrkesgemensam handbok för personal som
möter äldre och personer med funktionsnedsättning utsatta för våld i relation. Heders8
Yrkesgemensam handbok
elaterat våld kan du läsa om i Yrkesgemensam handbok för personal som möter personer utsatta för hedersrelaterat våld och förtryck. Handböckerna tillsammans med
handboken om bemötande av våldsutsatta kvinnor i missbruk finns tillgängliga på
www.malmo.se/valdirelation
Våld kan definieras på olika sätt. Per Isdals definition används ofta i dessa sammanhang:
”Våld är varje handling riktad mot en annan person, som genom att denna handling
skadar, smärtar, skrämmer eller kränker, får denna person att göra något mot sin vilja
eller avstå från att göra något den vill”.
Rättssystemet utgår ifrån lagens definition, dvs de handlingar som är brottsliga. En
handling behöver inte vara brottslig men kan likväl upplevas som kränkande. I samarbetet mellan olika yrkesgrupper kan det vara viktigt att känna till att vi arbetar utifrån
olika ramar och definitioner.
Upplägg
Handbokens första kapitel behandlar översiktligt bakgrunden till handlingsprogrammet, vad det innehåller och hur det är tänkt att implementeras. Kapitel två handlar om
våldets konsekvenser, hur det kan påverka den som utsätts och vilka strategier dessa
personer ofta använder sig av. Kapitlet fortsätter med råd om hur ett professionellt
förhållningssätt gentemot våldsutsatta kan se ut och avslutas med förslag på hur det
går att ställa frågor kring våldsproblematik. Vidare handlar kapitel tre om personerna
som utövar våld och hur man kan arbeta med dem.
Partnervåld involverar inte bara de vuxna. Om det finns barn i familjen drabbas och
påverkas även de av våldet och behöver speciell hjälp och stöd. Barnen kan även vara
direkt utsatta. Därför finns kapitel fyra om barnens situation och behov.
Från kapitel fem till och med kapitel åtta behandlas bemötande av våldsutsatta personer
utifrån olika yrkesgrupper. Kapitel fem handlar om kommunens och Socialtjänstens
ansvar och uppgifter, kapitel sex och sju om Sjukvårdens och Rättsväsendets respektive.
Kapitel åtta handlar om problematikens inverkan i kontakt med arbetsförmedlingen
och i sjukskrivnings- och rehabiliteringsprocessen.
I kapitel nio uppmärksammas de villkor som gäller för våldsutsatta personer utan uppehållstillstånd och vilket stöd som är tillgängligt för dem.
Alla resurser och informationskällor som nämns i de fyra yrkesgemensamma handböckerna finns listade i resurskatalogen. Resurskatalogen, handlingsplanen och handböckerna finns på www.malmo.se/valdirelation. Här hittar du även Malmö stads blankett
för anmälan då barn far illa. Checklistor och lathundar i handböckerna finns även de
tillgängliga separat på hemsidan.
9
Yrkesgemensam handbok
1.2 Handlingsprogrammet
Denna handbok är ursprungligen en del av Malmö kommuns handlingsprogram för
insatser vid våld mot kvinnor i Malmö, som antogs av Malmö kommunfullmäktige i
november 1999.
Det fanns många orsaker till att Malmö kommuns handlingsprogram kom till stånd och
till att samtliga berörda verksamheter påbörjade ett förändringsarbete. En orsak var
upptäckten av en bristande förmåga att se och bemöta kvinnor och barn som är drabbade. När en person blivit utsatt för våld kan olika myndigheter och yrkesgrupper bli
involverade. Samarbete och samverkan mellan dessa verksamheter är nödvändigt för
att åstadkomma bästa möjliga hjälp för individerna, likväl som för ett långsiktigt förebyggande arbete.
Det kommunala handlingsprogrammet arbetades fram i bred samverkan mellan olika
myndigheter och organisationer, vilket ökat medvetenheten om att våld i nära relation
är ett omfattande och komplext problem. Våldet måste angripas på bred front och
gemensamt av rättsväsende, sjukvård, socialtjänst och utbildningsväsende, forskare,
kvinnojourer och andra ideella organisationer. Även de som inte direkt arbetar med
målgruppen måste ha kunskap och medvetenhet om problematiken eftersom den påverkar alla delar av livet. Det krävs insatser för alla familjemedlemmar för att stoppa
våldet. Denna helhetssyn präglar målsättning och innehåll i både handlingsprogrammet
och handboken.
Genom handlingsprogrammet har nya resurser byggts upp och arbetsmetoder utvecklats till att nu omfatta ett flertal verksamheter som arbetar med att möta behoven hos de
som utsatts för eller utövat våld i nära relation. Ett exempel som fått uppmärksamhet
nationellt och internationellt är Koncept Karin, ett samarbete under ett tak mellan
polisområde Malmö, kommunen, frivården och rättsmedicinalverket.
Målet för handlingsprogrammet är ett i hela kommunen fungerande bra bemötande av
våldsutsatta personer och deras barn, samt ett ansvarstagande för att arbeta med de
som utövat våld.
Genomförandeorganisation mot våld i nära relation i Malmö
Samverkansgruppen bildades 1999. Gruppen består av representanter från myndigheter
och verksamheter som i olika yrkesroller och sammanhang möter vuxna och barn som
lever med eller utövar våld i nära relation. Representanterna kommer från de fem
stadsområdena och familjerätten, Kriscentrum Malmös verksamheter, polisens Familjevåldssektion, Åklagarmyndigheten, Kriminalvården, lokala Brå, SUS, Primärvården, psykiatrin, Malmö högskola, Komvux, Gymnasie- och förskola och grundskola, Brottsofferstöd, Kvinnojourerna, RFSL och Män för jämställdhet.
10
Yrkesgemensam handbok
Samverkansgruppen består av ett femtiotal personer vars arbetsuppgifter omfattar att
vara referensgrupp för genomförandet av Malmö kommuns handlingsprogram och
samarbeta kring olika insatser som stöd och skydd, information, utbildning och metodutveckling. Gruppen möts tre halvdagar per termin. Mötena innehåller ömsesidig
och gemensam utbildning, samtal om erfarenheter, utvecklingsbehov och metoder
samt utbyte av information. Samverkansgruppen anordnar och medverkar också i
extern utbildning i Malmö.
Att förändra attityder och förebygga våldet samt i övrigt genomföra den målsättning
som Malmö kommun antagit i handlingsprogrammet är ett långsiktigt arbete. Samverkansgruppen fyller en viktig funktion i denna process och fortsätter att mötas
för att utveckla denna funktion, fortbilda sig, förankra metoder och sprida kunskap
och information på sina respektive arbetsplatser. Arbetsgruppen har funktionen av att vara samordnarens bollplank.
Kontaktgrupper finns inom de olika verksamheterna för att främja utvecklingsarbetet
inom respektive organisation.
Samverkansgrupp
Arbetsgrupp
Kontaktgrupp
Individ- och
familjeomsorg
Kontaktgrupp
Kriscentrum för barn
och ungdomar
Kontaktgrupp
Kvinnor i missbruk
11
Kontaktgrupp
Vård och Omsorg
2.
professionellt förhållningssätt och metoder
12
Professionellt förhållningssätt och metoder
2. Professionellt förhållningssätt och metoder
2.1 Våldets orsaker och konsekvenser i parrelationer
Våld i en parrelation kan inte förklaras på ett enkelt sätt. Det finns olika teorier om
våldets orsaker och mekanismer, som söker förklaringar hos individerna, i relationen,
i situationen och i samhällsstrukturen. Partnervåld är ett sammansatt och komplext
problem, som skapar svåra trauman och sätter djupa spår hos många vuxna och barn
som direkt och indirekt drabbas av våldet, i synnerhet i de familjer där hot och våld
tillhör vardagen. Våldet kan se olika ut, men det är alltid de som utövar våldet som är
ansvariga.
Det finns flera olika teorier om orsakerna bakom våld i en parrelation. Tillgänglig forskning tillsammans med erfarenheter från klinisk verksamhet och olika behandlingsprogram visar tydligt att personer som utövar våld inte utgör en homogen grupp och att
det finns olika och samverkande orsaker till våldsamt beteende.
Orsakerna till varför en person utövar våld kan vara relaterade till personligheten, samhällsförhållanden och/eller den könsmaktsordning som råder i familjen. Skälen kan
hittas i personens barndom och uppväxtförhållanden men kan lika gärna ha andra
orsaker, som dennes allmänna syn på våld som medel att hantera en svår situation, hur
könsroller gestaltar sig och/eller samhällets syn på våld. Sammanbrott i kommunikationen är inte sällan den utlösande faktorn till ett våldsamt beteende.
Ekologisk förklaringsmodell
Exempel på faktorer som ökar risken för partnerrelaterat våld
Struktur
Strukturer som styrs av
könstillhörighet och makt
Överordning, underordning
Maskulinitet associeras
till dominans, heder och
aggression
Samhälle
Relation
Påfrestande sociala
förhållanden – utanförskap,
arbetslöshet m m
Otrygga anknytningsmönster
Umgänge med andra vars
normer legitimerar våldet
Konflikter i förhållandet
Bristande förmåga att hantera
relationer
Individ
Individualpsykologiska
faktorer
Bevittnat eller varit utsatt för våld
under uppväxten
Bristande omvårdnad under
uppväxten
Medicinsk/biologisk problematik
Missbruksproblematik
Källa: Danell och Sjölund, 2011
13
Professionellt förhållningssätt och metoder
I denna handbok används mäns våld mot kvinnor som exempel i texten. Våld kan
dock förekomma i alla relationer oavsett kön. Det är viktigt att i alla lägen låta individens situation och egna önskemål avgöra vilka åtgärder som ska vidtas. Eventuella
skillnader lyfts fram efter hand.
Att utsättas för psykiskt, fysiskt och sexuellt våld av en närstående får sociala konsekvenser och ger ofta psykiska men. Det kan leda till att den som utsatts får en bristande
tillit till människor som vill hjälpa, som gör att personen inte kan berätta vad som
hänt och inte förväntar sig att bli trodd. Den utsatta kan också ångra det hon först
berättat om och förneka det. Rädsla och osäkerhet kan ibland innebära att personen
blir aggressiv även mot dem som vill hjälpa. Aggressionen kan beror på den förnedring hon utsatts för och de känslor av skam som kan uppstå över detta och över att
behöva söka hjälp. Ibland kan kontakten med myndigheterna upplevas som så hotfull
mot kvinnan själv, barnen och förhållandet, att den utsatta inte vill ha någon insyn.
Partnern som utövar våldet kan också förbjuda kontakt.
Det förekommer att våldet inbegriper sexuella övergrepp. Detta kan vara mycket svårt
att berätta om. Personer som blivit fysiskt, psykiskt och sexuellt misshandlade visar
ofta samma symptom som människor som lever med posttraumatiskt stressyndrom.
Omhändertagandet bör ske med vetskap om vilket trauma en sådan situation innebär.
Det är viktigt att den som blivit utsatt för sexuella övergrepp får snabb och adekvat
hjälp för att inte riskera svåra depressioner eller andra allvarliga skador. Kunskap om
vad sexuella övergrepp kan innebära för speciellt utsatta grupper kan här vara särskilt
viktigt. Detta kan till exempel gälla kvinnor som utsatts för könsstympning, de som
lever i en hederskultur och/eller HBT-personer.
Kunskap om olika gruppers levnadsvillkor och utsatthet är alltid en viktig förutsättning i arbetet med människor. Alla människor reagerar dock på olika sätt och individuella bedömningar bör alltid göras. Vid osäkerhet kan det vara bra att konsultera
kollegor eller personal inom andra verksamheter som hjälp i arbetet. Tips finns i
resurskatalogen på www.malmo.se/valdirelation.
Våld inom olikkönade och samkönade relationer
Det är ofta mäns våld mot kvinnor som får uppmärksamhet i media, forskning och
lagstiftning när våld i nära relation omnämns. Brottsstatistiken visar att kvinnor i större
utsträckning är utsatta för våld i hemmet medan män i oftare utsätts för våld i det offentliga
rummet. Även internationellt uppmärksammas det könsspecifika våldet och vikten av att
det bekämpas. Det är dock viktigt att också inkludera de människor som inte identifierar
sig med heteronormen och visa att man som professionell finns till för alla som behöver
hjälp oavsett kön eller sexuell identitet.
14
Professionellt förhållningssätt och metoder
Våld kan förekomma i alla förhållanden. Annan sexuell läggning eller könsidentitet
än den heteronormativa kan komplicera situationen ytterligare om våld finns med i
bilden. Det kan till exempel innebära att de drabbade är oroliga i samband med, eller helt undviker, kontakt med socialtjänst, andra stödverksamheter eller att göra en
polisanmälan för att de inte vet vilket bemötande de kommer att få. Den skam som
många våldsutsatta redan känner kan tyngas ytterligare om de samtidigt känner skam
för sin sexualitet eller könsidentitet. Ett hot om att bli avslöjad som t ex homosexuell
kan vara en del av våldet och rädslan för mer våld.
När vi som professionella ställer frågor eller möter våldsutsatta personer kan det vara lätt
att förbise det vi frågar om eller ser om vi utgår ifrån ett heteronormativt perspektiv.
Genom språket kan vi visa om det är möjligt att berätta om våld oavsett vilken relation
personen befinner sig i eller identifierar sig som. Genom att till exempel inte anta att
två kvinnor är väninnor kan en våldsutövande partner också upptäckas.
De mönster som används för att beskriva våld bland olikkönade par gäller även för
samkönade par. Strukturen utgörs av att en person utövar makt och kontroll över sin
partner, normaliseringsprocess och krisreaktioner tar sig samma uttryck. Könsmaktsordning och könsroller kan visa sig på olika sätt beroende på partnerkonstellation
men påverkar ändå genom de antaganden omvärlden gör. Förväntningarna på en
man, både från omgivningen och mannen själv säger kanske att det inte är lika allvarligt om han blir utsatt av en kvinna. Ett motiverande och kunnigt bemötande från
professionella kan i dessa lägen vara extra viktigt.
I ett samhälle där befolkningen ständigt kategoriseras utifrån kön är transpersoner
särskilt utsatta. Utbudet av stödverksamheter kan begränsas till exempel genom att
endast rikta sig till specifika kön. Transpersoner utsätts ofta för förlöjliganden och
kan ha uppfattningen att de får skylla sig själv, vilket i sig är ett hinder för att söka
hjälp. För att transpersoner som utsätts för våld i sina relationer ska få hjälp krävs att
professionella aktivt förmedlar att även de inkluderas i insatserna. Detta kan vara i det
direkta mötet men även i information på hemsidor eller broschyrer.
Som tidigare nämnts används mäns våld mot kvinnor som exempel i denna handbok.
Arbetssätten och förhållningssättet som presenteras kan dock appliceras i arbetet med
alla som drabbas eller utövar våld. Eventuella skillnader lyfts fram efter hand.
I mötet med våldsutsatta personer är det viktigt att inte generalisera
utan se varje människa som en unik individ.
15
Professionellt förhållningssätt och metoder
2.2 Reaktioner och strategier mot våldet
Det finns de som ”går vid första slaget” och andra som levt med sin partners hot och
våld under lång tid. Forskning visar att det är vanligt att de som utsatts för våld i en
relation växlar mellan att anpassa sig och hoppas att våldet ska upphöra och att göra
uppbrottsförsök, som kan vara många och ta sig olika uttryck.
När en person söker hjälp efter ett övergrepp befinner hon sig i en akut kris, med upplevelsen av att ha förlorat kontroll över sig själv och sin omgivning. Vanliga symptom är
ångest och rädsla, skuld och skamkänslor, otrygghet och sömnproblem tillsammans
med kroppsliga symptom.
Varför stanna i ett våldsamt förhållande?
Våld i en partnerrelation skiljer sig väsentligt från andra våldsbrott. Parterna är beroende av varandra känslomässigt och kanske genom gemensamt boende, ekonomi
och historia samt dessutom ofta barn, vän- och släktkrets, och en tänkt gemensam
framtid. Ett uppbrott kan vara mycket komplicerat. Då en separation eventuellt sker
har den ofta föregåtts av många försök till uppbrott. Det är viktigt att reflektera över
den utsattas möjligheter och svårigheter att bjuda motstånd.
Våldet börjar i de flesta fall inte med slag utan byggs upp över tid. Förtrycket verkar
nedbrytande på den som är utsatt och uppfattningen om vad som är våld förändras.
En örfil eller en knuff ses kanske inte längre som så allvarligt. Personen normaliserar
för att kunna stå ut i sin situation.
Om det finns barn binds föräldrarna till varandra även om förhållandet avslutas. För en
del är barnen och deras fortsatta välmående skäl att lämna den destruktiva relationen,
för andra är de anledningen att stanna kvar. Ett beslut om separation kan vara ännu
svårare att ta om en vuxen inte har biologiska eller juridiska band till barnen eftersom
det inte finns någon rätt till fortsatt umgänge med barnen efter uppbrottet.
En del personer kan inte lämna sin partner på grund av rädsla för att våldet blir än
värre om de bryter upp. Den utsatte upplever en slags säkerhet och kontroll när de
bor tillsammans med den som utövar våldet. Kanske de anser att det är bättre att veta
var partnern är, och vad denne gör, än att ständigt gå och vara rädd för att bli uppsökt.
Det finns också de som väljer att stanna i förhållandet, därför att de anser att partnern
inte klarar sig själv, eller på grund av dubbla känslor för partnern. Personen kanske
lever med en förhoppning om att förhållandet ska bli bättre. En våldsutövande partner/förälder har med största sannolikhet även visat upp goda sidor. Det kan efter en
separation finnas en rädsla för att möta den som skadat, av rädsla för våld men också
av rädsla för sina egna dubbla känslor, att trots allt vilja återvända till förhållandet.
Ofta är det först när det inte längre finns hopp om att förhållandet ska bli bättre eller
när rädslan för att bli allvarligt skadad eller mördad som den definitiva brytningen
sker.
16
Professionellt förhållningssätt och metoder
Det kan vara extra svårt att bryta sig ur ett förhållande då det finns risk att stötas ut
ur släktens och gruppens gemenskap. Personen behöver därmed inte bara ta ställning
till att lämna relationen utan också till att lämna merparten av sina nära. För personer
som lever i en hederskultur säger kollektivets normer kanske att en skilsmässa inte är
acceptabel och att den som väljer att bryta upp ska straffas genom utfrysning eller hot
och våld.
Läs mer i den yrkesgemensamma handboken för personal som möter personer utsatta
för hedersrelaterat våld och förtryck på www.malmo.se/valdirelation.
2.3 Professionellt förhållningssätt vid mötet med
personer som utsätts för våld i nära relation
Det är viktigt:
Att möta med respekt och förståelse
Personens utsatta situation kan göra att hon känner sig utlämnad. Personen kan vara
rädd för att inte blir trodd och förstådd. Insatserna bör inriktas på att skydd och vård
ska vara tillgängligt samt stöd och hjälp att för personen att bestämma sig för hur hon
vill förändra sin situation. En person som uppfattar att det finns bra hjälp att få, vill i
regel ha den hjälpen.
Att ge tid och omtanke - fråga och lyssna
Fråga vad som hänt. Låt samtalet ta den tid och ge personen det utrymme som behövs.
Personen kan vara ambivalent till situationen. Det kan ta tid för henne att våga lita på
omgivningen och berätta. Det kan behövas flera samtal. Det är viktigt att personen
får ge uttryck för sin egen bedömning av risksituationen, vilka som kan erbjuda hjälp
och utrymme att prata om egna strategier, både beprövade och nya.
Att inte ifrågasätta
Särskilt vid upprepat våld och om personen återvänt till den våldsutövande partnern
är det viktigt att inte utsätta personen för kritik och fördömanden. Ofta är bandet
mellan paret mycket starkt. Kritik mot partnern kan ses som kritik mot den som trots
våldet stannat i förhållandet. Det är viktigt att vara neutral i förhållande till personens
känslor inför partnern men ändå markera avståndstagande inför våldshandlingarna.
Den som blivit utsatt behöver höra att det alltid är den som utövar våldet som är ansvarig för det. Personen måste fatta sina egna beslut och man ska inte som personal
tala om vad personen skall göra - men istället visa att det finns hjälp och stöd och att
det finns alternativ.
17
Professionellt förhållningssätt och metoder
Att tänka på sitt kroppsspråk
Det vi förmedlar med vårt kroppsspråk är precis lika viktigt som det vi uttrycker med
ord. Var medveten om hur du sitter och ditt minspel. Att t ex behålla lugnet när personen berättar något tungt kan förmedla att du klarar av att ta emot det hon berättar.
Att göra en riskbedömning
Personer som levt länge med våld kan ha normaliserat och inte längre uppfatta hur
allvarlig situationen är. Ställ frågor kring olika våldshändelser, så att du och personen
kan göra en bedömning av hotbilden. Läs om olika riskbedömningsinstrument på
sidan 22.
Att göra en säkerhetsplanering
Erbjud hjälp med att planera inför en akut situation. Vart eller till vem kan personen
vända sig? Vad är viktigt att ha med sig? Föreslå att personen har följande saker tillgängliga om hon måste lämna hemmet snabbt: Identitetshandlingar, kontokort, medicin eller recept, andra viktiga handlingar eller saker. Telefonnummer och adresser som
kan vara speciellt viktiga. Kläder och toalettartiklar. Om barn finns med i bilden, vilka
saker är viktiga att ta med för deras skull?
Att informera
Beroende på i vilken yrkesroll du möter en våldsutsatt person har du olika informationsansvar. För att personen ska bli hjälpt är det viktigt att hon får bra information,
om möjligt både skriftligt och muntligt, om de rättigheter hon har och om de möjligheter som finns till skydd, stöd och hjälp. Lämna skriftlig information och ev. visitkort
för personens framtida behov.
Att hänvisa rätt
Se till att den som behöver annat stöd än det du kan ge, blir hänvisad till dem som
har kompetens och resurser för uppgiften. Erbjud gärna att hjälpa till med att förmedla kontakt om personen känner att det är svårt att göra det själv. Finns en hotbild,
hjälp till att kontakta polisen, socialtjänsten, kriscentrums jourtelefon eller kvinnojour. Finns skador eller märken efter våld, hjälp till att kontakta vårdcentralen eller
akutkliniken beroende på skadans omfattning.
För tips och information om vilka verksamheter som finns att tillgå se Resurskatalogen,
www.malmo.se/valdirelation.
Att följa med
Om personen vill, följ gärna med till de olika verksamheterna. En person som utsatts
för våld behöver ofta ta kontakt med ett flertal olika verksamheter och myndigheter.
Det kan kännas svårt att berätta sin historia om och om igen. Att ha en stödperson
med sig kan då underlätta. Prata gärna om vad som är relevant att berätta vid olika
besök. Alla behöver inte veta allt.
18
Professionellt förhållningssätt och metoder
Att använda professionell tolk
Den som inte behärskar svenska obehindrat eller har en funktionsnedsättning som
påverkar kommunikationen måste få tillgång till en professionell tolk. Låt inte anhöriga tolka. Det måste vara självklart för alla myndigheter och verksamheter att vid
behov av tolk använda professionell sådan, när en våldsutsatt person söker hjälp, vård
eller kontakt med polisen.
Fråga om kvinnan har speciella önskemål om tolk (t ex kvinnlig eller från ett annat
land/folkgrupp än den egna), eller använd telefontolk från en annan del av landet för
ökad anonymitet. Se även till att tolken känner till och har kunskap om de begrepp
som ni behöver prata om. Vissa ord finns kanske inte på det aktuella språket. Det är
då viktigt att använda rätt synonymer eller förklaringar. Värderingar om till exempel
könsroller eller sexualitet utifrån kultur eller lagstiftning i ursprungsland får inte påverka tolkningen.
Att dokumentera
Att personens berättelse och eventuella skador dokumenteras kan vara avgörande vid
en brottsutredning. Under rubrik 2.6 finns mer information om hur dokumentation
bör gå till och dess syfte.
Att uppmärksamma barnen
Fråga om det finns barn i familjen. Finns det misstanke om att barnen kan vara i
behov av hjälp skall en anmälan till socialnämnden ske. Om en förälder misshandlas
finns stora risker för att barnen skadas allvarligt även om de själva inte utsätts för våld.
Detta är en svår fråga, eftersom många tror att förtroendet från den utsatta föräldern
kan skadas om det sker en anmälan. Föräldern kan tro att deras barn ska tas ifrån
dem. Därför är det viktigt att förklara att en kontakt med socialtjänsten innebär ett
erbjudande om hjälp och att en utredning om barnens situation tar sikte på att förbättra förhållandet för både de vuxna och barnen. Försök att medverka i den utsatte
förälderns möte med socialtjänsten.
Se kap 4 om anmälan när barn far illa
Att se professionellt på sin egen roll
Som personal kan det upplevas som frustrerande att arbeta med personer som utsatts
för våld i en relation, särskilt om personen gång på gång återvänder till den som utövar våldet. Det är viktigt att se sin del av hjälpen som ett led i en process. Det kan
underlätta för att orka ge stöd nästa gång personen kommer, så att hon inte ska behöva skämmas över att söka hjälp igen. För att vi som personal ska kunna hantera dessa
ofta mycket svåra situationer är det nödvändigt med handledning och utbildning.
19
Professionellt förhållningssätt och metoder
Att ställa frågor om våld i nära relation
Det är en grannlaga uppgift att identifiera när någon utsatts för psykiskt, fysiskt eller
annat våld från en närstående. Det förekommer att personer söker vård och hjälp
hos olika myndigheter för skador och symptom, ekonomiska problem och andra sociala problem, men inte orkar eller vill berätta om den verkliga orsaken. Det kan
vara många barriärer som hindrar. Det är viktigt att känna till våldets symptom och
konsekvenser för att kunna ställa frågor på ett empatiskt och aktivt sätt. Det är också
angeläget att visa att personens situation tas på allvar, att vi kan och vågar tala om
våld i nära relationer och att hjälp finns att tillgå. I bästa fall kan frågorna innebära att
personen berättar om sina problem tidigare än hon annars skulle ha gjort.
Om frågan ställs under ett tidigt skede förmedlas att det är en viktig del av bedömningen. Enligt flera undersökningar, bland andra Socialstyrelsens Tack för att ni frågar,
framkom att majoriteten av de kvinnor som tillfrågades uppskattade att frågan ställdes.
Att få frågan rutinmässigt gjorde också att kvinnorna inte kände sig utpekade. Utbildning och träning underlättar för att komma över de hinder som personal kan känna inför att ställa den här typen av frågor (NCK, 2010:4)
Frågorna i följande avsnitt utgår ifrån A Resource Manual for Health Care Providers,
Family Violence Prevention Fund i San Francisco 1998 i Socialstyrelsens Rapport:
Våldsutsatta kvinnor, ett utbildningsmaterial för socialtjänstens personal (2001).
Exempel på frågeställningar
Ibland kan det kännas svårt att ta upp frågan om våld i nära relationer – särskilt om
det inte finns några tydliga indikationer på att personen utsatts för våld, även om
misstanken har uppstått av något skäl. Nedan följer några exempel på hur frågor kan
ställas.
- Jag vet inte om detta är ett problem för dig, men många av mina klienter
har upplevt våld i sina relationer. Jag har därför börjat fråga alla rutinmässigt om detta.
Har du blivit utsatt för något som inte känts ok?
-Eftersom många av de jag träffar i mitt arbete lever med någon som
skadar eller hotar dem, frågar jag numera alla mina klienter om detta.
20
Professionellt förhållningssätt och metoder
Från allmänna till mer specifika frågor
Ibland är det lämpligare att börja med mer allmänna frågor om förhållandet innan
mer direkta frågor om hot och misshandel ställs. Detta är några exempel på mer allmänna frågor:
- Hur har du det i din relation? Du verkar bekymrad över din partner. Kan
du berätta mer för mig om det? Blir du ibland rädd för hur din partner
uppträder?
-Du nämnde att din partner använder alkohol. Hur märker du det?
- Skrämmer din partners beteende dig någonsin? Blir din partner våldsam?
-Brukar ni vara osams och bråka? Blir du någonsin rädd?
Hur frågan om våld än tas upp är det viktigt att så småningom ställa direkta och mer
specifika frågor om hot och våld.
- Har din partner hotat att skada dig eller någon i din familj? Är din partner
svartsjuk? Brukar du bli anklagad för att vara otrogen?
-Har din partner någonsin försökt hindra dig från att göra saker som är
viktiga för dig? (som att gå i skolan, arbeta, träffa vänner eller familj)
-Har din partner någonsin knuffat, hållit fast dig, örfilat eller på något
annat sätt fysiskt skadat dig? Händer det ofta? När skedde det senast?
-Är du rädd för din partner? Känner du att du befinner dig i fara? Är det
säkert för dig att gå hem?
Sexuella övergrepp
Sexuella övergrepp i samband med misshandel kan förekomma. Frågor om sexuella
övergrepp kan vara mycket känsligt och smärtsamt att svara på. Därför kan det vara
lämpligt att avvakta i samtalet tills en trygg relation har etablerats innan denna typ av
frågor ställs.
-Har du någon gång gått med på sex när du inte själv velat?
-Har din partner någonsin tvingat dig att utföra sexuella handlingar som
du inte har velat?
-Har din partner någonsin tvingat dig att titta på porrfilm?
21
Professionellt förhållningssätt och metoder
Fler exempel på frågor kan du hitta i de andra handböckerna rörande hedersvåld, våld
mot äldre och personer med funktionsnedsättning samt våldsutsatta kvinnor i missbruk. De finns tillgängliga på www.malmo.se/valdirelation.
Riskbedömningsmetoder
Det finns ett antal metoder för att bedöma och utreda risk för partnervåld. SARA och
FREDA är strukturerade riskbedömningsinstrument som innehåller checklistor med
frågor eller faktorer som ligger till grund för bedömningen. Grundtanken med strukturerade riskbedömningsverktyg är att se till att relevant information kommer fram
som sedan kan ligga till grund för en bedömning om risk samt förslag på lämpliga
insatser och skyddsåtgärder.
En bedömning av risk, oavsett metod, är alltid avhängig att den som gör bedömningen har adekvat kunskap om ämnet våld i nära relation. Detta är nödvändigt för att
förstå hur faktorerna påverkar vartannat och vad de kan innebära i den enskilda situationen. En riskbedömning är också en färskvara som kan göras ogiltig om situationen
förändras eller nya händelser inträffar.
SARA, Spousal Assault Risk Assessment guide (Kropp, Hart, Webster & Eves), används bland annat av polisen och Kriminalvården för bedömningar kring t ex permission eller häktningsförhandlingar. SARA utgörs av en checklista med faktorer som
tillsammans utgör en bild av risken för våld i en partnerrelation. SARA utgår ifrån
riskfaktorer hos den som utövat våldet. Information för bedömningen kan inhämtas
från olika källor, inom Kriminalvården från den som utövat våld, partner som utsatts,
misstanke- och belastningsregister samt tidigare domar.
FREDA är tre standardiserade riskbedömningsverktyg som består av;
-Kortfrågor - för att fånga upp våld i en partnerrelation,
-Beskrivning - för att utreda vad som hänt
-Farlighetsbedömning som är validerad och ger en bild av risk för framtida våld.
Frågorna i instrumenten är riktade till den som blivit utsatt. Metoden är utvecklad och
prövad av Socialstyrelsen. För att få använda FREDA krävs en ansökan om detta till
Socialstyrelsen. I Malmö har bland annat Individ- och familjeomsorgen och Kriscentrum Boende fått utbildning i FREDA.
iRiSk är ett risk-/skyddsbedömningsinstrument som bygger på FREDA och
innehåller standardiserade frågor för att bedöma barns behov av insatser och skydd.
I Malmö deltar under 2014 samtliga stadsområdens Individ- och familjeomsorg samt
Kriscentrum Boende och Koncept Karin i utvecklingen av bedömningsinstrumentet.
Målgruppen är barn som bevittnat våld mellan närstående eller utsatts för våld av
närstående.
22
Professionellt förhållningssätt och metoder
Skånemodellen används inom polisen för brott på individnivå. En första fråga om
hotbild mot anmälarens eller dennes närstående besvaras då anmälan tas upp. Ett
jakande svar leder till en strukturerad riskbedömning som genomförs av polisens
brottsoffersamordnare. Bedömningen av risk görs utifrån olika faktorer och resulterar i en femgradig bedömningsskala, från 1: ingen hotbild till 5: kraftigt förhöjt hot.
Informationen för bedömningen kan hämtas in från olika håll till exempel från anmälaren eller misstanke- och belastningsregister. I de ärenden då den ordinarie brottsofferverksamheten inte anses vara tillräcklig kan personsäkerhetsgruppen kopplas in för
en fördjupad bedömning.
2.6 Dokumentation
Dokumentation kan vara avgörande för en brottsutredning. Vid upprepat våld har
det stor betydelse om tidigare våldshändelser har dokumenterats. Det kan påverka
bedömningen om brottet skall kunna betraktas som misshandel eller grov kvinnofridskränkning/grov fridskränkning. Alla som söker läkarvård och berättar att de blivit utsatta för våld ska undersökas så att rättsintyg ska kunna skrivas. Rättsintyg får ej
lämnas utan personens medgivande.
Det är av värde att de som möter våldsutsatta personer dokumenterar och därigenom
kan styrka personens berättelse. För socialtjänsten och andra vårdinstanser är det viktigt att alla tecken till våld skrivs in i journalerna, även om personen vid tillfället säger
att hon inte vill polisanmäla. Personen ska få veta att hon har rätt att läsa sin akt och
att få rättelser antecknade i journalen, samt att uppgifter enligt huvudregeln inte får
lämnas ut utan personens medgivande. För att undvika att partnern får vetskap om
eventuellt sekretessbelagda uppgifter i social akt rekommenderas att båda parter har
separata akter. Detta bör även tas i beaktande vid en eventuell barnutredning.
•Ta en helbild på personen, det ska vara möjligt att se vem det är, och var på kroppen
skadan sitter.
•Fotografera själva blåmärket/skadan – helst med en linjal vid sidan om så att det går
att bedöma hur stort märket är.
•Skriv ner datum för ert samtal och då fotografierna togs.
•Gör en beskrivning med ord kring vad ni ser, vilken sorts skada det är och var på
kroppen närbilden är tagen t ex höger arm. Tala t ex om vilken färg blåmärket har
och om det är något annat som kan vara svårt att se på bilden.
•Beskriv var personen uppger att våldet ägde rum och när samt hur personen kände
sig – gjorde det ont, var hon rädd, fanns det någon annan än förövaren närvarande?
•Om personen fått hotfulla sms eller mejl – be henne spara dessa och notera också
det i journalen eller minnesanteckningarna. För att ni sedan skall få lämna ut upp gifterna till polisen är huvudregeln att personen ger sitt godkännande.
•Om ni har journalföringsansvar så var noga med att dokumentera vad ni sett och
hört personen berätta. Som vanligt när man för journal skall inga egna slutsatser
eller spekulationer dras. Notera kortfattat vad personen berättat.
23
3.
personer som utövar våld
24
Personer som utövar våld
3. Personer som utövar våld
Det är inte enbart män som utsätter sin partner och barn för våld och det är inte alltid kvinnor som är utsatta. En person kan dessutom både vara utsatt för och utöva
våld. Våld kan förekomma i alla relationskonstellationer. Att uppmärksamma detta är
viktigt för att fånga upp de som inte tillhör majoriteten. Huvudparten av våld mot
kvinnor utövas dock av närstående män. Detta är något som bland annat resulterat i
en lagstiftning som verkar mot det könsrelaterade våldet. Den statistik och forskning
som läggs fram i detta kapitel grundar sig på erfarenhet av arbete med män som utövat våld och texten utgår också från dessa män. Metodiken och förhållningssättet
som läggs fram här kan dock appliceras i arbetet med personer som utövat våld i nära
relation oavsett kön. Det är alltid viktigt att se till varje persons individuella förutsättningar och situation i utformningen av hjälpen som erbjuds.
Samhällets attityder kring våld är viktiga. Inom den egna gruppen såväl som över större
samhällsskikt kommuniceras ständigt värderingar kring våld, jämställdhet, familjesyn
och dylika ämnen som kan påverka hur våldsutövande personer ser på sina handlingar.
I ett samhälle som fördömer våld i nära relation är det lättare att söka hjälp. Det är viktigt
att omgivningen reagerar kraftfullt på partnervåld från den stund det uppdagas. Att
våldet mörkläggs är en anledning till att det kan fortgå och risken finns att våldet trappas
upp om ingenting görs.
För att komma till rätta med kränkningarna i dessa relationer måste insatser i förebyggande syfte sättas in på individnivå, gruppnivå och på samhällsnivå. Det måste finnas
en långsiktig strategi för att påverka och förklara samhällets syn på all slags våld och
kränkningar inom olika verksamheter alltifrån mödravårdscentraler, barnavårdscentraler, förskolor till skolor (inklusive vuxenutbildningar), ungdomsmottagningar, föräldragrupper och arbetsplatser.
3.1 Att möta personer som utövar våld
De som söker hjälp för sin aggressivitet har på olika sätt och med olika grad av intensitet misshandlat, hotat och kränkt sin nuvarande eller före detta partner och/eller
sina barn. Våldet är inte bara fysiskt utan kan utövas på flera plan. Det kan handla om
psykologiskt våld som exempelvis verbalt våld eller direkt riktat hot, indirekt riktat hot
mot till exempel anhörig eller husdjur, hot om suicid, skilsmässa och/eller att beröva
partnern sitt föräldraskap. Därtill finns det latenta våldet som inte är uttalat men underförstått och på så sätt kuvande och skadande. Materiellt våld kan förekomma där
saker slås sönder eller på annat sätt förstörs. Våldet kan också bestå av olika former
av sexuellt tvång. Männens egen beskrivning av hur allvarligt deras våldsutövande är
varierar från verbal ilska vid något enstaka tillfälle till frekvent och regelbundet våld
av mycket allvarlig karaktär.
25
Personer som utövar våld
Män som söker hjälp för aggressivitet beskriver ofta att de upplever sig som misslyckade
och maktlösa snarare än att deras våldsutövande är ett uttryck för makt och styrka.
Det får inte uppfattas som att personen i själva våldsutövandet faktiskt är maktlös.
Användandet av våld är en medveten handling med sin egen inneboende logik. Det är
viktigt att komma ihåg att våldet primärt är till för att utöva kontroll över partnern och
eventuellt också över barnen. Även om mannen uppger att han har tappat kontrollen
– och själv också uppfattar situationen så - visar erfarenhet och forskning att det inte
är en tillfällighet när en person använder våld och mot vem.
Det finns flera bakomliggande orsaker till att män söker hjälp för att sluta använda våld.
Männen är sinsemellan mycket olika, har olika bakgrund, ålder, nationalitet, skolutbildning och status. De är själva så gott som alltid oroade och skrämda av sitt våldsamma beteende. Skammen och skulden över att ha skadat sina nära är ofta påtaglig.
Sätten att (bort)förklara, förminska och försvara sitt handlande är många. Ofta finns
också en stark yttre press att förändra beteendet. Partnern kan ha kommit till en punkt
då en separation är överhängande eller kanske redan har skett. Mannen kan ha blivit
polisanmäld och riskerar därmed såväl straff som att hans beteende blir allmänt känt.
Våldet börjar få konsekvenser bortom mannens kontroll.
Av de som söker hjälp att förändra sitt beteende är det många som vill skapa möjligheter att hålla samman familjen. Andra kan söka hjälp för att de inte vill riskera att
upprepa sitt våldsbeteende i framtiden. Uppföljningar efter frivillig behandling, där
männen fullföljt behandlingen, visar på få återfall. Även de påverkansprogram som
förekommer inom kriminalvården gentemot män som är dömda för våld visar goda
resultat.
Inom kriminalvårdens program utgår man från tesen att allt beteende är inlärt på
individ-, grupp-, och samhällsnivå och ingen föds mer våldsbenägen än andra. Ju
mer kränkningar och gränsöverskridningar ett barn upplever (detta behöver inte vara
våld) desto större är risken att barnet blir förövare som vuxen om barnet inte får hjälp
att bearbeta sina upplevelser. Kränkningar och gränsöverskridningar kan också ske i
vuxen ålder och orsaka ett våldsbeteende men det är då lättare att bearbeta eftersom
beteendet inte hunnit bli befäst hos individen.
Vanligt förekommande bekymmer
Trots att det inte går att hitta yttre egenskaper som förenar de som utövar våld finns
vissa personliga drag som är relativt vanligt förekommande:
•de har haft en skev bild av relationer, integritetsgränser och även gränser för sitt
egenvärde.
•de har en bristande självkännedom. De intar en passiv roll, utom i våldet. De anser
26
Personer som utövar våld
sig inte kunna påverka sin situation. ”Hur ska jag kunna förändra, när jag inte vet
vad jag gör som är fel?”.
•många som utövat våld är medvetna om att ansvaret är deras eget. Andra anser att
felet ligger hos andra. De skjuter över ansvaret där det passar. De känner sig ut satta och kränkta, men kan inte se att de har ansvar för vad som händer i en re lation. ”Varför ska just jag ändra mig när jag inte gör något fel” eller ”problemet
är hennes, hon är ju så provocerande”.
•vissa anser att de fel de begått beror på yttre omständigheter. ”Inget går att förändra,
det blir bara fel ändå”. Våldet har många gånger funnits som ett naturligt inslag
sedan barndomen och de inte kan se att det sätt de löser konflikter på är fel. De
har ofta förlorat hoppet om förändring.
•priset för förändring känns för högt och rädslan är för stor. ”Jag vågar inte förändra,
för vad kommer att hända då?” ”Går hon ifrån mig då?”. För att bibehålla relationen
intakt tvingar personen sin partner till underkastelse genom olika kontrollåtgärder,
som exempelvis kontroll över hennes rörelsefrihet.
De som utövat våld bör ges alla möjligheter att arbeta med det som har hänt i syfte att
våldet inte ska upprepas. Erfarenhetsmässigt finns det vissa personer vars aggressivitet
är så befäst att de inte är påverkansbara enligt de behandlingsmetoder som finns tillgängliga idag. Men många blir hjälpta av gruppsamtal och/eller individuella samtal
varför denna möjlighet bör erbjudas så många som möjligt.
Det primära målet med behandlingen av personer som utövar våld är att de ska få tillgång till ett fredligt och icke kränkande alternativ till deras våldsamma beteende. Vidare
att erbjuda dem möjligheten att söka och att förstå de bakomliggande orsakerna till
varför de har använt våld.
Professionellt förhållningssätt
Att vara skuldfylld, ha dåligt samvete, att skämmas och att vara rädd är känslor som
varje människa har svårt att bära. För våldsamma personer är detta i allra högsta grad
påtagligt. Våld mot medlemmar i den egna familjen är ett personligt nederlag som
sällan eller aldrig stärker självkänslan utan ytterligare undergräver den. Det är därför
viktigt att vi i mötet med en person som utövat våld inte bara ser en förövare utan kan
bemöta personen med respekt och utan att moralisera.
Under de första samtalen med en person som utövat våld är det centralt:
•Att skapa en tillitsfull och respektfull atmosfär. Mannen är huvudpersonen och den
som ska motiveras till förändring. Alliansen till behandlaren är viktig.
27
Personer som utövar våld
•Att behålla fokus på vad som har hänt utan att ytterligare skuldbelägga. Mannen
är ofta ambivalent till behandling. Om det finns möjlighet att lindra skulden genom
att på olika sätt be om förlåtelse, få förståelse (av den våldsutsatta eller av t ex en
professionell behandlare), fördela ansvaret på andra eller annat än honom själv
minskar troligen hans motivation att göra något åt problemet.
Att ”tillfälligt godta” hans version av det inträffade inklusive bortförklaringar, för minskningar och ordval är ett sätt att visa empati för hans person och hans situation.
Det betyder inte att Du visar honom sympati för hans handlingar eller att Du
skuldbefriar honom.
•Att visa att Du som professionell orkar höra hans historia utan att själv bli osäker,
rädd eller provocerad. Med andra ord att härbärgera de känslor, händelser och
situationer han berättar för dig. Att inte misstro, ”förhöra” eller fördöma honom
som människa samtidigt som din inställning till hans våldsamma beteende är fullständigt tydlig.
•Att undersöka mannens behov och önskningar i den situation som uppstått. Kartlägg
och samtala kring hans egna tankar om lösningar. Diskutera för- och nackdelar
med ett förändringsarbete. Förstärk, uppmärksamma och betona att egna förändringar
är ett betydligt effektivare sätt att få en förändring till stånd i relationen jämfört
med att lägga energi på att övriga familjemedlemmar ska förändra sig.
•Att förmedla att en förändring är fullt möjlig och att vi som professionella har de
verktyg och resurser som behövs, alternativt har kunskap om var sådan kompetens
finns att tillgå.
Exempel på frågor att ställa för att upptäcka och erbjuda hjälp
”Jag frågar alla som jag träffar om hur de har det i sin relation. Går det bra att jag
frågar om det?”
-Är du bekymrad över hur ni har det i er relation?
-Har det hänt att du gjort eller sagt saker som du ångrat efteråt?
-Har det hänt att du blivit ”för arg” på din partner?
-Tror du att din partner kan ha känt sig rädd för dig?
-Har du känt dig svartsjuk på ett sätt som blivit jobbigt för dig och din partner?
-Har din ilska någon gång gått över i fysiskt våld?
-Du är inte ensam om att ha de här problemen och det finns hjälp att få. Vill du få
hjälp att komma till någon och prata om detta?
Källa: Alternativ till våld – Jönköping
28
Personer som utövar våld
Behandling
De verksamheter i Malmö som bedriver behandling med de som utövat våld är bland
andra Kriscentrum Samtalsmottagning, vars målgrupp delvis består av personer som
utövat och/eller befinner sig i riskzonen för att utöva våld och Kriminalvården genom
sina speciellt inriktade påverkansprogram för män som dömts för partnervåld i heterosexuella relationer; IDAP (Integrated Domestic Abuse Programme). Både inom Kriminalvårdens påverkansprogram likväl som på Kriscentrums samtalsmottagning är
utgångspunkten att varje klient med våldsproblematik har en individuell livshistoria.
Denna och den aktuella livssituationen utgör grunden i behandlingen.
Rättsväsendets ansvar är att bedriva brottsutredningen på ett sådant sätt att det blir
rättssäkert även för den som misstänks för brott. Polis och åklagare möter i rättsprocessen många personer som utövat våld och har en viktig uppgift att få personen att
se och förstå sitt ansvar för våldet samt att tydliggöra de juridiska konsekvenserna. I
samband med förundersökningen finns möjligheter att kunna fånga upp och motivera
dessa personer till att söka hjälp.
De som misstänks för brott i nära relation i Malmö får erbjudande av polisen om kontakt med Kriscentrums socialsekreterare på Koncept Karin som erbjuder rådgivning
och samtalsstöd samt även behandling enligt ATV-modellen (Alternativ till våld) för
de som av olika anledningar inte kan delta i IDAP.
Sjukvården, däribland vårdcentralerna och psykiatrin, bedriver inget specifikt arbete
för personer som utövat våld, men liksom inom andra verksamheter bör personer
som misstänks utöva våld upplysas om vilka resurser som finns. På de flesta vårdcentraler finns möjlighet till KBT-behandling mot kris eller depression, tillstånd som kan
öka risken för våldsamt beteende.
Partnerkontakt och parsamtal
Partnerkontakt innebär bland annat att en utsatt partner får information om behandlingsmodellen. Många av de kvinnor som deltog i kriminalvårdens utvärdering av
partnerkontakter kopplat till IDAP uppgav att de kände sig säkrare då de visste hur
behandlingen gick till. Behandlaren får i sin tur bättre inblick i hur mannens beteende
ter sig utanför behandlingssituationen och kan inkludera detta i samtalen. Partnerkontakten innebär även ett tillfälle att erbjuda stöd till kvinnan.
Gemensamma samtal är inte lämpliga i ett initialt skede. Maktförhållandet ger inte
utrymme för ett jämställt och öppet samtal. Som ett sista steg i behandlingen kan det
dock vara viktigt att reparera för båda parter. Den som utövat våld kan få tillfälle att
be om ursäkt och den som blivit utsatt får möjlighet att få ett erkännande om vad som
hänt.
29
Personer som utövar våld
Samtalsmottagningen och Kriscentrum på Koncept Karin erbjuder även samtal för
barn till de föräldrar som har kontakt med mottagningen.
Missbruk och våld i kombination
Missbruk kan vara en bidragande faktor till våldet. Enligt Socialstyrelsens utvärdering
av behandling för våldsutövande män (2011), hade behandlingen inte bara effekt på
våldet utan även på missbruket. I vissa fall på grund av att männen gått i missbruksbehandling parallellt men också på grund av att de under antivåldsbehandlingen bearbetat sådant som legat till grund för missbruket.
Behandlingar för att sluta använda våld och att sluta missbruka kan löpa parallellt.
Detta måste dock bedömas utifrån den individuella situationen. Ett aktivt missbruk
kan försvåra en antivåldsbehandling eftersom den kräver att personen är nykter och
närvarande vid behandlingstillfällena och kan följa behandlingens struktur.
Barn och ungdomar som utövat våld
Partnervåld kan även förekomma bland ungdomar under 18 år. Minderåriga kan utöva våld mot syskon eller föräldrar. I familjer där det förekommer hedersvåld kan
underåriga släktingar vara delaktiga i våldet och kontrollen. Barn som fyllt 15 år har
rätt att söka öppenvårdsinsatser utan vårdnadshavares tillstånd. De behandlingar som
finns för att sluta utöva våld pågår under en längre tid och är ofta riktade till vuxna.
De kräver tid och tålamod vilket kan vara svårt för många ungdomar. Barn och ungdomar under 18 år som utövat våld inom en partnerrelation eller begått sexualbrott
kan även få hjälp via Kriscentrum för barn och ungdomar på Koncept Karin.
ART - Aggression Replacement Training är en metod där ungdomen bland annat får
träna sociala färdigheter och aggressionshantering. Behandling för unga förövare kan
också ske genom KBT (Kognitiv Beteende Terapi) eller DBT (Dialektisk Beteende
Terapi) likt den som bedrivs av Visslan utanför Kristianstad. Detta kan ske i öppenvård
eller i boende. Målet är att ungdomen ska inse, förstå och ta ansvar för sina problem
och därigenom kunna uppfatta risksignaler. I behandlingen arbetar man även med
nätverket för att de ska kunna förstå och ge stöd till ungdomen för att undvika återfall.
Se resurskatalogen på www.malmo.se/valdirelation för information och kontaktuppgifter till verksamheter. Här finns också en handbok för de som möter personer
utsatta för hedersvåld.
3.2 Kommunens ansvar
En del av helhetssynen i Malmös kommunala handlingsprogram mot våld i nära relation är att arbeta med personer som använder våld - annars kan inte våldet stoppas.
Detta har både en påverkande och en förebyggande effekt. Inte minst för barnen är
30
Personer som utövar våld
det viktigt att samhället tar ansvar för att påverka de som utövar våld och som måste
medvetandegöras om hur våld påverkar barnen. Barnens grundläggande behov av
trygghet och respekt, kärlek, samhörighet och behov av att se sina föräldrar som goda
förebilder blir inte tillgodosedda när våldet tillhör vardagen i familjen. Upplysning om
detta kan motivera föräldrarna att söka hjälp. Kvinnornas motivation att söka hjälp
kan påverkas positivt när det också finns möjlighet för männen att få hjälp. Eftersom
det ibland finns ett orsakssamband mellan uppväxtförhållanden och våldsutövande i
vuxen ålder kan hjälp till våldsutövande föräldrar i vissa fall ha en generationsmässigt
förebyggande effekt.
Socialtjänstens ansvar
Socialnämnden har ansvar för att erbjuda hjälp till de som utövar våld för att de ska
kunna förändra sitt beteende och sluta utöva våld. Socialtjänsten bör informera om
stödåtgärder och möjligheter till behandling. Socialtjänsten kan också hjälpa en person som vill bryta det akuta våldet genom att hjälpa honom/henne att flytta till ett
annat boende. Vidare ligger det även på socialtjänstens ansvar att samverka internt
och externt för att insatserna inte ska motverka varandra.
Om paret fortsätter att leva tillsammans eller om de har gemensamma barn är förändringsarbetet desto viktigare. I kontakt med socialtjänsten är det angeläget att de vuxna
får olika handläggare.
För föräldrar eller vuxna som bor med barn och utövar våld ska insatserna tillsättas
med barnets behov i fokus. Stödet bör utformas så att personen påverkas att ta ansvar
för sitt våldsbeteende och lär sig andra vägar att kommunicera i en relation.
31
4.
barn som lever med våld
32
Barn som lever med våld
4. Barn som lever med våld
Den ursprungliga texten till denna del av handboken har diskuterats fram av en särskild arbetsgrupp med erfarenhet av arbete med barn till våldsutsatta kvinnor inom
skola och förskola, polis, socialtjänst, sjukvård, Familjens hus, Enebackens barn- och
familjehem, Maskrosens barngruppsverksamhet och Familjerätten. I denna version har även Kriscentrum Malmö för barn och ungdomar på Koncept Karin, och
Kriscentrum Boende Heder involverats.
I Malmö kommuns handlingsprogram har tydligt markerats, att barnperspektivet måste
stärkas. Barn och ungdomar tar skada av att leva med våld i familjen. Att växa upp i
ett våldsamt hem och utsättas för att bevittna våld i sin närmiljö kan ses som psykisk
misshandel (Slutbetänkande av Kommittén mot barnmisshandel, SOU 2001:72). Studier visar att 30-50 procents av barnen som växer upp i familjer där mamman misshandlas själva utsätts för fysisk misshandel. Det finns också förhöjd risk att barnet
eller barnen utsätts för sexuella övergrepp.
Att förebygga våld och att ingripa mot våld är en angelägenhet för hela samhället. Alla
som kommer i kontakt med barn och vuxna, som lever med våld i vardagen måste
våga ta ställning mot våldet och ingripa till skydd och stöd för de utsatta.
Denna del av handboken börjar med ett par allmänna avsnitt riktade till alla personalgrupper, fortsätter med socialtjänstens särskilda ansvar för barnen, familjerättsbyråns
ansvar i vårdnadskonflikter och avslutas med att ta upp mötet med utsatta barn inom
hälso- sjukvård samt tandvård, förskola och skola.
Rättsväsendets ansvar och arbetssätt i förhållande till barn hittar du i kapitel sju. Här
finns också frågor anpassade till barn som polisområde Malmö rekommenderar att
yrkesverksamma kan ställa i samband med misstanke om att barn far illa.
Begrepp
I denna handbok används mäns våld mot kvinnor som exempel eftersom det numerärt är det mest vanligt förekommande i dessa sammanhang. Våld kan dock förekomma i alla relationer oberoende av kön. Om detta kan du läsa mer i kapitel två. Det är
viktigt att i alla lägen låta individens situation och egna önskemål avgöra vilka åtgärder
som ska vidtas. Eventuella skillnader lyfts fram efter hand. Föräldrars våld mot barn
begås likaså av föräldrar oavsett kön.
I kapitlet används begreppet förälder/föräldrar även för att benämna vuxna som inte
är biologiskt eller juridiskt knutna till barnet men som till exempel bor med eller finns
i barnens liv genom en relation till deras förälder. Dessa vuxna kan vara lika viktiga
för barnet och ha starka känslomässiga band till barnet. Det kan också vara de som
utsätter barnets förälder eller barnet självt för våld.
33
Barn som lever med våld
Begreppet familj används för att beskriva de vuxna som i hemmet står för barnets
omvårdnad och eventuella syskon.
4.1 Uppmärksamma barns behov och reaktioner
Detta avsnitt vänder sig särskilt till dig som i ditt arbete möter barn som upplevt våld
i nära relation. Våldsutövaren kan vara barnets förälder. Våld mot barn utövas av föräldrar oavsett kön i jämnare utsträckning än våld mellan vuxna (statistik från Kriscentrum för barn och ungdomar, 2013).
Att uppmärksamma barnen är en viktig och grannlaga uppgift för dig som arbetar
inom socialtjänsten, sjukvården, polisen, barnavårdscentraler, förskola och skola eller
i direkt riktade verksamheter som kriscentrum, kvinno- och tjejjourer m.fl. Barn tar
stor skada av att leva med hot och våld i vardagen. Det är därför viktigt att vuxna engagerar sig för barnen och att personal inom olika verksamheter har fokus på barnens
situation.
Barns grundläggande behov …
Barn har olika grundläggande behov som måste bli tillgodosedda om barnet ska må
väl och kunna utvecklas som individ i en gynnsam riktning.
Barn behöver omvårdnad och skydd. De behöver bli bemötta med kärlek och respekt.
Barn behöver stabilitet och trygghet och uppleva ett positivt samspel mellan medlemmarna i familjen. Barn behöver få ge uttryck för olika slags känslor och upplevelser
och bli bekräftade för dessa i första hand från föräldrarna. Barn behöver känna samhörighet med föräldrarna och ha ett varaktigt förhållande till dem. Barn behöver bli
sedda.
Att växa upp med våld innebär risk för att den för barnet så viktiga anknytningen
till föräldern/föräldrarna störs. Särskilt allvarligt är det om våldet börjat redan under
graviditeten eller när barnet är litet. Det finns ibland en föreställning att små barn inte
förstår vad som händer och därför inte påverkas. Men det är snarare så att ju mindre
barnet är, desto större är risken för barnets hälsa och utveckling. Det finns forskning
som visar på att hjärnan utveckling påverkas om barnet inte får möjlighet till en god
anknytning tll någon vuxen.
… blir inte tillgodosedda
I familjer där våld tillhör vardagen blir barnen till stora delar eller helt och hållet berövade möjligheten att få sina behov tillgodosedda. Föräldrarna är upptagna av sina
inbördes relationer och har inte tid eller kraft över för barnen. Detta gäller ofta även
i perioder när det råder ”stiltje” mellan föräldrarna.
34
Barn som lever med våld
Barnens reaktioner
Många barn har försökt att på olika sätt få ett slut på våldet i familjen. Kanske har
barnet försökt medla mellan föräldrarna eller försökt att gå emellan när misshandeln
varit i full gång och då riskerat att själv bli misshandlat.
Det är vanligt att barn i familjer, där det förekommer våld och hot, lägger ansvaret
och skulden på sig själv. Genom att ”bli snällare, tystare, aldrig vara i vägen, vara mer
hjälpsam” hoppas barnet få slut på våldet. En del barn kan tvärtom försöka avleda
genom att själva bli bråkiga.
Vissa barn väntar i det tysta på att bli så pass stora att de kan klara sig själva och flytta
hemifrån. Andra barn har allvarliga tankar på självmord.
Många barn lever med en ständig rädsla för att pappa en dag kommer att slå ihjäl mamma.
Rädslan kan också handla om att behöva ta ställning för någon av föräldrarna.
Barnet har känslor gentemot båda föräldrarna. Det kan finnas ilska eller hat mot en
pappa för att han misshandlar mamma. Samtidigt kan det finnas besvikelse på eller
ilska mot modern för att hon inte gör något åt situationen. Parallellt med dessa negativa känslor kan barnet ha varma känslor för båda föräldrarna, tycka synd om dem
och känna stor oro för dem.
Symtom och beteende hos barnet
Barn som utsätts för traumatiska upplevelser och som inte får sina grundläggande
behov tillgodosedda reagerar på olika sätt beroende på ålder, personlighet och andra
omständigheter. Psykosomatiska reaktioner som återkommande huvudvärk, magont
och illamående, sömnrubbningar, koncentrationssvårigheter och sängvätning kan
vara ett tecken på våld i familjen - men det kan också bero på andra traumatiska upplevelser eller exempelvis på missbruk, psykisk sjukdom eller stora ekonomiska och
sociala problem i familjen.
Särskilt hos små barn kan man märka att den normala utvecklingen avstannar eller går
tillbaka. Sådant som barnet tidigare kunde, så som att klä på sig, äta själv eller gå på toaletten, kan det inte längre. Vissa barn kan bli mer tillbakadragna och skygga, andra kan
bli utagerande och aggressiva. Andra barn kan reagera med att bli överdrivet duktiga
på att ta hand om sig själv.
Hos skolbarnen kan problemen visa sig tydligt genom stor frånvaro i skolan. Barnet
känner att det måste stanna hemma för att ”övervaka” situationen i hemmet. Kanske
måste barnet ta hand om hushållet eller småsyskonen för att vardagen överhuvudtaget
ska fungera. När dessa barn är i skolan är de ofta tillbakadragna och har svårt att koncentrerar sig. En motsatt reaktion kan vara att fly in i skolarbetet för att ”slippa ifrån”
verkligheten.
35
Barn som lever med våld
Att förhålla sig till barnen
Vad gör du om du misstänker att ett barn lever i ett hem där det förekommer våld?
Tänk på att du troligen är den första person som har frågat saker om familjen.
Försök se till att du själv eller någon annan skapar en relation med barnet. Närma dig
barnet på ett lugnt men engagerat sätt. Visa att du uppmärksammar och bryr dig om
barnet. Får du gensvar från barnet kan du så småningom närma dig med allmänna
frågor som rör familjen.
Ställ korta, ej ledande ”hur”-frågor till barnet. Det ger barnets egen berättelse utrymme och riskerar inte att påverka barnets minne. Detta är viktigt om informationen ska
kunna användas i en eventuell brottsundersökning.
Exempel på frågor (ur Vid misstanke om att barn utsatts för brott, 2012):
-Hur är det med dig? Du verkar ledsen.
-Pappa är alltid förbannad på mig nu för tiden.
-Hur blir det när pappa är förbannad på dig? (alternativt Vad händer då –
berätta)
-Pappa slår mig när jag är dum.
-Hur gör han då, berätta?
-Han slår med handen i ansiktet.
Ställ inte ja eller nej-frågor och lägg inte heller någon värdering i det barnet berättar.
Visa att du lyssnar och se till att du har tid att ägna barnet under detta eller dessa
samtal.
Dokumentera om barnet bevittnat våld eller utsatts för brott.
Utsatta barn blir hjälpta av att vuxna lyssnar och bekräftar dem. De mår bra av att
någon utomstående reagerar på deras situation, blir någon att tala med, som också kan
låta dem förstå att det är de vuxna/föräldrarna som bär ansvaret för bråken och våldet
och att barnet inte har någon skuld i detta. Det är viktigt att vuxna som har kontakt
med barnet visar att de vet om och bryr sig om barnet.
Socialpedagoger, som aktivt arbetar med barnen på Dannerhuset i Köpenhamn
har berättat om barn som levt många år tillsammans med män som misshandlat
dem och deras mor systematiskt, utan att någon vuxen talat med dem om detta.
Men bara att någon vuxen lyssnat har kunnat ge dem kraft. De beskriver barnen
som bärare av en ”tung ryggsäck full med hemligheter”, och genom att visa ”att vi
tål att höra vad du säger” kan de åtminstone göra barnens ryggsäck lite lättare att
bära.
36
Barn som lever med våld
Om anmälningsskyldighet till socialnämnden
Finns det misstanke om att barnen behöver skyddas och att föräldrarna inte kan ge
detta skydd skall en anmälan till socialnämnden ske. Om en förälder misshandlas
finns stora risker för att barnen skadas allvarligt även om de själva inte utsätts för våld.
Detta är en svår fråga, eftersom många tror att förtroendet från föräldern kan skadas
om det sker en anmälan. Våldsutsatta föräldrar kan tro att deras barn ska tas ifrån
dem. Därför är det viktigt att förklara för föräldern, att en kontakt med socialtjänsten
innebär ett erbjudande om hjälp och att en utredning om barnens situation tar sikte
på att förbättra förhållandet för både föräldrarna och barnen. Försök att medverka i
mötet med socialtjänsten.
”Följande myndigheter och yrkesverksamma är skyldiga att genast anmäla till
socialnämnden om de i sin verksamhet får kännedom om eller misstänker att ett
barn far illa:
1.myndigheter vars verksamhet berör barn och ungdom,
2.andra myndigheter inom hälso- och sjukvården, annan rättspsykiatrisk
undersökningsverksamhet, socialtjänsten och kriminalvården,
3.anställda hos sådana myndigheter som avses i 1 och 2, och
4.de som är verksamma inom yrkesmässigt bedriven enskild verksamhet och
fullgör uppgifter som berör barn och unga eller inom annan sådan verksamhet inom hälso- och sjukvården eller på socialtjänstens område.
De som är verksamma inom familjerådgivning är skyldiga att genast anmäla till
socialnämnden om de i sin verksamhet får kännedom om att ett barn utnyttjas
sexuellt eller utsätts för fysisk eller psykisk misshandel i hemmet.
Myndigheter, befattningshavare och yrkesverksamma som anges i första stycket
är skyldiga att lämna socialnämnden alla uppgifter som kan vara av betydelse för
utredning av ett barns behov av stöd och skydd.” (14 kap. § 1 SoL)
Malmö stads blankett för anmälan om barn i fara finns på www.malmo.se/valdirelation.
Har din verksamhet en egen blankett går det bra att använda denna. Det viktiga är att
relevant information finns med i anmälan.
Konsultation
Om det råder osäkerhet kring om en anmälan till socialtjänsten behöver göras så går det
bra att kontakta socialtjänsten för konsultation utan att ange barnet eller familjens
namn. Det går också bra att anonymt konsultera med polisen för den som behöver råd
efter att ha pratat med ett barn. Det finns även en barnärendeapp som tagits fram av
Familjevåldssektionen i Malmö för personal inom skola och socialtjänst vid misstanke
om att brott begåtts mot barn. Här finns också exempel på hur ”HUR-frågorna” kan användas. Kontaktuppgifter finner du i resurskatalogen på www.malmo.se/valdirelation.
37
Barn som lever med våld
Vid akut oro för barnet
Vid misstankar om att barnet utsätts för sexuella övergrepp, misshandel eller vid annan
akut oro för barnet ska föräldrarna inte informeras om att en anmälan till socialtjänsten eller polisanmälan görs. Det kan innebära ytterligare fara för barnet men
även påtagligt försämra möjligheterna för polisen att utreda vad som hänt barnet.
Anställda inom verksamheter som möter barn som gör en anmälan kan inte vara anonyma. Endast om det finns ett reellt hot mot anmälaren och dess anhöriga kan dennes
namn sekretessbeläggas. Detta kan kännas obehagligt och ibland finns rädsla att själv
råka illa ut. Anmälningsskyldigheten är dock tydlig och det kan vara bra att komma
ihåg att ditt agerande kan leda till att både barnet hans/hennes familj kan få hjälp.
Medverka i samråd
Om en polisanmälan om brott mot barn görs är det bra om den som först fått information från barnet medverkar i samråd via telefon. Polisen alternativt Kriscentrum
Malmö för barn och ungdomar kontaktar de som ska vara med under samrådet med
information.
Läs mer om rättsväsendets ansvar för barn under 7.7.
Fördöm inte föräldrarna
Barnet behöver erfara att det finns vuxna som inte accepterar våld. Det är viktigt att
barnet får veta att det är våldshandlingarna som inte accepteras men att föräldrarna
inte fördöms som människor.
Ett helhetsgrepp om familjen
Rubrikerna som följer angående förhållningssätt till barnen är bra att känna till men
kanske inte blir aktuella för alla yrkesgrupper.
Tala med barnen
En mamma som utsatts för våld i familjen erbjuds vanligtvis samtal. Det är viktigt att
också barnet eller barnen var för sig ges möjlighet att få stödsamtal. Enligt barnkonventionen ska barnet få möjlighet att ge sin åsikt i det som rör barnet. Låt barnet berätta
sin historia, hjälp dem att sätta ord på det som hänt och känslorna kring händelsen.
För att barnet ska våga berätta bör man eftersträva att föräldern, eller någon annan i
familjen, ger barnet sin tillåtelse till detta.
Barnet kan ha svårt för att uttrycka hur det känner. Det kanske inte vågar av rädsla
eller lojalitet med föräldrarna. I sådana situationer är det viktigt att man med egna ord
låter barnet känna att man förstår. Man kan hänvisa till sin erfarenhet av att ha träffat
andra barn i liknande situation.
38
Barn som lever med våld
Gör föräldrarna medvetna om hur barnet känner
En våldsutsatt förälder förstår oftast att barnet far illa i familjen, men är kanske inte
medveten om barnets behov att prata om detta och om de dubbla känslor som barnet
kan ha. Det är viktigt att föräldrarna blir medvetna om på vilket sätt våldet påverkar
barnet och hur just deras barn känner. De flesta barn vill att deras föräldrar ska veta
hur de känner och tänker, men de vågar inte säga det själva. Det kan kännas tryggt
och positivt för barnet att ha en utomstående med som språkrör eller stöd i ett samtal
mellan barnet och den förälder som blivit utsatt. Samma stöd bör barnet ha vid ett
annat tillfälle i samtal med föräldern som utövat våldet.
Att förstå konsekvenserna för barnet är viktigt för en förälder som utövat våld. Många
föräldrar vill inte tro att det påverkat barnet och att våldet bara var riktat mot den vuxne.
Här är det extra viktigt att få föräldrarna att förstå vad våld gör med barn och inse sitt
eget ansvar för att våldet upphör.
En del föräldrar som själva utsatts för våld under sin uppväxt kan som vuxna upprepa
beteendet mot sina barn. Diskutera med dem om hur de kände det då, och försök få
dem att se hur deras barn kan uppleva det. Visa på att det finns flera olika möjligheter
till hjälp.
Metoder som används i Malmö
På Kriscentrum Koncept Karin - för barn och ungdomar - används används KIBB
(Kognitiv Integrerad Behandling vid Barnmisshandel) då våld förekommit mot barnet.
Barnen får hjälp att identifiera sina känslor, bearbeta våldsupplevelser och hantera
ilska, ångest och stress. Parallellt får föräldrarna hjälp med att se vilken effekt våldet
har på barnen, arbeta fram fungerande föräldrastrategier, ge beröm, hantera ilska, ta
ansvar och samarbeta. Barnen och föräldrarna gör tillsammans med behandlaren en
trygghetsplanering för att arbeta fram alternativa strategier när det uppstår situationer
då det finns risk för våld.
Inom stadsområdena, på Enebackens barn- och familjehem, Kriscentrum för barn
och ungdomar samt Kriscentrum Boende finns erbjudande om stödgrupper för barn
som lever med föräldrar som har eller har haft känslomässiga besvär till följd av missbruk, psykisk ohälsa eller våld. Metoden i grupperna utgår från CAP (Children Are
People)-metoden. Ansvariga för grupperna i de olika verksamheterna ingår i en kommungemensam nätverksgrupp.
I stödgruppen får barnen möjlighet att lära sig känna igen varför de och deras förälder
känner och agerar som de gör, få stöd i detta och avlastas från skuld. Genom gruppen
kan barnen få stöd i att uttrycka sina känslor och får tillfälle att relatera till andra barn
i en liknande situation.
39
Barn som lever med våld
Information och kontaktuppgifter till verksamheterna finns i resurskatalogen på
www.malmo.se/valdirelation.
4.2 Socialtjänstens ansvar för barnen
Socialtjänsten har det yttersta ansvaret för att barn som behöver det får samhällets
skydd, stöd och hjälp. För socialtjänstens personal, som kommer i kontakt med personer som utsatts för våld i nära relation bör det vara lika naturligt att göra en bedömning av varje enskilt barns situation som att utreda vilka hjälp- och stödbehov deras
föräldrar har. Detta gäller oavsett om den utsatte föräldern väljer att lämna relationen
eller ej.
5 kap. 1 § Socialnämnden skall verka för att barn och ungdom växer upp under
trygga och goda förhållanden…
I 5 kap 11§ SoL betonas att socialnämnden ansvarar för att brottsutsatta barn och
deras närstående får sina behov av stöd och hjälp tillgodosedda. I lagen understryks
att barn som bevittnat våld som begåtts av eller mot närstående är brottsoffer.
Den 1 januari 2013 trädde nya ändringar i kraft i främst Socialtjänstlagen med syfte
att stärka barns rätt till skydd och stöd då de farit eller riskerar att fara illa. Centralt
är att barnets bästa ska vara avgörande vid beslut och åtgärder som gäller vård eller
behandling. Barnen ska ges möjlighet att framföra sin åsikt i frågor som rör dem och
om det inte är möjligt ska barns åsikter klarläggas på annat sätt. Socialnämnden ska
också se till att det finns rutiner för att förebygga, upptäcka och åtgärda risker och
missförhållanden. (Betänkande 2012/13:SoU4)
Bedömning och utredning
Om mamman misshandlas finns stora risker för att barnen skadas allvarligt även om
de själva inte utsätts för våld. Det finns också en förhöjd risk att de har blivit utsatta
för fysiskt eller sexuellt våld.
När en förälder kommer i kontakt med socialtjänsten bör personalen fråga om barnet
också blivit utsatt för våld. Likaså, bör det även utredas om någon annan i familjen
– förälder eller syskon – varit utsatt om anmälan om barnet kommer in. Om barnet
visar tecken på att ha blivit utsatt för fysiskt våld skall undersökning ske, lämpligen på
barnkliniken eller vårdcentral. Barnets alla skador och upplevelser skall dokumenteras
noga.
Misstanke om barnmisshandel eller andra övergrepp mot barn skall självklart anmälas
till ansvarig enhet inom socialtjänsten, som omgående ska göra en skyddsbedömning,
40
Barn som lever med våld
påbörja utredning och göra en polisanmälan. Sektionschefen på respektive stadsområde kan ta ställning till om ärendet ska aktualiseras på Kriscentrum för Barn och
Ungdomar. På Koncept Karin kan polisförhör, rättsmedicinsk undersökning och krisbearbetning ske på samma plats, vilket är till fördel för barnet.
Socialtjänsten kan också få kännedom om att barn far illa genom anmälan från allmänheten eller från andra myndigheter som exempelvis polis, sjukvård, barnomsorg
och skola (jämlikt 14 kap. § 1 SoL). Så snart något kommer till socialnämndens kännedom som kan föranleda åtgärd från nämndens sida, ska en utredning påbörjas enligt
11 kap. 1 § SoL. Innan socialnämnden kan ta ställning till eventuell åtgärd görs en
bedömning i ärendet utifrån barnets situation. Detta innebär att man tar reda på mer
fakta i ärendet än vad anmälan innehåller. Utredningen ska enligt 11 kap 2 § SoL bedrivas så att inte någon onödigt utsätts för ”skada eller olägenhet”. Utredningen ska
bedrivas skyndsamt och vara slutförd inom fyra månader.
Det är viktigt att vara tydlig gentemot barnet vid hembesök eller i samband med utredning. Barnet får inte försättas i en situation där det ska föra familjens talan. Barnkonventionens och socialtjänstlagens bestämmelser om barnets rätt att uttrycka sin
mening i frågor som rör det personligen måste följas. Socialtjänsten ska göra sig en
bild av barnets situation och behov utan att försätta barnet i svåra valsituationer.
Hjälp barnet klargöra vilka handlingsalternativ som finns om det uppstår våld i familjen.
Fråga vad barnet hittills har gjort. Fråga vilka möjligheter barnet har att få hjälp från
andra vuxna än föräldrarna. Vem känner till problemet utanför familjen? Finns det
någon i närheten som barnet kan vända sig till? Gå igenom möjliga strategier med
barnet så att han eller hon är förberedd om en akut situation uppstår.
Det är också viktigt att lyssna och att studera reaktionerna hos båda föräldrarna. Öppenhet hos ett barn kan bero på panikkänslor orsakad av rädsla. Situationen för barnet
kan förvärras ytterligare om barnet efter besöket lämnas ensamt med föräldrarna.
För barn och ungdomar som utsätts för hedersrelaterat våld finns viktiga skillnader att ta
hänsyn till under en utredning. Läs mer om detta i Yrkesgemensam handbok för
personal som möter personer utsatta för hedersrelaterat våld och förtryck på www.
malmo.se/valdirelation. Stadsområde Norr har gjort en vägledning i socialtjänstens
utredningsarbete i ärenden med hedersvåld. Den finns tillgänglig på kommunens intranät Komin.
Socialtjänstens insatser för barn
Det är viktigt att skapa förtroende hos en våldsutsatt förälder för utredningar och
insatser, som rör barnen och att man som utredare är medveten om och förstår oron
för att barnen ska omhändertas. Modern måste få veta att en utredning om barnens
41
Barn som lever med våld
situation syftar till att förbättra förhållandet för såväl henne som för barnen. Föräldrarna kan få stöd och hjälp i sitt förhållningssätt gentemot barnen och barnen i sin tur
kan få hjälp med att bearbeta sina upplevelser. Moderns resurser att skydda barnen
och sig själv bör stärkas. Kontakten med socialtjänsten innebär i första hand ett erbjudande om hjälp.
Det är viktigt att båda föräldrarna blir medvetna om barnens utsatthet och behov av
hjälp och förstår vilken fara barnen befinner sig i, när det pågår misshandel i hemmet. Det är också nödvändigt att förmedla kunskap om hur de bäst hjälper sina barn.
Personal som möter barn som lever med våld behöver tillgång till olika metoder och
resurser beroende på barnens upplevelser, ålder och mognad. Ett barn som fyllt 15 år
kan ansöka om öppna insatser även utan vårdnadshavares samtycke.
Både barnet och dess föräldrar blir bäst hjälpta av insatser som väger in hela familjens
behov och möjligheter. Utan att på något sätt ta ansvaret för våldet från den som
misshandlar måste socialtjänsten ha en helhetssyn på våld i nära relationer, särskilt
med hänsyn till barnen och deras framtid.
Insatser i en akut situation och långsiktiga alternativ
•Den enskilt viktigaste insatsen för barnet är att våldet upphör. Att säkra detta måste
ha högsta prioritet.
Samtal med barnet
•Låt barnet berätta sin historia, hjälp dem att sätta ord på det som hänt och känslorna
kring händelsen utan att ställa ledande frågor. Lyssna på barnet och bekräfta dess
känslor och upplevelser. Ställ gärna ”hur-frågor” (Hur är det med dig? Hur blir det
när…? Hur gör han/hon då? Hur längesedan var det?)
För att barnet ska våga berätta bör man eftersträva att föräldern/föräldrarna, eller
någon annan i familjen, ger barnet sin tillåtelse till detta. Barnet kan ha svårt för att
uttrycka hur det känner. Det kanske inte vågar av rädsla eller lojalitet till föräldrarna.
Barnet måste få känna sig trygg för att kunna tala om sina upplevelser.
•Ge barnet information, utifrån ålder och mognad, om vad socialtjänsten kommer
att göra och på vilket sätt det kan hjälpa barnet och dess familj. Svara så gott det går
på barnets frågor.
•I samband med utredning av barn som far illa bör man träffa föräldrarna separat,
då det annars finns risk att en våldsutsatt förälder inte vågar delge information som
kan vara av vikt för barnets eller barnens säkerhet.
Skydd
•Erbjud skydd till en våldsutsatt förälder och barnen.
42
Barn som lever med våld
•Om en våldsutsatt förälder tackar nej till skyddat boende och man bedömer att det
finns risk för att våldet fortsätter, ska barnet inte vara kvar i hemmet och lämnas
ensam med föräldrarna. Om en förälder väljer att stanna hos en våldsutövande partner
och inte kan skydda barnet bör barnet placeras någon annanstans, helst i samför stånd med den utsatta föräldern i enlighet med socialtjänstlagen.
•Vårdnadshavare kan kräva att få veta barnets adress. Accepterar de inte ett besked
om att barnet befinner sig i trygghet och samtycker till att adressen inte lämnas ut
bör man undersöka om det finns kriterier att hemlighålla adressen enligt:
- Offentlighets- och sekretesslagen 12 kap 3 § 1 punkten, om det kan antas att
barnet lider betydande men om adressen röjs.
- 14 § LVU får socialnämnden också besluta att barnets vistelseort inte skall röjas
för föräldrar eller vårdnadshavare om det är nödvändigt med hänsyn till ändamålet
med vården.
•Vid placering i familjehem eller HVB (hem för vård eller boende) bör en särskild socialsekreterare ses ut för att ansvara för kontakterna med barnet. Socialnämnden
ansvarar för att familjehem har den utbildning som krävs för att ta emot barn eller
unga.
•Barn som bor skyddat behöver förutom stöd i form av samtal, skydd och praktisk
hjälp även tillfälle att få vara som andra barn. Detta kan vara i form av olika fri tidsaktiviteter eller fortsatt skolgång. Det finns verksamheter som anordnar aktivi teter för vuxna och barn som lever i skydd. Diskutera vilka alternativ som är/kan
bli aktuella i det enskilda fallet.
Stöd till familjen
•Barnet har i de allra flesta fall känslor för båda sina föräldrar. Det är viktigt att
barnet försäkras om att alla i familjen blir erbjudna stöd och hjälp.
•Familjestöd kan ge praktisk hjälp och avlastning med barnen även under ett akut
skede och medan barnet bor skyddat med en förälder.
•Om barnet har syskon som bor kvar hemma bör deras situation också vara av
intresse för socialtjänsten. Barn som på olika sätt upplever våld tar skada. Syskon
kan även behöva stöd och svar på sina frågor om ett syskon placerats.
•Om ett barn placerats i skyddat boende, med eller utan en förälder och om föräldern
samtycker, kan det vara bra att informera den som utövat våld att partnern och
barnet är i säkerhet – och i samband med detta erbjuda stöd till den som utövat
våld. Det kan minska personens frustration och var en bra ingång till att tala om
situationen.
•Använd nätverk. En metod för att hjälpa barnen är att använda sig av barnets egna
relationer. Förutom föräldrarna kan det finnas släktingar och vänner som barnet
har förtroende för, liksom personal på förskola eller skola. Nätverksträff med
vuxna som vet om och bryr sig om barnets situation kan vara ett bra sätt att stödja
barnet och familjen.
•Bistånd i form av kontaktfamilj/-person kan vara ett stöd i samband med en se-
43
Barn som lever med våld
paration. För hjälp med umgänge med barnen, då det finns en risk för hot, våld
och trakasserier mellan föräldrarna, kan även Umgåsen vara behjälpliga.
Dokumentation
•Dokumentera i journalen vad som framkommit i samtal med och om barnet.
•Om barnet eller den unge misstänks ha skador till följd av övergrepp ska läkar
undersökning ske omgående. Om vårdnadshavare motsätter sig undersökning av
barnet kan socialtjänsten enligt 32 § LVU besluta om läkarundersökning och kan
även få biträde av polis.
•Dokumentera i journalen de skador som du själv har sett eller som barnet eller
någon annan t.ex. syskon eller lärare berättat om. Beskriv storlek och eventuell
färg på märken och var på kroppen de sitter.
•Vårdnadshavare har rätt att se barnets journal. Det finns dock möjlighet att sekretess belägga journal eller utredning om utlämnande av uppgifter kan leda till betydande
men för barnet.
Polisanmälan
•Om det finns misstanke om att brott begåtts mot barnet ska detta polisanmälas
om det är för barnets bästa. Beslut om att inte anmäla misshandel eller sexuella
övergrepp mot barn är som regel delegerat till politiker i sociala utskottet eller
liknande.
•Vid osäkerhet går det bra att ringa polisen och konsultera anonymt.
•För att undvika att barnet berättelse påverkas ska föräldrarna INTE meddelas
innan polisen hunnit prata med barnet.
Du hittar information och kontaktuppgifter till olika verksamheter i resurskatalogen
på www.malmo.se/valdirelation.
4.3. Barnens situation i vårdnadskonflikter
Om föräldrar som har separerat är oense om barnet kan de vända sig till Familjerättsbyrån för samarbetssamtal. Därigenom kan föräldrarna få hjälp att lösa frågor kring
vårdnad, boende och umgänge. En viktig del i samarbetssamtalen är att sätta barnets
behov i centrum. Detta innebär att se på situationen med barnets ögon och försöka
sätta sig in i vad barnet känner och har för behov.
6 kap 2 a § föräldrabalken
Barnets bästa skall vara avgörande för alla beslut om vårdnad, boende och umgänge.
Vid bedömningen av vad som är bäst för barnet skall det fästas avseende särskilt
vid risken för att barnet eller någon annan i familjen utsätts för övergrepp eller att
barnet olovligen förs bort eller hålls kvar eller annars far illa, och – barnets behov
av en nära och god kontakt med båda föräldrarna.
44
Barn som lever med våld
En våldsutsatt förälder kan själv ta kontakt och få hjälp att konstatera att samarbetssamtal kan vara olämpligt i en situation, där hon blivit hotad eller misshandlad av sin
partner. I sådana fall avråder ofta familjerättsbyrån från samarbetssamtal. I vissa fall är
det realistiskt att avvakta med samarbetssamtal. Mamman skall aldrig pressas till detta
utan måste förstå att det är frivilligt och att säkerhet ibland går före.
Går vårdnadskonflikter inte att lösa genom samarbetssamtal kan en förälder väcka
talan i tingsrätten. Tingsrätten kan besluta att socialnämnden skall göra en utredning i
vårdnads- och umgängesfrågan. Barnets bästa skall då komma i första rummet. Hänsyn skall tas till barnets vilja med beaktande av barnets ålder och mognad. I de allra
flesta fall talar därför utredaren enskilt med barnet för att försöka förstå vilken lösning
som är bäst för barnet.
Domstolen kan besluta att en förälder skall ha enskild vårdnad och att den andra föräldern skall ha umgängesrätt. Domstolen kan också besluta att båda föräldrarna skall
vara vårdnadshavare, dvs. ha gemensam vårdnad om barnet, samt om vem av föräldrarna barnet ska bo med och hur umgänget med den andra föräldern ska utformas.
Har en förälder hotat, trakasserat eller misshandlat den andra, så kan detta vara faktorer som talar mot att domstolen beslutar om gemensam vårdnad. Domstolen kan
också besluta om att en kontaktperson skall medverka vid umgänget.
Även om det inte finns juridisk eller biologisk anknytning kan det ändå finnas starka
band mellan ett barn och en vuxen person. En förälders partner kan ha funnits med
i bilden under barnets uppväxt och varit en viktig person i barnets liv. Att lämna en
relation där separationen innebär att även bandet till barnet klipps kan vara en anledning till att stanna kvar för den vuxne men kan också orsaka oro hos barnet. Det är i
dessa situationer viktigt att se till att barnet får stöd.
4.4. Hälso- och sjukvård samt tandvård
Hälso- och sjukvården samt tandvården kommer i kontakt med 99 procent av alla
barn i Sverige (Socialstyrelsen, 2013). BVC möter alla barn i åldern 0-6 år och deras
föräldrar. BVC ger råd och stöd i föräldrarollen, både individuellt och i grupp. Alla
familjer med nyfödda barn brukar erbjudas ett hembesök. Föräldrar får efter önskemål
eller behov; information om barns utveckling, mat, sömnbehov, hur man förebygger
olyckor och hur man sätter gränser för sina barn. På barnavårdscentralen erbjuds
barnet hälsokontroller, utvecklingsbedömning och vaccinationer. Dessutom finns
läkare och barnhälsovårdspsykolog tillgängliga för konsultation. Barnhälsovårdspsykologen kan hjälpa till med bedömning av de små barnens utveckling och ge föräldrarna stöd i hur de bemöter och hjälper barnet genom sina upplevelser.
Det är viktigt att stödja båda föräldrarna i föräldrarollen.
Personal inom sjukvården och tandvården har ett ansvar för att uppmärksamma tecken
45
Barn som lever med våld
på våld i familjen. När ett barn är nyfött är besöken på BVC frekventa. BVC sjuksköterskan lär därför känna familjerna väl och är ofta den som utsatta kvinnor vänder sig
till då hon eller barnen blivit utsatta för våld.
Sjukvårdspersonal måste vara uppmärksam på små signaler, som kan vara återkommande besök utan egentlig orsak, utdragna besök som tyder på behov av att prata
samt fysiska eller psykiska symptom. Även uteblivna besök kan vara ett skäl till att
vara uppmärksam. Dålig tandhälsa kan vara ett varningstecken för tandvården om
omsorgssvikt. Utsatta barn kan också ha svårt att ha saker i munnen, klara bedövningssprutor, ta röntgenbilder, bli borrad i osv.
Det är mycket viktigt att personalen vågar ställa frågor och visar att man kan ta sig tid
att ta emot svaren, vara tillgänglig samt, om det är lämpligt, informera föräldrarna
tidigt om vem, som kan hjälpa dem vidare. Om det finns misstanke om brott mot barnet
av en närstående ska föräldrarna inte informeras om anmälan. Det finns annars en
risk att den vuxne hotar eller pressar barnet så att det inte vågar berätta vad som hänt.
Region Skåne har tagit fram ett handlingsprogram vid misstänkta fall av barn som far
illa. Häri finns bland annat riktlinjer för undersökning, anmälningsskyldighet och uppgiftsskyldighet, varningstecken, rättsintyg m.m. Här klargörs även att det på varje vårdenhet ska finnas en handlingsplan och en kontaktperson som bevakar utvecklingen på
området. Handlingsplanen och bland annat Region Skånes blankett för anmälan till
socialnämnden när barn far illa finns på www.skane.se/barnsomfarilla.
4.5 Förskolan
Misstanken om att våld förekommer i familjen kan uppstå på olika sätt. Barnet kan
berätta eller på annat sätt förmedla vad som hänt hemma. Man kan se märken eller sår
på barnet eller dess förälder som gör att misstanke uppstår.
Det är viktigt att förskolepersonal vet vad som ska göras och får stöd av arbetsledning
och arbetskamrater när misstanken att barn far illa uppstår. Malmö stad har gemensamma riktlinjer för anmälan om när barn far illa. Det är viktigt att varje verksamhet
har kompletterande anvisningar för det interna arbetet.
Vad gör man?
•Om du är osäker på att din misstanke verkligen är befogad, rådgör med arbets kamrater, arbetsledning och eventuellt psykolog. Du kan också ha rådgörande samtal
med socialtjänsten eller polisen utan att röja barnets identitet.
•För att göra en anmälan till socialtjänsten behöver du inte vara säker på att miss handel föreligger. Det är socialtjänstens ansvar att göra en utredning om barnets
och familjens förhållanden. En anmälan ska enligt lag göras omedelbart då misstanke uppstår.
46
Barn som lever med våld
•Anmälan kan skrivas under av en arbetsledare, men ansvaret för om anmälan ska
göras är den enskildes, d v s den som sett eller hört det som misstanken bygger
på. Vem detta är måste framgå i anmälan. Man kan inte vara anonym om man fått
uppgifterna i tjänsten.
•Se till att barnet får stöd i gruppen. Någon i personalgruppen bör följa och ob servera barnet. Vara med i barnets lekar och vara uppmärksam på barnets signaler.
Dokumentera allt som verkar viktigt.
•Undersök möjligheten om barnet kan få en extra resurspersonal. Överväg om det
finns behov av att konsultera psykolog, specialpedagog eller dylikt.
•I kontakten med föräldrarna bör man se till att få vissa juridiska klargöranden.
Vem har vårdnaden om barnet och vem får hämta barnet?
•Det är viktigt att dokumentera. Som personal kan man bli kallad som vittne vid en
rättegång. Det är viktigt att vara säker på vad man sett och hört.
•Som personal kan man bli pressad i dessa situationer och bör ges möjlighet att få
handledning för egen del.
Se vidare under avsnitt 4.1 om anmälningsskyldighet till socialnämnden.
4.6 Skolan
Vid klara indikationer på familjevåld
•Om barnet berättar för dig, eller du på annat sätt får veta att någon i hemmet blir slagen, är du skyldig att genast anmäla detta till socialtjänsten enligt SoL 14
kap. 1 §. Samråd gärna med arbetsledare, skolans elevvårdspersonal/resursteam.
Du kan självklart alltid ringa socialtjänsten direkt eller till polisen.
•Om barnet kan ha blivit fysiskt misshandlat bör skolsköterska göra en första
undersökning av eleven och dokumentera eventuella skador/märken.
I kontakt med barnet: tänk på att barnet sannolikt också har varma känslor för en
misshandlande förälder. Det är viktigt att betona att handlingen – att utöva våld – är
orätt, samt att det är de vuxnas ansvar att se till att våldet upphör.
I kontakt med föräldrarna:
Vid misstankar om sexuella övergrepp, allvarlig misshandel eller annan akut oro
kontaktas socialtjänsten omgående utan att föräldrarna informeras innan.
47
Barn som lever med våld
Vid misstanke om att ett skolbarn far illa p.g.a. familjevåld.
•Som tidigare nämnts kan barn som upplever våld i hemmet reagera på flera sätt.
Att leva under hot om våld skapar stress hos barnet. Barn kan reagera mycket olika.
En del barn blir tystlåtna och tillbakadragna, en del barn blir utagerande på olika
sätt. Ofta försvåras barnets inlärning av stress.
•Om barnet har flera lärare, sammanställ er bild av hur barnet mår och fungerar i
skolan. Att föra enkla minnesanteckningar underlättar möjligheten att får en hel hetsbild och är viktiga vid en anmälan.
Om du känner dig osäker på hur du bör agera, samråd med elevvård/resursteam
eller med din arbetsledare. Du kan också samtala med socialtjänsten eller polisen utan
att nämna barnets namn.
Informera föräldrarna om hur ni uppfattar att deras barn mår och fungerar i skolan. Du bör därefter fråga om de känner igen din beskrivning av hur barnet har det
och be dem berätta hur de uppfattar barnets situation. Socialtjänsten erbjuder ofta
föräldrar stöd på frivillig väg. Din roll kan vara att föreslå en kontakt. Ni kan t ex
komma överens om att bjuda in socialsekreteraren till ett möte, för att informera om
vilken hjälp de kan erbjuda.
Vid anmälan om barn som bevittnat våld: informera, helst vid ett personligt möte om
att skolan kommer att göra/har gjort en anmälan till socialtjänsten. Men om våld förekommit mot barnet ska föräldrarna inte informeras förrän socialtjänsten gett klartecken.
Glöm inte att det är socialtjänstens ansvar att göra en utredning om barnets och
familjens förhållanden. För att göra en anmälan till socialtjänsten behöver du inte
vara säker på att misshandel föreligger.
Det är viktigt att skolan svarar på föräldrarnas frågor och orkar ta deras eventuella
reaktioner. Dels avlastar det barnet, dels underlättar det för socialtjänsten att få kontakt
med föräldrarna. Det är ofta bra att anmälaren deltar i det första mötet med socialtjänsten.
Om föräldrarna kontaktar skolan och ifrågasätter anmälan kan skolpersonal hänvisa
till anmälningsplikten och och att det inte är lärarens eller skolans uppgift att utreda
om barnet är utsatt för brott eller om barnet och familjen är i behov av socialtjänstens
stöd.
48
5.
kommunens ansvar
49
Kommunens ansvar
5. Kommunens ansvar
Det kommunala handlingsprogrammet avser att ”på bred front” angripa våld i nära
relation som påverkar livet för många malmöbor. Kommunen är ansvarig för genomförande och utveckling av handlingsprogrammet.
Frågan kan aktualiseras inom flera olika förvaltningar. Det individuella stödet ges
huvudsakligen av socialtjänsten. Frågan berör även förskola, skola och fritid, vuxenutbildning samt vård och omsorg. Även förvaltningar som arbetar med stads- och samhällsplanering har ett ansvar att tänka på hur man kan förebygga våld. Detta ansvar
har bland annat förtydligats genom samverkansavtalet mellan kommun och polismyndigheten Malmö, Trygg och säker stad.
I denna handbok används kvinnor och män som exempel i texten eftersom mäns våld
mot kvinnor numerärt är det mest vanligt förekommande i dessa sammanhang. Våld
kan dock förekomma i alla relationer oavsett kön. Om detta kan du läsa mer i kapitel
två. Det är viktigt att i alla lägen låta individens situation och egna önskemål avgöra
vilka åtgärder som ska vidtas.
5.1 Malmö stads insatser vid våld i nära relation
Målsättningen för Malmö stads insatser vid våld i nära relation är övergripande att
synliggöra och arbeta förebyggande mot våldet samt verka för jämställdhet mellan
könen. Målen ska uppnås genom att arbeta med alla parter som berörs av våld i nära
relation; vuxna och barn som utsatts och/eller bevittnat våld samt de som utövat våld.
Fokus ligger på att arbeta förebyggande och att se till att insatser görs tillgängliga
också för de som tidigare inte sökt hjälp eller gjort anmälan. Detta gäller alla som på
något sätt påverkas av våldet. Insatserna ska vara av god kvalitet vilket kräver utbildning och metodutveckling för personal så att de i sin tur kan ge gott bemötande och
rätt insatser utformade efter individen.
Inom ramen för detta har olika verksamheter och samarbeten byggts upp. Genom
handlingsprogrammet har kommunen också utarbetat speciella kommunövergripande resurser för problematiken. Under Kriscentrum Malmö finns skyddade boenden
för våldsutsatta kvinnor och deras barn och för flickor/unga kvinnor som behöver
skydd på grund av hedersrelaterat våld. Män utsatta för partnervåld kan få skydd i
lägenhet på skyddad adress via Kriscentrum Boende. Kriscentrum Malmö erbjuder
även möjlighet till behandling och rådgivning för vuxna och deras barn som utsatts
för eller utövat våld i nära relation samt stöd för de som polisanmält eller blivit polisanmälda.
50
Kommunens ansvar
För våldsutsatta kvinnor i missbruk eller hemlöshet finns det skyddade lågtröskelboendet Fribo.
Målen i handlingsplanen finns i sin helhet på www.malmo.se/valdirelation. Här finner
du även kontaktuppgifter och vidare information kring verksamheterna ovan.
5.2 Socialtjänstens ansvar och organisation
Kommunens ansvar för stöd och hjälp till de som utsatts för brott, och våld i nära
relation styrs särskilt av Socialtjänstlagen (SoL) och sköts i huvudsak av stadsområdenas socialtjänst. I Socialtjänstlagen fastställs kommunens yttersta ansvar för att de
som vistas i kommunen får det stöd och den hjälp de behöver. I lagens portalparagraf fastslås att socialtjänsten skall ”på demokratins och solidaritetens grund främja
människornas ekonomiska och sociala trygghet, jämlikhet i levnadsvillkor och aktiva
deltagande i samhällslivet”.
Av 3 kap 1 § SoL framgår socialtjänstens uppgifter att ”svara för omsorg och service,
upplysningar, råd, stöd och vård, ekonomisk hjälp och annat bistånd till familjer och
enskilda som behöver det. ”
I 5 kap. 11 § SoL fastställs att socialtjänsten ska verkar för att de som utsätts för
brott, våldsutsatta kvinnor och barn samt deras närstående ska få det stöd och den
hjälp som de behöver för att förändra sin situation. Socialnämnden ska ”också särskilt
beakta att ett barn som bevittnat våld eller andra övergrepp av eller mot närstående
är offer för brott och ansvara för att barnet får det stöd och den hjälp som barnet
behöver. Lag (2012:776)”.
I socialtjänstens ansvar ligger att utveckla metoder som ger våldsutsatta vuxna och
barn skydd och stöd. De som handlägger och utreder ärenden ska också ha adekvat
kompetens för att utföra arbetet.
Det ligger även inom socialtjänstens ansvarsområde att erbjuda insatser för personer
som utövar våld och deras ansvarstagande för sitt våldsbeteende. Denna aspekt av
arbetet mot våld i nära relation är viktig för att förebygga framtida våld, inte minst då
barn finns med i bilden. Under våren 2014 kommer nya föreskrifter och allmänna
råd från Socialstyrelsen, som tydligt reglerar socialtjänstens arbete mot våld i nära
relation.
I Malmö är det i regel stadsområdesförvaltningarnas Individ- och familjeomsorg som
har ansvar för socialtjänstens insatser för de som utsatts för våld i nära relation. På de
flesta stadsområden är detta ansvarsområde organiserat i olika enheter, vilket medför
att en misshandlad kvinna kan hänvisas till olika ställen, beroende på om hon söker
51
Kommunens ansvar
information, ekonomiskt stöd eller annat bistånd. Stadsområdena är organiserade på
olika sätt och en entydig bild kan inte lämnas här.
På varje stadsområdes Individ- och familjeomsorg samt Familjerättsbyrån finns utsedda
kontaktpersoner, som också ingår i Samverkansgruppen mot våld i nära relation. Deras
uppgifter i frågor om våld i nära relation är att:
•vara kontaktpersoner för andra myndigheter i frågor som rör våld i nära relation,
förmedla till rätt handläggare och se till att en våldsutsatt person som söker hjälp
inte avvisas
•samverka med andra myndigheter
•delta i utbildning och utbildningsplanering samt medverka i metodutveckling och
förmedling av praktisk kunskap
•utgöra ett nätverk med andra stadsområdens kontaktpersoner
Även andra enheter inom socialtjänsten och verksamheter inom kommunen kommer
i kontakt med våldsutsatta personer. Personal inom barnomsorg och skola samt gymnasie- och vuxenutbildningen bör tillägna sig förståelse och kompetens för att kunna uppmärksamma våld i familjen. Inom vård och omsorg förekommer att personal
uppmärksammar våld och hot mot äldre och funktionsnedsatta personer. Detta kan
ibland vara mycket svårt att upptäcka och svårt att komma till rätta med. I vissa fall
kan de drabbade ha en psykisk och/eller fysisk funktionsnedsättning samt befinna sig
i beroendeställning till en förövare. Behovet av stöd och utbildning bör tillgodoses,
liksom information och avlastning till anhöriga, inte minst i förebyggande syfte. Läs
mer i Yrkesgemensam handbok för personal som möter äldre personer och personer
med funktionsnedsättning utsatta för våld i relation på www.malmo.se/valdirelation.
5.3 Socialtjänsten; information och hjälpinsatser
till våldsutsatta personer
Socialtjänsten bör erbjuda information och hjälpinsatser av olika slag till personer
som hotas och misshandlas och vara lyhörd för vad de kan vara i behov av. Många
gånger känner personen själv inte till vilka möjligheter hon har till stöd och hjälp.
Vissa kvinnor med utländsk bakgrund kan behöva ytterligare upplysningar om hur
kvinnors rättigheter i det svenska samhället ser ut. Även andra utsatta grupper kan ha
svårt att tillgodogöra sig sina rättigheter och behöver därmed extra stöd och information. Detta kan till exempel gälla missbrukande kvinnor, unga kvinnor och flickor
som utsätts för våld i parrelation, äldre och personer med funktionsnedsättning eller
HBT-personer.
Socialtjänsten måste därför aktivt erbjuda hjälp av olika slag beroende på vilken situation personen lever i. Samtidigt måste man försöka förstå vilka barriärer det kan
vara för kvinnan att lämna mannen, att söka hjälp och att berätta om mycket privata
52
Kommunens ansvar
och personliga svåra upplevelser. Att berätta för någon som lyssnar aktivt kan vara en
hjälp för kvinnan att komma fram till hur hon skall handla. Det är viktigt att i bemötandet hjälpa henne att se sin egen förmåga att reagera och agera och att stärka hennes
självförtroende. Detta kan vara en process som tar olika lång tid för olika individer.
Den professionella hjälp som socialtjänsten kan och bör ge beror på den individuella
situationen, om läget är akut, om det finns ett skyddsbehov, om det finns barn i familjen osv. Förhållningssättet bör, som i allt socialt arbete, vara att lyssna och anpassa
insatsen efter de individuella behoven och situationerna. Insatserna kan vara både
praktiska och behandlingsinriktade, akuta och långsiktiga.
Exempel på insatser är:
•samtal för att lyssna och hjälpa till att reda ut situationen
•skriftlig och muntlig information om olika slags rättigheter och möjligheter till
stöd och hjälp, skydd och eventuell vård
•medverkan i kontakter med läkare och kurator, advokat och polis, kriscentrum,
kvinnojour etc.
•hjälp till skyddat boende
•försörjningsstöd för akuta och långsiktiga behov i samband med exempelvis flytt
•särskilda insatser för barnen
Förslag till åtgärder
Om du som socialarbetare möter någon som utsatts för våld, kom ihåg att mötet med
dig kan vara avgörande för hennes möjligheter att förändra sin situation. Du kan ha
vägledning av de råd som finns i kapitel 2. Här nedan följer andra förslag till åtgärder
som kan behövas.
Om kvinnan återvänder hem. Vissa kvinnor som utsätts för misshandel väljer för
en tid att stanna i relationen. En del i säkerhetsplaneringen för kvinnor som väljer att
vara kvar i hemmet är att diskutera vad hon har gjort, och vad hon kan göra för att
minska riskerna för henne själv och eventuella barn:
•Be henne beskriva sitt nätverk och hur det kan stödja henne i en akut situation.
Vart kan hon ta vägen om hon måste fly? Ställ samman en lista med telefonnummer
och adresser tillsammans.
•Fråga om hon kan förutse en upptrappning av våldet.
•Diskutera vad som har fungerat hittills för att avvärja krissituationer och om hon
tror att sådana strategier kan hjälpa framöver.
•Fråga henne om hon kommer att ringa polisen om mannen blir våldsam. Om hon
inte kan komma åt att ringa, vad kan hon i så fall göra för att påkalla hjälp?
53
Kommunens ansvar
•Diskutera om det är fördelaktigt eller inte att berätta för vänner och släktingar vad
hon är utsatt för.
Ekonomiskt bistånd – Försörjningsstöd- ska ges utifrån kvinnans behov och situation. Att ha blivit utsatt för våld av närstående är ett skäl för att beviljas kostnader till
en högre nivå (SOSFS 2009:23). Det är angeläget med en snabb, generös och kunnig
handläggning av ekonomiskt bistånd till våldsutsatta kvinnor och att allt görs för att
underlätta för henne och barnen. Skälen till detta är allvarliga. En misshandlad kvinna
kan känna sig tvingad att bo kvar av ekonomiska skäl, eller därför att bostad inte går
att ordna för henne (eller för mannen). Det kan vara nödvändigt för en kvinna att
lämna inte bara bostaden, utan också allt bohag, kläder och annat för att rädda sig och
barnen. Får hon inte effektiv ekonomisk hjälp kan hon känna att hon inte har annat
val än att återvända till en hotfull situation. Kvinnan kan även behöva hjälp att byta
bostadsort. Bedömningen bör inte enbart ske utifrån den akuta situationen utan även
utifrån att kvinnan och barnen ska klara sig på längre sikt. T ex med tanke på att hon
behöver betala hyra för att inte förlora sin lägenhet under tiden hon bor i skyddat
boende.
Skyddade boenden är utformade på olika sätt vad gäller personalens tillgänglighet,
erbjudande om samtal och behandling, riskbedömningar m.m. Utifrån dessa förutsättningar ställs också olika krav på den som placeras i boendet. Det är viktigt att
utreda vilka behov den enskilda kvinnan och barnen har och vilken typ av stöd de
behöver och att även kommunicera detta till personalen i boendet.
Skyddat boende är en stöd- och hjälpinsats vilket faller under bistånd för livsföringen
i övrigt och får inte bedömas utifrån den enskildes ekonomiska förhållanden. Personens ekonomi ska inte avgöra om han eller hon ska få behövliga biståndsinsatser. Om
insatsen inte räknas vara av behandlingskaraktär har kommunen dock rätt att ta ut
skälig avgift för stöd- och hjälpinsatser enligt 8 kap 1§ SoL.
Skyddsåtgärder via andra myndigheter. Polis- åklagar- och skattemyndigheten
kan bistå med skyddsåtgärder så som trygghetspaket, kontaktförbud eller skyddade
personuppgifter. Läs mer om detta under 7.5 Stöd och skydd i rättsprocessen – Skyddsåtgärder.
Praktisk hjälp. Den första tiden efter en separation på grund av misshandel
kan vara kaotisk med känslomässiga upp- och nergångar, samtidigt som många praktiska
saker behöver ordnas. Hotbilden kan vara mycket allvarlig. Förutom samtalsstöd
kan kvinnan ha behov av bistånd i form av kontaktperson. Kontaktperson kan tillsättas för att underlätta umgänget mellan barnet och umgängesföräldern
när det finns risk för fortsatt hot eller våld efter en separation. Kontaktfamilj kan
också användas som stöd för kvinnan och barnen. 54
Kommunens ansvar
Då det kan ta tid att hitta kontaktperson/kontaktfamilj kan andra stödkontakter bli
aktuella i ett mer akut skede. Familjestödverksamheten kan behöva kopplas in för att
ge stöd och avlastning med barnen. Bor kvinnan och barnen i skyddat boende ingår
ofta stöd genom samtal men även praktisk hjälp i boendet.
Visa på möjliga handlingsvägar, så att kvinnan kan fatta ett självständigt beslut om
sitt fortsatta liv. Ge henne tid och möjlighet att ha samtalskontakt. Ge henne skriftlig
information om våld och misshandel och om möjligheter att få hjälp och stöd, juridiskt, socialt och ekonomiskt. Informera om andra verksamheter som Kriscentrum
och Kvinnojourerna, där hon kan få tid för samtal, krisbearbetning och samtalsgrupp.
Se resurskatalogen på www.malmo.se/valdirelation för mer information om verksamheterna.
Då misshandel förekommit i ett förhållande bör parsamtal inte föreslås. Eftersom en
man som misshandlar ofta har ett starkt kontrollbehov är det troligt att kvinnan har
liten möjlighet att uttrycka vad hon vill. Våldet kan trappas upp om kvinnan berättar för
andra vad hon utsätts för när mannen är närvarande. Det finns också risk att kvinnan
känner sig delaktig i ansvaret för våldet varvid hennes skuldbörda ökar ytterligare.
Vissa kvinnor upplever samtalen som ett nytt övergrepp.
Om kvinnan önskar parsamtal kan detta ske om mannen tydligt har tagit ansvar för,
och visat att han förstått våldets konsekvenser. Parsamtal ska däremot inte ske på
mannens begäran utan han ska erbjudas en egen handläggare för samtal. I första hand
måste insatserna inriktas på att bryta våldet och mannen måste påverkas att ta ansvar
för sina handlingar.
Våld förekommer även bland de som är under 18 år. Våldet mot dem ska bedömas som barnmisshandel. Barn från 15 år har rätt att söka öppenvårdsinsatser, t ex
samtalskontakt utan vårdnadshavares samtycke. Kriscentrum för barn och ungdomar
tar emot barn som behöver hjälp på grund av partnermisshandel.
Flickor och pojkar under 18 år som söker hjälp hos socialtjänsten bör få minst lika
mycket stöd som vuxna. När det gäller försörjningsstöd kan socialnämnden bortse
från föräldrarnas underhållsskyldighet om ett barn under 18 år som utsatts för våld
eller andraövergrepp av närstående på egen hand ansöker om ekonomiskt bistånd
(SOSFS 2003:5).
Se över om särskilda insatser för barnen behövs. Barn som bevittnar våld i
familjen far väldigt illa. I en familj där kvinnan utsätts för våld finns förhöjd risk att
barnen också blir utsatta.
Se under kapitel 4, om barnen.
55
Kommunens ansvar
Checklista Socialtjänst - insatser i en akut situation vid
partnervåld
Samtal med den som är utsatt
•Erbjud personen tid samma dag och ge henne/honom så mycket tid du kan. Låt
inte personen sitta ensam i ett väntrum. Räkna med att personen kan uppleva sin
situation kaotisk och ha svårt att redogöra för vad som hänt. Lyssna, men ifråga
sätt inte, även om personen sökt hjälp för misshandel tidigare och sedan återvänt
till partnern.
•Tala med personen enskilt, en medföljande partner/”vän” kan vara den som utövat
våldet.
•Ta reda på vad personen är mest rädd för just nu och vad hon/han är rädd för ska
hända i framtiden.
•Använd vid behov alltid professionell tolk. Låt aldrig anhöriga tolka. Telefontolk
kan användas för ökad anonymitet.
Dokumentation
•Om personen har skador, hjälp till att få tid hos läkare, följ om möjligt med. Även
om vård inte behövs är det viktigt med läkarundersökning för dokumentation av
skador i ett rättsintyg vid en eventuell rättsprocess.
•Fråga om sexuellt våld förekommit. Kvinnor som utsatts för sexuellt våld under söks och får vård på Kvinnokliniken, män som blivit utsatta kan vända sig till akutmottagningen.
•Journalför och dokumentera personens berättelse och de skador du ser. Detta är
särskilt viktigt om personen inte vill gå till läkare. Dokumentation skall utformas
med respekt för personens integritet och hon/han skall veta vad som antecknas.
Personens uppgifter får enligt huvudregeln inte lämnas ut mot hennes/hans vilja
men personen kan samtycka till att uppgiften får lämnas till polis eller annan myndighet.
Se checklista för hur dokumentationen bör ske i kapitel 2.6.
•Överväg om personen ska ha egen akt om familjen redan har en gemensam. Var
försiktig med vilka uppgifter som finns i datajournalen. Om personen har skyddade
personuppgifter kan det finnas skäl att ha en pappersakt.
Skydd
•Fråga om personen (och eventuella barn) behöver skydd. Om det inte finns
släktingar eller vänner som personen vill bo hos, så föreslå i första hand boende på
Kriscentrum Boende eller kvinnojour. Hotellboende är ett olämpligt alternativ.
56
Kommunens ansvar
Ekonomi och tillhörigheter
•En person som lämnat hemmet akut har ofta inga pengar – undersök om hon/han
behöver ekonomisk hjälp. Förmedla kontakt med enheten för försörjningsstöd,
om det behövs. I ett akut läge kan personen exempelvis behöva pengar till mat, hygien artiklar, medicin eller transport.
•Fråga om personen behöver hjälp i kontakten med anhöriga och/eller hämtning
av personliga tillhörigheter. Vid hotfulla situationer kan polis ibland medverka till
besök i hemmet men kan inte på egen hand hämta saker i bostaden.
Polisanmälan
•Diskutera med personen om att polisanmäla händelsen, men pressa inte. Anmälan
får aldrig vara ett krav för att få hjälp och får inte göras mot personens vilja. Social tjänst och hälso- och sjukvård kan göra en polisanmälan om brott där straffskalan
inte underskrider ett års fängelse och anmälan kan göras utan att den utsatte lider
men. Vänd er helst till Kriminaljouren, på polisstationen på Davidhallstorg, som
har öppet dygnet runt.
•Följ om möjligt med om personen vill gå till polisen, eller be polis komma för att ta
upp en anmälan. Den våldsutsatte personen bör informeras om förutsättningar
för kontaktförbud, trygghetspaket och annan hjälp och skydd i den juridiska pro cessen. Beskriv möjligheter och begränsningar.
Barn
•Ta reda på om det finns barn i familjen. Var fanns de när misshandeln skedde? Vad
har de sett och hört? Har de också blivit slagna? Var är de nu? Vilka behov har de?
Prata med barnen! Alla barn påverkas av att leva med våld i familjen.
•Om du inte själv ansvarar för utredningar om barnens situation bör du överväga
om en rapport skall skrivas till enheten för barn och ungdom. Bemöt den utsatte
förälderns rädsla för att barnen ska tas ifrån henne/honom genom att informera
om att detta inte behöver innebära ett misstroende av personen som förälder, men
att föräldrarna kan få hjälp och stöd i sitt förhållningssätt mot barnen och att barnen
kan få hjälp att bearbeta sina upplevelser.
•Om barnen inte följer med en utsatt förälder till ett annat boende utan är kvar i
hemmet, tänk på att meddela barnen att deras förälder är i säkerhet.
Personen som utövat våld
•Om personen behöver information, socialtjänstens stöd eller andra insatser ska
denne alltid hänvisas till eller erbjudas hjälp från annan handläggare.
•Om en våldsutsatt partner flyttats till skyddat boende kan det, om partnern sam
tycker, vara bra att informera den som utövat våld att partnern och eventuella barn
är i säkerhet – och i samband med detta erbjuda stöd till den som utövat våld. Det
kan minska personens frustration och var en bra ingång till att tala om situationen.
57
Kommunens ansvar
Kontaktuppgifter till verksamheter finns i resurskatalogen. Du hittar den på www.
malmo.se/valdirelation.
5.4. Kommunens ansvar i familjerättsfrågor
Om kvinnan och/eller mannen bestämt sig för att separera kan Familjerättsbyrån bli
aktuell beträffande vårdnad, boende och umgänge med barnen. Familjerättsbyrån är
en kommunövergripande verksamhet, som bland annat ansvarar för vårdnad- boendeoch umgängesrättstvister, samarbetssamtal mellan föräldrar som har separerat, samt
fastställande av faderskap. Det är inte ovanligt att det uppstår konflikter kring vårdnad, boende och umgänge med barnen i familjer där våld förekommit. Det förekommer också att våldet trappas upp efter en separation.
Hur arbetar familjerättsbyrån?
Allmänheten kan kontakta Familjerättsbyrån för att diskutera och få råd i vårdnadsboende- och umgängesrättsfrågor.
Samarbetssamtal kan inledas genom att föräldrarna kontaktar familjerättsbyrån eller
genom beslut av domstol. Samarbetssamtal är strukturerade samtal med föräldrar
som i samband med eller efter separation är oeniga om hur de skall lösa frågor kring
vårdnad, boende och umgänge för gemensamma barn.
Det är inte lämpligt med samarbetssamtal då misshandel har förekommit. Det kan
innebära att kvinnan, av rädsla för mannen, inte vågar säga vad hon tänker eller att det
kan föreligga en ökad risk för henne att bli utsatt för misshandel på nytt, efter samtalen. På familjerättsbyrån finns möjlighet till samarbetssamtal där föräldrarna befinner
sig i olika rum.
Är föräldrarna överens om hur de vill lösa frågorna om vårdnad, boende och umgänge
kan de kostnadsfritt skriva juridiskt bindande avtal om detta på Familjerättsbyrån.
Är föräldrar inte överens kan de väcka talan i tingsrätten om frågor som rör vårdnad,
boende och umgänge. Tingsrätten kan då besluta om samarbetssamtal eller en utredning av socialnämnden i vårdnad- boende och umgängesfrågan. I Malmö utförs dessa
utredningar av Familjerättsbyrån. I Malmö införs nu även en metod kallad Konflikt
och försoning där en familjerättssekreterare deltar i tingsrättsförhandlingarna för att
hjälpa vårdnadshavarna att komma överens utifrån barnets bästa.
I föräldrabalken anges att det är barnets bästa som skall komma i främsta rummet vid
avgörande av frågor som rör vårdnad, boende och umgänge. Tingsrätten kan besluta
att en förälder ska ha enskild vårdnad och att den andra föräldern ska ha umgänge
som utformas på olika sätt. Tingsrätten kan också besluta att båda föräldrarna ska
vara vårdnadshavare, dvs. att de ska ha gemensam vårdnad om barnet. Tingsrätten
58
Kommunens ansvar
kan då även besluta om vem av föräldrarna som barnet skall bo hos och hur barnets
umgänge skall se ut med den andre föräldern.
Tingsrätten kan besluta om gemensam vårdnad även om en förälder motsätter sig
detta.
Av förarbetena till lagen framkommer att domstolen inte schablonmässigt ska besluta
om gemensam vårdnad mot en förälders vilja.
Har förälderns motstånd sin grund i förhållande som misshandel eller trakasserier
eller andra former av övergrepp från den andra förälderns sida kan detta vara en orsak
för domstolen att inte besluta om gemensam vårdnad.
Har kvinnan och/eller barnet blivit misshandlade av mannen kan domstolen besluta
att en kontaktperson skall vara med vid umgänget eller hämta och lämna barnet. Föräldrar kan också själva, utan beslut i domstol, ansöka om att en kontaktperson skall
medverka vid umgänget. En sådan kontaktperson utses i Malmö av socialtjänsten i
det stadsområde där barnet är skrivet.
I Malmö finns Umgåsen, en verksamhet där föräldrar kan få hjälp med umgänge med
sina barn. En plats på Umgåsen fås genom dom, beslut från domstol eller via ansökan
till socialtjänsten. På detta sätt kan föräldrar helt undvika att mötas.
Kontaktuppgifter till Familjerättsbyrån och Umgåsen hittar du i resurskatalogen på
www.malmo.se/valdirelation.
59
6.
60
Fotograf: Jens Lennartsson
hälso- och sjukvårdens
samt tandvårdens ansvar
Hälso- och sjukvårdens samt tandvårdens ansvar
6. Hälso- och sjukvårdens samt
tandvårdens ansvar
Sjukvårdens ansvar styrs av Hälso- och Sjukvårdslagen som i sin portalparagraf har
samma helhetssyn som socialtjänstlagen. Sjukvården i Region Skåne handlar om
trygghet, respekt, integritet och tillgänglighet. Patienterna ska alltid bli bemötta på ett
värdigt och korrekt sätt. Alla ska få vård på lika villkor oavsett ålder, kön och social
ställning eller etnisk bakgrund, könsöverskridande identitet eller uttryck, sexuell läggning, funktionshinder, religion eller annan trosuppfattning.
I denna handbok används kvinnor och män som exempel eftersom mäns våld mot
kvinnor numerärt är det mest vanligt förekommande i dessa sammanhang. Våld kan
dock förekomma i alla relationer oavsett kön. Om detta kan du läsa mer i kapitel två.
Det är viktigt att i alla lägen låta individens situation och egna önskemål avgöra vilka
åtgärder som ska vidtas. Skillnader inom vården lyfts fram efter hand.
Region Skåne har tagit fram riktlinjer för hur våld i nära relation ska hanteras av
hälso-, sjukvårds och tandvårdspersonal, se www.skane.se/valdinararelationer.
Detta kapitel är menat som en kunskapsöversikt och ersätter inte gällande riktlinjer
för personal inom Region Skånes verksamheter.
6.1. Sjukvårdens arbetsuppgifter
Kvinnor som utsatts för våld söker sig till många olika instanser inom sjukvården.
I Malmö är det i första hand akutkliniken med kirurgiska och ortopediska klinikerna
samt kvinnokliniken, öronkliniken och barnkliniken. De söker sig också till primärvården, psykiatrin och beroendecentrum. Kvinnorna berättar inte alltid om misshandel och hot som ligger bakom de symptom de söker för. Oklara symptom kan ibland
dölja övergrepp som kvinnan berättar om först när ett förtroende byggts upp för
personen hon möter.
Det är inte säkert att personal får svar på frågor om våld. Men en fråga kan visa att
det är möjligt för kvinnan att berätta om det och gör det kanske vid nästa kontakt. Få
berättar spontant om sina våldsupplevelser.
Sjukvården möter ofta den utsatte i det första akuta skedet och det är därför viktigt att
berörd personal har kunskap om problematiken och sjukvårdens ansvar, så att utsatta
personer får rätt hjälp och hänvisas rätt. På detta sätt blir det också möjligt att bearbeta de bakomliggande orsakerna och inte bara de symptom eller skador som uppstår
med våldet.
61
Hälso- och sjukvårdens samt tandvårdens ansvar
Krisreaktioner
När en kvinna söker hjälp efter ett övergrepp är hon i en akut kris, med en känsla av
att ha tappat kontrollen över sig själv och omgivningen. Vanliga symptom är ångest
och rädsla, skuld och skamkänslor, otrygghet och sömnproblem tillsammans med
kroppsliga symptom.
Även om kvinnan inte visar några tecken på kris vid den första undersökningen bör
hon ändå få en snar återbesökstid. Förbered patienten på att reaktionen kan komma
senare.
Personer som kommer till hälso- och sjukvården pga. misshandel och sexuella övergrepp kan vara utsatta för ett multitrauma. De kan vara såväl fysiskt och psykiskt som
rättsligt och socialt skadade. Förövaren är ofta anhörig.
Hjälpbehovet varierar beroende på patientens allmänna livssituation och på hur länge
misshandeln pågått, liksom på om det finns barn i relationen.
Alla övergrepp innehåller olika mått av psykiskt våld. Rädslan för att inte bli förstådd
eller trodd är stark hos många som blivit utsatta. Att personalen inger förtroende är
därför avgörande för bemötandet. Kvinnan behöver stöd och hjälp. Klargör vilka
möjligheter du själv har att ge detta stöd. Lova inte någonting som du inte är säker på
att kunna hålla.
Personer som varit utsatta för sexualiserat våld är känsliga för attityder. Det är viktigt
att du är medveten om detta och att du visat respekt för personens integritet. En
person som utsatts för sexualiserat våld kan känna skuld i det som skett. Att bli utsatt
för hot, trakasserier och våld av en närstående person är psykiskt påfrestande och
kränkande och bryter successivt ner självförtroendet.
Personer som lever länge i en misshandelsrelation riskerar att påverkas och förändras
i sin personlighet. Alla omvårdnadsåtgärder bör syfta till att stärka personens självförtroende och ge henne upprättelse och skuldbefrielse. Både kroppen och själen
behöver tid att läka.
Attityder och förhållningsätt
Möt personen med respekt och förståelse. Tänk på att personen är i en utsatt situation och kan känna sig utlämnad. Ifrågasätt och kritisera inte. Vid upprepat våld är
det särskilt viktigt att undvika kritik och ifrågasättanden. Personen behöver stöd och
hjälp för att kunna förändra sin situation. Ge tid och omtanke. Fråga vad som hänt, låt
henne berätta. Uppmuntra till polisanmälan men pressa inte. Försök att undvika dina
egna värderingar i samtalet om det som skett. Tala inte illa om partnern då det kan öka
kvinnans skuldkänslor. Ha tålamod, du måste respektera den våldsutsatta kvinnans
62
Hälso- och sjukvårdens samt tandvårdens ansvar
syn på de mått och steg hon för tillfället är beredd att vidta. Men stå fast vid att våld
är brott som bör anmälas.
Läs mer om professionellt förhållningssätt och exempel på frågor att ställa i kapitel
två. Du kan även läsa mer om ämnet specifikt utifrån sjukvårdens perspektiv i Att
fråga om våldsutsatthet som en del i anamnesen (NCK, 2010:4).
6.2 Medicinskt omhändertagande
Läkarundersökning
Personer som utsatts för fysiskt våld och sexuella övergrepp ska alltid genomgå hel
kroppsundersökning. Undersökningen bör göras så snabbt som möjligt med tanke på
det trauma som detta slags våld innebär och på behovet av att säkra bevis. Undersökningen ska genomföras så att den kan utgöra underlag för rättsintyg, men den utgör
en konsultation som skall fastställa graden av fysisk och psykisk skada och behovet
av behandling. ”Lathund” för underlag för rättsintyg ska finnas på respektive kliniks
akutmottagning. Undersökningen är också inledningen till personensbearbetning av
den kris hon/han befinner sig i pga. övergreppet.
För barn under 15 år ska barnspecialist kontaktas.
Dokumentera skador
Dokumentation är viktigt för att kunna bevisa brott. Även om personen inte vill göra
en polisanmälan i nuläget bör skador dokumenteras och bevis säkras om personen
ångrar sig och vill göra en anmälan senare.
Vid upprepat våld har det stor betydelse om tidigare våldshändelser har dokumenterats. Det påverkar bedömningen om brottet ska kunna betraktas som misshandel
eller grovt kvinnofridskränkning/grov fridskränkning. Alla som söker läkarvård och
berättar att de blivit utsatta för våld ska undersökas så att rättsintyg ska kunna skrivas.
Patienterna ska veta att att de har rätt att läsa sin patientjournal och att uppgifter inte
får lämnas ut utan dennes medgivande som huvudregel.
Alla skador ska dokumenteras skriftligt och helst med hjälp av fotografering. Undersökningen ska göras mycket noggrant. Även alla mindre, ej behandlingskrävande
skador ska beskrivas. En bedömning av smärtupplevelserna måste göras. Röntgenbilder kan användas för att visa interna skador och benbrott.
Rättsmedicinalverket har upprättat riktlinjer för hur dokumentation av skador bör
utföras och hur rättsintyg ska upprättas. Informationen finns på www.rmv.se, sökord
rättsintyg.
63
Hälso- och sjukvårdens samt tandvårdens ansvar
Provtagning
Om en person utsatts för sexuellt övergrepp ska relevanta prover tas. Speciellt Rapekit finns att tillgå på Akutmottagningen och Kvinnoklinikens akutmottagning och
innehåller nödvändig provtagningsutrustning. Undersökning kan även utföras på infektionskliniken om personen redan har en etablerad kontakt där.
Vid misstanke om drogpåverkan ska ändamålsenliga prover tas.
Återbesök
Patienten ska ges en återbesökstid så snart som möjligt. Ibland framträder skadorna
först efter något dygn och bör då dokumenteras på nytt.
Även om inte patienten visar några tecken på kris bör hon förberedas på att reaktionen
kan komma senare och erbjudas en kuratorskontakt.
Det är viktigt att god tid är avsatt för besöket. Kvinnan måste få känna att hon i sin
egen takt får samtala om sin upplevelse.
Vid Kvinnokliniken erbjuds patienten tid till sexologiskt utbildad barnmorska för uppföljning och ny provtagning.
6.3 Om det finns barn
I ett hem där en förälder blir slagen är barnens situation svår och otrygg. Risken är
stor att miljön har en negativ inverkan på barnens utveckling och hälsa. Kontakt med
socialtjänsten måste övervägas. Barnen har rätt till skydd och stöd.
Det är socialnämndens uppgift att utreda hemförhållandena och bedöma behovet av
hjälp för barnet. Det är viktigt att förmedla till den utsatte föräldern, att en kontakt
med socialtjänsten i första hand innebär ett erbjudande om stöd och hjälp, inte ett
tvångsomhändertagande.
När misstanke finns om att barn far illa är sjukvårdspersonal skyldig att omgående
göra anmälan till socialtjänsten enligt Socialtjänstlagen, vilket också hänvisas till i
Hälso- och Sjukvårdslagen. Ring, skriv eller faxa till socialnämnden i resp. stadsområde, som kan nås via växel: 040-34 10 00. Kvällstid och helg kontaktas Social jour:
040-34 56 78.
På www.malmo.se/valdirelation finns Malmö stads blankett för anmälan om
barn som far illa. Region Skånes motsvarande blankett finner du på: www.skane.se/
barnsomfarilla.
Här finns också regionens riktlinjer i mötet med barn som upplevt våld.
64
Hälso- och sjukvårdens samt tandvårdens ansvar
Är du osäker kan du samtala med socialtjänsten utan att nämna barnets namn. Du kan
också rådgöra med överordnad, sjukvårdens jurist eller med kurator. Har ett barn blivit
misshandlat ska barnläkare kontaktas för dokumentation av skadorna. Det gäller också
vid misstanke om sexuella övergrepp på barnet. Anmälningsskyldighet gäller barn
upp till 18 år.
6.4. Våld under graviditeten
Det är inte ovanligt att våldet debuterar under graviditeten. I och med det väntade
barnet förändras relationen mellan de blivande föräldrarna som kommer i en helt
ny livssituation. För de allra flesta par är detta något naturligt, men det barn som var
tänkt som ett bekräftande av kärleken kan också börja upplevas som ett hot.
Mödravården har en viktig funktion i att stödja blivande föräldrar. Det är viktigt att
personal inom mödravården uppmärksammar riskerna för våld under graviditeten
och vågar fråga de blivande mödrarna vid tecken på våld. Mödrarna kan då få extra
stöd och hjälp.
För gravida missbrukande kvinnor finns ambulatoriegruppen, en samverkansgrupp
mellan socialtjänst och sjukvård. Framkommer det att en gravid kvinna missbrukar
alkohol eller droger ska gruppen kontaktas. Kvinnan får då särskilt stöd under graviditeten och följs upp extra noga för att undvika risken för skador på det väntade barnet.
Syftet är också att försöka hjälpa den blivande mamman.
Se resurskatalogen för mer information; www.malmo.se/valdirelation.
6.5 Vårdsökande och hantering av personuppgifter
Det kan behövas särskilda rutiner för personer med skyddade personuppgifter, för att
försäkra sig om att uppgifter om personen inte kommer i obehöriga händer.
I kontakt med personer som har skyddade personuppgifter, tänk på att:
•Inte registrera adress i journalsystemet
•Kom överens med patienten om hur kontakten ska se ut; speciell kontaktperson,
postgång, undvika att ropa upp personens namn i väntrummet osv.
•Informera patienten om att hon/han har rätt att få sin journal/delar av journalen
spärrad så att ingen annan vårdpersonal kan se den utan patientens samtycke
•Skriv hellre pappersrecept än e-recept
•Lämna helst tider personligen vid besök eller via telefon. Om patienten har post
förmedling via Skatteverket, tänk på att postgången då är fördröjd.
Du kan läsa mer om skyddade personuppgifter under 7.5.
65
Hälso- och sjukvårdens samt tandvårdens ansvar
Den som är kvarskriven har rätt att söka vård var hon/han än befinner sig och kan i
kontakten med sjukvården eller annan myndighet visa upp kvarskrivningsbeslutet från
Skatteverket. Även personer som beviljats sekretessmarkering kan visa upp beslut om
detta i kontakt med myndigheter eller sjukvård.
En person som har fingerade personuppgifter, d.v.s. ny identitet kan välja att röja sin
gamla identitet för att sjukvården ska kunna begära in tidigare journaler. Det riktiga
personnumret får inte registreras i den nya journalen!
Om en vårdsökande tillhör ett annat landsting har personen rätt till akut hjälp och betalar den vårdavgift som gäller i det landsting som hon/han befinner sig i. Om personen är i behov av längre specialistvård eller vårdkontakt krävs avtal/överenskommelse
med landstinget som personen tillhör. Det är viktigt att sjukvården har förståelse för
att personer på grund av sin hotbild inte kan uppsöka vård där de är folkbokförda
eller listade i vanliga fall.
Om en person av säkerhetsskäl inte kan vända sig till sin vanliga vårdcentral kan personen lista om sig på en annan vårdcentral och därmed även undvika en högre avgift.
Den lägre avgiften gäller från och med dagen efter att personen listat om sig.
Personer utan uppehållstillstånd, asylsökande och så kallade papperslösa har rätt till
akut sjukvård. Barn utan uppehållstillstånd har rätt till samma sjukvård som andra
barn i Sverige. Läs mer om detta i kapitel åtta.
6.6 Checklista
•Ta dig an personen utan dröjsmål. Lämna inte personen ensam.
•Samtala med och undersök personen i enrum, en medföljande partner/”vän” kan
vara den som utövat våldet.
•Ha förståelse för om personen har önskemål om vilken sjukvårdspersonal som ska
utföra undersökningen.
•Använd auktoriserad tolk vid behov. Anhöriga bör inte tolka med tanke på rätts intygets juridiska giltighet och personens säkerhet. Fler tips om tolk finns på sidan 10.
•Fråga rakt på sak om personen blivit utsatt för våld, gärna rutinmässigt. Tänk på
att personer som söker för diffusa symptom kan ha varit utsatta för övergrepp. I
kapitel två finns exempel på frågeformuleringar.
•Förklara läkarundersökningen och rättsintygets betydelse.
66
Hälso- och sjukvårdens samt tandvårdens ansvar
•Glöm inte att dokumentera tecken på att våld har förekommit, även om personen
vid tillfället säger att hon inte vill anmäla.
•Finns en hotbild, hjälp till att kontakta socialtjänsten, polisen, Kriscentrums jour telefon, eller kvinnojour. Personens trygghet är en mycket viktig aspekt av omhändertagandet.
För kontaktuppgifter se Resurskatalogen www.malmo.se/valdirelation.
•Informera om rättigheter och möjligheter till skydd av olika slag.
•Erbjud inläggning på kliniken om inget annat är möjligt. Även minderåriga barn
bör vid behov ges möjlighet att övernatta tillsammans med sin förälder.
•Fråga om barnen. Kontakt med socialtjänsten måste övervägas. Barnen har rätt till
skydd och stöd. När misstanke finns om att barn far illa är sjukvårdspersonal enligt
lag skyldig att omgående göra anmälan till socialtjänsten.
Det är viktigt att förmedla till den utsatte föräldern att en kontakt med socialtjänsten
i första hand innebär ett stöd, inte ett tvångsomhändertagande. Vid misstanke om
att barnen far illa, anmäl på speciell blankett (se 6.3 för hänvisning).
•Erbjud fortsatt samtalskontakt.
•Ge tid till kurator direkt i handen.
•Ge återbesökstid för att följa upp personens situation.
67
68
rättväsendets ansvar
Fotograf: Helena Bodis
7.
Rättsväsendets ansvar
7. Rättsväsendets ansvar En anmälan om brott till polisen kan inkomma av många anledningar och från olika
källor, inte minst när någon blivit utsatt för våld i sin relation. En del anmäler inte för
att de tror att det inte kommer att leda någon vart, att situationen inte blir bättre av en
anmälan eller att våldet kommer att eskalera.
Skälen till att göra en polisanmälan kan skilja sig åt. Det kan vara en markering att
personen fått nog, rädsla för sitt liv, barnens välmående eller att andra har drabbats.
Utredningen och rättsprocessen kan vara lång och känslomässigt svår att ta sig igenom. Ibland leder det till att målsägande inte vill medverka i utredningen vilket ställer
krav på teknisk bevisning, dokumentation eller andra vittnen för att åtal ska kunna
väckas. Dessa faktorer kräver att de som anmäler eller är misstänkta, barnen och andra
inblandade blir väl bemötta och får stöd genom rättsprocessen för att orka med.
I denna handbok används mäns våld mot kvinnor som exempel eftersom det numerärt är det mest vanligt förekommande i dessa sammanhang. Våld kan dock förekomma i alla relationer oavsett kön. Om detta kan du läsa mer i kapitel två. Det är viktigt
att i alla lägen låta individens situation och egna önskemål avgöra vilka åtgärder som
ska vidtas. Eventuella skillnader lyfts fram efter hand.
Rikspolisstyrelsen och Åklagarmyndigheten har tagit fram handböcker för hur brott
i nära relation ska hanteras inom respektive verksamheter. Detta kapitel är menat
som en kunskapsöversikt och ersätter inte gällande riktlinjer för personal inom rättsväsendet.
7.1 Brottsutredningen
Vem kan göra en polisanmälan?
Misshandel och hot faller under allmänt åtal. Detta innebär bland annat att polisanmälan kan göras av kvinnan själv, men även av andra, som polis, grannar, anhöriga,
eller vänner.
Tjänstemän som socialsekreterare, förskollärare, kuratorer m.fl. kan hjälpa till med polisanmälan, men får enligt huvudregeln inte anmäla mot kvinnas vilja om hon fyllt 18
år. Handlingar, som kan styrka kvinnans uppgifter och rättsintyg får inte heller lämnas
till polisen utan medgivande från kvinnan. Undantag från regeln att inte anmäla
mot den utsattes vilja finns i Offentlighets- och sekretesslagen. Undantaget gäller minderåriga under 18 år, som utsatts för brott i 3:e, 4:e eller 6:e kapitlet brottsbalken, t ex
misshandel, olaga frihetsberövanden, våldtäkt, otuktsbrott och koppleri samt misstänkta brott som avses i lagen med förbud mot könsstympning mot kvinnor. Där ska
enligt huvudregeln anmälan göras.
69
Rättsväsendets ansvar
Vid misstanke om brott där lägsta strafftiden är ett år har personal i hälso- och sjukvård
och socialtjänst rätt, men inte skyldighet, att polisanmäla och att lämna ut handlingar
och uppgifter. Exempel på sådana brott är grov misshandel, rån, mord, mordbrand,
dråp, våldtäkt och försök till våldtäkt, människorov, grovt koppleri och mordbrand.
Inom kommunen och sjukvården finns jurister som anställda kan rådfråga om det
råder tveksamhet kring bestämmelserna i Offentlighets- och sekretesslagen. I frågor
kring brottutredningen kan polis eller åklagare rådfrågas.
Var gör man en polisanmälan?
En polisanmälan kan göras på vilken polisstation som helst i Sverige. Förundersökningen utförs dock i det polisområde där brottet begåtts. Polisområde Malmö omfattar Malmö och Burlöv.
Anmälan bör göras personligen och så fort som möjligt efter att brottet begåtts. Detta underlättar för att eventuella skador ska kunna dokumenteras. En åklagare kan då
också kontaktas och en misstänkt gärningsperson kan kallas till förhör utan dröjsmål.
Kriminaljouren finns i polishuset på Davidhallstorg och kan ta emot anmälningar
dygnet runt, även helgdagar.
Anmälan kan även göras skriftligen till en polismyndighet. Av anmälan skall framgå
vem som utsatts för brott, vad som hänt, var det hänt och vem som misstänks. Personuppgift på den som lämnat in anmälan bör också framgå.
En anmälan kan också göras via polisens nationella telefon: 114 14. Anmälan tas då
upp och förmedlas vidare till utredande sektion.
Hur gör man i akuta fall eller vid nyligen inträffad misshandel?
Ring SOS, 112 och begär polisen om en person blir utsatt för våld. En polispatrull
skickas då till platsen. Tänk på att lämna adressuppgift, eventuell portkod och andra
upplysningar som är viktiga t ex om vapen används.
Om gärningsmannen inte är kvar på platsen går det bra att ringa 114 14.
7.2 Polisens ansvar
7.2.1 Målsättning och samverkan
Polismyndighetens övergripande ansvar är att upprätthålla ordning och säkerhet för
allmänheten. Polisområde Malmö har satt upp mål för samverkan och metoder i utredningsarbetet för att effektivisera och se till att underlätta och förkorta brottsprocessen
för de som utsatts för våld i nära relation. Inom ramen för detta arbetar polisen för att
70
Rättsväsendets ansvar
hot och riskanalyser ska upprättas vid brott som gäller grov kvinnofridskränkning och
grov misshandel mot kvinna/man i nära relation, olaga förföljelse samt utifrån behov.
Till målen hör även förbättrat bemötande av brottsoffer genom exempelvis bättre
informationsrutiner, samarbete med kommun och stödorgansationer och riskanalyser
på individnivå. (Polisområde Malmö, handlingsplan 2013).
Malmö – Trygg och säker stad (2012-2016) är en samverkansöverenskommelse mellan polisområde Malmö och kommunen vars syfte är att öka känslan av trygghet och
minska brottsutsattheten bland invånarna. Arbete mot våld i nära relation och stöd till
brottsutsatta är en del av detta.
På Koncept Karin finns, förutom polisens Familjevåldssektion, socialtjänst i form av
Kriscentrum; för barn, ungdomar och vuxna, Kriscentrum Boende Heders rådgivningsverksamhet, Frivården Malmö och vid behov rättsmedicin. Avsikten är att verksamheter som människor behöver komma i kontakt med vid polisanmälan om våld i
nära relation ska finnas tillgängliga i samma lokal samt underlätta samverkan mellan
verksamheterna.
7.2.2 Arbetsuppgifter, metoder och rutiner
I rättegångsbalken framgår att när ett brott kommer till polisens kännedom skall anmälan upptas och förundersökning inledas. Eftersom våld i nära relation faller under
allmänt åtal är det inte den utsatte som avgör om brottet skall utredas.
Då anmälan om våld i nära relation inkommer till polisen skall den behandlas med förtur. Vid misstanke om brott skall anmälan göras av patrullen. Då anmälan upprättas
ställs bland annat en fråga om hotbild mot anmälaren eller dennes närstående som
inte kan kringgås. Är bedömningen att den utsatte är i behov av skydd lämnas ärendet
till BOSAM (Polisens Brottsoffersamordnare). BOSAM kan då göra en strukturerad
bedömning enligt Skånemodellen, och kan med hjälp av den lokala personsäkerhetsgruppen hjälpa den brottsutsatte med olika skyddsåtgärder som t ex larmpaket eller
verkställa kontaktförbud efter beslut från åklagarmyndigheten (se mer om Skånemodellen i kapitel två och kontaktförbud under 7.6.)
Åtgärdskort
Patrullen på plats följer ett Åtgärdskort (Rikspolisstyrelsen, 2012) som alltid medförs.
Av detta framgår polisens arbetsuppgifter och åtgärder vid en första kontakt med
personer som utsatts för våld i nära relation.
71
Rättsväsendets ansvar: Åtgärdskort – brott i nära relation 2012
ÅTGÄRDSKORT – BROTT I NÄRA RELATION 2012
Att tänka på
•Se till att parterna/vittnen är utom synhåll/hörhåll från varandra
•Finns gripandeskäl?
•Fotografera, videofilma och/eller skissa av brottsplatsen (husrannsakan)
•Kriminaltekniker till platsen? Avspärrning (27 kap. 1515 § RB)?
•Beslag, anteckna var godset hittades. Vapen/tillhyggen? Datorer, dagboks anteckningar, mobiltelefoner, telefonsvarare m.m.?
Avrapporterings-PM
•Brottsplatsen – dokumentera
•Personerna på platsen. Beskriv situationen, skador, berusade/påverkade,
uttalanden. Utförlig dokumentation om barn som bevittnat våld.
Målsäganden
•Låt förhöret ta den tid som behövs. Videofilma förhöret – frivillig medverkan.
•Gärningsbeskrivning.
•Var har brottets begåtts?
•Har ofrivillig sexuell handling förekommit?
•De inblandades relationer?
•Hur vill målsäganden bli kontaktad?
•Har målsäganden berättat för andra – vittnen? Har någon sett skador?
•Målsägandebiträde.
•Kontaktförbud.
Dokumentation av målsägandens skador
•Filma/fotografera. Målsäganden bör inte säga något vid filmning av skador. Notera i PM om målsäganden inte vill bli filmad/fotograferad. Beskriv ändå skadorna noggrant.
•Inhämta medgivande till journalanteckningar och rättsintyg.
•Läkar- och rättsmedicinsk undersökning för dokumentation om ej behov av akut vård.
Målsägandens beskrivning av misstänkt
•Tidigare hot/våld? Mot annan än målsägande?
•Problem i förhållandet? Upptrappning av våld?
•Förekommer alkohol, droger? Omfattning?
•Psykisk ohälsa?
•Har barn bevittnat våld denna gång eller tidigare? Vittnen, t ex släkt, vänner, bekanta och grannar
•Tidigare iakttagelser? Relation till de inblandade?
•Överväg dörrknackning
72
Rättsväsendets ansvar: Åtgärdskort – brott i nära relation 2012
Misstänkt
•Videofilma gärna förhöret (28 kap. 14 § RB). Underlätta om misstanke, informera om rätt till försvarare vid förhöret (24 kap. 8 § RB).
•Kroppsbesiktning (28 kap. 12 § RB). Dokumentera eventuella skador noggrant, även avsaknaden av skador, alkohol- och narkotikapåverkan. Filma/fotografera.
•Rättsmedicinsk undersökning.
•DNA-topsning. (FU-ledarbeslut)
Är det ett hedersrelaterat brott?
•Försök att få kontroll i bostaden, dämpa upprörda yttringar framför allt mot offret.
•Vad grundas misstanken om hedersbrott på?
•Kollektivt brott – flera gärningsmän?
•Gör noggrann dokumentation om vilka som finns i och kring bostaden.
•Självmord, fall- eller trafikolycka? Hedersrelaterat?
•Låt aldrig en släkting eller vän till familjen tolka.
Är det ett brott i samkönad parrelation?
•Personen framför dig kan vara homo-, bisexuell eller transperson.
•Fråga vem personen lever med. Tänk på att det kan vara första gången som personen berättar om sin sexuella läggning.
Kom ihåg
•Åklagaren är alltid förundersökningsledare.
•Som patrull är ni de första utredarna på plats.
•Ta tillvara för- och nackdelar för bägge parter.
•Brottet lyder under allmänt åtal.
•Finns barn under 18 år? Underrättelse till socialnämnden (14 kap. 1 § SoL). Barn ska registreras som vittne i anmälan.
•Markera i RAR om målsäganden kan antas vara i behov av eller önskar brottsofferstöd.
•Samtliga telefonnummer, dag- och kvällstid.
•Tolk, vilket språk?
•Övrigt stöd: socialtjänst, släkt, vänner, kyrkan, ideella organsationer.
•Riskanalys, t ex SARA, PATRIARK?
73
Rättsväsendets ansvar
Utredningar om våld i nära relation och sexualbrott
Utredningar om partnervåld där parterna lever ihop eller har gemensamma barn och
har levt ihop, allt familjerelaterat våld mot barn och samtliga sexualbrott görs enligt
huvudregeln av polisens Familjevåldssektion på Koncept Karin. De handlägger även
de kontaktförbud som är knutna till dessa ärenden. Utredningarna leds av en åklagare.
Övriga brott om våld i nära relation mot vuxna, till exempel vuxna barn mot förälder,
handläggs av kriminaljouren.
Anmälningar upprättas av polispatruller eller på Kriminaljouren, som är en avdelning
med bemanning dygnet runt.
När en anmälan kommer till Familjevåldssektionen kontaktas omedelbart åklagarmyndigheten som utser en ansvarig åklagare (förundersökningsledare). Det är åklagaren
som ger direktiv om hur förundersökningen skall bedrivas, vem som ska förhöras
och vilket material som ska samlas in. Syftet med förundersökningen är att utreda
om brott begåtts, vem som skäligen kan misstänkas för brottet och om det föreligger
tillräckliga skäl för åtal.
I utredningen ska förhör hållas med alla parter och eventuella vittnen. Uppgifter från
andra myndigheter och berättelser som kvinnan lämnat vid tidigare besök som visar
på upprepat våld ska samlas in. Bevis ska säkras. Noggrann dokumentation ska ske.
Att göra en utredning är ofta svårt – kvinnan kan vara rädd för att berätta vad som
hänt - och i regel saknas vittnen.
Dokumentera skador
Det är mycket viktigt att eventuella skador blir dokumenterade. På Koncept Karin
finns möjlighet för rättsmedicinsk läkare att undersöka och dokumentera skador samt
säkra bevis på brott. Behövs en mer omfattande undersökning kör polisens utredare
kvinnan till rättsmedicin i Lund. Vid sexuellt våld mot en kvinna kan undersökning
genomföras på Kvinnokliniken.och mot en man på akutkliniken.
Även om en polisanmälan inte görs är det viktigt att dokumentera skador av läkare
på vårdcentral eller akutmottagning eftersom det längre fram kan bli aktuellt att gå
tillbaka och kontrollera journaler.
Yrkesverksamma som t ex inom socialtjänsten ser skador bör också dokumentera
dessa och notera vilken dag och vad som sades om skadans uppkomst. Detta är viktigt
med tanke på eventuellt vittnesmål i en rättegång.
74
Rättsväsendets ansvar
7.2. Rättsväsendets ansvar för barn
Barn som har utsatts för brott eller varit vittne till våld har rätt till stöd och hjälp. Barn
som upplevt våld är i en mycket svår situation och de är i ordets rätta bemärkelse offer.
Brott mot barn är svåra att utreda bl.a. därför att barn inte har samma möjligheter som
vuxna att påtala brott. Det är därför viktigt att så långt som möjligt uppmärksamma
barnen då man kommer i kontakt med brott inom familjen.
Polispatrullen som kommer till platsen tar upp en anmälan om brott i nära relation
om det finns skäl att misstänka att det begåtts ett sådant brott. I samband med detta
dokumenteras även i anmälan hur familjebilden ser ut, hur många barn som finns i
familjen, ålder på barnen etc. Finns det konkret anledning att misstänka att brott även
förövats mot barn i familjen t ex våld eller hot, skall anmälan tas upp och förundersökning inledas även för brottet mot barnet.
Varje polis ska bemöta de inblandade parterna med stöd och hjälp samt ha kunskap
om vilka samverkande myndigheter och frivilliga organisationer som kan lämna stödjande åtgärder.
Vid misstanke om att barn far illa skall detta anmälas till socialnämnden enligt 14
kap. 1 § SoL. Malmös stads blankett för anmälan när barn far illa finns på www.
malmo.se/valdirelation.
Försök om möjligt att tala med barnen enskilt så att de får ge sin bild av situationen.Förhör med barnet hålls företrädesvis under förundersökningen. Dokumentera vad som sägs.
Är inte detta möjligt beskriv omständigheterna på platsen. Det är viktigt för en eventuell
fortsatt brottsutredning att man inte diskuterar detaljer med barnet inför en eventuell
gärningsman. Låt barnen känna att vi är till för dem och för att se till att de har det bra.
Dokumentera eventuella skador på barnet eller ta barnet till läkarundersökning. Fotografera eller videofilma.
Förundersökning
Brott mot barn handläggs med förtur och ska enligt 2 a § i förundersökningskungörelsen:
… bedrivas särskilt skyndsamt, om brottet riktats mot målsägandens liv, hälsa, frihet
eller frid och det för brottet är föreskrivet fängelse i mer än sex månader.
Förundersökningen skall vara avslutad och beslut fattat i åtalsfrågan så snart det kan
ske och inom tre månader efter den tidpunkt då det finns någon som är skäligen
misstänkt för brottet. Tidsfristen får överskridas endast om det är motiverat med hänsyn till utredningens beskaffenhet eller andra särskilda omständigheter. Förordning
(2001:1002).
75
Rättsväsendets ansvar
När en anmälan kommer till Familjevåldssektionen kontaktas omedelbart åklagarmyndigheten som utser en ansvarig åklagare (förundersökningsledare). Denne ger
direktiv om hur förundersökningen skall bedrivas. Syftet med förundersökningen är
att utreda om brott begåtts, vem som skäligen kan misstänkas för brottet och om det
föreligger tillräckliga skäl för åtal.
I en barnvänlig miljö på Koncept Karin samarbetar Familjevåldssektionen, åklagare
och Kriscentrum Malmö för barn och ungdomar. Rättsmedicin och socialtjänst kan
vid behov kallas in. Syftet med samarbetet är att barnet så lite som möjligt ska behöva
färdas mellan olika verksamheter och även underlätta samverkan mellan yrkesgrupperna.
Ifråga om barnutredningar är det viktigt att höra den eller de personer som barnet
berättat för först. På Koncept Karin bestämmer familjevåldsåklagare i samråd med
Kriscentrum för barn och ungdomar och polisens utredare hur förundersökningen
ska gå till. Vid behov medverkar även socialsekreterare och den som fått barnets inledande uppgifter samt eventuellt en person som känner barnet och barnets vardag på
förskola eller skola och som kan följa med barnet till förhör.
Alla polisförhör med barn sker på Koncept Karin där det finns speciellt utrustade
videoförhörsrum som hålls av för uppgiften särskilt utbildade utredare. Förhör med
barn under 15 år filmas för att kunna spelas upp i rätten. Barnet behöver på så vis inte
närvara vid rättegången. Detta ställer dock krav på att förhören är av god kvalitet utan
ledande frågor. Det förekommer dock att barnet närvarar vid huvudförhandlingen.
Det avgörs av brottets allvar, relation till den tilltalade och hur nära 15-årsdagen barnet är samt barnets mognad.
Finns den misstänkte inom familjekretsen eller i barnets närvaro i övrigt skall om
möjligt samtalet med barnet hållas utan den vuxnes närvaro. Tingsrätten kan efter en
begäran från åklagaren utse en särskild företrädare för barnet att tillvarata dess rätt. En
särskild företrädare har rätt att besluta om åtgärder för barnet utan vårdnadshavarens
samtycke, t ex förhör, läkarundersökning eller ansökan om skadestånd.
Om socialsekreterare närvarar vid förhör bör resultatet av samtalet inte delges de
vuxna i detalj. Endast då information ligger till grund för en insats ska den delges.
Polisens utredare håller förhör med den misstänkte/misstänkta utifrån det som framkommit i förhöret med barnet.
Brottsskadeersättning
Barn som drabbats av brott som inte leder till att skadestånd betalas ut kan ha rätt till
brottsskadeersättning. Ersättningen ska täcka de kostnader som uppstår i samband
med de skador som barnet fått då det utsatts för brottet, om dessa inte täcks av försäkring.
76
Rättsväsendets ansvar
Barn som bevittnat brott kan också ha rätt till brottsskadeersättning. Kriterier för
detta är som regel en fällande dom och dokumentation helst i förundersökning, gärningsbeskrivning eller dom som visar att barnet sett eller hört brottet.
Ansökan om brottsskadeersättning görs till brottsoffermyndigheten senast två år efter
avkunnad dom. Vårdnadshavaren, eller vid gemensam vårdnad, båda vårdnadshavarna
ska skriva under ansökan. Om en vårdnadshavare inte vill skriva under kan överförmyndarnämnden utse en god man som ansöker om brottsskadeersättning för barnet.
7.3 Åklagarmyndighetens ansvar
7.3.1 Målsättning och utvecklingsarbete
För åklagarmyndigheten är våld i nära relationer ett av fem prioriterade områden,
tillsammans med sexualbrott, brott mot barn där lagstadgad frist gäller, unga lagöverträdare och grov organiserad brottlighet. I utredning av vålds- och sexualbrott i nära
relationer och mot barn implementerar myndigheten ett arbetssätt som identifierats
genom metodutvecklingsarbete.
Åklagare medverkar vid målsägandeförhör med barn under 15 år i ärenden avseende
sexualbrott och våld i nära relationer. Det första förhöret i ärende om sexualbrott och
våld i nära relationer ska hållas skyndsamt. Riktvärdet är 14 dagar från anmälan, ett
mål som uppnås i Malmö.
Under 2013 har myndigheten utvärderat och utvecklar arbetet om hedersproblematik
vid brott i nära relation samt kring handläggning av kontaktförbudsärenden. Myndigheten har även vidtagit åtgärder för att möjliggöra uppkoppling med videokonferens
mot barnahus (Malmös motsvarighet till barnahus är Koncept Karin).
7.3.2 Åklagarmyndighetens ansvar och uppgifter
På åklagarmyndigheten i Malmö arbetar ett team av åklagare som är specialiserade på
våld i nära relation och har ett nära samarbete med Familjevåldssektionen på Koncept
Karin. Åklagare finns bland annat tillgängliga varje förmiddag på Koncept Karin för
ärendedragning.
Åklagarmyndigheten har en definition av våld i nära relation som även omfattar vuxna
barns våld mot sina föräldrar och partnervåld där parterna inte levt tillsammans eller
har gemensamma barn. Familjevåldsåklagarna samarbetar därför även med andra utredande sektioner inom polisen.
Brott som avser våld eller hot i nära relation samt sexualbrott faller under allmänt åtal.
Det innebär att åklagaren är skyldig att åtala den misstänkte om bevisningen är tillräckligt stark oavsett vad målsäganden vill. Åklagaren ansvarar för förundersökningen
77
Rättsväsendets ansvar
och kan när det finns skäl för detta anhålla den som misstänks för brottet. Har den
misstänkte anhållits måste åklagaren senast tredje dagen efter anhållandet lämna in en
häktningsframställning till tingsrätten. Inom 96 timmar efter gripandet måste häktningsförhandling hållas i tingsrätten. För anhållande eller häktning krävs i första hand
att det föreligger sannolika skäl eller skälig misstanke i kombination med att minst ett
av följande kriterier är uppfyllda:
•risk för att den misstänkte avviker eller på annat sätt undandrar sig lagföring eller
straff
•risk för att den misstänkte undanröjer bevis eller på annat sätt försvårar utredningen
•risk för fortsatt brottslighet
Vid våld i nära relation är det oftast det andra kriteriet som används - risken för att
våldsutövaren försöker påverka den utsatte eller vittnen och därmed utredningen.
Målsägandens skadeståndskrav, talan om enskilt anspråk, kan då tas upp samtidigt
med brottmålsrättegången.
7.4. Rättegång
Rättegång hålls i tingsrätten och, om domen överklagas, även i hovrätten. Huvudregeln
i svensk rättspraxis är muntlighetsprincipen, d v s att det är det som framkommer
under rättegången som är underlaget för domen. Det är nödvändigt att målsäganden
hörs vid rättegången, så att den åtalade/dennes försvarare får möjlighet att ställa frågor.
Om målsägande känner så stor rädsla för den åtalade att hon inte kan berätta om vad
hon utsatts för i hans närvaro, kan tingsrätten besluta att förhöret med målsägande
skall äga rum utan att den åtalade är närvarande i rättssalen. Den åtalade får då lyssna
till förhöret i ett särskilt medhörningsrum och målsägande kan undgå att möta honom.
Det som framkommit under förhör läses eller spelas som regel inte upp om det inte
är så att det målsägande säger i rätten skiljer sig från det som sagts under förhör. Åklagaren kan använda sig av dokumentationen i de fall målsägande har svårt att minnas
olika händelser, t ex specifika omständigheter eller vid upprepad misshandel.
Som huvudregel behöver man numera inte höras på nytt i hovrätten, utan förhöret som
hölls i tingsrätten spelas upp (ljud och bild). I enstaka fall kan det dock bli aktuellt
med ett nytt förhör i hovrätten. Om målsäganden är under 15 år eller har en allvarlig intellektuellt funktionsnedsättning behöver denne inte närvara i rätten utan förhöret kan istället spelas upp. Detta
innebär dock att bevisvärdet kan bli något lägre. Det förekommer dock att barnet närvarar vid huvudförhandlingen. Det avgörs av brottets allvar, relation till den tilltalade
och hur nära 15-årsdagen barnet är samt dess mognad.
78
Rättsväsendets ansvar
På www.rattegangsskolan.se finns filmer och information om hur en rättegång går till.
Här finns också information om vittnesstöd under rättegången för målsägande och
eventuella vittnen.
7.5 Stöd och skydd i rättsprocessen
Rättsprocessen är krävande och tiden kan bli lång från anmälan tills målet är färdigt.
På Koncept Karin finns Kriscentrum Malmös socialsekreterare som ringer upp de
som enligt anmälan blivit utsatta för brott med erbjudande om stöd i form av samtal, praktisk hjälp, hjälp till skyddat boende och information. Socialsekreterarna på
Koncept Karin försöker nå den utsatte inom ett dygn, lyckas de inte lämnas ärendet
återigen till polisen som gör en bedömning om det finns skäl till att uppsöka personen
för att se till att inte ytterligare brott begås.
Även de som misstänks för brott får av polisen erbjudande om kontakt med Kriscentrum på Koncept Karin som kontaktar den misstänkte om han/hon lämnar samtycke.
Frivården kontaktar de som häktats med information och erbjudande om behandling.
Frivården gör även riskbedömningar som kan ligga till grund för eventuell påföljd vid
fällande dom.
Socialsekreterarna på Koncept Karin bistår även polisen i deras skyddsbedömningar.
När en person berättar att han/hon blir hotad eller misshandlad måste det göras en
bedömning av om det finns ett skyddsbehov. Utifrån personens egen uppfattning och
beskrivning av situationen skall denne alltid informeras om vilka olika möjligheter till
skydd och stöd som finns. Det är viktigt att personen får en realistisk bild av detta, för
att undvika risk för större fara.
Åklagare och polis har att bevaka målsägandens rätt till målsägandebiträde, kontaktförbud, trygghetspaket och annan hjälp i den juridiska processen, men det är också
viktigt att socialarbetare, kuratorer och andra som möter personer som utsätts för
våld i nära relation känner till och informerar dem om deras rättigheter.
Målsägandebiträde
Ett målsägandebiträde är en juridiskt kunnig person, vanligtvis advokat eller biträdande jurist. Det viktiga är att målsägandebiträdet har god kännedom om brottmålsprocessen och att kvinnan har förtroende för biträdet. Kvinnan kan rådgöra med sitt
målsägandebiträde kring målet utan att detta läggs till förundersökningen. Den som
har utsatts för brott i nära relation har som regel alltid rätt till målsägandebiträde.
Ett målsägandebiträde ersätts med statliga medel och kostar inget för målsäganden.
Kvinnan kan begära att få målsägandebiträde, redan när hon anmäler brottet. Polis
och åklagare har skyldighet att upplysa målsäganden om möjligheten till målsägandebiträde. Tackar kvinnan ja till detta erbjudande gör åklagare en framställning till
tingsrätten, som beslutar i frågan.
79
Rättsväsendets ansvar
Målsägandebiträdet ska ge en våldsutsatt kvinna information, stöd och hjälp samt
tillvaratar hennes intressen i målet både under förundersökningen och i en eventuell
rättegång. Målsägandebiträdet bör också informera kvinnan om att hon kan vända sig
till Kriscentrum, kvinnojour, brottsofferstöd och sjukvården för hjälp. Biträdet skall
också hjälpa till att föra en eventuell skadeståndstalan. Om kvinnan inte har något
målsägandebiträde för åklagaren hennes talan. Målsägandebiträdets arbetsuppgifter
avslutas i och med rättegången.
Stödperson
En stödperson (20 kap. 15 § och 23 kap. 10 § rättegångsbalken) fungerar som personligt stöd för kvinnan under förundersökning och rättegång. Kvinnan bestämmer själv
om hon vill ha en stödperson och utser själv denna. Stödpersonens viktigaste uppgift
är att genom sin närvaro under förundersökning och rättegång ge målsäganden trygghet och stöd. Stödpersonen kan även hjälpa målsäganden i kontakt med t ex sjukvård, socialtjänst och försäkringsbolag. Det enda krav som ställs på stödpersonen är
att tingsrätten skall bedöma denna som lämplig och tillåta stödpersonen att vara med
under rättegången som personligt stöd för målsäganden. Det kan vara en god vän eller
annan närstående men även en socialarbetare, eller en kurator. Kvinnan kan ha både
stödperson och målsägandebiträde under processen. En stödperson får inte någon
ersättning för sitt arbete. En stödperson får inte heller ingripa i rättegången.
Behovet av stöd efter en rättegång och dom kan också vara mycket stort, särskilt om
gemensamma barn leder till behov av fortsatt kontakt mellan makarna.
Skyddsåtgärder
En del av skyddsåtgärderna i detta avsnitt utfärdas inte av verksamheter inom rättsväsendet men finns med här för att kunna ge en samlad överblick av möjliga åtgärder.
Kontaktförbud
Bestämmelserna om kontaktförbud regleras i lagen (1988:688) om kontaktförbud.
Kontaktförbud innebär att den som hotar, förföljer, trakasserar eller riskerar att utsätta
en annan person för brott förbjuds att besöka eller på något vis kontakta den som
fått beviljat ett kontaktförbud. I samband med att kvinnan anmäler att hon blivit hotad eller misshandlad kan hon ansöka om kontaktförbud. Åklagaren fattar vanligtvis
beslut inom en vecka och detta gäller högst 12 månader i taget. Kontaktförbudet kan
förlängas om det behövs. Ett kontaktförbud gäller båda parter och kan upphävas om
den som blivit beviljad kontaktförbud tar kontakt med den som förbudet gäller.
Kontaktförbud kan också meddelas i gemensam bostad i vissa allvarliga fall. Ett sådant kontaktförbud gäller högst två månader och innebär ett förbud att uppehålla sig
i den gemensamma bostaden. I undantagsfall kan ett sådant kontaktförbud förlängas
med högst två veckor i taget.
80
Rättsväsendets ansvar
En ansökan om kontaktförbud kan göras på vilken polisstation som helst. När ansökan
gjorts utreder polisen om det finns förutsättningar att besluta om kontaktförbud.
Beslutet om ett eventuellt kontaktförbud fattas sedan av åklagare och börjar gälla när
den som det avser delgetts beslutet.
Åklagare kan, om det föreligger skäl, besluta om utvidgat kontaktförbud där åklagaren även beslutar vilka förbudsområden som gäller, till exempel hemadress eller
arbetsplats. Endast fasta områden kan användas vilket är problematiskt om den våldsutsatte befinner sig på skyddad plats. Elektronisk fotboja med GPS kan användas för
att skärpa kontaktförbudet ytterligare, ett så kallat särskilt utvidgat kontaktförbud.
Frivården ombesörjer detta.
I äktenskapsskillnadsmål kan domstol besluta om kontaktförbud.
Polisens skyddsinsatser
Polismyndigheten kan till allvarligt hotade personer låna ut ett larmpaket. Larmpaketet
innehåller ett personlarm med GPS-funktion. Ansökan sker hos polismyndigheten
och utfärdas av polisens brottsoffersamordnare och personsäkerhetsgrupp som även
kan hjälpa till med andra typer av skyddsåtgärder.
Sekretessmarkering
Folkbokföringssekretess (Offentlighet- och sekretesslagen, 22 kap 1 §) innebär att en
markering införs i skattemyndighetens folkbokföringsregister. Markeringen innebär
att de myndigheter som har tillgång till uppgifter om den hotades eller den hotades
närståendes personnummer, namn, adress, civilstånd och barn inte får lämna ut dessa
utan att en speciell prövning sker.
Kriterier för att bli beviljad folkbokföringssekretess är att hotet ska vara aktuellt i
nuläget, hotet ska kunna styrkas genom intyg från polis, socialtjänst, skyddat boende
eller liknande samt att personen som ansöker måste flytta. Ett beslut om sekretessmarkering gäller i två år och måste sedan förnyas om skäl kvarstår. I annat fall hävs
sekretessmarkeringen.
Vissa yrkesverksamma, t ex åklagare eller socialsekreterare, kan bli aktuella för sekretessmarkering om de är utsatta för hot i sitt arbete. Här finns inget flyttkrav men
skyddet är då inte heller i sin fulla kraft eftersom adressen anses vara röjd.
Kvarskrivning
Kvarskrivning jml folkbokföringslagen (1991:481) 16 § ger ett högre skydd än sekretessmarkering. Kvarskrivning innebär att t ex en misshandlad eller hotad kvinna och
hennes familj kan folkbokföras på sin gamla församling och att den nya adressen förvaras manuellt hos sekretessgruppen på Skatteverket där ansökan om kvarskrivning
gjordes. Liksom vid sekretessmarkering kräver en kvarskriving att den som är i behov
av skydd flyttar.
81
Rättsväsendets ansvar
Eftersom en kvarskriven person fortsätter att vara folkbokförd på den gamla adressen
innebär detta att kontakt med sjukvård kan försvåras, erbjudande om förskoleplats
kommer från folkbokföringskommunen osv.
Efter beslut om kvarskrivning är den förföljde folkbokförd på den gamla adressen i
högst tre år. När det inte längre finns skäl för kvarskrivning ska den upphöra.
För ansökan om sekretessmarkering eller kvarskrivning kontaktas Skatteverkets sekretessgrupp som handlägger ärenden för den region personen tillhör. I Malmö finns
den sekretessgrupp som handlägger för Skåne, Blekinge, Kalmar och Kronobergs
län. Det går bra att rådgöra med dem vilket skydd som är bäst lämpat i individuella
situationer. Handläggaren kan sedan skicka ut ansökningsblanketter.
För både sekretessmarkering och kvarskrivning sker postgång via Skatteverket. Den
som vill skicka post till en person som har skyddad adress via Skatteverket kan lägga
sitt brev i ett kuvert märkt med personens personnummer. Postförmedlingen kan
innebära några dagars fördröjning av posten. Vid t ex tidsbokning bör avsändaren
lämna utrymme i tid med tanke på detta.
Fingerade personuppgifter
Ny identitet enligt (1991:483) lagen om fingerade personuppgifter är ett skydd som
används synnerligen restriktivt och beslutas av Rikspolisstyrelsen efter ansökan hos
Rikskriminalpolisen.
Beslutet innebär att en person får nytt namn och personnummer. Det finns ingen
koppling mellan den nya identiteten och den gamla som kvarstår i Skatteverkets register. Skatteverket har således inte heller kunskap om vem som har fingerade personuppgifter.
Beslutet gäller i högst 5 år och därefter får den skyddade tillbaka sin ursprungliga
identitet.
Byte av namn
Skatteverket handlägger ärenden gällande namnbyten som inte rör nybildade eller
gamla släktnamn, vilka handläggs av Patent- och registreringsverket. För mer information kring vad som gäller för namnbyte, se www.skatteverket.se och www.prv.se.
82
Rättsväsendets ansvar
7.6 Aktuell lagstiftning
Observera att lagtexten i detta kapitel avser situationen i december 2013 och kan
ha förändrats. Detta avsnitt är menat som en översikt till lagstiftning som berör
våld i nära relation och/eller sexuellt våld.
Brottsbalken
Brottsbalkens 3:e, 4:e och 6:e kapitel innehåller bestämmelser om olika former av
våldsbrott, brott mot frihet och frid samt sexualbrott.
Utdrag ur Brb 3 kap: Om brott mot liv och hälsa
1 § Den som berövar annan livet, döms för mord till fängelse på viss tid,
lägst tio och högst arton år, eller på livstid. Lag (2009:396).
2 § Är brott som i 1 § sägs med hänsyn till de omständigheter som föranlett gärningen eller eljest att anse som mindre grovt, dömes för dråp till
fängelse, lägst sex och högst tio år.
Sedan 2010 gäller inte längre regler om preskriptionstid för mord eller dråp, eller försök därom. Den tidigare preskriptionstiden, 25 år, gäller dock fortfarande i de fall då
gärningspersonen var under 21 år då brottet begicks (Brb kap 35, 2 §).
5 § Den som tillfogar en annan person kroppsskada, sjukdom eller smärta
eller försätter honom eller henne i vanmakt eller något annat sådant tillstånd, döms för misshandel till fängelse i högst två år eller, om brottet är
ringa, till böter eller fängelse i högst sex månader. Lag (1998:393). Preskriptionstid 5 år
6 § Är brott som avses i 5 § att anse som grovt, döms för grov misshandel
till fängelse i lägst ett och högst sex år. Vid bedömande av om brottet är
grovt ska särskilt beaktas om gärningen var livsfarlig eller om gärningsmannen har tillfogat en svår kroppsskada eller allvarlig sjukdom eller annars visat särskild hänsynslöshet eller råhet.
Är brottet att anse som synnerligen grovt, döms dock till fängelse i lägst
fyra och högst tio år. Vid bedömande av om brottet är synnerligen grovt
ska särskilt beaktas om kroppsskadan är bestående eller om gärningen
har orsakat synnerligt lidande eller om gärningsmannen har visat synnerlig
hänsynslöshet. Lag (2010:370). Preskriptionstid 15 år
83
Rättsväsendets ansvar
Utdrag ur Brb 4 kap: Om brott mot frihet och frid
2§ Den som i annat fall än som sägs i 1 eller 1 a § för bort eller spärrar
in någon eller på annat sätt berövar honom eller henne friheten, döms
för olaga frihetsberövande till fängelse, lägst ett och högst tio år. Preskriptionstid 10 år
Är brottet mindre grovt, döms till böter eller fängelse i högst två år. Lag
(2002:436). Preskriptionstid 5 år
4 § Den som genom misshandel eller eljest med våld eller genom hot om
brottslig gärning tvingar annan att göra, tåla eller underlåta något, dömes
för olaga tvång till böter eller fängelse i högst två år. Om någon med
sådan verkan övar tvång genom hot att åtala eller angiva annan för brott
eller att om annan lämna menligt meddelande, dömes ock för olaga tvång,
såframt tvånget är otillbörligt. Preskriptionstid 5 år
Är brott som avses i första stycket grovt, dömes till fängelse, lägst sex
månader och högst sex år. Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall
särskilt beaktas om gärningen innefattat pinande till bekännelse eller annan tortyr. Preskriptionstid 10 år
Den 1 juli 2013 skärptes straffbestämmelserna för grov fridskränkning och grov kvinnofridskränkning till att även skadegörelse och brott mot kontaktförbud ska ingå eftersom de bedöms som en kränkning av integriteten. Därtill höjdes minimistraffet
från sex till nio månader. Kvinnofridskränkning gäller endast i de fall en man utövat
upprepat våld och kränkningar mot en kvinnlig partner. När barn varit utsatta eller
i andra relationskonstellationer, t ex samkönat våld gäller grov fridskränkning med
samma straffskala och rekvisit.
4 a § Den som begår brottsliga gärningar enligt 3, 4, 6 eller 12 kap. eller
enligt 24 § lagen (1988:688) om kontaktförbud mot en närstående eller tidigare närstående person, döms, om var och en av gärningarna utgjort led
i en upprepad kränkning av personens integritet och gärningarna varit ägnade att allvarligt skada personens självkänsla, för grov fridskränkning
till fängelse i lägst nio månader och högst sex år.
Har gärningar som anges i första stycket begåtts av en man mot en kvinna
som han är eller har varit gift med eller som han bor eller har bott tillsammans med under äktenskapsliknande förhållanden, ska han i stället dömas
för grov kvinnofridskränkning till samma straff. Lag (2013:367).
Preskriptionstiden för grov fridskränkning eller grov kvinnofridskränkning
84
Rättsväsendets ansvar
är längst 10 år, varje brott som ingår preskriberas för sig. Det innebär att
när ett fall av olaga hot ingår i en grov kvinnofridskränkning faller hotet
bort efter 2 år medan t ex misshandelsbrottet står kvar i fem år.
4 b § Den som förföljer en person genom brottsliga gärningar som utgör
1. misshandel enligt 3 kap. 5 § eller försök till sådant brott som inte är ringa,
2. olaga tvång enligt 4 kap. 4 § första stycket,
3. olaga hot enligt 4 kap. 5 § första stycket,
4. hemfridsbrott eller olaga intrång enligt 4 kap. 6 §,
5. kränkande fotografering enligt 4 kap. 6 a §,
6. ofredande enligt 4 kap. 7 §,
7. sexuellt ofredande enligt 6 kap. 10 §,
8. skadegörelse enligt 12 kap. 1 § eller försök till sådant brott,
9. åverkan enligt 12 kap. 2 § första stycket, eller
10. överträdelse av kontaktförbud enligt 24 § lagen (1988:688) om kontaktförbud
döms, om var och en av gärningarna har utgjort led i en upprepad kränkning av personens integritet, för olaga förföljelse till fängelse i högst fyra
år. Lag (2013:366).
5 § Om någon lyfter vapen mot annan eller eljest hotar med brottslig gärning på sätt som är ägnat att hos den hotade framkalla allvarlig fruktan för
egen eller annans säkerhet till person eller egendom, döms för olaga hot
till böter eller fängelse i högst ett år. Preskriptionstid 2 år
Är brottet grovt, döms till fängelse, lägst sex månader och högst fyra år.
Lag (1993:207). Preskriptionstid 2 år.
6 § Den som olovligen intränger eller kvarstannar där annan har sin bostad, vare sig det är rum, hus, gård eller fartyg, dömes för hemfridsbrott
till böter. Preskriptionstid 2 år
Intränger eller kvarstannar någon eljest obehörigen i kontor, fabrik, annan
byggnad eller fartyg, på upplagsplats eller på annat dylikt ställe, dömes för
olaga intrång till böter.
Är brott som i första eller andra stycket sägs grovt, dömes till fängelse i
högst två år. Preskriptionstid 2 år
Är brott som i första eller andra stycket grovt, dömes till fängelse i högst
ett år. Preskriptionstid 5 år
85
Rättsväsendets ansvar
7 § Den som handgripligen antastar eller medelst skottlossning, stenkastning, oljud eller annat hänsynslöst beteende eljest ofredar annan, döms
för ofredande till böter eller fängelse i högst ett år. Lag (1993:207). Preskriptionstid 2 år
10 § För försök, förberedelse eller stämpling till människorov, människohandel eller olaga frihetsberövande och för underlåtenhet att avslöja
sådant brott döms till ansvar enligt vad som sägs i 23 kap. Detsamma
gäller för försök eller förberedelse till olaga tvång som är grovt eller till
dataintrång som om det fullbordats inte skulle ha varit att anse som ringa.
Lag (2004:406).
11 § Hemfridsbrott eller olaga intrång som inte är grovt, kränkande fotografering eller förberedelse till sådant brott, olovlig avlyssning som inte
förövats på allmän plats eller förberedelse till sådant brott, ofredande som
inte förövats på allmän plats eller intrång i förvar får åtalas av åklagare
endast om målsäganden anger brottet till åtal eller om åtal är påkallat från
allmän synpunkt. Detsamma gäller olaga tvång genom hot att åtala eller
ange annan för brott eller att om annan lämna menligt meddelande samt
försök eller förberedelse till sådant brott. Lag (2013:366).
Om Sexualbrott
Sexualbrottslagstiftningen ändrades den 1 juli 2013 för att ytterligare skärpa och förstärka skyddet för den sexuella integriteten och den sexuella självbestämmanderätten.
Bland annat ändrades det tidigare begreppet ”hjälplöst tillstånd” till ”särskilt utsatt
situation” i syfte att även omfatta de fall där offret agerat med passivitet på grund av
sömn, berusning, sjukdom/funktionsnedsättning eller allvarlig rädsla.
Utdrag ut Brb 6 kap.
1 § Den som genom misshandel eller annars med våld eller genom hot
om brottslig gärning tvingar en person till samlag eller till att företa eller
tåla en annan sexuell handling som med hänsyn till kränkningens allvar är
jämförlig med samlag, döms för våldtäkt till fängelse i lägst två och högst
sex år.
Detsamma gäller den som med en person genomför ett samlag eller en
sexuell handling som enligt första stycket är jämförlig med samlag genom
att otillbörligt utnyttja att personen på grund av medvetslöshet, sömn, allvarlig rädsla, berusning eller annan drogpåverkan, sjukdom, kroppsskada
eller psykisk störning eller annars med hänsyn till omständigheterna befinner sig i en särskilt utsatt situation.
86
Rättsväsendets ansvar
Är ett brott som avses i första eller andra stycket med hänsyn till omständigheterna vid brottet att anse som mindre grovt, döms för våldtäkt
till fängelse i högst fyra år.
Är brott som avses i första eller andra stycket att anse som grovt, döms för
grov våldtäkt till fängelse i lägst fyra och högst tio år. Vid bedömande
av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas, om våldet eller hotet varit
av särskilt allvarlig art eller om fler än en förgripit sig på offret eller på
annat sätt deltagit i övergreppet eller om gärningsmannen med hänsyn till
tillvägagångssättet eller annars visat särskild hänsynslöshet eller råhet. Lag
(2013:365).
För att kunna dömas för våldtäkt krävs det i domstol att uppsåt kan bevisas, alltså att
den som misstänks har förstått vad han eller hon gjort eller velat begå handlingen.
2 § Den som, i annat fall än som avses i 1 § första stycket, genom olaga
tvång förmår en person att företa eller tåla en sexuell handling, döms för
sexuellt tvång till fängelse i högst två år.
Detsamma gäller den som genomför en annan sexuell handling än som
avses i 1 § andra stycket med en person under de förutsättningar i övrigt
som anges där.
Är brott som avses i första eller andra stycket att anse som grovt, döms
för grovt sexuellt tvång till fängelse i lägst sex månader och högst sex
år. Vid bedömande av om brottet är grovt skall särskilt beaktas om fler
än en förgripit sig på offret eller på annat sätt deltagit i övergreppet eller
om gärningsmannen annars visat särskild hänsynslöshet eller råhet. Lag
(2005:90).
3 § Den som förmår en person att företa eller tåla en sexuell handling genom att allvarligt missbruka att personen befinner sig i beroendeställning
till gärningsmannen döms för sexuellt utnyttjande av person i beroendeställning till fängelse i högst två år.
Är brottet grovt, döms för grovt sexuellt utnyttjande av person i
beroendeställning till fängelse i lägst sex månader och högst fyra år.
Vid bedömande av om brottet är grovt skall särskilt beaktas om fler än
en förgripit sig på offret eller på annat sätt deltagit i övergreppet eller om
gärningsmannen annars visat särskild hänsynslöshet. Lag (2005:90).
87
Rättsväsendets ansvar
Sexualbrott mot barn
Sedan 2005 kan man i Sverige döma för allvarliga sexualbrott mot barn under 18 år
som har begåtts utomlands. Kravet på dubbel straffbarhet slopades 1 juli 2013 även
för utnyttjande av barn för sexuell posering och straffminimum för grovt sexuellt
övergrepp mot barn höjs från sex månader till ett år.
Preskriptionstiden för sexualbrott mot barn börjar löpa först från barnets myndighetsålder (18 år) och den omfattar även brotten grovt utnyttjande av barn för sexuell
posering och koppleri.
4 § Den som har samlag med ett barn under femton år eller som med
ett sådant barn genomför en annan sexuell handling som med hänsyn
till kränkningens allvar är jämförlig med samlag, döms för våldtäkt mot
barn till fängelse i lägst två och högst sex år.
Detsamma gäller den som begår en gärning som avses i första stycket mot
ett barn som fyllt femton men inte arton år och som är avkomling till gärningsmannen eller står under fostran av eller har ett liknande förhållande
till gärningsmannen, eller för vars vård eller tillsyn gärningsmannen ska
svara på grund av en myndighets beslut.
Är brott som avses i första eller andra stycket att anse som grovt, döms
för grov våldtäkt mot barn till fängelse i lägst fyra och högst tio år. Vid
bedömande av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärningsmannen har använt våld eller hot om brottslig gärning eller om fler än en
förgripit sig på barnet eller på annat sätt deltagit i övergreppet eller om
gärningsmannen med hänsyn till tillvägagångssättet eller barnets låga ålder
eller annars visat särskild hänsynslöshet eller råhet. Lag (2013:365).
5 § Är ett brott som avses i 4 § första eller andra stycket med hänsyn till
omständigheterna vid brottet att anse som mindre allvarligt, döms för sexuellt utnyttjande av barn till fängelse i högst fyra år. Lag (2005:90).
6 § Den som genomför en annan sexuell handling än som avses i 4 och 5
§§ med ett barn under femton år, eller med ett barn som fyllt femton men
inte arton år och som gärningsmannen står i ett sådant förhållande till
som avses i 4 § andra stycket, döms för sexuellt övergrepp mot barn
till fängelse i högst två år.
Är brottet grovt, döms för grovt sexuellt övergrepp mot barn till
fängelse i lägst ett och högst sex år. Vid bedömande av om brottet är grovt
88
Rättsväsendets ansvar
ska det särskilt beaktas om gärningsmannen är närstående till barnet eller
i övrigt utnyttjat sin ställning eller missbrukat ett särskilt förtroende eller
om fler än en förgripit sig på barnet eller på annat sätt deltagit i övergreppet eller om brottet med hänsyn till tillvägagångssättet eller barnets låga
ålder eller annars inneburit ett hänsynslöst utnyttjande av barnet.
Lag (2013:365).
7 § Den som, i annat fall än som avses förut i detta kapitel, har samlag
med eget barn eller dess avkomling, döms för samlag med avkomling
till fängelse i högst två år.
Den som, i annat fall än som avses förut i detta kapitel, har samlag med
sitt helsyskon, döms för samlag med syskon till fängelse i högst ett år.
Vad som sägs i denna paragraf gäller inte den som förmåtts till gärningen
genom olaga tvång eller på annat otillbörligt sätt. Lag (2005:90).
8 § Den som främjar eller utnyttjar att ett barn under femton år utför eller
medverkar i sexuell posering, döms för utnyttjande av barn för sexuell
posering till böter eller fängelse i högst två år.
Detsamma gäller den som begår en sådan gärning mot ett barn som fyllt
femton men inte arton år, om poseringen är ägnad att skada barnets hälsa
eller utveckling.
Är brottet grovt, döms för grovt utnyttjande av barn för sexuell posering till fängelse i lägst sex månader och högst sex år. Vid bedömande
av om brottet är grovt skall särskilt beaktas om brottet avsett en verksamhet som bedrivits i större omfattning, medfört betydande vinning eller
inneburit ett hänsynslöst utnyttjande av barnet. Lag (2005:90).
Sexköp och ofredande
9 § Den som, i annat fall än som avses förut i detta kapitel, förmår ett barn
som inte fyllt arton år att mot ersättning företa eller tåla en sexuell handling, döms för köp av sexuell handling av barn till böter eller fängelse
i högst två år.
Vad som sägs i första stycket gäller även om ersättningen har utlovats eller
getts av någon annan. Lag (2005:90).
10 § Den som, i annat fall än som avses förut i detta kapitel, sexuellt berör
ett barn under femton år eller förmår barnet att företa eller medverka i
89
Rättsväsendets ansvar
någon handling med sexuell innebörd, döms för sexuellt ofredande till
böter eller fängelse i högst två år.
Detsamma gäller den som blottar sig för någon annan på ett sätt som är
ägnat att väcka obehag eller annars genom ord eller handlande ofredar en
person på ett sätt som är ägnat att kränka personens sexuella integritet.
Lag (2005:90).
11 § Den som, i annat fall än som avses förut i detta kapitel, skaffar sig
en tillfällig sexuell förbindelse mot ersättning, döms för köp av sexuell
tjänst till böter eller fängelse i högst ett år.
Vad som sägs i första stycket gäller även om ersättningen har utlovats eller
getts av någon annan. Lag (2011:517).
Förbudet gäller överallt, vare sig köpet sker på gatan, på bordeller eller på annan plats.
12 § Den som främjar eller på ett otillbörligt sätt ekonomiskt utnyttjar att en
person har tillfälliga sexuella förbindelser mot ersättning, döms för koppleri till fängelse i högst fyra år.
Om en person som med nyttjanderätt har upplåtit en lägenhet får veta att
lägenheten helt eller till väsentlig del används för tillfälliga sexuella förbindelser mot ersättning och inte gör vad som skäligen kan begäras för att få
upplåtelsen att upphöra, skall han eller hon, om verksamheten fortsätter
eller återupptas i lägenheten, anses ha främjat verksamheten och dömas
till ansvar enligt första stycket.
Är brott som avses i första eller andra stycket att anse som grovt, döms för
grovt koppleri till fängelse i lägst två och högst åtta år. Vid bedömande
av om brottet är grovt skall särskilt beaktas om brottet avsett en verksamhet som bedrivits i större omfattning, medfört betydande vinning eller
inneburit ett hänsynslöst utnyttjande av annan. Lag (2005:90).
13 § Till ansvar som i detta kapitel är föreskrivet för en gärning som begås
mot någon under en viss ålder skall dömas även den som inte insåg men
hade skälig anledning att anta att den andra personen inte uppnått den
åldern. Lag (2005:90).
14 § Den som har begått en gärning enligt 5 § eller 6 § första stycket mot
ett barn under femton år eller enligt 8 § första stycket eller 10 § första
stycket, ska inte dömas till ansvar om det är uppenbart att gärningen inte
90
Rättsväsendets ansvar
inneburit något övergrepp mot barnet med hänsyn till den ringa skillnaden i ålder och utveckling mellan den som har begått gärningen och barnet samt omständigheterna i övrigt.
Detsamma gäller den som har begått en gärning enligt 10 a § om den har
syftat till en sådan gärning som anges i första stycket och som, om den
hade fullbordats, enligt vad som anges där uppenbarligen inte skulle ha
inneburit något övergrepp mot barnet. Lag (2009:343).
15 § För försök till våldtäkt, grov våldtäkt, sexuellt tvång, grovt sexuellt
tvång, sexuellt utnyttjande av person i beroendeställning, grovt sexuellt utnyttjande av person i beroendeställning, våldtäkt mot barn, grov våldtäkt
mot barn, sexuellt utnyttjande av barn, sexuellt övergrepp mot barn, grovt
sexuellt övergrepp mot barn, utnyttjande av barn för sexuell posering,
grovt utnyttjande av barn för sexuell posering, köp av sexuell handling av
barn, köp av sexuell tjänst, koppleri och grovt koppleri döms till ansvar
enligt vad som föreskrivs i 23 kap.
Detsamma gäller i fråga om förberedelse till koppleri samt förberedelse
och stämpling till och underlåtenhet att avslöja våldtäkt, grov våldtäkt,
våldtäkt mot barn, grov våldtäkt mot barn, grovt utnyttjande av barn för
sexuell posering och grovt koppleri. Lag (2011:511).
Annan viktig lagstiftning
Lag (1982:316) med förbud mot könsstympning av kvinnor
Könsstympning av kvinnor och flickor betraktas enligt svensk lag som ett allvarligt
brott. Den står sist under brottsbalken 3 Kap om brott mot liv och hälsa.
Straffmaximum är fängelse 4 år för brott av normalgraden. För grovt brott är straffskalan lägst 2 år och högst 10 år. Detta brott kan bestraffas i Sverige även om det inte
skulle vara straffbart på den plats där könsstympningen utförts.
Försök och förberedelse till könsstympning är straffbart. Även underlåtelse att avslöja ett
sådant brott när det planeras eller pågår är straffbart. Den som underlåter att anmäla
detta kan dömas till ansvar enligt 23 kap 6 § BrB.
Diskrimineringslagen (2008:567)
Lagen reglerar förbud mot diskriminering utifrån könsöverskridande identitet eller
uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionshinder, sexuell läggning eller ålder. Lagstiftningen gäller i stort sett alla samhällsområden och
alla diskrimineringsgrunder med undantag för ålder. Ålder som diskrimineringsgrund
appliceras endast på utbildnings- samt arbetslivet. Diskrimineringsombudsmannen
(DO) utövar tillsyn över att lagen åtföljs.
91
Rättsväsendets ansvar
Diskriminering
1 kap 4 § pt 4 Sexuella trakasserier: ett uppträdande av sexuell natur som
kränker någons värdighet.
En arbetsgivare har skyldighet att utreda uppgifter om sexuella trakasserier och vidta
åtgärder. I annat fall kan arbetsgivaren bli skadeståndskyldig. Likaså har en utbildningsanordnare motsvarande skyldighet om de får in uppgifter på trakasserier eller
sexuella trakasserier inom sin verksamhet. Genom lagen får barn och elever möjlighet
till diskrimineringsersättning vid såväl diskriminering som annan kränkande behandling. Diskrimineringsersättning kan utgå om ansvariga i verksamheten inte följer lagens bestämmelser.
Likabehandlingsplan i skolan
3 kap 16 § En utbildningsanordnare som avses i 14 § ska varje år upprätta
en plan med en översikt över de åtgärder som behövs för att dels främja
lika rättigheter och möjligheter för de barn, elever eller studenter som deltar i eller söker till verksamheten, oavsett kön, etnisk tillhörighet, religion
eller annan trosuppfattning, funktionshinder eller sexuell läggning, dels
förebygga och förhindra trakasserier som avses i 15 §. Planen ska innehålla
en redogörelse för vilka av dessa åtgärder som utbildningsanordnaren avser att påbörja eller genomföra under det kommande året.
En redovisning av hur de planerade åtgärderna enligt första stycket har
genomförts ska tas in i efterföljande års plan.
92
8.
arbete och rehabilitering
93
Arbete och rehabilitering
8. Arbete och rehabilitering
I denna handbok används mäns våld mot kvinnor som exempel eftersom det numerärt
är det mest vanligt förekommande i dessa sammanhang. Våld kan dock förekomma
i alla relationer oavsett kön. Om detta kan du läsa mer i kapitel två. Det är viktigt att
i alla lägen låta individens situation och egna önskemål avgöra vilka åtgärder som ska
vidtas.
Att leva med våld påverkar både den fysiska och psykiska hälsan. Detta i sin tur kan
påverka arbetsförmågan och om kvinnan lever under hot kan detta ytterligare begränsa hennes möjligheter på arbetsmarknaden. Konsekvenserna blir hårda både ekonomiskt och känslomässigt om arbetet varit en viktig del av kvinnans liv och självständighet.
Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen och Region Skåne arbetar för att få människor
in i arbetslivet. Nationellt har det uppmärksammats att kvinnor blir sjukskrivna i större utsträckning än män, och trenden finns även i Skåne. Vad detta beror på finns det
ingen entydig förklaring till. En del beror på graviditeter, en annan tros ha att göra
med kvinnors dubbla ansvar för hem och arbete. Det finns också forskning bl a på
Försäkringskassan i Stockholm som visar på att kvinnor som utsats för våld har en
högre risk för att bli sjukskrivna på grund av symptom och skador som en konsekvens av våldet. Att uppmärksamma våldets påverkan kan innebära effektivare och
rätt riktade insatser för att personen ska få hjälp och så småningom kunna återgå till
arbetslivet. Det är möjligt för alla som i sitt arbete möter personer utsatta för våld att:
•Fråga om våld, gärna rutinmässigt. Det blir mindre utpekande och risken att någon
går obemärkt förbi är mindre.
•Förmedla att våld är oacceptabelt och stärk personen i detta.
•Dokumentera eventuella skador och ert samtal om personen i framtiden behöver
detta som stöd t ex för en polisanmälan.
•Hänvisa vidare till verksamheter som kan ge det stöd som behövs. Hjälp gärna till
genom att ringa eller följa med personen.
För information och kontaktuppgifter till stödverksamheter se resurskatalogen på
www.malmo.se/valdirelation.
8.1 Arbetsförmedlingen
Att vara våldsutsatt eller leva skyddat kan medföra hinder på arbetsmarknaden. Det
kan innebära att en person inte ansöker om jobb på vissa platser eftersom risken att
bli uppsökt där och ytterligare utsättas för våld och hot är stor. En våldsutövande
partner vill kanske att den arbetssökande ska stanna hemma och ta hand om hushållet.
En person med fingerade personuppgifter kan ha svårt att använda sina betyg eller
referenser på grund av skyddet.
94
Arbete och rehabilitering
Genom kunskap om vad som kan vara tecken på att någon blivit utsatt för våld och
våga fråga kan också insatser sättas in eller anpassas för den enskilde.
På arbetsförmedlingen finns socialkonsulenter som kan utreda sociala hinder och förutsättningar som påverkar möjligheter till att få ett arbete och arbetsförmåga. Om det
finns ett behov kan socialkonsulenten hjälpa till med att kontakta andra myndigheter
eller stödverksamheter.
8.2 Region Skåne
Alla vårdenheten har policydokument med riktlinjer för hur sjukskrivingar ska hanteras. Beroende på patientens situation kan det finnas olika aktörer med i rehabiliteringskedjan.
Det finns metoder och dokument speciellt utformade för att förutom den fysiska
hälsan fånga upp sociala hinder som kan ligga till grund för sjukskrivning. På Skurups
vårdcentral har man utvecklat Genushanden med devisen ”Tänk tvärtom!” för att
komma ifrån att frågor om hälsa och social situation ställs utifrån könsstereotypa
uppfattningar. Bland annat får män mer sällan frågor som sin psykiska hälsa eller
familjesituation än kvinnor, eller oftare frågor om riskbruk. Genushanden utgår ifrån
handens fem fingrar med fem ämnesområden; familjesituation, våld, somatisk eller
psykiatrisk diagnos, riskbruk och rehabiliteringsplan och siktar på att alla människor
ska få samma frågor om sitt mående och hälsa oavsett kön. Genom att rutinmässigt
ställa dessa frågor är det möjligt att fånga upp och från början sätta in rätt insatser
som kan avhjälpa det som ligger till grund för symptom orsakade av våld.
Skurups vårdcentral har även varit med och tagit fram ett formulär med frågor om
arbetshinder och arbetssituation. I formuläret ingår också ett antal socialt inriktade
tilläggsfrågor kring bl. a. patientens utsatthet för psykisk eller fysisk illa behandling.
Dessa verktyg finns tillgängliga för och kan användas av alla vårdenheter som i sin
verksamhet arbetar med sjukskrivningar, även de privata vårdenheterna. På olika vårdenheter i Skåne finns också rehabkoordinatorer som kan vara ett stöd för sina kollegor
i sjukskrivningsfrågor.
Region Skåne har utfärdat direktiv för lokala riktlinjer för sjukskrivningsprocessen
gällande vårdintensiva enheter. Här finns även en fråga om medvetenhet kring mäns
våld mot kvinnor med. Du kan hitta dessa och mer information om sjukskrivning på
www.skane.se/sjukskrivning.
95
Arbete och rehabilitering
8.3 Försäkringskassan
Efter 30 dagars sjukskrivning får den sjukskrivne en personlig handläggare på Försäkringskassan som ansvarar för fördjupad bedömning och samordning. Handläggaren
har möjlighet att göra en kartläggning utifrån SASSAM - Strukturerad Arbetsmetodik
för Sjukfallshantering och SAMordnad rehabilitering. Metoden är speciellt utformad
för och av Försäkringskassan för att utröna vilka hinder och möjligheter som finns
hos en person för att kunna återgå till arbete. Instrumentet innehåller olika diskussionsområden inom två kategorier:
Individens förutsättningar
Omgivning
• kroppsfunktioner
• psykiska funktioner
• stressreaktioner/psykosomatik
• substansintag
• historik
• sociala förhållanden
• arbetsförhållanden
• utbildning/kompetens
• frititsintressen
• professionellt nätverk
Det är upp till den enskilda handläggaren att ställa frågor kring områdena. Här finns
möjlighet att utreda hur hemsituationen ser ut, eller ta reda på vad som ligger till orsak
för psykiska och fysiska symptom och oförmåga att ta sig ut på arbetsmarknaden.
Stöddokumentet för åtgärder vid våld i nära relationer avseende Försäkringskassans
personal (2013) innehåller bra information även för att hjälpa en våldsutsatt kund och
är anpassat efter förutsättningarna på myndigheten.
Försäkringskassan gör gemensamma kartläggningar med Arbetsförmedlingen. Det
finns möjlighet för den sjukskrivne att be om extra möten med sin personliga handläggare och t ex socialsekreterare eller stödperson som kan tillföra något till bilden av
den sjukskrivne och som kan leda till bättre stöd och ökad förståelse för den drabbades
situation.
8.4 Fackliga organisationer
De som har en anställning och är medlem i en facklig organisation har möjlighet att
få stöd i rehabiliteringsprocessen av en facklig företrädare. Denna har också möjlighet
att företräda personen i samband med eventuella behov av omplacering och liknande.
Hur det fackliga arbetet är organiserat är olika i de olika fackföreningarna. Om den
utsatta eller den som använt våld behöver stöd av sin fackförening, och samtycker,
kan kontakt tas med denna. 96
9.
våldsutsatta personer utan uppehållstillstånd
97
Våldsutsatta personer utan uppehållstillstånd
9. Våldsutsatta personer utan
uppehållstillstånd
I betänkandet Kvinnor och barn i rättens gränsland (SOU 2012:45), ingår en litteraturgenomgång där flera forskare drog slutsatsen att ”migrerande kvinnor med tidsbegränsat uppehållstillstånd över hela Europa upplever en större exkludering och har
sämre tillgång till rättsliga lösningar för att bekämpa det våld som män utövar mot
dem än andra våldsutsatta kvinnor”.
Kvinnor som kommer till Sverige som anknytning till en svensk eller EU-medborgare
lider på grund av språkbrist och kunskap om rättigheter och samhällets insatser större
fara om de utsätts för våld. Ofta gör oro eller rädsla att tvingas återvända till hemlandet att de stannar kvar i en destruktiv relation. Rädslan används många gånger av
våldsutövaren som ett medel för att få kvinnan att stanna. Tillfälligt uppehållstillstånd
på anknytningsgrund kan, enligt Utlänningslagen, efter två år bli permanent vilket
också ofta leder till att många kvinnor väljer att stanna i relationen tills de två åren gått.
9.1 Migrationsverket
Om en person har uppehållsrätt eller uppehållstillstånd av anknytningsskäl upphör
detta som regel om förhållandet tar slut. Enligt Utlänningslagen kan undantag göras
om det förekommit våld och kränkningar som kan styrkas genom att visa upp polisanmälan eller intyg från socialtjänst, sjukvård eller kvinnojour, att det finns barn som
har rätt att stanna i Sverige eller om man på grund av social utsatthet fruktar att återvända till hemlandet. Detta kan till exempel gälla hot om hedersrelaterat våld.
Migrationsverkets Riktlinjer för utredning och bedömning av kvinnors skyddsbehov
och skyddsbehov på grund av sexuell läggning(2006) syftar till att skapa former för
asylutredningsarbetet där de sökande får bra förutsättningar för att berätta om sin situation. Faktorer som möjlighet att välja utredare, tolk och offentligt biträde lyfts fram
för att de sökande ska kunna berätta om känsliga upplevelser och relevant information för bedömningen. Här framhålls även betydelsen av att ha enskilda utredningar
och intervjuer i de fall då en person sökt asyl tillsammans med en anhörig.
9.2 Förhållningssätt och stöd inför asylansökan
Om en kvinna ska ansöka om asyl behöver hon på olika sätt stöd för att klara sig genom processen.
•Kvinnan bör få information om hur asylprocessen går till och vilka rättigheter hon
har. Exempelvis rätt att önska kvinnlig utredare, tolk och offentligt biträde.
•Stöd i att berätta om sina upplevelser så att all relevant information tas med i
bedömningen och eventuellt skriva ner berättelsen som komplement till andra intyg.
98
Våldsutsatta personer utan uppehållstillstånd
Prata gärna utifrån undantagen i Utlänningslagen som kan göra att hon får stanna.
•Prata med kvinnan om hon varit i kontakt med andra myndigheter som kan tänkas
ha dokumenterat något som är av betydelse för utredningen, t ex sjukvården.
•Diskutera utifrån ett realistiskt perspektiv. Hjälp kvinnan att ta kontakt med juridisk
rådgivare eller personal som kan ge henne relevant information och råd.
Mer information om asylprocessen finns att läsa på Migrationsverkets hemsida. Se
också resurskatalogen för hänvisning till sidor med information riktad till kvinnor
som ska ansöka eller har ansökt om asyl, www.malmo.se/valdirelation..
9.3 Personer med skydds- och stödbehov
Skydd
Migrationsverket har skydlighet att erbjuda boende och uppehälle enligt en viss standard till alla asylsökande. Många våldsutsatta kvinnor som ska ansöka om asyl är
oroliga för hur tiden under asylprocessen ska se ut. En ensamstående kvinna riskerar
att utsättas för trakasserier av olika slag om hon t ex placeras i ett boende med män.
Möjligheter till att få skyddat boende är begränsade men extra insatser kan beviljas
utifrån individuell bedömning.
Migrationsverket har centralt upphandlade stödinsatser, bland annat skyddat boende,
för våldsutsatta kvinnor. Flytt till ett annat av Migrationsverkets boenden, inget namn
på dörren eller postgång till närmaste Mottagningsenhet på Migrationsverket kan vara
andra lösningar.
Personer som befinner sig i Sverige utan tillstånd (papperslösa) befinner sig i en särskilt sårbar och osäker situation. Malmö stad har avsatt pengar för att ATIM- kvinno- och tjejjour ska upplåta en plats i sitt skyddade boende för en papperslös kvinna
med eller utan barn. Vanligtvis kommer kvinnor utan uppehållstillstånd dit genom
hjälporganisationer eller kyrkan.
För kontaktuppgifter och mer information om verksamheter se resurskatalogen,
www.malmo.se/valdirelation..
Andra stödinsatser
Många ideella organisationer erbjuder stödinsatser för vuxna och barn som utsatts för
våld. Stöd som inte kräver bistånd är tillgängligt för alla. Till exempel finns möjlighet
till samtalsstöd i öppenvård via kvinno- och tjejjourerna. Barn och vuxna kan också
hänvisas till vårdcentral eller flyktinghälsan för stöd.
Utbudet av stöd ser olika ut på olika platser i landet. För resurser i Malmö se resurskatalogen på www.malmo.se/valdirelation..
99
Våldsutsatta personer utan uppehållstillstånd
Vid utvisning eller om kvinnan vill återvända till hemlandet kan det vara bra att informera eller hjälpa till att ta kontakt med stödverksamheter i hemlandet om sådana
finns. Migrationsverket kan i vissa fall vara behjälpliga med detta och har ett samarbete med bland annat ambassader och konsulat i andra länder. Större organisationer
som Röda Korset som finns i flera länder kan också vara en resurs. För personer som
utsatts för människohandel oavsett syfte kan Råd och stödteamet sexuella tjänster
vara behjälpliga i ett tryggt återvändande.
9.2 Kommunens ansvar
Socialtjänsten har enligt lag skyldighet att erbjuda hjälp i ett akut skede, både ekonomiskt och med skydd och stöd till de som vistas i kommunen. Detta gäller även personer utan uppehållstillstånd. I vissa fall har vistelsekommunen möjlighet att bevilja
kostnad till juridisk rådgivning eller fortsatt skydd under en begränsad tid om det
finns särskilda skäl för att förlänga biståndet. Socialtjänstens kostnader för insatser
kan i vissa fall återsökas från staten via Migrationsverket. Ansvaret ligger i övrigt hos
den myndighet eller det land dit personen tillhör.
En person som vistas i Sverige utan tillstånd (papperslös) har samma rätt till denna
hjälp men riskerar utvisning i och med socialtjänstens uppgiftsskyldighet till polisen.
Vid misstanke om barn som far illa gör Migrationsverket en anmälan till socialtjänsten. Precis som när det gäller alla andra barn i kommunen har socialtjänsten också
ansvar för att ingripa om dessa barn far illa.
Sedan 1 januari 2014 har papperslösa barn som vistas i kommunen rätt till försörjningsstöd och dessutom ska papperslösa barnfamiljer få bistånd till boende.
Papperslösa barn har också rätt att gå i för- och grundskola.
9.4 Hälso- och sjukvård
Papperslösa barn och asylsökande barn har rätt till samma sjukvård som andra barn
i Sverige. Papperslösa och asylsökande vuxna personer har rätt till följande sjukvård:
•Vård som inte kan anstå, inklusive tandvård
•Mödrahälsovård (graviditetskontroller, förlossning)
•Preventivmedelsrådgivning
•Vård vid abort
•En hälsoundersökning
•Subventionerade läkemedel (50 kronor per uttag)
•Kostnadsfri vård enligt smittskyddslagen
100
Våldsutsatta personer utan uppehållstillstånd
Region Skåne har tagit fram riktlinjer för vård av personer från andra länder vilket
omfattar asylsökande och papperslösa migranter (gömda flyktingar samt offer för
trafficking). Riktlinjerna finns på Region Skånes hemsida.
9.5 Rättsprocess
I samband med polisanmälan har personer utan uppehållstillstånd samma rättighet
till stöd i rättsprocessen som personer med uppehållstillstånd eller svenskt medborgarskap. Brotten utreds inom det polisområde där de begås vilket till exempel innebär
att polisområde Malmö utreder brott begångna i Malmö och Burlöv. Brott begångna
i Danmark utreds av dansk polis.
En papperslös person löper alltid risk att Migrationsverket blir uppmärksammade
på dennes vistelseort när personen tar kontakt med myndigheter. Vid tillfällen av
misstänkt människohandel eller trafficking kan åklagare ansöka om tidsbegränsat uppehållstillstånd under tiden till dess att rättegång genomförts. Detta innebär inte att
uppehållstillståndet per automatik kan förlängas eller bli permanent efter rättegången.
101
Källförteckning
Källförteckning
Informationen i handboken har under uppdateringen 2013 sammanställts utifrån
kunskap och erfarenhet hos representanter för:
•Arbetsförmedlingen
•Familjevåldssektionen, Polisområde Malmö
•Frivilligorganisationer
•Försäkringskassan
•Kriscentrum Malmös verksamheter
•Malmö högskola
•Migrationsverket
•Region Skåne
•Skatteverket
•Socialtjänsten
•Åklagarmyndigheten
Dessutom har följande källor använts:
Brottsoffermyndigheten www.brottsoffermyndigheten.se, Barn som bevittnat våld mot närstående
Riksdagen www.riksdagen.se
Betänkande 2012/13: SoU4 Stärkt stöd och skydd för barn och unga
Samtliga utdrag ur lagar har tagits från riksdagens hemsida.
Regeringen www.regeringen.se, Kvinnor och barn i rättens gränsland, SOU2012:45
Polismyndigheten www.polisen.se
Mellgren, Svalin, Levander & Tortensson Levander, Riskanalys i polisverksamhet – Utvärdering av
polisens arbete med riskanalys för våld på individnivå: Skånemodellen och Check 10 (+), Malmö högskola på
uppdrag av Rikspolisstyrelsen, 2012
Handlingsplan 2013, Polisområde Malmö
Vid misstanke om att ett barn utsatts för brott – en manual för Effektivare Barnutredning för skolpersonal och tjänstemän inom socialtjänsten i Malmö och Burlövs kommuner, 2012
Kriminalvården www.kriminalvarden.se
Utvärdering av partnerkontakt kopplat till IDAP, Våld i nära relationer och sexualbrott 2008-2010,
Yourstone, J och Freij I (2010)
Åklagarmyndigheten www.aklagare.se
Verksamhetsplan, Åklagarmyndigheten, 2013
Socialstyrelsen www.socialstyrelsen.se
Barn som far illa eller riskerar att fara illa – en vägledning för hälso- och sjukvården samt tandvården
gällande anmälningsskyldighet och ansvar, 2013
Fristad från våld – vägledning om skyddat boende, 2013
Remissförslag Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd för våld i nära relation, 2014
Socialstyrelsens allmänna råd om ekonomiskt bistånd, SOSFS 2003:5
VÅLD – Handbok om socialnämndens ansvar för våldsutsatta kvinnor och barn som bevittnat våld, 2011
NCK – Nationellt Centrum för Kvinnofrid http://www.nck.uu.se/ Att fråga om våldsutsatthet som en del i
anamnesen, 2010:4
Migrationsverket www.migrationsverket.se, Handbok i migrationsärenden, specifikt avsnitt om
anknytningsinvandring, asylfrågor och asylutredning på grund av kön och sexuell läggning samt
mottagningsfrågor
Sveriges kvinnolobby Lathund för samtal med våldsutsatta kvinnor utan permanent uppehållstillstånd
(PUT), 2010
Svenska Röda Korset, Zamacona Aguirre, Riktlinjer för utredning och bedömning av kvinnors skyddsbehov –
Ett fungerande verktyg?, 2008
102
Källförteckning
Region Skåne
www.skane.se/barnsomfarilla
www.skane.se/valdinararelationer
www.skane.se/sjukskrivning
Rättsmedicinalverket
www.rmv.se
Belfrage och Grann (svensk översättning), SARA – Bedömning av risk för framtida partnervåld, manual
med instruktioner och kommentarer, 1999
Danell, Sjölund, Ett liv i respekt – ett liv fritt från våld. För kvinnor. För män. För barn. 2011
Nybergh, Taft, Enander & Krantz, Self-reported exposure to intimate partner violence among women and
men in Sweden: results from a population-based survey, publicerad i BMC Public Health, 2013
103
Vill du veta mer
www.malmo.se/valdirelation
Sociala resursförvaltningen
205 80 Malmö. Telefon 040-34 93 00
malmo.se/socialresurs
104