Hur står det till med tron?

Teologiska institutionen
Systematisk teologi med livsåskådningsforskning D, 15 HP
HT -13
Handledare: Katarina Westerlund
Examinator: Ulrika Svalfors Hur står det till med tron? En kvalitativ undersökning om gudsbilder hos anställda i Svenska kyrkan. Minna Maksimov Minna Maksimov
890419-0165
[email protected]
Index.
1. Inledning
2
1.1 Bakgrund
1.2 Syfte
1.3 Problemformulering
1.4 Metod och material
1.5 Avgränsning och urval
1.6 Hur beskriver och tolkar man gudsbilder?
Problematiken som uppstår
1.7 Forskningsläge
1.8 Presentation av informanterna
2
2
2
3
5
2. Svenska kyrkans gudsbild
11
2.1 Svenska kyrkans bekännelseskrifter
2.1.1 Den apostoliska trosbekännelsen
2.1.2 Den nicenska trosbekännelsen
2.1.2.1 Jämförelse av trosbekännelserna
2.1.3 Den augsburgska bekännelsen
2.1.4 Martin Luthers stora katekes
2.2 Kyrkoordningen
2.3 Analys: vilka gudsbilder representerar Svenska kyrkan?
2.3.1 Treenigheten
2.3.2 Fadern
2.3.3 Sonen
2.3.4 Anden
2.3.5 Guds genus
2.4 Sammanfattning
11
11
12
12
13
13
14
15
15
16
17
18
18
20
3 De anställdas gudsbilder
21
3.1 ”Gud är större”
3.2 Tillit och trygghet
3.3 Kärlek
3.4 Mötet med Gud
3.5 Informanternas syn på Guds genus
3.6 Synden, döden på korset och upprättelsen
3.7 Treenigheten
3.7.1 Gud
3.7.2 Kristus
3.7.3 Anden
3.8 Sammanfattning
3.9 Skillnader
21
22
22
23
24
25
26
26
27
28
29
30
4 Analys
31
4.1 Konsekvenser
33
5 Slutsats
35
5.1 Avslutande sammanfattning
5.2 Vidare forskning
36
37
Källförteckning
Bilaga
38
39
6
7
8
1 1 Inledning
1.1 Bakgrund
Sedan jag var 15 år har jag mer eller mindre aktivt befunnit mig i en svenskkyrklig kontext.
Den är och har länge varit så väl en del av min fritid som min arbetsplats och jag har där mött
många människor bland medlemmar och anställda. Inte långt senare insåg jag att jag vill bli
präst i Svenska kyrkan och sedan jag påbörjat mina studier har jag mött många likasinnade
och ännu fler anställda i många av samfundets olika sammanhang. Jag har i samtal och
diskussioner med dessa insett att bilden och föreställningen av den Gud vi alla tror på och
som vi i vår tro, vårt medlemskap och vår anställning har en relation till ofta skiljer sig, ibland
mer och ibland mindre. Ur detta växte sig ett intresse och en hypotes fram. Hypotesen är att
det finns diskrepans mellan personliga gudsbilder och de gudsbilder vi möter i Svenska
kyrkans bekännelse- och styrdokument. Jag har också en ingående förförståelse att den
eventuella diskrepans som jag hittar i huvudsak kommer ligga hos församlingspedagogerna,
men inte enbart hos dem.
Jag vill också dela ett kort citat som väl sätter ord på motivet för
denna uppsats, hämtat ur kyrkoordningen för Svenska kyrkan: ”Kyrkan förutsätter att de som
företräder kyrkan delar kristen tro och kristet liv. Kyrkans uppgift är att för alla klargöra vad
dess tro, bekännelse och lära innebär.”1
1.2 Syfte
Syftet med denna undersökning är således att utifrån intervjuer med ett urval av anställda
jämföra deras gudsbilder med de vi möter i Svenska kyrkans bekännelse- och styrdokument
för att pröva ifall min hypotes om diskrepans stämmer.
1.3 Problemforumlering
Den problemformulering jag kommer att jobba efter lyder som följer:
Hur står Svenska kyrkans prästers, pedagogers och diakoners gudsbilder i relation till de
gudsbilder som går att utläsa i Svenska kyrkans bekännelsedokument samt i kyrkoordningen
för svenska kyrkan och vilka konsekvenser kan eventuell diskrepans få för Svenska kyrkan
som organisation, dess församlingar och dess medlemmar?
1
Kyrkoordningen för svenska kyrkan, s. 4 elektronisk resurs hämtad 2013-­‐10-­‐20 21:55 2 1.4 Metod och material
Jag har valt att göra en kvalitativ intervjustudie. Jag har för denna studie intervjuat 9 anställda
inom svenska kyrkan i tre olika yrkesgrupper: präster, pedagoger och diakoner och jag vill
jämföra de gudsbilder som de ger uttryck för med de gudsbilder som Svenska kyrkans
bekännelseskrifter samt Kyrkoordningen för Svenska kyrkan ger uttryck för. Som stöd i min
tolkning av så väl Svenska kyrkans gudsbilder som informanternas gudsbilder har jag valt att
använda mig av ett antal skrifter ur en skriftserie från Svenska kyrkans bekännelsekommitté,
nämligen Kyrkans bekännelsefråga,2 Kristen bekännelse idag3 samt Vad skall kyrkan
bekänna?4 Jag kommer i mina analyser även att använda mig av Ljus av ljus,5 Nya perspektiv
på religion,6 Förnuft och religiös tro7 och Den kristna kärlekstanken genom tiderna.8
Intervjumetoden baserar jag på Kvalitativa intervjuer.9
Innan jag tog kontakt med mina informanter utformades den intervjuguide jag
följde. Denna innehåller nio huvudfrågor med ett antal underfrågor. Huvudfrågorna fungerade
som tema och huvudämne för samtalet och underfrågorna mer specifika saker jag ville veta
och som jag frågade efter om informanten inte själv gav svar på det i det inledande svaret.10
När det var dags att kontakta informanterna gjorde jag det först via e-post i början av oktober.
Jag valde ett antal församlingar i Stockholm och Uppsala som jag upplevde spegla olika
traditioner. Jag vände mig till så väl högkyrkliga som lågkyrkliga församlingar och skickade
e-posten till alla anställda präster, pedagoger och diakoner i församlingarna. De som sedan
deltog i intervjuerna var de som svarade först. I e-posten som skickades beskrev jag vem jag
är vad intervjun skulle handla om, i vilket syfte den skulle användas samt hur lång tid den
skulle ta och att jag ville spela in intervjun (vilket samtliga informanter godkände). När det
var dags att intervjua bad jag att få besöka informanterna på deras arbetsplats. Detta för att
ställa så låga krav som möjligt och underlätta deras deltagande genom att de inte skulle
behöva resa själva, lämna eller stanna hemma från sin arbetsplats och samtidigt befinna sig i
en miljö där de känner sig trygga och bekväma. Jag lät informanten välja lokal för intervjun
och i de flesta fall kunde vi sitta på enskilda kontor eller i samtalsrum vilket lämpade sig väl
2
Birger Gerhardsson och Per Erik Persson Red. Carl-­‐Henrik Grenholm 4
Carl-­‐Henrik Grenholm 5
Red. Ola Sigurdsson 6
Ingvild Gilhus och Lisbeth Mikaelsson 7
Michael Peterson, William Hasker, Bruce Reichenbach och David Basinger 8
Anders Nygren 9
Jan Trost 10
Trost 2005, s 50 3
3 då vi kunde tala ostört.11 När intervjuerna sedan genomfördes valde jag att både spela in
intervjuerna och anteckna. Detta valde jag för att ha två källor att gå tillbaka till. Dels kunde
jag i anteckningarna se vad jag i stunden hörde och uppfattade som viktigt och dels kunde jag
med hjälp av inspelningen lyssna efter vad informanten verkligen sa, få citat samt lyssna efter
information jag kanske missade i första läget. Jag valde dock att inte transkribera intervjuerna,
dels på grund av den tid detta skulle ta i anspråk och dels på grund av att jag tror att det skulle
bli svårare att få en översikt materialet.12
En viktig sak att ta hänsyn till när man gör kvalitativa intervjuer är den etiska
aspekten. För att informanten ska vilja svara på mina frågor och göra det sanningsenligt måste
jag kunna garantera att jag behandlar det material jag får av dem ytterst konfidentiellt. Därför
kommer jag inte att ange var mina informanter är anställda eller vad de heter.13
När allt material skulle sammanställas valde jag att först analysera och tolka
Svenska kyrkans gudsbilder utifrån ovan nämnda dokument för att sedan analysera och tolka
mina informanters gudsbilder och slutligen jämföra de två resultaten för att se om min
hypotes om diskrepans stämmer. För att underlätta mitt skrivande och även läsandet av
uppsatsen har jag valt att göra vissa indelningar i analyserna. Svenska kyrkans gudsbilder
tolkar jag först utifrån varje enskilt dokument och sedan gör jag en analys av materialet
utifrån treenighetens olika delar. Jag har också valt att ta upp frågan om uppfattningen av Gud
som maskulin eller feminin. Inte för att det direkt är framträdande i bekännelseskrifterna och
kyrkoordningen utan för att det är ett mycket omdebatterat ämne inom Svenska kyrkan idag
och för att jag uppfattade frågan som påträngande i intervjuerna trots att jag själv aldrig tog
upp ämnet med mina informanter.14
Analysen av informanternas svar har jag ställt upp utifrån två olika sätt att
kategorisera. Först följer de teman och kategorier som jag utvunnit ur informanternas svar
baserade på återkommande ord eller ordsammansättningar bland flera av informanterna.15
Därefter följer teman och kategorier som är mer länkade till själva intervjuguiden. Att
använda mig av intervjuguiden för att skapa kategorier kan av flera orsaker ifrågasättas. Ett
skäl till att ifrågasätta är att det är mina kategorier och därmed mina indelningar som
redovisas och inte en analys av informanternas svar. Jag har ändå valt att använda dessa
kategorier då min intervjuguide i viss mån följer treenighetens gestalter och att en analys av
11
Trost 2005, s. 44f Trost 2005, s. 53ff 13
Trost 2005, s. 40f 14
Se bilaga 15
Trost 2005, s. 129 och 133 12
4 informanternas syn och förhållningssätt till treenigheten underlättar den kommande
jämförelsen med bekännelseskrifterna och kyrkoordningen.
Jag kommer också genomgående i uppsatsen att skifta mellan att tala om
”Jesus” och att tala om ”Kristus” när denna del av treenigheten behandlas. Vilket ordval jag
gör beror delvis på vilket ordval den jag refererar till gör. Talar t.ex. informanten om Jesus så
kommer jag återge det som Jesus och vice versa. När jag gör egna uttalanden så väljer jag att
använda ”Jesus” då jag betonar den historiska och den bibliska personen och när jag talar om
”Kristus” betonar jag den gudomliga personen. Någon gång benämner jag honom som
”Sonen”, detta kommer dock bara ske när jag benämner de tre gestalterna i treenigheten.
1.5 Avgränsning och urval
Som jag beskrivit ovan kommer jag att jämföra informanternas gudsbilder med de som går att
uttolka i Svenska kyrkans bekännelseskrifter och i Kyrkoordningen för Svenska kyrkan. Jag
kommer inte att använda mig av hela kyrkoordningen då jag menar att allt material som finns
i den inte är relevant. Jag har valt att göra följande urval:
Ur Svenska kyrkans bekännelseskrifter har jag valt att använda mig av ”den
apostoliska
trosbekännelsen”,
”den
nicenska
trosbekännelsen”,
”den
augsburgska
bekännelsen” samt ”Martin Luthers stora katekes”. De nämnda trosbekännelserna är de mest
använda i Svenska kyrkans gudstjänster och därför också de som så väl anställda som
medlemmar känner bäst till. ”Den augsburgska bekännelsen” är den som inom kyrkan anses
vara den viktigaste av bekännelseskrifterna för reformationen och utvecklingen därefter. Detta
beror på att det är denna skrift som alla lutherska kyrkor har gemensamt och som i viss mån
definierar vad en luthersk kyrka är. ”Martin Luthers stora katekes” är motiverad eftersom den
är den mest utförliga beskrivningen av den teologi som låg till grund för reformationen och
som Svenska kyrkan är en del av. Jag vill att materialet jag använder dels ska vara bekant för
den enskilda människan samtigit som det rent historiskt har stor auktoritet.
Ur Kyrkoordningen för Svenska kyrkan kommer jag framför allt att använda mig
av inledningen till somliga avdelningar vars syfte är att just sammanfatta Svenska kyrkans tro
i förhållande till vad som sedan behandlas och regleras i gällande avdelning. Valet att använda
kyrkoordningen är grundat på att det är det enda styrdokument som talar om vad samfundet
och dess anställda har för ansvar och uppdrag samtidigt som det också säger något om Guds
gestalt, om än på ett mycket begränsat sätt. Det är också kyrkoordningen som man vänder sig
till i interna utredningar om oegentligheter har begåtts.
5 Mitt val av yrkesgrupper att intervjua (präster, pedagoger och diakoner) är
baserat på att det är dessa som inom svenska kyrkan ansvarar för mission och undervisning.16
Det innebär att det oftast är dessa yrkesgrupper som möter församlingsborna i samtal om Gud,
Guds egenskaper och Guds gestalt. Det är i min mening därför extra intressant att se om deras
gudsbilder överrensstämmer med Svenska kyrkans gudsbilder. Kyrkoordningen fastslår
dessutom att ”De som är vigda till uppdrag i kyrkan är genom kyrkans kallelse och sändning
samt avgivna vigningslöften förpliktade till Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära med ett
särskilt ansvar inför stiftet med dess biskop och domkapitel.”17
1.6 Hur beskriver och tolkar man gudsbilder? Problematiken som uppstår
Det är inte en lätt uppgift att tolka människors eller samfunds gudsbilder. Det är inte heller,
har jag märkt i intervjusituationerna, lätt att beskriva sina gudsbilder trots raka och konkreta
frågor. Detta beror på att språket begränsar människan att tala om det vi egentligen inte helt
kan förstå. Som många av mina informanter uttryckte det: ”Gud är större”. Detta är en
problematik som jag är medveten om och under min studie har behövt förhålla mig till. Det
har jag gjort bland annat genom att vara försiktig i mina tolkningar. Eftersom jag själv har en
kristen tro och har många erfarenheter av att samtala om dessa frågor har jag tvingats tänka
efter över vad informanten egentligen sagt och om jag har hört något annat på grund av vad
jag av erfarenhet är van vid att kristna säger. Jag har i intervjusituationen varit mycket
restriktiv med att tala om Gud i könsbestämmande termer. Detta för att ge informanten själv
möjlighet att använda de pronomen som de anser passar eller själva säga att de inte använder
pronomen alls. Jag vill i uppsatsen spegla informantens bild av Guds genus och kommer
därför vara tydlig med när informanten tar ställning i frågan, om den nu gjort det.
Ytterligare ett problem med att tala om Gud är vad man egentligen menar med
ordet ”Gud”. I intervjuerna bad jag informanterna att berätta om Gud, Kristus och Anden.18
Jag utlämnade alltså begreppet ”Fadern” i treenigheten, förmodligen för att jag själv ofta
åsyftar ”Fadern” när jag talar om ”Gud”. Det gjorde inte alla informanter och jag märkte att
somliga fick svårt med hur de skulle uttrycka sig och formulera sig i de olika delarna då de
menar att Gud är även är Kristus och Anden. Talar man om ”Gud” så talar man om alla tre
menar de. Jag valde dock att inte justera min intervjuguide då första gången som detta
påtalades och jag märkte av problemet var i en av de senare intervjuerna. För att bibehålla
16
Kyrkoordningen för svenska kyrkan, s. 63 Kyrkoordningen för Svenska kyrkan, s. 22 18
Se bilaga 17
6 balansen i svaren fortsatte jag att använda begreppet ”Gud” istället för att byta till ”Fadern”
men ställde följdfrågor vid behov för att få så uttömmande svar som möjligt.
Problematiken med att tala om Gud har i viss mån alltid funnits, men blev mer
påtaglig i och med att vi gått in i den postmoderna eran och naturvetenskapen till stor del tagit
över att förklara världens beskaffenhet då man tidigare vända sig till religionen för att
förklara. En problematik är därför den direkt vetenskapliga och språkfilosofiska aspekten.
Inom många akademiska discipliner är det viktigt att kunna ge konkreta svar och man vill veta
exakt vad någon talar om när man använder vissa termer och begrepp, som t.ex. ”Gud”. Detta
är en verksamhet som främst bedrivs av religionsfilosofer menar författarna i Förnuft och
religiös tro.19 Gilhus/ Mikaelsson skriver dessutom i Nya perspektiv på religion att
religionsforskningens centrala begrepp ”Gud”, ”religion” och ”det heliga” är begrepp som
dels refererar till varandra och dels omfattar många olika saker. Detta leder till en slags
rundgång menar Gilhus/ Mikaelsson och trots att begrepp som ”Gud” har ett rikt innehåll så
går det inte att definiera.20 Det är just definitionsproblemet som framträtt i intervjuerna och i
skrivprocessen. Vad menar jag med begreppet ”Gud”, vad menar informanterna med samma
begrepp och vad menar författarna bakom det litterära materialet? Dessa språkliga problem
kommer att framträda tydligare nedan.
Ola Sigurdsson fångar in problematiken med att tala om Gud väl i sin bok Ljus
av ljus. Han skriver här att Gud är skaparen och därmed annorlunda än det som är skapat.
Eftersom Gud har skapat allt, även våra ord och eftersom Gud är annorlunda än allt så kan vi
med våra ord inte fånga vem Gud är.21 Med andra ord, det som är skapat är begränsat, men
Gud är obegränsad.
1.7 Forskningsläge
Både inom Svenska kyrkan och inom akademin har man bedrivit forskning på Svenska
kyrkans tro och lära samt hur den har utvecklats. Under slutet av 80-talet utkom en serie
skrifter från kyrkomötets bekännelsekommitté som behandlar just vad Svenska kyrkan tror
och står för utifrån Svenska kyrkans bekännelseskrifter. Det är, som nämnts ovan, några av
dessa skrifter som jag kommer att ta stöd mot när jag formulerar vilka gudsbilder som
Svenska kyrkan representerar utifrån de utvalda delarna av bekännelseskrifterna. Det har även
gjorts studier av prästers tro och arbete i församlingar. En av dessa är avhandlingen Finns det
19
Peterson, Hasker, Reichenbach, Basinger 1997, s. 19 Gilhus och LMikaelsson 2003, s. 58 21
Sigurdson 1998, s. 27f 20
7 en klyfta mellan kyrkan och folket? som är skriven av Elisabeth Arborelius. Hon har genom
intervjuer med präster och medlemmar i Svenska kyrkan studerat framför allt varför Sveriges
befolkning i allt mindre utsträckning vänder sig till Svenska kyrkan för att efterfråga dop,
vigslar och begravningar och vilken diskrepans som finns präster emellan samt mellan folket
och präster i frågan om hur dessa gudstjänster ska gå till och varför man håller dem. Hon
studerar också varför folket mer och mer sällan vänder sig till Svenska kyrkan för samtal om
existentiella funderingar och andliga frågor. I studien tar hon upp vilken syn präster och
församlingsbor har på religiositet och vad det är som de egentligen tror.22 I övrigt har ett antal
enkätundersökningar genomförts där man undersökt Sveriges befolknings andlighet. T.ex.
gjordes i början av 2000-talet en undersökning om hur den individuella religiositeten såg ut i
åldrarna 20-54.23
Det jag däremot inte har funnit är några studier om hur organisationens anställda
på gräsrotsnivån speglar organisationens bekännelse, vilket har motiverat mig till att
genomföra denna studie och gör den relevant. Detta är dessutom ett ämne som under
skrivprocessen debatterats mycket i så väl media som bland medlemmar i samband med
ärkebiskopsvalet vilket gör undersökningen än mer dagsaktuell.
1.8 Presentation av informanterna
Här följer nu en kort presentation av alla informanter. Namnen jag använder är inte deras
riktiga namn, men täcknamnen speglar deras biologiska kön. Som nämnts ovan har jag försökt
sprida församlingarna över den kyrkliga kartan och har med både högkyrkliga och lågkyrkliga
församlingar belägna så väl centralt som i förorten.
Kerstin
Kerstin arbetar som diakon i en ganska mångkulturell församling. Hon är i 60-årsåldern och
har varit troende sedan hon var barn. Från det att hon var 5 år gick hon i söndagsskolan, då i
en missionsförsamling, trots att hennes familj var svenskkyrklig.
Axel
Axel är församlingspedagog och jobbar i en geografiskt sett stor församling i storstaden. Han
är i 30-årsåldern och kom in i kyrkans sammanhang i och med konfirmationen. Han kommer
22
Arborelius 2009 Mazzarella: På spaning efter en privat gudomlighet, Elektronisk resurs 2014-­‐01-­‐03 15:59 http://www.svd.se/kultur/understrecket/pa-­‐spaning-­‐efter-­‐en-­‐privat-­‐gudomlighet_308692.svd 23
8 inte från en kristen familj, men kände sig ändå direkt hemma i kyrkan, där han blev kvar efter
konfirmationen.
Josefine
Josefine är präst i en mindre församling belägen utanför tätorten. Hon är i 30-årsåldern och
berättar att hon alltid har varit troende och att bönen hade (och har) en central roll i hennes liv.
Hon berättar att hon kommer från ett kristet hem och att hennes familj ibland gick i kyrkan.
Gudstjänsten var dock inte det viktigaste för henne, varken som barn eller ungdom, det var
alltid bönen som var viktigast.
Ann-Katrin
Ann-Katrin arbetar som diakon i en sjukhuskyrka. Hon är i 50-årsåldern och berättar att hon
alltid har varit troende och alltid har funnits med i Svenska kyrkans sammanhang. Som barn
gick hon i söndagsskolan.
Marianne
Marianne arbetar som pedagog i en förortsförsamling. Hon är i 40-årsåldern och berättar att
hon alltid har varit troende. Hon upplever inte att hon är uppvuxen i en kristen familj, men
tror ändå att det var de som lärde henne bönen ”Gud som haver” som hon ofta bad som barn.
Hon berättar att hon gick i söndagsskolan, men minns inte i vilket samfund.
Jonas
Jonas är i 40-årsåldern. Han tjänstgör som präst i en mycket central församling. Han berättar
att det dröjde länge innan han ville kalla sig själv kristen och att han inte kommer från ett
kristet hem, men att han ändå som barn gick i söndagsskola. Han beskriver sig själv ha varit
en sökare i sin ungdom och att det var först i samband med konfirmationen eller något senare
som han började kalla sig själv för kristen.
Greta
Greta är i 70-årsåldern och arbetar som diakon i en högkyrklig församling. Hon har alltid varit
troende och som barn gick hon i söndagsskolan. Hon upplever inte att hon fått sin tro
hemifrån, även om föräldrarna (då framför allt modern) lade stor vikt vid kyrkan.
Gudstjänsten, berättar informanten, var central i hennes liv redan från det att hon var tonåring.
9 Simon
Simon arbetar som församlingspedagog. Han är i 20-årsåldern och jobbar främst med
ungdomar i församlingen som är mångkulturell. Han har inte alltid varit troende, men har
under hela sitt liv funnits med i Svenska kyrkans sammanhang, bland annat genom att hans
familj alltid gick i kyrkan 1:a advent.
Sofia
Sofia är i 40-årsåldern och jobbar som präst i en mindre församling utanför en större ort. Hon
växte inte upp i en kristen familj, men som barn var hon med i kyrkans barntimmar och gick
konfirmationsläsningen som tonåring. Hon kände tidigt en dragning till gudstjänsten, men det
dröjde till efter gymnasiet innan hon ville kalla sig kristen.
10 2. Svenska kyrkans gudsbild
I detta kapitel kommer jag att redogöra för de gudsbilder som Svenska kyrkans
bekännelseskrifter samt Kyrkoordningen för Svenska kyrkan ger uttryck för. Först har jag valt
att behandla de utvalda delarna av bekännelseskrifterna, den apostoliska och nicenska
trosbekännelsen, den Augsburgska bekännelsen samt Martin Luthers stora katekes följt av de
valda inledningarna i kyrkoordningen separat. Sedan följer analysen av treenighetens gestalter
och det är resultatet av dessa analyser som jag sedan kommer att använda i min jämförelse
med informanternas gudsbilder.
2.1 Svenska kyrkans bekännelseskrifter
Jag använder mig av den sjätte upplagans första tryckning när jag refererar till
bekännelseskrifterna. Svenska kyrkans bekännelseskrifter är en samling dokument som ska
spegla vad Svenska kyrkans tro och bekännelse går ut på och vad som ligger till grund för
denna. Den innehåller de trosbekännelser som är antagna av Svenska kyrkan, den
Augsburgska bekännelsen samt dess apologi, Martin Luthers katekeser, de Schmaldakiska
artiklarna, en skrift som beskriver påvens makt och överhet, konkordieformeln samt Uppsala
mötes beslut 1593.
2.1.1 Den apostoliska trosbekännelsen
Den apostoliska trosbekännelsen sammanfattar, likt de allra flesta trosbekännelser, den
kristna gudens tredelade natur, Fader, Son och Ande. Den har en gammal historia och man
kan hitta spår av den så tidigt som 200-talet. Den slutliga versionen som dagens översättning
baseras på färdigställdes under 700-talet.24 Den beskriver Gud med flera olika ord och
egenskaper.
Den första delen i den tredelade naturen beskriver Gud som fader, allsmäktig
och skapare. Den andra delen beskriver Jesus som Kristus, Guds son, herre, uppstånden och
domare. Den tredje delen beskriver Anden som Helig.25
Detta är korta sammanfattande ord som man när man läser bekännelsen kan
plocka ut. Men den apostoliska trosbekännelsen säger också mycket mer, inte bara om Gud
utan även om den kristna kyrkans roll och funktion och vad ett kristet liv leder till. Detta är
dock aspekter jag inte ämnar ta upp i denna studie då jag menar att de inte tillför ytterligare
24
Gerhardsson och Persson 1988, s. 109f Svenska kyrkans bekännelseskrifter 2005, s. 47 25
11 perspektiv i förhållande till mitt syfte. Dessa sammanfattande ord kommer dessutom att
senare få en roll i jämförelsen med informanterna.
2.1.2 Den nicenska trosbekännelsen
Även den nicenska trosbekännelsen sammanfattar Guds tredelade natur, men på ett annat och
mer utförligt sätt. Denna bekännelse fick sin ursprungliga formulering under konciliet i Nicea
år 325.26 Det tidiga 300-talet var en tid då det i kyrkan diskuterades vilket förhållande som
fanns mellan Gud och Jesus Kristus som enligt kristen tradition är Messias. Frågan som
ställdes under denna tid var huruvida Gud hade skapat Jesus eller om Gud och Jesus var
desamma. Det fanns två sidor i denna diskussion, men de ledande inom rörelsen menade att
Gud och Jesus måste vara samma. Detta berodde på att man såg sig som en monoteistisk
religion men i gudstjänsterna tillbad man Kristus. Om Gud och Kristus inte var desamma så
ägnade man sig i så fall åt avgudadyrkan. Därför formulerade man denna trosbekännelse och
försökte då sätta ord på detta förhållande. Man behövde också sätta ord på förhållandet mellan
Gud och Anden. Den slutgiltiga formuleringen som vi använder oss av idag kom till under
konciliet i Konstantinopel år 381.27
Den nicenska trosbekännelsen är mycket rikare på beskrivningar om Guds
egenskaper och det är svårt att utvinna samma korta och koncisa ord som i den apostoliska
trosbekännelsen. Här beskrivs i första delen Gud som fader, allsmäktig och skapare. Den
andra delen beskriver Jesus som Kristus, herre, Guds son, född, ljus, av samma väsen som
fadern, människa, uppstånden samt domare. Den tredje delen beskriver Anden som helig,
herre och livgivare.28
2.1.2.1 Jämförelse av trosbekännelserna
Vi ser många gemensamma nämnare i den apostoliska och den nicenska trosbekännelsen om
vilken natur och vilka egenskaper Guds treenighet har. Men det finns också vissa skillnader.
Skillnaderna är dock inte i form av motsatser eller motsägelser utan snarare i mängd och
fokus. De skillnader som finns i beskrivningarna av Fadern är framför allt i
skapelseperspektivet. Då den apostoliska trosbekännelsen bara talar om Fadern som skapare
av himmel och jord så tar den nicenska trosbekännelsen det ett steg längre och tillägger ”av
allt vad synligt och osynligt är”.
26
Gerhardsson och Persson 1988, s. 114f Gerhardsson och Persson 1988, s. 117 28
Svenska kyrkans Bekännelseskrifter 2005 s. 47f 27
12 Det som vi ser skiljer Jesus i den nicenska trosbekännelsen från Jesus i den
apostoliska är att den Nicenska lägger mycket större tyngd på Jesus egenskaper och väsen till
skillnad från den Apostoliska som lägger tyngden vid Jesus liv. Detta beror på de diskussioner
jag nämnde ovan. Det var viktigt att sätta ord på hur Jesus och Gud kunde vara desamma och
därför blev formuleringen ”född och icke skapad” och ”av samma väsen som fadern” viktiga.
Anden får i den nicenska trosbekännelsen mycket mer utrymme än i den
apostoliska även om Anden också här är den som får minst plats. Anden beskrivs ”utgå av
fadern och sonen” vilket är ytterligare ett försök att sätta ord på hur de alla tre är en och
samma. Man säger också att det är Anden som talat genom profeterna.
2.1.3 Den augsburgska bekännelsen
Den augsburgska bekännelsen skrevs av Philip Melanchton och lades fram vid riksdagen i
Augsburg 1530.29 Denna skrift kom att få stor betydelse inom kyrkan, dels genom att den blev
en tydlig skiljelinje mellan lutherska kyrkor och andra kyrkor samt genom att det är den som
länkar ihop alla lutherska kyrkor.30
I den augsburgska bekännelsen kan man läsa under den första trosartikeln ”om
Gud” att Gud är tre personer, detta i enlighet med den nicenska trosbekännelsen. Sedan följer
en rad beskrivande ord om Guds egenskaper. Gud är ”evig, osynlig, odelbar, av allting, både
synlig och osynlig”.31 Bekännelsen har även en artikel som behandlar Guds son och där kan
man läsa att Kristus är ordet, sann Gud, sann människa, ett offer och uppstånden, ledare,
tröstare och domare. Anden behandlas inte i en egen artikel, men omnämns i artikeln om
Guds son och beskrivs där med orden helig, ledare, tröstare och försvarare.32
2.1.4 Martin Luthers stora katekes
Martin Luther behandlar i sin stora katekes många delar som beskriver vad kristen tro innebär
och vad man som kristen måste vara medveten om. Han behandlar de tio budorden, den
apostoliska trosbekännelsen, bönen ”fader vår” samt sakramenten (dopet och nattvarden). Då
Luther säger ganska mycket om Gud i denna tämligen långa text ska jag försöka att göra ett
urval av utsagor som visar på hans mångfald. Jag kommer dock medvetet inte att ta upp
Luthers utläggning av trosbekännelsen eftersom jag i denna studie vill göra mina egna
tolkningar av Svenska kyrkans gudsbilder. Skulle jag använda mig av Luthers utläggning
29
Gerhardsson och Persson 1988, s. 129 Gerhardsson och Persson 1988, s. 138 31
Svenska kyrkans bekännelseskrifter 2005, s. 56 32
Svenska kyrkans bekännelseskrifter 2005, s. 57 30
13 skulle min egen tolkning stå i konkurrens med Luthers, vilket inte är denna studies syfte.
Svårigheten med att försöka utläsa Luthers gudsbilder i stora katekesen är att den primärt inte
handlar om vem Gud är, utan om vad man som kristen måste göra och hur man måste leva
samt hur man ska förstå ovan nämnda delar. Jag tycker ändå att skriften är viktig för min
studie då det är den mest omfattande skrift av Martin Luther som står med i
bekännelseskrifterna.
Redan i förklaringen av det första budordet beskriver Luther Gud som den enda,
och den man ska ta sin tillflykt till,33 alltså någon som man kan lita på. I utläggningen av de
övriga budorden finns inget nytt material att hämta.
Vidare kan vi i hans utläggning av ”fader vår” läsa att kristna är ålagda att hålla
Guds namn heligt. Med det menar inte Luther att Guds namn är oheligt eller att det blir heligt
genom människor. Han menar att människor bör leva kristet och göra goda gärningar i Guds
namn eftersom Guds namn är heligt. Om människor lever okristet i Guds namn så vanhelgar
man det.34 Luther menar att Gud har möjlighet att ingripa i människors liv, vilket vi kan se när
han behandlar den tredje bönen i ”fader vår” nämligen ”ske din vilja, så som i himlen så ock
på jorden”. Men han tror också att djävulen verkar i människors liv och att det bara är med
Guds hjälp som vi kan övervinna djävulen och göra gott.35 Vidare ger Luther uttryck för en
syn på Gud som förlåtande, men inte förlåtande hur som helst. Människor måste söka
förlåtelsen och Gud förlåter människor av nåd och vill på så sätt hålla kvar människor i
ödmjukhet.36
2.2 Kyrkoordningen
Inledningen till den första avdelningen är mycket rik på beskrivningar om vem Gud är. Här
beskrivs Gud som en enda följt av treenighetens delar. Man beskriver också Gud som
skapare, frälsare och livgivare (ord som idag i somliga fall ersätter Fader, Son och Ande, i ett
försök att göra Gud könsneutral). Man beskriver här Jesus Kristus som kyrkans centrum och
livskälla och att evangeliet leder människan till gemenskap med Gud. Man skriver också att
Gud är människornas ursprung och mål och att Gud besitter outtömlig vishet, kärlek och nåd.
Att tro på Gud innebär enligt Svenska kyrkans kyrkoordning att man känner tillit till Gud.37
33
Svenska kyrkans bekännelseskrifter 2005, s. 390 Svenska kyrkans bekännelseskrifter 2005, s. 458 35
Svenska kyrkans bekännelseskrifter 2005, s. 462f 36
Svenska kyrkans bekännelseskrifter 2005, s. 466f 37
Kyrkoordningen för Svenska kyrkan, s.4 34
14 Nästa gång vi i kyrkoordningen möter en beskrivning om Gud är i inledningen
till den femte avdelningen. Här får vi veta att församlingen möter Gud i gudstjänsten i ordet
och sakramenten.38
Den avslutande avdelningens inledning har också en rik beskrivning om vem
Gud är. Här återkommer ord som vi hittar i första avdelningens inledning som t.ex. skapare
och livgivare men Gud beskrivs också som den som upprättar. Gud beskrivs inte bara som
fader utan som allas fader. Han beskrivs genom ett citat av efesierbrevet 4:4-6 som den som
står över allt, verkar genom allt samt finns i allt.39
2.3 Analys: Vilka gudsbilder representerar Svenska kyrkan?
Jag kommer nu att analysera ovanstående bekännelseskrifter. Analysen görs mot de i
inledningen nämnda skrifterna och avslutningsvis ska jag försöka hitta en eller flera
beskrivningar av Svenska kyrkans gudsbilder. Analysen kommer att göras i fem steg. Det
första är att analysera treenigheten. Det andra är att analysera Fadern. Det tredje är att
analysera Sonen/ Kristus. Det fjärde är att analysera Anden. Det femte är att jag kommer göra
en kort analys av Guds genus
2.3.1 Treenigheten
Det finns som vi sett många olika beskrivningar av Gud i bekännelsedokumenten, men det är
några som är primära och återkommande, nämligen att det bara finns en Gud, men att denna
enda Gud är treenig. Utifrån det är Gud Fader, Son och Ande och dessa tre gestalters
egenskaper är skapare, försonare och livgivare. Om treenigheten säger Martin Lönnebo att
reflektion över den ”leder till den stora osäkerhet som är en nödvändig förutsättning för
upplysning och den förtvivlan som är porten in till nåden”.40 Han talar om treenigheten som
paradoxernas paradox och menar att kristna människor måste bekänna den och reflektera över
den för att tron inte ska övergå till polyteism.41 Gerhardsson tar upp ytterligare ett viktigt
perspektiv i frågan om treenigheten och det är hur den har setts på rent historiskt. Han
konstaterar att man redan i nedtecknandet av de texter som kom att ingå i den nytestamentliga
kanon kan se att det fanns ett trinitariskt tänkande där Jesus är Guds son och verkar i Andens
kraft. Han skiljer dock på trinitariska tankemönster och på treenighetsteologi och menar att
38
Kyrkoordningen för Svenska kyrkan, s. 47 Kyrkoordningen för Svenska kyrkan, s. 140 40
Grenholm 1986 a, s. 22 41
Grenholm 1986 a, s. 23ff 39
15 treenighetsteologi är något som kom mycket senare i samband med kyrkokoncilierna.42 Det är
viktigt att notera detta och påminna sig om att redan den förkristna kyrkan hade en förståelse
av att Gud har tre gestalter men det är också viktigt att påminna sig om att den förståelse av
treenigheten som finns idag inte är den samma. Den har utvecklats under 2000 år av
teologiska och filosofiska diskussioner och reflektioner.
2.3.2 Fadern
Fadern kan man säga är den ursprungliga gestalten i treenigheten. Med ursprunglig menar jag
inte den att Fadern var först, utan att Fadern är den som handlingarna utgår ifrån. Världen
skapades av Fadern genom Sonen och Anden utgår av Fadern och Sonen. I trosbekännelserna
finns två gemensamma beskrivningar, nämligen skapare och allsmäktig. Dessa återfinns bara
i trosbekännelserna och är också de enda beskrivningarna om Fadern i dem. De övriga
dokumenten är dock desto rikare på beskrivningar. Jag kan inte hitta några fler beskrivningar
som direkt överrensstämmer med varandra, men ingen av beskrivningarna strider med
varandra. Vi möter i de övriga dokumenten en bild av Fadern som någon vi kan känna tillit
till, och som är förlåtande och nådig. Fadern beskrivs också som evig, osynlig och odelbar
och skrifterna visar en förståelse av att Fadern kan ingripa i människors liv.
”Fadern” är dock inte den benämning som konsekvent relateras till dessa
beskrivningar utan det växlar mellan ”Fadern” och ”Gud”. Här lyser min förförståelse av att
”Gud” är jämförbar med ”Fadern” igenom, en förförståelse som jag även upplever att
författarna bakom skrifterna har. Detta baserar jag på den enkla utsagan att ”Jesus är Guds
son” och att anden ”utgår av fadern och sonen”. Utifrån detta, vem är då Gud om inte Fadern?
Det är dock inte helt oproblematiskt att jag drar denna slutsats. I Vad skall kyrkan bekänna?
använder Grenholm ordet ”Gud” som en sammanfattning av treenigheten och menar att det är
så man ska göra. När han talar om Guds egenskaper så talar han om hela treenigheten. Jag
menar ändå att det är befogat av mig att göra denna tolkning och dra denna slutsats då
författarna bakom texterna ovan väldigt sällan talar om ”Fadern” men ändå relaterar Jesus och
Anden till Gud. Jag menar att det visar att även de har en förförståelse av att Gud går att
likställa med ”Fadern”.
42
Gerhardsson och Persson 1988, s. 35f 16 2.3.3 Sonen
Sonen, eller Jesus Kristus är den som får mest uppmärksamhet i såväl trosbekännelserna som i
de andra bekännelsedokumenten. Även beskrivningarna av Kristus saknar i många fall
gemensamma nämnare, men inte heller här tycks beskrivningarnas mångfald stå i strid med
varandra. I trosbekännelserna får vi en beskrivning av Jesus som först och främst identifierar
honom som Kristus (d.v.s. Messias/ den smorde) och Guds son. Vidare beskrivs han i båda
trosbekännelserna som herre, uppstånden och domare och det är efter det här som den
Nicenska trosbekännelsen utvecklar Kristi natur vidare genom att ge beskrivningarna som
likställer honom med Gud. Här möter vi beskrivningar som ljus, född och av samma väsen
som Fadern. Den Augsburgska bekännelsen är den sista av bekännelseskrifterna jag har tagit
upp som behandlar Kristus separat. Här beskrivs han också som domare och uppstånden, men
även att Kristus är en ledare, ett offer, sann Gud och sann människa. Han beskrivs också som
människors tröstare. Det är märkligt, men Luther säger inget konkret om Kristi natur i sin
stora katekes. Den enda gånga han i någon mån behandlar ämnet är i sin utläggning av den
Apostoliska trosbekännelsen. Denna utläggning har jag som motiverat ovan valt bort att titta
på då jag behandlar den Apostoliska trosbekännelsen själv. Han tar visserligen upp Kristus i
sin utläggning om dopets sakrament, men säger då inget om Kristi natur eller egenskaper,
utan om Kristi förhållande till och roll för dopet. Kyrkoordningen däremot tar kort upp ämnet
och där kan man se att Kristus beskrivs som kyrkans centrum och livskälla och den som leder
oss till gemenskap med Gud.
Om denna gemenskap, eller vägen till gemenskap skriver Per-Olof Sjögren i
Kristen bekännelse idag att Jesus fungerar som en medlare mellan Gud och människor. Han
jämför det med ett äktenskap som är på väg att brista och den gamla traditionen att man inte
fick skiljas förrän en medlare försökt ena parterna. Sjögren menar att relationen mellan Gud
och människor liknar ett vacklande äktenskap sedan syndafallet och att Jesus kom, inte bara
för att ta på sig människors synder och därigenom frälsa dem, utan också för att medla mellan
människor och Gud och det kunde han bara göra i och med att han är både Gud och
människa.43
Gerhardsson behandlar många av de ovanstående beskrivningarna av Jesus i
Kyrkans bekännelsefråga och sammanfattar att de förklarar vilken ställning och identitet som
Jesus hade redan från början (eftersom många av beskrivningarna även återfinns i nya
testamentet). Gerhardsson menar att det faktum att Jesus är Guds enfödde son ger Jesus en
43
Grenholm 1986 a, s. 51ff 17 särställning då han är den enda sonen. Han menar också att det faktum att Jesus är Kristus
visar hur viktig Jesus var för frälsningshistorien och att titeln ”herre” visar på att Jesus stod
och står över alla andra makter i himlen och på jorden. Tillsammans menar Gerhardsson att
dessa beskrivningar sammanfattar Jesu absoluta auktoritet.44
2.3.4 Anden
Anden är, som vi sett, den gestalt i treenigheten som får minst uppmärksamhet. Men det är
också den som har åtminstone en beskrivning som går igen i alla dokument som jag behandlat
och som nämner Anden. Den beskrivningen är att Anden är helig. Detta beror visserligen på
att det ordet är en del i Andens ”namn”, d.v.s. Helig Ande, men säger ändå mycket om dess
natur. Den Apostoliska trosbekännelsen har bara denna beskrivning om Anden, men den
Nicenska beskriver också Anden som herre och som livgivare. Vi finner också några
beskrivningar i den Augsburgska bekännelsen som är att Anden är den som leder tröstar och
försvarar människor. Ser vi till treenighetens beskrivning så är Anden den som ger liv.
Att Anden har en sekundär ställning även för kyrkan idag blir tydligt då det inte
i någon av referensböckerna finns ett kapitel, eller ens ett avsnitt som behandlar Andens
gestalt. De enda gångerna som Anden omnämns är i samband med att hela treenigheten
behandlas. Då skriver Grenholm i Vad skall kyrkan bekänna? att det är Anden vi möter och
som är verksam i människors bön, i gudstjänst och i kyrkans nådemedel.45 Gerhardsson ger
ungefär samma bild i Kyrkans Bekännelsefråga. Han menar att det var med hjälp av Andens
kraft som Jesus kunde utföra undren, genom Andens verkan som jungfru Maria kunde bli
gravid och att barn och vuxna idag (och i alla tider) genom dopet får Guds ande sänd över sig.
Gerhardsson skriver också att Anden hade stor betydelse för de som levde samtidigt som och
precis efter Jesus och har författat texterna till nya testamentet46 vilket gör det ännu
märkligare att Anden inte har samma särställning idag.
2.3.5 Guds genus
En fråga som har blivit allt viktigare i den kyrkliga debatten på senare år är frågan om Guds
genus. Det är ett perspektiv som även kommit upp i intervjuerna, även om jag aldrig frågat
explicit om det och det är därför som jag har valt att ta upp frågan i denna uppsats. Vad som
är väldigt tydligt i så väl bekännelseskrifterna som i kyrkoordningen är att man uppfattar att
44
Gerhardsson och Persson 1988, s. 29f Grenholm 1986 b, s. 29 46
Gerhardsson och Persson 1988, s. 34f 45
18 Gud har maskulina drag. Detta baserar jag på en rad citat, men jag kommer att nöja mig med
att återge ett per dokument.
Den apostoliska trosbekännelsen inleds som följer: ”Vi tror på Gud Fader
allsmäktig […] Vi tror och på Jesus Kristus, hans enfödde son […]”.47 Den nicenska
trosbekännelsen inleds nästan identiskt, nämligen med orden ”Jag tror på en enda Gud,
allsmäktig Fader […]”.48 Vad som ändå är intressant att notera är att Gud aldrig omnämns
som ”han” i den Nicenska trosbekännelsen.
I den augsburgska bekännelsen kan vi i inledningen läsa att ”Likväl finnas tre
personer med samma väsende och samma makt, som av evighet äro till jämte varandra,
Fadern, Sonen och den helige Ande.”49 Återigen definieras Gud som ”Fader” men dock inte
utan att stå i relation till den övriga treenigheten och inte heller här kan man finna att Gud
refereras till som ”han”. Luther däremot använder pronomenet ”han” mycket friskt. T.ex.
skriver han i sin utläggning av det första budordet: ”Att hava en enda Gud är alltså inget annat
än att av hjärtat förtrösta och tro på honom[…]”50
Man skulle idag kunna bortförklara detta med att det rör sig om gamla skrifter
och att kyrkan idag har en annan uppfattning, men även när man läser kyrkoordningen så
märker man tydligt att den primära synen på Guds genus är att det rör sig om maskulina drag.
I inledningen till den första avdelningen skriver man att ”Den kristna kyrkan bekänner en
enda Gud – Fadern, Sonen och den heliga Anden […]”.51 Man är visserligen försiktiga med
att använda uttryck som beskriver Guds genus och författarna bakom skriver alltid ”Gud”
istället för ”han” utom på ett ställe. Det är i inledningen till den sista avdelningen. Då
omskrivs Gud som ”han” i citatet ur efesierbrevet: ”En är Herren, en är tron, ett är dopet, en
är Gud och allas fader, han som står över allting, verkar genom allt och finns i allt”.52
En sak är viktiga att belysa i detta läge. Det är att jag väljer att tala om ”Guds
genus” och inte ”kön” då det inte biologiskt kön jag talar om och jag tror inte heller att det är
det som åsyftas i bekännelseskrifterna. Gud har inte ett biologiskt kön, det står klart redan i
skapelseberättelsen där det berättas att ”Gud skapade människan till sin avbild, till Guds
avbild skapade han henne. Som man och kvinna skapade han dem”.53 Men Gud har maskulina
attribut, dels i egenskap av att vara Fadern och dels i egenskap av att vara Sonen. Frågan om
47
Svenska kyrkans bekännelseskrifter 2005, s. 47 min kursivering Ibid. 49
Svenska kyrkans bekännelseskrifter 2005, s. 56 min kursivering 50
Svenska kyrkans bekännelseskrifter 2005, s. 390 min kursivering 51
Kyrkoordning för Svenska kyrkan s. 4 min kursivering 52
Kyrkoordning för Svenska kyrkan s. 140 min kursivering 53
Bibel 2000 s. 13 48
19 Guds genus går naturligtvis att fördjupa sig i ännu mer. Det har blivit ett allt mer aktuellt
ämne och idag hålls så kallade regnbågsmässor inom Svenska kyrkan där målet är att tala om
Gud i enbart könsneutrala termer. Frågan diskuteras och debatteras både inom och utom
Svenska kyrkan. Men då detta inte är en uppsats som ämnar tar upp feministiska eller queera
perspektiv (som denna typ av diskussioner ofta faller under) avslutar jag mitt resonemang här.
2.4 Sammanfattning
Jag har ovan behandlat de beskrivningar av Gud som man kan finna i de utvalda delarna av
Svenska kyrkans bekännelsedokument och redogjort för dem i 2 steg. Först har jag redogjort
för vad varje enskild skrift säger och sedan har jag analyserat detta i förhållande till
treenighetens olika gestalter. Nedan görs ett försök till att konkretisera och sammanfatta vilka
gudsbilder som Svenska kyrkan representerar. Denna sammanfattning kommer jag att göra
utifrån begreppet ”Gud” som får representerar hela treenigheten.
Det går inte att sammanfatta Svenska kyrkans gudsbilder med en mening. Det är
betydligt mer komplext än så. Det är inte heller särskilt givande att sammanfatta den genom
att återigen rada upp orden som beskriver Gud. Jag kommer därför att försöka göra en
sammanfattning av Guds gestalt och egenskaper utifrån de ovan utvunna beskrivningarna.
Efter vad som sagts och konstaterats ovan vill jag definiera Svenska kyrkans gudsbilder på
följande sätt:
Svenska Kyrkan tror på en treenig Gud vars namn är ”Fader, Son och Ande”. Dessa tre har
varsin grundegenskap, nämligen ”skapare, försonare och livgivare” där Fadern skapar, Sonen
försonar och Anden ger liv. Detta är de grundläggande föreställningarna om Gud och de finns
med i majoriteten av dokumenten jag har studerat. På dessa följer ett antal sekundära
föreställningar som breddar och fördjupar de gudsbilder som Svenska kyrkan representerar.
Svenska kyrkan tror att Gud är den yttersta, allsmäktiga auktoriteten och domaren, men också
vis och kärleksfull. Gud är någon som människor kan lita på. Svenska kyrkan tror att Gud har
blivit människa, levt som människa och dött som människa, men också uppstått som
människa och att Gud därför är ett offer. Svenska kyrkan tror att Gud kan ingripa i
människors liv såväl direkt som indirekt. Svenska kyrkan tror också att Gud är ljus, men att
Gud är osynlig. Gud är en maskulin gestalt och refereras till som ”han”. Svenska kyrkan tror
slutligen att Gud är nådig och verksam i allt och alla.
20 3 De anställdas gudsbilder
Jag ska nu redogöra för de gudsbilder som mina informanter har gett uttryck för genom att
försöka hitta gemensamma nämnare dem emellan och redogöra för dem. Jag kommer alltså
inte att gå igenom varje informant för sig eller yrkesgrupperna för sig då detta dels skulle
kunna ge en skev bild och dels bli svårare att överskåda. Först kommer jag att redogöra för de
kategorier som jag utvunnit ur informanternas svar och som de alltså gemensamt givit uttryck
för. Sedan följer de kategorier som är knutna till intervjuguiden. Denna uppdelning har jag
gjort för att det ska bli tydligt vad som är hämtat från informanterna och vilket språk de
använder om Gud och vad som är hämtat från intervjuguiden i syfte att underlätta jämförelsen
av Svenska kyrkans gudsbilder och informanternas gudsbilder. Sist redogör jag för de
skillnader som finns mellan informanterna.
3.1 ”Gud är större”
Det blev tidigt klart för mig att det inte skulle bli helt enkelt att uttolka mina informanters
personliga gudsbilder. Detta berodde på det problem som jag tagit upp i inledningen av denna
uppsats, nämligen språkets begränsningar. Ann-Katrin, Kerstin och Simon beskrev det på
samma sätt med orden ”Gud är större”54 men samtliga informanter gav på ett eller annat sätt
uttryck för denna förståelse. Alla beskriver att det är svårt att prata om vem Gud är, vilka
egenskaper Gud har etc., men de beskriver denna svårighet på olika sätt. Kerstin gav
ytterligare ett utryck för detta med orden ”Jag är begränsad och Gud är absolut”.55 Ann-Katrin
säger dessutom också att ”[…] alla sätt att berätta förminskar Gud”.56 Diakonen Greta säger
att Gud är så stor att han är svår att förklara och säger att ”Gud är Gud”.57
Men informanternas beskrivningar om att Gud är större är inte bara tecken på de
språkliga begränsningarna som uppstår i talet om Gud. De är också tydliga bilder för vem och
vad Gud faktiskt är, nämligen just större än människor. Detta språkbruk ger också uttryck för
en syn på att Gud är annorlunda än människor och att Gud är fullkomlig medan människor är
begränsade och bristfälliga. Detta hänger samman med en av de grundläggande
föreställningarna, nämligen att Gud är skaparen. Jag har tidigare beskrivit hur språket
begränsar talet om Gud ur flera perspektiv. Här ser jag framför allt kopplingar till det
Sigurdsson skriver. Han beskriver att Gud enligt kristen tro är den som skapar och att
54
Ann-­‐Katrin, diakon, möte den 16 oktober 2013, Kerstin, diakon, möte den 15 oktober 2013, Simon, församlingspedagog, möte den 15 oktober 2013 55
Kerstin, diakon 56
Ann-­‐Katrin, diakon 57
Greta, diakon, möte den 23 oktober 2013 21 människan och människans språk är en del av det skapade. I och med att Gud i kristen tro är
obegränsad men att det som är skapat är begränsat så går det inte att fullt ut beskriva Gud.
3.2 Tillit och trygghet
Många av informanterna beskriver att de känner en stor tillit till Gud och att Gud är deras
trygghet. Denna tillit speglar de inte bara genom att säga orden utan även i hur de talar om
Gud och framför allt när de beskriver sin relation till Gud. Många av informanterna upplever
sig vara burna av Gud. Att vara buren är ett starkt uttryck för denna tillit. För att låta sig bäras
måste man lita på den som ska bära. Man måste lita på att den dels orkar bära och att den dels
inte kommer att släppa taget. Josefin ger ytterligare ett uttryck för tilliten när hon säger att
”Gud är min vän”.58 En vän är inte bara någon man umgås med. Det är också någon som man
kan prata med och som man kan berätta sina innersta hemligheter för och man måste kunna
lita på att den inte berättar dem vidare. Pedagogen Axel har en tolkning av tryggheten som har
sitt ursprung i gemenskap. Han beskriver sin relation till Gud som gemenskap och förklarar
sedan att det är något som speglas i hans arbete med ungdomar och i gudstjänsten. I dessa
verksamheter säger han att människor kan skratta och gråta tillsammans, liksom han tror att
Gud skrattar och gråter med människor och denna gemenskap som uppstår leder också till
känslan av trygghet.59
Jag vill också avslutningsvis citera diakonen Kerstin som berättar om hur hon
återfann sin tro efter en lång period av tvivel. Hon har berättat att hon inte kände att hon
kunde tro efter att ha mött så mycket lidande i världen och då börjat ifrågasätta och
argumentera med Gud och säger sedan att hon tänkte:
Men, snälla nån! Ska inte jag unna mig att får tro på Gud? Alltså förstå vilken kullerbytta,
men det vart så ungefär. Ska jag med mitt tjafsiga argumenterande sitta här och ska inte
jag unna mig den här tryggheten och den här kärleken och det här att stå i det här
sammanhanget och den här relationen, det var helt korkat tyckte jag.
Med de här orden visar hon stort prov på så väl tillit som trygghet, att efter så mycket
tvivlande ändå känna att hon kan lita på Gud och känna Guds kärlek, ett tema som jag
kommer att behandla närmare nedan.
3.3 Kärlek
Även den kärleksfulla Guden har en stor plats hos informanterna. Jag menar att alla ser Gud
som kärleksfull även om inte alla uttryckte sig med de orden. Den slutsatsen har jag dragit
58
Josefin, präst, möte den 24 oktober 2013 Axel, församlingspedagog. 59
22 utifrån att de beskrivningar som används istället är att Gud är värme, omsorgsfull och att Gud
vill människor väl. Dessa är egenskaper som jag menar är tydliga tecken på att informanterna
har en uppfattning om att Gud är kärleksfull. Jag menar att man bara känner omsorg och
välvilja mot någon som man älskar. Det man måste komma ihåg är att kärlek inte
nödvändigtvis betyder relationell eller vänskaplig kärlek. Prästen Jonas beskriver Guds kärlek
som en annorlunda kärlek än den som vi människor känner för Gud och för varandra. Han
menar att i och med att Gud är perfekt, allsmäktig och all-god och är alltings ursprung så har
Gud också en ursprunglig kärleksförmåga. Denna skiljer sig från den kärlek människor
upplever och känner även om vår kärlek härstammar från Guds kärlek.
Denna syn på Guds kärlek anser jag har ett starkt samband till kärleksbegreppen
eros och agape som Anders Nygren redogör för i Den kristna kärlekstanken genom tiderna.
Det första han konstaterar om dessa två är att de är från två helt skilda andliga världar.60
Agape är den kärlek som kommer från Gud. Att Gud älskar människan har inte med
människans värde att göra utan med Guds godhet att göra61 och människan får som
kärleksobjekt värde tack var Guds kärlek. Eros däremot är en begärande kärlek. I människor
finns ett tomrum, menar Nygren och hänvisar till Platon, och detta tomrum försöker
människor fylla genom att få det vi älskar och vi älskar det som har värde för oss.62 Jonas
beskriver inte kärleken i dessa termer eller med dessa egenskaper, men hans syn på Guds
kärlek som ursprunglig och människors kärlek som härstammande från denna kanske perfekta
form av kärlek har många likheter med Nygrens agapemotiv. Detta kan kopplas samman med
den andra grundläggande föreställningen om Gud, nämligen att Gud försonar. I och med att
Guds kärlek till människor är villkorslös och ger människan värde som kärleksobjekt menar
jag att den även försonar. Jag tänker framför allt på det som står skirvet i Johannesevangeliet
att ”Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte
ska gå under utan ha evigt liv”63. Guds kärlek sträcker sig så långt att Gud enligt kristen tro
sänder sin enda son för att offra sig och på så sätt försona människorna med Gud.
3.4 Mötet med Gud
En av frågorna jag ställde till informanterna där svaren var mycket lika varandra var vem de
tilltalar i sin bön. Detta gav mig en uppfattning om flera saker. Dels vem de ser som den
60
Nygren 1930, s. 9 Nygren 1930, s. 49f 62
Nygren 1930, s. 138f 63
Bibel 2000, s. 1311 61
23 primära delen i den treenige Gudens gestalt. Dels gav det mig en bild av huruvida de ser Gud
som maskulin eller feminin. Det gav mig också en uppfattning om vilken status de gav Gud.
De allra flesta informanterna berättar att de i sitt tilltal i bönen riktar sig till
”Gud”. Bara en av dem, Ann-Katrin, använder inte tilltalet ”Gud”, utan berättar att hon brukar
använda tilltalet ”Herre”, men säger också att hon tycker att det är synd då hon egentligen vill
se Gud som mer könsneutral. Alla övriga informanter berättar att det antingen är enbart ”Gud”
de riktar sig till eller att det är ”Gud” och ”Jesus/ Kristus” eller ”Gud” och ”Fader”. Deras
anledningar till detta skiljer sig dock en aning. De informanter som bara riktar sig till Gud
berättar att det är för att de ser ”Gud” som inkluderande av hela treenigheten och att de
därmed riktar sin bön till hela treenigheten. De som skiftar och ibland tilltalar Jesus eller
Kristus säger att det är beroende på deras humör eller böneämne. Greta berättar att hon kan
vända sig till Jesus när hon ber för andra människor, särskilt de som har det svårt eller går
igenom en svårighet i livet. Då ber hon ofta till Jesus om att han skall fylla dem med Helig
Ande.64 Kerstin berättar att hon tilltalar Jesus när bönen är av mer vardaglig karaktär och
Kristus när bönen är av mer högtidlig karaktär men att oavsett när eller om vad hon ber så
tillber hon ständigt Gud.65 Pedagogen Marianne berättar även hon att hon ber till Jesus ibland
istället för Gud. Hon funderade en stund innan hon tillade att hon tror att hon gör det när
bönen rör mer vardagliga teman, men vågar inte säga det säkert.66 Jonas är den enda som
använder sig av tilltalet ”Fader” som komplement till ”Gud”. Han förklarar att det beror på att
det är Fadern som är skaparen, den som allt har sitt ursprung i och som allt kommer ifrån. Det
visar också att även han har synen att ”Gud” inkluderar hela treenigheten.67
3.5 Informanternas syn på Guds genus
I intervjuerna frågade jag aldrig om informanten ser Gud som en maskulin eller feminin
gestalt. Detta behövdes inte då det framgick i alla fall, dels i deras språk om Gud och dels tog
de ibland upp ämnet själva. Det var väldigt tydligt att alla informanter i grunden ser Gud som
en manlig gestalt. Denna slutsats har jag dragit av det faktum att alla talade om Gud som
”han”, men det blev också tydligt att många av dem påverkats av de diskussioner som förts
gällande hur och om man kan och borde tala om Gud i könsneutrala termer. Ann-Katrin talade
spontant om Gud som ”han” men rättade sig nästan varje gång och sade istället ”hen”. Som vi
sett ovan förklarar Ann-Katrin att hon gärna vill se Gud som könsneutral. Somliga av
64
Greta, diakon Kerstin, diakon 66
Marianne, församlingspedagog, möte den 17 oktober 2013 67
Jonas, präst, möte den 18 oktober 2013 65
24 informanterna ger uttryck för den gamla uppfattningen att Guds gestalt har två maskulina
gestalter och en feminin, nämligen Anden. Detta kommer att behandlas närmare nedan.
Grenholm menar att det finns en problematik med det symbolspråk som
människor använder när man talar om Gud och det är att man nästintill uteslutande använder
sig av ord som har mänsklig karaktär (Fader, herde, konung m.fl.). Han reflekterar över om
man istället borde försöka använda sig av ett språkbruk som inte går att relatera till mänskliga
gestalter som t.ex. ”livets källa”, ”varats grund” eller ”den djupaste kärleken”.68 Om målet
med hur kristna människor ska relatera till Gud är att de ska ha en så neutral inställning som
möjligt till Guds genus så är detta ett bra förslag och jag upplever att många av mina
informanter skulle välkomna ett sådant försök då många av dem ger uttryck för att de inte vill
beskriva Gud som vare sig maskulin eller feminin utan som könsneutral. Jag är dock skeptisk
till ett sådant försök då det finns ett literärt arv i form av framför allt de bibliska skrifterna
men också tidiga kristna teologers skrifter där det mänskliga symbolspråket kommer finnas
kvar och som kristna då alltid måste förhålla sig till.
3.6 Synden, döden på korset och upprättelsen
Jag vill också kort ta upp hur informanterna ser på synden och på hur/ varför människan
upprättas eftersom tron på människors upprättelse genom Jesu död på korset är centralt och
grundläggande för den kristna tron. Alla informanter menar att människan i någon mån har
brister och att det finns ondska i världen. Men det är inte många som vill tala om att
människan är syndig. Prästen Jonas förklarar att han tänker sig att hela universum har fallit i
och med syndafallet i första mosebok och att synden genomsyrar världen. Men människans
onda eller felaktiga handlingar är inga synder i sig, utan snarare konsekvensen av synden som
genomsyrar i universum.69 Det som ändå är viktigast i frågan för nästan alla informanter är
tron att Jesus dog och uppstod. Många av informanterna säger att Jesus var människa som vi,
levde som vi, blev sjuk som vi och dog som vi. Det som gjorde Jesus unik var att han också
uppstod och därmed har upprättat alla människor. Pedagogen Axel pratade länge om just
döden på korset och förlåtelsen. Han berättar att han ofta upplever Gud som barnslig när han
läser gamla testamentet i bibeln och tänker att även Gud behövde mogna, växa och tänka om.
Han menar att Gud behövde inse att det inte går att ständigt straffa människor utan att det är
bättre att förlåta. Men när Gud väl insåg det så menar Axel att människor alltid lever i nåden
68
Grenholm 1986 b, s. 41 Jonas, präst 69
25 och förlåtelsen, även före Jesus, men att Jesus behövdes för att vi människor skulle förstå att
så är fallet. Han säger:
Om Jesus är Guds son och han dog och tog på sig alla våra synder, då gäller det för alla
människor över hela jorden. Och som en vän och präst sa till mig: ’Ingenting du gör kan
ta dig närmare Gud utan allting är redan klart i och med Jesus Kristus. Allt är redan
förberett. Så det enda du gör nu, det är att leva i nåden och den är för alla människor på
hela jorden’70
3.7 Treenigheten
Som jag redan har tagit upp tidigare har informanterna en bild och ett förhållningssätt till
treenigheten. Nedan ämnar jag ta upp och redogöra för detta mer ingående. Jag kommer att
behandla treenigheten utifrån Gud som får stå för fadern, Kristus, där även den historiska
Jesus inkluderas samt Anden. Att jag använder mig av dessa ord beror på att det var de jag
använde i intervjusituationerna. Skulle jag skifta språkbruk i detta skede är risken stor att det
skulle uppstå diskrepans mellan svaren och analysen av svaren då olika människor refererar
på olika sätt till olika ord och beskrivningar. Det är alltså inte säkert att jag hade fått samma
svar om jag hade bett informanten att berätta om Fadern istället för om Gud. Detta beror på att
den här typen av ord, som jag redogjort för i det första kapitlet med hänvisning till Gilhus och
Mikaelsson, inte går att definiera, trots att orden rymmer många beskrivningar.
3.7.1 Gud
Det första som blev tydligt i intervjuerna är att man har generellt sett väldigt bestämda
uppfattningar om treenighetens gestalter och egenskaper, något vi redan kunnat ana. För det
första har det varit tydligt att somliga gjort skillnad på ”Fadern” och på ”Gud”, medan de
flesta identifierar ”Gud” med ”Fadern”. Denna skillnad i uppfattning blev jag som sagt
medveten om i en av de senare intervjuerna och valde då att anpassa den enskilda intervjun
efter detta istället för att justera hela intervjuguiden. Det som framgått i intervjuerna är att de
allra flesta ser Gud Fadern som skaparen. Gud beskrivs också som kraften som genomsyrar
världen eller urkraften. Det blir tydligt när mina informanter beskriver att de upplever Gud
som någon slags ursprung. Det är dock tre stycken som inte använder de här termerna. Det är
Greta, Simon och Sofia. De lägger sin fokus på annat håll. Greta ser Gud som den som sänder
Anden till människor och ser Gud som den ultimata hjälparen.71 Simon beskriver Gud
visserligen som en kraft, men inte som urkraften. Han tänker sig att Gud är en välvillig större
70
Axel, församlingspedagog Greta, diakon 71
26 kraft som står lika mycket på alla människors sida.72 Sofia väljer att beskriva Gud som allt
och använder sedan känslor som exempel. Gud kan vara glad, men också arg berättar hon,
men det viktigaste är att Gud vill det bästa för alla människor.73
Andra beskrivningar som informanterna ger är att Gud inte står utanför
universum utan att Gud är en del av universum. De har alltså en teistisk syn på Gud. Det är
bara Ann-Katrin som ger utryck för en bild av att Gud står utanför universum. Hon menar att
eftersom Gud har skapat universum så kan Gud inte vara en del av universum. Hon funderar
också över varför hon och många av hennes kollegor i hennes och andra församlingar
undviker att tala om den stränga sidan av Gud. Hon funderar på om det kan bero på att man är
konflikträdd.74 Många beskriver också att de uppfattar att Gud söker människor för att ha en
relation till alla människor samt att Gud kan ingripa i människors liv.
Prästen Jonas gör en mycket intressant jämförelse när han reflekterar om Guds
gestalt. Han refererar till C.S. Lewis böcker om landet Narnia där lejonet Aslan av många
teologer och litteraturvetare anses vara en gestaltning av Gud. Han förklarar:
Aslan är inget tamt lejon och jag tror ibland att vi har en tendens att vilja ha Gud som ett
tamt lejon. Men ett lejon är inte tamt. Du får ju bara en stor kissekatt då. Och Gud är,
precis som Aslan, fruktansvärd också i alla slags bemärkelser som man kan använda ordet
fruktansvärd […] I det här mysteriet finns det en sida som är just fruktansvärd och som
också kräver fruktan och vördnad. ”Kräver” i bemärkelsen att om man inte förhåller sig
75
med fruktan och vördnad till den här guden så missar man någonting i vad Gud är[...]
3.7.2 Kristus
Det första jag märkte i intervjuerna var att många av informanterna föredrog att prata om
Jesus istället för Kristus. Jag valde dock att inte justera intervjuguiden då jag var mer
intresserad av den gudomliga gestalten och ställde istället följdfrågor till informanterna.
Något som jag fann mycket intressant att prata med mina informanter om var relationen
mellan Gud och Kristus. Nästan alla ger ett direkt utryck för att de tror att den historiska Jesus
och den gudomliga Kristus i någon mening är Guds son men bilden av hur denna relation
fungerar skiftar något. Ann-Katrin tänker sig att Jesus har en sekundär roll, men att Jesus
framför allt finns till för människorna. Hon förklarar: ”Alltså, de är på något sätt inte lika
72
Simon, församlingspedagog, Sofia, präst, möte den 24 oktober 2013 74
Ann-­‐Katrin, diakon 75
Jonas, präst 73
27 stora, Gud är större […] Gud är på något sätt ändå grunden. Det känns som att… eh… Skulle
jorden gå under så skulle Gud finnas kvar, men Kristus skulle inte vara så viktig”.76
Utav informanterna var det endast Simon hade svårt för far och son-relationen.
Han förklarar att han tror att Gud kallas för Jesus far för att Jesus gjorde det som är Guds
vilja, men vill inte ge uttryck för att denna relation är på något sätt ”biologisk” som annars är
den gängse uppfattningen inom kristendomen.77
I övrigt beskrivs Jesus av de flesta informanterna som frälsaren och vi möter åter
den andra grundföreställningen om Gud. Det är inte många som använder ordet ”frälsare”,
men de allra flesta ger uttryck för en uppfattning om att Jesus genom döden på korset har
räddat människorna och att människorna därigenom fått syndernas förlåtelse och får leva i
Guds nåd. Jesus beskrivs också som en stor förebild som människor har att se upp till och
eftersträva.
3.7.3 Anden
Anden är den gestalt i treenigheten som var svårast för informanterna att prata om. Det som
alla däremot hade gemensamt var att de såg Anden som den verksamma kraften i världen,
men de beskrev detta på olika sätt. Några beskrev Anden som luften vi andas. De beskrev
Anden som livgiverskan (och alla som gjorde de använde den feminina formen) och sade att
om vi inte andas så dör vi. Här möter vi den tredje grundföreställningen om Gud. Några
beskrev Anden som kärleken mellan Fadern och Sonen, mellan Gud och människor och
mellan människor och människor. Framför allt diakonerna beskrev gärna Anden som den
kvinnliga gestalten i treenigheten. Många beskrev också Anden som den genom vilken allt är
skapat. Alla gav också uttryck för att Anden är kraften eller källan som gör det möjligt för
människor att komma till tro.
Den som hade lättast för att prata om Anden var Greta. Hon berättar bland annat
att hon vid ett tillfälle i livet blev andedöpt och efter det kunnat tala i tungor (jag frågade
Greta om hon hade bakgrund i pingströrelsen men svaret blev ett bestämt nej). För henne är
Anden kontaktvägen till Gud och hon berättar att ju starkare kontakt hon har med Anden när
hon ber, desto starkare kontakt får hon med Gud.78
Hos en av informanterna, Simon, dök det upp en kontroversiell syn på Anden.
Han delgav först en uppfattning om att Anden är kraften som gör det möjligt för människor att
76
Ann-­‐Katrin, diakon. Simon, församlingspedagog 78
Greta, diakon. 77
28 tro, men sedan gav han uttryck för en annan förståelse av Anden. Han berättade att han
funderade över om Anden snarare är en konstruktion av oss människor. Han tänker att
eftersom siffran tre under lång tid har setts som ett gott och bra tal så konstruerade människan
Anden för att treenigheten skulle bli just tre. 79 Han visar därmed att han är skeptisk till om
Anden finns över huvud taget.
Som vi sett både här och tidigare är det idag svårt att prata om Anden och vi
möter här språkets begränsningar på ett tydligt sätt. Anden får lite utrymme i
bekännelseskrifterna och är den som av majoriteten av informanterna uppfattas som svårast
att förstå och prata om. Axel, utryckte detta på ett träffsäkert sätt när han sa att ”Anden känns
alltid som en tredje part, eller… såhär… femte hjulet.”80
Vad den språkliga svårigheten beror på är svårt att säga, men en anledning kan
vara att Anden är den gestalt i treenigheten som i störst utsträckning saknar fysisk form eller
fysiska attribut. Majoriteten av världen menar att den historiska Jesus har funnits och därmed
varit en fysisk person. Fadern har i kristen tradition ingen fysisk kropp, men beskrivningar
som att Fadern skapar ger honom fysiska attribut. Anden däremot saknar sådana attribut vilket
kan göra dess gestalt svårare att förstå och tala om.
3.8 Sammanfattning
Jag ska nu försöka sammanfatta vilka gudsbilder mina informanter givit uttryck för. Jag
kommer här att hålla mig till de bilder och uppfattningar som de generellt sett delar för att i
nästa avsnitt behandla de skillnader som finns dem emellan. Liksom i sammanfattningen av
bekännelseskrifterna kommer jag att tala om ”Gud” och här låta Gud i huvudsak innefatta
hela treenigheten.
Gud är enligt informanterna treenig och representeras av Fadern, Jesus/ Kristus/ Sonen samt
Anden. De tror att Gud skapar, försonar och ger liv genom Fadern, Sonen och Anden. Gud är
kärlek, trygghet och tillit och Gud bär. De tror att Gud är så väl vardaglig som högtidlig. Gud
är också urkraften och alltings ursprung. De tror att Gud hjälper människor och att Gud kan
ingripa i människors liv. Gud är en del av och verksam i hela universum och i allt som finns.
De upplever Gud som maskulin men med feminina inslag.
79
Simon, församlingspedagog. Axel, församlingspedagog, möte den 12 nov. 2013 80
29 3.9 skillnader
Som det redan framgått av redogörelsen av informanternas gudsbilder så är samtliga svar inte
samstämmiga. Om vi börjar med Guds treenighet så har vi sett att pedagogen Simon är
skeptiskt till om Anden finns över huvud taget eller bara är en konstruktion av människorna
för att Gud ska bli det goda talet tre. Vi kan också hos Simon se en skepsis till om Jesus
verkligen var Guds son. Viss skepsis, eller åtminstone kritisk reflektion gentemot detta hittar
vi även hos pedagogen Axel.
De flesta informanter anser att Gud är universum, eller är en del av och verkar i
universum, men hos Ann-Katrin finner vi även exempel på uppfattningen att Gud står utanför
universum.
30 4 Analys
Nedan presenteras den komparativa analysen av det litterära materialet och de kvalitativa
intervjuerna. Jag kommer att ställa mina informanters gudsbilder mot de gudsbilder jag funnit
att det utvalda materialet i Svenska kyrkans bekännelseskrifter samt kyrkoordningen ger
uttryck för.
Generellt sett vill jag säga att informanternas gudsbilder till stor del stämmer
överrens med Svenska kyrkans gudsbilder, särskilt vad det gäller grundföreställningarna,
d.v.s. att Gud är treenig, Fader, Son och Ande samt att treenighetens gestalter har
grundegenskaper, nämligen skapare, försonare och livgivare. Som jag konstaterat tidigare
finns det ett språkligt hinder i talet om Gud. ”Gud” är inget som man kan definiera och det är
därför svårt att veta om man pratar om och menar samma sak. Denna problematik fanns inte
bara i intervjusituationerna utan har även varit något som jag behövt förhålla mig till i
tolkningen av materialet. För det första måste jag fundera över vad jag själv menar när jag
talar om Gud, för det andra måste jag lyssna efter vad informanterna menar när de talar om
Gud. Dessutom måste jag påminna mig om att alla informanter förmodligen menar olika saker
när de talar om Gud och föreställer sig att Gud har olika egenskaper. Vidare har jag behövt
tillämpa samma förhållningssätt i analysen av det litterära materialet och Svenska kyrkans
gudsbilder.
Även många av de sekundära föreställningarna delar informanterna med
Svenska kyrkan. Dock skiljer sig språkbruket gällande dessa föreställningar, liksom det skiljer
sig mellan dokumenten jag har studerat. Detta har inte alltid inneburit att det rått diskrepans i
gudsbilderna, utan att man med olika ord beskrivit ungefär samma sak. Informanterna delar
uppfattningen med Svenska kyrkan att Gud kan ingripa i människors liv på olika sätt. Det har
vi kunnat se bland annat genom deras böneämnen som ofta har handlat om att Gud ska fylla
människor med helig Ande, ge kraft och ork samt hjälpa människor. Vi har också kunnat se
det i deras utsagor om att Gud är en del av och verkar i hela universum. Informanterna delar
också uppfattningen med Svenska kyrkan att Gud har fötts, levt och dött och sedan uppstått
som människa. Jag menar att informanterna också delar uppfattningen med Svenska kyrkan
att Gud är transcendent. Detta är inget ord som de själva använder, men det gör inte heller
bekännelseskrifterna eller kyrkoordningen. Jag drar denna slutsats utifrån att de ofta beskriver
Gud som större, och som absolut vilket även visar på att de också, liksom Svenska kyrkan, ser
Gud som allsmäktig. Slutligen delar informanterna uppfattningen att Gud i första hand är en
maskulin gestalt samt att Gud är nådig.
31 Det finns några punkter som informanterna gemensamt skiljer sig från Svenska
kyrkan på. Dessa punkter är att informanterna aldrig ger uttryck för att Gud är ett offer. De
talar alla om uppståndelsen och de flesta har uppfattningen att i och med döden på korset och
uppståndelsen så kan människan få förlåtelse (somliga menar till och med att förlåtelsen var
människan given redan före Kristus) men de talar aldrig om det i termer av offer. De talar inte
heller om Gud som domare.
Det är svårt att säga om dessa gemensamma stridigheter med Svenska kyrkans
syn på Gud som offer och domare beror på att informanterna faktiskt inte instämmer i denna
bild eller om det är så att detta bara inte kom upp i intervjuerna. Jag tror dock att mina frågor
var formulerade på ett sätt så att om de hade delat dessa uppfattningar så hade de på ett eller
annat sätt gett utryck för det. Några av frågorna där jag menar att det på ett naturligt sätt borde
ha kommit upp är frågan om Guds och Kristus roll för människor. Huruvida informanterna
hade svarat ”ja” på en direkt fråga om de ser Gud som ett offer och en domare är svårt att
säga. Somliga ger ändå uttryck för att Gud inte bara bär på de positiva och lättillgängliga
egenskaperna som kärleksfull och bärande. Jonas ger en annan bild när han jämför Gud med
lejonet Aslan och Ann-Katrin gör det genom sin reflektion över varför människor ofta
skyggar från de svårare bilderna av Gud.
Trots att jag kommit fram till att det generellt sett inte råder diskrepans mellan
informanterna och Svenska kyrkans grundföreställningar och några av de sekundära
föreställningarna av Gud finns det dock några anmärkningsvärda skillnader och ibland direkta
motsägelser, men dessa ligger mer på individnivå. Pedagogen Simon visar t.ex. en viss
skepsis till om Anden verkligen finns och motsätter sig då synen att Gud är treenig. Han visar
också viss skepsis till att Jesus verkligen är Guds son i den reella mening som Svenska kyrkan
tror och menar att denna relation snarare har en symbolisk karaktär.
När det gäller Guds allmakt är det en informant som uttrycker sig på ett sätt där
man kan tolka in skepsis mot allmakten. Det är Pedagogen Axel som jag menar ger uttryck för
detta när han pratar om att Gud i gamla testamentet måste mogna. Jag upplever egentligen
inte att han faktiskt menar att Gud är begränsad och föränderlig, då jag inte ser skäl för den
uppfattningen i övriga delar av intervjun. Att han faktiskt har beskrivit Gud på detta sätt gör
ändå att tolkningen måste bli att Gud är begränsad och föränderlig. I traditionell kristen
förståelse innebär det att Gud inte heller är allsmäktig eftersom man menar att Gud är den
samma igår, idag och för alltid. Denna konsekvens i Guds natur hänger starkt samman med
Guds allmakt.
32 Jag konstaterade också att Svenska kyrkan tror att Gud är en del av universum,
men att diakonen Ann-Katrin inte delar den bilden med motiveringen: Om man har skapat
något, hur kan man då vara en del av det?
4.1 Konsekvenser
Vad kan då denna diskrepans få för konsekvenser för individen och för Svenska kyrkan? I och
med att de flesta motstridigheterna i denna studie ligger hos pedagogerna menar jag att
konsekvensen för den anställda individen blir mindre. Pedagoger avlägger inte löften så som
präster och diakoner gör och det är inte heller en vigningstjänst med ett antagningsförfarande
där teologi, personlighet och åsikter prövas. Detta resulterar i att pedagoger inte står under
samma observation som präster och diakoner och därmed inte står inför samma risk att
anmälas till domkapitel eller rapporteras till kyrkoherde. Det är också prästen som är ytterst
ansvarig för undervisningen i församlingen och denne bör därför tydligt undervisa om vad
som är Svenska kyrkans syn efter att pedagogen eventuellt gett utryck för avvikande
uppfattningar i undervisningssammanhang. Jag menar ändå att motstridigheter får vissa
konsekvenser för Svenska kyrkan. Även om prästen är den som är ytterst ansvarig för
undervisningen så är det på många håll i landet, om än inte i de församlingar jag vänt mig till,
inte ovanligt att prästen bara medverkar i konfirmationsgudstjänsten och undervisningen helt
överlåts till pedagogen och eventuella ungdomsledare. Om pedagogen i sin undervisning då
ger uttryck för en syn och uppfattning av Gud som strider med Svenska kyrkans tro så leder
detta dels till att konfirmanderna inte får möta den Svenska kyrkans bild och de får också
svårt att i framtiden vara medlem i och anpassa sig till en kyrka som de först tror står för en
sak och sedan får veta står för en annan. Pedagoger undervisar inte bara konfirmander utan
även andra barn och ungdomsgrupper där prästen i min erfarenhet kan ha dålig insyn och
sällan följer upp vad undervisningen handlar om. Detta leder också till att Svenska kyrkan blir
mer och mer splittrad i vad som kan uppfattas som de grundläggande föreställningarna vilket
utåt sett kan uppfattas som att kyrkan saknar enighet, styrning och mål. Dessa slutsatser är
främst baserade på intervjuerna men också på tidigare erfarenheter. Dock behövs ett större
material för att kunna styrka och bekräfta dessa slutsatser. Det är också viktigt att poängtera
att dessa konsekvenser jag förutser för organisationen inte bara gäller när en pedagog
uttrycker gudsbilder som skiljer sig från organisationens. Anledningen till att jag lägger min
fokus på denna yrkesgrupp är att det är denna yrkesgrupp som i denna studie visat på störst
diskrepans.
33 Som noterats ovan menar jag att informanterna i stor utsträckning delar Svenska
kyrkans gudsbilder. Men jag har också konstaterat att de inte alltid använder samma ord och
språkbruk för att förklara sina gudsbilder som Svenska kyrkan använder. Detta menar jag
också leder till vissa konsekvenser. På individnivå får detta inga större konsekvenser i och
med att de inte strider mot Svenska kyrkan. Problemet ligger i skillnaden i informanternas
språkbruk vilket kan leda till missförstånd i samtal och diskussioner. När ett missförstånd
uppstår så kan det i värsta fall leda till splittring eller en uppfattning om att splittring finns.
Det faktum att informanterna helt utelämnat att tala om Gud som ”offer” eller
”domare” anser jag utgör det största problemet. Det är ett faktum att Gud är svår att möta i de
bibliska skrifterna, något som somliga informanter själva ger uttryck för. Men det har i
Svenska kyrkans församlingar och verksamheter blivit allt vanligare att tala om Gud i just de
termer jag redogjorde för i kapitel 3.2 samt 3.3, nämligen att Gud är trygghet, kärlek och tillit.
Detta behöver dock inte vara en motsägelse till att Gud också är ett offer och en domare,
något vi också kunnat se i sammanfattningen av Svenska kyrkans gudsbilder. Att Gud dömer
menar jag inte behöver ha den gamla innebörden att de rättfärdiga får komma till himlen och
att de orättfärdiga kastas i helvetet. Att undvika att tala om Gud i dessa termer leder inte bara
till en skev återgivelse av Svenska kyrkans gudsbild som man som anställd har i uppdrag att
gestalta och förmedla. Det leder också till att de anställda blir sämre på att svara på frågor om
ämnet, frågor som ofta ställs av församlingsmedlemmar. Jag funderar på om anledningen till
att man blundar för denna sida av Gud är den som Ann-Katrin reflekterar över, nämligen att
man är konflikträdd.
Att anställda och medlemmar i Svenska kyrkan kan ha svårt att tala om de
problematiska frågorna är ingen nyhet för den med någon form av insikt i organisationens
verksamhet. Som jag konstaterat tidigare kan jag inte svara på om informanterna skulle
undvika dessa frågor eller motsätta sig denna gudsbild om de fick en rak fråga. Min erfarenhet
säger dock att anställda inom andra kristna trossamfund har lättare för och naturligare kan tala
om detta vilket också leder till konsekvensen att Svenska kyrkan konkurreras ut när de
anställda möter människor som vill samtala om dessa frågor och den anställde är oförberedd
och/ eller ovan att delta i de samtalen.
34 5. Slutsats
Uppsatsens problemformulering löd som följer:
Hur står Svenska kyrkans prästers, pedagogers och diakoners gudsbilder i relation till de
gudsbilder som går att utläsa i Svenska kyrkans bekännelsedokument samt i
kyrkoordningen för svenska kyrkan och vilka konsekvenser kan eventuell diskrepans få
för Svenska kyrkan som organisation, dess församlingar och dess medlemmar?
Utifrån de informanter jag har intervjuat och som redogjorts för ovan menar jag att min
hypotes om att det finns diskrepans mellan anställdas gudsbilder och Svenska kyrkans
gudsbilder stämmer till viss del, men inte i den utsträckning som jag hade trott när jag inledde
denna process. Jag hade förväntat mig större diskrepans, kanske inte i grundföreställningarna,
men i de mer sekundära föreställningarna om Gud och jag hade förväntat mig att fler av
yrkesgrupperna skulle bidragit till den diskrepans som jag hittat. Den yrkesgrupp som i störst
utsträckning visar på diskrepans mellan sina personliga gudsbilder och Svenska kyrkans
gudsbilder är församlingspedagogerna. Detta var för mig väntat när jag påbörjade min studie
eftersom pedagogerna inte går igenom samma process som präster och diakoner och inte
heller får samma utbildning. Jag tror att det faktum att präster och diakoner avlägger löften på
dagen för sin vigning har stor betydelse i detta fall. Löftena tror jag gör individen mer aktsam
om vad man säger och gör och ökar medvetenheten om att det, trots att Svenska kyrkan är en
öppen kyrka för alla, ändå finns vissa grundvalar att förhålla sig till. Med detta menar jag inte
att pedagoger på något sätt är mindre lämpade att undervisa eller föra samtal med
församlingen om Gud. Jag vill också betona att ovan dragna slutsatser inte kan representera
alla pedagoger som är anställda inom organisationen då tre representanter för yrkesgruppen är
för litet urval för att kunna dra så breda slutsatser.
Som vi sett bidrar även präster och diakoner till diskrepansen, dock inte främst
genom vad de säger, utan snarare genom vad de inte säger. Jag tänker här framför allt på att
ingen av informanterna egentligen ger uttryck för att se Gud som ett offer och en domare. En
av diakonerna delar inte heller uppfattningen att Gud är en del av universum.
Det har varit mycket glädjande för mig att min förväntan på större diskrepans
inte har bekräftats. Detta behöver dock inte betyda att min hypotes inte stämmer då mängden
informanter (nio personer) är för liten för att kunna visa på vilka gudsbilder som
organisationens anställda i stort representerar. Den diskrepans som ändå finns vill jag kalla för
minimal och jag tror inte att den leder till större konsekvenser för Svenska kyrkan i stort. Det
är viktigt att komma ihåg att de konsekvenser jag förutser utifrån den diskrepans som finns
inte går att fastställa med säkerhet, men jag menar att de kan vara en logisk följd och därmed
35 inte osannolika och alltså något som bör tas i beaktande. Det är också viktigt att ha i minnet
att det som sagt inte är möjligt för flera personer att dela precis samma gudsbilder eftersom
varje människas upplevda relation med Gud är högst personlig och att ens bakgrund och
uppväxt präglar det språk och de referensramar med vilka man beskriver Gud. Därför är det
naturligtvis inte heller möjligt att till hundra procent dela en organisations gudsbilder då även
dessa är sammanställda utifrån utsagor som sprider sig över så väl tid som rymd.
5.1 Avslutande sammanfattning
Jag har i denna uppsats undersökt hur anställda inom Svenska kyrkans gudsbilder står i
förhållande till de gudsbilder som går att utläsa i Svenska kyrkans bekännelseskrifter samt i
Kyrkoordningen för Svenska kyrkan. Detta har jag gjort genom kvalitativa intervjuer med en
intervjumetod baserad på och inspirerad av Jan Trost. För att studien skulle falla inom
ramarna för uppsatsens omfång gjorde jag ett urval ur Svenska kyrkans bekännelseskrifter
som jag baserade på vilken relevans skriften har för anställda och medlemmar inom
organisationen. Jag ville att det skulle vara skrifter som dels har hög igenkänningsfaktor och
dels har ett historiskt arv som väger tungt. I mitt val av informanter satte jag kriteriet att det
skulle vara anställda som ansvarar för undervisning, förkunnelse och mission i församlingarna
och därmed är de som i huvudsak möter medlemmarna i samtal om Gud. Som stöd i min
tolkning av vilka gudsbilder som bekännelseskrifterna samt kyrkoordningen ger uttryck för
använde jag mig av ett antal skrifter ur en skriftserie om Svenska kyrkans bekännelsefråga
som på olika sätt beskriver, tolkar och resonerar kring de texter som jag själv valt att studera.
I min analys av Svenska kyrkans gudsbilder utifrån valda bekännelsedokument
har jag kommit fram till att dokumenten sällan använder sig av samma beskrivande ord. De
dokument som gör detta mest frekvent är den apostoliska och den nicenska trosbekännelsen.
Det har dock inte varit ett hinder i min analys att dokumenten i stort saknar gemensamma
nämnare. Då beskrivningarna inte motsätter sig varandra har det snarare givit de uttolkade
gudsbilderna så väl djup som bredd. Jag fann i min analys att Svenska kyrkan tror på en Gud
som är treenig. Jag konstaterade också att den treenige guden är skapare, försonare och
livgivare, något jag valt att kalla för ”grundläggande föreställningar”, d.v.s. de föreställningar
som i någon mån går igen i flera av dokumenten som jag analyserat. Vidare har jag
konstaterat att Svenska kyrkan också representerar en mängd sekundära föreställningar som
jag menar fungerar som komplement till grundföreställningarna.
I analysen av mina informanters svar konstaterade jag att de delar Svenska
kyrkans grundföreställningar om Guds treenighet och treenighetens egenskaper. Gällande
36 informanternas sekundära föreställningar så skiljde de sig i språkbruk från Svenska kyrkans
gudsbilder, men jag såg ändå att det fanns många gemensamma nämnare, även om det också
fanns viss diskrepans. I denna del av analysen återkopplade jag till språkets begränsningar och
utmaningar. Dels uppstår problematik när jag tolkar informanternas svar eftersom vi har olika
referensramar i förhållande till de begrepp vi använder, d.v.s. när jag talar om Gud så
föreställer jag mig de egenskaper jag kopplar till Gud, medan informanten kan föreställa sig
andra egenskaper än jag. Dels uppstår problematik att med begränsade medel, så som språket,
försöka förklara och beskriva en Gud som de flesta informanterna upplever som obegränsad.
Som jag redogjorde för i kapitel 1.6 har jag genomgående i min studie tvingats förhålla mig
till just språkets begränsningar i förhållande till föreställningarna om Gud och konstaterade
inledningsvis att så väl informanter som andra forskare på många olika sätt sätter ord på och
förklarar denna problematik att tala om någon/ något som man uppfattar som obegränsat när
språket och man själv är begränsad.
Jag konstaterade också att informanternas gudsbilder står i viss diskrepans med
Svenska kyrkans gudsbilder, men att denna framför allt ligger på individuell nivå. Den enda
gemensamma diskrepans som jag fann i min analys var att informanterna inte ger uttryck för
att dela Svenska kyrkans uppfattning att Gud är så väl ett offer som en domare.
Min inledande hypotes och föreställning, att det skulle finnas diskrepans mellan
personliga gudsbilder och de gudsbilder som organisationen i ovan nämnda skrifter
representerar visade sig vara delvis riktig, men inte i den utsträckning som jag hade förväntat
mig. Det jag ändå konstaterat är att det i denna studie är pedagogernas gudsbilder som i
största utsträckning skiljer sig från Svenska kyrkans gudsbilder men att det finns vissa
skillnader även i prästernas och diakonernas gudsbilder. Det jag också har kommit fram till är
att skillnaderna framför allt ligger i med vilka ord man beskriver Guds olika egenskaper och i
att vissa egenskaper utelämnas.
5.2 Vidare forskning
Med anledning av de slutsatser som jag har dragit menar jag att vidare studier i ämnet är
nödvändiga. När jag påbörjade arbetet förväntade jag mig större diskrepans mellan de
anställdas gudsbilder och bekännelseskrifternas gudsbilder än vad denna studie kunnat visa
på. Jag har också konstaterat att mängden informanter har varit för liten för att kunna ge en
övergripande bild av vilka gudsbilder som Svenska kyrkans anställda har. Därför föreslår jag
att om vidare forskning i ämnet ska bedrivas så bör den med fördel göras genom en
enkätundersökning som täcker in ett större antal anställda över större delar av landet.
37 Källförteckning:
Litteratur:
Arborelius, Elisabeth, Finns det en klyfta mellan kyrkan och folket?: intervjuer med
församlingsbor och präster i Stockholmsområdet, Acta Universitatis Upsaliensis, Uppsala,
2009
Bibeln. Övrigt, Fritzes offentliga publikationer, Stockholm, 2000
Gerhardsson, Birger & Persson, Per Erik, Kyrkans bekännelsefråga, 2. uppl., Liber, Malmö,
1988
Gilhus, Ingvild Sælid & Mikaelsson, Lisbeth, Nya perspektiv på religion, Natur och kultur,
Stockholm, 2003
Grenholm, Carl-Henric, Vad skall kyrkan bekänna?: frågor till ett rådslag om kyrkans
identitet, Verbum, Älvsjö, 1986
Lindroth, Hjalmar (red.), Svenska kyrkans bekännelseskrifter, 6. uppl., Verbum, Stockholm,
2005
Nygren, A. (1930). Den kristna kärlekstanken genom tiderna: Eros och Agape. D. 1.
Stockholm: Svenska kyrkans diakonistyr..
Peterson, Michael L., Förnuft och religiös tro: en inledning till religionsfilosofin, Nya Doxa,
Nora, 1997
Sigurdson, Ola, Ljus av ljus: läsning av en kristen bekännelse, Verbum, Stockholm, 1998
Ström, Ingmar & Grenholm, Carl-Henric (red.), Kristen bekännelse idag: bidrag till ett
rådslag om kyrkans identitet, Verbum, Älvsjö, 1986
Trost, Jan, Kvalitativa intervjuer, 3. uppl., Studentlitteratur, Lund, 2005
Elektroniska resurser:
Kyrkoordning för Svenska kyrkan 2013-10-20 21:55
http://svenskakyrkan.se/Admin/Sve/Moduler/Sökning/Content%20Pages/Sökresultat.aspx?sea
rchInputQuery=kyrkoordningen&searchInputParish=&searchInputCounty=&MaxRequests=8
&WebId=0
Merete Mazzarella, På spaning efter en privat gudomlighet. 2014-01-03 15.19
http://www.svd.se/kultur/understrecket/pa-spaning-efter-en-privat-gudomlighet_308692.svd
Bilaga:
Intervjuguide
38 Bilaga.
Intervjuguide
Inledning: Berätta om hur intervjun kommer att gå till, att jag inte kommer att värdera eller
bedöma svaren. Berätta om konfidentialiteten, påminn om att jag kommer att spela in
intervjuerna, men att det bara är jag som kommer att känna till deras identitet och kommer
lyssna på inspelningarna.
Hur ser din tro ut?
(Har du alltid varit troende?)
Hur ser din relation till Gud ut?
(Är den jämställd/ kompis/ familj/ kärlek?)
Berätta om vem Gud är?
(Vem är Gud?)
(Hur förhåller sig Gud till universum?)
(Hur förhåller sig Gud till människor?)
(Vilka egenskaper har Gud?)
Berätta om Kristus
(Hur förhåller sig Kristus och Gud till varandra?)
(Vilken är Kristus roll för människor?)
(Vilka egenskaper har Kristus?)
Berätta om Anden?
(Hur förhåller sig Anden till Gud och Kristus?)
(Vilken är Andens roll för människorna?)
(Vilka egenskaper ha Anden?)
När ber du?
(i vilka situationer ber du)
(om vad/ för vad ber du?)
39 Vem tilltalar du när du ber?
(är det någon skillnad på tilltal beroende på situation?)
(är det någon skillnad på tilltal beroende på böneämne?)
Hur ser ditt andaktsliv ut?
(Hur speglar ditt andaktsliv din gudsbild?)
(Är det något i mässan/ gudstjänsten som tilltalar dig extra mycket?)
(Är det något som tilltalar dig mindre?)
(Är det något som du tycker är problematiskt?)
Hur påverkar din Gudstro ditt vardagliga liv?
(Gör du något särskilt på grund av den?)
(Är det något du avstår från på grund av den?)
40