Adress Rosenhill

1
Izholte Spelmän
Allsångshäfte
2
Innehållsförteckning
Adress Rosenhill ...................................................................... 3
Barndomshemmet .................................................................... 4
Calle Schewens vals ................................................................. 5
Capri ........................................................................................... 6
Dagny ......................................................................................... 7
Drömmen om Elin ..................................................................... 8
Du är mitt solsken ..................................................................... 9
Ellinor ....................................................................................... 10
Flottarkärlek ............................................................................ 11
Gulli-Gulla ................................................................................ 12
Gunnar Vägman ...................................................................... 13
I Honolulu ................................................................................ 14
I natt jag drömde ..................................................................... 15
Inbjudan Till Bohuslän ........................................................... 16
Jag har skrivit till min flicka ................................................... 17
Kära mor .................................................................................. 18
Leende guldbruna ögon ......................................................... 19
Man ska leva för varandra ...................................................... 20
När ljusen tändas därhemma ................................................. 21
På gamla logen ....................................................................... 22
Rosa på bal .............................................................................. 23
Röda stugan ............................................................................ 24
Sju ensamma kvällar .............................................................. 25
Sjösala vals ............................................................................. 26
Svarta Rudolf .......................................................................... 27
Säg inte nej .............................................................................. 28
Tjo va de va livat... .................................................................. 29
Trettiofyran .............................................................................. 30
Adress Rosenhill
Någonstans under solens förgyllda sigill
finns en plats, som i min fantasi hör mej till.
Fast den blott är en syn för min inre pupill
skriver jag allaredan adress: Rosenhill.
Tra-la-la tvi-de-le-di-di kom hit om du vill,
så sjunger alla fåglar i ett träd strax intill.
Tra-la-la tvi-de-le-di-di i drill uppå drill
dom sjunger på ackord sin adress: Rosenhill.
Varje gång när du känner dej ensam och vill
och du angrips av missmodets gråa bacill.
Ska du inte bli sittande sorgsen och still,
utan packa din ränsel adress: Rosenhill.
Tra-la-la ...
Vill du dela den platsen med mej så säj till,
dina dyrbara dagar ej längre förspill.
All din tvekan försvinner likt snö i april,
när du nu liksom jag får adress: Rosenhill.
Tra-la-la ...
3
Barndomshemmet
Där som sädesfälten böja sig för vinden
och där mörkgrön granskog lyser bakom den,
står den röda lilla stugan invid grinden
som i forna dagar var mitt barndomshem.
Det var sol och sommar över gröna hagar
när som artonåring jag därhemma var.
Och de minnen som står kvar från dessa dagar
är de vackraste som jag i livet har.
Och min flicka sen, det fanns ej hennes like
hon var själen i mitt liv när jag var ung.
Men nu vilar hon i gravens kalla rike,
jag går ensam här och tiden kännes tung.
Och jag längtar hem och griper vandringsstaven
men mitt lyckoland är endast en chimär.
Nej, härute skall jag bäddas ner i graven
långt från hemmet och från den jag hade kär.
Jag är gammal nu och lever blott på minnet
av mitt hem och mina vackra drömmars land.
Vad som bruka' fängsla barndomssinnet
står så tydligt för min inre syn ibland.
Uti hemmet fick jag allt vad jag begärde
det förstod jag kanske ej förr'n jag blev stor.
Och föräldrarna mig livets goda lärde.
Nu de äro borta både far och mor.
Ifrån landet uti väster tanken glider
hem till kära gamla Sverige då och då.
Fast det svunnit många, långa tider
barndomshemmet har jag aldrig glömt ändå.
Nej, barndomstiden kommer aldrig åter
och barndomshemmet ser jag aldrig mer.
Men icke över spillda frön jag gråter
då fadershemmet uti tro jag ser.
4
5
Calle Schewens vals
I Roslagens famn på den blommande ö
där vågorna klucka mot strand
där sitter jag uti bersån på en bänk
och tittar på tärnor och mås
som störta mot fjärden
i glitter och stänk på jakt efter födan gunås
Själv blandar jag fredligt mitt kaffe med kron
till angenäm styrka och smak
och lyssnar till dragspelets lockande ton
som hörs från mitt stugugemak
Jag är som en pojke fast farfar jag är ja,
rospiggen spritter i mig
Det blir bara värre med åren det där
med dans och med jäntornas blig
Se måsen med löjan i näbb han fick sitt
och jag fick en arm om min hals
O, eviga ungdom, mitt hjärta är ditt,
spel opp jag vill dansa en vals
Det doftar, det sjunger från skog och från sjö,
inatt skall du vara min gäst
Här dansar Calle Schewen med Roslagens mö
och solen går ned i nordväst
Men hej alla vänner som gästa min ö,
jag är både nykter och klok
När morgonen gryr skall jag volma mitt hö
och vittja tvåhundrade krok
Fördöme dig skymning och drag nu din kos,
det brinner i martallens topp
Här dansar Calle Schewen med Roslagens ros,
han dansar till solen går upp
Capri
Det var på Capri vi mötte varandra
jag minns det som det vore igår
bland mimoser jag såg henne vandra
i Italiens blommande vår.
Jag nu min hjärta på Capri har mistat
tyvärr var hon inte ämnad för mig
ty hennes svar på den frågan jag dristat
var ett vänligt men talande nej.
Natten var en dröm en saga
vid marina grandes strand
när en kyss jag ville taga
gav hon blott till avsked sin hand.
På hennes finger en vigselring blänkte
och med en handkyss jag sade adjö
så kärlekssagan som Capri mig skänkte
såg neapel och sen fick den dö.
6
7
Dagny
Inte visste vi vad kärlek var förr'n lilla Dagny kom till stan.
Nu sitter vi där och doppar skorporna på café "sjuan" hela dan.
Och alla så ropar vi i kör att:
Ref: Dagny, kom hit och spill !
Oh, oh, oh, Dagny, fem droppar till.
Hör hur mitt hjärta sjunger trall dill dill.
Solbrun gick hon mellan våra bord, Ja, hon var nästan alldeles
svart
Vi satt och tryckte på små kärleksord, - men liksom kom ej
någonvart
för så fort nå´n försökte skrek dom andra:
Ref:
Dagny, kom hit och spill !
Vi spelade på grammofonen där, och titta' snett uppå varann,
Wienerbröna, mazarinerna - och sockerkakorna försvann
i fyra små feta killar som sjöng:
Ref:
Dagny, kom hit och spill !
Allting hade kanske slutat bra om inte Dagny sagt en dag:
”Hejsan älsklingar nu bjuder jag - och ni får ta vad Ni vill ha”
Oj oj, vad vi svällde upp på grund av:
Ref:
Dagny, kom hit och spill !
I saligt rus av hennes vackra ord, vi glömde bort att säga tack.
Vi åt och drack så allihopa sprack - och i tapeten sa det smack !
Ruinerna sjunger ännu där om
Ref:
Dagny, kom hit och spill !
8
Drömmen om Elin
Vad jag drömt om dig, lilla Elin
mjuk som sommarns vind.
Söt som sockerstrut
med brun och fjunig kind
Under alla år har jag burit med mig drömmen
drömmen om Elin, leende under en lind.
Vad min dröm är skön,
där är du - så ung och varm och ljus.
Solen i ditt hår, ett avsked vid ditt hus.
I min ensamhet, vänder jag tillbaks till drömmen
drömmen om Elin, barbent i tunn sommarblus.
Elin, i min dröm går ditt skratt mot skyn som en ballong.
Du far i min famn och vinden drar en sång.
Det blev aldrig vi, men jag drömmer ändå drömmen drömmen om Elin och om en sommar en gång.
Du är mitt solsken
Du är mitt solsken
mitt lilla solsken
du är den stjärna
som lyser klar
Jag vill förstå dig
och jag vill nå dig
men då är du
fjärran från mig
Jag anar värmen
i dina ögon
jag tror att juset
bor i deg
Men som en stjärna
på himlavalvet
är du alltför långt
från mig
Du är mitt solsken …..
En gång i livet
så står det skrivet
skall vi två mötas
du och jag
och all min längtan
och min förväntan
når du fram
till slut en dag
Du är mitt solsken …..
9
10
Ellinor
Får jag lov lilla pappa du lovade mig en dans
får jag lov vill du dansa med mej
Ingen för som du gör, sån dansör som du pappa
det finner man ingenstans
Vilken dag, vilken fest, o, vad lycklig jag är ikväll
hör fiolernas susande sång
Jag blir yr, men du styr
har du märkt att min klänning är lång
Ack, min Ellinor, bara blunda och hör musiken
känn i ditt hjärta rytmiken
tänk ingenting, bara dansa och sjung
Som en ros vaggar i vind
mjuk och lung skall en flicka vara
allt kan jag inte förklara, men kyss min kind
Flottarkärlek
Jag var ung en gång för länge sen,
en flottare med färg.
Alla jäntor var som vax uti min famn
I alla torp, i alla byar hade jag en liten vän
ifrån Norderås till skiljet ner vid Berg.
Haderian hadera, haderian hadera
Ifrån Norderås till skiljet ner vid Berg.
Jag har spelat på mitt handklaver
för flottare vid ån,
jag har spelat för små kullorna på Näs.
Jag har dansat över forsarna
med älvor och med rån,
medan dagen gått till ro på ängens gräs.
Haderian hadera, haderian hadera
medan dagen gått till ro på ängens gräs.
Jag har spelat sommarnätterna
till dans vid Rimo bro.
Jag har dansat med den vackra Maj i Nås.
Jag har svurit blonda Anna
evig kärlek, evig tro,
medan lägerelden falnat invid Ås.
Haderian hadera, haderian hadera
medan lägerelden falnat invid Ås.
Jag ska spela på mitt bälgaspel
så länge jag finns till
i min koja invid Rekaforsens fall.
Jag ska drömma, jag ska älska,
jag ska sjunga om jag vill,
medan månen över moarna går vall.
Haderian hadera, haderian hadera.
Medan månen över moarna går vall.
11
Gulli-Gulla
När vårsolen lyckligt nu lyser,
det brinner i hjärta och spis.
En huggare är jag som myser,
precis som min katt och min gris.
Jag sitter här ensam och snusar,
och läser en äktensskapsspalt.
De orden mig genast berusar,
jag tror att hon re´n är mitt allt.
Gulli-Gulla, koko som en gök
jag bjuder dig två rum och kök,
Kom älskling och gör ett försök,
i mina två rum och kök.
Hon skriver om allt vad hon äger,
om dygder finns många besked.
Blott femtio kilo hon väger,
hon måste nog matas med sked.
Hon trivs med att stöka vid spisen,
men vill ej ha make med snus.
För kyssen jag offrar väl prisen,
när lyckan drar in i mitt hus.
Refräng……………………
Men först skall vi kila till prästen,
och skaffa en kärlekslicens.
Sen klarar vi själva av resten
och älska vi skall utan gräns.
Jag svårt har att hålla kontrollen,
på känslorna mina idag,
Men stannar vid klänningsfållen,
i längtan till hennes behag
Refräng……………………
Nu timmer jag dubbelt skall hugga,
mopeden skall bytas mot bil.
En dubbelsäng skall jag beställa,
det gäller att lägga om stil.
Tänk att få härliga rätter,
som smakar av kärlek och smör.
Få tjusa i månljusa nätter,
och därtill små tillbehör.
12
Gunnar Vägman
Jag har sett honom sitta bland unga
invid dörren på hemgjord stol.
Jag har hört Gunnar Vägman sjunga
till sin gnälliga gamla fiol.
Jag kan minnas den reslige finnen,
och hans blick under buskiga bryn,
när han drog sina fagraste minnen
från sin ungdom i Mattina-byn.
Det var skämtsamma låtar från logen
och visor han själv hade smitt
han var gammal som bygden och skogen,
och hans hår var glesnat och vitt.
Har du lyssnat när topparna gunga
i förhöststormarnas sus?
Eller hört Gunnar Vägman sjunga,
som han sjöng när han fått sig ett rus?
Och ett moln kunde skymma hans panna
under stråkens darrande dans
när han sjöng sina visor om Anna,
om Anna, som aldrig blev hans.
Jag kan minnas den reslige finnen,
och han blick under buskiga bryn,
när han drog sina fagraste minnen
från sin ungdom i Mattina-byn.
13
14
I Honolulu
Jag har farit runt i världen men den allra sista färden
till Honolulu vid havets strand. Aldrig någonsin jag glömmer
ty båd dag och natt jag drömmer
om Honolulu, där en gång jag gick iland
I Honolulu, där går man klädd liksom en sulu
med ring i näsan, på zuluvis
och förresten är kutymen, att man glömmer bort kostymen
så följ med mig till Honolulu, det är ett paradis
Och ni förstår att jag mig skötte, ty en liten dam jag mötte
så svart som natten med en mun som lack
Under palmer och bananer lärde jag mig nya vanor
vad skall man där med handskar frack och chapeau´ claque
I Honolulu, där går man klädd liksom en sulu
med ring i näsan, på zuluvis
och förresten är kutymen, att man glömmer bort kostymen
så följ med mig till Honolulu, det är ett paradis
Där på stranden av Hawaii står en palm så fin och svajig
där min grav skall bäddas när en gång jag dör
Sen i himlen in jag träder klädd i vita sida kläder
en sång till banjo sjunger änglarna i kör
I Honolulu, där går man klädd liksom en sulu
med ring i näsan, på zuluvis
och förresten är kutymen, att man glömmer bort kostymen
så följ med mig till Honolulu, det är ett paradis
I Honolulu, där går man klädd liksom en sulu
med ring i näsan, på zuluvis
och förresten är kutymen, att man glömmer bort kostymen
så följ med mig till Honolulu, det är ett paradis
15
I natt jag drömde
I natt jag drömde något som
jag aldrig dröm förut.
Jag drömde det var fred på jord
och alla krig var slut.
Jag drömde om en jättesal
där statsmän satt på rad
så skrev dom på ett konvolut
och reste sig och sa:
Det finns inga soldater mer
det finns inga gevär
och ingen känner längre till
det ordet militär.
På gatorna gick folk omkring
och drog från krog till krog
och alla drack varandra till
och dansade och log.
Inbjudan Till Bohuslän
Som blågrå dyning bohusbergen rullar
i ödsligt majestät mot havets strand.
Men mellan dessa kala urtidskullar
är bördig jord och gammalt bondeland.
Dit tränger Skagerack med blåa kilar,
och strida strömmar klara som kristall.
Och lummig lövlund står med björk och pilar
och ask och ek vid ladugård och stall.
Kom, Rönnerdahl till Ängön nu om våren!
nu häckar ejder, gravand, mås och trut.
I vildrosbuskarana och björnbärssnåren
har finkarna och mesarna tittut.
På slånens taggiga och svarta grenar
syns inga gröna blad, med knopp och blom,
som breder över gråa gärdsgårdsstenar
ett pärlstrött flor av snövit rikedom.
Ja kom och se vårt Bohuslän om våren,
du Rönnerdahl, som äger blick för färg.
Här går på vinröd äng de svarta fåren,
och rosa skyar över druvblå berg.
Här svallar myllan lilabrun kring plogen,
när Åke plöjer med sin norska häst.
Och skutor med kinesiskt vitt om bogen
på golfströmsgröna svall styr mot nordväst.
16
17
Jag har skrivit till min flicka
Jag har skrivit till min flicka jag har skrivit till min vän
jag fick svar den nittonde i denna månad
jag har prydit hennes kammare med blommor och med grönt
och på väggen hänger tavlorna så skönt
Men den flicka som är trogen den hon en gång lovat har
har väl makt med både vindar och med väder
när man tager fram porträttet man i kistelärkan har
ja, då märker man att ingen är så rar
Och det lockar och det viskar och det hugger och det drar
när man ser på bilden av sin svenska flicka
den som ständigt är iland och hos sin älskling vara kan
vet ej hur det känns ombord för en sjöman
Törna in i våta kläder i en sur och usel skans
och så ut igen och alle man till väders
när orkanens alla djävlar på Atlanten går till dans
och för jämnan skall en sjöman va till hands
Kära mor
Kära Mor! Så började mitt brev,
enda brev jag till mitt hemland skrev.
Många år nu svunnit se'n jag for
ifrån hemmet där mitt hjärta bor.
Kära Mor! Hur ung och dum jag var
när jag rymde från er, mor och far!
Sen min stolthet alltid mig förbjöd
skriva hem, om än jag var i nöd.
Kära Mor! Nu tror jag dina ord:
"Lyckan finner man ej på vår jord".
Men ändå jag stundom lycka känt
varje gång min tanke hemåt vänt.
Kära Mor! Min längtan frågor har.
Finns den gamla stugan ännu kvar?
Finns än sjön, finns ängen liksom förr?
Finns än stigen till min lyckas dörr?
Kära Mor! Säg får jag något svar?
Kanske finns du inte längre kvar.
Alltför länge sedan bort jag for,
men jag skriver ändå, kära Mor!
18
19
Leende guldbruna ögon
Leende guldbruna ögon
har jag förälskat mig i.
Just dina guldbruna ögon
så blå kan det aldrig mer bli.
Blickarna som du mig sänder
tänder nåt varmt inom mig
Det är nåt härligt som händer
som fångar och drar mig till dig
Leende guldbruna ögon
har jag förälskat mig i.
Just dina guldbruna ögon
så blå kan det aldrig mer bli.
Ögon som lockar och leker
och som kan få mig att tro
Mjukt såsom sammet dom smeker
dom utstrålar lugn och ger ro
Leende guldbruna ögon
har jag förälskat mig i.
Just dina guldbruna ögon
så blå kan det aldrig mer bli,
så blå kan det aldrig mer bli,
så blå kan det aldrig mer bli.
20
Man ska leva för varandra
Man skall leva för varandra
och ta var på den tid man har.
Man skall leva för varandra
för en gång finns bara minnet kvar.
Det bara händer i livets spel
att lyckan vänder och det blir gräl.
Det finns en mening med allt som sker,
men hårda ord de gör problemen fler och fler.
Man skall leva för varandra
och ta var på den tid man har.
Man skall leva för varandra
för en gång finns bara minnet kvar.
Vem kan förklara och ge ett svar
på alla frågor som jämt vi har?
Att vara vänner är blott en del
och man kan lära sig utav varandras fel.
Man skall leva för varandra
och ta var på den tid man har.
Man skall leva för varandra
för en gång finns bara minnet kvar.
21
När ljusen tändas därhemma
Var gång skymningen stilla sig sänker
mina tankar till hemmet då går.
Och jag ler fastän hjärtat det gråter
när mot kvällen jag hemlängtan får
Och när ljusen skall tändas därhemma
uti drömmen jag åter är där.
Hemmets ljus kan väl aldrig jag glömma
ty det minner om den jag har kär
Jag är gammal och sitter och drömmer
om min barndom som snabbt rann förbi
Fastän åren har gått än jag gömmer
på en lågmäld och vek melodi.
Och när ljusen skall tändas därhemma
uti drömmen jag åter är där.
Hemmets ljus kan väl aldrig jag glömma
ty det minner om den jag har kär
På gamla logen
I gläntan i skogen, en loge där står,
ruttnat har taket, en dörr står och slår.
Fast färgen har flagnat mitt hjärta finns kvar,
som jag till min kära i väggen där skar.
Jag minns dess epok som den varit igår,
när logen var lövad och dansen där går.
Då klädde sej flickan i blus och i kjol
och dansen vi trådde till Kalles fiol.
På gamla logen, i gröna skogen,
där knötos band, till kärleksland.
Från gamla logen, vi genom skogen,
gick hand i hand, till lyckans land.
Och där bakom knuten, man tog sig en kask,
gick sen att dansa, man kände sig rask.
Och när man sin flicka, i dansen så för,
då Kalles fiol blir till en änglakör.
Ja då var man lycklig ja då var man säll,
man önska att var dag var en lördagskväll.
Ifrån varje buske det hördes ett skratt
av svärmande ungdom uti sommarnatt.
Refr. På gamla logen
Ja, det var den tiden, som den en gång var,
nu är jag gammal – har sett mina da’r.
Nu sitter jag ensam uti skogens bryn,
och lyssnar på låten, som höres från byn.
Där dansar vår ungdom, på loge av plåt,
musiken den spelar upp en svensktoppslåt.
De säkert skall minnas, på sina grå da’r,
att logen av plåt och betong den var rar.
Refr. På gamla logen, …
22
23
Rosa på bal
Tänk att jag dansar med Andersson, lilla jag,
lilla jag med Fritjof Andersson
Tänk att bli uppbjuden av en sån
populär person
Tänk vilket underbart liv det ni för.
Säg mig hur känns det att vara charmör
sjöman och cowboy, musiker, artist,
det kan väl aldrig bli trist
Nej aldrig trist fröken Rosa
har man som er kavaljer
Vart jag än ställer min kosa,
aldrig förglömmer jag Er !
Rosa på bal vackert namn eller hur,
början i moll och finalen i dur
När blir den färdig, Herr Andersson säg,
visan ni diktar till mig
Visan om er, fröken Rosa,
får Ni ikväll till ert bord
Medan vi talar på prosa,
diktar jag rimmande ord.
Tyst, ingen såg att jag kysste er kind.
Känn hur det doftar från parken av lind
Röda stugan
När jag lyssnar till en sång tänker jag så mången gång
på den tid som gått jag aldrig återfått
Tanken går till barndomstid mellan lek och sinnesfrid
allt så ljust och vackert för mitt minne var.
Det står en stuga röd bland asp och lind
och björkar bugande för sommarns vind
och hagen där som vilmarksblommor gro
den stugan ägde far och mor.
Tiden kommer ej igen minnet lever kära vän
av den ljuva barndomstid vid hemmets härd
Far och mor så mången kväll uti hemmets lugna tjäll
har bevarat sina barn från synd och flärd.
Det står en stuga röd bland asp och lind
och björkar bugande för sommarns vind
och hagen där som vilmarksblommor gro
den stugan ägde far och mor.
Ungdomstiden är så kort åren svinner hastigt bort
så en dag man ensam uti i livet går
kanske från ett fjärran land tanken smyger sig ibland
då kan hända ögat fuktas av en tår
Det står en stuga röd bland asp och lind
och björkar bugande för sommarns vind
och hagen där som vilmarksblommor gro
den stugan ägde far och mor.
24
25
Sju ensamma kvällar
Många långa dar, en vecka så trist
Sju ensamma kvällar sen jag såg dig sist
Ändå trodde jag, du skulle ändra dig
Sju ensamma kvällar har sagt du kommer ej
Jag vill inte förneka, en korg jag fick
Men nu vill du mig beveka, med tårfylld blick
Våra roller är bytta, det vet väl du
Så det är ingen nytta, att gråta nu
Många långa dar, jag väntade dig
Sju ensamma kvällar blev veckan för mig
Jag var kanske kär men du lärt mig en del
Sju ensamma kvällar har sagt jag tog fel
Jag vill inte förneka, en korg jag fick
Men nu vill du mig beveka, med tårfylld blick
Våra roller är bytta, det vet väl du
Så det är ingen nytta, att gråta nu
Många långa dar, jag väntade dig
Sju ensamma kvällar blev veckan för mig
Jag var kanske kär men du lärt mig en del
Sju ensamma kvällar har sagt jag tog fel
Sju ensamma kvällar har sagt jag tog fel
Sjösala vals
26
Rönnerdahl han skuttar med ett skratt ur sin säng.
Solen står på Orrberget. Sunnanvind brusar.
Rönnerdahl han valsar över Sjösala äng.
- Hör min vackra visa, kom sjung min refräng !
Tärnan har fått ungar och dyker i min vik,
ur alla gröna dungar hörs finkarnas musik,
och se, så många blommor som redan slagit ut på ängen!
gullviva, mandelblom, kattfot och blå viol.
Rönnerdahl han virvlar sina lurviga ben,
under vita skjortan som viftar kring vadorna.
Lycklig som en lärka uti majsolens sken,
sjunger han för ekorr´n, som gungar på gren !
- Kurre, kurre, kurre ! Nu dansar Rönnerdahl !
Kokó ! Och göken ropar uti hans gröna dal
och se, så många blommor som redan slagit ut på ängen!
gullviva, mandelblom, kattfot och blå viol.
Rönnerdahl han binder utav blommor en krans,
binder den kring håret, det gråa och rufsiga,
valsar in i stugan och har lutan till hands,
väcker frun och barnen med drill och kadans.
- Titta ropar ungarna, Pappa är en brud
med blomsterkrans i håret och nattskjorta till skrud !
Och se, så många blommor som redan slagit ut på ängen!
gullviva, mandelblom, kattfot och blå viol.
Rönnerdahl är gammal, men han valsar ändå !
Rönnerdahl har sorger och ont om sekiner.
Sällan får han rasta - han får slita för två.
Hur han klarar skivan, kan ingen förstå
- ingen, utom tärnan i viken - Hon som dök
- och ekorren och finken och vårens första gök
och blommorna, de blommor som redan slagit ut på ängen
Gullviva, mandelblom, kattfot och blå viol.
27
Svarta Rudolf
Se, Svarta Rudolf dansar
och böjer sin nacke och ler.
Han tänker på stormande nätter
i Amsterdams glädjekvarter.
Han drömmer om flickornas kransar
och svävande bruna ben
på stranden av blåa slätter
vid Samoamånens sken.
Han böjer sin nacke och blundar
i flygande roslagsvals.
Så höll han i smäktande lundar
sin arm kring chilenskans hals;
så böjde han krullig hjässa
en afton i negerbyn
mot trettonårig prinsessa
med eldsken på ebenholtshyn.
Så dansa de svajiga karlar
på Malagas vinstänkta redd.
Den vitröda tösen bävar,
bedårad, förlorad, förledd.
Hon ler i den väldiges nävar
åt allt vad han tog och gav,
hon suckar, och vinden svarar
från Ålands jäsande hav.
Säg inte nej
I ett fönster står en flicka spejande mot vägen ner
Å hon längtar och hon tittar efter vännen hon ej ser
Men så ringer telefonen, ivrigt svarar hon hallå
Det är han, och nu han frågar om på bio hon vill gå
Säg inte nej, säg kanske kanske kanske
en dag kan hända jag blir din lilla vän
Säg inte nej, säg kanske kanske kanske
Säger du aldrig vi ses ej mer igen
På en dörr det knackar varsamt, när en flicka öppnar då
får hon se den som hon älskar med violer som är blå
Deras blickar hastigt mötas hennes kind den blir så röd
när han frågar: vill du älska mig i lust och uti nöd
Säg inte nej, säg kanske kanske kanske
en dag kan hända jag blir din lilla vän
Säg inte nej, säg kanske kanske kanske
Säger du aldrig vi ses ej mer igen
Sista dansen nyss har slutat lördagskvällen är förbi
tätt intill varandra tryckta går ett par i svärmeri
Å i kväll han frågar åter som han mången gång gjort förr
får jag följa får jag följa dig i kväll hem till din dörr
Säg inte nej, säg kanske kanske kanske
en dag kan hända jag blir din lilla vän
Säg inte nej, säg kanske kanske kanske
Säger du aldrig vi ses ej mer igen
Säg inte nej, säg kanske kanske kanske
Säger du aldrig vi ses ej mer igen
28
29
Tjo va de va livat...
Goderafton, får jag lov att presentera mig?
Jag är fågel och jag heter Flax.
Är ni orrenitolog och vill studera mig
så passa på, för nu är det så dags.
Jag har fått en liten fjäder,
som ni nog kan se
i min övriga dräkt någonstans.
Ja, det börja häromkvällen i ett träd brevé,
där min farsa gav middag med dans.
Ja, tjo va de va livat i holken i lördags!
Moster hon fastna med näbben i kläm.
Tjo va de va livat i holken i lördags!
Uti de tokiga stararnas hem.
Tjo va de va livat i holken i lördags!
Alla for runt i en flygande dans.
Tjo va de va livat i holken i lördags!
Fyllkajor är vi ju lite till mans.
Kvitt kviddelikvitt, ropa farfar förskräckt.
Farfar förskräckt?
Ja just farfar förskräckt.
Kom alla mesar, för nu är det kläckt,
ja nu är det pippi direkt!
(Ha, ha, ha!)
Tjo va de va livat i holken i lördags!
Hålet var täppt redan kvart över fem.
Tjo va de va livat i holken i lördags!
Uti det tokiga stararnas hem.
30
Trettiofyran
Denna kåk har varit våran uti många herrans år,
denna kåk har varit våran och det har nog satt sina spår.
Denna kåk den har hängt i och den har stått i vått och torrt,
men nu är det slut på det för nu skall trettiofyran bort.
Ref.
Ja, nu är det slut på gamla tider, ja, nu är det färdigt inom
kort.
nu skall hela rasket rivas, nu skall hela rasket bort.
Så jag tar farväl och stora tårar rullar på min kind.
Nu är det slut på gamla tider, nu går trettiofyran i himlen in.
Denna kåk var ganska rar och släppte solsken till oss in,
den var också generös med fukt och kyla, regn och vind.
Den var snäll och lite gnällig och den ville alla väl,
och den var vår i alla väder fastän gisten ful och skev.
Ref.
Ja, nu är det slut på gamla tider, ……………………….
Här i kåken har vi härjat sen vi alla varit små,
här i kåken klådde morsan vice värden gul och blå.
Ja, vår kåk har fått stå pall för smällar hårda så det dög,
som när far gick genom väggen så att spån och plankor
flög !
Ref.
Ja, nu är det slut på gamla tider, ……………………….