För tron och för människors bästa
I Kronobäck levde johanniterna som de lärde. Deras motto
var ”För tron och för människors bästa” och vid hospitalet
erbjöd de sjukvård. Johanniterna var förmodligen bland de
skickligaste läkarna i Sverige vid den här tiden. Vid utgrävningar på kyrkogården har man funnit skelett som visar behandlade och läkta skallskador. Skadorna var svåra
och förmodligen var det soldater som skadats i strid. Vanliga sjukdomar behandlades också. I klostrets örtagård odlades läkeväxter. Johannesört lindrade oro och fingerborgsblomma var bra för hjärtat.
I sjukvården ingick även böner och de upptog en stor del
av munkarnas vardag. Dygnet delades in i åtta bönetimmar. Den första var klockan tre på morgonen och den sista
nio på kvällen. 150 stycken Fader vår skulle läsas varje dag
och på söndagar och helgdagar hölls mässor. Kyrkans
språk var latin och bönerna sjöngs. ”Gloria in excelsis
Deo” ljöd nog mäktigt i den väldiga klosterkyrkan.
Text och layout: Hugin & Munin Kulturinformation. Foto omslag: Birger Ohlson/Kalmar läns museum. Översättning: Elex språkbyrå. Tryck: Lenanders Grafiska AB 2010.
Johanniterna
År 1479 grundade johanniterna ett kloster i Kronobäck.
Det är idag den enda platsen i Sverige där man kan se tydliga spår efter deras månghundraåriga verksamhet. Johanniterna övertog ett hospital med kapell som funnits åtminstone sedan slutet av 1200-talet. De kom förmodligen från
Eskilstuna kloster som de anlagt tre hundra år tidigare.
Eskilstuna och Kronobäck var deras enda kloster i Sverige.
I Danmark hade de flera, däribland huvudklostret Antvorskov på Själland.
Johanniterna kom ursprungen från Jerusalem. På
1000-talet hade de öppnat ett hospital bredvid Johannes
döparens kyrka. Hospitalet erbjöd både husrum och sjukvård och vände sig till de kristna pilgrimer som kom till
staden. Efter en kort tid blev johanniterna även korsriddare. De stred för att befria Palestina från muslimernas herravälde. Men johanniterna i Skandinavien var inte korsriddare. De ägnade sig åt att driva hospital vid sina kloster.
Ett andrum på vägen
E22 är bred och rak, som gjord för att färdas fort på – och
förbi. Förbi de byar och städer som vägarna förr i tiden
band samman. En väg gick längs kusten från Kalmar förbi
Kronobäcks kloster och vidare norrut. På medeltiden var
Kronobäck ett känt landmärke för resenärer, en plats de
kunde stanna till vid och vila. Idag är klosterkyrkan en
ruin men likafullt är Kronobäck en hållplats – ett andrum
på vägen – bara fem minuter från E22.
Fem hundra år har förflutit sedan klostret övergavs.
Trots det fortsätter platsen att locka till besök. Skulle du
råka se en johannitermunk vid ruinen är det ingen synvilla. Det är sådant som kan hända i Kronobäck. Välkommen!
Vägen dit
Kronobäck ligger 35 km
norr om Kalmar och 2 km
söder om Mönsterås. Du
kan också åka gamla kustvägen via Timmernabben.
För tips om ytterligare
sevärdheter och evenemang, tag kontakt med
Mönsterås Turistbyrå på
telefon 0499-17 461, e-post:
[email protected].
Mönsterås
Kronobäck
E22
Kronobäcks
klosterkyrkoruin
Timmernabben
8
6
7
5
4
2
9
Foto: Leif Gustavsson
Foto: Birger Ohlson/Kalmar läns museum
3
1
Kronobäcks klosterruin förvandlas ibland till en scen för
medeltidsspel och pedagogisk verksamhet. Barnen på bilden är klädda som barn på medeltiden.
Gärningar som behagade Gud
Under medeltiden var det religionen som formade människors vardag och som påverkade deras beslut. När man på
den yttersta dagen skulle möta Frälsaren var det de goda
gärningarna i livet som räknades. För rika män och kvinnor var klostren som gudagåvor. Genom att ge klostren
mark och rikedomar beredde de sin väg till himmelriket. I
Kronobäck läste munkarna mässor över deras själar.
Barbara Turesdotter Bielke begravdes i kyrkan 1485, fem
år före sin far Ture Turesson Bielke. Herr Ture vid Kråkerum var med om att grunda klostret – säg den gärning som
mer behagade Gud?
Kronobäcks klosterkyrkoruin
På bilden ovanför syns ruinen efter klosterkyrkan. Kyrkan
byggdes 1479–1482 med väggar av natursten och tak av
tegel. Den var hela 63 meter lång och längs södra sidan låg
kyrkogården. När johanniterna lämnade klostret på
1520-talet förföll anläggningen snabbt. Under årens lopp
har byggnader som bostäder, hospital och ladugårdar försvunnit. Men en del av en byggnad har bevarats fast i ombyggt skick – byggnaden märkt 9. Den har varit längre och
stått i rak vinkel ut från kyrkan. Huset har en källare med
tunnvälvt tak och kanske var det ett magasin under klostrets tid.
Klosterkyrkan, rum för rum
Huvudingången låg i tornet (1) och innanför öppnade sig
det stora långhuset (2), vars kryssvälvda tak bars upp av två
pelarrader (3 och 4). Österut vidtog koret (5 och 6) och högaltaret (7) som hade en dörr in till sakristian (8). Titta på
murarna som omsluter rummen 5 och 6! Där ser du det kapell som fanns under hospitalets tid – det byggdes helt enkelt in i klosterkyrkan. Kapellets murar är från både 1200och 1300-talen, så förmodligen har det byggts om vid
något tillfälle. Men vem som i begynnelsen lät uppföra kapellet och anlägga hospitalet får vi nog aldrig reda på. Det
får kanske framtiden utvisa.
Illustration: Theodor Waern, SLX GAMES.
