Arctia caja
Brun björnspinnare
NE
NA
LC
Fjärilar, Svärmare och spinnare m.fl.
DD
NT
VU
EN
CR
RE
Livskraftig (LC)
Klass: Insecta (egentliga insekter), Ordning: Lepidoptera (fjärilar), Familj: Erebidae, Släkte: Arctia, Art: Arctia
caja - brun björnspinnare (Linnaeus, 1758) Synonymer: Phalaena (Bombyx) caja Linnaeus, 1758, björnspinnare
Kännetecken
En omisskännlig art med kaffebruna och vita framvingar och kraftigt röda bakvingar med svarta fläckar. Den är
utbredd och ses ganska ofta på sommaren men flyger bara på natten.
Vingspann hane 45,5–60 mm, hona 51–71 mm. Antennsträngar benvita, hos hanen med ganska smal, dubbel brun
kamtandning, hos honan med ganska kort sågtandning. Huvudet och mellankroppen är mörkbruna, bakkroppen
cinnoberröd med svarta rygg- och sidofläckar. Framvingarna är kaffebruna med gräddvit tvärrandning. Bakvingarna
är cinnoberröda med stora, svarta, svagt stålblåglänsande fläckar. Könen är nästan lika men honan har kraftigare
kropp och större och lite bredare vingar än hanen. Arten varierar en del i framvingarnas benvita teckning som kan
vara mer eller mindre utbredd, och i bakvingarnas röda färg som kan vara ljusare, och de mörka fläckarna kan vara
delvis sammanflytande. Även aberrationer förekommer regelbundet men sällsynt, bl.a. finns individer med gula
bakvingar eller nästan enfärgat benfärgade framvingar, och andra med enfärgat chokladbruna framvingar och nästan
sotsvarta bakvingar. En del av dessa aberrationer är temperaturinducerade. Arten kan genom sin omisskännliga
färgteckning och storlek inte förväxlas med någon annan art i Nordeuropa.
Ägget är klotformigt med plattad undersida och matt glänsande äppelgrönt, men strax före kläckningen blir det
blågrått. Larven är som fullvuxen 45–60 mm lång och mörkbrun–gråsvart. Behåringen på ryggsidan är svart, i
mitten med långa, tunna, vita hår och på sidorna livligt roströda. Larven växlar färg och teckning under tillväxten.
Andningshålen är lysande vita. Huvudet är svart. Puppan är kraftig, 24–28 mm lång, och matt svartbrun–svartaktig.
Kremastret är delat i två knölar, var och en med ungefär tio grova, brunröda och raka borst.
Utbredning och status
Brun björnspinnare är spridd över stora delar av Sverige men saknas i fjällen och i övre Norrlands inland. Den
uppträder sällan i större antal och är vanligast i södra Sverige. I Danmark är den spridd och vanlig över hela landet. I
Norge är den vanlig i söder, men har påträffats längs kusten norrut till Tromsö. I Finland är den utbredd och ganska
vanlig över stora delar, men få fynd finns från finska Lappland.
Världsutbredningen sträcker sig i väster från Iberiska halvön och Storbritannien österut genom Centraleuropa (i
Alperna upp till 2 400 m ö.h.) och Medelhavsområdet till Turkiet, Kaukasus, Iran, Afghanistan och Pakistan. Vidare
förekommer den österut genom Ryssland (i den europeiska delen norrut till Archangelsk) till Mongoliet, östra Kina,
Kamtjatka, Amur, Primorye, Sakhalin, Korea och Japan. Arten finns också i Kanada, Alaska och längre söderut i USA.
Nominatunderarten förekommer i Europa. Från Turkiet och österut har man urskilt åtta underarter och i Nearktis
ytterligare fem.
ArtDatabanken - artfaktablad
1
Ekologi
Brun björnspinnare förekommer på flera olika slags öppna eller halvöppna marker, t.ex. gräsmarker, hagmarker,
skogsbryn, hedar, hyggesmarker, parker och trädgårdar samt alvarhedar. Längre norrut finns den också på myrar
och i norra Norge på öppna gräsmarker nära havet. Fjärilen är en kraftfull flygare och kan ofta påträffas i yttre
kustbandet på mindre, trädfria kobbar som regelbundet sköljs över under rykande höststormar. I Danmark
förekommer den även i den grå klit. Arten påträffas regelbundet men är som regel fåtalig, och antalet kan variera
kraftigt mellan olika år. Fjärilen flyger på natten men kan ibland skrämmas upp ur vegetationen på dagen. Då flyger
den iväg i en snabb svirrande, lite svängande flykt. Trots de klara färgerna och storleken hittar man den sällan på
dagen. Om fjärilen störs när den sitter stilla fäller den ut vingarna så att de lysande röda bakvingarna framträder. Den
böjer också kroppen och visar den lysande röda halskragen där två vätskedroppar kan pressas fram från varsin
körtel. Fjärilen är troligen giftig och kan också ”hoppa” omkring på marken genom att flaxa med vingarna. Hanarna
lockas lätt till ljuset från kvicksilverlampor, som regel först efter att det mörknat och ofta till ganska sent, under
varma nätter även fram till sennatten. Oftast kommer bara ett fåtal fram under en natt och slår sig ner i gräset en bit
från ljusduken. Honorna lockas mindre ofta och utgör omkring 5 % av individerna vid lamporna. Fjärilen flyger i en
generation, i södra Sverige från slutet av juni till mitten av augusti med högflygningen under andra halvan av juli och
början av augusti. Längre norrut flyger den från början av juli till andra halvan av augusti. I Sydeuropa flyger den
regelbundet i två generationer per år.
Honan lägger oftast omkring 600 ägg, någon gång över 1 000, i stora, enlagriga äggsamlingar (äggspeglar) på
undersidan av värdväxternas blad. Äggen kläcks efter tio till tolv dygn och larverna växer ganska långsamt till hösten
och övervintrar i markförna eller mellan hoprullade blad när de är 12–14 mm långa. De unga larverna lever gärna i
mindre grupper men ibland även enstaka på skyddade ställen, t.ex. mellan eller i hoprullade blad. Larven livnär sig på
en mängd olika arter av både örter, buskar och träd, i Norden t.ex. på olika sälgarter Salix spp., björkar Betula spp.,
brännässla Urtica dioica, syror Rumex spp., måbär Ribes alpinum, humleblomster Geum rivale, rönn Sorbus
aucuparia, hagtorn Crataegus spp., slån Prunus spinosa, olika klöverarter Trifolium spp., ljung Calluna vulgaris,
blåbär Vaccinium myrtillus, och röllika Achillea millefolium. Larver från Uppland har i burodling även ätit av getapel
Rhamnus cathartica, skogsnäva Geranium sylvatica och åkertistel Cirsium arvense. Före övervintringen är larverna
ganska lätta att hitta. De äter även i solsken och kan sitta fritt exponerade på värdväxterna, ibland flera på samma
ställe. Efter övervintringen är de nästan helt nattaktiva och håller sig gömda i vegetationen, men solar sig emellanåt
på strån. De är dock ganska lätta att hitta på natten med hjälp av pannlampa, särskilt när ljuset reflekterar
nattdaggen i kroppens långa behåring. Larven blir fullvuxen i början eller i mitten av juni och vandrar då snabbt
omkring för att finna en lämplig förpuppningsplats. Förpuppningen sker nära marken bland löv eller i förna i en fint
spunnen, ganska tät, vit–gråaktig kokong med invävda larvhår. Puppan kläcks efter tre till fyra veckor.
Övrigt
Namngivning: Arctia caja (Linnaeus 1758). Originalbeskrivning: Phalaena (Bombyx) caja. Systema Naturae, 10:e
upplagan, 1: 500. Svensk synonym: björnspinnare.
Etymologi: caja av Gaia, (lat.) femininform av Gaius (som förkortas C.), namn på en romersk dam. Linné använde
gärna feminina namn på fjärilsarter med klart färgade bakvingar.
Uttal: [Árktia kája]
Litteratur
Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Fjärilar: Ädelspinnare-tofsspinnare. Lepidoptera: LasiocampidaeLymantriidae. 2006. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.
Författare
Nils Hydén, 2006.
ArtDatabanken - artfaktablad
2
