Veronikanätfjäril
Melitaea britomartis
INFORMATION INOM ÅTGÄRDSPROGRAM FÖR HOTADE ARTER
Veronikanätfjärilen är en av de mest sällsynta dagfjärilsarterna i Sverige och är klassad
som akut hotad (CR) i den svenska rödlistan. Så sent som år 2000 fanns arten i fem län.
Idag finns bara två små populationer kvar, en i Västmanland och en i Kalmar län. Orsaker till att fjärilen minskat är bland annat att den småskaliga hävden av öppna miljöer i
skogslandskapet försvunnit samt att betes- och slåtterängar har hävdats för hårt. Det är
viktigt att vi snabbt gör insatser för att veronikanätfjärilen ska överleva i Sverige.
Livsmiljö
Veronikanätfjärilen är en medelstor dagfjäril som
flyger från mitten av juni till mitten av juli. Fjärilen
trivs i ogödslade, blomrika, öppna men vindskyddade korridorer och gläntor i skogsmark. Honan
lägger ägg på främst teveronika (därav namnet).
Det är viktigt att fjärilen under ägg-, larv- och
puppstadiet får tillräckligt med värme för att utvecklas. Därför läggs äggen oftast på relativt små
solexponerade plantor som är vindskyddade av
buskar och örnbräken och gärna intill en vägkant
utan högre gräs. Det måste också finnas tillräckligt
av teveronika för larverna att äta av under våren.
Det råder idag tyvärr stor brist på dessa marker.
Foto Claes Eliasson
Utseende
Artens vingspann är 30-38 mm. Vingarnas översidor är svartbruna till mörkt gråbruna med brunröda
till brungula fläckar i rader på de yttre delarna av
vingen. Veronikanätfjärilen är lik den vanliga
skogsnätfjärilen men har mer långsmala vingar och
vekare flygning. Det säkraste skiljetecknet mellan
arterna är att färgen på sömlinjen innanför fransarna på bakvingarnas undersidor är gul och de innanförliggande kantmånarna vita, medan det hos
skogsnätfjäril är samma färg på kantmånar och
sömlinje. Cellen vid bakvingens hörn är blekgul
ovan och vit under och är alltid tudelad av en tunn
svart linje hos veronikanätfjärilen. De fullt utväxta
larverna är mörkbruna med vita ryggtornar.
Undersidan av en veronikanätfjäril. Om
man är skicklig kan man se att färgen på
sömlinjen innanför fransarna på bakvingarnas undersidor är gul och de innanförliggande kantmånarna vita.
Foto Claes Eliasson
Larver av veronikanätfjäril. Foto Claes Eliasson
Visste du att veronikanätfjärilen
flyger vanligen från mitten av juni till mitten av juli
får den mesta av sin föda (nektar) från smörblommor och vitmåra
främst letar partner på blomrika ytor och parningen sker oftast på blommor
i vindskyddat läge
lägger ägg på främst teveronika i soliga vindskyddade lägen
troligen endast lever 3-7 dagar
övervintrar som larver
förväxlas lätt med skogsnätfjäril och sotnätfjäril
Åtgärder
Det är viktigt att vi snabbt
gör insatser för att veronikanätfjärilen ska överleva i
Sverige. Detta kan vara att
restaurera platser där fjärilen
finns eller kan tänkas sprida
sig till. Men det kan också
vara att plantera ut fjärilen
på de lokaler som finns eller
på nya lämpliga lokaler.
Utbredning
Idag finns två små kända populationer i
Sverige, en i Norbergs kommun i Västmanlands län och en i Högsby kommun i
Kalmar län. Historiskt har arten endast
funnits i landets östra hälft där antalet
soltimmar under vegetationsperioden är
högre och årsnederbörden lägre. Veronikanätfjärilen har ett splittrat utbredningsområde i Europa och minskar i
stort sett överallt och därför bedöms
arten som sårbar.
Foto Claes Eliasson
Hot
Bristen på lämpliga livsmiljöer är det största hotet mot veronikanätfjärilen. Betesmarker betas numera för
intensivt eller inte alls och växer då igen. För att arten skall kunna kolonisera jordbruksmark krävs att beteshävden får utebli vissa år så att artens värdväxt och andra blommor inte betas för hårt. Då blir blomningen
riklig och värdväxtplantorna inte lika vindexponerade. Det största hotet mot de två befintliga lokalerna är
igenväxning vilket leder till beskuggning och därmed ogynnsamt klimat. Då populationerna idag är så pass
små är även slumpmässiga faktorer såsom dåliga väderförhållanden ett hot. Även fordonskörning och nedtrampning av vegetationen kan framförallt förstöra äggmiljöerna.
Åtgärdsprogram för hotade arter
Åtgärdsprogram tas för närvarande fram för en mängd utrotningshotade arter som
behöver särskilda åtgärder för att kunna bevaras för framtiden. Programmen är vägledande, ej formellt bindande dokument. Riksdagen har beslutat om särskilda medel
för att genomföra åtgärdsprogrammen. Länsstyrelserna samordnar arbetet med åtgärder inom länet. Alla länsstyrelser har också på uppdrag av Naturvårdsverket ett
nationellt koordineringsansvar för vissa arter. Hotade arter klassas av ArtDatabanken i den s k Rödlistan som revideras vart 5:e år.
Läs mer: ArtDatabanken: www.artdata.slu.se
Har du några frågor eller funderingar kontakta:
Länsstyrelsen i Västmanlands län, 721 86 Västerås.
Telefon: 021-19 50 00 www.lansstyrelsen.se/vastmanland
Rödlistans kategorier:
RE – Försvunnen
CR – Akut hotad
EN – Starkt hotad
VU – Sårbar
NT – Missgynnad
DD - Kunskapsbrist
