Utrikesdepartementet Denna rapport är en sammanställning grundad på Utrikesdepartementets bedömningar vid årsskiftet 2013/2014. Rapporten kan inte ge en fullständig bild av läget för de mänskliga rättigheterna i landet. Information bör också sökas från andra källor. Mänskliga rättigheter i Kambodja 2013 ALLMÄNT 1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna Kambodjas nutidshistoria präglas av krig och konflikter. Övergången från post-konfliktland till en mer stabil situation har under 2000-talet inneburit förbättringar för Kambodjas befolkning. Kambodja har ratificerat de flesta av FN:s konventioner om de mänskliga rättigheterna och den kambodjanska lagstiftningen ger på papperet i allmänhet gott skydd för mänskliga rättigheter. De institutionella ramarna och mekanismerna för att säkerställa dess efterlevnad saknas dock, ibland också viljan. I de flesta index uppvisar Kambodja en negativ eller oförändrad trend vad gäller respekten för yttrande-, tryck- och mötesfriheten. Samtidigt tyder situationen efter parlamentsvalet i juli 2013 enligt flera bedömare på ett trendbrott vad gäller medborgarnas förutsättningar att utnyttja rätten till yttrande- och mötesfrihet. Hösten 2013 har kantats av massdemonstrationer med krav på omval och premiärminister Hun Sens avgång. Överlag har demonstrationerna genomförts fredligt och relativt ostört. Begränsade inslag av våldsamheter har dock förekommit vid sammanstötningar mellan polisstyrkor och demonstranter. Polisens användning av skarp ammunition mot politiska, men också fackliga, demonstrationer resulterade under senare delen av 2013 i två dödsfall och flera skadade. Textilarbetare har också skjutits ihjäl av militära styrkor när de demonstrerade för högre löner, vilket ledde till ett temporärt demonstrationsförbud i Phnom Penh. Rättsväsendets brist på oberoende är en grundläggande utmaning för respekten för de mänskliga rättigheterna. Straffrihet är allmänt förekommande. Rättssystemet används för att tysta kritiska röster, främst genom åtal för förtal och ärekränkning. Korruptionen är utbredd i samhället. Vissa åtgärder har 2 vidtagits för att bekämpa den; bland annat har en antikorruptionslag antagits och en antikorruptionsmyndighet inrättats. De konkreta resultaten av dessa initiativ har dock i praktiken varit små. En av de mest framträdande frågorna de senaste åren vad gäller mänskliga rättigheter i Kambodja har handlat om markkonflikter. Rätten till mark har direkt inverkan på människors grundläggande rättigheter, såsom möjligheter till en rimlig levnadsstandard och ekonomisk och social utveckling. Frustrationen och känslan av maktlöshet hos dem som berörs av markkonflikter har ökat över tiden och har resulterat i omfattande protester och demonstrationer. Under 2013 har tvångsförflyttningarna fortsatt, varav några resulterat i våldsamheter. Gripanden och fängslanden av människorättsaktivister förekommer. Konflikter på arbetsmarknaden är också en källa till ett ökat antal strejker och protester, inte minst inom textilindustrin. Även här har våld och gripanden förekommit och det finns uppgifter om att fackföreningsledare hotas och trakasseras. Fall av barnarbete i textilindustrin har rapporterats. Kambodja har antagit flera lagar för att skydda kvinnors och barns rättigheter, främja jämställdhet och flyktingars rättigheter samt skydda personer med funktionsnedsättning. Stora brister kvarstår vad gäller faktisk tillämpning. Fortsatt diskriminering av kvinnor, barn, hbt-personer och personer med funktionsnedsättningar gör att dessas rättigheter åsidosätts. En positiv trend är ökad materiell levnadsstandard och mellan åren 2004 och 2011 minskade fattigdomen från 53 procent till 20,5 procent. Stora delar av befolkningen saknar dock en tillfredsställande levnadsstandard och inkomstklyftorna är betydande, även om skillnaderna minskat något under senare år. De sociala skyddsnäten är svaga. Förbättringar har skett vad gäller rätten till utbildning och god hälsa. I dag skrivs 97 procent av alla barn in i grundskolan – lika många flickor som pojkar. Utbildningskvaliteten är dock låg. Barna- och mödradödligheten är fortsatt hög men har minskat. Handel med, respektive sexuell exploatering av, vuxna och barn utgör fortfarande stora problem. Traditionella medier kontrolleras fortfarande i stor utsträckning av regeringspartiet Cambodian People’s Party, CPP, även om den engelskspråkiga pressen är relativt fri. Användandet av internet ökar och är fritt från censur. Sociala medier är på frammarsch. 2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s konventionskommittéer 3 I konstitutionen från 1993 stadgas att Kambodja ska respektera de mänskliga rättigheterna, såsom de stipuleras i bland annat FN-stadgan och i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna. Kambodja har ratificerat: - - - - - - Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, Covenant on Civil and Political Rights, ICCPR, 1992. Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, Covenant on Economic, Social and Cultural Rights, ICESCR, 1992. Konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering, Convention on the Elimination of all forms of Racial Discrimination, ICERD, 1983. Konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor, Convention on the Elimination of All Forms of Discrimination Against Women, CEDAW, 1992 och tilläggsprotokollet om enskild klagorätt till CEDAW, (CEDAW-OP), 2010. Konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, Convention Against Torture and Other Cruel, Inhuman or Degrading Treatment or Punishment, CAT, 1992, och tilläggsprotokollet om förebyggande av tortyr, 2007. Konventionen om barnets rättigheter, Convention on the Rights of the Child, CRC, 1992 och dess tilläggsprotokoll om försäljning av barn, barnprostitution och barnpornografi (CRC-OP-SC), 2002, och om indragning av barn i väpnade konflikter (CRC-OP-AC), 2004. Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, Convention on the Rights of Persons with Disabilities, CRPD, 2012. Tilläggsprotokollet till konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning undertecknades 2007 men har ännu inte ratificerats. Konventionen mot påtvingade försvinnanden, Convention for the Protection of All Persons from Enforced Disappearance, CED, 2013. Konventionen om skydd för migrerande arbetare och deras familjemedlemmars rättigheter, Convention on the protection of the rights of all migrant workers and members of their families, CMW, undertecknades 2004 men har ännu inte ratificerats. Kambodja har anslutit sig till 1951 års flyktingkonvention samt dess protokoll från 1966. Landet har anslutit sig till Romstadgan för internationella brottmålsdomstolen, ICC. Kambodja har vidare ratificerat ILO-konventioner med bäring på mänskliga rättigheter, utom nummer 169 om urfolks rättigheter. Kambodja har fullgjort sina åtaganden vad gäller rapportering till FN:s konventionskommittéer. FN:s råd för mänskliga rättigheter har sedan 1993 en särskild rapportör som bevakar människorättssituationen i Kambodja. I mandatet ingår bistånd till den kambodjanska regeringen med teknisk rådgivning och kapacitetsstärkande insatser i syfte att främja respekten för mänskliga rättigheter. Samarbetet 4 mellan den nuvarande särskilde rapportören, Surya P. Subedi, och Kambodjas regering rapporteras överlag fungera väl. Med viss regelbundenhet ifrågasätter dock Kambodjas regering om rapportören och FN:s kontor i Kambodja för mänskliga rättigheter, Office of the High Commissioner for Human Rights, OHCHR, fortfarande behövs. Subedis mandat förlängdes i september 2013 med ytterligare två år. De granskningar som återkommande genomförs inom ramen för FN:s råd för mänskliga rättigheter, Universal Periodic Review, UPR, förbereds på kambodjansk sida av den nationella kommittén för mänskliga rättigheter som också ansvarar för att samordna genomförandet av eventuella rekommendationer. Flera ickestatliga organisationer, främst Cambodian Human Rights Action Committee, CHRAC, som är ett nätverk med 23 civilsamhällesorganisationer, har framhållit att förberedelserna inför UPR-processen, och Kambodjas rapportering till konventionskommittéerna, ofta är slutna processer. Flera rekommendationer i UPR-processen i FN har handlat om att stärka yttrande-, organisations-, demonstrations- och pressfriheten, samt att garantera fria och rättvisa val. Situationen för kvinnor och barn har lyfts fram liksom behovet av insatser för att motverka övergrepp mot kvinnor och barn, inklusive arbete mot sexuell exploatering och trafficking. Dessutom har förhållandens i landets fängelser uppmärksammats liksom behovet av att stärka oberoendet i rättsväsendet, yttrandefriheten på internet och bristerna i valsystemet. Fortsatta reformer inom rättsväsendet behöver också genomföras. MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER 3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr Inga uppgifter finns om politiska mord eller summariska avrättningar sanktionerade av statsmakten. Kambodja har ratificerat konventionen mot tortyr och dess fakultativa protokoll och arbetet med att inrätta en nationell institution för att förebygga tortyr, såsom föreskrivs i det fakultativa protokollet, har påbörjats. Enskilda organisationer rapporterar emellertid att tortyr, våldtäkter och annan kränkande behandling förekommer vid polisförhör och i häkten. Det finns inga uppgifter om att polis eller annan myndighetsperson åtalats och dömts för tortyr eller annan kränkande behandling. Enligt icke-statliga organisationer förekom det under 2012–2013 våld från polisens sida vid tvångsförflyttningar och vid demonstrationer där människor protesterade mot tvångsförflyttningar och marktilldelning, så kallade markkoncessioner. Gripande av demonstranter och aktivister har förekommit under 2013. Det finns inga uppgifter om att påtvingade försvinnande ägt rum under 2013. 5 Mellan november 2011 och december 2012 inträffade nio dokumenterade fall av skottlossning mot civila av polisstyrkor. Under 2013 har liknande incidenter rapporterats. Den 15 september sköts en man till döds av polisen vid en vägspärr som upprättats i samband med en politisk demonstration mot valresultatet i huvudstaden Phnom Penh. Ytterligare en dödsskjutning ägde rum den 12 november när polisstyrkor använde skarp ammunition mot en demonstration bestående av strejkande arbetare och en kvinna bland åskådarna träffades. Förhållandena i landets fängelser är svåra och överbeläggning är ett stort problem. Anledningen till överbeläggningen är bland annat att fängelsestraff är en mycket vanlig påföljd i Kambodjas straffrättsliga system samt att långa häktningstider är vanligt. De organisationer som besöker fängelserna rapporterar om att många interner har bristande tillgång till mat, vatten och hälsovård. Enligt officiell statistik fanns det i november 2013 totalt 14 702 personer fängslade. Den enskilda organisationen Cambodian League for the Promotion and Defense of Human Rights, LICADHO, som bevakar 18 av 28 fängelser i landet, rapporterar en överbeläggning om 157 procent i dessa fängelser. Tillgången till rent vatten har ökat för tiotusentals fångar över hela landet, inklusive landets största fängelse, och arbete med att förbättra ljus och ventilation pågår. Organisation och kapacitet inom fängelseväsendet är däremot svagt, vilket bland annat innebär att somliga interner inte släpps fria efter avtjänat straff. Korruption i fängelser är vanligt förekommande enligt civilsamhällesorganisationen ADHOC. I juli 2013 befann sig enligt LICADHO 51 barn i fängelse tillsammans med sina frihetsberövade mödrar. Alla barn var under åtta år. Barnen hamnar i fängelse tillsammans med sina föräldrar, främst mödrar, när det inte finns någon annan familjemedlem som kan ta hand om dem eller när de har fötts i fängelset. Omkring 8 procent av alla interner i Kambodja är kvinnor. Enligt officiell statistik satt 338 minderåriga lagöverträdare i häkte eller fängelse i november 2013. Det finns inga särskilda ungdomsfängelser och inte heller särskilda avdelningar för unga på landets ordinarie fängelser. Företrädare för enskilda organisationer tillåts att besöka fångar. Försvarsadvokater tillåts i regel inte tala med sina klienter utan att fängelsepersonal närvarar. 4. Dödsstraff Dödsstraff avskaffades 1989. 5. Rätten till frihet och personlig säkerhet Frihetsberövande utan rättslig prövning är förbjudet enligt lag i Kambodja. Dock har flera fall av gripanden, framför allt vid tvångsförflyttningar, rapporterats under 2012 och 2013. Amnesty International rapporterade under 6 2013 om våld, hot, förföljelser och frihetsberövanden av aktivister som arbetet med bland annat mark- och fackföreningsfrågor. Ett uppmärksammat fall gällde Borei Keila-området där hundratals familjer drivits bort och utsatts för övergrepp av privata säkerhetsvakter och polis till följd av en överenskommelse mellan regeringen och ett privat företag om markrättigheterna. Företrädare för Borei Keila-området har frihetsberövats och gripits. Det gällde bland annat Tim Sakmony, som greps under 2012 och i december samma år dömdes till sex månaders fängelse. Domen mot Sakmony verkställdes dock aldrig då det ansågs att hon redan hade avtjänat delar av sitt straff i väntan på rättegång. Ännu ett exempel utgörs av fallet Yorm Bopha, en av företrädarna för dem som drabbats av tvångsförflyttningar vid Boeung Kak Lake. Bopha blev på oklara grunder gripen och fängslad 2012 och dömdes senare till två års fängelse anklagad för att ha planerat en attack mot två män. Amnesty International hävdade att bevis saknades, att rättegången syftade till att förhindra framtida protester samt att Bopha är att betrakta som en samvetsfånge. I november 2013 återsände högsta domstolen Bophas fall till appellationsdomstolen och hon försattes på fri fot mot borgen. Amnesty har registrerat ytterligare 13 kvinnor från Boeung Kak Lake-området som samvetsfångar. I strafflagen är den maximala häktningstiden arton månader. Det förekommer dock att maxtiden överskrids, liksom att misstänkta och dömda personer förvaras tillsammans. Det förekommer också att personer sitter häktade under längre perioder utan att ha blivit informerade om vad de står anklagade för. Under 2013 rapporteras fall av trakasserier och hot mot politiskt oppositionella och människorättsaktivister ha inträffat. Även gripanden av dessa aktivister har förekommit. Det finns inte några formella begränsningar av rörelsefriheten inom landet. Alla kambodjanska medborgare kan ansöka om och erhålla pass för utrikes resor. För många fattiga finns det dock ekonomiska och praktiska hinder i vägen bland annat eftersom pass endast kan utfärdas i huvudstaden Phnom Penh. 6. Rättssäkerhet och rättsstatsprincipen Kambodjas konstitution föreskriver ett oberoende rättsväsende. Korruptionen är dock fortsatt utbredd i Kambodja och rättsväsendets institutioner är inte undantagna. Ekonomiska och politiska intressen påverkar olika led i rättskedjan. Rättsystemets funktion undermineras exempelvis av att det förekommer uppgörelser utanför domstolarna. Det finns uppgifter om att förövare köpt sig fria genom att betala brottsoffret eller dennes familj. Det förekommer också uppgifter om att brottslingar och brottsoffer betalar arvode till domaren för 7 ”medlingsinsatser”. Även åklagarsidan är mottaglig för påverkan av parterna i målet. Den omfattande korruptionen speglas i Transparency Internationals korruptionsindex där Kambodja i 2013 års rapport hamnade på delad 160:e plats av totalt 177 länder. Domstolsväsendet består av domstolar i tre instanser, med en underrätt i varje provins, en appellationsdomstol och en högsta domstol i Phnom Penh. Därutöver finns en militärdomstol, som enligt ett förslag till ny domstolslag kan komma att få jurisdiktion även över civila medborgare i fall som rör nationell säkerhet. Kambodja saknar lagstiftning som reglerar tillgång till information och har inte heller etablerade ombudsmannainstitutioner. Arbetet med att reformera landets rättsväsende har pågått under senare år genom antagandet av en straffprocesslag, en civilprocesslag, en civilrättslag och en strafflag. Genomförande och efterlevnad av dessa lagar brister dock. Ytterligare lagar som väntas antas av parlamentet reglerar tillsättning av domare, domstolarnas organisation och funktion samt högsta domstolsrådets organisation och funktion. Dessa tre lagar är avgörande för rättsväsendets opartiskhet och oberoende. Domstolsväsendet är överbelastat. De anställdas löner är låga, även om domarlönerna förbättrats under senare år. Domarkårens liksom justitieministeriets kapacitet och ställning är svag. Andelen av statsbudgeten som går till rättsväsendet var under en procent år 2013. Sedan 1995 finns ett kambodjanskt advokatsamfund. Många praktiserande jurister upplever det svårt att ansöka om och erhålla medlemskap i samfundet som uppfattas som slutet. Uppgifter om korruption och politiska påtryckningar försvårar advokatsamfundets oberoende. Enligt nationell lagstiftning har en frihetsberövad person rätt att kontakta ett juridiskt biträde efter 24 timmar och har också rätt till ett juridiskt biträde som närvarar vid förhör. Minderåriga och personer som är åtalade för grova brott måste ha en försvarsadvokat inför och under rättegångsförhandlingen. Staten ger ingen rättshjälp, men enligt straffprocesslagen har ett brottsoffer rätt till rättegångsbiträde. I handlingsplanen för rättsväsendet är en av prioriteringarna att utarbeta ett rättsligt ramverk och riktlinjer för rättshjälp som också ger möjlighet till rättshjälp från privata aktörer. Ett antal biståndsfinansierade organisationer kan erbjuda rättshjälp i begränsad omfattning. De senaste åren har den externa finansieringen för rättshjälp krympt betydligt. 7. Straffrihet 8 Enligt uppgifter från FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, OHCHR, samt enskilda organisationer har flera fall av tortyr, kränkande behandling och angrepp på försvarare av de mänskliga rättigheterna och fackföreningsrepresentanter förekommit under 2012 och 2013, utan att händelserna utretts eller att de ansvariga ställts inför rätta. Även grova brott som mord, tortyr och våldtäkt förblir ibland outredda. Straffriheten beror dels på rättssystemets låga kapacitet och dels på korruption. Den kände miljöaktivisten Chut Wutty sköts ihjäl i Koh Kong-provinsen i april 2012 då han skulle dokumentera olaglig skogsavverkning. De exakta omständigheterna kring Wuttys död är oklara. Utredningen av fallet lades ner i oktober 2012 utan att någon fick stå till svars. En kambodjansk domstol friade i december 2012 en guvernör i Svay Rieng-provinsen anklagad för att ha skjutit tre textilarbetare som protesterade mot arbetsvillkoren på fabriken där de arbetade. Guvernören åtalades för att utan uppsåt ha skjutit arbetarna och friades trots många vittnesmål med hänvisning till bristande bevisning. Fallet överklagades och guvernören dömdes senare till 18 månaders fängelse och böter. Den forne guvernören är på flykt undan rättvisan och domen har ännu inte verkställts. 8. Yttrande-, press- och informationsfrihet, inklusive på internet Konstitutionen garanterar yttrande-, press- och tryckfrihet såvida denna inte utgör ett hot mot landets säkerhet. Presslagen från 1995 samt strafflagen från 2009 innehåller också bestämmelser som rör yttrandefriheten i landet. I Reportrar utan gränsers årliga ranking av pressfriheten i 179 länder för 2012 hamnade Kambodja på plats 143. Det är en påtaglig försämring med 26 platser sedan tidigare rapporteringstillfälle. Parallellt med detta har det sista halvåret 2013 präglats av starka opinionsyttringar från allmänheten och oppositionen, såväl genom offentliga demonstrationer som genom uttalande i press och sociala medier. Presslagen förbjuder bland annat censur av opublicerat material, men tillåter stängning av publikationer och fängelsestraff för journalister som publicerar information som ”påverkar nationell säkerhet och politiskt stabilitet”. Strafflagen innehåller förbud mot ärekränkning, förtal och spridande av vilseledande information, som bestraffas med böter. Oförmåga att betala böter kan leda till fängelse i upp till två år och innebär att man fortfarande kan fängslas för ärekränkning och förtal. Lagen innehåller även brottsrubriceringar som ”offentlig förolämpning” och ”kränkande uttalanden”. Vidare säger lagen att inte bara enskilda personer utan även institutioner kan definieras som offer för ärekränkning och förtal. Enligt officiella siffror finns det omkring 160 radiostationer i Kambodja och av dessa bedöms, enligt flera icke-statliga organisationer, endast tre stycken vara oberoende av regeringen. Andelen av befolkningen med tillgång till internet i hemmet är fortsatt begränsat men ökar genom att många har tillgång till 9 internet och sociala medier via sina mobiltelefoner. Många har mer än ett abonnemang, så det är svårt att uppskatta hur många som har tillgång till internet och siffrorna varierar från 5 till 18 procent av befolkningen. Hot och trakasserier mot journalister som kritiserar myndigheter förekommer. Framför allt har möjligheterna för oberoende radio försämrats även om situationen för radio är bättre än för tryckta medier och tv. Det finns uppgifter om att sändningsbegränsningar för radiokanaler och stängningar av radiostationer samt gripanden och åtal mot företrädare och journalister från oberoende radio har förekommit under 2012 och 2013. I oktober 2012 greps Mam Sonando, ägare till den oberoende radiostationen ”Beehive”, och dömdes till tjugo års fängelse på tvivelaktiga grunder. Sonando överklagade sin dom som förkortades, vilket ledde till att han släpptes ur fängelset under våren 2013. Även om Sonado inte sitter fängslad är han enligt Amnesty International fortfarande tekniskt sett en samvetsfånge då hans fall kan tas upp igen. Det finns ett stort antal tidningar i landet. Flertalet kontrolleras av regeringspartiet och omfattande självcensur tillämpas. Även de flesta tv-stationer kontrolleras av aktörer knutna till regeringspartiet och ägnar sig i huvudsak åt underhållning. Landets två engelskspråkiga tidningar utgör källor för oberoende information. I december 2013 utgick en varning från en hög CPP-representant som uppmanade internationella medier att iaktta ”neutralitet” i sin rapportering. År 2013 fanns inga formella begränsningar vad gäller tillgång till och användandet av internet. I november 2012 tillkännagav dock ministeriet för post och telekommunikationer ett förslag om att förbjuda internetkaféer belägna inom 500 meter från skolområden. Det skulle i princip innebära ett förbud mot internetkaféer i huvudstaden Phnom Penh. Anledningen uppgavs av regeringen vara att ingripa mot datorspelande bland skolbarn. Enligt den enskilda organisationen LICADHO var förbudet ett försök att blockera en del av befolkningens informationskällor. En omfattande kritik av förslaget ledde till att lagen aldrig trädde i kraft. Regeringen förbereder för närvarande en ny lag mot cyberbrottslighet. Lagförslaget har rönt stor uppmärksamhet och det finns en oro för vad lagen kan komma att innehålla och vad den exakt är tänkt att reglera. I samband med lokalvalet 2012 och valet till nationalförsamlingen 2013 införde regeringen restriktioner och förbud mot lokala radio- och tv-kanalers rapportering om valen. Samma år förbjöds lokal radio från att vidaresända program från Voice of America och Radio Free Asia. Ytterligare inskränkningar i pressfriheten infördes i samband med parlamentsvalet 2013 när regeringen förbjöd radiostationer att göra politiska kommentarer och redovisa opinionsundersökningar fem dagar innan valet samt på valdagen. I juni 2013 antog parlamentet en lag som förbjuder förnekelse av brott begångna av röda khmererna. Straffet för brott mot detta innefattar böter och fängelse i upp till två år. 10 9. Mötes- och föreningsfrihet Enligt konstitutionen råder demonstrationsfrihet under förutsättning att ordning och säkerhet inte hotas. Även om demonstrationslagen formellt inte kräver tillstånd, utan endast ett kungörande om att en demonstration ska hållas, är formaliteterna kring kungörandet så komplicerade att det i praktiken motsvarar ett krav. Demonstrationslagen inkluderar även så kallade frihetsparker, områden där tillstånd för fredliga demonstrationen ska kunna ges skyndsamt. Sådana demonstrationer är begränsade till högst 200 personer. Tillstånd för större samlingar gavs dock under hösten 2013, i samband med de många demonstra-tioner som genomförts efter offentliggörandet avresultatet från parlamentsvalet i juli 2013. Det har även förekommit marscher i Phnom Penh med flera tusen deltagare, vilka gått fredligt till. I december 2013 mobiliserade en av demonstrationsmarscherna närmare 100 000 deltagare. I vissa fall har mötesfriheten begränsats av myndigheterna. Ett sådant exempel var när ett trettiotal personer i september 2013 samlades i huvudstaden Phnom Penh för att stödja en hungerstrejk till stöd för oppositionen och samlingen upplöstes av polisstyrkor. I Kambodja finns det många fackföreningar, inte minst inom den kraftigt expanderande textilindustrin. Det stora antalet fackföreningar har lett till konkurrens mellan organisationerna och i vissa fall till bristande representativitet. Det är vanligt att arbetsgivare försöker påverka fackföreningars verksamhet, bland annat genom utnämningar av fackliga företrädare. Trots det stora antalet fackföreningar finns det många textilarbetare och andra yrkesgrupper som inte är representerade. Flertalet fackföreningar har starka kopplingar till de politiska partierna. Regeringen lade i slutet av 2011 fram ett lagförslag om reglering av enskilda organisationers verksamhet i landet. Förslaget möttes av hård kritik från det civila samhället och internationella biståndsgivare och har bordlagts. 10. Religions- och övertygelsefrihet Konstitutionen slår fast att buddhism är statsreligion. Respekten för religionsfriheten i landet är generellt sett god. Omkring 96 procent av Kambodjas befolkning är theravadabuddhister. Uppskattningsvis 2,4 procent av befolkningen är muslimer, varav flertalet tillhör befolkningsgruppen cham. Resterande 1,6 procent av befolkningen är mahayanabuddhister eller tillhör bahaiska och judiska samfund, Cao Dai, eller olika kristna inriktningar. Den kambodjanska regeringen tillåter endast religionsundervisning om buddhism i allmänna skolor. I privata skolor är andra former av religionsundervisning tillåtna. 11 Inga kränkningar av religionsfriheten rapporterades under 2013. Dock finns indikationer på att chammuslimerna upplever svårigheter att integreras i samhället på grund av institutionella och kulturella hinder. 11. De politiska rättigheterna och de politiska institutionerna Kambodja är en konstitutionell monarki. Konstitutionen från 1993 föreskriver att landet ska vara en demokrati med flerpartisystem. Alla medborgare över 18 år har rösträtt. Åldersgränsen för att kandidera till politiska poster är 25 år, förutom till senaten där åldersgränsen är 40 år. Parlamentsval, kommunalval, provins- och distriktsval hålls vart femte år; de två sistnämnda indirekt genom lokalvalda representanter. Det senaste parlamentsvalet genomfördes 2013, kommunalvalet 2012 och provins- och distriktsvalet 2009. Våld i samband med valen har minskat, men oegentligheter, som påverkar den allmänna uppfattningen om valprocessens legitimitet, fortsätter att förekomma. Den expertkommitté från EU som rapporterade om valet 2013 framhöll flera allvarliga brister rörande valkommissionens oberoende, neutralitet och transparens, inkorrekta röstlängder och problem med identitetshandlingar för röstande. Trots ett visst reformarbete är den demokratiska kulturen ännu svag och de demokratiska institutionerna bräckliga. Parlamentet, bestående av nationalförsamlingen och senaten, har begränsade möjligheter att fullgöra sin granskande funktion. Partierna representerar olika maktbaser i samhället. Det finns tre politiska institutioner med uppdrag att bevaka respekten för de mänskliga rättigheterna i landet: utskotten för mänskliga rättigheter inom senaten, nationalförsamlingen och regeringen. Ingen av dessa institutioner anses vara oberoende den verkställande makten. Ett utkast till en lag för att inrätta en oberoende, permanent, nationell kommission för de mänskliga rättigheterna har tagits fram, men inte antagits. EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER 12. Rätten till arbete och relaterade frågor Kambodja har ratificerat ILO:s åtta centrala konventioner om arbetsrätt och mänskliga rättigheter. Dessutom har 67 ILO-konventioner angående arbetsförhållande och rättigheter, inom exempelvis arbetsmiljö, tillsyn och visstidsarbetares rättigheter, ratificerats. Grundlagen ger kvinnor och män lika rätt till arbete och förbjuder diskriminering på grundval av kön inom såväl privat som offentlig sektor. Åtta till nio miljoner av landets 15 miljoner invånare beräknas vara i arbetsför ålder. Generellt har unga män lättare än unga kvinnor att etablera sig på arbetsmarknaden. Detsamma gäller för befolkningen i städerna som har det lättare än befolkningen på landsbygden. 12 Ungefär 5 procent av den yrkesverksamma befolkningen arbetar inom textilindustrin som står för cirka 85 procent av landets export. Officiella källor rapporterar att arbetslösheten ligger på 0,2 procent för befolkningen i arbetsför ålder. Denna siffra speglar inte den verkliga situationen i landet eftersom cirka 75 till 80 procent av arbetstillfällena genereras i den informella sektorn, som huvudsakligen är inriktad på självhushållande jordbruk. Ungdomsarbetslösheten är låg, officiellt 2,1 procent för åldersgruppen 15 till 29 år. Enligt inofficiella beräkningar tillkommer varje år cirka 230 000 nya arbetssökande på den reguljära arbetsmarknaden. En minimilön i textilindustrin motsvarar 80 USD i månaden. Stora grupper av arbetstagare tjänar mindre, vilket leder till att många lever på, eller precis över, existensminimum. Kvinnor är underrepresenterade i det formella förvärvslivet. Rapporter visar att kvinnor ofta diskrimineras vid anställning, och att de generellt får lägre lön än sina manliga kolleger. De lagar som reglerar fackföreningars verksamhet följer i stort sett internationella normer. Enligt lag har alla kambodjaner rätt att bilda och ansluta sig till fackföreningar med undantag av vissa statstjänstemän, till exempel domare och militärer. I praktiken är dock fackföreningars handlingsutrymme ofta kringskuret. Fackföreningar med kopplingar till regeringspartiet har generellt bättre förhandlingsläge än fackföreningar närstående oppositionen. Bland arbetstagarna är färre än 3 procent fackligt anslutna. Ett viktigt undantag utgörs av textilindustrin, där ungefär 75 procent av arbetstagarna är organiserade. Fackföreningarna inom textilsektorn har under senare år fått en starkare ställning med stöd av internationella organ som ILO och olika biståndsorganisationer. Påtryckningar från internationella företag, däribland H&M som är en stor uppköpare inom textilindustrin, har spelat en central roll för att driva frågor om förbättrade löner och arbetsförhållanden. Textilindustrin står för cirka 85 procent av landets export, och har cirka 400 000 anställda. Situationen på arbetsmarknaden är konfliktfylld. Mellan 2010 och 2012 ökade antalet strejker med omkring 170 procent. De senaste åren har antalet textilfabriker ökat kraftigt. Enligt en ILO-finansierad studie kan detta vara en av förklaringarna till det ökande antalet strejker inom textilindustrin, där industrins tillväxt inte motsvaras av förbättrade arbetsförhållanden. Det händer att fackföreningsledare hotas och trakasseras. De löper även risk att utsättas för negativ särbehandling av arbetsgivare i fråga om löner, förmåner, befordran och arbetsuppgifter. Under senare år har antalet avskedade fackföreningsledare ökat i Kambodja. Inslag av våldsamheter från såväl polis som från demonstranter har förekommit under strejker i form av skottlossning, misshandel och dödshot. 13 Det finns uppgifter om att barnarbete inom textilindustrin förekommer. Avsaknaden av en allmän heltäckande folkbokföring i Kambodja gör det möjligt att förfalska åldersintyg, vilket försvårar upptäckten av barnarbete. 13. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa Den kambodjanska konstitutionen garanterar fattiga människor tillgång till medicinsk rådgivning och vård. Utbyggnaden av hälsovården sker dock långsamt och korruptionen inom sjukvårdssektorn är omfattande. Regeringen anger i sin utvecklingsplan för de kommande åren att en utbyggnad av hälsovården ska prioriteras. Under 2013 anslogs cirka 13 procent av landets totala budget till hälsoministeriet men lönerna inom hälsosektorn är låga och många läkare överger den offentliga sjukvården för bättre betalda privata alternativ. Tillgången till sjukvård är större i städerna än på landsbygden. Det finns ingen skillnad mellan kvinnors och mäns rätt till hälsovård i allmänhet. Såväl barna- som mödradödligheten har sjunkit under perioden 1990 till 2010, men mödra- och barndödligheten är fortsatt hög: 170 av 100 000 kvinnor avlider under förlossningen och 34 av 1000 levande födda barn dör under första levnadsåret. Tillgången till rent vatten är säsongsbaserad. Ungefär 40 procent av befolkningen i Kambodja beräknas lida av undernäring. Medellivslängden är 69 år för män och 74 år för kvinnor. 14. Rätten till utbildning Konstitutionen slår fast att alla barn har rätt till en nioårig avgiftsfri skolgång. I praktiken beräknas dock familjerna stå för stora delar av utbildningskostnaderna genom olika direkta och indirekta avgifter. Exempel på det sistnämnda är avgifter relaterade till extraundervisning, prov, skolmat och gåvor till lärare. Enligt officiella siffror skrevs 97 procent av alla barn in i grundskolan och 87 procent slutförde årskurs fem under utbildningsåret 2012–2013. Efter årskurs fem börjar andelen inskrivna elever sjunka. Endast 53 procent av alla barn skrivs in i högstadiet och knappt 40 procent avslutade skolgången 2013. Lika många flickor som pojkar går de första fem åren av grundskolan, men andelen flickor avtar ju längre upp i utbildningssystemet man kommer. Läs- och skrivkunnigheten är nationellt runt 87 procent för män och 73 procent för kvinnor. Andelen som helt saknar utbildning är hög: 21 procent för kvinnor och 11 procent för män. Det råder brist på skolbyggnader, läromedel och framför allt kvalificerade lärare. Ungefär 25 procent av lärarna på grundskolenivå har själva enbart högstadieutbildning. Utbildningskvaliteten är överlag låg, särskilt på avsides belägna platser. Lärarlönerna är låga. Kambodjas regering ger utbildning hög prioritet i den nationella utvecklingsplanen, framför allt för grundskolans första 14 år. Under 2013 anslogs drygt 15 procent av landets totala budget till utbildningsministeriet. Bland de barn och ungdomar som lämnar skolan innan studierna inom låg- och mellanstadiet avslutats uppgav 72 procent att de lämnade skolan av ekonomiska skäl, främst för att deras familjer inte hade råd att betala för dem. I stället började de arbeta. Lagen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning håller på att genomföras inom utbildningsområdet. Modersmålsundervisning för barn som tillhör minoritetsgrupper förekommer i ökad utsträckning. Under de senaste åren har ett stort antal privata universitet öppnat, med mycket skiftande utbildningskvalitet. 15. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard Andelen av befolkningen som befinner sig under fattigdomsstrecket enligt Världsbankens senaste siffror från 2011 är 21 procent. Inkomstklyftorna i landet är stora även om ökningen avtagit under senare år. Av de fattiga återfinns ungefär 90 procent på landsbygden. I UNDP:s Human Development Index för 2012 placerade sig Kambodja som nummer 138 av 187 länder. Stora delar av befolkningen når inte upp till en tillfredsställande levnadsstandard. De mest utsatta grupperna är änkor, föräldralösa barn, gatubarn, personer med funktionsnedsättning, personer som bor i slumområden, personer som tillhör etniska minoriteter som bor isolerat och flyktingar som återvänt. Stora skillnader råder mellan landsbygden och städer i fråga om levnadsförhållande, och kvaliteten på bostäder, tillgången till el och rent vatten är genomgående högre i städerna. Frågan om markrättigheter är en ekonomiskt, politiskt, juridiskt och socialt mycket kontroversiell och uppmärksammad fråga som har direkt relevans för möjligheten till en dräglig tillvaro. Övergripande lagstiftning som reglerar och säkerställer markäganderättigheter finns. Kunskapen om lagstiftningen bland befolkningen är dock begränsad. Under 2012 uppskattades mer än en femtedel av all mark vara föremål för tilldelningar, så kallade markkoncessioner. Den större delen gavs i form av ekonomiska koncessioner främst till privata företag och lokala eliter. Endast en mindre del av markinnehaven är formellt fastställda. Majoriteten av de markinnehav som reglerats återfinns i städerna medan ägarförhållandena på landsbygden ofta är oklara och ifrågasatta. Lagar har stiftats för att säkerställa ursprungsbefolkningens rätt till mark, men tillämpningen har varit bristfällig. En omfattande konsekvens av landtilldelningarna hittills är ökad osäkerhet i fråga om livsmedelsförsörjning främst för familjer på landsbygden. 15 Kemiskt avfall från plantager och bearbetningskvarnar har i vissa fall förorenat lokala vattenkällor och fiskbeståndet, vilket utgör den huvudsakliga proteinkällan i Kambodja. SÄRSKILDA KOMMENTARER AVSEENDE GRUPPER SOM OFTA RISKERAR DISKRIMINERING RÖRANDE DE MÄNSKLIGA RÄTTIGHETERNA 16. Kvinnors åtnjutande av mänskliga rättigheter Konstitutionen föreskriver jämställdhet mellan kvinnor och män och flera nationella lagar som syftar till ökad jämställdhet finns. Däremot finns ingen lag som specifikt förbjuder diskriminering på grundval av kön. Fortfarande diskrimineras kvinnor i alla samhällsklasser och inom de flesta sektorer vilket leder till att kvinnors möjlighet att åtnjuta sina mänskliga rättigheter inskränks. Kambodja placerade sig 2012 på plats 96 av 148 länder på FN:s Gender Inequality Index, GII, som mäter ojämlikhet angående reproduktiv hälsa, egenmakt och ekonomisk aktivitet. Det är ovanligt med kvinnor på högre poster i den offentliga sektorn och i näringslivet, men situationen har förbättrats något under de senaste åren. Kvinnors politiska deltagande i Kambodja har ökat men trots det styrs landet alltjämt huvudsakligen av män. Andelen kvinnliga statstjänstemän uppgick 2012 till 35 procent. Andelen kvinnor i chefspositioner är låg, liksom andelen kvinnor inom rättsväsendet. Endast en procent av chefspositionerna på kommunal nivå innehas av kvinnor. Kvinnors valbarhet till politiska uppdrag och politiska deltagande i övrigt begränsas ofta av diskriminerande strukturer. Kommunalvalet 2012 resulterade i en kvinnlig representation uppgående till 17,8 procent, vilket var en marginell ökning med 3,1 procent sedan 2007. För valet till nationalförsamlingen 2013 var 53 procent av de registrerade väljarna kvinnor, men i det politiska livet är kvinnor underrepresenterade. Jämfört med 2008 års val till nationalförsamlingen skedde en viss minskning av kvinnors representation från 26 platser 2008 till 25 i valet 2013. Av regeringens 27 ministrar är tre kvinnor och av regeringens nio vicepremiärministrar återfinns endast en kvinna. Den politiska medvetenheten bland kvinnor i Kambodja är dock på frammarsch och intresset för politiskt deltagande ökar. Kvinnor utgör 51 procent av Kambodjas arbetskraft och 71 procent av alla kvinnor i Kambodja är formellt förvärvsarbetare. Förändrade könsroller har noterats i fall där kvinnliga aktivister driver rättighetsfrågor och männen tar huvudansvar för hushåll och familj. Våld i hemmet, kvinnomisshandel, människohandel, sexuell exploatering och våldtäkter är allvarliga problem. Antalet prostituerade uppgår till 50 000– 16 70 000 huvudsakligen kvinnor och flickor. Av de prostituerade uppges cirka en tredjedel vara minderåriga. Statistik visar att antalet anmälda fall av våld mot kvinnor samt antalet våldtäkter har ökat. Det är dock oklart om det beror på en faktisk ökning av antalet brott eller på att det blivit mer accepterat att anmäla. Det förekommer att våldtäkter och misshandel av kvinnor inte leder till åtal och rättslig prövning, utan löses genom uppgörelse i form av kompensation. Det finns en lag mot våld i hemmet, men få fall har hittills lett till rättsliga åtgärder. En nationell handlingsplan för våld mot kvinnor antogs 2009. I en FN-studie från 2013 svarade 20 procent av männen i Kambodja att de vid något tillfälle våldtagit en kvinna. Den stora majoriteten av dessa män går ostraffade. Lagen om våldtäkt inkluderar inte våldtäkt inom äktenskapet. Våldtäkt inom äktenskapet ryms inom lagen om våld i hemmet, men straffpåföljder saknas. Kvinnor och män har, enligt gällande lagstiftning, samma rätt att äga mark och lika rätt till arv. Vid skilsmässa kan problem uppstå eftrsom många giftermål inte registreras hos myndigheterna och bodelningen blir oklar. Sedan lång tid tillbaka används en så kallad familjebok, i vilken mannens namn av tradition oftast skrivs in. Kvinnan kan därmed förlora sitt hem vid skilsmässa utan att själv kunna hävda sin rätt till egendom. Kambodja antog en lag om människohandel och sexuell exploatering 2008 och har även ratificerat det så kallade Palermoprotokollet – tilläggsprotokollet för att förhindra, förbjuda och bestraffa människohandel, med särskilt fokus på kvinnor och barn. Frågan om människohandel har fått allt större uppmärksamhet under senare år. Enskilda organisationer har rapporterat om att denna typ av brott är fortsatt förekommande. Såväl män som kvinnor och barn är offer för människohandel, framför allt till Thailand, Malaysia och Vietnam. Även inhemsk människohandel förekommer. Det finns inga uppgifter om att kvinnlig könsstympning förekommer. Det finns en abortlagstiftning som ger kvinnan rätt till abort. Särskilt tillstånd krävs om graviditeten passerat vecka tolv. I praktiken är abort mycket vanligt förekommande i Kambodja och upp till en tredjedel av alla aborter är så kallade osäkra aborter som utförs av outbildad personal. De huvudsakliga skälen till det stora antalet osäkra aborter är brist på resurser och omfattande stigmatisering av kvinnor som blivit gravida utanför äktenskapet. 17. Barnets rättigheter Kambodja har ratificerat barnkonventionen och barnets rättigheter ges uttryckligt skydd i landets konstitution. Det finns en särskild nationell institution som övervakar efterlevnaden av barnkonventionen. Barnaga i skolan är förbjudet i lag men det finns uppgifter om att våld mot barn trots detta förekommer. Det finns ingen nationell lagstiftning som reglerar aga i hemmet. 17 Dödligheten för barn under fem år sjunker, men ligger fortfarande på en relativt hög nivå vid en internationell jämförelse. Barnarbete, handel med barn och kommersiell sexuell exploatering av barn förekommer. Barn från landsbygden flyttas till större städer och säljs till prostitution, för att bli tiggare, hemhjälp eller för arbete i textilfabriker. Antalet gatubarn uppgår till ungefär 20 000 och återfinns huvudsakligen i Phnom Penh. Dessa barn är särskilt sårbara för att dras in i kommersiell sexuell exploatering, och människohandel i sexuella syften förekommer. Barn från Vietnam säljs till Kambodja, främst för kommersiell sexuell exploatering. Från Kambodja säljs barn till främst Thailand och Malaysia, men även till andra länder i regionen, där de utnyttjas för prostitution, tiggeri, byggnadsarbete eller som hemhjälp. I årsrapporten för 2011 rapporterar det internationella nätverket ECPAT 71 fall av människohandel i sexuella syften, varav 75 procent av offren var barn. Tidigare rapporter visar på liknande nivåer. Samma rapport uppger 658 fall av våldtäkt under 2011, varav 72 procent av offren var barn. Jämfört med tidigare rapporter tenderar offrens ålder att sjunka, där barn under tolv år står för den kraftigaste ökningen. Det förekommer att barn placeras i fängelse under längre perioder utan åtal och utan tillgång till advokat eller kontakter med släktingar. En särskild domstol för ungdomsbrott saknas. Lagen anger 15 år som lägsta ålder för anställning och 18 år som lägsta ålder för att ägna sig åt ”riskfyllt arbete”. Lagen medger att barn mellan 12 och 15 år kan ägna sig åt ”lättare arbete”. Att tillämpa reglerna på barnarbete har dock visat sig svårt i praktiken och de straffbestämmelser som lagen innehåller tillämpas inte. En gemensamt författad rapport från 2013 av ILO och Kambodjas nationella statistikinstitut konstaterar, utifrån rapportens definitioner, att omkring 755 000 barn mellan 5 och 17 år, vilket motsvarar 19 procent av alla barn i Kambodja, är ekonomiskt aktiva. Av dessa uppskattas omkring 430 000 vara involverade i barnarbete, det vill säga arbete som påverkar skolgång och/eller barns fysiska och mentala utveckling. Enligt lag accepteras inte barn under 18 år till militärtjänstgöring. 18. Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga och religiösa minoriteter samt urfolk Den muslimska chambefolkningen, vietnameser och kineser utgör de största etniska minoriteterna. Förutom dessa huvudgrupper finns ett antal mindre etniska minoritetsgrupper, framför allt i de avlägsna delarna av landet. Den kinesiska minoriteten är väl integrerad i samhället och innehar av tradition en ekonomisk maktposition, medan landets vietnameser sedan lång tid har varit utsatta för olika former av diskriminering och förtryck. 18 Personer som tillhör de etniska minoriteterna i Kambodja har ofta ett sämre rättsligt skydd än khmererna, som utgör den dominerande etniska gruppen. Den kambodjanska konstitutionen talar om att rättigheter garanteras för ’’khmermedborgare’’. FN:s kommitté för mänskliga rättigheter har uttryckt oro över detta och påpekat att alla i landet måste garanteras mänskliga rättigheter. En avdelning för minoritetsfrågor har inrättats vid ministeriet för landsbygdsutveckling. Dock är såväl avsatt budget som bemanning för denna verksamhet mycket begränsad. Den kambodjanska staten har tilldelat privata aktörer mark som tidigare ägts av urbefolkningen. Detta inkluderar både skyddade områden och helgad mark som har stor kulturell betydelse för urbefolkningen. En följd av detta är att deras traditioner och uppehälle allvarligt hotas. Bland annat har gravar skändats och grävts upp. Under valrörelsen inför parlamentsvalet i juli 2013 förekom från oppositionens sida flera inslag av negativa uttalanden mot den vietnamesiska minoriteten och dess status i landet. Det antivietnamesiska budskapet slår av historiska skäl an hos khmerbefolkningen. I december 2013 riktade människorättsförsvararen Ou Virak skarp kritik mot oppositionspolitikern Sam Rainsys vana att uttrycka sig rasistiskt mot den vietnamesiska minoriteten i sina tal, vilket möttes av hätska och hotfulla angrepp mot Virak på sociala medier. 19. Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet Det finns ingen lag som förbjuder homosexuella kontakter, men inte heller någon lag som reglerar samkönade äktenskap. Enligt konstitutionen har individer rätt att välja sin partner fritt, men enligt den kambodjanska äktenskapslagen ingås äktenskapet endast mellan man och kvinna. Dock förekommer samkönade äktenskap, men de är inte alltid officiellt registrerade. Konstitutionen tillerkänner alla samma rättigheter oavsett sexuell läggning. Även om acceptansen för olika sexuella läggningar har ökat, särskilt i Phnom Penh, är den sociala stigmatiseringen mot homosexuella fortfarande omfattande. Kambodja höll sin första Pride-festival 2003 och det har sedan dess blivit ett årligt återkommande evenemang. Det finns ingen lag som reglerar möjligheterna för hbt-personer att adoptera barn. Ett hinder för många hbt-personer är dock att det enligt adoptionslagen krävs äktenskapscertifikat för att få adoptera. 20. Flyktingars rättigheter Enligt FN:s flyktingkommissariat, UNHCR, fanns det endast 77 personer med flyktingstatus och 24 asylsökande i Kambodja i januari 2013. Enligt samma källa fanns det i januari 2013 ungefär 14 000 kambodjaner med flyktingstatus runt om i världen. Antalet kambodjanska asylsökande globalt uppgick i januari 2013 till 210 stycken. 19 Det finns ett mottagarsystem och en asylprocedur i Kambodja. Flyktingar som anländer till Kambodja vänder sig oftast först till UNHCR, trots att det huvudsakliga ansvaret numera vilar på Kambodjas regering. UNHCR ger nyanlända flyktingar stöd i ansökningsprocessen. Det finns uppgifter om problem i den kambodjanska asylproceduren med dåligt mottagande och bristfällig hantering av ansökningarna. Asylsökande barn och flyktingbarn har möjlighet att delta i den kambodjanska allmänna grundskolan, men UNHCR behöver ofta bistå dem och deras föräldrar för att få dem inskrivna. UNHCR ger asylsökande och flyktingar sjukvårdsförsäkringar och står för kostnaderna. 21. Rättigheter för personer med funktionsnedsättning Kambodja har vidtagit en rad åtgärder för att förbättra skyddet av fri- och rättigheter för personer med funktionsnedsättning och har antagit FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Det finns dessutom en lag som föreskriver skydd av rättigheter för personer med funktionsnedsättning, samt en nationell handlingsplan med specifikt fokus på rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Tillämpning och efterlevnad av lagstiftningen till stöd för dessa personer är emellertid svag. Omfattande diskriminering och stigmatisering förekommer i samhället. Byggnader och offentlig service är inte anpassade eller tillgängliga för personer med funktionsnedsättning, och hjälpmedel saknas ofta. Personer med funktionsnedsättningar har i praktiken små möjligheter att få arbete och delta i det politiska livet. Tillgången till hälsovård och utbildning är begränsad. Betydande ansträngningar görs av internationella hjälporganisationer för att förbättra situationen. Många års krig, det stora antalet landminor som finns spridda över landet och den bristfälliga hälsovården har lett till att Kambodja är ett av de länder i världen som har högst andel personer med funktionsnedsättning. Enligt en gemensamt författad rapport från 2013 av ILO och Kambodjas statistikmyndighet beräknas andelen av befolkningen över 5 år som lever med någon form av funktionsnedsättning vara 8 procent. För år 2012 uppgick antalet offer för landminor till 186 stycken, vilket är en minskning jämfört med tidigare år. ÖVRIGT 22. Frivilligorganisationers arbete för mänskliga rättigheter Ett stort antal organisationer arbetar med frågor som rör de mänskliga rättigheterna. Till de mer välkända hör ADHOC, Cambodian Human Rights and Development Association och LICADHO, Cambodian League for the Promotion and 20 Defence of Human Rights. Organisationerna utsätts emellanåt för kritik från regeringen, och direkta hot från myndighetsföreträdare förekommer. Dock bjuds många organisationer in till konsultationer med regeringen i så kallade tekniska arbetsgrupper eller vid framtagande av nya lagar. Uppgifter om att lagen om enskilda organisationers verksamhet i Kambodja kommer att tas upp till förnyad beredning under 2014 skapar oro. Flera organisationer befarar att lagen kommer att leda till inskränkningar i organisations-, yttrande- och mötesfriheten och ökad kontroll av organisationernas arbete. 23. Internationella och svenska insatser på området mänskliga rättigheter Sverige är en av de största givarna i EU-kretsen inom området mänskliga rättigheter i Kambodja. Sedan många år stöder Sverige, via Forum Syd och Dikonia, lokala enskilda organisationer som arbetar med frågor som rör respekten för de mänskliga rättigheterna. De bedriver verksamhet för bland annat bättre lagar och bättre efterlevnad av befintliga lagar, ger rättshjälp till fattiga och informerar om lagar och rättigheter på både nationell och lokal nivå. Sedan 2012 stöder Sverige också Raoul Wallenberginstitutet i dess arbete med att etablera en utbildning om mänskliga rättigheter på universitetsnivå i syfte att brett och långsiktigt öka kunskapen i frågorna. Stöd lämnas också till det populära ungdomsprogrammet Loy9, som sänds varje vecka på kambodjansk tv. Loy9 produceras av BBC Media Action, tillsammans med ett team av unga kambodjaner. Målet med insatsen är att stödja framväxten av en mer välinformerad grupp unga medborgare och att dessa självständigt ska kunna delta i det politiska livet och utöva sina rättigheter. FN:s kontor för mänskliga rättigheter i Kambodja får särskilt svenskt stöd för sin verksamhet i landet. OHCHR har under 2013 arbetat med att uppmärksamma och rapportera om allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Kontoret har också bistått regeringen i utarbetandet av lagar som är viktiga för respekten av mänskliga rättigheter, samt stöttat organisationer inom civilsamhället. OHCHR:s arbete har under 2012–2013 även varit fokuserat på näringslivets roll och ansvar kopplat till de mänskliga rättigheterna. Inom utbildningsområdet arbetar Sverige med en rättighetsbaserad ansats, och har i dialog drivit frågor om jämlik och rättvis tillgång till utbildning oavsett kön, etnicitet eller funktionsnedsättning. Det svenska stödet har bland annat bidragit till att policyn för en barnvänlig skola genomförs i grundskolan samt att rätten till utbildning för barn med funktionsnedsättningar integrerats i policyns genomförande. Riktade satsningar görs också på att öka antalet inskrivna barn från minoritetsgrupper och på att öka användandet av minoritetsspråk i utbildningen. Sverige och Kambodja har sedan år 2009 en formell bilateral dialog om mänskliga rättigheter.