Kulturrelativism-‐ ett hinder för konstnärlig frihet?

TEOLOGISKA HÖGSKOLAN STOCKHOLM Programmet i mänskliga rättigheter och demokrati, 180hp Kandidatuppsats VT 2014 Kulturrelativism-­‐ ett hinder för konstnärlig frihet? En fältstudie om konstens förutsättning på Kuba i relation till mänskliga rättigheter Författare: Johanna Fröjd Handledare: Kjell-­‐Åke Nordqvist Nyckelord: Kuba, kultur, konstnärlig frihet, universalism, kulturrelativism Teologiska Högskolan 2(39) Abstract This thesis examines the conditions of art in Cuban society from a perspective of principals of fundamental freedom and human rights. Cuba has taken a relativistic position towards human rights, with no freedom of expression in case considerated being against the ideal of the Cuban revolution. Even though Cuba has a rich cultural life. This study examines if cultural relativism prevents artistic freedom within the universal principals of non-­‐ discrimination. The obligations of artistic freedom require the right to freedom of expression (ICCPR 19.2) and the right to participate in the cultural life (ICESCR 15.1). To investigate the matter different theories of culture, universalism and cultural relativism have been used. With my background as a dancer, the focus of this paper is mostly concerns expressions of dance. The research took place in Havana and Santiago de Cuba in Cuba. I chose to separate open and closed social spheres to see the differences of participants and conditions in those environments. The researched included activities such as preforming art, dance practices and club culture. Semi-­‐
structured interviews were made to get cultural practitioners view of the cultural life in Cuba. The results of the study show that the cultural relativism that was applied in Cuba prevents artistic freedom. None of the principles of equality and non-­‐discrimination was satisfied fully in relation to the convention of human rights. 3(39) Tack Jag vill tacka alla de inblandade som hjälpte mig under processen fram till det färdiga resultatet. Utan er hade det inte varit möjligt. Framförallt vill jag rikta ett stort tack till Konstnärsnämnden som möjliggjorde fältstudien på Kuba. Ett stort tack till min medresenär, kollega och vän Lucas Carlsson, som var ett stort stöd under vistelsen på Kuba. Tillsammans deltog vi med framträdanden samt tog olika workshops i Havanna och i Santiago de Cuba. Men denna studie hade inte varit möjlig utan de inblandade människorna som jag träffade på Kuba. Jag vill även tacka min handledare Kjell-­‐Åke Nordqvist som var till stor hjälp under hela processen gång med engagemang, stöd och råd. 4(39) Förkortningar MR-­‐ Mänskliga rättigheter UDHR-­‐ Universal Declaration on Human Rights ICCPR-­‐ International Convention on Civil and Political Rights ICESCR-­‐ International Convention on Economic and Social and Cultural Rights 5(39) Innehållsförteckning 1 Inledning .....................................................................................................................................6 1.1 Kort historisk bakgrund om Kuba ..............................................................................................................6 2 Syfte och metod .........................................................................................................................7 2.1 Definition ...............................................................................................................................................................7 2.2 Syfte och frågeställning ...................................................................................................................................8 2.3 Metod.......................................................................................................................................................................8 2.4 Avgränsning..........................................................................................................................................................9 2.5 Tolkning och svårigheter ................................................................................................................................9 2.6 Material ...............................................................................................................................................................10 2.7 Disposition .........................................................................................................................................................10 3 Kultur, konventioner och kommentarer....................................................................... 11 3.1 Ett omfattande kulturbegrepp ..................................................................................................................11 3.2 Hur brukas kulturbegreppet? ....................................................................................................................11 3.3 Vad är kultur? ...................................................................................................................................................12 3.4 Kulturutövning och maktutövning ..........................................................................................................13 3.5 Kultur och konst ..............................................................................................................................................14 3.6 Konventionernas bakgrund........................................................................................................................14 3.7 Konventionernas giltighet...........................................................................................................................15 3.8 ICESCR 15.1 kommentarer..........................................................................................................................15 3.9 ICCPR 19.2 kommentarer ............................................................................................................................16 4 Universalism och Kulturrelativism ................................................................................. 17 4.1 Universalism......................................................................................................................................................17 4.2 Relativism...........................................................................................................................................................18 4.3 Kulturrelativism ..............................................................................................................................................18 4.4 Konspirationsteori om mänskliga rättigheter....................................................................................19 5 Fältstudies resultat ............................................................................................................... 20 5.1 Ekonomi ..............................................................................................................................................................20 5.1.1 Analys..................................................................................................................................................................22 5.2 Öppna-­‐ och slutna sfärer..............................................................................................................................23 5.2.1 Analys..................................................................................................................................................................25 5.3 Santiago de Cuba och Havanna .................................................................................................................26 5.3.1 Analys..................................................................................................................................................................27 5.4 Kompani och Individ......................................................................................................................................28 5.4.1 Analys..................................................................................................................................................................29 6 Diskussion................................................................................................................................ 31 6.1 Ekonomi ..............................................................................................................................................................31 6.2 Öppna-­‐ och slutna sfärer..............................................................................................................................32 6.3 Santiago de Cuba och Havanna .................................................................................................................34 6.4 Kompani och individ......................................................................................................................................35 7 Slutsats ...................................................................................................................................... 35 Referenslista ....................................................................................................................................................................37 Bilaga 39 6(39) 1 Inledning Fattigdom innebär inte bara brist på väsentliga varor, utan också brist på möjlighet att välja hur man leva sitt liv. 1 Människor i alla samhällen deltar, skapar, relaterar och nyttjar konstnärliga uttryck för att individuellt eller gemensamt med andra, utveckla och uttrycka sin mänsklighet i betydelsen av existens och utveckling.2 Därför bör konst i alla dess former vara fri från all slags styrning av politiska och kommersiella intressen.3 Konst i förhållande till mänskliga rättigheter bör skyddas av rätten till yttrandefrihet, ICCPR 19.24 och rätten att delta i kulturlivet, ICESCR 15.1. Dessa är lika viktiga och bör förhålla sig till varandra 5 samt genomföras utan diskriminering av något slag; ras, hudfärg, kön, språk, religion, politisk eller annan uppfattning, nationellt eller socialt ursprung, egendom, börd eller ställning, såsom det anges i artikel 2 i ICESCR och ICCPR.6 Problematiken kring konstnärlig frihet och mänskliga rättigheter är att konst ofta styrs av statens underliggande motiv i politik, religion, ekonomi, moral och kulturella intressen.7 Ett land som framförallt är känt i detta sammanhang och omdiskuterat i Sverige såväl som utomlands är Kuba. Kuba har skrivit under FN:s allmänna deklaration om mänskliga rättigheter 8 samt konventionerna ICESCR och ICCPR. 9 När det gäller tillämpningen av dessa på Kuba finns ett motstånd till konventionerna och istället används ett relativistiskt förhållningssätt till mänskliga rättigheter. Landet har utformat en begränsad yttrandefrihet som endast tillåter uttryck i enlighet med revolutionens ideal, trots det har Kuba ett rikt kulturliv på många olika vis.10 Denna studie kommer framförallt fokusera på dans men även andra konstformer för att besvara om kulturrelativismen utgör hinder för konstnärlig frihet inom principer om jämställdhet och icke-­‐diskriminering i relation till MR. 1.1 Kort historisk bakgrund om Kuba Kubas historia präglas av spansk kolonialism från slutet av 1400-­‐ talet till slutet av 1800-­‐ talet. Efter Spaniens tid kom amerikanska influenser att styra landet fram till Kubas revolution, som leddes av Fidel Castro11 år 1959-­‐1960.12 Under revolutionen frigjorde sig Kuba från det förtryckande klassamhället styrt av 1 Javier Pérez de Cuéllar, 1996, s 12 2 Shaheed, 2013, s 1 3 Wrange, 2009, s 2 4 Ibid. s 3 5 Ibid. s 1 6 Ibid. s 5 7 Ibid. s. 1 8 II. Cuba´s international human rights obligation, 1999, s 1 9 Utrikesdepartementet, Kuba MR-­‐ rapport, 2012, s 3 10 Wiehe, 2007-­‐03-­‐05, Dagens nyheter, Kuba mer ett löfte än hot 11 Utrikesdepartementet, 2014-­‐ 08-­‐14, Kuba 12 Veltmeyer och Rushton, 2011, s 75
7(39) kolonialism och imperialism.13 Innan hade landets styrts av ett kapitalistiskt system, med privat äganderätt. Detta var koncentrerad till en liten styrande grupp med stora markägare, lokala och utländska kapitalister. I denna kontext skapades en ojämn distribution av sociala produkter såsom vård, hälsa och fattigdom.14 I frigörelsen från den koloniala modellen introducerades ett nytt system som resultat av Kubas historia och direkta erfarenheter. 15 Kuba etablerade ett system liknande Sovjets socialistiska modell med planekonomi och statsmonopol16 med stark policygrund av rättvisa och jämlikhet. Den socialistiska modellen etablerade en bredare plattform för alla att åtnjuta rätten till utbildning, hälsovård och social säkerhet mm.17 Under detta skede var Kuba i konflikt med USA och blev en spelbricka mellan öst-­‐ och väst blocken. USA införde handelsembargo som gjorde att Kuba fram till kalla krigets slut vid 1990-­‐ talet, var beroende av östblockets handels-­‐ och biståndsflöde.18 På 1990-­‐talet infördes två valutor, en starkare Peso convertible, CUC och en svagare peso cubano, CUP. Valutan CUC är för utländska besökare och CUP är för kubanerna.19 År 2008 tog Fidel Castros bror Raúl Castro över som president. Han genomförde ytterligare ekonomiska reformer år 2011 för att öka landets produktivitet och tillväxt. Detta drog ned på statens utgifter och ökade möjligheterna för kubanerna att bedriva vissa privata verksamheter. Dock har staten markerat att reformerna inte är marknadsekonomiska reformer utan en fulländning av det socialistiska systemet.20 2 Syfte och metod 2.1 Definition I boken "Bruket av kultur" definierar Magnus Öhlander begreppet kulturrelativism. Definitionen av kulturrelativism är att kulturer inte ska jämföras och värderas med varandra, då ingen kultur är viktigare än en annan. Kultur bör därför värderas utifrån sina egna villkor. 21 Johan Fornäs skriver i ett kapitel om "Sfärernas disharmonier, om ungdomskultur, makt och harmonier" i boken "Ungdomar i skilda sfärer." Kulturlivets sfärer är många men denna studie behandlar kulturlivets sociala sfär. 13 Veltmeyer och Rushton, 2011, s 75 14 Ibid. s 186 15 Ibid. s 176 16 Utrikesdepartementet, 2014-­‐ 08-­‐14, Kuba 17 Velmeyer och Rushton, 2011, s 194 18 Utrikesdepartementet, 2014-­‐ 08-­‐14, Kuba 19 Daham 2013-­‐10-­‐23 Dagensnyheter, Kuba sammankopplar sina valutor
20 Utrikesdepartementet, 2014-­‐ 08-­‐14, Kuba 21 Öhlander, 2005, s 14
8(39) I tolkningen av artikel 15.1 ICESCR bör stater förse alla rätten att delta i den sociala sfären då definitionen av kultur grundas i principer om jämställdhet, icke-­‐
diskriminering och deltagande. 22 Den sociala sfären omfattar kulturella aktiviteter, tjänster och service inom statens kulturinstitutioner. Den sociala sfären avser kulturella aktiviteter i inomhusmiljöer såsom teater, museum och andra sammanhang för utövning av konst, samt i utomhusmiljöer såsom parker, avenyer och torg.23 Denna sfär omfattas i sin tur av en sfär påverkad av stat och marknad där politiska och ekonomiska dimensioner bestämmer ramen för kulturen samt underlägger institutionernas regler och krav. 24 I denna studie används begreppen slutna-­‐ och öppna sfärer där den slutna sfären avser kulturella aktiviteter i inomhusmiljöer, dansklasser och klubbar samt den öppna sfären som omfattar kulturella aktiviteter i utomhusmiljöer såsom parker, avenyer och torg. 2.2 Syfte och frågeställning Syftet med studien är att studera vilka förutsättningar konst har på Kuba ur ett MR perspektiv med en analys utifrån problematiken mellan universalism och kulturrelativism. Frågeställning: •
•
Hur uppfyller Kuba åtaganden i artiklarna 15.1 ICESCR och 19.2 ICCPR i grund av jämställdhet och icke-­‐ diskriminering av något slag såsom ras, hudfärg, kön, politisk eller annan uppfattning, nationellt eller socialt ursprung, egendom, börd eller ställning i övrigt? Utgör kulturrelativismen hinder för konstnärlig frihet? 2.3 Metod Studien utgår i huvudsak från två olika metoder, rättsdogmatisk och kvalitativ. Den rättsdogmatiska metoden innehåller tolkningar från de berörda konventionsartiklarna, 15.1 ICESCR och 19.2 ICCPR. Dessa visar på hur konstnärlig frihet bör uppfyllas i enlighet med MR. Detta utgjorde grunden för den kvalitativa metoden, som gjordes på fält genom deltagande observationer samt semistrukturerade intervjuer. Fältstudien fokuserar framförallt på dans men även andra konstnärliga uttryck, för att undersöka om liknande faktorer gäller för andra konstformer. Undersökningen utgår från ett 50-­‐tal intervjuer från kulturutövares perspektiv. De semistrukturerade intervjuerna utgick från några bestämda frågor som deltagarna hade stor frihet att besvara på, exempelvis hur de har lärt sig att uttrycka konst, vilka möjligheter finns i de slutna-­‐ och öppna 22 General comment no. 21, 2009 s 10 23 Ibid. s 4
24 Fornäs, 1993, s 19 9(39) sfärerna, vilka arbetsmöjligheter finns det för konstnärliga verksamheter. Genom min bakgrund som dansare kunde jag även medverka och delta i kulturlivet genom bland annat framträdanden tillsammans med kubanska kompanier. Detta gav tillgång till sfärer som annars kanske inte hade nåtts, detta påverkade insamlingen av data. Detta bidrog till att studien omfattar resonemang inifrån. Fältstudien ägde rum i april 2014, tre veckor i Havanna och en vecka i Santiago de Cuba på Kuba. Studien genomfördes på öppna offentliga sfärer, torg, gator och parker samt i slutna sfärer, såsom klubbar och dansklasser. I Havanna studerades en kulturorganisation som både var privat och statligt finansierad, vilken bedrev olika kulturverksamheter i Havanna. Under denna organisation fanns också ett danskompani som utövade modern och samtida dans, som är samlingsbeteckning för en rad olika dansstilar. I Santiago de Cuba genomfördes deltagande observation hos ett statligt traditionellt afro-­‐kubanskt kompani med slagverkare och dansare som utövade afro-­‐kubansk folkdans, son och salsa. Utifrån fältstudiens resultat görs en jämförande analys med kraven för konstnärlig frihet samt en analysdel med de filosofiska perspektiven, universalism och kulturrelativism. 2.4 Avgränsning Eftersom det finns många artiklar som berör konstnärliga fri-­‐ och rättigheter i olika konventioner, avgränsas studien till de artiklar som är fundamentala för att uppfylla konstnärlig frihet, artikel 19.2 ICCPR och artikel 15.1 i ICESCR. Studien rymmer konst i den sociala sfären, öppna-­‐ och slutna sfärer, med en urvalsgrupp som omfattar kulturutövare främst dansare, såsom professionella yrkesdansare och amatördansare. Även andra konstuttryck finns med för att undersöka om samma faktorer gäller för alla konstformer på Kuba. Studien avgränsas geografiskt till Kuba, Havanna och Santiago de Cuba i förhållande till den korta tidsperioden på fält. Eftersom konst ständigt utvecklas och förändras med människas syn på den, blir studien bunden till sin tid och kontext och det omfång som är möjligt för en kandidatuppsats. I analysen används teorier om kultur, kulturrelativism och universalism. 2.5 Tolkning och svårigheter Genom min profession som dansare underlättades mötet med kulturutövare. Men eftersom jag inte behärskar det spanska språket på en akademisk nivå och inte alltid hade tolk tillgänglig, har detta påverkat det insamlade materialet. Forsknings etiska principer om individskydd har används i och med den etiska problematiken som de medverkande i studien utsätts för. Därför hålls de anonyma i studien. Observationen i Havanna utspelades under tre veckors period medan den i Santiago de Cuba endast under en vecka, gör att en likvärdig jämförelse inte är genomförbar. Det framkom dock stora skillnader mellan städerna som är viktiga att förmedla av hur konst gestaltas på Kuba. 10(39) 2.6 Material Inspirationen till denna studie är från en artikel av Mikael Wiehe i Dagens nyheter, "Kuba mer ett löfte än hot". Wiehe, svensk musiker och textförfattare, är politiskt vänsterorienterad och försvarare av Kubas relativistiska förhållningsätt. Insamling av data är hämtad från Farida Shaheed, FN:s special rapportör om kulturella rättigheter i rapporten "The right to freedom of artistic expression and creativity", Human right watch och Utrikesdepartementet i fastställande av vilka artiklar som krävs för konstnärlig frihet samt konventionernas giltighet på Kuba. De juridiska tolkningarna av konventionsartiklarna är från konventionskommittéernas kommentarer i ICESCR, General Comment no. 21 och ICCPR, General comment no. 34. Till Kubas historia behandlas information från Utrikesdepartementet, en artikel från dagens nyheter "Kuba sammankopplar sina två valutor" skriven av journalisten Omar Daham och boken "The Cuban revolution as socialist human development" skriven av Henry Veltmeyer och Mark Rushton, två professorer i sociologi. Dessa förhåller sig kritiskt till utvecklingsfrågor och ifrågasätter kapitalismen som mänskligt ansikte i internationella utvecklingssamarbeten. Johan Fornäs, professor på Södertörns högskola i medie-­‐ och kommunikationsvetenskap och huvudredaktör för Culture Unbound, Journal of Current Cultural Research, definierar kulturella sfärer från boken "Ungdomar i skilda sfärer." Magnus Öhlander, etnolog som aktivt arbetar som lärare och forskare inom Sveriges högskolor och universitet. I boken "Bruket av kultur" diskuteras maktstrukturer inom kulturbegreppet. För att förtydliga konstbegreppet har även andra rapporter tillkommit från Svenska regeringens kulturdepartement, myndigheterna för kulturanalys och även fonden för mänskliga rättigheter. "The philosophy of human rights" skriven av Patrick Hayden tar upp olika kulturella och filosofiska infallsvinklar om MR i förhållande till kulturrelativism och universalism. Kristina Thulin Hedlund, "Lika i värde och rättigheter" tar upp grunden till MR samt diskuterar universalism och kulturrelativism. Denna information stärker boken "Allas värde och lika rätt" skriven av Göran, Gunner, teolog, religionshistoriker och docent i missionsvetenskap på Teologiska högskolan i Stockholm. I boken "Human rights as a politics and idolatry" redogör Michel Ignatieff, före detta liberal politiker, framgångar och misslyckanden inom MR. Till sist tolkas den deltagande observationen och de semistrukturerade intervjuerna. 2.7 Disposition Kapitel 1 presenterar inledningen till studien och ett kort avsnitt om Kubas historia. I kapitel 2 redogörs studiens syfte och metod, definitioner, avgränsning och disposition. Kapitel 3 innehåller kulturbegreppet samt en redogörelse om konventionernas bakgrund och uppkomst i FN samt deras giltighet på Kuba. 11(39) Sedan redogörs tolkningarna av artiklarna 19.2 ICCPR och 15.1 i ICESCR, som belyser FN:s kriterier för konstnärlig frihet. I kapitel 4 granskas filosofiska perspektiv, kulturrelativism och universalism i förhållande till MR och i kapitel 5 behandlas fältstudiens resultat och analys i förhållande till konstnärlig frihet i artiklarna 19.2 ICCPR och 15.1 i ICESCR. Kapitel 6 analyserar resultaten utifrån problematiken mellan de filosofiska perspektiven universalism och kulturrelativism. Avslutningsvis i kapitel 7 redogörs studiens slutsats och vidare forskning för fortsatt arbete inom ämnet. 3 Kultur, konventioner och kommentarer Detta kapitel behandlar strukturer och maktutövning inom kultur, i huvudsak från boken, Bruket av kultur, av Magnus Öhlander. Samt en redogörelse om konventionernas bakgrund, tolkning och giltighet på Kuba. 3.1 Ett omfattande kulturbegrepp Under upplysningstiden ersattes religionen med idén om den kulturella gemenskapen, vilket kom att definiera Europa i förhållande till andra geografiska platser. Med detta betecknade sig européerna som överlägsna i framväxt av den västerländska moderniteten i förhållande till historien av kolonialism och imperialism. 25 Moderniteten utvecklades i en global process då västvärlden klassificerade sig som överlägsen inom kultur men även i många andra avseenden, exempelvis ekonomi, vetenskap och politik. Varje beskrivning av kultur äger rum inom denna ram av global hierarki.26 Det finns många olika tolkningar om vad kulturbegreppet omfattar. Allt ifrån olika vetenskapliga till olika idétraditioners uppfattningar om kultur.27 Bruket av kulturuttryck kopplas därför till olika samhällsnivåer och maktförhållanden av politik, demografi och ekonomi. Kulturbegreppet kan därför både bidra till förståelse och respekt mellan människor men kan även skapa klyftor. De maktförhållanden som reproduceras inom kulturer kategoriserar människor i olika sociala hierarkier, där särskilda egenskaper tilldelas särskilda grupper samt begränsar individens eller gruppens handlingsutrymme. Därför blir bruket av kultur införlivat till människans strävan att hävda sin identitet, såsom ökat politiskt och socialt handlingsutrymme.28 3.2 Hur brukas kulturbegreppet? Begreppet kultur omfattar en process och ett resultat av det mänskliga 25 Öhlander, 2005, s 13 26 Ibid. s 11 27 Ibid. s 11 28 Ibid. s 12 12(39) skapandet. 29 Kulturers karaktärsdrag skiljer sig från ett samhälle till ett annat, då kulturen mer eller mindre på egen hand skapas av människan i relation till samhällets erfarenheter och traditioner. 30 Inom ramen av kulturbegreppet existerar en sorteringsprocess, som kategoriserar kulturella uttryck efter olikheter utifrån egenskaper av etnicitet och geografisk tillhörighet. 31 Kulturbegreppet kan också kategoriseras utifrån andra sociala aspekter till mer specifika kategorier som, urbankultur, finkultur, och ungdomskultur mm. 32 Spontankultur är ett begrepp som skapas i sfärer utan inblandning från det institutionella kulturlivet. Till sin karaktär brukar uttrycken gå tvärs över de redan existerade genreindelningarna av kulturformer och överskrida kulturpolitiska strukturer. Dessa uttryck skapas i brist på möjlighet till kulturellt deltagande, men har också en potential till att öka individens inflytande och civilt deltagande.33 Denna uppsjö av kulturbegrepp tyder på en sorteringsprocess, som ofta hör samman med underförstådda antagande om hur olika kulturer tar sig i uttryck. 34 3.3 Vad är kultur? Kulturtermen kan ringa in specifika företeelser såsom musik, levnadsvanor och normer, som ett innehållsrikt förråd med olika uttrycksformer. Öhlander delar in kulturbegreppet i tre huvudsakliga grundbetydelser. Den första betydelsen handlar om att vara kultiverad, som ursprungligen betyder odlad, då en kultiverad människa är världsvan, bildad och har respekt i umgänge med andra. Detta handlar om att kultivera själen och sin person. Vissa blir därmed mer kultiverade än andra, vilket gjort att ett värderande och hierarkiskt inslag medföljt i användandet av ordet. Den andra betydelsen är det estetiska begreppet som omfattar utövandet av konst och dess resultat. Kultur i denna mening har satts i debatt av vad som anses som konstnärligt uttryck, för att urskilja den goda från den icke goda konsten. Den tredje, den antropologiska tolkningen av kultur innefattar fler definitioner såsom livsstil, specifika traditioner, beteenden som brukas för social kategorisering i dess värderande och relativiserande mening. 35 Kulturers förändringar brukar sällan diskuteras eftersom kultur kan ses som ett självständigt subjekt, med egna tankar och idéer och egen vilja med inflytande över människor. Men när kulturer kolliderar med varandra kan detta öka kulturtolerans mellan de olika enheterna. 36 Föreställningen inom den antropologiska tolkningen menar just att kulturerna genomgår en förändring till 29 Ibid. s 15 30 Wigenmark, 2000, s 8 31 Öhlander, 2005, s 18 32 Ibid. s. 19 33 Tham, 2012 s 8 34 Öhlander, 2005 s 19
35 Ibid. s 19 36 Ibid. s 19 13(39) det mer sammansatta och till det bättre när de möts. Det analytiska perspektivet som ges i begreppen kan förklara människors tankesätt och ageranden både vetenskapligt och praktiskt. Hur en kultiverad person betraktas och bedöms sker genom både den estetiska och antropologiska definitionen av kultur, då dessa är beroende av varandra. Alltså genom estetiska uttryck och oreflekterade sociala och kulturella beteenden.37 Kultur fungerar som ett redskap för människor att använda, agera och uppfatta den värld vi lever i.38 Kultur i dess olika former kan ge utrymme till interaktion mellan människor och utveckla förståelse och acceptans gentemot andra kulturyttringar. Men kultur är inte ett värdeneutralt begrepp, kultur är kopplat till individer och kollektivets särintressen som kan läggs grund till ett obehag av främmande kulturyttringar eller politiska ideologer.39 I definitionen av det som anses som god kultur finns en hierarkisk aspekt. Den sociala klassificeringen av kulturer anses ha skapat en postkolonial reproduktion av världsordningen i kategorier av svarta och vita individer. Detta blir synligt i konstuttryck då de alltid omfattas av politik och makt. Den rådande makten definierar konst som god eller icke-­‐ god konst, vilket skapar normer och behov av att kontrollera kultur. Statlig kontroll av kulturen kan vara strävanden att förändra människors livsstilar till att engagera sig i de mer centrala värden, som exempelvis demokrati. Därefter kan de konstuttryck mäta ett slags mått på nationens "demokratiska" framgångar. 40 3.4 Kulturutövning och maktutövning I de tre kulturbegreppen, kultiverad, estetisk och antropologisk görs åtskillnad mellan människor i en hierarkisk rangordning baserat på geografiska sfärer eller sociala kategorier. I en social kategorisering baseras maktrelationer utifrån skillnader i etnicitet, könsroller eller särskild klasstillhörighet.41 Dessa är inte givet av naturen men eftersom uppfattningen av dem är så pass väletablerad ter det sig som självklara. När rådande maktstrukturer reproduceras eller aktivt används inom kultur skapas strukturella former av förtryck 42 i skuggan av postkoloniala värderingar. Kolonialism och postkolonialism födde idéer om andra människor som exotiska och annorlunda. Detta synsätt skapar ett avstånd mellan olika grupper i samhället samt länkar till kategorisering av en nations folkkultur och självbild.43 Eftersom kulturskillnader och mångkulturalitet grundas av den dominanta gruppens fastställande har somliga forskare antytt att efter kolonialismen har ordet ras ersatts med ordet kultur. De menar att rasläran lever 37 Ibid. s 22 38 Ibid. s 20
39 Ibid. s 25 40 Ibid. s 27 41 Ibid. s 30 42 Ibid. s 31 43 Ibid. s 32 14(39) kvar i en kulturallierad rasism i kategorierna av det sociala, etniska och geografiska.44 3.5 Kultur och konst Individen, individualismen, är kärnan i de västerländska värderingarna, som verkar universellt trots kulturella skillnader inom varje nationalstat. 45 Detta har problematiserat värdet av enskilda staters kulturer som fått en homogen gemenskap av västerländsk kultur. Dock har den västerländska kulturen gemensamma karaktärsdrag i ideologisk mening, en distinkt homogen kultur i form av liberal samhällsuppfattning.46 Den liberala samhällsuppfattningen fokuserar på individens rättigheter, då individen är skaparen av kulturen och inte fången i den, då människan har möjlighet att ta del av kulturen och samtidigt chans att utveckla och förändra den.47 Konst skiljer sig i den mening från kultur, eftersom konst kan innebära omprövning av nya synsätt, positioner och maktrelationer inom kulturen, vilket gör att konst är en integrerad part av kulturlivets existens.48 3.6 Konventionernas bakgrund FN:s allmänna deklaration, UDHR, 49 som utan juridiskt bindande funktion fastlägger en politisk viljeriktning för att garantera alla människors frihet och lika värde. 50 Denna förklaring kan ge anspråk på att upprätthålla de mänskliga rättigheterna med hjälp av sedvanerätten. Sedvanerätten grundas på ett beteendemönster som accepteras i allmänhet av hela världen.51 I artikel 27 i UDHR, har alla rätt att delta och åtnjuta konst.52 I arvet av UDHR utvecklades två konventionstexter av rättsligt bindande karaktär. Anledningen till att det blev två konventionstexter och inte en brukar tillskrivas konflikten av kalla kriget, där öststaterna förespråkade ICESCR i kontrast till väststaterna som förespråkade ICCPR. Rättigheterna implementerades år 1966 och trädde i kraft år 1976.53 Men inte förrän 1993 i Wien erkändes ICESCR och ICCPR rättigheterna som odelbara, ömsesidigt förstärkande och lika viktiga.54 44 Ibid. s 33 45 Wigenmark, 2000, s 8 46 Ibid. s 7 47 Ibid. s 6 48 Wrange, 2009, s 3
49 Hedlund Thulin, 2008, s 16 50 Gunner, 2005, s 23 51 Ibid. s 22 52 General comment no. 21, 2009, s 1 53 Gunner, 2005, s 23 54 Hedlund Thulin, 2008, s 19 15(39) 3.7 Konventionernas giltighet En konvention antas efter förhandlingar mellan stater som sedan antas i en resolution i FN-­‐ systemet. Därefter kan konventionen intygas genom signering av staten, men för att den ska bli juridiskt bindande och gälla som lag krävs det att staten ratificerar.55 I februari 2008 signerade Kuba ICESCR och ICCPR men har ännu inte ratificerat dessa, 56 vilket betyder att konventionerna likväl som deklarationen endast kan ta sedvanerätten i anspråk att upprätthålla MR. 3.8 ICESCR 15.1 kommentarer Kulturella rättigheter är en del av mänskliga rättigheter som bör uppfyllas universellt för att främja social interaktion mellan individer och samhällen. Kulturlivet definieras som en levande process, historisk, dynamisk och utvecklande med det förflutna och närvarande till den framtida utvecklingen.57 Rätten att delta i kulturlivet finns i flera konventioner och är nära relaterat till andra artiklar av kulturella rättigheter. Rätten innefattar att alla ska kunna ta del av vetenskapliga framsteg och förmåner, rätten att i frihet söka vetenskaplig och kreativ aktivitet i artikel 15.3, rätten till utbildning i artikel 13 och 14, rätten till självbestämmande i artikel 1 och tillräcklig levnadsstandard i artikel 11.58 Kulturellt deltagande definieras i artikeln 15.1 genom tre delar, rätten till deltagande, tillträde och medverkan i kulturlivet.59 Deltagande innefattar artikel ICCPR 19.2 som kräver att stater garanterar frihet att uttrycka sig, söka, ta emot och sprida information av alla olika slag, såsom konst i olika former. 60 Detta innebär att alla ska kunna utöva kultur ensam, tillsammans med andra och att i frihet välja sin kulturella identitet och tillhörighet. Rätten innefattar möjligheten att ta del av politiska aktiviteter i samhället för att engagera individens val av kulturutövning. Alla har rätt att söka och utveckla kulturell kunskap och att dela uttryck med andra. Därför är tillträde av utbildning och information viktigt för att individer ska kunna förstå sina egna och andra människors kulturer. För att garantera konst i alla former bör kulturella aktiviteter såsom tjänster och service vara tillgängligt utan diskriminering av ekonomiska skäl eller annan status.61 Även delade sfärer såsom parker, avenyer och torg bör vara öppna för kulturell interaktion. Medverkan av kulturlivet refererar även till att alla ska involveras i skapandet av andliga, materiella, intellektuella och emotionella uttryck i samhället. För att kunna påverka samhällets utveckling bör individer ha rätt att delta i utarbetning och implementering av beslut som berör individers kulturella 55 Gunner, 2005, s 22 56 Utrikesdepartementet, Kuba MR-­‐ rapport, 2012, s 3 57 General comment no. 21, 2009, s 3 58 General comment no. 21, 2009, s 1
59 General comment no. 21, 2009 s 4 60 Ibid. s 12 61 Ibid. s 14 16(39) rättigheter. 62 Kulturella rättigheter kan beskrivas som en frihet, då stater bör avstå från inblandning av kulturell utövning, 63 och bör därmed avskaffa censur av kulturella aktiviteter, konst och andra former av uttryck.64 Staten bör även inta aktiva åtaganden som inkluderar finansiella skyldigheter för att säkra varje persons engagemang i olika kulturella gemenskaper, utan att diskrimineras på grund av kulturell utövning eller rätten till självbestämmande. Genom att involvera staten i skapandet av offentliga mötesplatser, institutioner och infrastruktur stöds en kulturell mångfald i samhället. Med respekt gentemot kulturella arv bör skydd etableras för att bevara, utveckla och tillgängliggöra arvet för framtida generationer, detta ska även skyddas mot exploatering för att uppmuntra en ömsesidig dialog mellan kulturer. 65 Varje människa är begåvad med kulturell rikedom inneboende i mänskligheten som bidrar till kulturell utveckling. Folk i fattigdom inskränks rätten att delta, få tillträde och bidra under likvärdiga termer i kulturlivet. Därför bör stater inta konkreta åtgärder för folk i fattigdom i förståelse till att kultur skapas socialt i grund av jämställdhet, icke-­‐diskriminering och deltagande. Skyddet av kulturell mångfald är oskiljbar från respekten av mänsklig värdighet, vilket innebär åtaganden av mänskliga rättigheter och fundamentala friheter som kräver full implementering av kulturella rättigheter. 66 Globalisering har tagit kulturer, grupper och individer allt närmre varandra. Dock strävar var och en för att behålla sin egen identitet. Globaliseringen har medfört positiva och negativa effekter, då stater bör agera för att undvika dess negativa effekter. Rätten att delta i kulturlivet bör framförallt skydda marginaliserade individer och grupper som lever i fattigdom. Stater bör ta ansvar för kulturella aktiviteter med hänsyn till kulturens innebörd att förmedla identitet, värdering och mening. Detta för att undvika att kulturella aktiviteter endast värderas utifrån ekonomiska och kommersiella grunder. 67 För att säkra kulturers samexistens i vår globaliserade värld finns åtaganden där stater med ekonomisk möjlighet bör assistera andra stater vid behov. 68 3.9 ICCPR 19.2 kommentarer 19.2 kräver att stater garanterar individen rätten till yttrandefrihet, rätt att söka, ta emot och sprida information av alla olika slag, såsom konst i olika former. Rättigheten inkluderar uttryck av idéer och åsikter av alla 62 Ibid. s 4 63 Ibid. s 2 64 Ibid. s 12 65 Ibid. s 13
66 Ibid. s 10 67 Ibid. s 10 68 Ibid. s 15 17(39) kommunikationsformer i överföring till andra. Artikeln omfattar politiska diskurser, diskussioner om mänskliga rättigheter, journalistik, kulturella och konstnärliga uttryck, lärande, religiösa diskurser och kommersiell marknadsföring. Till och med omfattas uttryck som betraktas som djupt kränkande, men som kan begränsas av bestämmelserna i 19.3 och 20. Rätten till yttrandefrihet skyddar alla former av uttryck, muntligt, skriftligt, teckenspråk och icke-­‐ verbala uttryck.69 Konceptet av moral härrör från många sociala, filosofiska och religiösa traditioner. Därför är begränsningar av artikeln inte accepterat utifrån endast en exklusiv tradition. Begränsningarna bör vara i förståelse till mänskliga rättigheter som universella och principer om icke-­‐ diskriminering. 70 4 Universalism och Kulturrelativism Detta kapitel behandlar filosofiska perspektiv, universalism och kulturrelativism i förhållande till MR. 4.1 Universalism Sedan UDHR år 1948, erkänns skydd och respekt för varje persons rätt och värdighet. 71 I artikel 1 tillskrivs alla människors frihet och lika värde.72 Detta tillhör alla människor i grund av principerna om jämställdhet och icke-­‐
diskriminering.73 Mänskliga rättigheter betyder bland annat att alla har rätt till liv, frihet till uttryck, tillfredställande levnadsstandard, utbildning, arbete och hälsa. Rättigheterna innebär att staten har skyldigheter gentemot individen. Individens värde är etiskt avgörande och går före kollektivets värde, detta kallas för individualism. I prioriteringen av individens fri-­‐ och rättigheter betraktas grupper som sammanslutningar av individens fria val. 74 Tillsammans bildar dessa rättigheter ett grundskydd för mänsklig värdighet som garanterar ett liv i trygghet och frihet.75 Inom den naturrättsliga uppfattningen anses människan ha en universell natur,76 antingen som en skapelse, avbild av Gud, eller en produkt av evolutionen, som kräver frihet och respekt. 77 Upplysningsfilosofer på 1700-­‐talet präglar fortfarande dagens sätt att se på människor och samhällen. Kant är en av 69 General comment No. 34, 2011, s 3 70 Ibid. s 8
71 Hayden, 2001, s 371 72 UDHR, (1) 73 UDHR, (2) 74 Gunner, 2005, s 189 75 Hedlund Thulin, 2008, s 13 76 Ibid s. 285 77 Ibid s. 286 18(39) filosoferna som utgår från teorin om individen som fri-­‐ och rationell. 78 Han påstår, om människan använder sitt fria handlande på rätt sätt och låter förnuftet stå över viljan, etableras en sanning som är universell och gäller för alla individer.79 När alla individer anses ha samma natur avses de förtjäna samma respekt, då individer inte bedöms utifrån egenskaper utan från det mänskliga värdet. Detta kan i sin tur förena människor trots kulturella skillnader.80 Efter andra världskriget och förintelsen var det nödvändigt att problematisera detta synsätt. Deklarationen skrevs i fullt medvetande av andra världskrigets fasor för att påminna individer om att inte glömma den högre lagen och inte lyda orättvisa order. 81 I skapandet av deklarationen inkluderades olika traditioner, religioner, politik, etik och filosofi för att etablera en universell morallag. Detta förklarar exempelvis varför Guds existens inte finns med i dokumenten, då kommunismen och andra religiösa traditioner inte hade enats om detta.82 Dock möts MR av motstånd, då MR anses vara västvärldens nya försök till kulturhegemoni som tvingar på västs kulturuppfattning på andra länder. 83 4.2 Relativism Den individualistiska synen har motarbetats för att utformningen inte anses vara anpassbar i andra kulturella sammanhang. Där har kollektivet större värde än individen, 84 vilket gör att individens underordnas kollektivet. 85 Relativism ser till en moral och norm som skapas utifrån en bestämd historia eller kulturell kontext. I hänsyn till MR strider relativismen för att varje samhälle ska etablera MR som landet anser vara legitimt inom dess morallag. Rättigheterna från ett samhälle kan därmed skilja sig från ett annat. Spänningen mellan universalism och relativism är både spänning mellan att respektera varje individs rätt i enlighet med UDHR artikel 2 och att respektera skillnaderna mellan kulturer.86 4.3 Kulturrelativism Teoretikern, Fernando R. Tesón, har undersökt problematiken mellan kulturrelativism i ställning till MR. Han menar att kulturrelativismen definierar landets position i förhållande till lokal kulturell tradition, dess religion och politik som bestämmer individens åtnjutande av medborgerliga och politiska rättigheter. Kulturrelativismen menar att det inte finns en existerande neutral lag eller moral av MR, som kan döma vad som anses acceptabelt eller oacceptabelt i ett samhälle. En kränkning i ett samhälle kanske inte anses vara det i ett annat. Därför kan inte 78 Ibid. s. 92 79 Ibid. s. 89 80 Ibid. s. 287 81 Ignatieff, 2001, s 65 82 Ignatieff, 2001, s 64 83 Hedlund Thulin, 2008, s 19
84 Gunner, 2005, s 289 85 Hedlund Thulin, 2008, s 19 86 Hayden s 371 19(39) det internationella samfundet etablera en tvärkulturell norm och tvinga stater att implementera detta.87 Kulturrelativismen menar att variationen av frihet har olik mening i applicering på olika samhällen. Vissa relativistiska samhällen försvara de grundläggande rättigheterna såsom rätten till liv, men inte rätten till yttrandefrihet eller rörelsefrihet.88 Dessa rättigheter borde ha samma mening oberoende av lokal tradition, 89 eftersom en moralgrund utifrån en särskild kultur underskattar människans förmåga och intellekt att konfrontera nya situationer i moralisk mening. 90 "The fact that people can and must react when they are confronted with another culture, and do so by applying their existents notions-­‐ also by reflection on them-­‐ seem to show that the ethical thought of a given culture can always stretch beyond its boundaries. " 91 När individens behov begränsas framför kollektivets behov, brukar det tyda på auktoritetens vilja att begränsa kritik mot regeringen i syfte att behålla makten.92 Försvaret av kulturtraditionens morallag utmanar MR då stater inte behöver åta förändringar för att uppfylla MR krav.93 Dock har stater använt sig MR för att kunna ingå i samarbeten med internationella aktörer, trots att de faktiskt avvisar de faktiska åtaganden.94 4.4 Konspirationsteori om mänskliga rättigheter Konspirationsteorin om MR förklaras från en marxistisk synvinkel, då de medborgerliga och politiska rättigheterna främjar en frihandelspolitik, som tjänar kapitalismens intressen. 95 I fältet av internationella relationer och MR skadas tredje världens ekonomier, då konspirationsteorin menar att MR för en moral av imperialism. Misslyckandet i denna teori är att den inte kunnat sammankoppla stödet för MR och stödet för frihandelspolitik. Att medborgerliga och politiska rättigheter bör försvagas för att förbättra tredje världens ekonomier kan då ifrågasättas. 96 87 Hayden, s. 380 88 Ibid. s. 381 89 Ibid. s. 382 90 Ibid. s. 387
91 Ibid. s. 387
92 Hedlund Thulin, 2008, s 20 93 Ibid. s 388 94 Hayden, 2001, s 400 95 Ibid. s 390
96 Ibid. s 392 20(39) "How many hungry are fed, how much industry is built, by massacre, torture and detention, by unfair trial an other injustices, by denials of freedom of conscience, by suppression of political association and expression?" 97 Erfarenheter av MR kränkningar kan kännas igen över kontextuella gränser, men hur de ska motarbetas skiljer sig utifrån situationen.98 MR kränkningar synliggörs när auktoritära ledare använder en exklusiv kulturtradition som ett försvar för att inte legitimera grundläggande MR. Michel Ignatieff menar att behovet av MR inte är motiverat för västvärldens standarder, utan för de auktoritära standarder som förtrycker individer. 99 MR innefattar politiska krav för att skydda de maktlösa mot de maktfulla,100 som har inspirerat fler till att kämpa mot alla former av förtryck.101 MR är därmed ett instrument för att hjälpa människor att hjälpa dem själva,102 som ett verktyg för människan att agera som sin egen agent och i frihet välja hur man vill leva. Därför bör en exklusiv tolkning av moral, politik och kultur inte skyddas.103 Vi bör engageras i de ideal av interkulturella dialoger där alla deltagande gemensamt kan förvänta sig behandlas som moraliskt jämlika. 104 Yttrandefrihet är därför viktigt för att balansera mot tvångsutvecklingsstrategier från regeringar, som skapar en återkopplande mekanism som utmanar orättvis politik.105 Med respekt för människan som sin fria agent skapas respekt för andra människors val,106 som utvecklar samhällen med variation och mångfald.107 5 Fältstudies resultat Detta kapitel behandlar fältstudiens resultat i förhållande till konstnärlig frihet som anges i konventionsartiklarna med principer om jämställdhet och icke-­‐
diskriminering. 5.1 Ekonomi På Kuba brukas två valutor peso convertible, CUC och peso cubano, CUP. 1 CUC motsvarade 24 CUP vilket var ca 6.50 kr. Den starkare valutan CUC är för utländska besökare och den svagare valutan CUP är för kubanerna. Detta gör att utländska besökare har högre avgift på produkter, tjänster och service, men även används valutorna för olika produkter, exempelvis för frukt och bröd används 97 Ibid. s 392 98 Gunner, 2005, s 290 99 Ignatieff, 2001, s 77 100 Ibid. s 170 101 Ibid. s 392 102 Ibid. s 57 103 Ibid. s 143 104 Ibid. s 153 105 Ibid. s 167 106 Ignatieff, 2001, s 57 107 Ibid. s 144 21(39) CUP och i de flesta slutna sfärerna såsom på dansklasser och klubbar används CUC. Den slutna sfären omfattar även avgiftsfria verksamheter såsom de två offentliga danshögskoleutbildningar, en i Havanna och en i Santiago de Cuba samt några få alternativ med avgift. Exempelvis har den privat-­‐ offentliga organisationen en avgift på 6 CUC per månad, ca 40 kr. Staten finansierar även undervisning i traditionell afro-­‐kubansk konst som är tillgängligt för alla i grundskolan fram till gymnasiet. På universitetsutbildningarna anordnas avgiftsfria dansklasser för alla studenter. Utanför skolornas omfattning har de slutna sfärerna en avgift mellan 10-­‐15 CUC per dansklass, vilket motsvarar 65-­‐90 kr. Vid några tillfällen per månad organiseras dessa med fri avgift. Kulturutövare med professionell status arbetar under statens kulturministerium. Det vanligaste är att de arbetar inom ett kompani som sammanförts av kulturministeriet. Kompaniet i Santiago de Cuba utövar traditionell afro-­‐kubansk musik och dans, som är landets kulturella arv. De finansieras endast av kulturministeriet som tillhandahåller material, såsom instrument, ljudanläggningar och scenkläder mm, dock var materialet väldigt slitet. Från kulturministeriet får de professionella kulturutövarna sin månadslön, detta varierar beroende på arbetserfarenhet. Lönen är mellan 240-­‐ 720 CUP i månaden, vilket motsvarade 65-­‐ 200 kr. Vid utlandstjänster får de månadslönen samt en ersättning i gåvor, då några hade fått ett kylskåp. Månadslönen tillfredsställer inte en rimlig levnadsstandard på Kuba, vilket tvingar dem till att arbeta med annat. Antingen anordnar de privata konstnärliga aktiviteter med avgift på 10 CUC per timme, vilket motsvarade den statliga månadslönen, 65 kr. De skapar även andra sysselsättningar som exempelvis att producera och sälja rom eller köra taxi. Vid tillfällen bad även de professionella kulturutövarna de utländska kulturutövarna om pengar eller gåvor. Den privat-­‐offentliga organisationen har sin lokal i centrala delen av gamla Havanna, Havanna Vieja. Med kontor på ovanvåningen, en inomhus-­‐ och en utomhusscen, moderna ljud-­‐ och ljus anläggningar samt nya scenkläder. Fyra gånger om året anordnas internationella festivaler i olika konstnärliga sammanhang i öppna-­‐ och slutna sfärer för allmänheten. Organisationen har ett danskompani som utövar modern och samtida dans som finansieras av staten och internationella aktörer. Dansarna i detta kompani består av vit majoritet kvinnor och män. Konstformen modern och samtida dans har globalt en högre hierarkiskt ställning gentemot många andra dansformer också även på Kuba. Dansarna från detta kompani får också lön av kulturministeriet men material sponsras från internationella aktörer. Organisationen arrangerade en festival i april i de öppna-­‐ och slutna sfärerna på gator, torg, dansstudios och museums med framträdanden och dansklasser i urbankonst. Urbankonst är ytterligare ett samlingsbegrepp av olika interkulturella konstuttryck. Detta begrepp skulle antropologer kategoriserat 22(39) som en sammansatt konstform i och med att de olika konstuttrycken mötts. Organisationen samarbetar med andra offentliga organisationer och privata internationella aktörer. Den officiella organisationen ansvarar för de slutna sfärerna såsom museums, där tillträde ges för framträdanden. Dessa platser har efter Sovjets kollaps finansierats och byggts av privata kulturutövare från olika länder i Sydamerika. De internationella aktörerna bidrar med ekonomisk och materiell assistans samt att flera internationella kompanier får stipendier från deras regeringar för att delta i festivalerna. Några av dem hade fått detta stöd flera år i rad. Festivalerna finansieras av volontärarbete då inhemska och internationella privatpersoner, funktionärer, dansare och musiker utövar konst i karnevalståg, framträdanden och dansklasser. Internationella privatpersoner anordnar tillsammans med kulturministeriet intensiva utbildningstillfällen i traditionell afro-­‐kubansk konst såsom folkdans, son och salsa. På dessa tillfällen är det endast utländska kulturutövare som har möjlighet att delta. 5.1.1
Analys Eftersom Kuba har signerat konventionerna som ska garantera individen konstnärlig frihet har staten ett ansvar att skydda, respektera och uppfylla dessa.
Den ekonomiska reformen som inrättades efter kalla krigets slut med två valutor, den starka valutan för utländska besökare och den svaga valutan för kubaner, gör att utländska personer betalar mer för samma varor och tjänster än kubanerna. Därmed finns tecken på ett system där rika gynnar levnadssituationen för fattiga. Men eftersom de slutna sfärerna endast tillämpas för de med tillgång till den starka valutan, inskränks de kubanska kulturutövarna rätten att delta. Fastän vissa slutna sfärer anordnas utan avgift, ofta i samband med internationella festivaler, begränsas individens rätt att delta under lika villkor som de som har ekonomisk möjlighet. Detta system skapar inte bara en klasskillnad, även skillnad på individens tillhörighet av nationellt ursprung, såsom kuban eller icke-­‐ kuban. I tolkning av konstnärlig frihet bör staten inta konkreta åtgärder för folk i fattigdom för att säkra jämställdhet, icke-­‐diskriminering och deltagande. Detta uppfylls inte av staten då kubanska kulturutövare inskränks rätten att delta i kulturlivet på grund av ekonomisk skäl och nationellt ursprung. Kubas skolsystem har inkluderat konst som undervisningsämne från grundskolenivå fram till gymnasienivå och som fritidsverksamhet på universiteten. Dessa sfärer är endast tillgängliga för de studerande, som visar på att individer har olika förutsättningar för att utöva konst, vilket diskriminerar de icke-­‐ studerande. De professionella kulturutövarna ersätts inte med en tillfredställande lön, vilket går emot åtaganden av konstnärlig frihet i rätten till tillfredställande levnadsstandard. Dock gynnar flödet på utländska kulturutövare till fler privata arbetstillfällen, som underlättar de professionella kulturutövarnas 23(39) levnadssituation på Kuba. Problematiken kring detta är att kubanerna sätts i ett ekonomiskt beroende till utländska kulturutövare, som inskränker rätten till självbestämmande. Eftersom de konstnärliga förutsättningarna skiljer sig individuellt då individens tillhörighet i klass och nationellt ursprung avgör åtnjutande av konstnärlig frihet, följs inte principer om icke-­‐ diskriminering och jämställdhet. Det afro-­‐kubanska kompaniet som studerades har sämre villkor gällande tillgång av konstnärligt material än det modern och nutida kompaniet som har stor tillgång av internationell assistans. Detta visar att olika konstformer ges olika förutsättningar, som tyder på en diskriminering av afro-­‐kubansk konst. De som utövar afro-­‐ kubansk tillhör majoriteten afro-­‐kubaner och de som representeras i den modern-­‐ och samtida kompaniet är av vit majoritet. Detta kan tyda på att staten utövar en etnisk diskriminering gentemot afro-­‐kubaner. I Havanna finns variationen av internationella konstnärliga influenser där konst tillgängliggörs i öppna-­‐ och slutna sfärer, dock endast under de internationella festivalerna. Anpassningen till omvärldens konstuttryck kan bero på landets ekonomiska situation då konst brukas som en kommersiell "produkt" för att locka företag, investerare och utländska besökare till landet. Konst får behandlas som en kommersiell produkt i enlighet med tolkningarna av konventionerna, men får inte överskrida konstens innebörd att förmedla identitet, värdering och mening. Eftersom kubanska kulturutövare diskrimineras rätten att delta samt att professionella kulturutövare inte ersätts med en tillfredställande levnadsstandard, kan detta tyda på att det kommersiella intresset överskrider konstens dimension, som därmed inte uppfyller konstnärlig frihet. Dessa diskrimineringsgrunder tyder på att kulturutövare inte involveras i utarbetningen och implementering av beslut som berör individens utövning av konst, vilket strider mot åtaganden av konstnärlig frihet. Den ekonomiska faktorn utgör en segregation mellan individer och olika konstuttryck, där individens tillhörande klass, nationellt ursprung och etnicitet avgör åtnjutande av konstnärlig frihet. Som kubansk kulturutövare förhindras därmed konstnärlig frihet som strider mot principerna om jämställdhet och icke-­‐diskriminering. 5.2 Öppna-­ och slutna sfärer Runt om i de öppna sfärerna finns målningar av de två revolutionsledarna, Fidel Castro och Che Guevara samt slagord och metaforer i revolutionens triumfanda. Mestadels av dygnet spelas musik längst gatorna, från gatumusikanter, fönstren och balkongdörrar som stod på glänt, bilar bussar, taxis mm. Vanligtvis i rytmer av traditionell afro-­‐kubansk konst, salsa samt reggaeton som är yngre generationens populärkonst. Traditionella afro-­‐kubanska kompanier utövar framträdanden runtom i de öppna sfärerna, dessa framträdanden är delegerat från statens kulturministerium. Vid ett flertal tillfällen uttryckte kubanerna att den inhemska konsten var som från födseln insinuerat i blodet. 24(39) Även andra konstnärliga uttryck finns i de öppna sfärerna, dock syns detta endast i Havanna, framförallt under den internationella festivalen. Under den internationella festivalen deltog frivilligt inhemska-­‐ och internationella kulturutövare, professionella som amatörer. Framträdanden och karnevalståg gestaltades längst gator, torg, parker och i museer. Det frivilliga initiativet att delta genererade en stor folkmassa och bred variation av konstnärliga uttryck. Dans, musik, teater och akrobatik fanns tillgängligt från alla olika länder och världsdelar. Den öppna sfären inkluderar allas möjlighet att delta som representerade en social-­‐ och intersektionell mångfald, såsom barn, vuxna, kvinnor, män och människor med funktionshinder. Konst som utövas i den öppna sfären vid oorganiserade tillfällen, är något som skapats av kulturutövarna själva och bortom nationens verkan. Konsten i denna sfär representeras av manlig majoritet, som blandar olika konstnärliga uttryck, exempelvis capoeira som har sitt ursprung från den afro-­‐ brasilianska kampsporten och hiphop som har sitt ursprung från USA. Hiphop är en variant av urbankonst men är även ett konstuttryck som skapats spontant. Spontankonst skapas på grund av begränsade möjligheter att utöva konst och som kan ha betydelse för individens ökade inflytande i samhället. De platser där hiphop utövas är dock inte helt autonoma från interaktion av staten, för beroende på valet av konstnärligt uttryck och vem som utövar det, är konsekvenserna olika. Vid ett tillfälle berättade en dansare som även utövar musikgenre hiphop, att personer har fängslats som utövat musik där låt-­‐ texterna kritiserat samhället. Detta är alltså strängt förbjudet att utöva för kubaner men inte för utländska kulturutövare. Likväl gäller detta för gatukonst graffiti, som också är ett element i hiphopgenren. Trots statens ansträngning att förbjuda denna konstform, är den utbredd bland yngre generationens kubaner. I slutna sfärer för fritidsverksamheter organiseras olika dansklasser med och utan avgift, de utan avgift är ofta i samband med internationella festivaler. Slutna sfärer med avgift representeras av utländska kulturutövare och de utan avgift har deltagare från olika åldrar, kvinnor, män, utländska kulturutövare och kubaner. Hiphop har däremot ingen offentlig plats inom de slutna sfärerna, men vid tillfällen anordnas lokaler i privata initiativ från enskilda individer. På klubbarna finns det olika genrer av musik och dans, men framförallt reggaeton och salsa. Reggeaton har en kommersiell karaktär och är populär bland den yngre generationens kubaner, där dansen fokuseras på kvinnans höftrörelser. Salsa är en pardans som styrs från mannens initiativ i syfte att visa upp kvinnan, denna stil är omfattande på klubbarna och är populär både bland den yngre-­‐ och äldre generationen. Inträden på de flesta klubbarna är i valutan CUC, mellan 2-­‐ 10, ca 13-­‐65 kr. Priset varierar beroende på ställe och tillfälle men även på om personen är utländsk eller kuban, kvinna eller man. Vid tillfällen betalar utländska kulturutövare mer i inträde än vad kubanerna gör och vissa tillfällen är det fritt inträde för kvinnor 25(39) men inte för män. På den mest kända salsaklubben, Casa de la musica i Havanna, stod kubaner utanför klubben och väntade på att utländska kulturutövare skulle betala deras inträde. De dansutbildningar som arrangeras av utländska aktörer tillsammans med kulturministeriet, anordnar tillfällen där de kubanska professionella kulturutövarna besöker salsaklubbar tillsammans med de utländska kulturutövarna som betalar för klubbesöken. 5.2.1
Analys Att traditionell-­‐, populär-­‐ och urbankonst gestaltas på Kuba, i öppna-­‐ och slutna sfärer, kan tyda på att staten främjar konst och kulturell mångfald i relation till MR. Dock utgörs skillnad av konstformernas tillgänglighet då urbankonst endast gestaltas för allmänheten under de internationella festivalerna. Detta tyder på att tillgänglighet av konst är begränsad vilket hämmar individens engagemang till andra konstformer. Konstnärliga friheter beskrivs bland annat som en frihet då stater bör avstå från inblandning av kulturell utövning, såsom att avskaffa censur av konst. Samtidigt bör staten engagera sig i olika kulturella gemenskaper utan att diskriminera individer eller grupper på grund av deras konstnärliga utövning, såsom att respektera rätten till självbestämmande. Att konst, såsom hiphop censurerats och reducerats sin plats från allmänhetens kännedom, är ett exempel på brott mot MR och konstnärlig frihet. Censur av konst hindrar inte endast allmänheten från att ta del av konstnärlig information, även inskränks individers rätt till konstnärlig frihet och självbestämmande. Dock finns inga hinder för utländska kulturutövare att utöva konstformen i öppna sfärer, vilket tyder på att staten utövar diskriminering mot kubanska kulturutövare. Något som också är värt att konstatera är att dessa uttryck utövas ändå trots statens ansträngning att förhindra de. Liksom människans behov av att uttrycka sig om verklighetens orättvisor då denna generation har sin revolutionära tid i samhället. Men eftersom att det endast är män som utövar denna konstform tyder det på att principer om jämlikhet mellan könen inte uppfylls inom denna konstform. Om staten hade engagerat sig i olika kulturella och konstnärliga gemenskaper i enlighet med principer om jämställhet och icke-­‐diskriminering hade hiphop likväl som annan konst etableras inom de slutna sfärerna på Kuba. Den slutna sfären skulle kunna gynna konstformen samtidigt som den skulle kunna begränsa den. De slutna sfärerna inskränkte konstens tillgänglighet för kubanerna, vilket innebär att allmänhetens kunskap och förståelse om konst i olika former begränsas. De slutna sfärerna visar på tydligare diskriminerande strukturer än de öppna sfärerna. I och med att de sluta sfärerna har en avgift i den starka valutan diskrimineras kubanska kulturutövare rätten att delta på eget initiativ. För att delta hamnar kubanerna i ett ekonomiskt beroende till utländska kulturutövare, vilket inskränker kubanernas rätt till självbestämmande. Att kvinnor inte behöver betala inträde till klubbarna visar på att samhället inte är jämlikt mellan 26(39) könen. Likväl gestaltas detta i konstens uttryck då könsskillnaderna var tydliga mellan män och kvinnor, då kvinnan ska visa upp sig för mannen. I de öppna sfärerna finns en representation av konstnärlig mångfald, dock utgörs en diskriminering mot konst som kritiserar samhället då den censureras från allmänhetens kännedom och medför stränga fängelsestraff. Att tillge olika individer olika fri-­‐ och rättigheter beroende ens tillhörande nationella ursprung, ekonomiska ställning, tillhörande kön eller val av konstnärligt uttryck är inte i enlighet med konstnärlig frihet i principer om jämställdhet och icke-­‐ diskriminering. 5.3 Santiago de Cuba och Havanna I södra delen av landet ligger Santiago de Cuba som är Kubas näst största stad. På en guidad tur genom staden, berättade guiden stolt om hur Fidel Castro startade revolutionen i Santiago de Cuba. Revolutionen befriade det afro-­‐kubanska folket från dess tidigare marginaliserade roll i samhället. Staden är fylld med konst med starka band till den traditionella afro-­‐kubanska folkdansen, son och salsa. Varje år i juni anordnas en stor offentlig afro-­‐kubansk festival längst gatorna i Santiago. Kompaniet i Santiago har funnits i 55 år och idag arbetar 30 afrikanska kulturutövare som slagverkare, sångare och dansare. För 18 år sedan började en svensk kvinna arrangera dansverksamheter två gånger om året i Havanna och för tre år sedan även i Santiago. Kompaniet godkänns endast officiella framträdanden och undervisning i traditionellkonst afro-­‐kubansk folkdans, son och salsa. De anställda i kompaniet är även tränade klassisk dans såsom balett och jazz, men dessa stilar fick inte framföras officiellt. I de slutna sfärerna finns en avgift i CUC som endast ger utländska kulturutövare möjlighet att delta. På de afro-­‐kubanska dansklasserna introducerades dansens historia. De berättade att den afro-­‐kubanska konsten är ett utav de få uttryck som afro-­‐kubanerna fick behålla under slaveritiden. Inom de afro-­‐kubanska konstuttrycken finns det olika genrer, men alla har rötter från olika plaster i Afrika som uttrycker det religiösa och andliga bandet med Gudarna. Rumban är en utav genrerna som har några gemensamma danssteg för män och kvinnor och många steg som skiljer sig åt. I utövning av rumba är det dock viktigt att följa reglerna och skilja på mannens och kvinnans uttryck. Reglerna utgår från mannens intresse att vinna kvinnans förtroende då kvinnans uttryck bedöms i hur bra hon lyckas försvara sin integritet gentemot mannen. Förr reste kompaniet till andra provinser för att arbeta med afro-­‐kubansk konst. De senaste fem åren har Kubas ekonomiska kris förhindrat detta. Några av dem har tidigare fått inbjudningar från utlandet för att medverka i internationella konstnärliga utbyten. En av dansarna berättade att han besökt USA, New York under en vistelse på tre månader. Då upptäckte han konstformen hiphop, men eftersom att ingen utövar hiphop i Santiago slutade han att utöva konstformen. 27(39) Med busstransport tog det 14 timmar mellan Santiago till huvudstaden Havanna. Bussresorna mellan städerna har avgift i CUC, vilket förhindrar kubaners möjlighet att förflytta sig mellan städerna. Havanna har influenser från deras tidigare kolonialherre, Spanien. Idag finns ett stort flöde av internationella influenser, som reflekterar en mångfald konstuttryck. I urbankonst finns en större frihet när det gäller gestaltning, då många konstformer har beblandats samt att många olika kulturella influenser påverkat den. Den urbana konstformen till sin globala karaktär har genererat fler investerare och besökare som skapat fler arbetstillfällen för dansare på Kuba och utomlands. Organisationen i Havanna med tillhörande danskompani har funnits sedan 1987. Idag består danskompaniet av 21 professionella kulturutövare bestående av vit majoritet, som arbetar med modern och samtida dans. Danskompaniet har nyligen fått stöd från EU-­‐medel, EuropeAide som finansierar ett treårigt transnationellt konstnärligt projekt mellan professionella kulturutövare från Sverige och Kuba. Festivalen i Havanna som ägde rum i april organiserades för 19 året i rad med deltagare från 17 olika länder, professionella-­‐ och amatörsdansare. Ett fåtal kompanier från olika kubanska provinser deltog. Improviserade och inövade föreställningar visades i öppna-­‐ och slutna sfärer, med fri avgift så att alla kunde delta. I de öppna sfärerna efter festivalen gestaltades framträdanden i afro-­‐
kubanskt och salsa som kulturministeriet har organiserat. Vid oorganiserade tillfällen utövades hiphop, men i dessa sammanhang saknades det kvinnliga deltagare, då få kubanska kvinnor har upptäckt konstformen. I de slutna sfärerna under den internationella festivalen undervisade professionella kulturutövare från Colombia och Argentina modern kontaktimprovisation och tango. Professionella kulturutövare från Kuba undervisade i afro-­‐kubanskt. I den moderna kontaktimprovisationen gestaltades konsten mer genusneutralt i ett samspel mellan individer än vad tangon och den afro-­‐kubanska konsten gjorde, då tydliga skillnader gestaltades mellan könen. De slutna sfärerna har störst tillgång till olika konstformer med fri avgift under festivalerna annars är det mestadels afro-­‐kubansk konst med avgifter i CUC. 5.3.1
Analys Tillgången på yttre information var den största faktorn som skiljde konstens gestaltning i de olika städerna. I Santiago har befolkningen det betydligt svårare att ta del av andra konstnärliga uttryck än befolkningen i Havanna. Tillgänglighet av konstnärligt utbud är generellt större i städer med internationellt flöde. Dock bör staten säkra varje persons engagemang i olika kulturella gemenskaper, utan att diskrimineras på grund av kulturell utövning eller rätten till självbestämmande. Genom att staten involveras i skapandet av offentliga mötesplatser, institutioner och infrastruktur stöds en kulturell mångfald i samhället. Att staten tilldelar kubanska kulturutövare den svaga valutan när transporterna debiteras i den starka valutan, förhindrar kulturutövarnas rörelsefrihet och rätt att delta i de olika geografiska sfärerna. 28(39) Detta strider mot konstnärlig frihet i principer om jämställdhet och icke-­‐
diskriminering. I tolkningen av konstnärlig frihet bör staten även skydda kulturella arv för att bevara, utveckla och tillgängliggöra arvet för framtida generationer. Att afro-­‐
kubansk konst gestaltas i Havanna och Santiago i de sociala sfärerna, kan tyda på att staten uppfyller åtaganden i enlighet med konstnärligfrihet och främjar kulturella arv. Dock diskriminerades kubanska kulturutövare att delta i de slutna sfärerna men inte utländska kulturutövare, vilket strider mot konstnärlig frihet i principer om icke-­‐diskriminering. Det moderna och samtida danskompaniet i Havanna som anpassat sig till internationella influenser, har större möjligheter till konstnärlig frihet än de professionella kulturutövarna i Santiago. Att de professionella kulturutövarna i Santiago hindras rätten att framföra andra konstformer officiellt, tyder på att staten begränsar individens rätt till självbestämmande och hindrar engagemang i andra konstformer. Detta kan även tyda på etnisk diskriminering då kulturutövarna i Santiago består av afro-­‐kubansk majoritet, vilket strider mot principer om icke-­‐diskriminering. Den afro-­‐kubanska konsten gestaltar tydliga klassiska könsstrukturer då reglerna utgår från mannen intresse. Dessa könsstrukturer gestaltas också i andra konstuttryck i Havanna, såsom konstens gestaltning globalt. Skillnaden är dock att Havanna har tillgång på yttre information och varierade konstuttryck, vilket är en förutsättning för konstnärlig frihet i förståelse och respekt gentemot olika kulturella-­‐ och konstnärliga uttryck. Dock är konst endast tillgängligt för alla i den sociala sfären under de internationella festivalerna. Skillnaden på informationsflödet skapar skillnader mellan människors kunskaper, valmöjligheter och rätt till att utöva och utveckla konst av eget val. Den ekonomiska faktorn är en utav faktorerna som påverkar detta, som inskränker kubanernas rörelsefrihet inom landet. De geografiska platserna blev till slutna sfärer, som segregerade den kubanska befolkningen från varandra. I Santiago utgörs en tydligare diskriminering i konstnärligt utbud, som kan tyda på en etnisk diskriminering av det afro-­‐kubanska folket. Men den tydligaste diskrimineringen utgörs mellan kubaner och utländska kulturutövare, då utländska kulturutövare har möjlighet att utöva konst i de sociala och geografiskt skilda sfärerna, som kubanerna inte har. Konstnärlig frihet är inte i enlighet med principer om icke-­‐ diskriminering eftersom förutsättningen för konst var beroende av individens tillhörande klass, nationellt ursprung, etnicitet och kön. 5.4 Kompani och Individ Professionella kulturutövare anställs av statens kulturministerium som bildar olika kompanier. Tidigare kunde officiella anställningar ske utan akademiska intyg då kulturutövarna bedömdes utifrån sin talang, men nyligen har en regel införts som kräver en fyraårig danshögskoleutbildning. I de konstnärliga 29(39) utbildningarna inkluderas konst i form av klassisk dans, jazz och balett men även modernt, afro-­‐kubansk och salsa. På högskoleutbildningarna och på vissa kulturorganisationer har kulturutövarna tillgång att söka kunskap via internet, detta är dock strikt kontrollerat av staten. Kulturministeriet bestämmer vilka kulturutövare som ska anställas samt vilken dansform som ska utövas inom respektive kompani. Som professionell kulturutövare är månadslönen på 240-­‐ 720 CUP i månaden, vilket motsvarar 65-­‐ 200 kr. En arbetsvecka är 5 dagar med 5 arbetstimmar om dagen, då de skapar föreställningar, uppträder, undervisar och utbildas i dansstilar jazz, balett och modernt. Vid tillfällen ges kompanierna möjlighet att resa inom landet och utomlands. Alla uppdrag kräver ett godkännande av kulturministeriet eller så är uppdragen delegerat av kulturministeriet. Vid utbyte med utlandet krävs en personlig inbjudan som därefter ska godkännas av kulturministeriet. Vid ett tillfälle berättade en person från kompaniet i Santiago, att en kvinnlig kollega hade tvingats lämna sin familj, sitt hem och sitt land i tio månader, för att marknadsföra afro-­‐kubansk konst i Venezuela. De individer som utövar konst utan professionell status kallas för amatörer. De arbetar inom andra officiella eller privata verksamheter. Likväl som de professionella kulturutövarna, är deras ekonomiska situation knaper, vilket gör att de ägnar sig åt flera olika sysselsättningar. Vid tillfällen frågade de även efter pengar eller gåvor. Som amatör förhindras möjligheten att resa inom landet och utomlands, vilket gör att de inte kan lämna sitt lokala ursprung. Under vistelsen på Kuba berättade fler kulturutövare att de ville lämna landet, men att staten inte gav dem tillåtelse. Några av kulturutövarna hade rest inom landet tillsammans med utländska besökare och några hade till och med besökt andra länder, oftast inbjudna av utländska besökare. En amatördansare berättade att år 1995 hade staten öppnat gränserna till utlandet men återigen stängt den två dagar senare. Under dessa två dagar försökte kubanerna ta sig över havet till Miami, som ligger ca 15 mil bort i hemmagjorda flottar. Dessutom är havet fyllt av hajar och brännmaneter, vilket tyder på att kubanerna är redo att utsätta sig för livsfara för att ta sig från landet. Amatörsdansarna deltog inte i de slutna sfärerna. Delvis på grund av ekonomiska skäl men även på grund av egna beslut. De utövar konst några gånger i veckan, ibland ensamma men oftast i sociala sammanhang tillsammans med andra. De utövar konst i olika öppna sfärer och ibland i slutna sfärer där lokaler ordnas på egna privata initiativ. I denna sammanslutning utövades hiphop som representerades av manlig majoritet. Om konst uttrycker politisk viljeriktning mot statens styre kan det medföra konsekvenser, i form av fängelsestraff. 5.4.1
Analys Att arbeta som professionell kulturutövare eller att utöva konst individuellt, har både för-­‐ och nackdelar. För en professionell kulturutövare inom kulturministeriets slutna sfär, finns konstnärlig information tillgängligt. Dock 30(39) kontrolleras dessa sfärer strikt av staten som begränsar individens möjlighet att i frihet söka eller ta emot och sprida vidare information. Detta strider mot konstnärlig frihet, då alla individer bör få uttrycka sig, söka, ta emot och sprida vidare information av eget val. Liksom att tvingas lämna sitt hemland, diskriminerar individens rätt till självbestämmande och utveckling. Individen inom ett kompani kan liknas en exploaterad produkt för att uppfylla statens intressen, som i detta fall diskriminerar konstens dimension att förmedla värde och mening. Kubanska kulturutövare hindras att delta i de slutna sfärerna men skapar egna sfärer för utövning av konst. Detta skapar tillfällen då olika konstuttryck kan mötas och utbyts kunskaper. Konst i den öppna sociala sfären skapar därmed större frihet för individerna som själva kan påverka sin konstnärliga process och val av uttryck. Att kvinnor inte gestaltas i denna konstform tyder på att kvinnor har färre alternativ till utövning av konst, som tyder på att kvinnor diskrimineras i större utsträckning än män. Dock begränsas kubaner att utöva konst som motsätter sig statens intressen, detta drabbar inte utländska kulturutövare. Detta strider mot konstnärlig frihet i principer om jämställdhet och icke-­‐
diskriminering. Kuba är en geografiskt sluten sfär från omvärlden där staten kontrollerar och begränsar kubanernas tillgänglighet av konstnärliga influenser. Liksom att globaliseringen tagit kulturer, grupper och individer allt närmre varandra, blir problematiskt när Kuba begränsar landets befolkning att delta i globaliseringens process och utveckling. Att staten förhindrar möjligheterna för kubaner att resa inom-­‐ och från landet, skapar andra problem i kampen om frihet. Exempelvis skapas ett beroende till utländska aktörers ekonomi, rörelsefrihet och yttrandefrihet, som återigen hindrar individens rätt till självbestämmande. Konstnärlig frihet uppfylls inte enligt principer om jämställdhet och icke-­‐
diskriminering som grundar sig på individens tillhörande egenskap av nationellt ursprung. Resultatet visar på att konsten på Kuba uppfostras och kontrollerades inom ramen av statens regler, som hindrar konst att etablera sig som levande, historisk, dynamisk och utvecklande till det förflutna och närvarande till den framtida utvecklingen. Åtaganden av konstnärlig frihet inom principerna om jämställdhet och icke-­‐diskriminering uppfylls varken individuellt eller i kompani på Kuba. 31(39) 6 Diskussion Detta kapitel innefattar diskussion utifrån perspektiven kulturrelativism och universalism. 6.1 Ekonomi Kulturrelativism menar att kulturer inte ska jämföras och värderas med varandra, då alla kulturer är lika värda och bör värderas utifrån kulturens egen standard. Kulturrelativism i förhållande till MR skiljer sig från det universalistiska perspektivet. Kulturrelativism ser till en moral och norm som skapas utifrån en bestämd historia och kulturell tradition. Detta innebär att individens frihet får olika betydelser i applicering på olika samhällen. Konstens förutsättningar på Kuba hamnar därmed under en problematik i förhållande till MR då staten värderar kollektivets värde högre än individens. Det universalistiska perspektivet tillskriver alla människors frihet och lika värde, i grund till människans natur. Detta synsätt har sitt ursprung från upplysningstidens naturrättsliga uppfattning. Under upplysningstiden kom Europa att dominera sin definition av kultur på andra. Denna definition av kultur lever kvar, som gjort att MR kritiserats för att vara ett nytt verktyg för imperialism som menar att västvärlden utnyttjar länders svaga position för att driva på deras egen uppfattning om kultur. MR är dock utformat efter olika filosofier, religioner, traditioner, som därmed kan ifrågasätta detta argument. Och exempelvis är konst på Kuba strikt kontrollad av staten som strävar efter att bevara nationens gemensamma identitet och konstnärliga arv, vilket förhindrar västvärlden att bedriva sin kulturuppfattning på landet. Dock är konsten starkt förankrad till västvärldens ekonomi. Sedan kalla krigets slut då östblockets handels-­‐ och biståndsflöde upphörde har andra internationella aktörer blivit allt mer angelägna för landets ekonomi. Detta har skapat både positiva och negativa effekter på samhället. Det ekonomiska beroendet till utlandet har skapat internationella konstnärliga samarbeten som gynnat statens ekonomiska situation och tillgänglighet av internationella konstnärliga influenser. Men eftersom landets kulturtradition värderas högre än individen inskränks konstnärlig frihet om principer om jämställhet och icke-­‐diskriminering. I försvar av Kubas enskilda morallag och socialistiska modell inrättades de ekonomiska reformerna som delade upp valutan till två, en svag valuta till kubaner och en stark valuta till utländska besökare. Detta har lett till att utländska kulturutövare gestaltas som en ekonomisk symbol för frihet och värdighet då de tillgodoses de konstnärliga friheterna som kubanska kulturutövare inskränks. Den ekonomiska faktorn intar därmed en värderande aspekt på konst då den värderas utifrån ramen av landets enskilda kulturtradition. Detta innebär att olika individuella konstuttryck och sammanslutningar tillges olika ekonomiska förutsättningar. Exempelvis traditionell afro-­‐kubansk konst utgör en större ekonomisk diskriminering till skillnad från konst som anpassat sig till omvärlden. Statens värderande aspekt separerar den afro-­‐kubanska konsten från andra konstformer 32(39) som gjort den till ett exotiskt lockbete för internationell marknadsföring. Större kontroll av afro-­‐kubansk konst innebär även att staten intagit en större kontroll av afro-­‐kubaner som etniskt folkgrupp. I denna hierarkiska aspekt åtskiljs vita och svarta individer från varandra som tillger dem olika fri-­‐ och rättigheter. Detta skapar hinder i respekt och förståelse gentemot olika kulturella och konstnärliga uttryck som utgör hinder för konstnärlig frihet. På grund av västvärldens dominans i kultur, politik och ekonomi, påstår kritikerna även att intåget av medborgerliga och politiska rättigheter främjar västvärldens frihandelspolitik som skadar tredje världens ekonomier. Problematiken med att begränsa medborgerliga och politiska rättigheter såsom yttrandefriheten gör att landets tvångsutvecklingsstrategier inte kan utmanas då landets enskilda kulturtradition sätter sig över individens förmåga att vara medskaparen av den, vilket inskränker individens konstnärliga frihet. Kubas exklusiva morallag skapar en tydlig segregation mellan individer på grund av individens tillhörighet såsom nationellt ursprung och klasstillhörighet. Förutsättningen för att utöva konst skiljer sig alltså beroende på individens egenskaper av klass och ras, som påvisar att rasläran lever kvar i landet och bestämmer individens frihet och värde. Istället för att tillgodose individens konstnärliga friheter försvarar Kuba landets exklusiva kulturtradition, som utgör hinder för att individer ska kunna mötas som moraliskt jämlika och åtnjuta konstnärlig frihet. Signeringen av konventionerna kan därmed förklaras vara i enlighet med landets ekonomiska intresse för att kunna ingå i internationella samarbeten, snarare än att uppfylla åtaganden av MR och skydda individens konstnärliga friheter i enlighet med artikel 2 i ICCPR och ICESCR. Dessa faktorer tyder även på att ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter är lika viktiga som medborgerliga och politiska rättigheter för att uppfylla konstnärlig frihet. 6.2 Öppna-­ och slutna sfärer I de öppna-­‐ och slutna sfärerna gestaltas olika konstuttryck av en intersektionell grupp av kulturutövare, framförallt under den internationella festivalen i Havanna. Detta kan tyda på att statens exklusiva morallag tillskriver alla människor frihet och lika värde, i grund av principerna om jämställdhet och icke-­‐
diskriminering. Eller så fungerar detta som en falsk skepnad som kan mäta nationens välmående och demokratiska framgångar i enlighet med åtaganden av MR och konstnärlig frihet? Konstuttryck omfattas av olika enheter av mer specifika konstformer. Problematiken med Kubas exklusiva morallag är att den varken tar hänsyn till kubanernas olika individuella konstuttryck eller olika konstnärliga sammanslutningar. Efter festivalens slut blev detta tydligt då individens tillhörighet i klass, ras och kön avgjorde åtnjutande av konstnärlig frihet i de olika sociala sfärerna. 33(39) Enligt Öhlander definieras konst som god och icke-­‐god konst. Denna värderande aspekt utgörs på Kuba då staten definierat olika konstuttryck och konstnärliga sammanslutningar som goda och icke-­‐goda. När konst definieras som god och icke-­‐god konst utgörs hinder i respekt och förståelse gentemot skillnader i konst. Exempelvis har de moderna och samtida och afro-­‐kubanska konstuttrycken definierats som goda och är mer eller mindre styrt av statens politiska, ekonomiska och kulturella intressen. I definitionen av det som anses som god konst finns en hierarkisk aspekt där den sociala klassificeringen av konst har skapat en postkolonial reproduktion i kategorier av svarta och vita individer. Statlig kontroll av konst är ett verktyg att styra individens livsstil i enlighet med Kubas centrala värderingar och intressen, för att upprätthålla skenet av en välmående "demokrati". I skydd av Kubas kulturtradition har hiphop definierats som icke-­‐ god konst, då den censureras och reduceras från allmänhetens kännedom. Trots detta skapar kulturutövare en egen plattform för utövning av konstformen i den öppna sfären. Enligt de universella principer om MR betraktas grupper som sammanslutningar skapade genom individens fria val, då individen inte är fången i sammanslutningen utan aktivt medskapare av den. Denna konstnärliga sammanslutning gestaltar just detta som ökar individens konstnärliga möjligheter och socialt inflytande. Dock är denna konstnärliga sammanslutning långt ifrån fri. Staten förbjuder kubanska-­‐ men inte utländska kulturutövare att utöva konst om den motsätter sig statens intressen. Detta går emot det universalistiska perspektivet om allas lika värde och frihet, vilket skapar klyftor mellan individer som hindrar dem att mötas som moraliskt jämlika. Detta gör att maktstrukturen reproduceras istället för att utmanas. Eftersom hiphop ses som ett hot mot revolutionen, skulle vidare forskning om konstens förutsättningar göras utifrån ett historiskt perspektiv. Detta skulle belysa skillnaderna innan och efter Kubas revolution och därmed förtydliga hur kulturrelativism utgör hinder för konstnärlig frihet. Det är även viktigt att konstatera att de konstruerade normer som åtskiljer och kontrollerar konst i klass, ras och kön inte är avgränsat till ett kulturrelativistiskt perspektiv, dessa existerar globalt. På Kuba görs detta exempel tydligt då kvinnor och män har lika förutsättningar gällande konst i de slutna sfärerna som kontrolleras av staten, men inte i de öppna sfärerna där utövning av konst sker mer oberoende av staten. Detta tyder på att könsdiskriminering inte enbart utgörs från staten. Alltså är könsdiskriminering inte avgränsat till Kuba som försvarar en enskild kulturtradition, det utgörs i varje kategorisering av konst inom ramen av global hierarki. Problematiken faller dock under landets enskilda morallag, där den etablerade sanningen inte får utmanas i "skydd" för allmänhetens bästa. Detta hindrar endast allmänheten från att göra en egen bedömning. Eftersom alla människor har behov av att utöva socialt inflytande, bör alla former av uttryck mötas under lika förhållanden konst som icke konst. 34(39) De hierarkiska aspekterna intas i förklaringen av konstnärliga förutsättningar på Kuba, då åtnjutande av konstnärlig frihet styrs efter postkoloniala standarder i klass, ras och kön. Att staten förbjuder uttryck som utmanar revolutionens idétradition tyder på auktoriteternas rädsla att förlora makten. För att uppfylla konstnärlig frihet bör Kuba inta full hänsyn till yttrandefrihet, såsom full respekt för människan som sin egen agent så att respekt för andra människors val kan skapa ett samhälle med variation och mångfald utan att diskrimineras på grund av individens tillhörighet och egenskaper. 6.3 Santiago de Cuba och Havanna Öhlander definierar kultur i tre begrepp, kultiverad, estetisk och antropologisk. Han menar att en kultiverad människa betraktas efter världsvana och kunskap i estetiska och antropologiska uttryck. Därefter görs åtskillnad mellan människor i en hierarkisk rangordning baserat på geografiska sfärer eller sociala kategorier. I en social kategorisering baseras maktrelationer utifrån skillnader i klass, etnicitet och kön. I och med att rörelsefriheten är begränsad för kubaner har staten konstruerat städerna som åtskilda geografiska sfärer från varandra. De geografiska sfärerna skiljer sig i sin tur i konstnärligt utbud som tillger individen olika konstnärliga förutsättningar. I Santiago är majoriteten kulturutövare afro-­‐
kubaner som har mindre tillgång på konstnärligt utbud än kulturutövare i Havanna. Detta tyder på att Kuba intagit en hierarkisk rangordning enligt Öhlanders kulturbegrepp utifrån de geografiska sfärerna och de sociala kategorierna som avgör individens möjlighet till konstnärlig frihet. Den afro-­‐kubanska konsten är endast tillgänglig för offentligheten i Santiago. Den afro-­‐kubanska konsten som intagits av statens kulturinstitutioner har skapat en postkolonial reproduktion av Kubas historia, i strukturer av klass, etnicitet och kön. Detta tyder på att de tidigare formerna av förtryck innan revolutionen har ersatts med nya förtryck. Exploatering av afro-­‐kubansk konst kan idag liknas vid en förslavad arbetskraft för statens ekonomiska intressen. Med begränsad yttrandefrihet agerar maktstrukturerna som ett självständigt subjekt som inskränker individens möjlighet att frigöra sig från dessa. Kubas enskilda kulturtradition förhindrar individens möjlighet att etablera sig som sin egen agent, vilket drabbar individen oavsett ras eller kön. Kubanernas etniska och geografiska tillhörighet tillskriver individen en plats i den hierarkiska rangordningen. Men den tydligaste skillnaden på individens frihet och värde utgörs mellan kubaner och utländska kulturutövare. Försvaret av kulturtraditionen visar att kvarlevor från rasläran agerar i en kulturallierad rasism i social, etnisk och geografisk. Att landet i sin tur begränsar individens rätt till yttrandefrihet tyder på att auktoriteterna tar maktstrukturen av revolutionens ideal i försvar för att slippa åtaganden av fundamentala fri-­‐ och rättigheter som är förutsättningen för konstnärlig frihet. 35(39) 6.4 Kompani och individ Resurser för utövning av konst är tillgängligt för en liten grupp som officiellt arbetar med konst. Material, teknik, internet och utlandsresor tillhandahålls men strikt kontrolleras av statens kulturministerium. Detta kan tyda på att statens exklusiva kulturtradition inte hindrar konstnärlig frihet eller så är det statens sätt att forma individens livsstil och val. Eftersom att alla uppdrag är beordrade eller kräver godkännanden från kulturministeriet, visar det att konst används för att främja statens särintresse och inte individens konstnärliga frihet. Detta skiljer sig en aning från de kubaner som skapat sig en egen sfär för utövning av konst, då dessa har större frihet att uttrycka konst i betydelsen av egen utveckling och existens. Istället för att se till människans universella natur i frihet, respekt och lika värde har Kuba etablerat en moral som tillskriver individer olika förutsättningar i betydelsen av frihet och värdighet. De egenskaper som individen tillskrivs agerar därmed som givna av naturen. När människors egenskaper kategoriseras in i kulturella enheter av "vi och dom" och exponeras för något eller som något förhindras människor att mötas i frihet och agera som egna agenter. Den befintliga maktstrukturen finns och reproduceras i kategorier av klass, ras och kön. Detta försvårar öppna och ömsesidiga dialoger mellan konstnärliga uttryck och utgör hinder för konstnärlig frihet. För att konstnärlig frihet ska uppfyllas ska människor kunna interagera med varandra i en interkulturell dialog där alla universellt kan förvänta sig att bli behandlade som moralisk jämlika. Med begränsad yttrandefrihet förhindras ageranden mot samhällets diskriminerade strukturer som gör att en kulturtradition kan sätta sig över människans inneboende värde och förnuft. Att staten kan tysta ned det som egentligen borde synas och höras, konst som icke konst, är ett sätt för staten att inte ta tag i det verkliga problemet av fattigdom, rasism och könsdiskriminering. I och med att Kuba har signerat deklarationen och konventionerna som är utformade efter både individuella rättigheter och kollektiva rättigheter i hänsyn till flera filosofier, traditioner och religioner, bör konstnärliga friheter inte inskränkas i försvar av Kubas enskilda tradition. Yttrandefrihet som flera av teoretikerna förespråkar bör vara universellt applicerade för alla oavsett lokal tradition, så att ömsesidiga dialoger mellan olika konstuttryck kan skapas i individuell frihet. Detta kan därmed hindra att gamla förtryckande strukturer intar nya moderna skepnader av imperialism. 7 Slutsats Trots att konst har en stor plats i det kubanska samhället, uppfylls inte konstnärlig frihet i enlighet med MR. Individens tillhörighet i klass, nationellt ursprung, etnicitet, kön och politisk ställning avgör åtnjutande av konstnärlig frihet. Kubanska kulturutövare inskränks konstnärlig frihet såsom de fundamentala rättigheterna som utländska kulturutövare tillges. Kubaner 36(39) diskrimineras konstnärlig frihet då kubaner segregeras från omvärlden liksom den geografiska sfären internationellt och de geografiska-­‐ och sociala sfärerna inom landet. En tydlig faktor som påverkar detta är fördelningen av valutorna som tillskriver individen olika förutsättningar gällande konst. Olika konstformer tillges också olika förutsättningar då den traditionella afro-­‐kubanska konsten omfattas av en starkare statlig kontroll än den konst som anpassat sig till omvärlden. Detta visar på att afro-­‐kubaner utsätts för en etnisk diskriminering. Även konst som utövas i den öppna sfären utsätts för censurering om den uttrycker sig politisk mot samhället. Konsten gestaltar även tydliga könsroller då kvinnan har sämre förutsättningar än män att åtnjuta konstnärlig frihet. Detta påvisar att konstnärlig frihet i principer om jämställdhet och icke-­‐ diskriminering inte uppfylls på Kuba. Konsten är inte ett värdeneutralt uttryck utan är starkt förankrat till landets kollektiva standard och särintressen styrda av ekonomi, politik och kultur som etablerats av den dominerande eliten. I försvar av den kubanska revolutionen förhindras konstens funktion att utmana de existerande maktrelationerna inom kulturen. Detta gör att den befintliga maktstrukturen i kategorier av klass, ras och kön agerar i självständighet och avgränsar människor från varandra. Detta påvisar att kulturrelativism utgör hinder för konstnärlig frihet på Kuba. I konstateranden att den yngre generationens kulturutövare praktiserar det som anses som ett hot mot Kubas morallag, har denna generation sin revolutionära tid i samhället. Ett historiskt perspektiv innan och efter Kubas revolution skulle kunna bidra till en bredare förståelse om konstens förutsättningar i ett kulturrelativistiskt förhållningssätt till MR. 37(39) Referenslista Deklaration och traktat: UDHR-­‐ Universal Declaration on Human Rights ICCPR-­‐ International Convention on Civil and Political Rights ICESCR-­‐ International Convention on Economic and Social and Cultural Rights Konvention Kommentarer: General comment no. 21, 2009 General comment no. 34, 2011 Elektroniskt: Wiehe Mikael, 2007-­‐ 03-­‐ 05: Dagens nyheter, Kuba är mer löfte än hot http://www.dn.se/kultur-­‐noje/kulturdebatt/kuba-­‐ar-­‐mera-­‐lofte-­‐an-­‐hot%5C Daham Omar, 2013-­‐10-­‐23: Dagens nyheter, Kuba sammankopplar sina valuator http://www.dn.se/ekonomi/kuba-­‐sammankopplar-­‐sina-­‐valutor/ Human right watch, 1999: II. Cuba´s international human rights obligation http://www.hrw.org/reports/1999/cuba/Cuba996-­‐02.htm#P506_59395 Wange, Måns, 2009: Kulturdepartementet, Dnr: 13.63/09 http://www.regeringen.se/content/1/c6/12/54/19/6885ea76.pdf Shaheed Farida, 2013-­‐03-­‐14: The right to freedom of artistic expression and creativity. http://www.kulturradet.se/Documents/Handbok%20för%20fristadsförfattare/
daccess-­‐dds-­‐ny.un.org_doc_UNDOC_GEN_G13_118_44_PDF_G1311844%20(1).pdf Wigenmark Anna, 2000: Fonden för mänskliga rättigheter, ESK. III rätten till kultur. Stockholm. http://www.humanrights.se/wp-­‐content/uploads/2012/09/Skrift-­‐III-­‐Ratten-­‐
till-­‐kultur1.pdf’ Regeringskansliet Utrikesdepartementet, 2012: Mänskliga rättigheter på Kuba. 38(39) http://www.manskligarattigheter.se/sv/manskliga-­‐rattigheter-­‐i-­‐varlden/ud-­‐s-­‐
rapporter-­‐om-­‐manskliga-­‐rattigheter/nordamerika-­‐latinamerika-­‐och-­‐
karibien?c=Kuba Pérez de Cuéllar Javier 1996: UNESCO Our creative diversity-­‐ http://unesdoc.unesco.org/images/0010/001055/105586e.pdf Regeringskansliet Utrikesdepartementet, 2014-­‐ 08-­‐14: Kuba http://www.regeringen.se/sb/d/2580/a/13963 Tham, Amelie: 2012-­‐01-­‐04 Myndigheterna för kulturanalys, http://www.kulturanalys.se/wp-­‐content/uploads/2012/03/Om-­‐medborgarperspektiv-­‐
deltagande-­‐och-­‐publikarbete.pdf Litteratur: Öhlander, Magnus, 2005: Bruket av Kultur. Lund: Studentlitteratur AB Fornäs Johan, Boëthius, Ulf och Reimer, Bo, 1993: Ungdomar i skilda sfärer. Stockholm: Brutus Östlings Bokförlag Symposion Hedlund Thulin Kristina, 2008: Lika i värde och rättigheter. tredje upplagan Solna: Nordsteds Juridik Gunner, Göran, Namil, Elena 2005: Allas värde och lika rätt. Lund: Studentlitteratur AB Bryman, Alan, 2011: Samhällsvetenskapliga metoder. Malmö: Liber AB Hayden, Patrick, 2001: The Philosophy of Human rights. United states: Paragon House Ignatieff, Michael, 2001: Human Rights as a Politics and Idolatry. Princeton: University press Veltmeyer, Henry och Rushton, Mark, 2011: The Cuban Revolution as Socialist Human Development. Brill academic publishers 39(39) Bilaga Med Fidel försvara revolutionen Med högsta försvar av Kuba