Förändrat klimat kan ge sämre vatten Biologi + kemi = säkrare svar

2014
Ljusnan
-VOXNAN
Förändrat klimat kan ge sämre vatten
Biologi + kemi = säkrare svar
Låga halter metaller
om miljötillståndet i ljusnan-voxnans avrinningsområde, samt delar av kusten
ljusnan-voxnan 2014
1
Innehåll
Rusta för framtida utmaningar…………………………………… 3
Klimatförändringarna kan ge oss varmare
och sämre vatten…………………………………………………………… 4
Skit i vattnet……………………………………………………………………… 9
Stora ytor ger bra avloppsrening……………………………… 12
Biologi och kemi ger säkrare svar tillsammans…… 15
ljusnan-VOXNAN 2014 är en årsrapport
från Ljusnan-Voxnans Vattenvårdsförbund, en
ideell medlemsstyrd organisation som arbetar
för renare vatten i avrinningsområdet. Rapporten redovisar data från 2013 års samordnade recipientkontrollprogram.
Produktion och redaktion:
Maria Lewander/Grön idé och
Daniel Rickström/Ljusnan-Voxnans
Vattenvårdsförbund.
Grafisk form och original:
Maria Lewander/Grön idé
Omslagsfoto: Daniel Rickström
Låga metallhalter i våra vatten………………………………… 20
Kartor: Samtliga kartor är hämtade ur VISS,
Vatteninformationssystem Sverige.
Samordnad recipientkontroll…………………………………… 24
Tryck: Grafiska Punkten, Växjö, maj 2014.
Tryckt i 1000 exemplar på FSC-märkt papper.
Avrinningsområdets ekologiska status…………………… 25
Beställ rapporten: Skicka ett mejl till
[email protected]
Lång historia och framåtanda…………………………………… 26
För resultat från övriga undersökningar och
sammanställningar från recipientkontrollen
från 2013, som inte tas upp i denna rapport,
se förbundets hemsida:
www.lvvf.se
Exempel på några övriga rapporter:
• Kiselalger i rinnande vatten
• Sediment i sjöar
• Växtplankton vid kusten
• Marin bottenfauna
Även övriga fördjupningsunderlag som
hänvisas till i årsrapporten finns på hemsidan.
2
ljusnan-voxnan 2014
Rusta för framtida
utmaningar
Förra året var första året med ett nytt mera sammanfattande format
på den här årsrapporten. Ett koncept där vi på ett mer lättillgängligt vis belyser
delar av våra recipientkontrollundersökningar från det gånga året. Blir vi för fack­
mannamässiga stänger vi ute de som inte har fokus på just vattenfrågor, men som
ändå har kraft och möjlighet att göra en förändring för vattnets välbefinnande.
Och just därför fortsätter vi med detta format. För att vi vill förändra.
Foto: Elisabeth Eriksson
Årets rapport tar upp en del undersökningar som tidigare inte fått
så mycket utrymme. Det gör vi för att visa att vår kontroll innefattar betydligt
mycket mera än bara vattenkvalitet ur ett näringsämnesperspektiv, vilket det ju
ofta är fokus på. Vattenkvalitet är ett betydligt större begrepp än så och det finns
många saker som påverkar vattnet till det sämre. I år lyfter vi bland annat fram
resultat från undersökningar av metaller och bakterier.
Vi tar också upp ett exempel från Härjedalen där det berättas om hur
man löst sina avloppsfrågor. Ett exempel som visar på att vi måste tänka i alterna­
tiva banor när förutsättningarna skiljer sig åt, inte bara i vårt avlånga verksamhet­
sområde, utan i Sverige i stort.
Att tänka i nya banor och mera långsiktigt kommer bli allt mer bety­
delsefullt för vattenarbetet och även samhällsutvecklingen i stort, speciellt med
de klimatförändringar som förutspås. Det behandlar vi också i årets rapport då
det är hög tid att på allvar rusta inför detta. Här har förbundet en mycket viktig
funktion för att visa hur kvaliteten hos vår viktigaste naturresurs utvecklar sig.
Med underlaget från våra vattenundersökningar ökar chanserna att hitta de mest
resurs­effektiva åtgärderna för att förebygga att vattnets kvalitet inte försämras.
k Björn Mårtensson bor i en liten by
utanför Edsbyn i Ovanåkers kommun
nära ett biflöde till Voxnan. “För mig inne­
bär det hög livskvalitet att bo och leva i
anslutning till vatten, en sjö- och en å,
med god vattenkvalitet.”
Björn Mårtensson
Ordförande
Daniel Rickström
Förbundsdirektör
Foto: Karin Brolin
Slutligen är det ett gemensamt ansvar att vi tar hand om vattnet så gott
vi kan så att nya generationer också kan ta del av det som vi sett som en själv­
klarhet.
k 2013 var ett annorlunda år men Daniels
bästa hittills. Han blev pappa och med
det följer ett stort ansvar. Ett ansvar att ge
sonen Rasmus sunda värderingar. Som
att värna om miljön och göra så gott man
kan för att den ska må bra.
ljusnan-voxnan 2014
3
Klimatförändringarna kan ge
oss varmare och sämre vatten
Människans aktiviteter på jorden påverkar planetens klimat
direkt eller indirekt genom utsläpp av olika växthusgaser,
exempelvis koldioxid. Ju mer växthusgaser i atmosfären desto
större klimatförändringar väntas i framtiden. Hur kommer
dessa förändringar att påverka miljön på land och i vattnet här
i avrinningsområdet? Har de redan börjat och hur kan vi i så
fall förebygga allt allvarligare konsekvenser?
F
ör att på något sätt försöka tolka
hur ökade koldioxidhalter i
atmosfären kommer att påverka
klimatet arbetar forskarna idag med
olika datormodelleringar. Exempelvis
har SMHI sedan mer än 15 år arbetat
med att studera och utveckla modeller
för hur klimatet påverkas av växthus­
effekten. En regional klimatmodell
förutspår att intensiva regnperioder
med extrema vattennivåer och höga
flöden kommer att bli allt vanligare.
Samtidigt väntas årstidsvariationerna
jämnas ut och ge våtare vintrar och
torrare somrar. Lokala klimatmodeller
för Ljusnans avrinningsområde visar
att nederbörden beräknas öka markant
under detta århundrade, och i och med
det givetvis även vattenföringen i vat­
tendragen. Det kan ge en hel del olika
konsekvenser.
islossning samt större avrinning som
förväntas leda till att mer närsalter och
humus lakas ut. Det kan ge sämre vat­
tenkvalitet i form av brunfärgat vatten,
ökad övergödning och troligen också
mer alger och cyanobakterier. Giftiga
algblomningar kommer då förmodligen
också bli allt vanligare.
Intensiva regn och översvämningar
kan orsaka ras, skred och erosion. Det
kan i sin tur bidra till att dricksvattnet
förorenas av kemiska ämnen och att
smittoämnen från förorenad mark
sprids.
Somrarna förväntas bli torrare.
Det kan innebära begränsningar i
vattenförsörjningen och sämre vatten­
omsättning, något som också kan
försämra vattnets kvalitet.
Så påverkas vattnet
Det är troligt att både yt- och grund­
vattnets kvalitet kan komma att
försämras om vi inte vidtar tillräckliga
förebyggande åtgärder.
Ökad temperatur kommer att in­
nebära varmare vatten och tidigare
4
ljusnan-voxnan 2014
Affären i Vågbro, Söderhamn. I augusti regnade det mycket kraftigt här, två gånger
kom det närmare 90 mm. Dessa dygnsvärden var bland de högsta i hela Sverige
under 2013 och även sedan mätningarna började vid stationen 1946. Följderna blev
stora översvämningar. Extrema nederbördsmängder kommer att bli allt vanligare i
ett förändrat klimat och innebär onormalt stor påverkan på recipienten med exem­
pelvis utsläpp från bräddavlopp, ytavrinning från hårdgjorda ytor, erosion av jordar
och strandkanter m.m.
Förändrad nederbörd
1200
millimeter
millimeter
1000
1200
Nederbördstrend vid två stationer
Nederbördstrend vid två stationer
800
1000
400
600
1200
millimeter
Klimatförändringarna väntas också
påverka vattenlevande djur och växter.
Mera slam i vattnet kan exempelvis
drabba värdefulla arter som öring och
flodpärlmussla. Öringens lekbottnar
försämras när de grumlas, och då
öringen minskar påverkas indirekt
flodpärlmusslan eftersom öringen är
värddjur för musslans larver. Muss­
lorna påverkas även direkt av mera
slam eftersom de är filtrerare och
har stora krav på både vattenmiljön.
Mera näringsämnen innebär också att
Bollnäs (Simeå)
trend
Sveg
trend
Bollnäs (Simeå)
trend
Bollnäs (Simeå)
trend
600
800
Nederbördstrend vid två stationer
200
400
1000
Så påverkas livet i vattnet
Sveg
trend
Sveg
trend
0
200
800
1960
1965
1970
1975
1980
1985
1990
1995
2000
2005
2010
0 k Trenden från de två meteorologiska stationerna i Sveg och Simeå (Bollnäs) visar
600
1960 1965
1985
1990
1995
2000
2005
2010
1970
1975
1980
400
att årsnederbörden sakta ökat.
procent
procent
procent
200 Framtidsprognos för procentuell avvikelse av nederbörd, 2014–2099
40
0 Framtidsprognos för procentuell avvikelse av nederbörd, 2014–2099
35
1960 1965
1985
1990
1995
2000
2005
2010
1970
1975
1980
40
30
35
25
30
20
25
15 Framtidsprognos för procentuell avvikelse av nederbörd, 2014–2099
20
40
10
15
35
5
10
30
0
52014
2024
2034
2044
2054
2064
2074
2084
2094
25
0
20
2014
15
2024
2034
2044
2054
2064
2074
2084
2094
k Prognos för förändring av nederbörden, 2014-2099, i förhållande till den normala
(medelvärdet 1961–1990) för huvudavrinningsområdet Ljusnan. Resultatet visar en
5
tydlig
trend mot
högre
nederbörd
(Grafen baserar sig på medelvärdet av nio globala
Nederbörd
2013
jämfört
med 1961–1990
300
0 klimatmodeller, data hämtad från SMHI:s hemsida, www.smhi.se). Källa: Beräknad
2014
2024 20132034
2054
2064
2074 Söderhamn
2084 20132094
Nederbörd
jämfört 2044
med
1961–1990
förändring
av årsnederbörden
i förhållande
till den
normala
(medelvärdet
1961250
300
1990) för huvudavrinningsområdet Ljusnan. Data från SMHI. medelvärde 1961–1990
millimeter
millimeter
millimeter
10
Söderhamn
Sveg 2013 2013
medelvärde
medelvärde 1961–1990
1961–1990
200
250
150
200
Nederbörd 2013 jämfört med 1961–1990
100
150
300
50
100
250
500
200
jan
feb
mar
apr
maj
jun
jul
1500
jan
feb
mar
apr
maj
jun
jul
100
Sveg 2013
medelvärde 1961–1990
Söderhamn 2013
medelvärde 1961–1990
aug
2013 nov
sep Svegokt
dec
medelvärde 1961–1990
aug
sep
okt
nov
dec
50
jan
feb
mar
apr
maj
jun
jul
aug
sep
oktorganiskt
nov material
dec
Transport organiskt material och vattenflöde, Voxnan 1993–2013
60
70 k Nederbörden i Ljusnans avrinningsområde 2013. Under augusti var nederbörden
organiskt material
50 särskilt kraftig, framför allt ned mot kusten (Söderhamn), men även juli
bjöd
på
vattenflöde
60
40 mycket regn. Däremot kom mindre nederbörd än normalt under vårvintern. Men
50
vattenflöde
månadsvärdena i figuren visar inte hur intensiva regnen var. I augusti var exempelvis
30
organiskt
material
och vattenflöde,
Voxnan
40 Transport
merparten av
nederbörden
i Söderhamn
koncentrerad
till två 1993–2013
dygn. Extrema skyfall
70
20
30 är något som väntas dyka upp allt oftare.
organiskt material
60
10
20
50
0
vattenflöde
10
1993
1995
1997
1999
2001
2003
2005
2007
2009
2011
2013
40
0
30 1993
1995
1997
1999
2001
2003
2005
2007
2009
2011
2013
Foto: BMJ Shutterstock
3/s m3/s
flöde mflöde
flöde m3/s
Transport organiskt material och vattenflöde, Voxnan 1993–2013
20
10
ljusnan-voxnan 2014
5
10
9
10
8
9
7
8
6
7
5
6
4
5
3
10
4
2
9
3
18
2
0
7
16
0
5
4
3
2
1
total organisk
total organisk
halt (mg/l)
halttotal
(mg/l)
organisk halt (mg/l)
Foto: Larm-Söderhamn.se
0
70
Söderhamn 2013
medelvärde 1961–1990
millimeter
250
200
Sveg 2013
medelvärde 1961–1990
150
100
50
0
Vattnets flöde och färg
jan
feb
mar
apr
maj
jun
jul
aug
sep
okt
nov
Häftiga skyfall bidrar till erosion och
kraftiga vattenflöden på hårdgjorda ytor.
Det leder till att slam, näringsämnen och
organiskt material belastar vattendragen.
dec
Transport organiskt material och vattenflöde, Voxnan 1993–2013
70
organiskt material
60
flöde m3/s
vattenflöde
40
30
20
10
0
1993
1995
1997
1999
2001
2003
2005
2007
2009
2011
total organisk halt (mg/l)
50
10
9
8
7
6
5
4
3
2
1
0
2013
k Flera av de undersökta parametrarna i recipientkontrollen visar ofta på höga halter i
samband med höga vattenflöden, ofta under vårfloden. Ett av de tydligaste sambanden
är vattenflöden och mängden organiskt material (mäts som TOC, total organic compound). Här visas detta samband i Voxnan. Organiskt material kräver syre vid nedbrytning
vilket innebär att syrebrist i sjöar kan bli ett växande problem framtiden i och med den
ökande nederbörden som transporterar mer organiskt material till sjöarna.
färgtal
120
100
färgtal
120
80
Vattnets färg
Vattnets färg
100
60
80
40
Laforsen
Sunnerstaholm
trend Laforsen
60
20
40
0
1965
20
1970
1975
1980
1985
1990
1995
Laforsen
2005
2010
2000
Sunnerstaholm
Laforsen
k Vattnets färg är en annan kvalitetsfaktor som kommer att påverkas avtrend
klimatförän0 dringarna. Recipientkontrollen visar redan nu att vattnet i våra vatten blivit brunare
1965
1970
1975
1980
1985
1990
1995
2000
2005
2010
(Läs
mer om detta
i Ljusnan-Voxnan
2013).
Vattenflödet
i Ljusnan,
1960–2013
400
flöde m3/s flöde m3/s
350
300 Vattenflödet i Ljusnan, 1960–2013
400
250
350
200
300
150
250
100
200
50
150
0
100 1960
1965
1970
1975
1980
1985
Utmaningar för
alla vattenanvändare
1990
1995
2000
2005
2010
1990
1995
2000
2005
2010
50
0
1960
ton/år
100
90
80
ton/år
70
100
60
90
50
80
40
70
30
60
20
50
10
40
0
30
1965
1970
1975
1980
1985
Transport
av årsmedelvattenföringen
fosfor
flöde m3/s
k
Trenden för
i Ljusnan verkar ännu inte öka. År 2013 var
300
vattenföring
vattenföringen
relativt låg, 181 m³/s. Men detta är årsmedelvärden och intensiva
Ljusnedal
Strömmar
Laforsen
regnperioder
med påföljande höga flöden syns inte här, dessutomLjusne
är Ljusnan
kraftigt 250
Ljusnevilket
Strömmar
Transport
avkan
fosfor
flöde m3/s
reglerad
jämna ut en del av de toppar som annars skulle förekomma.
Sunnerstaholm
Ljusnedal
Laforsen
Ljusne Strömmar
Sunnerstaholm
6
2002
vattenföring
Ljusne Strömmar
200
300
150
250
100
200
50
150
ljusnan-voxnan 2014
0
100
2003
2004
2005
2006
2007
den biologiska produktionen kan bli
mycket stor i redan näringsrika vatten.
Det gör att nedbrytningen av döda
växter och djur ökar. Följden blir sämre
syreförhållanden i vattnet och i sin tur
sämre livsmiljöer för exempelvis fisk
och bottenfauna.
Det är viktigt att försöka ta reda på
vilka vatten som riskerar att drabbas
hårdast och vilka åtgärder som krävs
för att den ekologiska statusen ska
kunna fortsätta att vara god, vilket den
är i merparten av våra vatten. Då be­
hövs resultat som visar trender över tid
och här spelar recipientkontrollen en
viktig roll. Om inte statusen på vatten­
drag och sjöar följs upp är det svår att
veta var insatser kan göra störst nytta
för att bevara den ekologiska balansen.
2008
2009
2010
2011
2012
2013
Extrema mängder nederbörd kommer
att innebära stora utmaningar för flera
samhällsfunktioner. På vatten- och
avloppssidan kommer utmaningen
mycket bestå i att på bästa sätt kunna
ta hand om de allt större mängderna
dagvatten. Dagens ledningsnät är inte
anpassat till de höga flöden som kan
komma allt oftare.
Många kommuner har redan nu fått
börja känna på vädrets makter och
vad det kan innebära i form av bland
annat översvämningar. På sina håll
flöde m3/s flöde
250
350
200
300
150
250
100
200
50
150
0
100 1960
1965
1970
1975
1980
1985
1990
1995
2000
2005
2010
1995
2000
2005
2010
50
Transporter närsalter
0
1975
1980
1985
1990
flöde m3/s
vattenföring
Ljusne Strömmar
vattenföring
Ljusne Strömmar
2006
2007
2008
2009
2010
2011
2012
2013
150
250
0
100
50
0
2006
2007
2008
2009
2010
2011
2012
2013
flöde m3/s
300
vattenföring Ljusne Strömmar
250
flöde m3/s
Ljusnedal
Laforsen
Ljusne Strömmar
Sunnerstaholm
200
300
vattenföring Ljusne Strömmar
150
250
100
200
50
150
2000
500
1500
0
1000
200
300
50
150
Ljusnedal
Laforsen
3500
Ljusne Strömmar
3000 Transport av kväve
ton/år
Sunnerstaholm
3000
1500
2500
1000
250
100
200
Transport av kväve
4000
2500
3500
2000
300
flöde m3/s
4000
2002
2003
2004
2005
2006
2007
2008
2009
2010
2011
2012
2013
0
100
50
500
0 k Även transporten av näringsämnen följer vattenföringen. Ju längre ned i avrinnings­0
området
man kommer
desto större
transporten
både2011
den samlade
påver2002 2003
2004 2005
2006 är
2007
2008 eftersom
2009 2010
2012 2013
kan från olika verksamheter och den naturliga belastningen samlas här.
4
Arealförluster av näringsämnen
0,25
Totalkväve
Totalfosfor
3,5
0,2
3
2,5
0,15
2
0,1
1,5
1
0,05
0,5
n
am
de
rh
Sö
Su
Lj
ns
å
n
iå
er
Fä
rg
tå
n
Lö
n
H
oa
ah
ol
m
rs
en
nn
er
st
La
fo
ar
rö
m
m
us
ne
st
Tä
l
sn
ed
a
Lj
u
nn
ån
0
m
ån
0
Ve
Även skogs- och lantbruk står inför
utmaningar att anpassa verksamhet­
erna för att inte belasta vattendragen
mer vid ett ändrat klimat. Skogsbruket
behöver exempelvis ta hänsyn till allt
kortare perioder med tjälad mark samt
en att en ökad nederbörd under höst
och vinter sannolikt kommer att inne­
bära större körskador. Det kan i sin tur
påverka den biologiska mångfalden
när sediment, näringsämnen, organiskt
material, kvicksilver läcker ut i närlig­
gande vattendrag.
ton/år
totalkväve, kg/hektar och år
Anpassa skogs- och lantbruk
1970
k Det är stora kontraster i förluster av näringsämnen mellan de bördigare markerna med betydligt större andel jordbruksmark i söder kontra de mera näringsfattigaFosfor
jordarna
i norr. De
vattendrag som vanligtvis har de högsta medelhalterna av
Ljusnan
1969–2013
40
näringsämnen är de som rinner genom bördiga områden. Det är därmed också
Ljusnedal
35
dessa vatten som för med sig mest näring från de omkringliggandeLaforsen
markerna och
förlusten av näring blir större vid högre nederbörd.
30
Ljusne Strömmar
Sunnerstaholm
Trend (Ljusne strömmar)
25
20
15
10
5
0
ljusnan-voxnan 2014
1970
1975
1980
1985
1990
1995
2000
2005
7
2010
totalfosfor, kg/hektar och år
rinner dagvattnet i samma ledningar
som hushållsavlopp. Stora dagvatten­
mängder kan leda till att hela systemet
korkar igen och svämmar över. Därför
behöver dagvattenhanteringen an­
passas så att flaskhalsarna begränsas
så långt möjligt. Det handlar om att
planera hur man på bästa sätt kan leta
bort överskott av vatten. Idag finns
så kallade bräddavlopp på strategiska
platser i ledningsnätet. Det är särskilda
utsläppspunkter för överskottsvatten
som inte ryms i de ordinarie ledningar­
na på väg till reningsverket. En större
belastning från bräddavloppen i fram­
tiden kommer att innebära en ökad
belastning på recipienten eftersom mer
orenat avloppsvatten med höga halter
av näringsämnen och bakterier då kan
hamna i vattendrag och sjöar.
1965
ton/år Transport av fosfor
100
Ljusnedal
90
Laforsen
80
Ljusne Strömmar
av fosfor
ton/år
70 Transport
Sunnerstaholm
100
60
Ljusnedal
90
50
Laforsen
80
40
Ljusne Strömmar
70
Sunnerstaholm
30
60
20
50
10
40
0
30 2002 2003 2004 2005
20
10
0
2002 2003 2004 2005
totalfosfor, µg/l
Foto: Larm-Söderhamn.se
1960
ån
0
er
m
ns
ån
iå
Snö
d
Su
n
Sö
d
er
ha
Fä
r
rs
ne
ns
m
ha
Fä
r
tå
n
ge
r
H
Lö
n
oa
m
ol
ta
h
rs
fo
La
iå
n
tå
n
rs
ne
eSn
un
ar
m
m
st
rö
ne
30 Fosfor Ljusnan 1969–2013
40
25
35
20
30
15
25
10
20
5
15
0
10
1970
1975
1980
1985
0,05
Ljusnedal
Laforsen
Ljusne Strömmar
Sunnerstaholm
Ljusnedal
Trend (Ljusne strömmar)
Laforsen
Ljusne Strömmar
Sunnerstaholm
Trend (Ljusne strömmar)
35
totalfosfor,totalfosfor,
µg/l
µg/l
ge
r
H
Lö
n
oa
m
ol
fo
La
st
rö
Tä
nn
Lj å
uns
ne
Fosfor Ljusnan 1969–2013
Lj
us
40
ta
h
rs
m
m
Tä
n
en
ar
n
nå
da
ne
l
da
ne
Lj
us
Ve
m
ån
0
Lj
us
0,5
l
ån
Ve
m
totalkv
0
och år
0
1
1990
1995
2000
2005
2010
1990
1995
2000
2005
2010
Ett varmare klimat kan ge mindre tjäle i
skogsmarken och mer nederbörd, något
som skogsbruket måste ta hänsyn till.
5
0
1970
1975
1980
1985
Kväve Ljusnan 19762013
600
totalkväve, totalkväve,
µg/l
µg/l
500
Sunnerstaholm
Ljusnedal
Laforsen
Trend (Laforsen)
Ljusne Strömmar
Kväve Ljusnan 19762013
600
400
Sunnerstaholm
Ljusnedal
Laforsen
Trend (Laforsen)
Ljusne Strömmar
500
300
400
200
300
100
200
0
1976
100
1980
1985
1990
1995
2000
2005
2010
k Medelhalten av totalfosfor och totalkväve visar att trenden tydligt gått mot sjunk-
0
halter i både
och Voxnan
vilket beror
avloppsrening.
1976 ande
1980
1985 Ljusnan
1990
1995
2000främst förbättrad
2005
2010
Halterna ligger nu på det normala för skogsdominerade vattendrag (Läs mer i
Ljusan-Voxnan 2013). Kommer framtida klimatförändringar höja dem? Recipientkontrollen med långa tidsserier kan följa utvecklingen framåt.
För lantbruket kommer intensiva
regn och blöta vintrar innebära en
påtaglig risk för att jordarna kommer
att släppa ifrån sig allt mer närings­
ämnen och slam. Det finns därför
anledning att plöja på våren istället
för på hösten, för att minska tiden
då jorden ligger bar och lättare kan
eroderas. Det är även bra att anlägga
skydds­zoner och sedimentationsdam­
mar för att stoppa upp urlakningen av
fosfor, som redan idag är ett problem
på flera håll. Fosfor är en ändlig resurs.
Därför är det viktigt att försöka behålla
den i kretsloppet på jordarna, inte i
sjöar och vattendrag där den istället
skapar en obalans i ekosystemen.
Fördel att förebygga
Vattnet påverkas av flera verkamheter i
samhället på olika sätt och där­igenom
vilar också ansvaret för vattnets
kvalitet på många aktörer. Därför är
8
ljusnan-voxnan 2014
samverkan viktigare än någonsin där
olika parter tillsammans arbetar fram
övergripande planer och strategier för
våra vatten. Ett exempel är de vatten­
grupper som bildats inom förbundets
verksamhetsområde där vattenfrågor­
na får full uppmärksamhet.
Klimatförändringarna kommer vi
inte att kunna undvika, och heller
inte alla konsekvenser. Vattenvårds­
förbundet kan bidra i det förebyg­
gande arbetet genom att via våra
undersökningar kunna upptäcka hur
vattnet påverkas av ett förändrat
klimat. Resultaten kan ligga till grund
för myndigheter och de som använder
vattnet i sin verksamhet så att rätt
åtgärder kan sättas in på rätt ställe.
Men det gäller att vi satsar i tid innan
förändringarna blivit så stora att de
blir svåra att hantera.
Läs mer
www.smhi.se/kunskapsbanken/klimat/
Skit i vattnet
E
scherichia coli , förkortat E. coli
är en bakterie som lever i tarm­
kanalen hos varmblodiga djur,
till exempel människor. E. coli bidrar
till att matsmältningen fungerar, men
när de förekommer i alltför höga kon­
centrationer kan det bli nog så otrev­
ligt för oss med maginfluensaliknande
symptom som följd. Vill det sig illa kan
de ge svårare infektioner.
E.coli-bakterierna är inte speciellt
långlivade utanför den miljö som de
hör hemma i och ju kallare vatten
desto längre överlever dem. Att under­
söka halterna av E. coli i ett vatten ger
därför en uppfattning om färsk påver­
kan från exempelvis avloppsreningsan­
läggningar och djurhållande lantbruk.
Mycket vatten,
för mycket bakterier
Mycket nederbörd innebär hög vatten­
föring, vilket vanligtvis också kan ge
högre bakteriehalter i vattendrag och
sjöar. De förhöjda halterna upp­står
till exempel vid ökad ytavrinning
från djurhållande lantbruk och ökade
utsläpp av avloppsvatten. Vid riktigt
höga flöden kan nämligen belastningen
Foto: Per Bengtson/Grön idé
Foto: Amy Johansson/Shutterstock
Varma sommarbad på hemmaplan är något att längta efter hela
året. Avrinningsområdet bjuder på flera fina vatten som lockar
badande under sommarsäsongen. I sjöar och vattendrag prov­
tas regelbundet bakterier för att hålla koll på vattnets kvalitet.
Populära Orbaden i Ljusanan utanför
Järvsö. Har svalkar sig hundratals
semesterfirare soliga sommardagar.
ljusnan-voxnan 2014
9
Foto: Gunnel Jonsson
Badplatsen vid Florsjön. Avrinningsområdets badsjöar provtas flera gånger per år
för att kontrollera att vattnet inte innehåller för höga bakteriehalter.
på ledningsnätet bli för stor på många
ställen där avlopp och dagvatten
samsas om utrymmet i gemensamma
ledningar. Överskottet av vatten som
inte får plats i systemet släpps då ut via
bräddstationer och det gör att orenat
vatten aldrig hinner nå reningsverken.
Förutom att halterna av bakterier blir
betydligt högre vid dessa tillfällen ökar
också halterna av fosfor och kväve i
vattnet.
Många tycker om att ha nära till
vatten och ett bad i närheten av där
man bor är ofta extra uppskattat. Men
på vissa ställen är förutsättningarna
för detta inte speciellt bra. Risken är
att vatten vid badplatser nära tätare
bebyggelse får ta emot allt för mycket
tarmbakterier, via exempelvis utsläpp
av avloppsvatten. Det kan göra att de
gränsvärden som finns för bakterier vid
badplatser överskrids.
Vid kommunala badplatser är
kommunen skyldig att kontrollera att
vattenkvaliteten är tillräckligt bra med
godkända bakteriehalter. Under som­
marsäsongen tas därför regelbundna
prover av badvattnet.
Inga gränsvärden
för ”renat” vatten
Det finns idag inga generella bakte­
riologiska gräns- eller riktvärden för
utsläpp av E. coli från avloppsrenings­
verk. Däremot finns det regler som
säger att avloppsreningsverket skall
vara förberett för desinfektion av
utgående avloppsvatten, om man upp­
täcker att det utgående vattnet inne­
håller bakteriehalter som kan innebära
en hälsofara. Avloppsreningsverk som
ligger i närheten av exempelvis ett
känsligt vatten eller en badplats kan
behöva kontinuerlig desinfektion av
utgående avloppsvatten.
Avrinning från jordbruksmarker kan bidra till ökade bakteriehalter i vattendragen.
10
ljusnan-voxnan 2014
Foto: Andreas Gradin /Shutterstock
Lång serie provtagningar
I många recipientkontrollprogram
ingår inte undersökningar av mikro­
organismer, utan bara näringsämnen,
metaller och fauna. Ljusnan-Voxnans
vattenvårdsförbund har dock provtagit
bakteriehalter i vatten inom recipient­
kontrollprogrammet under många år.
Bakteriehalter
antal e.coli/100 ml
n,
ör
Lo näs
fs
än sjö
då n
st
jä
Fl rn
or
s
Be Fläs jön
rg ta
s
vi
ke jön
n,
S
H
är ibo
je
å
Vä sjö
st
n
er
Bo sjön
da
sj
Vo ön
xs
M jön
a
Vä rme
st
n
er
s
Sm jön
al
sjö
Be
O n
rg
rs
vi
jö
U
k
n
Va en, llun
rp No ge
en
n
rr
Va -G lan
d
rp ull
en ho sp.
-H lm
äg en
ge
Ö sta
st
v
e
Va
rs
jö
rp
en Kyr n
-B ks
al jön
de
rs
nä
s
ke
Br
ke
n,
Bj
Be
r
rge.coli/100 ml
antalml
vi
antal e.coli/100
E.coli-bakterier alls, vilket innebär att det till och med ur den aspekten skulle kunna
0 Bakterier i vattendrag 2013
40
sjö L rnä
Bn ofs s
S
ån ve rän sjö
, u g då n
st
pp
La str F järn
fo . lo
rs F rs
jö
Be l
Li ern ästa n
ns gv
el ik sjö
l en n
Su
Lj Leån H , Sib
u
är
n
je o
Bo nd sne
rn ers da V åsj
ä
f
l
t
o
st ön
a
Ve
e
m rsen hol
m B rsjö
ån
s
, G kr
od n
lis aft
as
v.
No
sj
j
Vo ön
rrHe öbe
xs
Ve
de rg
m
M jön
ån vik
a
Ve , u en V rm
p
ä
e
m
p
s
te n
ån st
rs
, n r.
No
jö
S
e
rrn
m
ds
al
V
tr
sjö
Sö emåB Jär .
n
v
rO
Ve ne,rng sö
rs
veid
m
jö
kse Ul
å
n
Ho nV,
tnr. lu
an uarpp , N ng
en
pes or
,v
ntr
rl
id
Ho VFalor -.Gu and
p
sp
l
r
an
l
e
.
Lö
, u n- hol
tå
pp Hä me
n,
La
g
s
n
ge
nd tr.
N
Hä ed
s
af
or Öst tav
ss str
ja
er
ån , Vaå s
s
,O rgp
K jö
Sö nn berno yrk n
de eb -B
sjö
rh
e a
am rg lde n
rs
ns
nä
ån
s
Be
200
100
medelhalt
ur
150 vara tjänligt som dricksvatten. Därmed inte sagt att man riskfritt kan dricka vatten
80
100 vilket vattendrag som helst.
medelhalt
60
50
,B
jö
20
140
er
st
80
40
medelhalt
nn
60
Tä
n,
n
Tä
högsta halt
100
Ö
Be
rg
vi
antal ne.coli/100
ml
k
å
en
0
120
Bakterier i vattendrag 2013
er
sjö
n
ån Sve
,u g
pp
La str
fo .
rs
e
Li n
ns
el
l
Su
Lj Leån
nn usn
Bo
d
rn ers eda
Ve for tah l
m sen ol
m
ån
, G s kr
lis aft
v.
No
sj
rrH öb
Ve ed erg
m evi
ån
k
Ve , u en
m pp
ån st
, n r.
No
ed
rrst
Ve
r
Sö må Jär .
vs
rn
,
ö
Ve
m ned
st
Ho ån,
r
an up .
p
,v
id str
Ho Flo .
re
an
n
Lö
,u
tå
pp
n,
La
s
nd tr.
N
Hä ed
af
or
ss str
ja
,
ån Vå s
g
,O
Sö nn bro
de eb
rh
e
am rg
ns
ån
högsta halt
Laforsen
Järvsö
Landafors
st
Ö
Tä
nn
medelhalt
Tä
n,
80
150
60
40
100
20
k Bakteriehalter i vattendrag under 2013. Majoriteten av vattendragen har sitt högsta
0
50
Bakterier,
1975–2013
värde
i augusti,
trots att E. coli inte lever så länge i det varma sensommarvattnet. Det
200
jö
n
nn
ån Sve
,u g
pp
La str
fo .
rs
e
Li n
ns
el
l
Su
Lj Leån
u
n
Bo nd sne
rn ers da
f
Ve or tah l
m sen ol
m
ån
, G s kr
lis aft
v.
No
sj
rrH öb
Ve ed erg
m evi
ån
k
Ve , u en
m pp
ån st
, n r.
No
ed
rrst
Ve
r
Sö må Jär .
vs
rn
,n ö
Ve
ed
m
st
Ho ån,
r.
u
an
, v pps
tr.
id
Ho Flo
re
an
n
Lö
,u
tå
p
n,
La ps
t
nd r.
N
Hä ed
af
or
ss str
ja
,
ån Vå s
,O gb
Sö nn ro
de eb
rh
e
am rg
ns
ån
nn
antal e.coli/100
ml
antal c.coli/100ml
å
20
140
0
120 Bakterier, 1975–2013
200
100
er
s
som istället främst bidrar till de höga halterna är de stora vattenflödena, speciellt
vid
Laforsen
,Ö
st
över.
0extrem nederbörd då orenat avloppsvatten från bräddstationer kan svämma Järvsö
Landafors
1980
1985 kan bakterier
1990
1995
2000 med
2005
2010
150 1975
Även bakteriehaltigt
vatten
läcka
ut från marker
djurhållning.
Tä
nn
Badvatten
(enskilda prov, antal E. coli/100 ml):
Tjänligt ………………………………………………………… <100
Tjänligt med anmärkning…… 100–1000
Otjänligt ……………………………………………………>1000
Tä
Dricksvatten:
E. coli får absolut inte förekomma i
dricksvatten överhuvudtaget vare sig,
innan eller efter behandling i vattenverk för att räknas som tjänligt.
ån
antal c.coli/100ml
Gränsvärden för att vattnet
ska klassas som tjänligt:
medelhalt
350
högsta halt
300
250
200
medelhalt
150
100 Bakterier i sjöar 2013
500
50k Bakteriehalter i sjöar under 2013. Stationerna i Varpen och de i Östersjön och
4500Kyrksjön sticker ut med betydligt högre enstaka värden än övriga, något som också
Bakterier
i vattendrag
2013 är det just något enstaka värde som skiljer sig
400 ger
högre medelhalter.
Vanligtvis
350
140från övriga provtagningstillfällen, även vid de stationer som har de högsta
lägsta halt
uppmätta
300
inte påvisats några
120halterna. Vid de flesta av stationerna har det vid två – tre tillfällen
högsta halt
250
Hässjaån och Söderhamnsån har halter av E. coli som ligger betydligt över alla andra,
100 1200 respektive 6500 st E. coli/100 ml. Söderhamnsån har ett medelvärde på 1200 st
E.coli/100 ml/ per provtagningstillfälle).
50
Bakterier, 1975–2013
200
antal c.coli/100ml
I ett gram mänsklig avföring kan det
finnas allt från 100 – 1000 miljarder
bakterier. Får man i sig tarmbakterier
via till exempel badvatten ner i magen
är risken stor att man kan få ont i
magen, diareér och även allvarligare
infektioner. Halten E. coli mäts i antal
bakterier/100 ml.
antalgve.coli/100
ml
i
e-coli
högsta halt
Bj
ör
Lo näs
Br
fs
än sjö
då n
st
jä
Fl rn
or
s
Be Fläs jön
rg ta
sjö
vi
ke
n n
H , Sib
är
je o
Vä åsjö
st
n
er
Bo sjön
da
sj
Vo ön
xs
M jön
a
Vä rme
st
n
er
s
Sm jön
al
sjö
Be
O n
rg
rs
vi
jö
U
k
n
Va en, llun
rp No ge
en
n
rr
Va -G lan
d
rp ull
en ho sp.
-H lm
äg en
ge
Ö sta
st
v
e
Va
rs
jö
rp
en Kyr n
-B ks
al jön
de
rs
nä
s
Foto: Shutterstock
Bakterier i sjöar 2013
500
450
400
350
300
250
200
150
Bakterier i sjöar 2013
100
500
50
450
0
400
0
1975
150
Laforsen
1980
1985
1990
1995
2000
2005
Järvsö
2010
Landafors
1980
1985
1990
1995
2000
2005
2010
100
50
0
1975
k I själva Ljusnan har halterna av E. coli generellt sett sjunkit de senaste 20 åren. Det
beror framför allt på att avloppsreningen blivit bättre när fler fastigheter anslutits till
kommunala reningsverk, som i sin tur också blivit allt effektivare. Kurvornas variation
upp och ned beror troligen på olika vattenflöden.
ljusnan-voxnan 2014
11
Stora ytor ger
bra avloppsrening
Att rena avloppsvatten
från en ökande turist­
ström har blivit en
utvecklande utmaning
i Härjedalen.
När turismen skjuter fart i de allt populärare Härjedalsfjälle­n
ökar trycket på infrastrukturen i regionen. Det innebär
periode­r av rejält ökad belastning på till exempel avlopps­
anläggningarna. Då gäller det att ha pålitliga behandlings­
metoder som renar vattnet så bra som möjligt och begränsar
tillförseln av näringsämnen till recipienterna. Härjedalens
kommun har valt att använda ytor som strategi för att klara
både hög och låg belastning med rimlig resursåtgång.
H
ärjedalen är ett mycket pop­
ulärt turistområde, framför
allt vintertid. Under vinter­
säsongen ökar också belastningen på
avloppsreningsanläggningarna kraftigt
och kan på vissa ställen ligga så högt
som cirka 95 procent, mot 5 procent
när turistsäsongen är över. Att försöka
anpassa ett konventionellt renings­
verk för att klara av maxbelastningen
och samtidigt få det att fungera på ett
tillfredsställande sätt under lågsäsong
är mycket svårt. Därför började man
redan på 1970-talet att fundera i alter­
nativa banor kring hur kommunens
vatten kunde renas på ett ”naturnära”
sätt. Valet föll på att försöka vida­
reutveckla tidigare använda renings­
metoder som biodammar med olika
tekniker för fällning av avloppsslam­
met.
Solen motor för
biologisk rening
Biodammar fungerar så att avlopps­
vattnet samlas i stora dammar och
reningen sker huvudsakligen på biolo­
12
ljusnan-voxnan 2014
gisk väg med solen som motor. Men
processen är mindre effektiv på vintern
då solljuset inte räcker till. Istället till­
lämpas en teknik med så kallad ”fälln­
ing” där avloppsvattnet först behandlas
med en kemikalie som får partiklarna i
vattnet att flocka sig och sedimentera i
stora dammar. Det näringsrika slammet
byggs på långsamt och det kan ta flera
år innan det är dags att avlägsna det.
Då grävs eller pumpas det ur dammen,
torkas och tas om hand på olika sätt.
Materialet kan exempelvis användas
som jordförbättring.
Störst i landet
Idag finns det flera stora fällningsdam­
mar i Härjedalen och de är bland de
största i sitt slag i Sverige. De största
är dimensionerade för upp emot 6000
personer och finns i Tänndalen och
Funäsdalen.
Under 2013 startades ett projekt
för fortsatt kunskapsutveckling kring
tekniken med fällningsdammar i bland
annat Härjedalens och Örnsköldsviks
kommuner, som båda har flera dammar.
Snart 40 års erfarenheter av driften
av fällningsdammar är så positiva att
tekniken bör leva vidare och utvecklas.
Ljusnan har också mått väl av denna
lösning som bidragit till att minska de
kommunala fosforutsläppen med 90
procent sedan 1970-talet.
Väldigt lite påverkan
i vattendragen
Flera provpunkter i förbundets recipi­
entkontrollprogram ligger i Härjedalen
för att följa upp statusen i de vatten
där det finns avloppsutsläpp.
De vattendrag som tar emot det
renade avloppsvattnet i Härjedalen har
helt andra förutsättningar än de som
finns i de södra delarna av avrinnings­
området. Det är betydligt mer närings­
fattiga jordar i norr vilket gör att den
naturliga belastningen av närsalter
i dessa vattendrag är mycket lägre
än de i söder, som lättare drabbas av
övergödning.
En konsekvens i de näringsfattig­a
miljöerna är att ökade halter av
närings­ämnen märks ännu tydligare
Foto: Härjedalens kommun
Foto: Shutterstock
Dammarna i Tänndalen, Härjedalen. De
stora öppna vattenytorna är inte helt utan
skönhetsvärde, uppgiften till trots.
som en påverkan på recipienten. Men
vid provpunkterna i vattendragen, som
tar emot utsläppsvatten från Härje­
dalens avloppsreningsanläggningar, till
exempel Vemån och Tännån är skill­
naderna mycket små mellan vattnet
uppströms och nedströms reningen.
Fler dammar i Härjedalen
I Härjedalen planeras nu för ytterligare
turistområden med fällningsdammar
som avloppslösningar. I Skorvdalen
dimensioneras för cirka 7000 personer
vid toppbelastning och där kommer
erfarenheter från det näraliggande
dammsystemet i Björnrike till nytta.
Fällningsdammar i världen
Internationellt har inte fällningsdam­
mar fått något massivt genomslag,
jämfört med till exempel biodammar,
men på några håll används de med
framgång. De tydligaste fördelarna
finns där vintrarna är kyliga, tillgången
på stora ytor är god och där enkel och
stabil drift är viktig. I Kanada finns
dammar, men recipienterna där har så
Så fungerar fällningsdammar
En reningsprocess i en fällningsdamm består av tre huvuddelar:
1. Förbehandling av inkommande avloppsvatten innebär att det ”grova” materialet
avskiljs. Förbehandlingen används också för att jämna ut vattenflödet då man ofta
använder sig av en stor försedimenteringsdamm i samband med detta steg.
2. Fällning. En fällningskemikalie, ofta släckt kalk eller aluminiumsulfat, tillsätts som
innehåller positivt laddade joner som neutraliserar de negativa laddningarna som
finns på ytan av de små avloppspartiklarna. När partiklarnas laddning blir neutrala
flockar de sig, och sedimenterar då lättare till ett slam och blir.
3. Sedimenteringsprocess. Avloppsvattnet med fällningskemikalie hålls nu kvar under 4-5 dygn i stora sedimenteringsbassänger. Detta för att partiklarna ska få den tid
de behöver för att hinna sjunka undan innan vattnet går vidare ut i recipienten. Till
partiklarna binds bland annat partikulärt fosfor som då renast bort från vattnet. Övrig
fosfor som är löst i vattnet (fosfat PO4), fälls i ett ytterligare steg som ett salt med då
t.ex. aluminium.
Dosering av fällningskemikalie
Försedimenteringsdamm
Sedimenteringsdamm
ljusnan-voxnan 2014
13
Foto: Härjedalens kommun
Näringsämnen
45
900
Kväve och fosfor i sjöar, 2013
40
800
totalfosfor, µg/l
35
700
30
600
25
500
Totalkväve
20
Totalfosfor
400
200
5
100
0
0
j ojämna flöden att man magasinerar
14
ljusnan-voxnan 2014
k Medelhalterna för 2013 av totalfosfor och totalkväve i sjöarnas ytvatten. De högsta
näringshalterna återfinns i samma sjöar som tidigare, där Östersjön, Florsjön, Bodasjön
och Västersjön har påtagligt högre halter än övriga.
80
1200
Kväve och fosfor i vattendrag, 2013
70
1000
totalfosfor, µg/l
60
800
50
600
40
30
Totalkväve
20
400
Totalfosfor
10
200
0
Tä
ån
nn
Tä
nn
ån
,Ö
ste
rsj
ö
, u ns
pp
Lju str,
sn
ed
a
Lin l
Sö
se
H
l
ed
r-V
ev l
e
ike
Bo mån
n
,
rnf
or Upp
se
str
ns
,
kra
ftv
La
for .
se
n
Sv
eg
Ho
Jä
an
rvs
,V
ö
id
No
Flo
Ho
rrren
Ve
an
No
må
,u
pp
rrn,
s
Ve
u
må pps tr,
tr A
n,
ne
ds RV
tr A
RV
La
nd
afo
rs
Ve
Su
må
Le
nn
n,
Ne erst ån
ah
ds
o
Ve
t
må r, Bjö lm
rnr
Hä n, G
ike
liss
ssj
a
jöb
Lö
erg
tån ån,O
n
,N
ed nebe
str
, V rg
åg
bro
Sö
F
lor
de
ån
rha
mn
sån
Fä
rge
riå
n
0
k Medelhalterna för 2013 av totalfosfor och totalkväve i vattendrag. Provpunkterna i
Tännån och Vemån uppströms och nedströms reningsanläggningarna visar på obetydliga skillnader. Precis som tidigare år återfinns höga halterna av näringsämnen främst
i de södra delarna av Ljusnans avrinningsområde där markerna är naturligt bördigare
och andelen jordbruk därmed också är högre (Läs mer i Ljusnan-Voxnan 2013).
totalkväve µg/l
avloppsvattnet, renar det och sedasn
släpper ut det i samband med vårflod
eller höstregn. Dammarna behöver
därför kunna ta emot stora volymer
vatten och blir då betydligt djupare än
vad som är fallet i de nordiska län­
derna.
Norge, Finland och Estland har
också fällningsdammar, men tekniken
är inte särskilt expansiv där.
Även i Brasilien och Mexico har
fällningsdammar introducerats i
samverkan med det välrenommerade
universitetet Massachussets Institute
of Technology, MIT, i Boston. Teknik­
ens resurssnålhet med direktfällning,
det vill säga ett behandlingssteg med
kemisk fällning av endast grovbehand­
lat avloppsvatten i betongbassänger
används även i stora reningsverk, till
exempel i Hongkong och San Diego.
Va
rp
Vä
ste
rsj
Br
ön
än
-V
äx
stj
Or
då
sjö
n
bo
å
n
Flä
en
sta
-G
ull
sjö
ha
Va
mm n
rpe
are
Be
nrgv
Ba
n
lde
ike
rsn
n,N
äs
or
rla
nd
sp
.
Sm
als
jön
Ma
rm
en
Vo
xsj
ö
Hä
n
rje
åsj
ön
Lo
Be
fss
rgv
jön
ike
n,
Sib
o
Be
Ky
rgv
rks
ike
jön
n,
Bjö
rnä
s
Va
U
llu
rpe
n
nge
Hä
n
gg
Vä
es
ste
tav
rsj
ön
,L
eå
n
Bo
da
sjö
n
Flo
rsj
ö
n
Ös
ter
sjö
n
300
10
ärn
15
totalkväve µg/l
– Det finns många fördelar med tekniken
med fällningsdammar, ekonomiska,
energimässiga och arbetsmiljönmäs­
siga. Det är viktigt för kommunen att vi
kan jobba vidare på det här sättet. För att
möta de nya krav som gäller för biolo­
gisk rening och slambehandling jobbar
vi på att utveckla reningsmetoderna,
säger Christer Hedström, VA-ingenjör på
Härjedalens kommun, som var med och
utvecklade Härjedalens reningstekniker
redan på 1970-talet.
Fällingsdammar i Funäsdalen. De
långa “armarna” bildar en slags
labyrint som förlänger vattnets
uppehållstid i dammen.
Biologi och kemi ger
säkrare svar tillsammans
I förbundets undersökningar tas prover av både vattnets bio­
logi – till exempel bottenfauna, och kemi – till exempel närings­
ämnen. Många gånger ger resultaten från båda provtagningarna
likartade svar på hur vattnet mår, men inte alltid. På senare år
har provtagningarna av biologin fått allt större betydelse.
I
av sjöar och vattendrag utifrån EU:s
vatten­direktiv.
Om de biologiska parametrarna
ger klassningen ”dålig status” blir den
sammanlagda statusklassningen för
vattnet dålig, oavsett om vattenkemin
ger ”god” eller ”dålig status”. Men om
förhållandet är det motsatta, det vill
programmet för den samordnade
recipientkontrollen ingår flera
biologiska undersökningar, exem­
pelvis provtagning av bottenfauna och
kiselalger. Basen är fortfarande analy­
ser av vattenkemin1, men resultaten
från de biologiska undersökningarna
viktas hårdare vid statusklassningar
säga att biologin bedöms som dålig
kan vattenkemin aldrig höja statusen
mera än till ”måttlig”.
Biologi och kemi samspelar
Resultaten av de biologiska under­
sökningarna beror givetvis av vattnets
kemi. I vatten med exempelvis höga
halter näringsämnen, vilket kan leda
till syre­brist, förändras bottenfauna­n.
Arter som klarar syrefattiga miljöer
bättre blir vanligare, medan de som
kräver mer syre minskar. Iblan­d finns
det andra faktorer som påverkar
vattnets biologi, till exempel kon­
Foto: Medins Biologi AB
Foto: Daniel Rickström
Provtagning av
vattenkemi i Tännån.
Skorv eller ishavsgråsugga, är en ishavsrelikt som
förekom på flera av de undersökta bottenfauna­
stationerna 2013 vid kusten. Den kan bli 7 centi­
meter lång och lever på botten där den äter andra
mindre smådjur och as. Skorven blir i sin tur föda
för många fiskar. Ett av flera folkliga, lokala namn
för ishavsgråsuggan är ”spånakärring”.
ljusnan-voxnan 2014
15
Kiselalger – indikatorer för statusklassning
Kiselalgsindex
Statusklassningen sker med hjälp av kiselalgsindexet IPS, som visar graden av påverkan
på kiselalger av näringsämnen och lättnedbrytbara organiska föroreningar i ett vattendrag. Som stöd till statusklassningen kan man studera andelen näringskrävande (TDI)
och föroreningstoleranta (%PT) kiselalger.
Klass Status
IPS-index
%PT
(1–20)
Försurningen klassas med ACID
Referensvärde*
19,6
Surhetsindexet ACID visar vilken pH-status
1
Hög
17,5
< 10
som vattendraget har. Det är framför allt
2
God
14,5 –
< 10
framtaget för att bedöma surheten i vatten17,5
drag med pH lägre än 7.
3
Måttlig
11 – 14,5
< 20
4
Otillfreds­
8 – 11
20 – 40
* Referensvärdet motsvarar opåverkade förhålställande
landen. I hela Sverige gäller samma referens5
Dålig
<8
> 40
värde för kiselalager.
vad biologin kräver för att ge en tydlig
bild av förhållandena i vattnet.
Däremot är det relativt enkelt att
utvärdera varje resultat man får från
vattenkemin. En uppmätt halt jämförs
med exempelvis referensvärden eller
gränsvärden. Därefter är det enkelt
att avgöra om halten ligger över eller
under något av dessa värden.
De biologiska undersöknin­
garna kräver mer arbete både vid
provtagning, analys och utvärdering,
vilket gör dem mera kostsamma.
kurren­s mellan arter, predation (dvs.
att en art äter upp en annan) m.m.
Dessa samspel i vattnet kan vara dåligt
undersökta och det är ibland svårt att
säkert veta vad påverkan består i.
Vattenkemin ger en ögonblicks­
bild av vattenkvaliteten, ofta kopp­
lad till vattenföringen, dvs. om det
är höga eller låga vattenflöden vid
provtagningstillfället. Det gör att
det kan vara svårt att uttala sig om
recipien­tens generella status från en­
staka provtagningar. Det krävs längre
tidsserier med flera provtagningar än
16
ljusnan-voxnan 2014
Foto: Medins Biologi AB
Rossithidium pusillum är en art som
trivs i näringsfattiga vatten och
förekom på båda lokalerna i LjusnanVoxnan 2013.
Prioritering nödvändig
De två undersökningstyperna kom­
pletterar varandra väl, men det är
värt att fundera på vad som är bäst
i framtiden. Givetvis är det bäst att
provta både vattenkemi och biologiska
parametrar på alla ställen, men det
blir dyrt i längden. Istället kan det vara
bättre att prioritera och titta på vilka
historiska underlag som finns. Har vi
ett vattendrag med 20 år gamla tids­
serier som säger att vattenkemin med
marginal är klassad som god, behövs
knappast komplettering av biologiska
undersökningar. Däremot kan biologis­
ka undersökningar behövas i sjöar och
vattendrag där resultaten från vatten­
kemianalyserna inte är lika tydliga.
Foto: Daniel Rickström
Kiselalger är en så kallad påväxtalg som sitter fast på eller lever i direkt anslutning till
olika substrat, t.ex. stenar och vattenväxter i sjöar och vattendrag. De är oerhört små (5
µm till 50 µm) och kan endast studeras på nära håll i mikroskop. De flesta kiselalger har
specifika krav på sin levnadsmiljö är därför mycket bra indikatorer på vattenkvalitén. Små
förändringar kan göra att vissa arter ökar i antal, medan andra försvinner.
Bottenfaunastationen vid Linsell. Botten­
faunan används bland annat för att försöka
bedöma hur vattenregleringen påverkar
antal arter och artsammansättningen av
botten­djuren.
Kiselalgerna i Norr-Vemån
I det nuvarande kontrollprogrammet
undersöks endast kiselalger vid två
stationer i Norr-Vemån, Härjedalen.
Provpunkterna (station 9005 och
9010) ligger uppströms och nedströms
utsläppet från avloppreningsanläggnin­
gen i Vemdalsskalet.
Resultatet från 2013 visade att
IPS-indexet som används blev klass 1,
motsvarande hög status (se fakta). Det
gäller vid båda stationerna och kisel­
algerna svar på belastning av närings­
ämnen och organiskt material. Försurn­
ingsindexet ACID visar på nära neutrala
förhållanden vid den övre stationen och
alkaliska (= god buffrande förmåga
mot försurning) vid den nedre.
Undersökningarna av vattenkemin
från dessa stationer visar också på
samma goda vattenkvalitet som kiselalgerna. Här ger alltså de biologiska och
vattenkemiska analyserna samma svar.
Bottenfaunan i Ljusnan
I förbundets kontrollprogram ingår
sedan 2012 årliga undersökningar av
bottenfauna vid provtagningsstationen
vid Linsell i Ljusnan. Bottenfauna är
ryggradslösa djur, exempelvis insek­
ter, fåborstmaskar, iglar, virvelmaskar,
snäckor, musslor och kräftdjur, som
lever på eller i bottnar i vattenmiljöer.
K422
K348
Ljusne
K402
K353
K401
K403 Ljusnefjärden
Vallvik
400
40
200
20
1000
K342
K348
K351
K421
K422
Ljusnefjärden
K398
provtagning
bottenfauna
Antalet släkten och arter vid 2013
års undersökning var högt. Totalt
hittades 42 olika arter vid lokalen,
varav sex är ovanliga. Detta bidrog
till bedömningen ”mycket höga
naturvärden”. En av dessa arter är den
mycket syrekrävande och försurning­
skänsliga nattsländan Ceratopsyche
nevae, som är en bra indikatorart för
låga halter av näringsämnen. Lokalen
bedömdes därför ha hög status när det
gäller näringsämnen och likt tidigare
år bedömdes den som nära neutral när
det gäller försurningsindex.
Resultaten från undersökningarna
år 2012 visade att bottenfaunan till
viss del påverkas av att vattnen är
reglerade. Påverkan bedöms med
hjälp av ett speciellt index. År 2013
var resultaten bättre med bland annat
fler arter, vilket bidrog till att statusen
bedömdes som hög även när hänsyn
togs till att Ljusnan är reglerad här.
Resultaten från vattenkemin vid
Linsell ger även den hög status för
näringspåverkan och försurningsgrad.
Medelvärdet för totalfosfor 2013 var
7 µg/l och med ett pH på 7,3, vilket
är mycket bra förhållanden. Även
här stämmer alltså resultatet mellan
biologin och vattenkemin överens.
800
80
600
60
400
40
200
20
0
K401 K402 K403 K404 K420
0
100
400
80
300
60
200
40
100
20
0
100
Sandarnesfjärden
2000
K340 K344
K346 K352
Vallviksfjärden
120
100
1500
80
1000
60
40
500
0
0
K353
biomassa (g/m2)
K408
500
0
K409
Vallviksfjärden
EKOLOGISK STATUS
hög status
god status
måttlig status
otillfredsställande status
dålig status
60
biomassa (g/m2)
K407
80
600
0
K404
K420
K406
800
100
individtäthet
biomassa
individtäthet (ind/m2)
K346
Söderhamnsfjärden
biomassa (g/m2)
K340
1000
biomassa (g/m2)
K352
Sandarnesfjärden
individtäthet (ind/m2)
K344
bottenfauna vid kusten
bottenfauna
status 2013
K342
K421
K351
individtäthet (ind/m2)
Söderhamnsfjärden
individtäthet (ind/m2)
SÖDERHAMN
20
K398 K406 K407 K408 K409
0
i k Bottenfauna vid kuststationerna. OBS, notera att skalorna är olika. Kartan visar sammanvägd statusklassning med hjälp av BQI2 ekologisk kvalitetskvot3 och expertbedömning.
Bottenfaunan i kustvattnen
Vid 2013 års undersökning av botten­
fauna längs Gävleborgskusten påträf­
fades djur vid alla 20 stationer i de fyra
fjärdarna. Totalt hittades tio olika arter
och antalet individer var ”måttligt hög”
till ”hög”. Som lägst hittades 218 djur
per kvadratmeter (Sandarnesfjärden),
och som mest 1206 stycken (Vallviks­
fjärden).
Statusklassningen mellan fjärdarna
varierade. Längst söderut, i det under­
sökta området i Vallviksfjärden, en bit
ut från kusten, var förhållandena bäst
och statusklassningen blev god. Här
påträffades flest arter som är käns­
liga för låga syrehalter. Stationerna
i Ljusnefjärden ligger mer kustnära
och bottenfaunan här är troligtvis mer
påverkad av utsläpp från land. I detta
område blev statusen måttlig.
Längre norrut, i Söderhamnsfjärden
klassades statusen som otillfredsstäl­
lande, och i Sandarnesfjärden som
ligger längre ut från land klassades den
som dålig. Här var andelen individer
av arter som är känsliga för låga syre­
halter lägst.
Sedan undersökningarna inleddes
2003 har en av de största förändringar­
na i artsammansättning varit minskad
förekomst av vitmärla, Monoporeia
affinis. Vitmärlan anses särskilt känslig
för syrebrist, höjda temperaturer och
miljögifter
Resultaten från övrig regional
provtagning i Söderhamns kustom­
råde visar också på en minskning
av vitmärla. Detta gäller även för
referens/trend­områdena, så kallade
”opåverkade områden” som ligger
i Gavviksfjärden och Skärsåfjärden.
Anledningen till att det finns så få vit­
märlor kan vara den höga belastningen
av näringsämnen och organiskt mate­
rial, låga syrehalter, naturlig säsongs­
variation eller möjligen konkurrens
från andra arter. Vitmärlan rör om i de
översta sedimentlagren på bottnen och
är därför viktig för syresättningen där.
Eftersom den har minskat finns det
utrymme för andra arter att ta över
dess roll, till exempel fjädermyggor
och havsborstmaskar.
Syre och närsalter vid
kusten säger samma sak
Även undersökningar av syrehalten
bekräftar att förhållandena är sämre i
de norra delarna av kustområdet. Här
är halterna av näringsämnen i vattnet
högre och därmed gynnas även den
biologiska produktionen, till exempel
tillväxten av alger. När dessa sedan
bryts ned krävs syre och vattnets syre­
halt sjunker.
ljusnan-voxnan 2014
17
Vattenkemi vid kusten
16
syrehalt mg (O2/l)
14
Syre
12
10
8
6
4
Sandarnesfjärden
Vallviksfjärden
2
0
februari
Söderhamnsfjärden (yttre)
Ljusnefjärden
mars
Söderhamnsfjärden (inre)
juni
juli
augusti
k Syrehalter i fjärdarna vid kusten. En syrehalt under 3,5 mg/l räknas som syrgasbrist
och kan påverka exempelvis bottenfaunan negativt, lägre än 2,1 mg/l är gränsen för
akut påverkan. Resultaten här ligger betydligt över dessa nivåer.
70
totalfosfor (µg/l)
60
Totalfosfor
50
40
30
20
10
0
1975
1980
1985
1990
1995
2000
2005
2010
k Medelhalten totalfosfor i ytvattnet.
1600
totalkväve (µg/l)
1400
Totalkväve
1200
1000
800
600
400
200
0
1980
1985
1990
1995
2000
2005
2010
k Medelhalten totalkväve i ytvattnet.
De högsta halterna av närings­ämnen
finns i den innersta delen av Söder­
hamnsfjärden och näst högst halter
uppmättes längre ut i samma fjärd.
Lägst är halterna i Vallviksfjärden och
Ljusnefjärden.
De varierande resultaten i fjärdarna
beror till stor del på deras olika karak­
tär. Söderhamnsfjärden är lång och
smal och påverkas kraftigt från både
Söderhamnsån, Lötån och av utsläpp
från Granskärs reningsverk. Det gör att
vattenkvaliteten i fjärdens inre delar
är högst påtagligt påverkade av detta,
vilket även bekräftas av växtplankton­
undersökningen.
Även vid provstationerna i Ljusneoch Vallviksfjärden finns några punkt­
källor, som industrierna Vallviks Bruk
och Arizona Chemical, men här är
fjärdarna betydligt djupare och vat­
tenomsättningen bättre. Fjärdarna
påverkas visserligen av det stora utlop­
pet från Ljusnan, men Ljusnans vatten
innehåller betydligt mindre näringsäm­
nen och partiklar än sötvattensutflöde­
na i Söderhamnsfjärden och klassas
som näringsfattigt. Det innebär att det
stora flödet från älven inte belastar
Ljusne- och Vallviksfjärden på samma
sätt som tillrinnande vattendrag gör i
Söderhamnsfjärden.
Resultatet från undersökningarna
av bottenfauna visade ju att de södra
delarna i kustområdet bedöms har
bättre status än de norra, vilket även
stämmer för vattenkemin.
Siktdjupet varierar
Medelsiktdjupet varierar också längs
olika delar av kusten. Söderhamns­
fjärdens innersta delar har sämst sikt­
djup och här leder sedan en gradient
utåt med bättre siktdjup ju längre ut
man kommer. Utanför Ljusne och Vall­
vik påverkas de djupa, öppna fjärdarna
inte lika lätt av olika utsläpp och därför
blir siktdjupet bättre här.
9
8
Siktdjup
siktdjup (m)
7
6
5
4
3
2
1
0
1975
1980
1985
1990
1995
k Siktdjupet i fjärdarna. Vallviksfjärden och
Ljusnefjärden har ända sedan mätningarna
började haft bäst siktdjup och Söderhamnsfjärdens inre del har, med ett undantag, haft
sämst siktdjup.
2000
2005
2010
Sandarnesfjärden
Söderhamnsfjärden (yttre)
Söderhamnsfjärden (inre)
Vallviksfjärden
Ljusnefjärden
Växtplankton
i Söderhamnsfjärden
Sandarnesfjärden
Växtplankton
analyseras tre gånger
Söderhamnsfjärden (yttre)
under
sommaren(inre)
i prover från den
Söderhamnsfjärden
Vallviksfjärden
innersta
delen av Söderhamnsfjärden
Ljusnefjärden
18
ljusnan-voxnan 2014
Växtplankton
klorofyll och biovolym / halt och statusklassning 2013
Biovolym autotrofa
och mixotrofa växtplankton (mm3/l)
Halt
Status
Klorofyll (µg/l)
Halt
Sammavägd status övergödning
Status
juni
1,01
otillfreds.
15
dålig
juli
3,27
dålig
8,2
otillfreds.
augusti
0,68
måttlig
11
dålig
Foto: Medins Biologi AB
Månad
otillfredsställande
Autotrofa och mixotrofa växtplankton
Växtplankton är mikroorganismer som räknas till alger. I Östersjön känner man till
ungefär tvåtusen växtplanktonarter. Planktonalgerna är till största delen autotrofa,
det vill säga de kan med hjälp av solljus själva tillverka näringen de behöver för att
överleva. De bildar havsekosystemets första ”produktionssteg” och är också bland de
viktigaste organismerna för jordatmosfärens syrebalans, tack vare deras förmåga att
producera syre och binda koldioxid.
Mixotrofa algarter kan utöver att använda fotosyntes för att få energi också få det
genom att aktivt äta både växter och till och med djur. Det är alltså växtplankton som
kan fungera både som växt och djur.
(station K338). Denna station är den av
kuststationerna som är allra tydligast
påverkad av näringsämnen, vilket syns
i de vattenkemiska undersökningarna.
Resultatet från växtplanktonunder­
sökningen 2013 ger en otillfredsstäl­
lande status. Statusen bedöms utifrån
mängden autotrofa och mixotrofa
växtplankton och mängden klorofyll.
Alltså så syns även här en respons i
biologin utifrån de förutsättningar som
vattenkemin ger och statusklassningen
blir också lika.
vattenkemin. Men vet man genom
undersökningar av vattnets kvalitet att
det till exempel är höga halter närings­
ämnen i en viss sjö så går det att
koppla ihop resultaten från kemin med
biologin. Säkerheten i statusklassnin­
garna och expertbedömningarna blir
då betydligt bättre. Undersökningarna
som gjorts under 2013 visar i stort sett
liknande resultat för både biologi och
kemi. Där det är bra vattenkemiska
förhållanden är det även bra biologiska
förhållanden.
Båda behövs
Lätips & Noter
Det finns både för- och nackdelar med
vattenkemiska respektive biologiska
undersökningar. Djur och växter styrs
ju av fysiska och kemiska förhållanden
som råder i vattnet. Samtidigt kan allt
som lever påverkas av annat som vi
vet mindre om, som tidigare nämnts
till exempel konkurrens från andra
arter eller att de äts upp av rovdjur
osv. Det kan vara svårt att veta vad
som påverkar mest, speciellt om man
inte känner till hur det står till med
Fördjupningsrapport på www.lvvf.se.
k I provtagningen under augusti upp­
täcktes en ovanligt stor mängd växt­
plankton, så kallade ciliater, som normalt
inte ingår i analyserna. Ciliaterna har
inte tidigare hittats i växtplanktonprov
från området och artbestämdes inte,
men de hade långa cilier som exempelvis
släktet Euplotes, som främst lever i dam­
mar. Troligtvis har den spolats med ut vid
ett högvattenflöde från någon näralig­
gande damm eller våtmark strax innan
provtagningen. Samma dag som provet
togs var nämligen vattnet i Söderhamn­
sån kraftigt brunfärgat och den vatten­
kemiska analysen visade på ett grumligt
vatten. Ciliaten antas inte vara något
problem i fjärden.
1. Vattenkemiska undersökningar tar reda på
halter av närsalter, syre, organiskt material, m.m.
2. BQI – Benthic Quality Index är ett index
baserat på antalet nyckelarter eller nyckel­
grupper med varierande tolerans för olika
närings- och syrehalter. Höga värden anger
att arter som behöver rent vatten och höga
syrehalter dominerar.
3. Ekologisk kvalitetskvot: BQI index divide­
rat med ett referensvärde. Referensvärden och
klassgränser varierar beroende av vilken re­
gion som undersökningen är utförd i. Ju högre
värde på EK-kvoten, desto bättre klassning.
ljusnan-voxnan 2014
19
Låga metallhalter
i våra vatten
O
fta undersöker man sedi­
ment för att ta reda på vilka
metaller som finns i vattnets
ekosystem Sedimentet i en sjö består
nämligen av material som transporter­
ats från avrinningsområdet och mate­
rial som producerats i vattnet. Mate­
rialet sedimenterar kontinuerligt och
ger därför en relativt god bild av både
nuvarande och tidigare påverkan av
vattensystemet. Hur mycket material
som tillförs en sjö, och var det sedan
sedimenterar, beror på strömmar och
flöden genom sjön.
Metaller förekommer naturligt i miljön men vi människor har
också bidragit till att de sprids i ekosystemen. Vissa metaller
som järn och magnesium är livsnödvändiga, medan andra,
exempelvis en del tungmetaller, är giftiga för allt levande. I vårt
avrinningsområde provtas metaller med jämna mellanrum. I
sediment sker provtagning vart sjätte år och i vissa sjöar och
vattendrag varje år. Resultaten visar glädjande nog generellt på
låga eller mycket låga halter.
Metaller provtas i både sjöar och vatten­drag,
men olika ofta. Generellt sett är halterna låga
i avrinningsområdet. På bilden Ljusnedal, en
provtagningspunkt för bland annat metaller.
20
ljusnan-voxnan 2014
Foto: Daniel Rickström
Långsam sedimentation
I förbundets nuvarande kontrollpro­
gram ingår en sedimentundersökning
vid sex stationer i sjöar vart sjätte år
i ytsedimentet, 0–1 cm. I de mindre
näringsrika vatten som är vanliga i vårt
avrinningsområde är produktionen av
organiskt material förhållandevis låg,
vilket innebär att sediment avsätts rela­
tivt långsamt med cirka 1 mm per år.
Därför behövs inte årliga undersöknin­
gar för att visa förändringar.
I avrinningsområdet har det tidig­
are funnits mer industrier än vad det
gör idag Den minskade industriella
verksamheten har bidragit till att vat­
tenkvaliteten gradvis förbättrats. De
halter som vi idag mäter i vatten och
ytsediment är främst en återspegling
av nutiden. Gamla mer omfattande
utsläpp ligger djupare i sjösedimenten.
Allt eftersom dessa täcks över med nytt
Foto: Alcontrol
Metaller i ytsediment
Metaller i Sjösediment 2012, ytsediment (µg/kg torrsubstans)
Station
koppar
zink
kadmium
bly
krom
nickel
arsenik
Häggestavågen, Varpen
20
190
0,82
31
Baldersnäs, Varpen
23
170
0,57
17
Gullholmen, Varpen
7,9
84
0,31
Björnäsudden, Bergviken
27
260
0,78
Norrlandsporten, Bergviken
55
330
0,98
Voxsjön, centralt i sjön
18
160
0,57
kvicksilver
28
15
10
0,15
25
12
4
0,22
5,9
15
4,7
1,8
0,05
41
39
23
11
0,23
23
37
24
4,5
0,15
23
29
16
14
0,10
k Tabell 1. Metallhalter i sjöars ytsediment i Ljusnan-Voxnans avrinningsområde. Haltbedömning enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder1 för de metaller som finns med där.
Sedimentpropp tagen vid Bergviken.
Metaller i Sjösediment v/s bakgrundshalten 2012, ytsediment (kvot)
Station
Häggestavågen, Varpen
koppar
zink
kadmium
bly
krom
nickel
kvicksilver
1,3
1,9
2,7
6,2
1,9
1,5
1,9
Baldersnäs, Varpen
1,5
1,7
1,9
3,4
1,7
1,2
2,8
Gullholmen, Varpen
0,5
0,8
1,0
1,2
1,0
0,5
0,7
Björnäsudden, Bergviken
1,8
2,6
2,6
8,2
2,6
0,1
2,9
Norrlandsporten, Bergviken
3,7
3,3
3,3
4,6
2,5
0,1
1,9
Voxsjön, centralt i sjön
1,2
1,6
1,9
4,6
1,9
0,1
1,2
k Tabell 2. Metaller i sjöars ytsediment i Ljusnan-Voxnans avrinningsområde. Hur mycket
halterna beräknas variera jämfört med den naturliga bakgrundshalten anges med en kvot.
Halter i ytsediment (0-1 cm) i augusti år 2012 har
dividerats med en ”naturlig bak­grundshalt”.2
Här är det kvoten som ger föroreningsgraden.
Metaller i miljön
friskare sediment förbättras skyddet
som hindrar dessa miljögifter att läcka
ut i vattnet.
Låga halter i sedimenten
Den senaste provtagningen av metaller
i sediment gjordes år 2012. Den visade
på mycket låga, låga eller måttliga
halter av metaller (tabell 1).
För att bedöma hur stor påverkan är
kan man använda sig av uppmätta hal­
ter som jämförs både med beräknade
lokala bakgrundsvärden samt en
”naturlig bakgrundshalt”. En naturlig
bakgrundshalt är ett beräknat referens­
värde som ska spegla halten i miljön
innan mänsklig påverkan. Då kan man
se att även om halterna av till exem­
pel bly ofta är mycket låga, ändå visar
en tydlig förorening jämfört med den
naturliga bakgrundshalten (tabell 2).
Analyser av bly djupare ned i
svenska sjösediment har visat att det
atmosfäriska nedfallet av bly var större
än den naturliga bakgrundsnivån
redan för över 2600 år sedan. Innan
BEDÖMNING
mycket låga halter ingen/obetydlig förorening
låga halter liten förorening
måttligt höga halter tydlig förorening
höga halter stor förorening
mycket höga halter mycket stor förorening
Gränser för avvikelse/förorening anges i Naturvårdsverkets
bakgrundsrapport (Rapport 4920) tabell 17.
Metaller finns naturligt i låga halter i sötvatten. I sediment och organismer är halterna
högre genom en naturlig anrikning, de ansamlas i sediment och tas upp via föda, och
flera av metallerna är livsnödvändiga för både växter och djur.
Den naturliga bakgrundshalten av metaller varierar beroende på berggrund och
jordarter i tillrinningsområdet för sjön eller vattendraget. Vattnets surhet och innehåll
av organiskt material m.m. påverkar också metallhalterna. Det innebär att halterna kan
variera mycket redan under naturliga förhållanden. Metaller kan inte förstöras eller
brytas ned i naturen
Men de används av människan i alla möjliga sammanhang, vilket gör att de många
gånger hamnar i vattnet där de ger onormalt höga halter, som kan vara skadliga för
växter och djur.
Varifrån kommer metallerna?
Metaller tillförs våra sjöar och vattendrag både genom diffusa källor och punktkällor,
exempelvis:
• läckage från jordbruks- och skogsmark
• atmosfäriskt nedfall
• industrier och hushåll
• dagvatten
• kommunala avloppsreningsverk
• gamla deponier (en troligtvis stor, men svåruppskattad källa).
• gruvverksamheter
Giftiga tungmetaller
En tungmetall är en metall med en större täthet än 5 g/cm3. Flera tungmetaller såsom
koppar, zink och krom har en nödvändig funktion i levande organismer medan giftiga
tungmetaller som bly, kadmium, kvicksilver3 och arsenik är skadliga för växter och djur
redan i mycket låga koncentrationer.
Skador av höga metallhalter uppträder ofta först hos organismer långt ned i näringsväven, exempelvis hos växt- och djurplankton. Många tungmetaller ackumuleras uppåt
i näringskedjan med allt högre koncentrationer och kan till exempel påverka fiskars
fortplantning och utvecklingen av yngelstadierna.
Skador på levande organismer kan uppstå både vid långtidsexponering och vid akut
höga halter, halter. Långtidsexponering av kadmium kan ge skador på lever och skelett,
bly och kvicksilver kan ge hjärnskador, listan kan göras lång.
ljusnan-voxnan 2014
21
Metaller i ytvatten
Metaller i sjöar 2012–2013, ytvatten (µg/l)
koppar
zink
kadmium
bly
krom
nickel
arsenik
Bergviken, Björnäsudden
Station
0,70
2,7
<0,01
0,15
0,30
0,46
0,24
Varpen-Baldersnäs
0,54
1,8
<0,01
0,12
0,25
0,24
0,18
Varpen-Gullholmen
0,67
2,4
<0,01
0,14
0,21
0,22
0,16
Varpen-Häggestav
1,7
5,0
0,011
0,41
0,53
0,88
0,34
Östersjön
1,1
4,8
<0,01
0,16
0,27
0,46
2,9
BEDÖMNING
mycket låga halter
låga halter
måttligt höga halter
höga halter
mycket höga halter
i Tabell 3. De högsta metallhalterna i
områdets sjöar är i allmänhet ändå mycket
låga eller låga.
Uppskattad bakgrundshalt för metaller i svenska sjöar µg/l (Naturvårdsverket 1999)
koppar
zink
kadmium
bly
krom
nickel
arsenik
0,3
1
0,005
0,05
0,05
0,2
0,2
Metaller i vattendrag 2012–2013, ytvatten (µg/l)
Station
Ljusnedal
koppar
zink
kadmium
bly
krom
nickel
arsenik
1,1
3,5
<0,01
0,083
0,20
0,29
0,087
Linsell
0,91
1,6
<0,01
0,07
0,62
0,21
0,16
Sveg
0,32
8,6
<0,01
0,087
0,16
0,20
0,18
Laforsen
0,71
3,9
<0,01
0,089
0,19
<0,2
0,20
Bornforsens kraftv.
0,44
2,0
<0,01
0,13
0,19
0,28
0,63
Hoan, Vid Floren
0,33
11
<0,01
0,10
0,20
0,23
0,21
Sunnerstaholm
0,73
2,8
<0,01
0,15
0,35
0,41
0,55
Vemån, Glissjöberg
0,22
1,3
<0,01
0,087
0,19
0,26
0,17
i Tabell 4. Metallhalterna (högsta
uppmätta värden) i vattendragen är i
allmänhet mycket låga.
Uppskattad bakgrundshalt för metaller i svenska vattendrag µg/l (Naturvårdsverket 1999)
koppar
zink
kadmium
bly
krom
nickel
arsenik
1
3
0,003
0,2
0,5
0,5
0,2
metaller i vattendirektivet
Metaller och miljögifter delas in i två kategorier utifrån vilken påverkan de har på miljön:
Prioriterade ämnen 1 (urvall)A
Ämnen som har EU-gemensamma
miljökvalitetsnormer (gränsvärden),
dessa ämnen bestämmer den kemiska
statusen inom vattenförekomsten.
Klassgräns god status (μg/l)C
Bly
7,2
Kvicksilver
0,05
Nickel
20
Kadmium
0,08 vid < 50 mg CaCO3/lD
0,09 vid 50 – 100 mg CaCO3/l
0,15 vid 100 – 200 mg CaCO3/l
0,25 vid > 200 mg CaCO3/l
Särskilda förorenande ämnen 2 (urval)
B
Ämnen, utöver de prioriterade
ämnena, som släpps ut i betydande
mängd till vattnet och ska klassificeras
under ekologisk status i enlighet med
ramdirektivet för vatten.
Koppar
4
Krom
3
Zink
3 vid < 24 mg CaCO3/l
8 vid > 24 mg CaCO33l
A..Europaparlamentets och rådets direktiv om miljökvalitetsnormer inom vattenpolitikens område (2008/105/EG)
B. Naturvårdsverket (2008) Förslag till gränsvärden för särskilda förorenande ämnen. Rapport 5799.
C. Gränsvärdena är årsmedelvärden för den lösta delen metall i vatten (koncentrationen i den fas som erhållits
genom filtrering genom ett 0,45 μm filter).
D. Halten kalciumkarbonat (CaCO3) anger hur hårt vattnet är och hårdheten påverkar hur biologiskt tillgänglig
metallen blir.
22
ljusnan-voxnan 2014
i Tabellen visar gränsvärden för god status
för metaller i sjöar och vattendrag (ytvatten).
1800-talets industrialisering hade
blykoncentrationen i sediment i södra
Sverige ökat 10–30 gånger över bak­
grundsnivån på grund av luftnedfall.
Metaller i utvalda
sjöar och vattendrag
Sedan 2012 utförs även varje år
metallundersökningar i flera sjöar
och vattendrag i avrinningsområdet.
Tidigare har Naturvårdsverket tagit
fram jämförelsevärden för metallhalter
i vatten som underlag till bedömningar
av miljötillståndet. Men i och med EU:s
vattendirektiv har det även tillkom­
mit gränsvärden för tungmetaller som
anses påverka miljön så kraftigt att de
i sig kan dra ner statusen på vatten­
draget eller sjön. Det handlar om bly,
kvicksilver, nickel, kadmium, koppar,
krom och zink (se faktaruta).
Mycket låga halter i vatten
Analyserna av metaller i sjöar och vat­
tendrag från 2012 och 2013 visar att
halterna i ytvattnet vanligtvis är mycket
låga, och bara vid några få stationer
och tillfällen klassas halterna som låga
(se tabell 3 och 4). Jämför man med
de beräknade bakgrundsvärdena ser
man att halterna i vattendragen ofta
inte ens kommer upp i dessa värden
(tabell 4).
I sjöarna är däremot de högsta
uppmätta värdena vanligtvis något
högre än bakgrundsvärdena, men
fortfarande ofta mycket låga (tabell
3). Jämför man de högsta uppmätta
totalhalterna av metaller vid respek­
tive station under 2012 och 2013
(tabell 3 och 4) med gränsvärdena för
god status, som baserar sig på årsme­
delvärden för den lösta fraktionen av
metallen, så ser man att inte ens dessa
kommer nära gränsvärdena. Däremot
är halten zink förhöjd på några ställen.
Men i och med att det endast rör sig
om något enstaka resultat under året
är medelvärdena från provtagningen
betydligt lägre än gränsvärdena.
Sammantaget visar resultaten att
det vid förbundets provtagningsta­
tioner inte finns något ytvatten där
halterna av metaller är ett problem.
Undantag i Bollnäs
Halterna i sjöarnas bottenvatten ligger
vanligtvis på samma nivå som vid ytan,
men vid stationen i Östersjön (Boll­
näs) finns ett undantag med markant
förhöjda arsenikhalter, som högst
11 µg/l. Vid Östersjön låg tidigare
bland annat en fabrik som tillverkade
träfiberskivor och som hade sjön som
recipient. Därför har vattnets status
här också undersökts regelbundet. His­
toriska data har vid enstaka tillfällen
även visat på förhöjda halter av arsenik
i sjöns bottenvatten.
Lästips & noter
Sedimentundersökning i Ljusnan-Voxnan 2012.
Fördjupningsrapport www.lvvf.se
1. Haltbedömning för de metaller som finns
med i Naturvårdsverkets bedömningsgrunder
(Rapport 4913)
2. ”Naturlig bakgrundshalt” anges i
Naturvårdsverkets bedömningsgrunder (Rap­
port 4913) tabell 24.
3. Sverige har många områden med naturligt
höga bakgrundshalter av kvicksilver. Därför
bedöms att gränsvärdet i vattendirektivet för
halter i djurvävnad (20 µg/kg) överskrids i
samtliga svenska ytvattenförekomster. Detta
har gjort att Sverige har ett generellt undantag
från detta gränsvärde.
ljusnan-voxnan 2014
23
Samordnad recipientkontroll
Kontrollprogram Ljusnan-Voxnan
Provtagningspunkter
vattenkemi t.ex. närsalter, siktdjup,
suspenderat material, metaller, syrehalt
makroalger
FUNÄSDALEN
bottenfauna
kiselalger
sediment (provtogs 2012)
HEDE
s
Lju
n
na
SVEG
n
na
s
Lju
EDSBYN
Voxnan
BOLLNÄS
SÖDERHAMN
Den samordnade recipientkontrollen som förbundet ansvarar
för omfattas av två kontrollprogram, ett i södra Hälsingland
och ett i Härjedalen. Totalt finns 45 prov­stationer i avrinnings­
området, 24 i rinnande vatten och 21 i sjöar. Till det tillkommer
två stationer utanför avrinnings­området; Söderhamnsån och
Lötån. De mynnar ut i den norra delen av kustområdet utanför
Söderhamn och Ljusne, som också ingår i programmet med
totalt 33 stationer.
vattenkvalitet/
Vattenkemi
Biologiska
undersökningar
Vattenkvaliteten undersöks vid alla stationer och vattnets innehåll av näringsämnen,
pH, syre, organiskt material och klorofyll
analyseras1.
I vattendragen tas prover normalt sex
gånger per år. I Ljusnan och Voxnan finns
dock ett par stationer provtas varje månad.
Provtagningen i sjöar görs fyra gånger
per år, och vid kusten fem gånger per år.
Både yt- och bottenvatten provtas. Från
och med 2012 undersöks även metallhalter
vid flera stationer. I samtliga sjöar samt vid
kusten mäts också siktdjupet.
Bottenfauna och kiselalger undersöks i några
sjöar och vattendrag (se karta).
Makroalger, bottenfauna och växtplankton
inventeras vid kusten.
De biologiska undersökningarna visar responsen på vattnets kvalitet under ett längre
tidsperspektiv.
24
ljusnan-voxnan 2014
Sedimentundersökningar
Sedimentundersökningarna visar resultat
från ett ännu längre tidsperspektiv. Här är
främst metallhalterna i fokus.
Noter och lästips
1. Antalet parametrar som undersöks vid varje
station varierar.
www. lvvf.se Här finns kontrollprogrammen
beskrivna i detalj i nedladdningsbara filer.
Avrinningsområdets ekologiska status
FUNÄSDALEN
HEDE
SVEG
LJUSDAL
EDSBYN
EKOLOGISK STATUS
hög status
god status
måttlig status
otillfredsställande status
dålig status
BOLLNÄS
SÖDERHAMN
måttlig ekologisk potential
(kraftigt modifierade vatten)
EU:s vattendirektiv
& ekologisk status
Enligt EU:s ramdirektiv för vatten ska
alla vattenförekomster i medlemsländerna klassas enligt en skala där
den ekologiska statusen bedöms.
Bedömningen sker med hjälp av flera
kemiska, biologiska och fysikaliska
parametrar eller kvalitetsfaktorer. Den
sammanvägda bedömningen ger
sedan en statusklassning som visar
om sjön eller vattendraget har dålig,
otillfredsställande, måttlig, god eller
hög ekologisk status. Biologin viktas
tyngst. Nuvarande bedömning gäller
till 2015, sedan kommer en ny mera
genomarbetad klassning att gälla.
För att en sjö ska vara en ”vattenförekomst” ska den vara större än
1 km2 och vattendragen ska ha ett
tillrinningsområde större än 10 km2.
Läs mer
www.vattenmyndigheterna.se/
om vattenmyndigheterna
Miljötillståndet i Ljusnans dalgång
Som framgår av kartan är det många vatten som klassas med måttlig ekologisk status eller
sämre i nuläget. Till exempel syns detta tydligt i de nedre delarna av Ljusnan där den ekologiska statusen är måttlig eller otillfredsställande. Men resultaten från förbundets undersökningar visar på bättre tillstånd än så för vattenkemin. Varför blir då inte statusen bättre?
Vattenkemin är bara en av flera delar som bedöms när ett vatten skall statusklassas. I den nedre delen av Ljusnan finns en del generella problem som vandringshinder
för fisk och övrig fauna, förändrad vattenföring och vattenkraftsreglering. 22 sjöar och 23
vattendrag i Ljusnans avrinningsområde bedöms vara så kraftigt modifierade att de klassas
med en lägre ekologisk status, en så kallad ekologisk potential. Ekologisk potential är en statusbedömning som används när den fysiska förändringen i vattnet beror på en samhällsnyttig
verksamhet som exempelvis vattenkraft. Övriga fysiska problem som finns i hela avrinnings­
området är de rensningar och rätningar av vattendrag som gjorts för att underlätta timmerflottningen när den pågick. Hela 40 procent av vattendragen bedöms vara flottledsrensade.
Detta bidrar till att många vatten, inte bara i vårt avrinningsområde utan i hela Norrland,
klassas som måttliga eller sämre. Andra miljöproblem som är av mindre betydelse i Ljusnans
avrinnings­område, men som ändå påverkar den ekologiska statusen är till exempel övergödningen i de södra delarna, och försurningen i de norra.
De flesta sjöar och vattendrag har tidigare främst statusklassats med hjälp av
modelleringar, inte utifrån faktiska undersökningar. Riktiga undersökningar är en bristvara
och arbetet resurskrävande. Därför användes klassningar utifrån modelleringar för att få fram
gällande status. Under 2013 har verifieringarna fortsatt för att jämföra modellerade data med
riktiga undersökningar. Resultaten från recipientkontrollprogrammet kommer nu att bilda basen
för de nya statusklassningarna, som för 2015 och gäller till 2021, nästa programperiod inom
vattendirektivet. Det nya åtgärdsprogrammet kommer att gå ut på samråd under slutet av 2014.
Lästips
Bottenhavets vattendistrikt – delområdesrapport Ljusnan 2009–2015. Länsstyrelsen i Västernorrlands län/
Vattenmyndigheten Bottenhavet. www.vattenmyndigheterna.se
VISS, bland annat kartor över statusklassade områden. www.viss.lansstyrelsen.se
ljusnan-voxnan 2014
25
Lång historia
och framåtanda
Medlemmar
Samordnad
recipientkontroll
Kommuner och
kommunala bolag
Bollnäs kommun
Härjedalens kommun
Ljusdals kommun
Ovanåkers kommun
Söderhamns kommun
Bollnäs Energi AB
Bollnäs Ovanåkers Renhållnings AB
Helsinge Vatten AB
Ljusdal Vatten AB
Söderhamn Nära AB
Foto: Daniel Rickström
Företag och övriga
L
jusnan-Voxnans vattenvårdsför­
bund har funnits sedan 1960
och är ett av de äldsta i sitt slag.
Under åren har förbundet bidragit till
en helhetssyn och en kompetensut­
veckling när det gäller vattenkvaliteten
i Ljusnan-Voxnans avrinningsområde.
Och det tänker vi fortsätta med. Vi vill
utvecklas och bidra till en allt större
nytta för både för våra medlemmar
och för vattenvården i stort. Tar vi
inte hand om vår viktigaste natur­
resurs finns det inte längre någon
uthållighet i vårt samhällsbyggande.
För att ta detta samlade ansvar har vi
sedan 1974 bedrivit en samordnade
recipientkontroll i avrinningsområdet.
Utöver det försöker vi i mesta möjliga
mån bidra med vår kunskap till andra
vattenvårdsrelaterade insatser. Det kan
handla om övriga utredningar, under­
sökningar eller olika typ av kompetens­
höjande insatser.
Välkomna att vara med!
Stipendie för vattnet
Ju fler medlemmar vi blir desto större
möjligheter och styrka har vi i organisationen, vilket i sin tur innebär ett
mer omfattande och bättre arbete för
vattnets välfärd. Förbundet har flera
medlemmar som är med och deltar
trots att de inte har några myndighets­
krav på sig att ha miljökontroll på den
verksamhet de bedriver. De har gått
med ändå för att de bryr sig och för att
förbundets verksamhet är i linje med
deras miljöpolicy. Det går att engagera
sig på olika nivåer, ju fler desto bättre.
För att även stimulera och uppmuntra
unga människor att intressera sig för
vattnets välfärd har vi instiftat ett
stipendium för arbete om vattenvård.
Stipendiet kan sökas av den som gör
ett examensarbete vid universitet eller
högskola. Arbetet ska givetvis ha en
koppling till vattenvårdande insatser
och ska kunna kopplas till förbundets
verksamhetsområde
Läs mera på www.lvvf.se
26
ljusnan-voxnan 2014
Arizona Chemical Sweden AB
Bollnäs Energi AB
Boliden AB
Hamrafjällets Lift AB
Härjedalens Miljöbränsle AB
Josef Lindberg i Sandarne ABLjusdal Vatten AB
Ljusnans Fiskodling AB
Ljusnans Vattenregleringsföretag
Marenordic AB
Marma Rundvirke AB
Neova AB
Setra Sågade Trävaror AB, Färila Sågverk
Skogens Kol AB
Stora Enso AB
Stora Enso Timber
Skogägareföreningen Mellanskog ek.för.
Statens Fastighetsverk
Sveaskog Fastighets AB
Svenska Mineral AB
Söderhamns Stuveri & Hamn AB
Vallviks Bruk AB
Woxna Graphite AB
Stödmedlemmar
Bollnäs Norra Fiskevårdsområdesförening
Färila Fiskevårdsområdesförening
Lantbrukarnas Riksförbund
Söderala Fiskevårdsområdesförening
Söderhamns Kust- och Skärgårdsförening
Tännäs Fiskecenter AB
medlemsskap
Det finns två olika typer av
medlemsskap i förbundet:
Stödmedlem
– betalar endast medlemsavgiften
Medlem (samordnad
recipient­kontroll)
– betalar medlemsavgift samt en avgift för att delta i recipientkontrollen.
Denna avgift är kopplad till storleken
på verksamhetens påverkan.
Kansli och kontakt
Ljusnan-Voxnans Vattenvårdsförbund
Södra Hamngatan 50
826 50 SÖDERHAMN
Telefon: 0270-766 22
Mobil: 073-050 04 57
E-post: [email protected]
ljusnan-voxnan 2014
27
Ljusnan-Voxnans Vattenvårdsförbund
Södra Hamngatan 50
826 50 SÖDERHAMN
Ljusan-Voxnan 2014 redovisar miljötillståndet i LjusnanVoxnans avrinningsområde med tillhörande kustområden
utanför Söderhamn och Ljusne. Rapporten beskriver resultaten från den samordnade recipientkontrollen under 2013.
Ett varmare klimat kommer att ge problem med höga flöden,
något som vi måste ha med i planeringen för framtiden.
Bakteriehalterna i Ljusnan har blivit bättre med åren. Metallhalterna i ytvatten och ytsediment är inte heller något
proble­m, utan mycket låga.
Fällningsdammar kan vara effektiva vid rening av avlopps­
vatten när stora ytor finns till hands. De har visat sig fungera
bra i turisttäta områden i Härjedalen.
Undersökningarna av biologin och vattenkemin kompletterar
varandra och kan tillsammans ge säkrare svar på hur det står
till med vattenmiljön. Likt tidigare visar de vid kusten på sämst
tilltstånd utanför Söderhamn.
28
ljusnan-voxnan 2014