2014 Ljusnan -VOXNAN Förändrat klimat kan ge sämre vatten Biologi + kemi = säkrare svar Låga halter metaller om miljötillståndet i ljusnan-voxnans avrinningsområde, samt delar av kusten ljusnan-voxnan 2014 1 Innehåll Rusta för framtida utmaningar…………………………………… 3 Klimatförändringarna kan ge oss varmare och sämre vatten…………………………………………………………… 4 Skit i vattnet……………………………………………………………………… 9 Stora ytor ger bra avloppsrening……………………………… 12 Biologi och kemi ger säkrare svar tillsammans…… 15 ljusnan-VOXNAN 2014 är en årsrapport från Ljusnan-Voxnans Vattenvårdsförbund, en ideell medlemsstyrd organisation som arbetar för renare vatten i avrinningsområdet. Rapporten redovisar data från 2013 års samordnade recipientkontrollprogram. Produktion och redaktion: Maria Lewander/Grön idé och Daniel Rickström/Ljusnan-Voxnans Vattenvårdsförbund. Grafisk form och original: Maria Lewander/Grön idé Omslagsfoto: Daniel Rickström Låga metallhalter i våra vatten………………………………… 20 Kartor: Samtliga kartor är hämtade ur VISS, Vatteninformationssystem Sverige. Samordnad recipientkontroll…………………………………… 24 Tryck: Grafiska Punkten, Växjö, maj 2014. Tryckt i 1000 exemplar på FSC-märkt papper. Avrinningsområdets ekologiska status…………………… 25 Beställ rapporten: Skicka ett mejl till [email protected] Lång historia och framåtanda…………………………………… 26 För resultat från övriga undersökningar och sammanställningar från recipientkontrollen från 2013, som inte tas upp i denna rapport, se förbundets hemsida: www.lvvf.se Exempel på några övriga rapporter: • Kiselalger i rinnande vatten • Sediment i sjöar • Växtplankton vid kusten • Marin bottenfauna Även övriga fördjupningsunderlag som hänvisas till i årsrapporten finns på hemsidan. 2 ljusnan-voxnan 2014 Rusta för framtida utmaningar Förra året var första året med ett nytt mera sammanfattande format på den här årsrapporten. Ett koncept där vi på ett mer lättillgängligt vis belyser delar av våra recipientkontrollundersökningar från det gånga året. Blir vi för fack­ mannamässiga stänger vi ute de som inte har fokus på just vattenfrågor, men som ändå har kraft och möjlighet att göra en förändring för vattnets välbefinnande. Och just därför fortsätter vi med detta format. För att vi vill förändra. Foto: Elisabeth Eriksson Årets rapport tar upp en del undersökningar som tidigare inte fått så mycket utrymme. Det gör vi för att visa att vår kontroll innefattar betydligt mycket mera än bara vattenkvalitet ur ett näringsämnesperspektiv, vilket det ju ofta är fokus på. Vattenkvalitet är ett betydligt större begrepp än så och det finns många saker som påverkar vattnet till det sämre. I år lyfter vi bland annat fram resultat från undersökningar av metaller och bakterier. Vi tar också upp ett exempel från Härjedalen där det berättas om hur man löst sina avloppsfrågor. Ett exempel som visar på att vi måste tänka i alterna­ tiva banor när förutsättningarna skiljer sig åt, inte bara i vårt avlånga verksamhet­ sområde, utan i Sverige i stort. Att tänka i nya banor och mera långsiktigt kommer bli allt mer bety­ delsefullt för vattenarbetet och även samhällsutvecklingen i stort, speciellt med de klimatförändringar som förutspås. Det behandlar vi också i årets rapport då det är hög tid att på allvar rusta inför detta. Här har förbundet en mycket viktig funktion för att visa hur kvaliteten hos vår viktigaste naturresurs utvecklar sig. Med underlaget från våra vattenundersökningar ökar chanserna att hitta de mest resurs­effektiva åtgärderna för att förebygga att vattnets kvalitet inte försämras. k Björn Mårtensson bor i en liten by utanför Edsbyn i Ovanåkers kommun nära ett biflöde till Voxnan. “För mig inne­ bär det hög livskvalitet att bo och leva i anslutning till vatten, en sjö- och en å, med god vattenkvalitet.” Björn Mårtensson Ordförande Daniel Rickström Förbundsdirektör Foto: Karin Brolin Slutligen är det ett gemensamt ansvar att vi tar hand om vattnet så gott vi kan så att nya generationer också kan ta del av det som vi sett som en själv­ klarhet. k 2013 var ett annorlunda år men Daniels bästa hittills. Han blev pappa och med det följer ett stort ansvar. Ett ansvar att ge sonen Rasmus sunda värderingar. Som att värna om miljön och göra så gott man kan för att den ska må bra. ljusnan-voxnan 2014 3 Klimatförändringarna kan ge oss varmare och sämre vatten Människans aktiviteter på jorden påverkar planetens klimat direkt eller indirekt genom utsläpp av olika växthusgaser, exempelvis koldioxid. Ju mer växthusgaser i atmosfären desto större klimatförändringar väntas i framtiden. Hur kommer dessa förändringar att påverka miljön på land och i vattnet här i avrinningsområdet? Har de redan börjat och hur kan vi i så fall förebygga allt allvarligare konsekvenser? F ör att på något sätt försöka tolka hur ökade koldioxidhalter i atmosfären kommer att påverka klimatet arbetar forskarna idag med olika datormodelleringar. Exempelvis har SMHI sedan mer än 15 år arbetat med att studera och utveckla modeller för hur klimatet påverkas av växthus­ effekten. En regional klimatmodell förutspår att intensiva regnperioder med extrema vattennivåer och höga flöden kommer att bli allt vanligare. Samtidigt väntas årstidsvariationerna jämnas ut och ge våtare vintrar och torrare somrar. Lokala klimatmodeller för Ljusnans avrinningsområde visar att nederbörden beräknas öka markant under detta århundrade, och i och med det givetvis även vattenföringen i vat­ tendragen. Det kan ge en hel del olika konsekvenser. islossning samt större avrinning som förväntas leda till att mer närsalter och humus lakas ut. Det kan ge sämre vat­ tenkvalitet i form av brunfärgat vatten, ökad övergödning och troligen också mer alger och cyanobakterier. Giftiga algblomningar kommer då förmodligen också bli allt vanligare. Intensiva regn och översvämningar kan orsaka ras, skred och erosion. Det kan i sin tur bidra till att dricksvattnet förorenas av kemiska ämnen och att smittoämnen från förorenad mark sprids. Somrarna förväntas bli torrare. Det kan innebära begränsningar i vattenförsörjningen och sämre vatten­ omsättning, något som också kan försämra vattnets kvalitet. Så påverkas vattnet Det är troligt att både yt- och grund­ vattnets kvalitet kan komma att försämras om vi inte vidtar tillräckliga förebyggande åtgärder. Ökad temperatur kommer att in­ nebära varmare vatten och tidigare 4 ljusnan-voxnan 2014 Affären i Vågbro, Söderhamn. I augusti regnade det mycket kraftigt här, två gånger kom det närmare 90 mm. Dessa dygnsvärden var bland de högsta i hela Sverige under 2013 och även sedan mätningarna började vid stationen 1946. Följderna blev stora översvämningar. Extrema nederbördsmängder kommer att bli allt vanligare i ett förändrat klimat och innebär onormalt stor påverkan på recipienten med exem­ pelvis utsläpp från bräddavlopp, ytavrinning från hårdgjorda ytor, erosion av jordar och strandkanter m.m. Förändrad nederbörd 1200 millimeter millimeter 1000 1200 Nederbördstrend vid två stationer Nederbördstrend vid två stationer 800 1000 400 600 1200 millimeter Klimatförändringarna väntas också påverka vattenlevande djur och växter. Mera slam i vattnet kan exempelvis drabba värdefulla arter som öring och flodpärlmussla. Öringens lekbottnar försämras när de grumlas, och då öringen minskar påverkas indirekt flodpärlmusslan eftersom öringen är värddjur för musslans larver. Muss­ lorna påverkas även direkt av mera slam eftersom de är filtrerare och har stora krav på både vattenmiljön. Mera näringsämnen innebär också att Bollnäs (Simeå) trend Sveg trend Bollnäs (Simeå) trend Bollnäs (Simeå) trend 600 800 Nederbördstrend vid två stationer 200 400 1000 Så påverkas livet i vattnet Sveg trend Sveg trend 0 200 800 1960 1965 1970 1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 0 k Trenden från de två meteorologiska stationerna i Sveg och Simeå (Bollnäs) visar 600 1960 1965 1985 1990 1995 2000 2005 2010 1970 1975 1980 400 att årsnederbörden sakta ökat. procent procent procent 200 Framtidsprognos för procentuell avvikelse av nederbörd, 2014–2099 40 0 Framtidsprognos för procentuell avvikelse av nederbörd, 2014–2099 35 1960 1965 1985 1990 1995 2000 2005 2010 1970 1975 1980 40 30 35 25 30 20 25 15 Framtidsprognos för procentuell avvikelse av nederbörd, 2014–2099 20 40 10 15 35 5 10 30 0 52014 2024 2034 2044 2054 2064 2074 2084 2094 25 0 20 2014 15 2024 2034 2044 2054 2064 2074 2084 2094 k Prognos för förändring av nederbörden, 2014-2099, i förhållande till den normala (medelvärdet 1961–1990) för huvudavrinningsområdet Ljusnan. Resultatet visar en 5 tydlig trend mot högre nederbörd (Grafen baserar sig på medelvärdet av nio globala Nederbörd 2013 jämfört med 1961–1990 300 0 klimatmodeller, data hämtad från SMHI:s hemsida, www.smhi.se). Källa: Beräknad 2014 2024 20132034 2054 2064 2074 Söderhamn 2084 20132094 Nederbörd jämfört 2044 med 1961–1990 förändring av årsnederbörden i förhållande till den normala (medelvärdet 1961250 300 1990) för huvudavrinningsområdet Ljusnan. Data från SMHI. medelvärde 1961–1990 millimeter millimeter millimeter 10 Söderhamn Sveg 2013 2013 medelvärde medelvärde 1961–1990 1961–1990 200 250 150 200 Nederbörd 2013 jämfört med 1961–1990 100 150 300 50 100 250 500 200 jan feb mar apr maj jun jul 1500 jan feb mar apr maj jun jul 100 Sveg 2013 medelvärde 1961–1990 Söderhamn 2013 medelvärde 1961–1990 aug 2013 nov sep Svegokt dec medelvärde 1961–1990 aug sep okt nov dec 50 jan feb mar apr maj jun jul aug sep oktorganiskt nov material dec Transport organiskt material och vattenflöde, Voxnan 1993–2013 60 70 k Nederbörden i Ljusnans avrinningsområde 2013. Under augusti var nederbörden organiskt material 50 särskilt kraftig, framför allt ned mot kusten (Söderhamn), men även juli bjöd på vattenflöde 60 40 mycket regn. Däremot kom mindre nederbörd än normalt under vårvintern. Men 50 vattenflöde månadsvärdena i figuren visar inte hur intensiva regnen var. I augusti var exempelvis 30 organiskt material och vattenflöde, Voxnan 40 Transport merparten av nederbörden i Söderhamn koncentrerad till två 1993–2013 dygn. Extrema skyfall 70 20 30 är något som väntas dyka upp allt oftare. organiskt material 60 10 20 50 0 vattenflöde 10 1993 1995 1997 1999 2001 2003 2005 2007 2009 2011 2013 40 0 30 1993 1995 1997 1999 2001 2003 2005 2007 2009 2011 2013 Foto: BMJ Shutterstock 3/s m3/s flöde mflöde flöde m3/s Transport organiskt material och vattenflöde, Voxnan 1993–2013 20 10 ljusnan-voxnan 2014 5 10 9 10 8 9 7 8 6 7 5 6 4 5 3 10 4 2 9 3 18 2 0 7 16 0 5 4 3 2 1 total organisk total organisk halt (mg/l) halttotal (mg/l) organisk halt (mg/l) Foto: Larm-Söderhamn.se 0 70 Söderhamn 2013 medelvärde 1961–1990 millimeter 250 200 Sveg 2013 medelvärde 1961–1990 150 100 50 0 Vattnets flöde och färg jan feb mar apr maj jun jul aug sep okt nov Häftiga skyfall bidrar till erosion och kraftiga vattenflöden på hårdgjorda ytor. Det leder till att slam, näringsämnen och organiskt material belastar vattendragen. dec Transport organiskt material och vattenflöde, Voxnan 1993–2013 70 organiskt material 60 flöde m3/s vattenflöde 40 30 20 10 0 1993 1995 1997 1999 2001 2003 2005 2007 2009 2011 total organisk halt (mg/l) 50 10 9 8 7 6 5 4 3 2 1 0 2013 k Flera av de undersökta parametrarna i recipientkontrollen visar ofta på höga halter i samband med höga vattenflöden, ofta under vårfloden. Ett av de tydligaste sambanden är vattenflöden och mängden organiskt material (mäts som TOC, total organic compound). Här visas detta samband i Voxnan. Organiskt material kräver syre vid nedbrytning vilket innebär att syrebrist i sjöar kan bli ett växande problem framtiden i och med den ökande nederbörden som transporterar mer organiskt material till sjöarna. färgtal 120 100 färgtal 120 80 Vattnets färg Vattnets färg 100 60 80 40 Laforsen Sunnerstaholm trend Laforsen 60 20 40 0 1965 20 1970 1975 1980 1985 1990 1995 Laforsen 2005 2010 2000 Sunnerstaholm Laforsen k Vattnets färg är en annan kvalitetsfaktor som kommer att påverkas avtrend klimatförän0 dringarna. Recipientkontrollen visar redan nu att vattnet i våra vatten blivit brunare 1965 1970 1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 (Läs mer om detta i Ljusnan-Voxnan 2013). Vattenflödet i Ljusnan, 1960–2013 400 flöde m3/s flöde m3/s 350 300 Vattenflödet i Ljusnan, 1960–2013 400 250 350 200 300 150 250 100 200 50 150 0 100 1960 1965 1970 1975 1980 1985 Utmaningar för alla vattenanvändare 1990 1995 2000 2005 2010 1990 1995 2000 2005 2010 50 0 1960 ton/år 100 90 80 ton/år 70 100 60 90 50 80 40 70 30 60 20 50 10 40 0 30 1965 1970 1975 1980 1985 Transport av årsmedelvattenföringen fosfor flöde m3/s k Trenden för i Ljusnan verkar ännu inte öka. År 2013 var 300 vattenföring vattenföringen relativt låg, 181 m³/s. Men detta är årsmedelvärden och intensiva Ljusnedal Strömmar Laforsen regnperioder med påföljande höga flöden syns inte här, dessutomLjusne är Ljusnan kraftigt 250 Ljusnevilket Strömmar Transport avkan fosfor flöde m3/s reglerad jämna ut en del av de toppar som annars skulle förekomma. Sunnerstaholm Ljusnedal Laforsen Ljusne Strömmar Sunnerstaholm 6 2002 vattenföring Ljusne Strömmar 200 300 150 250 100 200 50 150 ljusnan-voxnan 2014 0 100 2003 2004 2005 2006 2007 den biologiska produktionen kan bli mycket stor i redan näringsrika vatten. Det gör att nedbrytningen av döda växter och djur ökar. Följden blir sämre syreförhållanden i vattnet och i sin tur sämre livsmiljöer för exempelvis fisk och bottenfauna. Det är viktigt att försöka ta reda på vilka vatten som riskerar att drabbas hårdast och vilka åtgärder som krävs för att den ekologiska statusen ska kunna fortsätta att vara god, vilket den är i merparten av våra vatten. Då be­ hövs resultat som visar trender över tid och här spelar recipientkontrollen en viktig roll. Om inte statusen på vatten­ drag och sjöar följs upp är det svår att veta var insatser kan göra störst nytta för att bevara den ekologiska balansen. 2008 2009 2010 2011 2012 2013 Extrema mängder nederbörd kommer att innebära stora utmaningar för flera samhällsfunktioner. På vatten- och avloppssidan kommer utmaningen mycket bestå i att på bästa sätt kunna ta hand om de allt större mängderna dagvatten. Dagens ledningsnät är inte anpassat till de höga flöden som kan komma allt oftare. Många kommuner har redan nu fått börja känna på vädrets makter och vad det kan innebära i form av bland annat översvämningar. På sina håll flöde m3/s flöde 250 350 200 300 150 250 100 200 50 150 0 100 1960 1965 1970 1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 1995 2000 2005 2010 50 Transporter närsalter 0 1975 1980 1985 1990 flöde m3/s vattenföring Ljusne Strömmar vattenföring Ljusne Strömmar 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 150 250 0 100 50 0 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 flöde m3/s 300 vattenföring Ljusne Strömmar 250 flöde m3/s Ljusnedal Laforsen Ljusne Strömmar Sunnerstaholm 200 300 vattenföring Ljusne Strömmar 150 250 100 200 50 150 2000 500 1500 0 1000 200 300 50 150 Ljusnedal Laforsen 3500 Ljusne Strömmar 3000 Transport av kväve ton/år Sunnerstaholm 3000 1500 2500 1000 250 100 200 Transport av kväve 4000 2500 3500 2000 300 flöde m3/s 4000 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 0 100 50 500 0 k Även transporten av näringsämnen följer vattenföringen. Ju längre ned i avrinnings­0 området man kommer desto större transporten både2011 den samlade påver2002 2003 2004 2005 2006 är 2007 2008 eftersom 2009 2010 2012 2013 kan från olika verksamheter och den naturliga belastningen samlas här. 4 Arealförluster av näringsämnen 0,25 Totalkväve Totalfosfor 3,5 0,2 3 2,5 0,15 2 0,1 1,5 1 0,05 0,5 n am de rh Sö Su Lj ns å n iå er Fä rg tå n Lö n H oa ah ol m rs en nn er st La fo ar rö m m us ne st Tä l sn ed a Lj u nn ån 0 m ån 0 Ve Även skogs- och lantbruk står inför utmaningar att anpassa verksamhet­ erna för att inte belasta vattendragen mer vid ett ändrat klimat. Skogsbruket behöver exempelvis ta hänsyn till allt kortare perioder med tjälad mark samt en att en ökad nederbörd under höst och vinter sannolikt kommer att inne­ bära större körskador. Det kan i sin tur påverka den biologiska mångfalden när sediment, näringsämnen, organiskt material, kvicksilver läcker ut i närlig­ gande vattendrag. ton/år totalkväve, kg/hektar och år Anpassa skogs- och lantbruk 1970 k Det är stora kontraster i förluster av näringsämnen mellan de bördigare markerna med betydligt större andel jordbruksmark i söder kontra de mera näringsfattigaFosfor jordarna i norr. De vattendrag som vanligtvis har de högsta medelhalterna av Ljusnan 1969–2013 40 näringsämnen är de som rinner genom bördiga områden. Det är därmed också Ljusnedal 35 dessa vatten som för med sig mest näring från de omkringliggandeLaforsen markerna och förlusten av näring blir större vid högre nederbörd. 30 Ljusne Strömmar Sunnerstaholm Trend (Ljusne strömmar) 25 20 15 10 5 0 ljusnan-voxnan 2014 1970 1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 7 2010 totalfosfor, kg/hektar och år rinner dagvattnet i samma ledningar som hushållsavlopp. Stora dagvatten­ mängder kan leda till att hela systemet korkar igen och svämmar över. Därför behöver dagvattenhanteringen an­ passas så att flaskhalsarna begränsas så långt möjligt. Det handlar om att planera hur man på bästa sätt kan leta bort överskott av vatten. Idag finns så kallade bräddavlopp på strategiska platser i ledningsnätet. Det är särskilda utsläppspunkter för överskottsvatten som inte ryms i de ordinarie ledningar­ na på väg till reningsverket. En större belastning från bräddavloppen i fram­ tiden kommer att innebära en ökad belastning på recipienten eftersom mer orenat avloppsvatten med höga halter av näringsämnen och bakterier då kan hamna i vattendrag och sjöar. 1965 ton/år Transport av fosfor 100 Ljusnedal 90 Laforsen 80 Ljusne Strömmar av fosfor ton/år 70 Transport Sunnerstaholm 100 60 Ljusnedal 90 50 Laforsen 80 40 Ljusne Strömmar 70 Sunnerstaholm 30 60 20 50 10 40 0 30 2002 2003 2004 2005 20 10 0 2002 2003 2004 2005 totalfosfor, µg/l Foto: Larm-Söderhamn.se 1960 ån 0 er m ns ån iå Snö d Su n Sö d er ha Fä r rs ne ns m ha Fä r tå n ge r H Lö n oa m ol ta h rs fo La iå n tå n rs ne eSn un ar m m st rö ne 30 Fosfor Ljusnan 1969–2013 40 25 35 20 30 15 25 10 20 5 15 0 10 1970 1975 1980 1985 0,05 Ljusnedal Laforsen Ljusne Strömmar Sunnerstaholm Ljusnedal Trend (Ljusne strömmar) Laforsen Ljusne Strömmar Sunnerstaholm Trend (Ljusne strömmar) 35 totalfosfor,totalfosfor, µg/l µg/l ge r H Lö n oa m ol fo La st rö Tä nn Lj å uns ne Fosfor Ljusnan 1969–2013 Lj us 40 ta h rs m m Tä n en ar n nå da ne l da ne Lj us Ve m ån 0 Lj us 0,5 l ån Ve m totalkv 0 och år 0 1 1990 1995 2000 2005 2010 1990 1995 2000 2005 2010 Ett varmare klimat kan ge mindre tjäle i skogsmarken och mer nederbörd, något som skogsbruket måste ta hänsyn till. 5 0 1970 1975 1980 1985 Kväve Ljusnan 19762013 600 totalkväve, totalkväve, µg/l µg/l 500 Sunnerstaholm Ljusnedal Laforsen Trend (Laforsen) Ljusne Strömmar Kväve Ljusnan 19762013 600 400 Sunnerstaholm Ljusnedal Laforsen Trend (Laforsen) Ljusne Strömmar 500 300 400 200 300 100 200 0 1976 100 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 k Medelhalten av totalfosfor och totalkväve visar att trenden tydligt gått mot sjunk- 0 halter i både och Voxnan vilket beror avloppsrening. 1976 ande 1980 1985 Ljusnan 1990 1995 2000främst förbättrad 2005 2010 Halterna ligger nu på det normala för skogsdominerade vattendrag (Läs mer i Ljusan-Voxnan 2013). Kommer framtida klimatförändringar höja dem? Recipientkontrollen med långa tidsserier kan följa utvecklingen framåt. För lantbruket kommer intensiva regn och blöta vintrar innebära en påtaglig risk för att jordarna kommer att släppa ifrån sig allt mer närings­ ämnen och slam. Det finns därför anledning att plöja på våren istället för på hösten, för att minska tiden då jorden ligger bar och lättare kan eroderas. Det är även bra att anlägga skydds­zoner och sedimentationsdam­ mar för att stoppa upp urlakningen av fosfor, som redan idag är ett problem på flera håll. Fosfor är en ändlig resurs. Därför är det viktigt att försöka behålla den i kretsloppet på jordarna, inte i sjöar och vattendrag där den istället skapar en obalans i ekosystemen. Fördel att förebygga Vattnet påverkas av flera verkamheter i samhället på olika sätt och där­igenom vilar också ansvaret för vattnets kvalitet på många aktörer. Därför är 8 ljusnan-voxnan 2014 samverkan viktigare än någonsin där olika parter tillsammans arbetar fram övergripande planer och strategier för våra vatten. Ett exempel är de vatten­ grupper som bildats inom förbundets verksamhetsområde där vattenfrågor­ na får full uppmärksamhet. Klimatförändringarna kommer vi inte att kunna undvika, och heller inte alla konsekvenser. Vattenvårds­ förbundet kan bidra i det förebyg­ gande arbetet genom att via våra undersökningar kunna upptäcka hur vattnet påverkas av ett förändrat klimat. Resultaten kan ligga till grund för myndigheter och de som använder vattnet i sin verksamhet så att rätt åtgärder kan sättas in på rätt ställe. Men det gäller att vi satsar i tid innan förändringarna blivit så stora att de blir svåra att hantera. Läs mer www.smhi.se/kunskapsbanken/klimat/ Skit i vattnet E scherichia coli , förkortat E. coli är en bakterie som lever i tarm­ kanalen hos varmblodiga djur, till exempel människor. E. coli bidrar till att matsmältningen fungerar, men när de förekommer i alltför höga kon­ centrationer kan det bli nog så otrev­ ligt för oss med maginfluensaliknande symptom som följd. Vill det sig illa kan de ge svårare infektioner. E.coli-bakterierna är inte speciellt långlivade utanför den miljö som de hör hemma i och ju kallare vatten desto längre överlever dem. Att under­ söka halterna av E. coli i ett vatten ger därför en uppfattning om färsk påver­ kan från exempelvis avloppsreningsan­ läggningar och djurhållande lantbruk. Mycket vatten, för mycket bakterier Mycket nederbörd innebär hög vatten­ föring, vilket vanligtvis också kan ge högre bakteriehalter i vattendrag och sjöar. De förhöjda halterna upp­står till exempel vid ökad ytavrinning från djurhållande lantbruk och ökade utsläpp av avloppsvatten. Vid riktigt höga flöden kan nämligen belastningen Foto: Per Bengtson/Grön idé Foto: Amy Johansson/Shutterstock Varma sommarbad på hemmaplan är något att längta efter hela året. Avrinningsområdet bjuder på flera fina vatten som lockar badande under sommarsäsongen. I sjöar och vattendrag prov­ tas regelbundet bakterier för att hålla koll på vattnets kvalitet. Populära Orbaden i Ljusanan utanför Järvsö. Har svalkar sig hundratals semesterfirare soliga sommardagar. ljusnan-voxnan 2014 9 Foto: Gunnel Jonsson Badplatsen vid Florsjön. Avrinningsområdets badsjöar provtas flera gånger per år för att kontrollera att vattnet inte innehåller för höga bakteriehalter. på ledningsnätet bli för stor på många ställen där avlopp och dagvatten samsas om utrymmet i gemensamma ledningar. Överskottet av vatten som inte får plats i systemet släpps då ut via bräddstationer och det gör att orenat vatten aldrig hinner nå reningsverken. Förutom att halterna av bakterier blir betydligt högre vid dessa tillfällen ökar också halterna av fosfor och kväve i vattnet. Många tycker om att ha nära till vatten och ett bad i närheten av där man bor är ofta extra uppskattat. Men på vissa ställen är förutsättningarna för detta inte speciellt bra. Risken är att vatten vid badplatser nära tätare bebyggelse får ta emot allt för mycket tarmbakterier, via exempelvis utsläpp av avloppsvatten. Det kan göra att de gränsvärden som finns för bakterier vid badplatser överskrids. Vid kommunala badplatser är kommunen skyldig att kontrollera att vattenkvaliteten är tillräckligt bra med godkända bakteriehalter. Under som­ marsäsongen tas därför regelbundna prover av badvattnet. Inga gränsvärden för ”renat” vatten Det finns idag inga generella bakte­ riologiska gräns- eller riktvärden för utsläpp av E. coli från avloppsrenings­ verk. Däremot finns det regler som säger att avloppsreningsverket skall vara förberett för desinfektion av utgående avloppsvatten, om man upp­ täcker att det utgående vattnet inne­ håller bakteriehalter som kan innebära en hälsofara. Avloppsreningsverk som ligger i närheten av exempelvis ett känsligt vatten eller en badplats kan behöva kontinuerlig desinfektion av utgående avloppsvatten. Avrinning från jordbruksmarker kan bidra till ökade bakteriehalter i vattendragen. 10 ljusnan-voxnan 2014 Foto: Andreas Gradin /Shutterstock Lång serie provtagningar I många recipientkontrollprogram ingår inte undersökningar av mikro­ organismer, utan bara näringsämnen, metaller och fauna. Ljusnan-Voxnans vattenvårdsförbund har dock provtagit bakteriehalter i vatten inom recipient­ kontrollprogrammet under många år. Bakteriehalter antal e.coli/100 ml n, ör Lo näs fs än sjö då n st jä Fl rn or s Be Fläs jön rg ta s vi ke jön n, S H är ibo je å Vä sjö st n er Bo sjön da sj Vo ön xs M jön a Vä rme st n er s Sm jön al sjö Be O n rg rs vi jö U k n Va en, llun rp No ge en n rr Va -G lan d rp ull en ho sp. -H lm äg en ge Ö sta st v e Va rs jö rp en Kyr n -B ks al jön de rs nä s ke Br ke n, Bj Be r rge.coli/100 ml antalml vi antal e.coli/100 E.coli-bakterier alls, vilket innebär att det till och med ur den aspekten skulle kunna 0 Bakterier i vattendrag 2013 40 sjö L rnä Bn ofs s S ån ve rän sjö , u g då n st pp La str F järn fo . lo rs F rs jö Be l Li ern ästa n ns gv el ik sjö l en n Su Lj Leån H , Sib u är n je o Bo nd sne rn ers da V åsj ä f l t o st ön a Ve e m rsen hol m B rsjö ån s , G kr od n lis aft as v. No sj j Vo ön rrHe öbe xs Ve de rg m M jön ån vik a Ve , u en V rm p ä e m p s te n ån st rs , n r. No jö S e rrn m ds al V tr sjö Sö emåB Jär . n v rO Ve ne,rng sö rs veid m jö kse Ul å n Ho nV, tnr. lu an uarpp , N ng en pes or ,v ntr rl id Ho VFalor -.Gu and p sp l r an l e . Lö , u n- hol tå pp Hä me n, La g s n ge nd tr. N Hä ed s af or Öst tav ss str ja er ån , Vaå s s ,O rgp K jö Sö nn berno yrk n de eb -B sjö rh e a am rg lde n rs ns nä ån s Be 200 100 medelhalt ur 150 vara tjänligt som dricksvatten. Därmed inte sagt att man riskfritt kan dricka vatten 80 100 vilket vattendrag som helst. medelhalt 60 50 ,B jö 20 140 er st 80 40 medelhalt nn 60 Tä n, n Tä högsta halt 100 Ö Be rg vi antal ne.coli/100 ml k å en 0 120 Bakterier i vattendrag 2013 er sjö n ån Sve ,u g pp La str fo . rs e Li n ns el l Su Lj Leån nn usn Bo d rn ers eda Ve for tah l m sen ol m ån , G s kr lis aft v. No sj rrH öb Ve ed erg m evi ån k Ve , u en m pp ån st , n r. No ed rrst Ve r Sö må Jär . vs rn , ö Ve m ned st Ho ån, r an up . p ,v id str Ho Flo . re an n Lö ,u tå pp n, La s nd tr. N Hä ed af or ss str ja , ån Vå s g ,O Sö nn bro de eb rh e am rg ns ån högsta halt Laforsen Järvsö Landafors st Ö Tä nn medelhalt Tä n, 80 150 60 40 100 20 k Bakteriehalter i vattendrag under 2013. Majoriteten av vattendragen har sitt högsta 0 50 Bakterier, 1975–2013 värde i augusti, trots att E. coli inte lever så länge i det varma sensommarvattnet. Det 200 jö n nn ån Sve ,u g pp La str fo . rs e Li n ns el l Su Lj Leån u n Bo nd sne rn ers da f Ve or tah l m sen ol m ån , G s kr lis aft v. No sj rrH öb Ve ed erg m evi ån k Ve , u en m pp ån st , n r. No ed rrst Ve r Sö må Jär . vs rn ,n ö Ve ed m st Ho ån, r. u an , v pps tr. id Ho Flo re an n Lö ,u tå p n, La ps t nd r. N Hä ed af or ss str ja , ån Vå s ,O gb Sö nn ro de eb rh e am rg ns ån nn antal e.coli/100 ml antal c.coli/100ml å 20 140 0 120 Bakterier, 1975–2013 200 100 er s som istället främst bidrar till de höga halterna är de stora vattenflödena, speciellt vid Laforsen ,Ö st över. 0extrem nederbörd då orenat avloppsvatten från bräddstationer kan svämma Järvsö Landafors 1980 1985 kan bakterier 1990 1995 2000 med 2005 2010 150 1975 Även bakteriehaltigt vatten läcka ut från marker djurhållning. Tä nn Badvatten (enskilda prov, antal E. coli/100 ml): Tjänligt ………………………………………………………… <100 Tjänligt med anmärkning…… 100–1000 Otjänligt ……………………………………………………>1000 Tä Dricksvatten: E. coli får absolut inte förekomma i dricksvatten överhuvudtaget vare sig, innan eller efter behandling i vattenverk för att räknas som tjänligt. ån antal c.coli/100ml Gränsvärden för att vattnet ska klassas som tjänligt: medelhalt 350 högsta halt 300 250 200 medelhalt 150 100 Bakterier i sjöar 2013 500 50k Bakteriehalter i sjöar under 2013. Stationerna i Varpen och de i Östersjön och 4500Kyrksjön sticker ut med betydligt högre enstaka värden än övriga, något som också Bakterier i vattendrag 2013 är det just något enstaka värde som skiljer sig 400 ger högre medelhalter. Vanligtvis 350 140från övriga provtagningstillfällen, även vid de stationer som har de högsta lägsta halt uppmätta 300 inte påvisats några 120halterna. Vid de flesta av stationerna har det vid två – tre tillfällen högsta halt 250 Hässjaån och Söderhamnsån har halter av E. coli som ligger betydligt över alla andra, 100 1200 respektive 6500 st E. coli/100 ml. Söderhamnsån har ett medelvärde på 1200 st E.coli/100 ml/ per provtagningstillfälle). 50 Bakterier, 1975–2013 200 antal c.coli/100ml I ett gram mänsklig avföring kan det finnas allt från 100 – 1000 miljarder bakterier. Får man i sig tarmbakterier via till exempel badvatten ner i magen är risken stor att man kan få ont i magen, diareér och även allvarligare infektioner. Halten E. coli mäts i antal bakterier/100 ml. antalgve.coli/100 ml i e-coli högsta halt Bj ör Lo näs Br fs än sjö då n st jä Fl rn or s Be Fläs jön rg ta sjö vi ke n n H , Sib är je o Vä åsjö st n er Bo sjön da sj Vo ön xs M jön a Vä rme st n er s Sm jön al sjö Be O n rg rs vi jö U k n Va en, llun rp No ge en n rr Va -G lan d rp ull en ho sp. -H lm äg en ge Ö sta st v e Va rs jö rp en Kyr n -B ks al jön de rs nä s Foto: Shutterstock Bakterier i sjöar 2013 500 450 400 350 300 250 200 150 Bakterier i sjöar 2013 100 500 50 450 0 400 0 1975 150 Laforsen 1980 1985 1990 1995 2000 2005 Järvsö 2010 Landafors 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 100 50 0 1975 k I själva Ljusnan har halterna av E. coli generellt sett sjunkit de senaste 20 åren. Det beror framför allt på att avloppsreningen blivit bättre när fler fastigheter anslutits till kommunala reningsverk, som i sin tur också blivit allt effektivare. Kurvornas variation upp och ned beror troligen på olika vattenflöden. ljusnan-voxnan 2014 11 Stora ytor ger bra avloppsrening Att rena avloppsvatten från en ökande turist­ ström har blivit en utvecklande utmaning i Härjedalen. När turismen skjuter fart i de allt populärare Härjedalsfjälle­n ökar trycket på infrastrukturen i regionen. Det innebär periode­r av rejält ökad belastning på till exempel avlopps­ anläggningarna. Då gäller det att ha pålitliga behandlings­ metoder som renar vattnet så bra som möjligt och begränsar tillförseln av näringsämnen till recipienterna. Härjedalens kommun har valt att använda ytor som strategi för att klara både hög och låg belastning med rimlig resursåtgång. H ärjedalen är ett mycket pop­ ulärt turistområde, framför allt vintertid. Under vinter­ säsongen ökar också belastningen på avloppsreningsanläggningarna kraftigt och kan på vissa ställen ligga så högt som cirka 95 procent, mot 5 procent när turistsäsongen är över. Att försöka anpassa ett konventionellt renings­ verk för att klara av maxbelastningen och samtidigt få det att fungera på ett tillfredsställande sätt under lågsäsong är mycket svårt. Därför började man redan på 1970-talet att fundera i alter­ nativa banor kring hur kommunens vatten kunde renas på ett ”naturnära” sätt. Valet föll på att försöka vida­ reutveckla tidigare använda renings­ metoder som biodammar med olika tekniker för fällning av avloppsslam­ met. Solen motor för biologisk rening Biodammar fungerar så att avlopps­ vattnet samlas i stora dammar och reningen sker huvudsakligen på biolo­ 12 ljusnan-voxnan 2014 gisk väg med solen som motor. Men processen är mindre effektiv på vintern då solljuset inte räcker till. Istället till­ lämpas en teknik med så kallad ”fälln­ ing” där avloppsvattnet först behandlas med en kemikalie som får partiklarna i vattnet att flocka sig och sedimentera i stora dammar. Det näringsrika slammet byggs på långsamt och det kan ta flera år innan det är dags att avlägsna det. Då grävs eller pumpas det ur dammen, torkas och tas om hand på olika sätt. Materialet kan exempelvis användas som jordförbättring. Störst i landet Idag finns det flera stora fällningsdam­ mar i Härjedalen och de är bland de största i sitt slag i Sverige. De största är dimensionerade för upp emot 6000 personer och finns i Tänndalen och Funäsdalen. Under 2013 startades ett projekt för fortsatt kunskapsutveckling kring tekniken med fällningsdammar i bland annat Härjedalens och Örnsköldsviks kommuner, som båda har flera dammar. Snart 40 års erfarenheter av driften av fällningsdammar är så positiva att tekniken bör leva vidare och utvecklas. Ljusnan har också mått väl av denna lösning som bidragit till att minska de kommunala fosforutsläppen med 90 procent sedan 1970-talet. Väldigt lite påverkan i vattendragen Flera provpunkter i förbundets recipi­ entkontrollprogram ligger i Härjedalen för att följa upp statusen i de vatten där det finns avloppsutsläpp. De vattendrag som tar emot det renade avloppsvattnet i Härjedalen har helt andra förutsättningar än de som finns i de södra delarna av avrinnings­ området. Det är betydligt mer närings­ fattiga jordar i norr vilket gör att den naturliga belastningen av närsalter i dessa vattendrag är mycket lägre än de i söder, som lättare drabbas av övergödning. En konsekvens i de näringsfattig­a miljöerna är att ökade halter av närings­ämnen märks ännu tydligare Foto: Härjedalens kommun Foto: Shutterstock Dammarna i Tänndalen, Härjedalen. De stora öppna vattenytorna är inte helt utan skönhetsvärde, uppgiften till trots. som en påverkan på recipienten. Men vid provpunkterna i vattendragen, som tar emot utsläppsvatten från Härje­ dalens avloppsreningsanläggningar, till exempel Vemån och Tännån är skill­ naderna mycket små mellan vattnet uppströms och nedströms reningen. Fler dammar i Härjedalen I Härjedalen planeras nu för ytterligare turistområden med fällningsdammar som avloppslösningar. I Skorvdalen dimensioneras för cirka 7000 personer vid toppbelastning och där kommer erfarenheter från det näraliggande dammsystemet i Björnrike till nytta. Fällningsdammar i världen Internationellt har inte fällningsdam­ mar fått något massivt genomslag, jämfört med till exempel biodammar, men på några håll används de med framgång. De tydligaste fördelarna finns där vintrarna är kyliga, tillgången på stora ytor är god och där enkel och stabil drift är viktig. I Kanada finns dammar, men recipienterna där har så Så fungerar fällningsdammar En reningsprocess i en fällningsdamm består av tre huvuddelar: 1. Förbehandling av inkommande avloppsvatten innebär att det ”grova” materialet avskiljs. Förbehandlingen används också för att jämna ut vattenflödet då man ofta använder sig av en stor försedimenteringsdamm i samband med detta steg. 2. Fällning. En fällningskemikalie, ofta släckt kalk eller aluminiumsulfat, tillsätts som innehåller positivt laddade joner som neutraliserar de negativa laddningarna som finns på ytan av de små avloppspartiklarna. När partiklarnas laddning blir neutrala flockar de sig, och sedimenterar då lättare till ett slam och blir. 3. Sedimenteringsprocess. Avloppsvattnet med fällningskemikalie hålls nu kvar under 4-5 dygn i stora sedimenteringsbassänger. Detta för att partiklarna ska få den tid de behöver för att hinna sjunka undan innan vattnet går vidare ut i recipienten. Till partiklarna binds bland annat partikulärt fosfor som då renast bort från vattnet. Övrig fosfor som är löst i vattnet (fosfat PO4), fälls i ett ytterligare steg som ett salt med då t.ex. aluminium. Dosering av fällningskemikalie Försedimenteringsdamm Sedimenteringsdamm ljusnan-voxnan 2014 13 Foto: Härjedalens kommun Näringsämnen 45 900 Kväve och fosfor i sjöar, 2013 40 800 totalfosfor, µg/l 35 700 30 600 25 500 Totalkväve 20 Totalfosfor 400 200 5 100 0 0 j ojämna flöden att man magasinerar 14 ljusnan-voxnan 2014 k Medelhalterna för 2013 av totalfosfor och totalkväve i sjöarnas ytvatten. De högsta näringshalterna återfinns i samma sjöar som tidigare, där Östersjön, Florsjön, Bodasjön och Västersjön har påtagligt högre halter än övriga. 80 1200 Kväve och fosfor i vattendrag, 2013 70 1000 totalfosfor, µg/l 60 800 50 600 40 30 Totalkväve 20 400 Totalfosfor 10 200 0 Tä ån nn Tä nn ån ,Ö ste rsj ö , u ns pp Lju str, sn ed a Lin l Sö se H l ed r-V ev l e ike Bo mån n , rnf or Upp se str ns , kra ftv La for . se n Sv eg Ho Jä an rvs ,V ö id No Flo Ho rrren Ve an No må ,u pp rrn, s Ve u må pps tr, tr A n, ne ds RV tr A RV La nd afo rs Ve Su må Le nn n, Ne erst ån ah ds o Ve t må r, Bjö lm rnr Hä n, G ike liss ssj a jöb Lö erg tån ån,O n ,N ed nebe str , V rg åg bro Sö F lor de ån rha mn sån Fä rge riå n 0 k Medelhalterna för 2013 av totalfosfor och totalkväve i vattendrag. Provpunkterna i Tännån och Vemån uppströms och nedströms reningsanläggningarna visar på obetydliga skillnader. Precis som tidigare år återfinns höga halterna av näringsämnen främst i de södra delarna av Ljusnans avrinningsområde där markerna är naturligt bördigare och andelen jordbruk därmed också är högre (Läs mer i Ljusnan-Voxnan 2013). totalkväve µg/l avloppsvattnet, renar det och sedasn släpper ut det i samband med vårflod eller höstregn. Dammarna behöver därför kunna ta emot stora volymer vatten och blir då betydligt djupare än vad som är fallet i de nordiska län­ derna. Norge, Finland och Estland har också fällningsdammar, men tekniken är inte särskilt expansiv där. Även i Brasilien och Mexico har fällningsdammar introducerats i samverkan med det välrenommerade universitetet Massachussets Institute of Technology, MIT, i Boston. Teknik­ ens resurssnålhet med direktfällning, det vill säga ett behandlingssteg med kemisk fällning av endast grovbehand­ lat avloppsvatten i betongbassänger används även i stora reningsverk, till exempel i Hongkong och San Diego. Va rp Vä ste rsj Br ön än -V äx stj Or då sjö n bo å n Flä en sta -G ull sjö ha Va mm n rpe are Be nrgv Ba n lde ike rsn n,N äs or rla nd sp . Sm als jön Ma rm en Vo xsj ö Hä n rje åsj ön Lo Be fss rgv jön ike n, Sib o Be Ky rgv rks ike jön n, Bjö rnä s Va U llu rpe n nge Hä n gg Vä es ste tav rsj ön ,L eå n Bo da sjö n Flo rsj ö n Ös ter sjö n 300 10 ärn 15 totalkväve µg/l – Det finns många fördelar med tekniken med fällningsdammar, ekonomiska, energimässiga och arbetsmiljönmäs­ siga. Det är viktigt för kommunen att vi kan jobba vidare på det här sättet. För att möta de nya krav som gäller för biolo­ gisk rening och slambehandling jobbar vi på att utveckla reningsmetoderna, säger Christer Hedström, VA-ingenjör på Härjedalens kommun, som var med och utvecklade Härjedalens reningstekniker redan på 1970-talet. Fällingsdammar i Funäsdalen. De långa “armarna” bildar en slags labyrint som förlänger vattnets uppehållstid i dammen. Biologi och kemi ger säkrare svar tillsammans I förbundets undersökningar tas prover av både vattnets bio­ logi – till exempel bottenfauna, och kemi – till exempel närings­ ämnen. Många gånger ger resultaten från båda provtagningarna likartade svar på hur vattnet mår, men inte alltid. På senare år har provtagningarna av biologin fått allt större betydelse. I av sjöar och vattendrag utifrån EU:s vatten­direktiv. Om de biologiska parametrarna ger klassningen ”dålig status” blir den sammanlagda statusklassningen för vattnet dålig, oavsett om vattenkemin ger ”god” eller ”dålig status”. Men om förhållandet är det motsatta, det vill programmet för den samordnade recipientkontrollen ingår flera biologiska undersökningar, exem­ pelvis provtagning av bottenfauna och kiselalger. Basen är fortfarande analy­ ser av vattenkemin1, men resultaten från de biologiska undersökningarna viktas hårdare vid statusklassningar säga att biologin bedöms som dålig kan vattenkemin aldrig höja statusen mera än till ”måttlig”. Biologi och kemi samspelar Resultaten av de biologiska under­ sökningarna beror givetvis av vattnets kemi. I vatten med exempelvis höga halter näringsämnen, vilket kan leda till syre­brist, förändras bottenfauna­n. Arter som klarar syrefattiga miljöer bättre blir vanligare, medan de som kräver mer syre minskar. Iblan­d finns det andra faktorer som påverkar vattnets biologi, till exempel kon­ Foto: Medins Biologi AB Foto: Daniel Rickström Provtagning av vattenkemi i Tännån. Skorv eller ishavsgråsugga, är en ishavsrelikt som förekom på flera av de undersökta bottenfauna­ stationerna 2013 vid kusten. Den kan bli 7 centi­ meter lång och lever på botten där den äter andra mindre smådjur och as. Skorven blir i sin tur föda för många fiskar. Ett av flera folkliga, lokala namn för ishavsgråsuggan är ”spånakärring”. ljusnan-voxnan 2014 15 Kiselalger – indikatorer för statusklassning Kiselalgsindex Statusklassningen sker med hjälp av kiselalgsindexet IPS, som visar graden av påverkan på kiselalger av näringsämnen och lättnedbrytbara organiska föroreningar i ett vattendrag. Som stöd till statusklassningen kan man studera andelen näringskrävande (TDI) och föroreningstoleranta (%PT) kiselalger. Klass Status IPS-index %PT (1–20) Försurningen klassas med ACID Referensvärde* 19,6 Surhetsindexet ACID visar vilken pH-status 1 Hög 17,5 < 10 som vattendraget har. Det är framför allt 2 God 14,5 – < 10 framtaget för att bedöma surheten i vatten17,5 drag med pH lägre än 7. 3 Måttlig 11 – 14,5 < 20 4 Otillfreds­ 8 – 11 20 – 40 * Referensvärdet motsvarar opåverkade förhålställande landen. I hela Sverige gäller samma referens5 Dålig <8 > 40 värde för kiselalager. vad biologin kräver för att ge en tydlig bild av förhållandena i vattnet. Däremot är det relativt enkelt att utvärdera varje resultat man får från vattenkemin. En uppmätt halt jämförs med exempelvis referensvärden eller gränsvärden. Därefter är det enkelt att avgöra om halten ligger över eller under något av dessa värden. De biologiska undersöknin­ garna kräver mer arbete både vid provtagning, analys och utvärdering, vilket gör dem mera kostsamma. kurren­s mellan arter, predation (dvs. att en art äter upp en annan) m.m. Dessa samspel i vattnet kan vara dåligt undersökta och det är ibland svårt att säkert veta vad påverkan består i. Vattenkemin ger en ögonblicks­ bild av vattenkvaliteten, ofta kopp­ lad till vattenföringen, dvs. om det är höga eller låga vattenflöden vid provtagningstillfället. Det gör att det kan vara svårt att uttala sig om recipien­tens generella status från en­ staka provtagningar. Det krävs längre tidsserier med flera provtagningar än 16 ljusnan-voxnan 2014 Foto: Medins Biologi AB Rossithidium pusillum är en art som trivs i näringsfattiga vatten och förekom på båda lokalerna i LjusnanVoxnan 2013. Prioritering nödvändig De två undersökningstyperna kom­ pletterar varandra väl, men det är värt att fundera på vad som är bäst i framtiden. Givetvis är det bäst att provta både vattenkemi och biologiska parametrar på alla ställen, men det blir dyrt i längden. Istället kan det vara bättre att prioritera och titta på vilka historiska underlag som finns. Har vi ett vattendrag med 20 år gamla tids­ serier som säger att vattenkemin med marginal är klassad som god, behövs knappast komplettering av biologiska undersökningar. Däremot kan biologis­ ka undersökningar behövas i sjöar och vattendrag där resultaten från vatten­ kemianalyserna inte är lika tydliga. Foto: Daniel Rickström Kiselalger är en så kallad påväxtalg som sitter fast på eller lever i direkt anslutning till olika substrat, t.ex. stenar och vattenväxter i sjöar och vattendrag. De är oerhört små (5 µm till 50 µm) och kan endast studeras på nära håll i mikroskop. De flesta kiselalger har specifika krav på sin levnadsmiljö är därför mycket bra indikatorer på vattenkvalitén. Små förändringar kan göra att vissa arter ökar i antal, medan andra försvinner. Bottenfaunastationen vid Linsell. Botten­ faunan används bland annat för att försöka bedöma hur vattenregleringen påverkar antal arter och artsammansättningen av botten­djuren. Kiselalgerna i Norr-Vemån I det nuvarande kontrollprogrammet undersöks endast kiselalger vid två stationer i Norr-Vemån, Härjedalen. Provpunkterna (station 9005 och 9010) ligger uppströms och nedströms utsläppet från avloppreningsanläggnin­ gen i Vemdalsskalet. Resultatet från 2013 visade att IPS-indexet som används blev klass 1, motsvarande hög status (se fakta). Det gäller vid båda stationerna och kisel­ algerna svar på belastning av närings­ ämnen och organiskt material. Försurn­ ingsindexet ACID visar på nära neutrala förhållanden vid den övre stationen och alkaliska (= god buffrande förmåga mot försurning) vid den nedre. Undersökningarna av vattenkemin från dessa stationer visar också på samma goda vattenkvalitet som kiselalgerna. Här ger alltså de biologiska och vattenkemiska analyserna samma svar. Bottenfaunan i Ljusnan I förbundets kontrollprogram ingår sedan 2012 årliga undersökningar av bottenfauna vid provtagningsstationen vid Linsell i Ljusnan. Bottenfauna är ryggradslösa djur, exempelvis insek­ ter, fåborstmaskar, iglar, virvelmaskar, snäckor, musslor och kräftdjur, som lever på eller i bottnar i vattenmiljöer. K422 K348 Ljusne K402 K353 K401 K403 Ljusnefjärden Vallvik 400 40 200 20 1000 K342 K348 K351 K421 K422 Ljusnefjärden K398 provtagning bottenfauna Antalet släkten och arter vid 2013 års undersökning var högt. Totalt hittades 42 olika arter vid lokalen, varav sex är ovanliga. Detta bidrog till bedömningen ”mycket höga naturvärden”. En av dessa arter är den mycket syrekrävande och försurning­ skänsliga nattsländan Ceratopsyche nevae, som är en bra indikatorart för låga halter av näringsämnen. Lokalen bedömdes därför ha hög status när det gäller näringsämnen och likt tidigare år bedömdes den som nära neutral när det gäller försurningsindex. Resultaten från undersökningarna år 2012 visade att bottenfaunan till viss del påverkas av att vattnen är reglerade. Påverkan bedöms med hjälp av ett speciellt index. År 2013 var resultaten bättre med bland annat fler arter, vilket bidrog till att statusen bedömdes som hög även när hänsyn togs till att Ljusnan är reglerad här. Resultaten från vattenkemin vid Linsell ger även den hög status för näringspåverkan och försurningsgrad. Medelvärdet för totalfosfor 2013 var 7 µg/l och med ett pH på 7,3, vilket är mycket bra förhållanden. Även här stämmer alltså resultatet mellan biologin och vattenkemin överens. 800 80 600 60 400 40 200 20 0 K401 K402 K403 K404 K420 0 100 400 80 300 60 200 40 100 20 0 100 Sandarnesfjärden 2000 K340 K344 K346 K352 Vallviksfjärden 120 100 1500 80 1000 60 40 500 0 0 K353 biomassa (g/m2) K408 500 0 K409 Vallviksfjärden EKOLOGISK STATUS hög status god status måttlig status otillfredsställande status dålig status 60 biomassa (g/m2) K407 80 600 0 K404 K420 K406 800 100 individtäthet biomassa individtäthet (ind/m2) K346 Söderhamnsfjärden biomassa (g/m2) K340 1000 biomassa (g/m2) K352 Sandarnesfjärden individtäthet (ind/m2) K344 bottenfauna vid kusten bottenfauna status 2013 K342 K421 K351 individtäthet (ind/m2) Söderhamnsfjärden individtäthet (ind/m2) SÖDERHAMN 20 K398 K406 K407 K408 K409 0 i k Bottenfauna vid kuststationerna. OBS, notera att skalorna är olika. Kartan visar sammanvägd statusklassning med hjälp av BQI2 ekologisk kvalitetskvot3 och expertbedömning. Bottenfaunan i kustvattnen Vid 2013 års undersökning av botten­ fauna längs Gävleborgskusten påträf­ fades djur vid alla 20 stationer i de fyra fjärdarna. Totalt hittades tio olika arter och antalet individer var ”måttligt hög” till ”hög”. Som lägst hittades 218 djur per kvadratmeter (Sandarnesfjärden), och som mest 1206 stycken (Vallviks­ fjärden). Statusklassningen mellan fjärdarna varierade. Längst söderut, i det under­ sökta området i Vallviksfjärden, en bit ut från kusten, var förhållandena bäst och statusklassningen blev god. Här påträffades flest arter som är käns­ liga för låga syrehalter. Stationerna i Ljusnefjärden ligger mer kustnära och bottenfaunan här är troligtvis mer påverkad av utsläpp från land. I detta område blev statusen måttlig. Längre norrut, i Söderhamnsfjärden klassades statusen som otillfredsstäl­ lande, och i Sandarnesfjärden som ligger längre ut från land klassades den som dålig. Här var andelen individer av arter som är känsliga för låga syre­ halter lägst. Sedan undersökningarna inleddes 2003 har en av de största förändringar­ na i artsammansättning varit minskad förekomst av vitmärla, Monoporeia affinis. Vitmärlan anses särskilt känslig för syrebrist, höjda temperaturer och miljögifter Resultaten från övrig regional provtagning i Söderhamns kustom­ råde visar också på en minskning av vitmärla. Detta gäller även för referens/trend­områdena, så kallade ”opåverkade områden” som ligger i Gavviksfjärden och Skärsåfjärden. Anledningen till att det finns så få vit­ märlor kan vara den höga belastningen av näringsämnen och organiskt mate­ rial, låga syrehalter, naturlig säsongs­ variation eller möjligen konkurrens från andra arter. Vitmärlan rör om i de översta sedimentlagren på bottnen och är därför viktig för syresättningen där. Eftersom den har minskat finns det utrymme för andra arter att ta över dess roll, till exempel fjädermyggor och havsborstmaskar. Syre och närsalter vid kusten säger samma sak Även undersökningar av syrehalten bekräftar att förhållandena är sämre i de norra delarna av kustområdet. Här är halterna av näringsämnen i vattnet högre och därmed gynnas även den biologiska produktionen, till exempel tillväxten av alger. När dessa sedan bryts ned krävs syre och vattnets syre­ halt sjunker. ljusnan-voxnan 2014 17 Vattenkemi vid kusten 16 syrehalt mg (O2/l) 14 Syre 12 10 8 6 4 Sandarnesfjärden Vallviksfjärden 2 0 februari Söderhamnsfjärden (yttre) Ljusnefjärden mars Söderhamnsfjärden (inre) juni juli augusti k Syrehalter i fjärdarna vid kusten. En syrehalt under 3,5 mg/l räknas som syrgasbrist och kan påverka exempelvis bottenfaunan negativt, lägre än 2,1 mg/l är gränsen för akut påverkan. Resultaten här ligger betydligt över dessa nivåer. 70 totalfosfor (µg/l) 60 Totalfosfor 50 40 30 20 10 0 1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 k Medelhalten totalfosfor i ytvattnet. 1600 totalkväve (µg/l) 1400 Totalkväve 1200 1000 800 600 400 200 0 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 k Medelhalten totalkväve i ytvattnet. De högsta halterna av närings­ämnen finns i den innersta delen av Söder­ hamnsfjärden och näst högst halter uppmättes längre ut i samma fjärd. Lägst är halterna i Vallviksfjärden och Ljusnefjärden. De varierande resultaten i fjärdarna beror till stor del på deras olika karak­ tär. Söderhamnsfjärden är lång och smal och påverkas kraftigt från både Söderhamnsån, Lötån och av utsläpp från Granskärs reningsverk. Det gör att vattenkvaliteten i fjärdens inre delar är högst påtagligt påverkade av detta, vilket även bekräftas av växtplankton­ undersökningen. Även vid provstationerna i Ljusneoch Vallviksfjärden finns några punkt­ källor, som industrierna Vallviks Bruk och Arizona Chemical, men här är fjärdarna betydligt djupare och vat­ tenomsättningen bättre. Fjärdarna påverkas visserligen av det stora utlop­ pet från Ljusnan, men Ljusnans vatten innehåller betydligt mindre näringsäm­ nen och partiklar än sötvattensutflöde­ na i Söderhamnsfjärden och klassas som näringsfattigt. Det innebär att det stora flödet från älven inte belastar Ljusne- och Vallviksfjärden på samma sätt som tillrinnande vattendrag gör i Söderhamnsfjärden. Resultatet från undersökningarna av bottenfauna visade ju att de södra delarna i kustområdet bedöms har bättre status än de norra, vilket även stämmer för vattenkemin. Siktdjupet varierar Medelsiktdjupet varierar också längs olika delar av kusten. Söderhamns­ fjärdens innersta delar har sämst sikt­ djup och här leder sedan en gradient utåt med bättre siktdjup ju längre ut man kommer. Utanför Ljusne och Vall­ vik påverkas de djupa, öppna fjärdarna inte lika lätt av olika utsläpp och därför blir siktdjupet bättre här. 9 8 Siktdjup siktdjup (m) 7 6 5 4 3 2 1 0 1975 1980 1985 1990 1995 k Siktdjupet i fjärdarna. Vallviksfjärden och Ljusnefjärden har ända sedan mätningarna började haft bäst siktdjup och Söderhamnsfjärdens inre del har, med ett undantag, haft sämst siktdjup. 2000 2005 2010 Sandarnesfjärden Söderhamnsfjärden (yttre) Söderhamnsfjärden (inre) Vallviksfjärden Ljusnefjärden Växtplankton i Söderhamnsfjärden Sandarnesfjärden Växtplankton analyseras tre gånger Söderhamnsfjärden (yttre) under sommaren(inre) i prover från den Söderhamnsfjärden Vallviksfjärden innersta delen av Söderhamnsfjärden Ljusnefjärden 18 ljusnan-voxnan 2014 Växtplankton klorofyll och biovolym / halt och statusklassning 2013 Biovolym autotrofa och mixotrofa växtplankton (mm3/l) Halt Status Klorofyll (µg/l) Halt Sammavägd status övergödning Status juni 1,01 otillfreds. 15 dålig juli 3,27 dålig 8,2 otillfreds. augusti 0,68 måttlig 11 dålig Foto: Medins Biologi AB Månad otillfredsställande Autotrofa och mixotrofa växtplankton Växtplankton är mikroorganismer som räknas till alger. I Östersjön känner man till ungefär tvåtusen växtplanktonarter. Planktonalgerna är till största delen autotrofa, det vill säga de kan med hjälp av solljus själva tillverka näringen de behöver för att överleva. De bildar havsekosystemets första ”produktionssteg” och är också bland de viktigaste organismerna för jordatmosfärens syrebalans, tack vare deras förmåga att producera syre och binda koldioxid. Mixotrofa algarter kan utöver att använda fotosyntes för att få energi också få det genom att aktivt äta både växter och till och med djur. Det är alltså växtplankton som kan fungera både som växt och djur. (station K338). Denna station är den av kuststationerna som är allra tydligast påverkad av näringsämnen, vilket syns i de vattenkemiska undersökningarna. Resultatet från växtplanktonunder­ sökningen 2013 ger en otillfredsstäl­ lande status. Statusen bedöms utifrån mängden autotrofa och mixotrofa växtplankton och mängden klorofyll. Alltså så syns även här en respons i biologin utifrån de förutsättningar som vattenkemin ger och statusklassningen blir också lika. vattenkemin. Men vet man genom undersökningar av vattnets kvalitet att det till exempel är höga halter närings­ ämnen i en viss sjö så går det att koppla ihop resultaten från kemin med biologin. Säkerheten i statusklassnin­ garna och expertbedömningarna blir då betydligt bättre. Undersökningarna som gjorts under 2013 visar i stort sett liknande resultat för både biologi och kemi. Där det är bra vattenkemiska förhållanden är det även bra biologiska förhållanden. Båda behövs Lätips & Noter Det finns både för- och nackdelar med vattenkemiska respektive biologiska undersökningar. Djur och växter styrs ju av fysiska och kemiska förhållanden som råder i vattnet. Samtidigt kan allt som lever påverkas av annat som vi vet mindre om, som tidigare nämnts till exempel konkurrens från andra arter eller att de äts upp av rovdjur osv. Det kan vara svårt att veta vad som påverkar mest, speciellt om man inte känner till hur det står till med Fördjupningsrapport på www.lvvf.se. k I provtagningen under augusti upp­ täcktes en ovanligt stor mängd växt­ plankton, så kallade ciliater, som normalt inte ingår i analyserna. Ciliaterna har inte tidigare hittats i växtplanktonprov från området och artbestämdes inte, men de hade långa cilier som exempelvis släktet Euplotes, som främst lever i dam­ mar. Troligtvis har den spolats med ut vid ett högvattenflöde från någon näralig­ gande damm eller våtmark strax innan provtagningen. Samma dag som provet togs var nämligen vattnet i Söderhamn­ sån kraftigt brunfärgat och den vatten­ kemiska analysen visade på ett grumligt vatten. Ciliaten antas inte vara något problem i fjärden. 1. Vattenkemiska undersökningar tar reda på halter av närsalter, syre, organiskt material, m.m. 2. BQI – Benthic Quality Index är ett index baserat på antalet nyckelarter eller nyckel­ grupper med varierande tolerans för olika närings- och syrehalter. Höga värden anger att arter som behöver rent vatten och höga syrehalter dominerar. 3. Ekologisk kvalitetskvot: BQI index divide­ rat med ett referensvärde. Referensvärden och klassgränser varierar beroende av vilken re­ gion som undersökningen är utförd i. Ju högre värde på EK-kvoten, desto bättre klassning. ljusnan-voxnan 2014 19 Låga metallhalter i våra vatten O fta undersöker man sedi­ ment för att ta reda på vilka metaller som finns i vattnets ekosystem Sedimentet i en sjö består nämligen av material som transporter­ ats från avrinningsområdet och mate­ rial som producerats i vattnet. Mate­ rialet sedimenterar kontinuerligt och ger därför en relativt god bild av både nuvarande och tidigare påverkan av vattensystemet. Hur mycket material som tillförs en sjö, och var det sedan sedimenterar, beror på strömmar och flöden genom sjön. Metaller förekommer naturligt i miljön men vi människor har också bidragit till att de sprids i ekosystemen. Vissa metaller som järn och magnesium är livsnödvändiga, medan andra, exempelvis en del tungmetaller, är giftiga för allt levande. I vårt avrinningsområde provtas metaller med jämna mellanrum. I sediment sker provtagning vart sjätte år och i vissa sjöar och vattendrag varje år. Resultaten visar glädjande nog generellt på låga eller mycket låga halter. Metaller provtas i både sjöar och vatten­drag, men olika ofta. Generellt sett är halterna låga i avrinningsområdet. På bilden Ljusnedal, en provtagningspunkt för bland annat metaller. 20 ljusnan-voxnan 2014 Foto: Daniel Rickström Långsam sedimentation I förbundets nuvarande kontrollpro­ gram ingår en sedimentundersökning vid sex stationer i sjöar vart sjätte år i ytsedimentet, 0–1 cm. I de mindre näringsrika vatten som är vanliga i vårt avrinningsområde är produktionen av organiskt material förhållandevis låg, vilket innebär att sediment avsätts rela­ tivt långsamt med cirka 1 mm per år. Därför behövs inte årliga undersöknin­ gar för att visa förändringar. I avrinningsområdet har det tidig­ are funnits mer industrier än vad det gör idag Den minskade industriella verksamheten har bidragit till att vat­ tenkvaliteten gradvis förbättrats. De halter som vi idag mäter i vatten och ytsediment är främst en återspegling av nutiden. Gamla mer omfattande utsläpp ligger djupare i sjösedimenten. Allt eftersom dessa täcks över med nytt Foto: Alcontrol Metaller i ytsediment Metaller i Sjösediment 2012, ytsediment (µg/kg torrsubstans) Station koppar zink kadmium bly krom nickel arsenik Häggestavågen, Varpen 20 190 0,82 31 Baldersnäs, Varpen 23 170 0,57 17 Gullholmen, Varpen 7,9 84 0,31 Björnäsudden, Bergviken 27 260 0,78 Norrlandsporten, Bergviken 55 330 0,98 Voxsjön, centralt i sjön 18 160 0,57 kvicksilver 28 15 10 0,15 25 12 4 0,22 5,9 15 4,7 1,8 0,05 41 39 23 11 0,23 23 37 24 4,5 0,15 23 29 16 14 0,10 k Tabell 1. Metallhalter i sjöars ytsediment i Ljusnan-Voxnans avrinningsområde. Haltbedömning enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder1 för de metaller som finns med där. Sedimentpropp tagen vid Bergviken. Metaller i Sjösediment v/s bakgrundshalten 2012, ytsediment (kvot) Station Häggestavågen, Varpen koppar zink kadmium bly krom nickel kvicksilver 1,3 1,9 2,7 6,2 1,9 1,5 1,9 Baldersnäs, Varpen 1,5 1,7 1,9 3,4 1,7 1,2 2,8 Gullholmen, Varpen 0,5 0,8 1,0 1,2 1,0 0,5 0,7 Björnäsudden, Bergviken 1,8 2,6 2,6 8,2 2,6 0,1 2,9 Norrlandsporten, Bergviken 3,7 3,3 3,3 4,6 2,5 0,1 1,9 Voxsjön, centralt i sjön 1,2 1,6 1,9 4,6 1,9 0,1 1,2 k Tabell 2. Metaller i sjöars ytsediment i Ljusnan-Voxnans avrinningsområde. Hur mycket halterna beräknas variera jämfört med den naturliga bakgrundshalten anges med en kvot. Halter i ytsediment (0-1 cm) i augusti år 2012 har dividerats med en ”naturlig bak­grundshalt”.2 Här är det kvoten som ger föroreningsgraden. Metaller i miljön friskare sediment förbättras skyddet som hindrar dessa miljögifter att läcka ut i vattnet. Låga halter i sedimenten Den senaste provtagningen av metaller i sediment gjordes år 2012. Den visade på mycket låga, låga eller måttliga halter av metaller (tabell 1). För att bedöma hur stor påverkan är kan man använda sig av uppmätta hal­ ter som jämförs både med beräknade lokala bakgrundsvärden samt en ”naturlig bakgrundshalt”. En naturlig bakgrundshalt är ett beräknat referens­ värde som ska spegla halten i miljön innan mänsklig påverkan. Då kan man se att även om halterna av till exem­ pel bly ofta är mycket låga, ändå visar en tydlig förorening jämfört med den naturliga bakgrundshalten (tabell 2). Analyser av bly djupare ned i svenska sjösediment har visat att det atmosfäriska nedfallet av bly var större än den naturliga bakgrundsnivån redan för över 2600 år sedan. Innan BEDÖMNING mycket låga halter ingen/obetydlig förorening låga halter liten förorening måttligt höga halter tydlig förorening höga halter stor förorening mycket höga halter mycket stor förorening Gränser för avvikelse/förorening anges i Naturvårdsverkets bakgrundsrapport (Rapport 4920) tabell 17. Metaller finns naturligt i låga halter i sötvatten. I sediment och organismer är halterna högre genom en naturlig anrikning, de ansamlas i sediment och tas upp via föda, och flera av metallerna är livsnödvändiga för både växter och djur. Den naturliga bakgrundshalten av metaller varierar beroende på berggrund och jordarter i tillrinningsområdet för sjön eller vattendraget. Vattnets surhet och innehåll av organiskt material m.m. påverkar också metallhalterna. Det innebär att halterna kan variera mycket redan under naturliga förhållanden. Metaller kan inte förstöras eller brytas ned i naturen Men de används av människan i alla möjliga sammanhang, vilket gör att de många gånger hamnar i vattnet där de ger onormalt höga halter, som kan vara skadliga för växter och djur. Varifrån kommer metallerna? Metaller tillförs våra sjöar och vattendrag både genom diffusa källor och punktkällor, exempelvis: • läckage från jordbruks- och skogsmark • atmosfäriskt nedfall • industrier och hushåll • dagvatten • kommunala avloppsreningsverk • gamla deponier (en troligtvis stor, men svåruppskattad källa). • gruvverksamheter Giftiga tungmetaller En tungmetall är en metall med en större täthet än 5 g/cm3. Flera tungmetaller såsom koppar, zink och krom har en nödvändig funktion i levande organismer medan giftiga tungmetaller som bly, kadmium, kvicksilver3 och arsenik är skadliga för växter och djur redan i mycket låga koncentrationer. Skador av höga metallhalter uppträder ofta först hos organismer långt ned i näringsväven, exempelvis hos växt- och djurplankton. Många tungmetaller ackumuleras uppåt i näringskedjan med allt högre koncentrationer och kan till exempel påverka fiskars fortplantning och utvecklingen av yngelstadierna. Skador på levande organismer kan uppstå både vid långtidsexponering och vid akut höga halter, halter. Långtidsexponering av kadmium kan ge skador på lever och skelett, bly och kvicksilver kan ge hjärnskador, listan kan göras lång. ljusnan-voxnan 2014 21 Metaller i ytvatten Metaller i sjöar 2012–2013, ytvatten (µg/l) koppar zink kadmium bly krom nickel arsenik Bergviken, Björnäsudden Station 0,70 2,7 <0,01 0,15 0,30 0,46 0,24 Varpen-Baldersnäs 0,54 1,8 <0,01 0,12 0,25 0,24 0,18 Varpen-Gullholmen 0,67 2,4 <0,01 0,14 0,21 0,22 0,16 Varpen-Häggestav 1,7 5,0 0,011 0,41 0,53 0,88 0,34 Östersjön 1,1 4,8 <0,01 0,16 0,27 0,46 2,9 BEDÖMNING mycket låga halter låga halter måttligt höga halter höga halter mycket höga halter i Tabell 3. De högsta metallhalterna i områdets sjöar är i allmänhet ändå mycket låga eller låga. Uppskattad bakgrundshalt för metaller i svenska sjöar µg/l (Naturvårdsverket 1999) koppar zink kadmium bly krom nickel arsenik 0,3 1 0,005 0,05 0,05 0,2 0,2 Metaller i vattendrag 2012–2013, ytvatten (µg/l) Station Ljusnedal koppar zink kadmium bly krom nickel arsenik 1,1 3,5 <0,01 0,083 0,20 0,29 0,087 Linsell 0,91 1,6 <0,01 0,07 0,62 0,21 0,16 Sveg 0,32 8,6 <0,01 0,087 0,16 0,20 0,18 Laforsen 0,71 3,9 <0,01 0,089 0,19 <0,2 0,20 Bornforsens kraftv. 0,44 2,0 <0,01 0,13 0,19 0,28 0,63 Hoan, Vid Floren 0,33 11 <0,01 0,10 0,20 0,23 0,21 Sunnerstaholm 0,73 2,8 <0,01 0,15 0,35 0,41 0,55 Vemån, Glissjöberg 0,22 1,3 <0,01 0,087 0,19 0,26 0,17 i Tabell 4. Metallhalterna (högsta uppmätta värden) i vattendragen är i allmänhet mycket låga. Uppskattad bakgrundshalt för metaller i svenska vattendrag µg/l (Naturvårdsverket 1999) koppar zink kadmium bly krom nickel arsenik 1 3 0,003 0,2 0,5 0,5 0,2 metaller i vattendirektivet Metaller och miljögifter delas in i två kategorier utifrån vilken påverkan de har på miljön: Prioriterade ämnen 1 (urvall)A Ämnen som har EU-gemensamma miljökvalitetsnormer (gränsvärden), dessa ämnen bestämmer den kemiska statusen inom vattenförekomsten. Klassgräns god status (μg/l)C Bly 7,2 Kvicksilver 0,05 Nickel 20 Kadmium 0,08 vid < 50 mg CaCO3/lD 0,09 vid 50 – 100 mg CaCO3/l 0,15 vid 100 – 200 mg CaCO3/l 0,25 vid > 200 mg CaCO3/l Särskilda förorenande ämnen 2 (urval) B Ämnen, utöver de prioriterade ämnena, som släpps ut i betydande mängd till vattnet och ska klassificeras under ekologisk status i enlighet med ramdirektivet för vatten. Koppar 4 Krom 3 Zink 3 vid < 24 mg CaCO3/l 8 vid > 24 mg CaCO33l A..Europaparlamentets och rådets direktiv om miljökvalitetsnormer inom vattenpolitikens område (2008/105/EG) B. Naturvårdsverket (2008) Förslag till gränsvärden för särskilda förorenande ämnen. Rapport 5799. C. Gränsvärdena är årsmedelvärden för den lösta delen metall i vatten (koncentrationen i den fas som erhållits genom filtrering genom ett 0,45 μm filter). D. Halten kalciumkarbonat (CaCO3) anger hur hårt vattnet är och hårdheten påverkar hur biologiskt tillgänglig metallen blir. 22 ljusnan-voxnan 2014 i Tabellen visar gränsvärden för god status för metaller i sjöar och vattendrag (ytvatten). 1800-talets industrialisering hade blykoncentrationen i sediment i södra Sverige ökat 10–30 gånger över bak­ grundsnivån på grund av luftnedfall. Metaller i utvalda sjöar och vattendrag Sedan 2012 utförs även varje år metallundersökningar i flera sjöar och vattendrag i avrinningsområdet. Tidigare har Naturvårdsverket tagit fram jämförelsevärden för metallhalter i vatten som underlag till bedömningar av miljötillståndet. Men i och med EU:s vattendirektiv har det även tillkom­ mit gränsvärden för tungmetaller som anses påverka miljön så kraftigt att de i sig kan dra ner statusen på vatten­ draget eller sjön. Det handlar om bly, kvicksilver, nickel, kadmium, koppar, krom och zink (se faktaruta). Mycket låga halter i vatten Analyserna av metaller i sjöar och vat­ tendrag från 2012 och 2013 visar att halterna i ytvattnet vanligtvis är mycket låga, och bara vid några få stationer och tillfällen klassas halterna som låga (se tabell 3 och 4). Jämför man med de beräknade bakgrundsvärdena ser man att halterna i vattendragen ofta inte ens kommer upp i dessa värden (tabell 4). I sjöarna är däremot de högsta uppmätta värdena vanligtvis något högre än bakgrundsvärdena, men fortfarande ofta mycket låga (tabell 3). Jämför man de högsta uppmätta totalhalterna av metaller vid respek­ tive station under 2012 och 2013 (tabell 3 och 4) med gränsvärdena för god status, som baserar sig på årsme­ delvärden för den lösta fraktionen av metallen, så ser man att inte ens dessa kommer nära gränsvärdena. Däremot är halten zink förhöjd på några ställen. Men i och med att det endast rör sig om något enstaka resultat under året är medelvärdena från provtagningen betydligt lägre än gränsvärdena. Sammantaget visar resultaten att det vid förbundets provtagningsta­ tioner inte finns något ytvatten där halterna av metaller är ett problem. Undantag i Bollnäs Halterna i sjöarnas bottenvatten ligger vanligtvis på samma nivå som vid ytan, men vid stationen i Östersjön (Boll­ näs) finns ett undantag med markant förhöjda arsenikhalter, som högst 11 µg/l. Vid Östersjön låg tidigare bland annat en fabrik som tillverkade träfiberskivor och som hade sjön som recipient. Därför har vattnets status här också undersökts regelbundet. His­ toriska data har vid enstaka tillfällen även visat på förhöjda halter av arsenik i sjöns bottenvatten. Lästips & noter Sedimentundersökning i Ljusnan-Voxnan 2012. Fördjupningsrapport www.lvvf.se 1. Haltbedömning för de metaller som finns med i Naturvårdsverkets bedömningsgrunder (Rapport 4913) 2. ”Naturlig bakgrundshalt” anges i Naturvårdsverkets bedömningsgrunder (Rap­ port 4913) tabell 24. 3. Sverige har många områden med naturligt höga bakgrundshalter av kvicksilver. Därför bedöms att gränsvärdet i vattendirektivet för halter i djurvävnad (20 µg/kg) överskrids i samtliga svenska ytvattenförekomster. Detta har gjort att Sverige har ett generellt undantag från detta gränsvärde. ljusnan-voxnan 2014 23 Samordnad recipientkontroll Kontrollprogram Ljusnan-Voxnan Provtagningspunkter vattenkemi t.ex. närsalter, siktdjup, suspenderat material, metaller, syrehalt makroalger FUNÄSDALEN bottenfauna kiselalger sediment (provtogs 2012) HEDE s Lju n na SVEG n na s Lju EDSBYN Voxnan BOLLNÄS SÖDERHAMN Den samordnade recipientkontrollen som förbundet ansvarar för omfattas av två kontrollprogram, ett i södra Hälsingland och ett i Härjedalen. Totalt finns 45 prov­stationer i avrinnings­ området, 24 i rinnande vatten och 21 i sjöar. Till det tillkommer två stationer utanför avrinnings­området; Söderhamnsån och Lötån. De mynnar ut i den norra delen av kustområdet utanför Söderhamn och Ljusne, som också ingår i programmet med totalt 33 stationer. vattenkvalitet/ Vattenkemi Biologiska undersökningar Vattenkvaliteten undersöks vid alla stationer och vattnets innehåll av näringsämnen, pH, syre, organiskt material och klorofyll analyseras1. I vattendragen tas prover normalt sex gånger per år. I Ljusnan och Voxnan finns dock ett par stationer provtas varje månad. Provtagningen i sjöar görs fyra gånger per år, och vid kusten fem gånger per år. Både yt- och bottenvatten provtas. Från och med 2012 undersöks även metallhalter vid flera stationer. I samtliga sjöar samt vid kusten mäts också siktdjupet. Bottenfauna och kiselalger undersöks i några sjöar och vattendrag (se karta). Makroalger, bottenfauna och växtplankton inventeras vid kusten. De biologiska undersökningarna visar responsen på vattnets kvalitet under ett längre tidsperspektiv. 24 ljusnan-voxnan 2014 Sedimentundersökningar Sedimentundersökningarna visar resultat från ett ännu längre tidsperspektiv. Här är främst metallhalterna i fokus. Noter och lästips 1. Antalet parametrar som undersöks vid varje station varierar. www. lvvf.se Här finns kontrollprogrammen beskrivna i detalj i nedladdningsbara filer. Avrinningsområdets ekologiska status FUNÄSDALEN HEDE SVEG LJUSDAL EDSBYN EKOLOGISK STATUS hög status god status måttlig status otillfredsställande status dålig status BOLLNÄS SÖDERHAMN måttlig ekologisk potential (kraftigt modifierade vatten) EU:s vattendirektiv & ekologisk status Enligt EU:s ramdirektiv för vatten ska alla vattenförekomster i medlemsländerna klassas enligt en skala där den ekologiska statusen bedöms. Bedömningen sker med hjälp av flera kemiska, biologiska och fysikaliska parametrar eller kvalitetsfaktorer. Den sammanvägda bedömningen ger sedan en statusklassning som visar om sjön eller vattendraget har dålig, otillfredsställande, måttlig, god eller hög ekologisk status. Biologin viktas tyngst. Nuvarande bedömning gäller till 2015, sedan kommer en ny mera genomarbetad klassning att gälla. För att en sjö ska vara en ”vattenförekomst” ska den vara större än 1 km2 och vattendragen ska ha ett tillrinningsområde större än 10 km2. Läs mer www.vattenmyndigheterna.se/ om vattenmyndigheterna Miljötillståndet i Ljusnans dalgång Som framgår av kartan är det många vatten som klassas med måttlig ekologisk status eller sämre i nuläget. Till exempel syns detta tydligt i de nedre delarna av Ljusnan där den ekologiska statusen är måttlig eller otillfredsställande. Men resultaten från förbundets undersökningar visar på bättre tillstånd än så för vattenkemin. Varför blir då inte statusen bättre? Vattenkemin är bara en av flera delar som bedöms när ett vatten skall statusklassas. I den nedre delen av Ljusnan finns en del generella problem som vandringshinder för fisk och övrig fauna, förändrad vattenföring och vattenkraftsreglering. 22 sjöar och 23 vattendrag i Ljusnans avrinningsområde bedöms vara så kraftigt modifierade att de klassas med en lägre ekologisk status, en så kallad ekologisk potential. Ekologisk potential är en statusbedömning som används när den fysiska förändringen i vattnet beror på en samhällsnyttig verksamhet som exempelvis vattenkraft. Övriga fysiska problem som finns i hela avrinnings­ området är de rensningar och rätningar av vattendrag som gjorts för att underlätta timmerflottningen när den pågick. Hela 40 procent av vattendragen bedöms vara flottledsrensade. Detta bidrar till att många vatten, inte bara i vårt avrinningsområde utan i hela Norrland, klassas som måttliga eller sämre. Andra miljöproblem som är av mindre betydelse i Ljusnans avrinnings­område, men som ändå påverkar den ekologiska statusen är till exempel övergödningen i de södra delarna, och försurningen i de norra. De flesta sjöar och vattendrag har tidigare främst statusklassats med hjälp av modelleringar, inte utifrån faktiska undersökningar. Riktiga undersökningar är en bristvara och arbetet resurskrävande. Därför användes klassningar utifrån modelleringar för att få fram gällande status. Under 2013 har verifieringarna fortsatt för att jämföra modellerade data med riktiga undersökningar. Resultaten från recipientkontrollprogrammet kommer nu att bilda basen för de nya statusklassningarna, som för 2015 och gäller till 2021, nästa programperiod inom vattendirektivet. Det nya åtgärdsprogrammet kommer att gå ut på samråd under slutet av 2014. Lästips Bottenhavets vattendistrikt – delområdesrapport Ljusnan 2009–2015. Länsstyrelsen i Västernorrlands län/ Vattenmyndigheten Bottenhavet. www.vattenmyndigheterna.se VISS, bland annat kartor över statusklassade områden. www.viss.lansstyrelsen.se ljusnan-voxnan 2014 25 Lång historia och framåtanda Medlemmar Samordnad recipientkontroll Kommuner och kommunala bolag Bollnäs kommun Härjedalens kommun Ljusdals kommun Ovanåkers kommun Söderhamns kommun Bollnäs Energi AB Bollnäs Ovanåkers Renhållnings AB Helsinge Vatten AB Ljusdal Vatten AB Söderhamn Nära AB Foto: Daniel Rickström Företag och övriga L jusnan-Voxnans vattenvårdsför­ bund har funnits sedan 1960 och är ett av de äldsta i sitt slag. Under åren har förbundet bidragit till en helhetssyn och en kompetensut­ veckling när det gäller vattenkvaliteten i Ljusnan-Voxnans avrinningsområde. Och det tänker vi fortsätta med. Vi vill utvecklas och bidra till en allt större nytta för både för våra medlemmar och för vattenvården i stort. Tar vi inte hand om vår viktigaste natur­ resurs finns det inte längre någon uthållighet i vårt samhällsbyggande. För att ta detta samlade ansvar har vi sedan 1974 bedrivit en samordnade recipientkontroll i avrinningsområdet. Utöver det försöker vi i mesta möjliga mån bidra med vår kunskap till andra vattenvårdsrelaterade insatser. Det kan handla om övriga utredningar, under­ sökningar eller olika typ av kompetens­ höjande insatser. Välkomna att vara med! Stipendie för vattnet Ju fler medlemmar vi blir desto större möjligheter och styrka har vi i organisationen, vilket i sin tur innebär ett mer omfattande och bättre arbete för vattnets välfärd. Förbundet har flera medlemmar som är med och deltar trots att de inte har några myndighets­ krav på sig att ha miljökontroll på den verksamhet de bedriver. De har gått med ändå för att de bryr sig och för att förbundets verksamhet är i linje med deras miljöpolicy. Det går att engagera sig på olika nivåer, ju fler desto bättre. För att även stimulera och uppmuntra unga människor att intressera sig för vattnets välfärd har vi instiftat ett stipendium för arbete om vattenvård. Stipendiet kan sökas av den som gör ett examensarbete vid universitet eller högskola. Arbetet ska givetvis ha en koppling till vattenvårdande insatser och ska kunna kopplas till förbundets verksamhetsområde Läs mera på www.lvvf.se 26 ljusnan-voxnan 2014 Arizona Chemical Sweden AB Bollnäs Energi AB Boliden AB Hamrafjällets Lift AB Härjedalens Miljöbränsle AB Josef Lindberg i Sandarne ABLjusdal Vatten AB Ljusnans Fiskodling AB Ljusnans Vattenregleringsföretag Marenordic AB Marma Rundvirke AB Neova AB Setra Sågade Trävaror AB, Färila Sågverk Skogens Kol AB Stora Enso AB Stora Enso Timber Skogägareföreningen Mellanskog ek.för. Statens Fastighetsverk Sveaskog Fastighets AB Svenska Mineral AB Söderhamns Stuveri & Hamn AB Vallviks Bruk AB Woxna Graphite AB Stödmedlemmar Bollnäs Norra Fiskevårdsområdesförening Färila Fiskevårdsområdesförening Lantbrukarnas Riksförbund Söderala Fiskevårdsområdesförening Söderhamns Kust- och Skärgårdsförening Tännäs Fiskecenter AB medlemsskap Det finns två olika typer av medlemsskap i förbundet: Stödmedlem – betalar endast medlemsavgiften Medlem (samordnad recipient­kontroll) – betalar medlemsavgift samt en avgift för att delta i recipientkontrollen. Denna avgift är kopplad till storleken på verksamhetens påverkan. Kansli och kontakt Ljusnan-Voxnans Vattenvårdsförbund Södra Hamngatan 50 826 50 SÖDERHAMN Telefon: 0270-766 22 Mobil: 073-050 04 57 E-post: [email protected] ljusnan-voxnan 2014 27 Ljusnan-Voxnans Vattenvårdsförbund Södra Hamngatan 50 826 50 SÖDERHAMN Ljusan-Voxnan 2014 redovisar miljötillståndet i LjusnanVoxnans avrinningsområde med tillhörande kustområden utanför Söderhamn och Ljusne. Rapporten beskriver resultaten från den samordnade recipientkontrollen under 2013. Ett varmare klimat kommer att ge problem med höga flöden, något som vi måste ha med i planeringen för framtiden. Bakteriehalterna i Ljusnan har blivit bättre med åren. Metallhalterna i ytvatten och ytsediment är inte heller något proble­m, utan mycket låga. Fällningsdammar kan vara effektiva vid rening av avlopps­ vatten när stora ytor finns till hands. De har visat sig fungera bra i turisttäta områden i Härjedalen. Undersökningarna av biologin och vattenkemin kompletterar varandra och kan tillsammans ge säkrare svar på hur det står till med vattenmiljön. Likt tidigare visar de vid kusten på sämst tilltstånd utanför Söderhamn. 28 ljusnan-voxnan 2014