Vattenkontroll i Mörrumsån 2011
Vattenkontrollen i Mörrumsån visade
att flera sjöar och vattendrag runt Växjö
och Alvesta hade så dålig status att
övergödningen måste åtgärdas. På lång
sikt har tillståndet på många platser
förbättrats, men det når ändå inte kraven som EU ställer i vattendirektivet.
Ett annat problem är att grumlighet,
brunfärgning och halter av organiska
ämnen ökar på lång sikt på många platser. Sjön Salen vid Alvesta är särskilt
hårt belastad från Obyån och Opparydsbäcken.
Södra och Norra Bergundasjöarna vid
Växjö utmärker sig med höga halter av
nickel i bottensedimentet, dåliga förMörrumsåns avrinningsområde
hållanden för bottendjur, otillfredsställande näringsstatus för växtplankton,
en hög biomassa och med en stor andel
cyanobakterier
(s.k.
blågrönalger).
Växjö stad förorenar de små sjöarna rejält och åtgärder för att förbättra förhållandena genomförs löpande, och det
arbetet måste fortsätta.
Tre lokaler har elfiskats i nedre delen av
Mörrumsån och inga stora förändringar
mot tidigare år upptäcktes. En av lokalerna är en fin uppväxtlokal för lax och
de två andra är lite för blockiga eller
djupa. En fjärde lokal föreslås läggas
till programmet.
På uppdrag av Mörrumsåns vattenvårdsförbund har Calluna AB genomfört undersökningar av Mörrumsåns olika vattenförekomster för år 2011. Tidigare var
det ALcontrol som hade uppdraget. Programmet innehåller vattenkemi, metall-
Provtagningsplatserna syns som punkter och aktuella avloppsreningsverk som stjärnor på kartan.
1
halter i vatten och i sediment, fisk, växtplankton och bottenfauna i Mörrumsåns
avrinningsområde (se kartan ovan).
Förorenande verksamheter
Avloppsanläggningar är den vanligaste
typen av verksamhet med direkta utsläpp till Mörrumsån. De bidrar med
5,5% av den totala mängden transporterat fosfor och 24% av kvävet. I huvudfåran ökar transporterna successivt ju
längre nedströms man kommer, vilket är
förväntat. Ökningen är allra störst mellan
Helige å uppströms Salen och Salens utlopp Huseby, där vatten från relativt stora delavrinningsområden vid Alvesta,
Vislanda, Moheda och Hjortsberga tillkommer. När det gäller fosfor och kväve
är det tillflödena i norr som bidrar mest
till transportökningen i Salen.
Näringstillstånd
På kartan ovan kan man se att flertalet
provtagningspunkter höll måttlig eller
sämre status ur näringssynpunkt och
måste åtgärdas. Generellt kan man dock
se att halterna av totalfosfor, totalkväve
och nitratkväve har sjunkit med tiden,
vilket illustreras med grafer över Södra
Bergundasjöns utlopp nedan, men halterna runt Växjö och Alvesta ligger fortfarande på en hög nivå. Fosfor är nödvändig för energiomsättningen hos alla
organismer och i naturvatten förekommer fosfor i både löst form och bundet i
partiklar. Totalfosfor utgör summan av
dessa olika former och ses som ett mått
på vattnets potentiella näringsinnehåll.
Kväve
ingår
också
som
en
viktig
byggsten i alla levande organismer. Totalkväve i naturvatten består av nitrat,
organiskt bundet kväve, ammonium och
nitrit.
2
Obyån och Opparydsbäcken bör priori-
,-./01-21-3"43256760"
'!!"
teras för att förbättra tillståndet för Salen.
&!!"
Totalt organiskt kol (TOC) är ett mått på
kolinnehållet i det organiska materialet i
%!!"
$!!"
vattnet. I näringsfattiga sjöar kan det an-
$!#!"
$!!*"
$!!+"
$!!&"
$!!!"
$!!$"
#((*"
#((+"
#((&"
#((!"
#(($"
#(**"
#(*+"
#(*&"
#(*!"
#(*$"
!"
#()*"
#!!"
vändas som ett mått på humushalten.
,-./012324"56784940":;<=0>"
[email protected]@[email protected]/.12324"56784940":;<=0>"
Syrgashalter
syrgasförhållandena överlag bra (gröna
och blå markeringar) och sett ur ett lång-
%!$!"
%!!*"
%!!+"
%!!'"
%!!%"
%!!!"
$((*"
$((+"
$(('"
$((%"
$((!"
$(**"
$(*+"
$(*'"
$(*%"
$(*!"
Som man kan se på kartan nedan var
$()*"
'#!!"
'!!!"
&#!!"
&!!!"
%#!!"
%!!!"
$#!!"
$!!!"
#!!"
!"
tidsperspektiv är det tydligt att minimihalterna har förbättrats med tiden. Syr-
Siktdjup
gas är ett mått på halten syre som finns
De flesta sjöarna hade mycket litet eller
tillgänglig i vattnet och mäts i mg/l samt
i %. Vattnets syrgas kommer både från
litet siktdjup. Långtidstrender visar dock
att siktdjupet har förbättrats lite i sjöar
luften och från fotosyntesen i vattnet.
som haft dåligt siktdjup länge. Detta gäller inte för Örken, där siktdjupet nästan
Syrgas konsumeras både vid kemiska
processer och biologisk nedbrytning.
har halverats under de senaste 15 åren,
Syrgasbrist kan uppkomma då mycket
material ska brytas ned eller då om-
se nedan. Siktdjupet är ett mått på vattnets grumlighet och ger ett mått på hur
blandningen av vattnet är dålig. Olika
långt ned i vattnet som solljuset når ned.
Vid ett litet siktdjup absorberas eller
organismer är olika känsliga för hur låga
syrehalter de tål utan att ta skada. Hur
sprids det nedträngande ljuset kraftigt.
mycket syre som kan lösa sig i vattnet
beror på vattentemperaturen. Syrgasmättnad är ett mått i procent på hur
$!##"
$!#!"
$!!*"
$!!+"
$!!)"
$!!("
$!!'"
$!!&"
$!!%"
$!!$"
$!!#"
$!!!"
#***"
#**+"
#**)"
#**("
#**'"
#**&"
#**%"
#*+$"
#*))"
,-./0123"456"
!"
mycket syre som finns löst i vattnet jäm-
#"
$"
fört med hur mycket som teoretiskt kan
%"
lösa sig vid en viss temperatur.
&"
'"
("
)"
TOC
Halterna av totalt organiskt kol (TOC)
har ökat med tiden och halter över 40
mg/l har blivit vanligt. Vid tre av mynningarna till Salen stiger halten av TOC
extra tydligt och det tycks bero på svårnedbrytbara
organiska
ämnen
från
skogs- och myrmark. Åtgärder för att
minska belastningen av föroreningar från
3
de fem sjöarna (blå, gröna och gula markeringar i tabell nedan).
Halterna av metaller i vatten var låga
eller mycket låga på alla provtagningspunkter och de höll sig på ungefär samma nivåer som de gjort längre tillbaka i
tiden. De tungmetaller som står i fokus
för Mörrumsåns recipientkontroll är
aluminium (Al), arsenik (As), bly (Pb),
kadmium (Cd), kobolt (Co), koppar (Cu),
krom (Cr), nickel (Ni), zink (Zn) och
kvicksilver (Hg). Kvicksilver i vatten
mäts endast i punkt 219 Forsbacka, men i
flera sjösediment. Förutom aluminium
räknas dessa som tungmetaller, då de har
en densitet över 5 gram/cm3. De flesta
tungmetaller förekommer i mycket låga
halter i naturen, men eftersom de är
oförstörbara kan de cirkulera i miljön i
Buffringsförmåga mot surt vatten
allt högre koncentrationer. Ändrade pH-
Resultat från kalkeffektuppföljningen
av sediment kan frigöra tidigare bundna
eller syreförhållanden, liksom omrörning
visar att vid några platser (14 av 92) rå-
metaller. Både zink och koppar är nödvändiga för alla organismers ämnesom-
der obefintlig buffringsförmåga (alkalinitet) och mycket surt vatten. Dessa punk-
sättning, men kan också vara giftigt, re-
ter är framförallt belägna väster om Mör-
dan vid låga halter.
rums huvudfåra från Svängsta till Rydaholm. Alkaliniteten var överlag god eller
mycket god och pH höll sig relativt neutralt i den ordinarie vattenkontrollen. Alkalinitet ger en uppfattning om hur känslig en sjö är för försurning.
Metallhalter
I Växjösjöns sediment uppmättes hög
halt av koppar och i Södra och Norra
Bergundasjön var det hög halt av nickel.
I övrigt höll sig metallhalterna i sediment
Sedimentprover
på ungefär samma nivå som tidigare.
Generellt uppmättes mycket låga till låga
halter av arsenik, bly och kadmium samt
måttligt höga halter av övriga metaller i
4
Mycket låga halter
Lokal
Nr
Låga halter
As
Måttlig höga halter
Pb
Cd
Höga halter
Cu
Cr
Mycket höga halter
Hg
Ni
Zn
mg/kg Ts
Växjösjön
469
4,4
130
1,1
120
27
0,55
16
470
Övrasjön
120
4,5
47
1,7
42
27
0,26
16
210
Trummen
468
5,7
72
3,1
70
31
0,14
19
860
S Bergundasjön
313
4,4
74
1,5
61
48
0,43
59
430
N Bergundasjön
316
3,3
72
1,5
54
35
0,16
65
470
Bottenfauna
Dock finns dock en positiv trend i Mörrumsån/Helige å, Os samt i Bergunda
Småkryp som lever vid botten kan an-
kanal, där eutrofieringspåverkan har
minskat och är mindre än på 1990-talet.
vändas för att mäta olika miljöproblem
och även naturvärde. Bottenfaunan i sjöar visade otillfredsställande näringsstatus i sex av tio sjöar (orange halvcirkel).
De flesta sjöar är oförändrade jämfört
med tidigare provtagningar av bottenfauna, men några sjöar har försämrats.
Norra Bergundasjön har sämre syretillgång än tidigare och Helgasjön har både
sämre näringsstatus och syretillgång.
Bottenfaunan i vattendrag visade en hög
eller god sammanvägd ekologisk status
Fisk
(blå och gröna cirklar på kartan nedan).
Sett ur ett längre perspektiv verkade inte
Elfisket visade fortsatt riklig förekomst
bottenfaunan i rinnande vatten ha för-
av uppväxande laxfisk vid den nordli-
ändrats nämnvärt de senaste 5 åren.
gaste
5
lokalen,
fyra
km
uppströms
Svängsta. Här var också statusen för vat-
tus under 2011 med hänsyn till växt-
tendragsindex fortsatt god. På de andra
plankton (blå och gröna cirklar).
två lokalerna längre nedströms fångades
endast små mängder lax och statusen för
Mätningar av klorofyllhalten ger ett
grovt mått på biomassan av växtplank-
vattendragsindex blev endast måttlig,
ton i vattnet och alla undersökta sjöar,
liksom tidigare år, men de är inte optima-
utom Örken, hade måttlig-dålig status
la lokaler för uppväxt av lax. Kanske
för klorofyll.
kunde en bättre laxlokal, med lite grundare vatten och mindre stenblock, letas
upp och läggas till kontrollprogrammet?
Växtplankton och klorofyll
Mikroskopiska alger i vattnet undersöks
för att mäta olika typer av övergödningsproblem i sjöar. Norra och Södra
Bergundasjön hade otillfredsställande
näringsstatus för växtplankton, en hög
biomassa och med en stor andel cyanobakterier (s.k. blågrönalger). De flesta
sjöar hade dock hög eller god näringssta-
Calluna AB
Linköpings slott
258 28 Linköping
013-12 25 75
www.calluna.se
Projektledare: Kenneth Johansson
Författare: Annika Delbanco och Håkan Sandsten
6
