H2010 1.Digerdödens påverkningar i europa? Digerdöden eller 'svarta döden' var ett stort utbrott av pest i Europa 1347-51. Den mest betydande följden var att miljontals människor dog av digerdöden. Dock har detta ironiskt nog haft positiva följder i Europa. Pesten var en mycket dödlig sjukdom som man inte lyckades bota trots ett flertal försök. Ändå lyckades vissa människor bli förmögna genom att lura andra att köpa deras botemedel. Pga. okunnighet spred sig pesten från familje medlem till familje medlem och präster som försökte bota de sjuka blev själv sjuka. Handeln mellan städerna i Europa spred pesten ännu snabbare, från Östeuropa och Italien till väst, spanien och Frankrike senare Tyskland också och sedan till England. Digerdöden rensade Europa på sin befolkning under medeltiden vilket var en mycket sorlig och mörk tid i Europa, människor hade förlorat familjoch mm. Sen när digeröden så småningom försvann hade nästan 1/3 av befolkningen dött och den mörka medeltiden tog snart slut och den nya tiden uppkom i och med den ökade välfärden. Medeltidens levnadsförhållanden hade alltså inte varit särskilt bra och efter digerdöden fanns det färre människor att dela på födan därmed ökade välfärden i samhället. Mark och föda blev också billigare pga. Den förminskad befolkningen. Övergivna marker blev betesmark åt boskap och som föda blev nu kött mer vanligt, vilket ledde till att människors livskvalitet förbättrades. De öde markerna som fanns började skog växa på vilket senare kunde användas till virke och bygge som också var en positiv följd. Det blev arbetskrafts brist därför kunde t.ex. Bönder nu välja fritt vad för arbete de gjorde och hade chansen att kräva mera lön, och de blev mer självständiga nu än tidigare. Samhällsklasserna försvann och människorna i samhällena blev mera jämlika än förr, sociala förhållanderna förbättrades. Då man tidigare litat så mycket på kyrkan försämrades nu kyrkans ställning gentemot människorna eftersom kyrkan inte kunnat förhindra den dödliga pandemin. Och delvis pga. att kyrkan förespråkade att pesten drabbade de onda och syndiga men då präster och andra kyrkliga också insjuknade insåg man att detta inte var sant. Fastän fall av pest återkom med jämna mellanrum och återhämtningen tog tid och befolkningsökningen inte tilltog. Så blev människan ändå friskare då det fanns mera levnadsrum efter digerdöden, epidemier spred sig inte lika effektivt eller över huvudtaget då befolkningen hade förminskat betydligt. 5/6 Ett svar som är svårt att poängsätta eftersom det innehåller stora kvaliteter samtidigt som uppenbara brister också återfinns. En klarare struktur i långtida och korttida perspektiv kanske skulle ha varit bra. Regionala skillnader och förklaringar till varför vissa områden led mera än andra skulle också ha varit bra. Förföljelsen på judar borde ha integrerats 1. 3-4 p. Selitetään mitä tarkoitetaan mustalla surmalla ja ajoitetaan epidemia (pandemia) 1300-luvulle. Käsitellään taudin alueellista leviämistä ja katastrofin voimakkuutta. Vastauksessa on tuotu esiin muutamia keskeisiä väestöllisiä, taloudellisia tai yhteiskunnallisia seurauksia. Esimerkiksi väkiluvun jyrkkä lasku, autioituminen, köyhtyminen, kaupan ja kaupunkien taantuminen ja työvoimapula. 5-6 p. Esitelty monipuolisesti sekä väestöllisiä, taloudellisia että yhteiskunnallisia seurauksia. Edellisten lisäksi esimerkiksi maaorjuuden heikkeneminen, talonpoikien aseman paraneminen, juutalaisten aseman vaikeutuminen, kuolema-aiheen yleistyminen taiteessa tai vaikutus kirkon ja uskonnon asemaan. Hissa Essäsvar hösten -10 uppg 5. Vad avses med begreppen Monroedoktrinen och dominoteorin? Hur har dessa två riktlinjer tillämpats i Förenta staternas utrikespolitik? Monroedoktrinen stiftades år 1823 av USAs dåvarande president och man fastslog att europeisk inblandning i Nord och Sydamerika var oacceptabel, och fortsatta försök till kolonisation skall ses som angrepp vilka kräver att USA ingriper. Doktrinen Fastslog även att USA inte skulle lägga sig de Europeiska staternas angelägenheter. Dominoteorin var en teori man hade i USA under det kalla kriget att ifall ett land skulle falla för kommunismen utan att USA ingrep så skulle även snart de närliggande länderna falla för kommunism. USA höll sig till monroedoktrinen ända fram till första världskriget där USA försökte hålla sig utanför kriget, men USA drogs med i kriget efter att tyska ubåtar sänkt amerikanska handelsfartyg och även ett passagerarfartyg med amrikanska medborgare ombord, samt att Tyskland försökte få Mexiko att anfalla USA. Efter kriget återgick USA till att hålla sig utanför europeiska affärer och man höll sig utanför ända fram till det andra världskriget. Även i det andra världskriget försökte USA efterleva monroedoktrinen och man ville hålla sig utanför kriget, dock drogs USA med efter att Japan anfallit flottbasen Pearl Harbor varefter man förklarade krig mot Axelmakterna. Under kalla kriget ansåg man i USA att man behövde stoppa kommunismen från att spridas till Syd och Centralamerikanska länder och man började tolka monroedoktrinen på ett sätt som rättfärdigade att USA lade sig länders, vilka man trodde att skulle falla för kommunismen, politik. Dominoteorin tillämpades av USA i Koreakriget i början av 1950-talet samt i Vietnamkriget under slutet av 1960-talet och början av 1970-talet. Under koreakriget hjälpte man Sydkorea mot Nordkorea som var uppbackade av Sovjetunionen och Kina, och i Vietnamkriget hjälpte man Sydvietnam mot Nordvietnam som fick hjälp av Kina och Nordkorea. Man gick med i båda dessa krig i rädsla för att ifall dessa länder skulle bli kommunistiska så skulle kommunismen snart spridas genom Asien. 5/6 Också det här svaret är definitivt kvalitativt men kanske ändå inte riktigt full pott. Definitionerna är ok även om Dominoteorin starkare borde förankras till sydostasien och kalla kriget där fr.o.m 1950. USA:s agerande i central- och sydamerika har legitimerats genom Monroedoktrinen, framförallt under Kubakriserna. 5. 3.-4.p Määritellään ja ajoitetaan molemmat käsitteet. Monroen opilla eli eristäytymispolitiikalla tarkoitetaan 1800-luvulla Yhdysvaltain presidentti Monroen antamaa julistusta, jonka mukaisesti Euroopan valtiot eivät saa puuttua Amerikan mantereen asioihin ja vastaavasti Yhdysvallat ei puutu Euroopan asioihin. Ensimmäisessä maailmansodassa Yhdysvallat tuli vasta myöhemmin mukaan. Sodan päätyttyä Yhdysvallat palasi Monroen opin mukaiseen eristäytymispolitiikkaan. Myös toiseen maailmansotaan Yhdysvallat tuli myöhemmin mukaan. Dominoteoria on 1950-luvulla Yhdysvalloissa syntynyt näkemys, jonka mukaan yhden valtion siirtyminen kommunismiin sai aikaan myös naapurimaiden siirtymisen kommunismiin. Selitetään Yhdysvaltojen toimintaa Aasiassa. 5-6.p. Monroen opin mukaisesti Yhdysvallat katsoi oikeudekseen puuttua Latinalaisen Amerikan asioihin. Yhdysvallat esiintyi Latinalaisen Amerikan suojelijana, toisaalta hyödynsi aluetta taloudellisesti. Käsitellään Yhdysvaltain ulkopolitiikkaa kylmän sodan maailmassa. Käsitellään tarkemmin dominoteorian esimerkkeinä Korean tilannetta tai Vietnamin sotaa. Provet i historia, våren 2008, uppgift 6 a) I den brittiska skämttecknaren David Lows teckning ”Autografsamlaren” (1937) får man en uppfattning om den brittiska utrikespolitiken. I bilden ser man den brittiske premiärministern Neville Chamberlain som ber att få autografer avHitler och Mussolini. Bilden är ritad 1937 vilket betyder att man lever tiden före andra världskriget utbrott. Det att Chamberlain ber om autografer av Europas två stora ledare berättar om den underfallenhet som Britterna hade. Britterna ville inte att ett nytt krig skulle bryta ut i Europa och därför så gav de efter på många saker som tyskarna och italienarna ville. T.ex. när Hitler började bryta villkoren i Wersaillesfreden, med att t.ex. införa allmän värnplikt och inta igen demitaliserade Rhenområdet, så gjorde britterna inge motstånd. Frankrike försökte stoppa vissa saker men britterna gjorde inget. De fruktade Hitler och därmed även den fasistiska diktatorn Mussolini och därför så gjorde britterna ingen motstånd, den kändes nästan som britterna ville vara på Tysklands och Italiens goda sida, de gav efter i allt! I bilden ser man att Hitler, Mussolini och andra männen är klädda i uniformer, medan Chamberlain är klädd i en kostym. I Tyskland och Italien hade man redan infört upprustningen (på bilden bär alla soldater redan vapen) och man betonade vikitigheten av arme och värnplikt, man var alltså förbered på krig. En annan sak som man kan lägga märke till är att Hitler och Mussolini går med huvudet uppe och det känns helt som att de skulle ignorera Chamberlain och inte villa lägga märke till honom. Hitler och Mussolinis makt ökar medan britterna inte gör något åt saken. Britternas utrikespolitik var en sorts underfallenhetspolitik, Chamberlain kallade den även för eftergiftspolitik. Med att gå med på Hitlers och Mussolinis krav tänkte britterna att freden skulle bevaras i Europa. Det var 1936 som Berlin-Rom axeln bildades, det vill säga sammarbetet mellan Berlin och Rom. 2/2 Bra! b)År 1937 fanns det redan vissa allianser i Europa. Mellan Berlin och Rom fanns ett sammarbete. Samma år slöt Tyskland och Japan en antikommunistisk pakt, som var riktad mot kommunismen och Sovjetunionen. Italien slt sig även i pakten och därmed bildades axelmakterna. I Tyskland pågick en upprustning och Hitler hade redan brytit mot många villkor i Versaillesfreden, men t.ex. Britterna gjorde inge motstånd. Ett bra exempel var år 1938 när Hitler krävde att Sudetområde i Tjeckoslovakien skulle anslutas till Tyskland, för att det bodde så massor med tyskar på området. För att inte ett krig skulle utbrytas så kallde Hitler till Berlin Mussolini, den franska regeringschefen Daladier och den brittiska premiärministern Nevil Chamberlain. Hitler betonade på att detta var hans sista territoriella krav. Man kom överens om att Sudetområdet skulle anslutas till Tyskland och därmed fick Hitler sin vilja igenom. Frankrike och Britterna gav efter och med detta trodde de att de hade bevarat världsfreden, men snart skulle de se att de inte kunde lita på Hitler. En sak som man märkte var att dessa fyra länder trodde att de kunde bestämma över allt. Den tjeckiska regeringen var ju inte bjuden till mötet och inte heller Sovjetunionen. Dessa fyra länder bestämde och gjorde beslut över sont som inte var deras. Sudetområdet hörde till Tjeckoslovakien, inte till Frankrike eller Storbrittanien, men ändå så bjöds inte den tjeckiska regeringen till mötet. Efter detta undertecknade Chamberlain och Hitler en deklaration var de fördömde krig som medel i internationell politik. Britterna trodde att deras ”eftergiftspolitik” hade räddat Europa. Men 1939 så tog Tyskland även resten av Tjeckoslovakien och nu förstod britterna och fransmännen att man kunde inte lita på Hitler. Man började upprosta och trodde att detta skulle skrämma Hitler, men nej. I Sovjetunionen betraktade man först Tyskland som det största hotet men man kunde inte heller lita på västmakterna. Stalin litade inte på västmakternas verkilga vilja att motsätta Tyskland expansion. I augusti 1939 hände något som ingen hade kunnat förutspå. Sovjetunioen och Tyskland slöt en nonaggressionspakt, den s.k. Molotov-Ribbentroppakten, vilket innebär att om nändera skulle dras in i krig så skulle den andra vara neutral och inte gå i väpnad attack. Dessutom fanns en hemlig tilläggspakt var Tyskland och Sovjetuionen delade öst Europa i områden mellan sig. Med denna pakt så ingick två ideologiska fiender ett avtal. Man tänkte på sitt eget bästa och med denna pakt undveck Tyskland att hamna i ett tvåfrontskrig medan Sovjetunionen fick tilläggstid till sin upprustning. 4/4 Visserligen har du utelämnat Anschluss och Storbritanniens/Frankrikes löften till Polen samt 1.9.1939 när det 2:dra VKR bryter ut men svaret är så kvalitativt att det nog skulle skickas in som 4/4 a) 2 p. Piirroksessa Britannian eli Chamberlainin harjoittama sopimuksiin uskova diplomatia on vaarassa jäädä Saksan ja Italian sotilasmarssin eli voimapolitiikan jalkoihin. Piirroksen voi katsoa syyttävän Chamberlainia myöntyvyydestä, hyväuskoisuudesta ja ”pehmeydestä” mannermaan laajentumishakuisia militaristisia mahteja kohtaan. b) 1–2 p: Münchenin kokous syksyllä 1938 ja länsivaltojen myöntyminen Hitlerin vaatimuksille. Tšekkoslovakian miehitys keväällä 1939. Saksan ja NL:n hyökkäämättömyyssopimus ja Saksan hyökkäys Puolaan. 3–4 p: Itävallan liittäminen Saksaan 1938. Münchenin kokouksen taustat ja merkitys suurvalta-suhteille. Ranskan ja Britannian myöntyväisyyspolitiikka ja sen motiivit. Saksan -akseli). Neuvostoliiton jättäminen Münchenin kokouksen ulkopuolelle. Tšekkoslovakian miehityksen jälkeen Ranskan ja Britannian takuut Puolalle. Saksan ja Neuvostoliiton välisen hyökkäämättömyyssopimuksen motiivit. Ylioppilaskoekysymys nro 8 keväältä 2002: Vuosia 1944 -1948 on Suomen historiassa luonnehdittu "vaaran vuosiksi". Pohdi nimityksen sisältöä ja todenperäisyyttä. Termen ” farans år” syftar till åren 1944- 1948 efter fortsättningskriget då det rådde en ostabil tidsperiod i Finland. Man var rädd att Finland skulle bli en kommunistisk stat antingen genom en Sovjetisk invasion eller en kommunistisk revolution. De hårda fredsvillkoren och den sovjetiskt tillsatta fredskommissionen med uppgift att övervaka villkorens uppfyllelse ökade rädslan ennu mera. Dessutom hade sovjetunionen arrenderat Porkkala som låg nära Helsingfors. Enligt stilleståndsavtalet förbjöds högerinriktade partier. År 1944 registrerades igen Finlands kommunistiska parti som varit förbjudet sedan år 1930. Tillsammans med den socialdemokratiska oppositionen bildade de två partierna Demokratiska förbundet för Finlands folk. Meningen var att samla alla socialdemokrater inom förbundet men det lyckades inte och majoriteten av social demokraterna valde att fortsätta i det egna partiet. Vid det första riksadagsvalet efter kriget år 1945 fick DFF 49 platser i riksdagen och socialdemokraterna fick 50 platser och höll på så sätt en knapp majoritet. Agrarena, DFFF och socialdemokraterna ingick ett samarbetsval och under de tre följande år utsågs till regeringen främst personer från dessa partier. Dessa partier planerade också ett gemensamt program som skulle ha ineburit en socialisering av näringslivet om det hade genomförts men p.g.a den ekonomiska situationen måste man framskuta åtgärderna. Det fanns motsättningar mellan kommunisterna och de borgerliga partierna. Dessutom skapade ”vapenmusselaffären” ytterligare spänning. Affären gick ut på att officerare i arméns ledning gjort många vapenförråd runt om i landet och skapat samtidigt en hemilg mobiliseringsorganisation. Vapnen skulle användas vid en eventuell ockupation av landet. Efter affären blev känd ledde det till flera rättegångar. Ca 6000 människor förhördes, flera dömdes till fängelsestraff och flera tusen officerare avskedades. Stadspolisens verksamhet skpade också oro i landet. Den dåvarande inrikesministern Yrjö Leino hade gett kommunisterna stort inflytande inom stadspolisens. Kommunisternas inflytande ledde till att finländska medborgare utlämnades till Sovjetunionen och personer med en borgerlig bakgrund fängslades och förhördes utan egentliga orsaker. Inom fackföreningsrörelsen pågick det en hård kamp mellan kommunisterna och socialdemokraterna. Det slutade med socialdemokraternas seger och de inledde sin ”Jo riittää” kampanj mot DFF. Vid fackföreningsavtalet 1947 fick socialdemokraterna majoritet i den slutande organen. Under åren 1946- 47 uppstod det flera strejker, torgmöten och demonstrationer. De var oftast drivna av kommunister som ville genomföra sina krav med utomparlamentariska medel. Den första vändpunkten som bilda vägen till normala förhållanden i Finland skedde efter fredsavtalet år 1947. Kommunisterna led av politiska motgångar under året. Både nederlagen i fackföreningarna och i kommunalvalet blev betydande motgångar. Oron ökade inför riksdagsvalet år 1948. Rykten om kommunisternas kupplaner ledde till att armén skärpte sitt beredskap i Helsingfors. Samtidigt avväpnades den rörliga polisen som också var kommunistledd. Man har inte fått något entydigt svar om kommunisterna verkligen planerade en statskupp. Men kommunisten Hertta Kuusinen sade i ett tal att ”Tjeckoslovakiens väg är vår väg” och detta tolkades som ett bevis på att de finländska kommunisterna hade en liknande plan på statskupp som de tjeckiska kommunisterna hade gjort i Prag. År 1948 blv det känt att inrikesministern Yrjö Leino hade år 1945 utlämnat ingermanländare och finländska medborgare till Sovjetunionen på förslag av kontrollkommissionen. Leino fick mistroendevotum i riksdagen och avskedades av president Paasikivi. P.g.a detta ordnande kommunisterna stora demonstrationer och strejker. DFF förlorade 11 mandat och fick bara 38 platser i riksdagen under riksdagsvalet år 1948. Detta ledde till slutet av ”de tre storas ” regeringssamarbete och en socialdemokratisk minoritetsregeringen tillträdde. Vid valet skedde det en förskjutning mot höger inom den finländska politiken. Valsegrarna var agrarförbundet, socialdemokraterna och samlingspartiet. Det var inte förrän år 1966 som DFF skulle vara med i regeringen igen. I det socialdemokratiska partiet fick de s.k vapenbrödrasocialisterna politiskt inverkan under denna tid. De accepterade inte samarbete med kommunisterna och krävde hårdare åtgärder för att återställa ordningen. Det förekom ennu politiska strejker åren 1948- 1950 under den socialdemokratiska regeringens ledning. T.e.x i Helsingfors vid Arabias fabriker skedde det sammanstötningar mellan de strejkande och polisen. Efter år 1949 blev det lugnare förhållanden i landet och så småningom blev en politisk normalisering möjlig. Orsakerna varför Finland aldrig blev en kommunistiskstat är många. Till de utrikespolitiska orsakerna hör röda arméns frånvaro i Finland. Dessutom litade Stalin inte på finska kommunister. Finland visade under fortsättningskriget år 1944 att landet kunde försvara sig själv vilket gjorde Stalin tveksam på ett nytt angrepp, dessutom hade Sovjetunionen inte framställt atombomben förrän år 1949 vilket fick Stalin att försöka undvika västmakternas uppmärksamhet. Kalla kriget hade påbörjat vilket skulle ha gjort invaderingen av Finland svår. Genom att Finland noggrant iakktog vapenstilleståndsavtalets villkor kunde Finland vinna Sovjetunionens förtroende och på så sätt lägga grunden för de nya relationerna mellan länderna. De främsta inrikespolitiska orsakerna var att tackvare socialdemokraternas spridning av rykten om kommunismernas planer om en statskupp fick President Paasikivi sätta armén i beredskap kring huvudstaden. Det blev klart för kommunisterna att en statskupp inte var möjlig. Även om det var osäkert att det fanns någon plan alls på en statskupp var det tackvare presidentens snabba agerande som gjorde det klart för kommunisterna att en statskupp inte var möjlig. Kommunisterna saknade annars också folkets stöd, även om de stödde de socialpolitiska reformer som kommunisterna krävde men en statskupp fick väldigt lite stöd. Kommunisternas nederlag i fackföreningarna och i kommunalvalet var också viktiga orsaker till demokratins överlevnad i Finland. Det var finlands folk som visade sig motstå kommunismen i riksdagsvalet år 1948. Med kommunisternas förlust på 11 platser föll de ut ur regeringen vilket var den mäst vesäntliga orsaken till kommunismens exkludering. 5-6/6 Ett långt och informativt svar vars största brist är en lite sned fokusering. Du glömmer lite bort att argumentera för/emot uttalandet om farans år och berättigandet i begreppet, som uppfanns av USA:s dåvarande Finlands ambassadör