Predikan i S:t Hans kyrka Tionde söndagen efter Heliga Trefaldighet den 31 juli 2005
Josua 24:16-18 * Första Korinthierbrevet 12:4-11 * Lukas 9:46-48
D
enna söndags särskilda tema är nådens gåvor.
Det kan verka lite världsfrånvänt. Men det är
det inte. En kort sammanfattning av den här predikan
säger tvärtom att nådens gåvor tillhör Guds handlande
med och i världen.
Nådens gåvor hör hemma i den kristna kyrkan. Det
är nog därför man har valt texten från Josua som
gammaltestamentlig läsning idag. Platsen för nådens
gåvor är det folk som tjänar Gud, som minns Guds
stora gärningar och som litar på att Gud fortsätter att
leda, skydda och göra stora ting med sitt folk. Dagens
episteltext leder över i ett resonemang om den kristna
kyrkan, så också av den framgår att Andens gåvor är
till nytta, fungerar och finns i kyrkan, det nya Gudsfolket, alltså i gemenskapen av dem som är döpta,
tror, ber och firar gudstjänst.
Detta gäller både de särskilda gåvor som Anden
ger och som finns förtecknade i episteln och de gåvor
av nåd som Gud ger oss genom Jesu frälsningsgärning, alltså framför allt syndernas förlåtelse, evigt liv
och salighet. Alla nådens gåvor har sitt ursprung i Gud
och ges genom Jesus Kristus till oss av den Helige
Ande. Och kyrkan är Kristi kropp; därför finns nådens
gåvor här.
Kyrkan är i sin tur förbunden med världen. Kyrkan,
Kristi kropp, är ett med Honom som antog mänsklig
gestalt och blev som en av oss. I Jesus blev Gud kött
och tog sin boning i världen. Därför har den kristna
kyrkan, Kristi kropp, mänsklig gestalt och är med avsikt placerad mitt i världen; inte av världen, men i den.
Jesus blev människa för att frälsa världen. Han
kom inte för att ge förlåtelse, evigt liv och salighet åt
några få utan åt alla. Det yttersta målet med Jesu
frälsningsgärning är hela skapelsens återlösning, när
Han en gång ska skapa nya himlar och en ny jord
med evigt liv för människorna och för träden, stenarna, djuren, andarna, rymden och tiden. Gud är
verkligen intresserad av världen. Därmed är också
kyrkan intresserad av världen. Kyrkans yttersta uppgift
är inte att vinna ett antal människor för kristen tro utan
att vara Guds redskap för hela skapelsens återlösning, för att rädda världen och ge den och alla människor förlåtelse, evigt liv och salighet.
Nådens gåvor ges till kyrkan för att vara till nytta,
stod det. De finns alltså till för att vara till nytta för
kyrkan i uppgiften att frälsa världen, både i den tid vi
lever i och in i evigheten. När kyrkan flitigt, glatt och
rätt använder nådens gåvor kommer de hela världen
till godo. När vi tar vara på gåvorna att meddela vishet
eller kunskap, gåvan att tro med extra kraft, gåvorna
att bota och göra under, att tala profetisk eller att tala i
tungor eller att tolka tungotalet, då byggs kyrkan upp
och då blir världen mera frälst. Att tacksamt ta emot
nådens gåvor från Gud, använda dem flitigt och gärna
är alltså synnerligen världstillvänt.
Nu ska jag ta ett exempel. Det är bara ett av
många tänkbara. Det handlar om växthuseffekten.
Faktauppgifterna stod i en artikel i Dagens Nyheter
förra söndagen. Jag ska villigt erkänna att jag menar
att det den tog fram är förfärande angeläget och alldeles omöjligt att skaka av sig.
Att växthuseffekten är på riktigt är man numera
ense om. Den gör sig påmind i de alltmer vanliga extrema vädersituationerna, i häftiga regn, i torka som
inte upphör, i smältande glaciärer och galna stormar. I
första hand drabbar växthuseffekten de fattiga länderna. 70 % av Afrikas invånare är för sin överlevnad
beroende av att Nilen inte stiger våldsamt, att brunnarna ger vatten, att öknen inte breder ut sig. Idag
fungerar det inte. Ett exempel är turkana-nomaderna i
nordvästra Kenya som inte på många år fått nog med
regnvatten till sina djur. En ekonomitidskrift noterar:
"De betalar nu med sina liv för andras hejdlösa konsumtion av fossila bränslen." Ett annat exempel är
från vår indiska vänförsamling i Virudhunagar. Där
man för tio år sedan borrade 20 meter för att få tag på
vatten, måste man idag borra 100. Deras vatten håller
på att ta slut! Enligt världshälsoorganisationen WHO
dödar växthuseffekten 160 000 människor om året.
Och det är bara början. Grundorsaken är att vi använder för mycket energi, tar av det som lagrats i
jorden under årtusenden och förbrukar det kortsiktigt.
Att det dessutom är gravt orättvist gör det orätta i
saken ännu tydligare. De knappt 5 % av mänskligheten som är amerikaner förbrukar 25 % av världens
olja. Vi svenskar tillhör förstås också dem som har det
gott på de fattiga människornas bekostnad.
Hotet är verkligt. Den globala uppvärmningen är så
omfattande och så långt gången att den radikalt kommer att förändra mänsklighetens villkor.
Historien och gammal vanlig själavård vet att i
sådana lägen sticker man gärna huvudet i sanden,
särskilt om man själv, i alla fall för tillfället, har det gott.
Det obehagliga uppvaknandet vill man gärna spara till
ett senare tillfälle, helst överlämna till senare generationer.
Men det är inte den kristna kyrkans kallelse. Tvärtom är vi kallade att be, bota och frälsa. Mönstret är
likadant i det stora som i det lilla. När någon blir allvarligt sjuk vet Gud det och därför behöver vi inte blunda.
Vår kallelse är att be och använda kyrkans nådemedel
sakramenten och ta vara på alla de möjligheter Gud
ger till frälsning, i tro och bön att Gud räddar.
Så är det också i det stora: Vi behöver inte blunda,
för Gud vet. Vår kallelse är att be, ropa ned Guds
hjälp i alla dess former, leva i sakramenten och i tillit
veta att då kan Gud handla. Han kommer att säga till
oss att lägga om vår livsstil, så att vi inte utnyttjar
skapelsen eller fördärvar för andra – vilket egentligen
förstås inte är så tokigt.
När kyrkan lever som kyrka står hon i Guds tjänst
för världen. Det gäller också inför den katastrof som
jorden och mänskligheten är på väg mot. Ju mer vi
använder nådens gåvor, ju flitigare vi lever i nådemedlen, bönen, Bibeln och sakramenten, desto bättre
är det för att rädda jorden undan växthuseffekten –
och för annat i världen; jag tog ju detta bara som ett
exempel. Ju mer kyrkan är kyrka och församlingen
lever som Guds folk, desto mer kan världen och
mänskligheten bli helig och sunt mänsklig, desto mer
gör vi världens återlösning och den kommande nyskapelsen och himmelska härligheten möjlig. Eller kort
sammanfattat: Ju mer vi tar bönen "Låt Ditt rike
komma" på allvar i stort som i smått, inklusive användningen av nådens gåvor i vår egen församling och våra
egna liv, desto mer blir världen frälst.
Ära vare Fadern och Sonen och den Helige Ande, nu
och alltid och i evigheters evighet.
Amen
Niklas Adell, präst
