Kapitelrubrik
Yrkesgemensam
handbok
SOCIALA RESURSFÖRVALTNINGEN
För personal som möter äldre personer
och personer med funktionsnedsättning
utsatta för våld i relation
1
Yrkesgemensam
handbok
SOCIALA RESURSFÖRVALTNINGEN
För personal som möter äldre personer
och personer med funktionsnedsättning
utsatta för våld i relation
2
Innehåll
1. Inledning
1.1 Bakgrund
1.2 Genusperspektiv
1.3 Varför en särskild handbok om äldre och personer med
funktionsnedsättning?
1.4 Upplägg
2. Våld mot äldre personer och personer med
funktionsnedsättning
2.1 Vad är våld?
Våld mot äldre definierades i Torontodeklarationen 2002
2.2 Våld mot äldre personer
2.3 Förekomst och upptäckt
2.4 Våld i nära relation
2.5 Våld och övergrepp mot äldre kvinnor
2.6 Våld mot personer med funktionsnedsättning
2.7 Barn och ungdomar
2.8 Våld från utomstående (Vem som helst/ute i samhället)
2.9 Våld inom vården
3. Förhållningssätt och metod
3.1 FN:s Allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna
3.2 FN:s Barnkonvention
3.3 Värdegrund
Äldre människor
Brottsofferstöd
Kommunens mål
3.4 Hur arbetar vi utifrån en humanistisk människosyn?
3.5 Vilket förhållningssätt bör man ha i sitt arbete?
3.6 Hjälpmedel för samtal kring våld
3.7 Att förebygga våld och hjälp till dem som utövar våld
4. Rutiner utarbetade av personal inom Vård och Omsorg
1. Om personen bekräftar att hon/han blivit utsatt
2. Om det händer igen
3. Personen förnekar våld
4. Personen bekräftar våld, men vill inte göra något
5. Vid misstanke om våld och personen inte kan föra sin egen talan med anledning av sjukdom
4.1 Lathund
Rutiner om våld utövas av personal
4.2 Chefens/arbetsledarens roll
4.3 Personalens roll
5. Dokumentation
5.1 Skadedokumentation
3
6
7
8
8
9
12
12
12
14
15
15
17
17
18
19
19
22
22
22
22
23
23
23
24
24
25
26
29
29
29
29
29
29
30
30
31
31
33
33
Innehåll
6. Anmälan
6.1Lex Sarah och Lex Maria
Om anmälan om missförhållanden
6.2Lex Sarah
6.3Lex Maria
6.4Tvångs- och skyddsåtgärder
6.5Om att anmäla till polisen
6.6 Hur gör man en polisanmälan?
7. Stödinsatser
Anhörigstöd
Skydd
8. Slutord
Bilagor att användas som stöd och/eller hjälpmedel
Diskussionsfrågor
Lathund
Webb- och litteraturförteckning
4
35
35
35
35
36
36
37
38
40
40
40
43
45
45
46
47
1.
5
inledning
Inledning
1. Inledning
Denna särskilda handbok är till för dig, som i ditt arbete eller i din organisation
möter våld och övergrepp mot äldre personer och personer med funktionsnedsättning, främst det våld som förekommer i nära relationer. Handboken är ett komplement till Malmö Stads övergripande yrkesgemensamma handbok för personal som
möter våld och övergrepp i sitt arbete.
Trots att Malmö Stad genomfört stora satsningar inom kvinnofridsområdet har inte
kunskapen om våld mot äldre personer och personer med funktionsnedsättning nått
Vård och Omsorgs verksamhet. Våldet mot äldre personer och personer med funktionsnedsättning har därför inte blivit uppmärksammat, vilket kan ha olika förklaringar. En
anledning kan vara att vår bild av äldre personer och personer med funktionsnedsättning
inte är förenlig med problematiken. En annan förklaring kan vara att verksamheten saknar
forum och rutiner om hur händelser kring våld ska handläggas. Den erfarenhet som finns i
Malmö är att det saknas kunskap om hur våldet ser ut, omfattning och vad man ska göra åt
det. Våld mot äldre personer och personer med funktionsnedsättning är fortfarande
ett till stor del outforskat problemområde. Forskningen avseende mäns våld mot kvinnor
har oftast begränsats och inte innefattat äldre personer. Våld mot äldre förekommer ofta
i det tysta och är ett tabubelagt ämne som man inte diskuterar i någon större utsträckning.
Det är dags att vi tar detta problemområde på allvar och att äldre personer och personer
med funktionsnedsättning får samma rätt till ett tryggt och gott liv som andra brottsoffer.
Innehållet i denna handbok bygger på de diskussioner som förekommit i olika projektarbetsgrupper med deltagare från olika delar av Vård och Omsorg och Individ och
Familjeomsorgen. Erfarenheter utifrån händelser inom den egna verksamheten och
granskning av olika studier har också bidragit till innehållet. Arbetet har genomförts
av SDF Västra Innerstaden, Vård och Omsorg i samarbete med Stadskontoret och
Kvinnofridsprogrammet i Malmö stad. Sammanställningen har gjorts av Anita Ohlsson och Ann-Helen Westerdahl.
Vi vill tacka alla som medverkat i arbetet.
Malmö 2010
Uppdatering
Under hösten 2013 har handboken uppdaterats med hjälp av medlemmar i Samverkansgruppen och kontaktgruppen för Vård och Omsorg. Tidsbunden information
har ändrats och vissa tillägg har gjorts, liksom vissa strukturella förändringar. Resurserna i kapitlet om stödinsatser har skilts från handboken och ingår nu i en gemensam
resurskatalog för Kvinnofridsprogrammets fyra handböcker. Detta för att göra informationen lättare att uppdatera och därmed användbar. Resurskatalogen finns, liksom
handböckerna, tillgänglig på www.malmo.se/kvinnofrid. Uppdateringen är utförd av
Matilda Waeduemasor, Sociala resursförvaltningen.
6
Inledning
1.1 Bakgrund
I Malmö finns sedan 1999 ett kommunövergripande handlingsprogram vid våld mot
kvinnor – det så kallade Kvinnofridsprogrammet. I handlingsprogrammet framhålls
att våld mot kvinnor och barn är ett allvarligt brott, ett stort samhällsproblem och en
viktig folkhälsofråga. Våldet medför stora individuella konsekvenser och höga kostnader
för samhället. Programmet bygger på värderingen att det är samhällets ansvar att
skydda och stödja kvinnor och barn som utsätts för våld i nära relation. Det poängteras att insatser behövs för alla berörda parter i familjen och att samverkan mellan
myndigheter och ideella organisationer är nödvändigt i kampen mot våld. Kvinnofridsprogrammet har efterhand utvidgats till att omfatta hela kompetensområdet, våld i
nära relation. Genom det reviderade handlingsprogrammet som antogs av Malmö
kommunfullmäktige 2007 har t ex även våld i samkönade relationer och hedersrelaterat
våld innefattats i uppdraget. Även det våld som riktas mot män från en närstående ingår i det utökade ansvarsområdet. Att utveckla insatser för att motverka och förhindra
våld mot äldre personer och personer med funktionsnedsättning är en viktig punkt.
Som ett resultat av handlingsprogrammet har ett flertal olika resurser inrättats i Malmö
som stöd och skydd för de utsatta och som hjälp till de som använder våld att upphöra
med våldet. Kommunen har tillsammans med andra berörda myndigheter såsom polisen,
sjukvården och kriminalvården samt frivilliga organisationer framställt olika material till
hjälp för personal. En särskild handbok för arbetet med äldre personer och personer
med funktionsnedsättning oavsett ålder och kön är en insats för att möta olika yrkesgruppers uttalade behov av kunskap och information, yrkesövergripande och specifikt.
Stadsdelsförvaltning Västra Innerstadens intresse för området väcktes efter att ha deltagit i ett samverkansprojekt på inbjudan från Malmö högskola. Projektet ingick i
Europeiska Daphne Programmet 2, 2004 - 2008 som arbetade för att förebygga och
motarbeta våld mot barn, ungdomar och kvinnor samt beskydda offer och riskgrupper.
Malmö högskola vände sig till Stadsdelsförvaltning Västra Innerstaden med förfrågan
om deltagande som resulterade i kunskap om att äldre personer utgör en av riskgrupperna för att drabbas av våld och övergrepp.
Samtidigt med projektet genomförde Länsstyrelsen Skåne på uppdrag av Socialstyrelsen en granskning av hur ett antal kommuner och stadsdelar hanterade ärenden där
våld i nära relationer misstänks förekomma. I Malmö omfattade tillsynen tre stadsdelar där resultatet för samtliga visade på vissa brister, såsom avsaknad av rutiner om
hur man som personal ska agera när man möter äldre personer och personer med
funktionsnedsättning som utsätts för våld. För att åtgärda bristerna tillsatte SDF Västra
Innerstadens en arbetsgrupp inom Vård och Omsorg. Arbetsgruppen fick i uppdrag
att arbeta fram en handlingsplan och förslag till rutiner för personal som möter äldre
personer och personer med funktionsnedsättning. Rutinerna implementerades därefter genom ett utbildningsprogram riktat till olika yrkeskategorier inom stadsdelens
7
Inledning
vård och omsorg - samt individ och familjeomsorgsverksamheter. Målet med arbetet
var att motverka och förhindra våld mot äldre personer och personer med funktionsnedsättning. Stadsdelens handlingsplan och rutiner väckte intresse i övriga stadsdelar i
Malmö stad och med hjälp av medel från Länsstyrelsen Skåne implementerades handlingsplanen i samtliga stadsdelars vård- och omsorgsverksamheter. Stadsområdena
har idag utvecklat materialet i olika omfattning utifrån sin egen verksamhet.
1.2 Genusperspektiv
Vid FN:s kvinnokonferens i Peking 1995 slogs fast att våld mot kvinnor är ett
uttryck för historiskt ojämlika maktrelationer mellan kvinnor och män. I den handlingsplan som konferensen utarbetade och som FN ställde sig bakom skrevs in att åtgärder för att skydda kvinnor från våld bör vidtas inom såväl rättsväsendet, hälso- och
sjukvården samt socialtjänsten. Statistik från undersökningar och från organisationer
som stödjer våldsutsatta kvinnor visar dock på att äldre kvinnor inte söker hjälp.
Stora förändringar i samhället och i relationen, mellan kvinnor och män har skett under
1900-talet. Dessutom lever vi fortfarande i ett samhälle där män har mer makt än
kvinnor. Mannen har traditionellt ansetts som familjens överhuvud och som den som
hade ansvar för familjens inkomster. Kvinnornas uppdrag var främst att vårda och sätta
andras behov framför sitt eget. Denna fostran kan vara ett skäl till att kvinnan inte ser
sig som brottsoffer och inte ställer de krav som mannen gör i samma situation. Under
de ”äldre-äldres” liv har Sverige förvandlats till ett mer demokratiskt, mer jämlikt och
mer jämställt land. Kvinnors ekonomiska ställning har förändrats mot en ökad ekonomisk självständighet och en rad rättsliga reformer har genomförts angående kvinnors
arbete, kroppsliga integritet och sexuella självbestämmande. Fortfarande har dock
män som grupp mer makt än kvinnor såväl i Sverige som globalt. Undersökningen
Ofrid (Eriksson, 2001) visar på en del skillnader som finns mellan äldre män och äldre
kvinnor, vad gäller utbildning, ekonomi, boendestandard och krav som ställs på samhällets tjänster. Det finns också undersökningar som visar att män får mer hjälp inom
Vård och Omsorg än kvinnor. Enligt (SOU 2001:56) funktionshinder och välfärd, har
män i åldersgruppen 16–64 år som bor ensamma 3 gånger större chans än ensamboende kvinnor att få kommunal hjälp. De föreställningar som sedan länge funnits om
kvinnor och män lever kvar och tar tid att förändra.
1.3 Varför en särskild handbok om äldre och
personer med funktionsnedsättning?
En av de insatser som genomförts i Kvinnofridsprogrammet är en yrkesgemensam
handbok. I handboken finns information och stöd för personal som kommer i kontakt
med våldsutsatta och våldsutövande personer samt barn som lever med våld. Våld mot
äldre personer och personer med funktionsnedsättning har stora beröringspunkter
8
Inledning
med annat våld i nära relation, men det inbegriper också viktiga skillnader. Skillnaderna
kan bestå i hur våldet yttrar sig då det också kan utgå från, eller riktas mot,
personens sjukdom eller funktionsnedsättning. Dessutom kan skillnaden också innebära praktiska konsekvenser genom vilken stöd och hjälp äldre personer och personer
med funktionsnedsättning behöver och kan erhålla. Dessa personer riskerar dessutom
att utsättas för våld från andra än de som innefattas i begreppet närstående. Många
äldre och/eller personer med funktionsnedsättning är mycket beroende av personal
och andra hjälpare för sin dagliga omsorg. I denna handbok tas därför även våld och
övergrepp från utomstående upp som ett särskilt problemområde.
Bristen på kunskap om våldet mot äldre personer och personer med funktionsnedsättning samt avsaknad av tydliga riktlinjer innebär svårigheter för personalen. Denna
handbok har en ambition att lyfta de särskilda problem och behov som uppmärksammats i Malmö i arbetet med våld och övergrepp mot äldre personer och personer med
funktionsnedsättning. Handboken är tänkt att kunna användas som ett stöd i arbetet
genom att beskriva situationer där våld kan förekomma eller misstänks förekomma.
Handbokens verkliga värde är att synliggöra och uppmärksamma våld mot äldre personer och personer med funktionsnedsättning, genom att ge kunskap om problematiken. På så sätt kan vi förebygga och motverka våld och övergrepp.
1.4 Upplägg
Arbetet med handboken har präglats av ett förhållningssätt och en syn på att problemet
våld mot äldre personer och personer med funktionsnedsättning måste lösas i samverkan.
I handboken finns särskilda avsnitt riktade till yrkesgrupper som möter äldre personer
och personer med funktionsnedsättning. Handboken tar förutom våld i nära relation
också upp andra former av våld, som olika yrkesgrupper kan uppmärksamma i
sitt arbete. Metoder, förhållningssätt och konkreta rutiner finns beskrivet och kan
komma att utgöra stöd och hjälp i det fortsatta arbetet. I boken finns olika lagtexter
som kan vara relevanta då äldre personer och personer med funktionsnedsättning
utsätts för våld och övergrepp.
Handboken finns förutom i bokform även på Malmö stads hemsida, www.malmo.se/
kvinnofrid. Här finns även resurskatalogen med information och kontaktuppgifter till
insatser för målgruppen.
Första kapitlet är handbokens inledning som uppmärksammar att våld och övergrepp mot äldre personer och personer med funktionsnedsättning är ett outforskat
och inte tillräckligt uppmärksammat område. Bakgrund, genusperspektivet och varför
handboken kom till beskrivs även det i första kapitlet. Kapitel två behandlar olika
9
Inledning
definitioner på vad våld är. Tredje kapitlet beskriver våldets olika yttringar i de enskilda
riskgrupperna, våldets orsaker och förekomst vilka riskgrupper som finns och var i
samhället våldet sker. I kapitel fyra beskrivs värdegrunden, förhållningssätt och metoder.
Rutiner beskrivs i kapitel fem. Sjätte och sjunde kapitlet beskriver dokumentation och
anmälningsförfarande. Kapitel åtta tar upp lagar och konventioner exempelvis FN:s
Allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna, Lex Sarah, Lex Maria etc. Handboken avslutas med slutord och förslag till utvecklingsåtgärder.
10
2.
våld mot äldre
personer och
personer med
funktionsnedsättning
11
Våld mot äldre personer och personer med funktionsnedsättning
2. Våld mot äldre personer och
personer med funktionsnedsättning
Våld och övergrepp mot äldre personer och personer med funktionsnedsättning berör oss alla. Våld och övergrepp är inte enbart av fysisk art, det kan även förekomma
andra former av övergrepp som exempelvis psykiskt våld, verbala kränkningar och hot
och som måste uppmärksammas innan det övergår till fysiskt våld. I många situationer
kan våldet vara gränsöverskridande och innehålla olika former av våld och övergrepp
samtidigt
2.1 Vad är våld?
Det finns flera olika sätt att definiera våld och andra övergrepp. Här tar vi upp några
av de definitioner som är relevanta för ämnesområdet.
I denna handbok och i Vård och Omsorgs rutiner används Per Isdals definition av våld
(Meningen med våld, 2001):
”Våld är varje handling riktad mot en annan person som genom denna handling
skadar, smärtar, skrämmer eller kränker, får denna person att göra något mot sin
vilja eller avstå från att göra något den vill.”
Våld mot äldre definierades i Torontodeklarationen 2002:
”Våld mot äldre är en enstaka eller upprepad handling, eller frånvaro av önskvärd/
lämplig handling, som utförs inom ett förhållande där det finns en förväntan på
förtroende och som förorsakar skada eller smärta hos en äldre person”
Universitetet i Toronto i Kanada och International Network for the Prevention of Elder Abuse (INPEA)
I Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om anmälan om missförhållanden i
omsorgen om äldre personer och personer med funktionsnedsättning finns exempel
på vad som menas med allvarliga missförhållanden.
•
•
•
•
•
•
•
Fysiska övergrepp, exempelvis slag, nypningar och hårda tag
Psykiska övergrepp, exempelvis hot, bestraffning, kränkningar
Sexuella övergrepp
Ekonomiska övergrepp, exempelvis stöld, förskingring
Försummelser i omsorgen, exempelvis bristande hygien, mathållning
Bristande tillsyn av den enskilde
Brister i bemötandet, exempelvis respekt för självbestämmande, integritet, trygghet och värdighet.
12
Våld mot äldre personer och personer med funktionsnedsättning
De bakomliggande orsakerna kan vara olika beroende på om det handlar om våld mot
någon inom familjen, våld inom vården eller våld från utomstående. Våld och hot kan
ha pågått under det äldre parets hela relation och vara en del i en systematisk kränkning
och upprätthållande av en ojämlik maktrelation. Det kan också ha uppkommit som en
följd av svåra sjukdomar och en allt tyngre belastning som leder till att det en dag brister.
I ett förhållande kan man ha lovat varandra att inte behöva flytta till vårdboende om ena
parten får en försämrad hälsa. Föräldrar kan vara trötta och ha svårt att orka med ett
gravt handikappat barns utagerande beteende. Inte så sällan handlar våldet om att situationer blir övermäktiga och i desperation tillgrips våld. Våldet mot äldre personer och
personer med funktionsnedsättning är oftast svårt att upptäcka och måste uppmärksammas mycket mer.
Begreppen försummelse och vanvård handlar oftast om den formella eller informella
vårdgivaren. Övergrepp i andra former kan också förekomma i övriga samhället. Oavsett bakgrunden kan våld och övergrepp dock aldrig accepteras.
Orsaken till övergrepp kan vara:
• Brist på kunskap och information om sjukdomen eller funktionsnedsättningen
• Brist på stöd till vårdgivaren
• Vårdgivaren är utbränd
• Attityder gentemot äldre och utsatta riskgrupper
• Bristande jämställdhet i relationen
• Våldsutövaren har själv vuxit upp med våld
• Beteendeförändringar hos antingen den utsatte eller förövaren
• Stort omvårdnadsbehov
• Beroendeställning
• Sjukdom och/eller psykisk ohälsa hos vårdgivaren/den anhörige
Riskgrupper som kan utsättas för övergrepp kan vara:
• Personer med fysisk, psykisk eller intellektuell funktionsnedsättning
• Personer med demenssjukdom
• Personer med missbruk, kvinnor/flickor är mest utsatta
• Personer från andra länder/kulturella skillnader
Utövaren kan vara:
• Familjemedlem
• Vårdpersonal
• Vem som helst
Våld och övergrepp kan förekomma:
• Inom hemmet
• Inom vården
• Ute i samhället
13
Våld mot äldre personer och personer med funktionsnedsättning
2.2 Våld mot äldre personer
Hur vanligt är våld mot äldre?
Sverige har idag en av världens äldsta befolkningar. Antalet ”äldre äldre” ökar vilket
innebär att det kommer att ställa större krav på vård av olika slag. Enligt statistik från
Statiska Centralbyrån (SCB) överlever kvinnorna männen. De allra äldsta kvinnorna,
80 år och äldre, har blivit många fler under 1900-talet. Den stora ökningen började
på femtiotalet och har varit som kraftigast 1960–1995. Gruppen äldre ökar än idag
och det är framför allt kvinnorna som i hög utsträckning uppnår höga åldrar. År 1998
utgjorde kvinnorna cirka 65 procent av antalet över 80 år jämfört med 60 procent år
1990. Att vara en äldre kvinna och kanske bo ensam kan utgöra en ökad risk för att
utsättas för våld och övergrepp.
I forskningssammanhang används ofta åldersgränsen 65 år för benämningen äldre och
vi väljer att använda samma definition av åldersgräns i denna bok. Enligt professor
Britt-Inger Saveman, Umeå universitet, upphör inte våldet vid 65 års ålder. Inte så
sällan handlar det om hemförhållanden där övergrepp har funnits en längre tid och är
en del av vardagen. Problemet är oftast att vi inte vill tro att våld och övergrepp också
drabbar äldre personer. Det är ett dolt problem som oftast är belagt med mycket skuld
och skam.
Savemans undersökning visar att våld mot äldre kvinnor och män förekommer i en
sådan omfattning och medför sådana konsekvenser att det måste betraktas som ett
folkhälsoproblem och kräver åtgärder. Äldre personer tål också ofta påfrestningar
mindre väl och kan därför vara mer sårbara.
År 2002 slog världshälsoorganisationen (WHO) larm om det dolda folkhälsoproblem
som våld och övergrepp mot äldre utgör. Minst fem procent av världens äldre beräknas vara offer för någon form av våld och övergrepp inklusive vanvård och felaktig
läkemedelsbehandling. Enligt OFREDAD (2013), en kartläggning på Gotland om
våld och övergrepp mot äldre personer, där 3400 personer deltog, hade 15 % av respondenterna utsatts för någon form av våld eller övergrepp vid något tillfälle efter det
att de hade fyllt 65 år. Kartläggningen visade att kvinnor i större utsträckning blivit
utsatta för våld och att det dessutom var vanligare att kvinnor utsatts för upprepat
och sexuellt våld.
Den officiella brottstatistiken förs av Brottförebyggande rådet – Brå. I statistiken registreras i de flesta fall inte ålder på varken brottsoffer eller misstänkt förövare. Misshandel
av barn tillhör undantagen och här finns särskild åldersindelning. Eventuell sjukdom
eller funktionsnedsättning registreras inte av integritetsskäl. Hur många personer som
är över 65 år eller som har en funktionsnedsättning finns därför inte angivet i brottsstatistiken.
14
Våld mot äldre personer och personer med funktionsnedsättning
2.3 Förekomst och upptäckt
Våld och övergrepp i nära relation är oftast inte en enstaka händelse utan snarare ett
mönster av olika grad. När äldre personer och personer med funktionsnedsättning
utsätts för våld är det oftast mycket svårare att upptäcka, eftersom personerna många
gånger är i beroendeställning, vilket minskar deras möjligheter att söka hjälp. Det kan
också vara så att personerna lever ett mer isolerat liv som försvårar upptäckt. Sjukdomen och funktionsnedsättningen kan i sig innebära svårigheter för personen att
uttrycka sig och berätta om sin situation. Förekomster av exempelvis blåmärken, frakturer, trycksår, smärta, brännskador, undernäring, uttorkning, nedsatt hygien, sömnstörningar, överdriven rädsla, social isolering, depression eller ångest kan ses som en
del av de problem som kan förknippas till delar av det normala åldrandet och associeras
oftast inte till övergrepp. Det är vanligt att man slår ifrån sig problemet och inte vill utreda den bakomliggande orsaken. En annan förklaring kan vara att personen tillfrågas
om exempelvis uppmärksammade skador och ger ett undvikande svar. En orsak till
ett undvikande svar kan vara att personen skuldbelägger sig själv, en annan orsak kan
vara kommunikationssvårigheter.
Personer med demenssjukdom utgör en stor riskgrupp. Socialstyrelsen beskriver i
avsnittet våld mot äldre att personer med demenssjukdom löper dubbelt så stor risk
än andra äldre att utsättas för vanvård och övergrepp. Genom att synliggöra våldets
orsaker liksom olika tänkbara lösningar på problemen kan förändringar bli möjliga
och på så sätt våld och övergrepp förebyggas.
2.4 Våld i nära relation
Våld i nära relation syftar på våld eller andra övergrepp av närstående enligt socialtjänstlagens beskrivning. Vid Europarådets möte Violence within the Family 1987
togs beslut om att varje medlemsland ska satsa på information, utbildning och forskning om övergrepp mot äldre inom familjen. Trots beslutet enades man inte om en
enhetlig definition för våld och övergrepp.
I Europeiska ministerrådets rapport från 1992 definieras våld och övergrepp mot
äldre som: ”En handling eller en underlåten handling, begången av en familjemedlem
som hotar eller skadar den äldres fysiska eller psykiska integritet och personliga frihet
och som leder till allvarlig skada på hans eller hennes personliga utveckling och/eller
hotar eller skadar hans eller hennes säkerhet.”
Definitionen beskriver här att våld och övergrepp på äldre personer är något som sker
inom familjen. I samma rapport från 1992 tas upp ytterligare en kategori av våld mot
äldre och det är kränkningar av medborgerliga rättigheter enlig nationell lag.
Att bli utsatt för våld och övergrepp i sitt eget hem är traumatiskt. Tryggheten som
hemmet oftast utgör förloras och hemmet blir inte den trygga borg som man före15
Våld mot äldre personer och personer med funktionsnedsättning
ställt sig. Dagens äldre, äldre kvinnor har ofta varit hemmafruar, makar, mödrar och
kommit i beroendeställning till sina makar. Enligt en undersökning som beskrivs i
skriften Han var väl inte alltid så snäll? (Johansson, 2002) som handlar om våld mot
äldre kvinnor beskrivs att tre av fyra anmälda våldsbrott mot kvinnor äger rum i hemmet och var tredje misshandel i hemmet leder till en läkarkontakt.
Våld i nära relation utövas inte enbart av män mot kvinnor. Det händer att en kvinna
utövar våld mot en man som hon har eller har haft en relation med. Eftersom kvinnor
oftast lever längre än männen är det fler kvinnor än män som vårdar än tvärtom. När
bördan blir för stor och den som vårdar saknar kunskap om sin anhöriges sjukdom
och samtidigt inte lyssnar på sin egen kropps signaler kan våldssituationer uppstå.
Våld är troligen inte vanligare i samkönade förhållanden, men av flera skäl är det ofta
ännu svårare för personer i samkönade förhållanden än för heterosexuella att söka och
få hjälp. Det kan vara svårare att erkänna att man lever i en dålig relation. Man kanske
har fått kämpa för att få leva som man gör. Det kan bli som en dubbel skam, där man
är rädd för att folk ska säga ”Vad var det vi sa?”. Det sociala nätverket kan vara snävare,
eftersom man umgås mycket inom en grupp där alla känner varandra. Eller att man
har dålig kontakt med sin ursprungsfamilj, som kanske inte har accepterat hur
man lever. Det finns en slags, ibland nästan överslätande, förståelse för att män slår
kvinnor. Det är så man utgår från att det är. När det handlar om våld i samkönade relationer fungerar inte denna syn. Det finns även myter, som till exempel tron att dessa
relationer alltid är jämställda och att det inte uppstår den typ av maktproblem som
man kan se i heterosexuella relationer.
Föräldrar kan använda våld mot sitt barn och vuxna barn mot sina föräldrar. Inom
familjen kan förekomsten av våld ha funnits i många år och familje-medlemmarna har
svårt att söka hjälp. De känner ofta att de sviker och har svårt att prata om familjesituationen. I en familj där bråk och våld är vanligt förekommande försvinner inte detta
för att parterna fyllt 65 år. Det är närmast tabubelagt att tala om våldet där förövaren
är närstående. I den nära relationen kan våldet ha en annan karaktär än våld ute i samhället, våldet kan försiggå inom hemmets fyra väggar utan inblandning av utomstående och kan få andra konsekvenser. Gärningsmannen har t ex ständigt “tillgång” till
offret och kan utöver det direkta fysiska våldet även utöva andra former av våld. Det
är också den nära relationen som många gånger gör det svårt att lämna en våldsam
situation. Det är inte lätt att bryta upp från ett långvarigt förhållande eller sätta gränser
mot sina vuxna barn som har sociala, ekonomiska eller psykiska problem.
Våld i nära relation leder ofta till att den äldre personen eller personen med funktionsnedsättningen isolerar sig. Våldet trappas upp över tid och efter ett tag är det
normaltillstånd för den drabbade. Personen känner inte igen sig som misshandlad
och upplever ord som våld för starkt. Det tar tid innan en person som utsätts för våld
av närstående vågar berätta. Personen ger ofta signaler långt innan till sin omgivning.
16
Våld mot äldre personer och personer med funktionsnedsättning
Därför är det viktigt att personal känner igen och kan tolka dessa signaler. Kontinuitet
hos personalen som kan arbeta på relationen och bygga upp ett förtroende är av stor
betydelse så att personen som är drabbad, vågar lita på och anförtro sig åt personalen.
2.5 Våld och övergrepp mot äldre kvinnor
Äldre kvinnor är mer utsatta för våld och övergrepp än äldre män och den vanligaste
våldsutövaren finns oftast inom familjen. Arten och graden av kvinnornas utsatthet
är också mer upprepad och av allvarligare slag. De utsatta kvinnorna mår sämre, har
sämre hälsa, lider av mer psykosomatiska och psykiska symtom, använder mer medicin
och är också i högre grad trauma-tiserade av tidigare utsatthet av våld, som inträffat
före 65 års ålder, än de utsatta männen. Övergreppen upptäckts oftast av personal
inom hemtjänsten eller annan vård, men det är inte sällsynt att de äldre själva berättar
för personalen om det våld som de utsatts för (Ofrid, Våld mot äldre kvinnor och
män, 2001).
2.6 Våld mot personer med funktionsnedsättning
Personer med funktionsnedsättning är ingen homogen grupp. Funktionsnedsättningen kan vara fysisk, psykisk eller kognitiv. Personer som har nedsatt rörlighet, svårigheter att sätta gränser och att förstå kan lätt utsättas för olika typer av våld. Funktionsnedsättning i kombination med att vara i beroendeställning till en person i sin omgivning ger en ökad sårbarhet. Många övergrepp förblir osynliga eftersom förövaren
kan vara brottsoffrets enda länk till omvärlden. Personer som länge varit utsatta för
våld har en låg tillit till andra och oftast sker ingen anmälan då de upplever en risk för
att inte bli trodda. Det finns också en risk att våld inom vård och omsorg hanteras som
vårdfrågor och inte som rättsliga frågor. De senaste årtiondena har det uppmärksammats en ökning av sexuellt utnyttjande mot personer med utvecklingsstörning. Det
är främst lindrigt utvecklingsstörda kvinnor utan kommunikationsproblem eller fler
handikapp som utsätts för detta. Sexuella övergrepp mot personer med funktionsnedsättning begås nästan alltid av någon som personen känner, ofta är det en person som
man är beroende av exempelvis personal, anhörig eller bekant. Att utsättas för sexuella övergrepp innebär ett stort trauma för den som drabbas och att därefter berätta
om övergreppet för någon utomstående kan vara svårt. Många gånger krävs en närmre
relation innan personen klarar av att berätta vad som hänt. Av de personer som blivit
utsatta för våld har en stor andel försökt ta sitt liv eller funderat på att ta sitt liv. I Utredningsinstitutet Handu AB:s undersökning om mäns våld mot kvinnor med funktionsnedsättning (2007) framkommer att av de kvinnor med funktionsnedsättning som
blivit utsatta för våld har 18 % försökt ta sitt liv och 41 % har funderat på att ta sitt liv.
Ju mer omfattande funktionsnedsättning en kvinna har, desto vanligare är tankarna
på att ta sitt liv.
17
Våld mot äldre personer och personer med funktionsnedsättning
2.7 Barn och ungdomar
Funktionsnedsättning och sjukdom hos föräldrar kan innebära särskilda påfrestningar
och behov av stöd i föräldrarollen. En förälder med utvecklingsstörning kan behöva
ett kontinuerligt och långvarigt stöd. Om föräldern har en psykisk funktionsnedsättning kan stödet behövas kontinuerligt eller i perioder.
Föräldrar som har barn med funktionsnedsättning behöver stöd för att klara av sin
vardag med barnet som har en funktionsnedsättning, men också för att kunna ge alla
sina barn det stöd de behöver under sin uppväxt.
Finns misstanke om att barn far illa ska en anmälan ske till socialnämnden och en
skyddsbedömning göras.
I kap 14 1§ SoL regleras att alla yrkesverksamma inom myndigheter, hälso- och
sjukvård och enskilda verksamheter som i sitt arbete kommer i kontakt med barn
och ungdomar har skyldighet att genast anmäla till socialnämnden om de får
kännedom om eller misstänker att barn far illa.
14 kap 1c§ Var och en som får kännedom om eller misstänker att ett barn far illa
bör anmäla detta till socialnämnden. Lag (2012:776)
… och i 5 kap 1§ ”Socialnämnden ska verka för att barn och ungdom växer upp
under trygga och goda förhållanden… ”
I första hand är det individ och familjeomsorgen som stödjer föräldrar och barn.
Barn och ungdomar som har en funktionsnedsättning och ett stort omvårdnadsbehov kan få stöd via SoL eller LSS.
Enligt en rapport från kommittén mot barnmisshandel (SoU 2001:72) framgår att
risken för mobbning framför allt ökade för barn med långvarig sjukdom och funktionsnedsättning. Rapporten bygger på en undersökning omfattande nästan 5000 enkäter
och intervjuer med barn, ungdomar och föräldrar och visar på en tendens att barn
med långvariga sjukdomar eller funktionsnedsättning löper större risk att misshandlas
av föräldrar, syskon och skolkamrater.
Pojkar med funktionsnedsättning var mer utsatta än flickor för både mobbning och
misshandel.
För barn med DAMP, psykiska problem eller övervikt ökade risken att bli utsatt med
25 %. Övergreppen bestod av fysiskt och psykiskt våld. En studie av våld mot döva
18
Våld mot äldre personer och personer med funktionsnedsättning
barn (Kvam 2001) och synskadade barn (Kvam 2003) har visat att barn med funktionsnedsättning, i högre grad än andra barn, blir utsatta för sexuella övergrepp och
pekar på ett samband mellan funktionsnedsättningens allvarlighetsgrad och utsatthet.
2.8 Våld från utomstående (Vem som helst/ute i
samhället)
Vid olika undersökningar som genomförts har framkommit, att äldre personer har
känslan av otrygghet ute i samhället till skillnad mot hemmet där man känner sig mer
trygg. Idag har våldet mot äldre personer och personer med funktionsnedsättning
blivit allt vanligare. Uppfinningsrikedomen är stor om hur man kan lura sig in i andras
hem. Okända personer uppger sig komma från vård och omsorg, vill låna telefon eller
ber om papper och penna för att kunna skriva ett meddelande till grannen. Personer
som blivit utsatta kan skämmas för att de lyckats bli lurade och kanske till och med
väljer att inte berätta för någon om vad som hänt.
2.9 Våld inom vården
Våld och övergrepp inom vården har visat sig vara en realitet med olika yttringar. De vanligaste förekommande övergreppen inom vården är kränkningar, hot, knuffar, nyp och
slag. Övergrepp eller kräkningar som sker inom den formella vården kan vara omedvetna
och tanken bakom handlingarna är oftast goda. Personalen tar ett stort ansvar för vårdtagarnas liv som kan resultera i att omvårdnadsbehovet istället blir ett förmyndarskap.
Det finns en lång tradition inom vården att värdera praktiska sysslor högre än de känslomässiga. Detta kan i sin tur leda till att rätten till självbestämmande och vårdtagares
integritet kränks. Rutiner är till för att underlätta och strukturera arbetet, men rutiner
kan också utgöra ett hinder i den meningen att rutinen i sig blir målet för omvårdnadshandlingen. En rutin kan även användas för att legitimera en handling när andra medel
saknas enligt professor Rosmari Eliasson (Lunds unversitet, 1996). Övergrepp kan
exempelvis vara personal som förgriper sig på vårdtagare, vårdtagare på vårdgivare
och vårdtagare på varandra. Personer som kan utsättas för någon form av övergrepp
kan vara äldre personer och personer med funktionsnedsättning oftast med stort omsorgs- och vårdbehov.
Våld och övergrepp från personal kan förekomma såväl i hemmet som på särskilt
boende, även om händelserna inte rapporteras. Försummelse och vanvård som avser
felaktiga eller otillräckliga insatser kan vara avsiktliga eller oavsiktliga, exempelvis som
felaktig medicinering, otillräcklig föda eller bristande hygien. Många övergrepp inom
vården kommer inte alltid till arbetsledningens kännedom, det kan finnas en lojalitet
i arbetsgruppen som förhindrar arbetskamrater att ange varandra. I boken Vanvård
eller vård av gammal vana av Ola Polmé och Maria Hultén beskrivs att utbildning av
19
Våld mot äldre personer och personer med funktionsnedsättning
personal om vanvård och försummelse har visat sig kunna förbättra förmågan att upptäcka och rapportera övergrepp. Handledning till personal är ett bra sätt att reflektera
och ta ställning till sina egna grundläggande värderingar.
Länsstyrelsen i Skåne län har undersökt hur omfattande förekomsten av hot, våld och
allvarliga självskadebeteende eller andra allvarliga incidenter, som krävt ingripande
från personal i kommunal och privat verksamhet enligt SoL och LSS är. Undersökningen har avsett personer med funktionsnedsättning i dessa verksamheter under
åren 2006 och 2007. Ett urval av verksamheterna, som uppgett att hot- och våldsituationer förekommit vid minst tre tillfällen, granskades närmre. I svaren framkom att
det förekom självskadebeteende, hot och våld mellan brukare och mellan brukare och
personal. Länsstyrelsen ansåg att arbetet med människor med olika funktionsnedsättningar i svåra situationer ställer stora krav på personalens professionalism. Personalen
behöver kunskap om olika funktionsnedsättningar, förhållningssätt, bemötande samt
förmåga att tillgodose den enskildes behov av omvårdnad och respekt för den enskilde.
Dessutom behöver personalen utbildning, erfarenhet, handledning och stöd av arbetsledningen. Särskilt viktigt är det att hitta rätt metodik – de rätta redskapen för att kunna
hjälpa varje person individuellt till ett värdigt och gott liv. Samverkan med andra aktörer
är viktigt för att kunna ge rätt stöd.
20
3.
förhållningssätt och metod
21
Förhållningssätt och metod
3. Förhållningssätt och metod
3.1 FN:s Allmänna förklaring om de mänskliga
rättigheterna
Den allmänna förklaringen är en grundstomme för de mänskliga rättigheterna och
presenteras bäst genom de tre första artiklarna.
Artikel 1 Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter. De har utrustats
med förnuft och samvete och bör handla gentemot varandra i en anda av gemenskap.
Artikel 2 Var och en är berättigad till alla de rättigheter och friheter som uttalas i
denna förklaring utan åtskillnad av något slag, såsom på grund av ras, hudfärg,
kön, språk, religion, politisk eller annan uppfattning, nationellt eller socialt ursprung,
egendom, börd eller ställning i övrigt. Ingen åtskillnad får heller göras på grund av
den politiska, rättsliga eller internationella status som råder i det land eller det område som en person tillhör, vare sig detta land eller område är oberoende, står under
förvaltarskap, är icke självstyrande eller är underkastat någon annan begränsning av
sin suveränitet.
Artikel 3 Var och en har rätt till liv, frihet och personlig säkerhet.
3.2 FN:s Barnkonvention
Barn behöver ett omfattande skydd då de är i beroendeställning till vuxna. Genom
barnkonventionen har barnets perspektiv lyfts fram. I konventionen kan särskilt nämnas artikel 3, 12 och 19. I den förstnämnda betonas att vid alla beslut som rör barn
ska barnets bästa vara vägledande och sättas främst. Artikel 12 klargör barnets rätt
att komma till tals och möjlighet att framföra sina åsikter. Barnets rätt att inte behöva
utsättas för fysiskt eller sexuellt våld lyfts fram i artikel 19.
3.3 Värdegrund
Sveriges riksdag har fastställt att äldrepolitiken ska grunda sig på FN:s principer för
äldre människor (resolution 46/1991)
Äldre människor ska kunna leva ett aktivt liv, ha inflytande i samhället och sin vardag, kunna åldras i trygghet och med bibehållet oberoende, bemötas med respekt,
ha tillgång till god vård och omsorg.
Enligt FN:s principer för äldre människor (1991) ska äldre personer kunna leva i
värdighet och säkerhet och i frihet från utnyttjande och fysiskt och psykiskt våld.
22
Förhållningssätt och metod
För personal finns flera mål som styr värdegrunden.
Kommunens ansvar för att ge stöd och hjälp till personer som är i behov av stöd och
omsorg regleras i Socialtjänstlagen.
Äldre människor
5 kap 4 § SoL; Socialnämnden ska verka för att äldre människor får möjlighet att leva
och bo självständigt under trygga förhållanden och ha en aktiv och meningsfull tillvaro i gemenskap med andra.
5 kap 6 § SoL; Socialnämnden ska göra sig väl förtrogen med levnadsförhållandena i
kommunen för äldre människor samt i sin uppsökande verksamhet upplysa om socialtjänstens verksamhet på detta område.
Brottsofferstöd
5 kap 11 § SoL; Till socialnämndens uppgifter hör att verka för att den som utsatts för
brott och dennes närstående ska få stöd och hjälp.
Kommunens mål
Kommunfullmäktiges inriktningsmål är att alla Malmöbor ska känna sig trygga i sin
stad. Präglad av respekt och solidaritet mellan grupper, individer och generationer. I
äldreomsorgsplanen som grundas på den nationella äldre politiken står att äldre ska
bemötas med respekt och inte diskrimineras på grund av sin ålder. De äldre ska ses
som individer och inte utnyttjas eller bli illa behandlade.
Enligt planen för LSS-verksamheter i Malmö Stad har alla personer med insatser
enligt Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) rätten att:
• respekteras som jämlika medborgare
• erbjudas samma möjligheter som andra Malmöbor
• ta ansvar på samma sätt som andra Malmöbor
• erbjudas val och utöva kontroll över sitt liv
• ha tillgång till ett serviceutbud som leder till god livskvalitet
Mål för arbetet kring våld i nära relation finns dels i Regeringens handlingsplan för
att bekämpa mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och våld i samkönade relationer dels i Malmö stads Kvinnofridsprogram. Kommunens ansvar för dessa frågor
regleras också i Socialtjänstlagen.
5 kap 11§ SoL; Till socialnämndens uppgifter hör att verka för att den som utsatts
för brott och dennes närstående får stöd och hjälp.
Socialnämnden ska särskilt beakta att kvinnor som är eller har varit utsatta för
våld eller andra övergrepp av närstående kan vara i behov av stöd och hjälp för
att förändra sin situation.
23
Förhållningssätt och metod
Socialnämnden ansvarar för att ett barn, som utsatts för brott, och dennes närstående får det stöd och den hjälp som de behöver.
Socialnämnden ska också särskilt beakta att ett barn som bevittnat våld eller
andra övergrepp av eller mot närstående är offer för brott och ansvara för att
barnet får det stöd och den hjälp som barnet behöver. Lag (2012:776).
I Socialstyrelsens allmänna råd SOSF 2009:22 Socialnämndens arbete med våldsutsatta kvinnor samt barn som bevittnar våld, står att:
”Socialnämnden bör i verksamhet som rör våldsutsatta kvinnor se till att de metoder
som används för att ge en kvinna stöd och hjälp är utformade utifrån den bästa tillgängliga kunskapen om våldsutsatta kvinnors behov och vad som ger bäst resultat.
Nämnden bör vidare i verksamheten beakta både gruppers och enskildas behov av
stöd och hjälp, inklusive särskilda behov på grund av till exempel ålder, etnicitet,
sexuell läggning, funktionsnedsättning eller missbruk och beroende.”
3.4 Hur arbetar vi utifrån en humanistisk
människosyn?
I den humanistiska människosynen ligger tyngdpunkten på att människan är en självständig individ som har en egen fri vilja samt har förmågan att skapa och foma sitt liv.
Grundsynen i humanismen är att alla människor har lika värde
3.5 Vilket förhållningssätt bör man ha i sitt arbete?
Det kan kännas svårt att fråga om våld, särskilt om det inte finns uppenbara tecken
på att det förekommit. Våldsutsatta personer berättar sällan självmant om det de varit
med om. Ungefär 93 procent av tillfrågade kvinnor i undersökningen Tack för att ni
frågar (Socialstyrelsen, 2002) uppskattade att personal frågar om våld. Viktigt är att
våga fråga, våga lyssna och att ta stöd av kollegor, arbetsledare och andra tillgängliga
resurser för att hantera svaren.
I mötet med våldsutsatta personer är det viktigt att inte generalisera utan se varje person som en unik individ. Vi ska vara lyhörda för individens behov. Försök att undvika
egna värderingar. Stödet som ges ska styras av den specifika situationen.
”Eftersom många av de personer som jag möter i mitt arbete har upplevt våld i
sina relationer, frågar jag numera rutinmässigt om detta. Har någon gjort något
mot dig som inte känts ok?”
Det är viktigt att tala om vad vi som personal ser eller upplever.
24
Förhållningssätt och metod
Börja med att ställa öppna frågor och om du misstänker våld ställ mer specifika frågor.
Det blir då lättare att svara på dessa. De flesta människor vill inte se sig själva som ett
offer och kan ge sig själv skulden för det inträffade.
Ställ öppna och tydliga frågor exempelvis.
”Vill du berätta vad som hänt?”
”Jag ser att du har ett blåmärke på armen, vill du berätta hur du fått det?” ”Jag upplever
att du ser ledsen ut. Vill du berätta vad som hänt?”
”Är du rädd för din partner/son/dotter/förälder?”
”Har det någon gång hänt att hon/han skadat dig, nypt dig, knuffat dig eller tagit dina pengar?”
Om det framkommer att våld förekommit bör man också fråga när det hände första
gången, om våldet har förändrats över tid och om det blivit värre.
Bekräfta för personen att det inte är ok att bli utsatt för våld.
Säg också att det alltid är den som slår som är ansvarig för våldet. Aldrig den som
blir utsatt. Men var noga med att inte fördöma människan utan handlingen. Annars
kommer den som är utsatt att börja försvara den som gjort övergreppet. Det är ju
någon hon/han tycker om och kanske levt ett helt liv med.
Om det på grund av psykisk eller intellektuell funktionsnedsättning är svårt att veta
vad som inträffat och när, ta hjälp av kollegor och arbetsledare. Om en polisanmälan blir aktuell är det polisens uppgift att utreda om ett brott begåtts. Oavsett
kan ett bra bemötande och omhändertagande med uppföljande stöd och hjälp
vara avgörande för personens möjligheter att förändra sin situation.
I arbetet måste man alltid bemöta personen med respekt, empati, tolerans och förståelse.
3.6 Hjälpmedel för samtal kring våld
Ibland kan det finnas behov av hjälpmedel i kommunikationen. För personer med t ex
intellektuell funktionsnedsättning kan kommunikation via bilder underlätta i samtal
kring våld, sexualitet och övergrepp.
Utvecklingscentrum Dubbelt Utsatt tog 2010 fram ett ”Reda
ut”-häfte med pictogram, bilder, som underlag för att kunna
prata om våld och övergrepp. Häftet kan användas fritt. Dock
poängteras att metoden ska användas som ett komplement till
personens vanliga kommunikationsform och att bilderna är till
för att utbyta information. Ett fördjupat samtal om våld kräver
andra metoder.
25
hjälpa
hota
rädd
samtal
Förhållningssätt och metod
Ytterligare metoder som använder bilder i kommunikationen finns i Olof Risbergs bok
Vem vill vara ihop med mig då? (2004) för samtal kring sexualitet och sexuella övergrepp eller i appen Ritprata. Man kan också använda sig av vanligt papper och penna.
Enligt 8 § förvaltningslagen bör vid behov tolk anlitas, när en person inte behärskar
svenska språket eller har talsvårigheter eller en hörselnedsättning. Tänk på att anhöriga
eller medföljande kan vara inblandade, det är av betydelse att personen känner att
hon/han kan känna sig avslappnad i tolkens närvaro. Använd alltid en professionell
tolk. För att undvika att personen känner tolken kan en tolk från annan ort användas.
Teckentolk finns ibland tillgänglig via videosamtal.
Se till att tolken kan rätt språk eller dialekt och kan de begrepp som ni behöver använda
i samtalet. Var också uppmärksam på kulturella skillnader som kan ha en inverkan på
samtalet.
Malmö Stad har avtal för tolk, se kommunens intranät Komin för mer information.
3.7 Att förebygga våld och hjälp till de som utövar våld
Personer som utövat våld mot äldre och personer med funktionsnedsättning kan som
tidigare nämnts vara närstående, vem som helst i samhället eller någon som står för
vården. Våld som utövas av närstående kan bero på överansträngning och ett behov
av avlastning. För att motverka våldet är det viktigt att vara lyhörd och ta anhöriga på
allvar när de beskriver trötthet, uppgivenhet eller ger andra signaler.
Att vara anhörig och vårdgivare med ett stort vårdansvar kan kännas som en stor
börda. Erkännande, respekt och delaktighet är viktiga delar i ett fungerande stöd. I
Malmö stad finns olika slags konsulenter som kan hjälpa till och både stödja och vägleda anhöriga till rätt stöd exempelvis anhörigkonsulenter, demenssjuksköterskor, silviasjuksköterskor, psykiatrisjuksköterskor och silviasystrar. Att ställa frågan kan vara
en början till att de anhöriga får hjälp.
Exempel på frågor
Känner du att situationen är dig övermäktig?
Har du tappat kontrollen över dig själv någon gång?
Har det hänt att du gjort eller sagt något som du ångrat i efterhand?
Har du varit nära att använda våld mot någon närstående?
Tappar du humöret? Har du kort stubin?
Upplever du någon gång att din anhörige varit rädd för dig eller något du gjort?
Har du någon gång fått höra att du är svartsjuk eller kontrollerande?
Behöver du stöd i omvårdnaden om din anhörige?
Det finns hjälp att få. Får jag hjälpa dig med att kontakta…?
26
Förhållningssätt och metod
Gör en bedömning om personen som blivit utsatt behöver skydd innan du pratar
med den som utövat våldet. Diskutera med dina kollegor och din arbetsledare om
du behöver stöd. Socialtjänstens individ- och familjeomsorg kan hjälpa till med
bedömningar.
I Socialstyrelsens kartläggning över interventioner för äldre som utsatts för våld redovisas två utvärderade våldsförebyggande träningsprogram för vårdpersonal. Vårdpersonalen fick genom olika övningar lära känna sig själv i samband med stress och
konflikter i förhållande till de äldre. Övningarna bestod av rollspel, gruppövningar
och kunskapstest (Socialstyrelsen, 2014).
Mer om personer som utövat våld i en parrelation och bemötande och förhållningssätt finns att läsa i kapitel tre i Kvinnofridsprogrammets yrkesgemensamma handbok
om våld i nära relation.
27
4.
rutiner utarbetade av personal
inom Vård och Omsorg
28
Rutiner utarbetade av personal inom Vård och Omsorg
4. Rutiner utarbetade av personal inom
Vård och Omsorg
Dessa rutiner är ett stöd för personal vid misstanke eller konstaterande av våld mot
äldre personer och personer med funktionsnedsättning:
1. Om personen bekräftar att hon/han blivit utsatt
•
•
•
•
•
Informera om vad det finns för alternativ till stöd och hjälp
Föreslå “det stöd och den hjälp som personen har behov av”, erbjud att
hjälpa till, men ta inte över!
Det kan finnas behov av läkarundersökning, kontakta tjänstgörande sjuksköterska. Stöd personen genom att följa med om möjlighet finns
Dokumentera
Kontakta och rapportera till din närmsta arbetsledare
2. Om det händer igen
•
•
•
•
•
•
Uppmuntra till samtal genom att lyssna, ge tid, tålamod och omtanke
Ofta behövs flera besök och samtal för att etablera förtroende
Upprepa informationen, se punkt 1
Föreslå och erbjud att hjälpa till, genom att ta kontakt med lämplig stödinstans
Dokumentera
Kontakta och rapportera till din närmsta arbetsledare
3. Personen förnekar våld
• Förmedla att du hör vad som sägs, men att din upplevelse är att något
har hänt
• Informera att du är orolig och att det finns andra att samtala med
• Dokumentera
• Kontakta och rapportera till din närmaste arbetsledare
4. Personen bekräftar våld, men vill inte göra något
•
•
•
•
•
Informera om vad det finns för alternativ till stöd och hjälp
Förtydliga att du är orolig och fråga; Vad vill du att jag ska göra?
Erbjud att följa med om möjlighet finns
Dokumentera
Kontakta och rapportera till din närmsta arbetsledare
5. Vid misstanke om våld och personen inte kan föra sin egen talan
med anledning av sjukdom
•
•
•
•
Kontakta och rapportera till din närmsta arbetsledare, se punkt 1
Chefen sammankallar till ett möte med berörda personer
Diskutera förhållningssätt och lämplig stödinsats
Dokumentera
29
Rutiner utarbetade av personal inom Vård och Omsorg
Om du bevittnar fysiskt och/eller sexuellt våld, ring 112 och begär polis! En polispatrull skickas då till platsen. Tänk på att lämna adressuppgift, eventuell portkod och
andra upplysningar som är viktiga, till exempel om vapen används. Vid akut situation kväll, natt eller helg om du inte bevittnar fysiskt och/eller sexuellt våld ta kontakt
med distriktssköterskan i din stadsdel och/eller social jour på telefon: 34 56 78
4.1 Lathund
Vid misstanke eller konstaterande av våld mot äldre personer och personer med funktionsnedsättning.
Ge god tid till att lyssna och bemöt personen på rätt sätt, genom att:
• Lyssna och tro på det som personen berättar.
• Skuldbelägg och ifrågasätt inte personen.
• Ställ öppna och tydliga frågor.
”Jag ser att du har ett blåmärke, vill du berätta vad som hänt?” ”Vill du ha hjälp?”
”Vad kan jag hjälpa dig med?”
”Vill du att jag förmedlar en kontakt?”
”Är du rädd?”
När vi uppmärksammar att en person har blåmärken på kroppen måste vi höja vår
misstankenivå och verkligen se och utreda orsaken.
• Ge personen tid, tålamod och omtanke!
• Ta kontakt med närmsta chef, för hur du ska gå vidare!
• Dokumentera alla tecken på våld, även om personen inte vill polisanmäla.
”Berätta för personen att du har tystnadsplikt, men att du måste dokumentera vad
du sett och hört!”
• Håll fortsatt kontakt med personen.
• Försök att vara så få personer som möjligt i den fortsatta kontakten.
• Använd vid behov alltid professionell tolk.
Rutiner om våld utövas av personal
Det är skillnad i agerandet om det är personal som försummat eller begått ett övergrepp. Personen som utsatts av någon form av övergrepp från personal skall inte
flyttas till ett skyddat boende – det är arbetsledningens ansvar att se till att det inte kan
upprepas. Läs mer om detta under kapitel 8:4 Lex Sarah.
30
Rutiner utarbetade av personal inom Vård och Omsorg
4.2 Chefens/arbetsledarens roll
Arbetsledaren ska kontaktas vid misstanke om övergrepp eller konstaterande om övergrepp och därefter ge stöd och hjälp i ärendet. I övergreppsärenden är det av betydelse
att arbetsledaren sammankallar berörda yrkeskategorier för att kunna samverka med
den utsatta personens bästa i fokus. Viktigt är att alla yrkeskategorier som möter äldre
personer och personer med funktionsned-sättning har utbildning inom området kring
våld och övergrepp.
I Malmö stad finns en kontaktgrupp för vård och omsorg med representanter från
stadsområdena som fått utbildning i våld i nära relation och kan ge råd och stöd i
ärenden där det finns misstanke om våld. Dessa personer nås via arbetsledaren.
4.3 Personalens roll
Som personal kan man uppleva det som frustrerande att möta personer som utsatts
för övergrepp i någon form. Det är viktigt att se sin del av hjälpen som ett led i en process. Då kan man lättare orka stödja personen. Som personal har vi olika ansvar beroende på vår yrkesroll. För att man som personal ska kunna hantera dessa ofta mycket
svåra situationer är det nödvändigt med handledning och utbildning. En möjlighet till
utbildning finns inom Kompetenscentrum som erbjuder basutbildningar kring våld i
nära relation till alla anställda inom kommunen.
31
5.
dokumentation
32
Dokumentation
5. Dokumentation
• Dokumentera alla tecken på våld, även om personen säger att hon/han inte vill polisanmäla.
• Upplys personen om att du som personal har en skyldighet att dokumentera. Vid upprepat våld har tidigare dokumentation av våldshändelser stor betydelse om brottet ska kunna betraktas som misshandel eller grovt brott.
• Dokumentation ska utformas med respekt för den enskilde.
• Dokumentera vilka åtgärder som erbjuds och om den enskilde tackar ja
eller nej.
• Dokumentera vad som faktiskt sker och händelser av betydelse. Inga
antagande eller misstankar skrivs in i akt eller journal.
• Undvik att dokumentera uppgifter om tredje person.
• Alla personer som söker läkarvård och berättar att de blivit utsatta för våld ska undersökas så att rättsintyg kan skrivas. Rättsintyg får inte lämnas utan personens medgivande.
• Upplys den enskilde om rätten att ta del av allt som står i akten/journalen och att uppgifterna som huvudregel inte får lämnas ut utan den enskildes medgivande.
• Ingen dokumentation raderas.
• För att undvika att den som utövat våld får vetskap om eventuellt sekretess belagda uppgifter i journalen/akten rekommenderas att ha separata journaler/ akter
5.1 Skadedokumentation
Rättsväsendet ställer krav på bevis för att döma en person för brott. Detta gör att
det är viktigt att skador och berättelser dokumenteras noggrant. Om personen har
blåmärken eller andra tecken på synliga skador dokumenteras dessa. Om möjligt, och
om personen samtycker, ta också foto på skadorna. Lägg gärna en linjal bredvid skadan så att storleken framkommer. Ta även foto på personen i helbild så att det syns
var på kroppen skadan sitter och för att man skall kunna se vilken person det gäller.
Skriv ner personens berättelse av vad som hänt, men gör inga egna tolkningar eller
kommentarer. Anteckna vilken dag du ser skadan samt vilken dag personen uppger
att våldet inträffat.
SoL kap 11 § 6. Dokumentationen ska utformas med respekt för den enskildes integritet. Den enskilde bör hållas underrättad om de journalanteckningar och andra
anteckningar som förs om honom eller henne. Om den enskilde anser att någon
uppgift i dokumentationen är oriktig ska detta antecknas.
33
6.
34
anmälan
Anmälan
6. Anmälan
6.1 Lex Sarah och Lex Maria
Om anmälan om missförhållanden
Enligt lag (Lex Maria respektive Lex Sarah) är den som arbetar med vård och omsorg
för äldre personer och personer med funktionsnedsättning skyldig att anmäla om
han/hon upptäcker övergrepp eller brister i vård och omsorg.
En privatperson, t ex brukare eller anhörig kan inte anmäla enligt Lex Sarah eller Lex
Maria utan rekommenderas att i första hand vända sig till verksamhetsansvarig eller
MAS (medicinskt ansvarig sjuksköterska). Man kan även kontakta socialt ansvarig samordnare (SAS) som säkerställer att brukarens rättigheter och möjlighet till inflytande
och delaktighet sätts i främsta rummet. Eller om ärendet gäller rehabilitering; Medicinskt ansvarig för rehabilitering (MAR). Verksamheten har då en skyldighet att utreda
och tala om vilka åtgärder som tas för att det inte ska inträffa igen. Vill man anmäla till
Inspektionen för vård och omsorg (IVO) finns information om detta på deras hemsida; www.ivo.se.
6.2 Lex Sarah
Lex Sarah är benämningen på bestämmelser i 14 kap 3 § SoL och 24 a § LSS.
Enligt Lex Sarah har all personal som arbetar med målgruppen inom kommunal, statlig
eller enskilt bedriven verksamhet skyldighet att anmäla allvarliga missförhållanden.
I Malmö stad finns kommungemensamma rutiner för rapportering. Den person som
upptäcker eller misstänker ett missförhållande, ska omgående anmäla detta till närmaste chef, registrering av avvikelser sker i Flexite. Missförhllandet ska sedan utredas
och avhjälpas eller undanröjas utan dröjsmål.
Om det visar sig att missförhållandet är allvarligt är nämnden/den som bedriver verksamheten ansvarig för att snarast anmäla detta vidare till Inspektionen för vård och
omsorg (IVO).
Lex Sarah 14 kap 3 § SoL och 24 b § LSS
Avsikten med Lex Sarah-bestämmelserna är att bidra till att det ska vara god kvalitet
på insatser och skydda personer från missförhållande. Anmälningsplikten är ett
stöd för personal och andra verksamheter som gör anmälan.
Syftet med Lex Sarah är att förhindra och förebygga försummelse och övergrepp, att
vara uppmärksam på och påtala sådant som medför risk för att den enskilde inte får
god omvårdnad, gott stöd, god service och leva under trygga förhållanden.
SOSFS 2008:10 avser omsorger om äldre personer eller personer med funktionshinder (SoL) och 2008:11 avser stöd och service till vissa funktions-hindrade (LSS). Här
avses såväl aktiva handlingar som försummelser som innebär eller har inneburit ett
35
Anmälan
allvarligt hot mot eller medfört allvarliga konsekvenser för enskildas liv, personliga
säkerhet eller fysiska/psykiska hälsa.
Enligt 14 kap 2 § SoL framgår att var och en som är verksam inom omsorgen om
äldre personer eller personer med funktionsnedsättning ska vaka över att dessa får
god omvårdnad eller lever under trygga förhållanden.
Enligt 24 a § LSS framgår att var och en som fullgör uppgifter enligt LSS ska vaka
över att enskilda som får insatser enligt LSS får gott stöd, god service och lever
under trygga förhållanden.
6.3 Lex Maria
Från och med den 1 januari 2011 ingår Lex Maria i den nya lagen om patientsäkerhet,
(SOSFS 2010:659). När det gäller Lex Maria är det vårdgivaren som är skyldig att utreda
och rapportera. Det som ska rapporteras är om en patient i samband med vård utsatts för
allvarlig skada eller sjukdom eller risk för allvarlig skada eller sjukdom. Vårdgivaren ska
utse en särskild person som ansvarar för att skicka anmälningar enligt Lex Maria till Socialstyrelsen. I Malmö Stad är detta Medicinskt ansvarig sjuksköterska, MAS.
6.4 Tvångs- och skyddsåtgärder
Den 15 juni 2010 upphörde Socialstyrelsens kungörelse (SOSFS 1980:87) med föreskrifter om förbud mot tvångsmedel inom somatisk långtidssjukvård samt Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 1992:17) om skyddsåtgärder för personer med åldersdemens i särskilda boendeformer för service och omvårdnad att gälla.
Föreskrifterna och de allmänna råden kommer inte att ersättas av nya föreskrifter och
allmänna råd. Föreskrifterna och allmänna råden avser verksamheter som riktar sig
mot vuxna personer omfattar beskrivningen av gällande rätt personer som är 18 år
och äldre. Socialstyrelsens avsikt är därför att stödja vården genom att tydliggöra de
rättsliga förutsättningarna i olika situationer.
Om det är 20 minusgrader ute och den enskilde vill gå ut i bara nattlinne är det personalens uppgift att försöka förhindra detta. Om inget annat hjälper kan man ingripa
mer handgripligt för att förhindra att den enskilde går ut. Den anställde åberopar då
nödrätten för att skydda den enskildes liv. Nödrätten kan enbart användas i akuta situationer när allvarlig fara föreligger för den enskildes liv och hälsa.
Vård av och omsorg om människor som lider av en demenssjukdom och som inte
själva kan ta beslut i frågor som rör deras hälsa är en mycket svår uppgift. Dagligen
ställs vårdpersonal inför svåra situationer. Det sker även när dörren är låst eller sängen
är försedd med grindar.
36
Anmälan
Hälso- och sjukvården och socialtjänsten ska utforma sina insatser utifrån den enskildes individuella behov och förutsättningar. Enligt 2 b § hälso- och sjukvårdslagen
(1982:763, HSL) ska patienten ges individuellt anpassad information om sitt hälsotillstånd och om de metoder för undersökning, vård och behandling som finns. Om
information inte kan lämnas till patienten ska den istället lämnas till en närstående till
patienten om det inte finns hinder i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).
Inom socialtjänsten finns inte någon motsvarande bestämmelse som anger att information ska lämnas till närstående. Med den enskildes samtycke kan social-nämnden
eller en enskild verksamhet lämna information till närstående.
Det är vårdgivaren respektive socialnämnden och huvudmannen för en enskild verksamhet som har ansvar för att vård och omsorg är av god kvalitet.
6.5 Om att anmäla till polisen
Våld är en brottslig handling. Om det framkommer att en person varit utsatt för våld
bör man samtala med denne om möjligheten att göra en polisanmälan, men pressa
inte personen. Polisanmälan får aldrig vara ett krav för att få hjälp från socialtjänsten
inklusive insatser från Vård och Omsorg. Respektera också personens beslut om denne avstår från att anmäla. Personer som länge varit utsatta för våld har en låg tillit till
andra. De kan dra sig för att anmäla då det finns risk för att de upplever att de inte blir
trodda. Det är också mycket svårt att anmäla en nära anhörig.
Huvudregeln är att en myndig person själv ska avgöra om anmälan ska göras. I så fall
är det viktigt att ge personen stöd. Kan personen inte själv ringa kan du erbjuda dig
att hjälpa till. Är det ett pågående brott ska man ringa 112.
• Var uppriktig mot personen, säg att du inte kan ta ansvar för vad som kan hända och att du har en skyldighet att rapportera till din närmsta chef
• Kontakta din närmsta chef och be om stöd och hjälp
• Chefen avgör om polisanmälan ska göras utan personens medgivande.
Gör en riskbedömning av våldssituationen
• Dokumentera skador, brottsoffrets berättelse och vilka insatser du gjort
37
Anmälan
6.6 Hur gör man en polisanmälan?
Misshandel och hot faller under allmänt åtal oavsett var den skett eller vilken relation
målsägande och misstänkt har till varandra. En polisanmälan kan göras på vilken polisstation som helst i Sverige eller via telefon, 114 14. Anmälan bör göras personligen
för att förhör ska kunna hållas om vad som hänt.
Vid pågående brott ring 112.
Polisanmälan kan även göras av andra, som polis, grannar, anhöriga, eller vänner.
Tjänstemän som socialsekreterare, sjuksköterskor, biståndshandläggare med flera kan
hjälpa till med polisanmälan, men får enligt huvudregeln inte anmäla mot kvinnans
vilja om hon fyllt 18 år.
I Offentlighets- och sekretesslagen finns vissa undantag från regeln att inte anmäla
mot kvinnans vilja. Det gäller minderåriga under 18 år, som utsatts för brott till exempel misshandel, olaga frihetsberövanden, våldtäkt, otuktsbrott och koppleri samt
misstänkta brott som avses i lagen med förbud mot könsstympning mot kvinnor. Där
ska enligt Malmö Stads riktlinjer anmälan göras om det inte finns särskilda skäl att
avstå.
38
7.
stödinsatser
39
Stödinsatser
7. Stödinsatser
Det är viktigt att man som personal känner till vad för stöd som finns, samt att vara
kreativ i hur stödet kan ges.
För att kunna ge stöd till personen som utsätts för våld är det viktigt med samverkan
och nätverk mellan olika yrkesgrupper inom Vård och Omsorg, men även med Barn
och Ungdom samt Individ och Familj. Utöver samverkanspartners inom stadsområdena finns andra myndigheter och frivillighetsorganisationer att vända sig till. Malmös
stadsområden har olika organisation och därmed olika resurser, men samtliga stadsområden kan erbjuda någon form av samtalsstöd. Därtill finns det kommunövergripande insatser att tillgå. För kontaktuppgifter och mer information kring specifika
verksamheter se Resurskatalogen på www.malmo.se/kvinnofrid.
Anhörigstöd
5 kap 10 § SoL; Socialnämnden ska erbjuda stöd för att underlätta för de personer
som vårdar en närstående som är långvarigt sjuk eller äldre eller som stödjer en
närstående som har funktionshinder. Lag (2009:549).
Stöd till anhöriga är en av de preventiva insatser som är viktiga för att motverka, bland
annat våld i nära relationer. I Malmö stad finns möjlighet för anhöriga att få stöd. Med
anhöriga avses de som ger olika former av hjälpinsatser till personer som på grund av
sjukdom eller funktionsnedsättning behöver detta för sin dagliga livsföring. Med stöd
till anhöriga som stödjer, hjälper eller vårdar någon menar man stöd som först och
främst ska underlätta fysiskt, psykiskt och socialt i den anhöriges situation. Sedan 1
juli 2009 är det kommunens skyldighet att ge sådant stöd till anhöriga. Stödet kan vara
olika typer av information. Det är viktigt att anhöriga får kunskap om sjukdomar som
äldre personer eller personer med funktionsnedsättning kan drabbas av för att på så
sätt få en ökad förståelse. Det kan också vara samtalsstöd, avlösning eller annat stöd
som är relevant för just den situation som anhörig/ brukare/vårdtagare befinner sig
i. Stödet som erbjuds utgår från enskilda specifika förhållanden som utreds och kan
variera över tid beroende på hur behovet ser ut.
Skydd
Skydd för en person som utsatts för våld kan se ut på olika sätt, skyddat boende,
larm, kontaktförbud, sekretessmarkering m.m. Socialsekreterare på stadsområdenas
Individ- och familjeomsorg kan bistå med att göra en hot- och skyddsbedömning för
att bedöma om personen t. ex. kan vara kvar i sitt nuvarande boende. Skyddet bör
utformas efter varje individuell situation.
40
Stödinsatser
Vid behov av skydd är det idag svårt för personer med stort omvårdnadsbehov att
få tillgång till plats på skyddade boenden vilket Socialstyrelsen belyser i rapporten
Fristad från våld (2013). Kombinationer av lösningar kan bli aktuella, som går att
anpassa till individens hotbild och utifrån hans/hennes funktionsnedsättning samt
behov av stöd och omvårdnad. En lösning kan vara anpassat boende i kombination
med skyddad adress och samtalskontakt. Viktigt i dessa sammanhang är att personal
inblandade i ärendet är informerade och införstådda om skyddsbehovet och vad som
följaktligen krävs i varje insats. När det finns en stor hotbild bör antalet personer som
får information om vem som finns på det skyddade boendet också minimeras. Personer som vistas på boendena kan få sin identitet röjd när många olika personal kommer
för olika hjälpinsatser.
För tips på insatser se resurskatalogen på www.malmo.se/kvinnofrid.
41
8.
slutord
42
Slutord
8. Slutord
För att förändra måste vi våga se att problemet även finns bland äldre och personer
med funktionsnedsättning. Vi måste våga sätta ord på problemet och våga fråga. När
äldre personer tillfrågas om hur de ser på sin trygghet blir ofta svaret att de är rädda
för att utsättas för våld utomhus och avstår därmed från att lämna bostaden, speciellt
på kvällen. Men många äldre personer och personer med funktionsnedsättning kan
också utsättas för våld och övergrepp i sitt eget hem. Att en grupp som redan är utsatt
också lever med en stor rädsla är ett allvarligt problem. Detta är något som vi hoppas
på att denna handbok kan vara en hjälp i att förändra.
Inom Vård och Omsorg och socialtjänsten finns fortfarande en del att utveckla, såsom
exempelvis utbildning, stödinsatser och ökad samverkan. Utbildningen bör omfatta
hur man upptäcker att en äldre person och person med funktionsnedsättning blivit
utsatt och hur hon eller han kan hjälpas och stödjas. Samverkan kan förbättras både
inom den egna organisationen och gentemot övriga myndigheter och organisationer.
Av de skyddade boenden som finns idag är inte något optimalt alternativ om personerna har ett stort omvårdnadsbehov. Personalen som arbetar på de skyddade boendena har begränsade möjligheter att hjälpa personer med behov av omvårdnad.
Flertalet personer som vistas på de skyddade boendena är yngre som kan ha barn med
sig, vilket kan vara svårt att kombinera med sjuka äldre.
Sedan hösten 2013 pågår ett projekt i Malmö Stad vilket har som syfte att utreda och
förbättra stöd- och skyddsinsatser för äldre och personer med funktionsnedsättning
som utsatts för våld. En särskild samordnare har tillsatts med ansvar för att driva detta
arbete. Tillsammans med projekt EJA (En Jour för Alla) inventeras bland annat tillgängligheten för personer med funktionsnedsättning och äldre i skyddade boenden,
något som tidigare framhållits som ett utvecklingsområde. Målgruppen ges även mer
utrymme då den nya handlingsplanen för insatser vid våld i nära relationer i Malmö Stad
tas fram.
Det finns behov av att utveckla insatser för våldsutsatta personer med funktionsnedsättning, rörelsehinder, stort omvårdnadsbehov, minnes-problematik och utvecklingsstörning. På så sätt kan alla personer oavsett om de är kvinnor, män, friska, sjuka,
unga, gamla eller har en funktionsnedsättning få möjligheter till likvärdigt skydd och
stöd när de är utsatta för våld.
43
bilagor.
44
diskussionsfrågor
webb- och litteraturförteckning
Bilagor att användas som stöd och/eller hjälpmedel: Diskussionsfrågor
Bilagor att användas som stöd och/eller
hjälpmedel
Diskussionsfrågor
Som ett led i att vara uppmärksam på att våld mot äldre personer och personer med
funktionsnedsättning förekommer, kan dessa frågor utgöra ett stöd i fortsatta diskussioner på arbetsplatsträffar etc.
• Vad är våld?
• Är vi uppmärksamma på om någon form av våld förekommer?
• På vilket sätt?
• Har vi stöd av rutinerna/lathunden?
• Om, Nej, vad var det som saknades?
• Hur tänker du/vi kring den personen som utsätter en annan person för
”våld i nära relation”?
• Hur kan vi vara behjälpliga/ge stöd så personen kan göra ett reellt val?
• Hur arbetar vi med kontinuiteten när en person blivit utsatt av ”våld i
nära relationer”?
• Tycker du/vi att det är känsligt och kanske till och med svårt att ställa
frågor om eventuellt våld förekommit?
• Hur avlivar vi myter om vem som blir utsatt och varför personen blir
utsatt för våld?
• Har du/vi stött på våld? I min utbildning, som privatperson, på arbetsplatsen?
• Vad gör du/vi om det är en arbetskamrat som blir utsatt?
• Om vi misstänker våld, men den äldre personen eller personen med funktions nedsättningen inte vill diskutera det eller förnekar det. Vad gör vi då?
• Hur ser du/vi på våldet från personer med avvikande beteende, personer
med demenssjukdom eller våldet mot personer med avvikande beteende,
personer med demenssjukdom?
• Har du/vi haft stöd i organisationen när händelser med våld i nära relation
förekommit?
• Är det svårigheter kring dokumentationen?
• Hur diskuterar vi kring Lex Sarah/ Lex Maria i vår arbetsgrupp?
Som stöd till diskussionen finns också filmerna Det finns stunder med diskussionsmaterial samt Kvinnofridsspelet. Filmerna finns tillgängliga för hos samordnaren för
kvinnofrid, samordaren för våld i nära relation inom Vård och Omsorg samt kontaktgruppen för VoO som går att nå via arbetsledare.
Socialstyrelsen har tagit fram ett utbildningsmaterial Sällan Sedda (2011) som erbjuder
en kunskapsöversikt och råd kring hur man arbetar med och ger stöd till våldsutsatta
kvinnor med funktionsnedsättning och en kartläggning och utvärdering av interventioner som rör äldre personer som utsätts för våld (2014). Även här finns diskussionsmaterial.
45
Bilagor att användas som stöd och /eller hjälpmedel: Webb- och litteraturförteckning
Webb- och litteraturförteckning
Brottsförebyggande rådet - BRÅ är ett centrum för forskning och utvecklingsverksamhet inom rättsväsendet
http://www.bra.se
Brottsoffermyndigheten www.brottsoffermyndigheten.se
De sista ljuva åren. Om utsatthet och erfarenhet av våld hos personal och vårdtagare inom hemtjänsten,
Rapport 2004 av Kerstin Kristensen och Marie Risbeck, Lundby SDF Göteborg www.kvinnofrid.nu
Dubbelt utsatt. Om våld mot kvinnor med intellektuell funktionsnedsättning, Karin Torgny, Bräcke Diakoni,
2008
Family caregivers of persons with dementia, Signe Andrén, Faculty of Medicine, Lund University, 2006
Formal careers in health care and the social services witnessing abuse of the elderly in their homes,
avhandling, Britt-Inger Saveman, Professor i omvårdnad vid Umeå universitet, 1994
Han var väl inte alltid så snäll. Våld mot äldre kvinnor. Publikation av Nationellt centrum för kvinnofrid, av
Britt Johansson, Kalmar, 2002
Handlingsprogrammet för insatser vid våld mot kvinnor i Malmö, Malmö kommunfullmäktige, reviderad 2007
Hälsan hos barn och unga med funktionsnedsättning, Statens folkhälsoinstitut, 2011
www.fhi.se
Kvinnofridsakademin, Göteborg, www.kvinnofridsakademin.nu
Länsstyrelsen i Skåne Län
Sociala frågor/våld i nära relationer.
Länsstyrelsernas arbete med våld i nära relation
Handlingsplan för arbetet med våldsutsatta kvinnor och deras barn
www.m.lst.se, 2010
Meningen med våld, Per Isdal 2002
Mäns våld mot kvinnor med funktionsnedsättning, Rapport av Utredningsinstitutets Handu AB, 2007
Med omsorg om vårdgivaren - En handbok om vägen mot en kvalitetshöjning i vården av äldre
med demenssjukdom, Europeiska Daphne Programmet II 2004-2008
Ofrid – våld mot äldre kvinnor och män, en omfångsundersökning i Umeå kommun, Hjelde Eriksson,
2001
OFREDAD – om våld och övergrepp mot äldre personer, Lisa Lindell, 2013
Omsorgens skiftningar, Eliasson R, Lund: Studentlitteratur, 1996
Otillgängliga kvinnojourer – sant eller falskt?, Denise Cresso, Ewa Fransson, Bräcke Diakoni, 2008 www.
grundenmedia.se/projekt/dubbeltutsatt.shtml
Ritprata (app.), Stam, Ryhänen, www.ritprata.se
SBU – rapport, statistik (2000–2002) Statistiska centralbyrån www.scb.se
Seksuelle overgrep mot döve barn i Norge, artikel om En studie om våld mot döva barn, Kvam (2001)
Seksuelle overgrep mot synskadade barn i Norge, artikel omen studie om våld mot synskadade barn,
Kvam (2003)
Samtliga lagar från www.riksdagen.se:
SFS 2009:400 Offentlighets- och sekretesslag
SFS 1993:387. Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade
SFS 2001:453. Socialtjänstlagen
SFS 1986:223. Förvaltningslagen
SFS 1991:900. Kommunallagen
Slagen Dam - mäns våld mot kvinnor i jämställda Sverige - en omfångsundersökning, Eva Lundgren,
Gun Heimer, Jenny Westerstrand och Anne-Marie Kalliokoski, 2001
Slagen. Ordlös. Maktlös. – en kartläggning för att tala om våld, Bräcke diakoni, 2010
Socialstyrelsen
SOSFS 2008:10 Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om tillämpningen av 14 kap. 2 § SoL
SOSFS 2008:11 Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om tillämpningen av 24 a § LSS
SOSFS 2005:28 Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om anmälningsskyldighet enligt Lex Maria
SOSFS 2010:659 Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om Patientsäkerhetslagen
46
Bilagor att användas som stöd och /eller hjälpmedel: Webb- och litteraturförteckning
SOSFS 2009:22 Socialstyrelens föreskrifter och allmänna råd om våldsutsatta kvinnor samt barn som bevittnar våld, Socialstyrelsen meddelandeblad
http://www.sos.se/sos/publ/medblad/Mb0310.htm
Våld mot äldre personer och personer med funktionsnedsättning - Att ta ansvar för sina insatser –
Socialtjänstens stöd till våldsutsatta kvinnor, 2010 www.socialstyrelsen.se
Sällan sedda – utbildningsmaterial om våld mot kvinnor med funktionsnedsättning,
2011 Utbildningsmaterial våldsutsatta äldre, 2013
Socialstyrelsens rapporter
Fristad från våld – en vägledning om skyddat boende, 2013
Kartläggning av skyddat boende i Sverige, 2013
Kostnader för våld mot kvinnor - En samhällsekonomisk analys, 2006
Tack för att ni frågar – screening om våld mot kvinnor, 2002
Våld mot kvinnor med psykiska funktionshinder - Förekomst, bemötande och tillgång till stöd, 2005
Våldsutsatta kvinnor, ett utbildningsmaterial för socialtjänstens personal, 2009
Övergrepp mot äldre i hemmet, ser vi toppen av ett isberg? (SOS – rapport 1994:1), Socialstyrelsen, 1994
Övergrepp mot äldre i särskilda boendeformer ( SOS-rapport 1995:4), Socialstyrelsen, 1995
Statens offentliga utredningar
SoU 2001:56 - Funktionshinder och välfärd
SoU 2001:72 - Rapport från kommittén mot barnmisshandel
Vem vill vara ihop med mig då? – om behandling, sexuella övergrepp och utvecklingsstörning, Olof Risberg, 2004
Vård av gammal vana eller Vanvård - en bok om personalens bemötande av äldre. Utsätts de boende för
kränkande behandling av din personal? Det kan vara svårt att veta om man ..., Polmé Ola & Hultèn Maria,
2009
Sociala och psykosociala problem bland utvecklingsstörda, Magnus Tideman, projekt Högskolan i
Halmstad, 1994
Yrkesgemensam handbok för personalgrupper i Malmö som möter våldsutsatta kvinnor, deras
barn och män som använder våld mot närstående, Samverkansgruppen i Kvinnofrid i Malmö, Margot
Olsson samordnare, 2005
Äldreomsorg, tidning, nr: 4/10, årgång 27 Tema Våld och Hot www.fortbild.se
47
Vill du veta mer
www.malmo.se/valdirelation
Sociala resursförvaltningen
205 80 Malmö. Telefon 040-34 93 00
malmo.se/socialresurs
48
