Nya Sverige (1638-1655)
Vår svenska emigration sträcker sig tillbaks till 1600-talet. Då med våra olika
kolonier ute i världen. Vår första och enda koloni i Amerika var "Nya Sverige".
Den svenska kolonin var belägen på ömse sidor om floden och viken Delaware på
Nordamerikas östkust samt omfattade delar av nuvarande staterna Delaware, New
Jersey och Pennsylvania.
1626 - privilegier till Söderkompaniet
År 1626 hade Gustaf II Adolf utfärdat privilegier ( rättigheter ) för ett i Sverige
upprättat Söderkompani (el. Nya Sverigekompaniet), som ensamt i Sverige skulle äga
rätt till handel och kolonisation i de övriga världsdelarna. Men pga de ekonomiska
och politiska förhållandena hindrades utförandet av de storartade planerna.
1635 förlorade Sverige viktiga tullinkomster i Preussen och rikskanslern Axel
Oxenstierna sökte nya marknader för att kompensera för detta. Han hoppades få in
pengar via handel och kolonisation av Amerika. Han kontaktade holländaren Peter
Minuit, som sedan en tid var ledare över kolonin "Nya Nederland" vid Hudsonfloden
(nuvarnade New York). Minuit erbjöd sig att leda den första svensk-holländska
amerikaexpeditionen. Detta ledde till grundadet av kolonin "Nya Sverige".
1638 - Nya Sverige grundas
På våren 1637 lämnades förslaget av att anlägga en koloni vid floden Delaware på
Nordamerikas östkust. Den första expeditionen bestod av de två fartygen "Kalmare
Nyckel" och "Fågel Grip" med Svenske löjtnanten Måns Nilsson Kling, 20 svenska
knektar samt en holländsk besättning och varor från Holland.
Skeppen lämnade hösten 1637 Göteborgs hamn och ankom till Delawarefloden i mars
1638. Där inledde man förhandlingar med indianstammen Lenape och avslöt 29 mars
1638 det första landköpet. Det omfattande en sträcka av högra (västra) flodstranden
ifrån flodens mynning (nuv. Bombay Hook) till bifloden Schuylkill (söder om staden
Philadelphia).
Ett litet fäste "Fort Kristina" (Fort Christina) byggdes till skydd mot det holländska
kompaniet, som gjorde anspråk på hela området. Fortet var uppkallat efter Sveriges
dåvarande drottning.
Nordamerika
Den svenska kolonin "Nya Sverige" var belägen på ömse sidor om viken
och floden Delaware (då benämnd "South River") på den nordamerikanska
östkusten. På en USA-karta av idag blir det ett område inom tre delstater:
New Jersey, Pennsylvania och Delaware. Det innefattade det område där
idag miljonstaden Philadelphia ligger.
Det var under åren 1638-55 som Sverige hade denna koloni, dvs en period
på 17 år.
Nya Sverige förvärvades alltså under Sveriges stormaktstid, när drottning
Kristinas var regent och Axel Oxenstierna var rikskansler. Oxenstierna
hoppades få in pengar via handel och kolonisation av Amerika. Han
kontaktade holländaren Peter Minuit, som sedan en tid var ledare över
kolonin "Nya Nederland" vid Hudsonfloden (nuvarande New York). Minuit
erbjöd sig att leda en svensk-holländsk amerikaexpedition.
Denna bestod av de två fartygen
"Kalmare Nyckel" och "Fågel Grip" .
Ombord fanns 20 svenska knektar, en
holländsk besättning och varor från
Holland. Resan tog ett halvår.
Skeppen lämnade Göteborgs hamn
hösten 1637 och ankom till
Delawarefloden i mars 1638.
Vid flodmynningens västra strand byggdes ett första fäste, "Fort Kristina".
De svenska kolonisterna hade hela tiden ett fredligt umgänge och livligt
varuutbyte med indianerna.
Under hela den period vi hade "Nya Sverige" sändes 12 olika expeditioner
dit från Sverige. Tiden med Johan Printz som guvernör, 1643 och framåt,
markerar den svenska kolonin "storhetstid". Utöver det första fortet byggdes
bl.a. "Nya Göteborg" längre upp vid floden och "Nya Elfsborg" längre ut
med havet, på östsidan. Antalet svenska nybyggare i området uppgick 1654
till 500, varav en betydande andel av finnar.
Det rådde dock hela tiden ett konkurrensförhållande gentemot holländarna
och efter att Peter Stuyvesant 1647 blivit guvernör i den holländska
grannkolonien Nya Nederländerna gjorde sig holländarnas övervikt alltmer
gällande. Han anlade bl.a. en ny skans, "Fort Casimir" invid "Fort Kristina",
men längre ut mot havet. Det slutade med att holländarna 1655 erövrade
kontrollen över hela området.
Mindre än tio år senare var det engelsmännen som över.
Svenskarna kunde dock vidmakthålla vissa kontakter med hemlandet under
lång framåt, tills inga av dem längre förstod någon svenska. Ända fram till
år 1789 sände Sverige över präster för tjänstgöring i området.
