Predikan på påskdagen 27.3.2016, Juhani Viitala
1
Matteus 28: 1–8
Efter sabbaten, i gryningen den första veckodagen, gick Maria Magdalena och den andra Maria för
att se på graven.!
Då blev det en kraftig jordbävning, för en Herrens ängel kom ner från himlen. Han gick fram och
rullade bort stenen och satte sig på den.
Hans gestalt var som blixten, och hans kläder var vita som snö.
Vakterna skakade av skräck för honom och blev som döda.!
Men ängeln sade till kvinnorna: "Var inte rädda! Jag vet att ni söker Jesus, den korsfäste. Han är
inte här, han har uppstått som han har sagt! Kom och se platsen där han låg.
Och gå genast och säg till hans lärjungar att han har uppstått från de döda. Se, han går före er till
Galileen. Där ska ni få se honom. Nu har jag sagt er det."!
De skyndade då genast i väg från graven. Med bävan och stor glädje sprang de för att berätta det
för hans lärjungar.!
1
2
3
4
5
6
7
8
Nåd vare med er och frid i från Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus. Amen.
I dag firar vi Jesu uppståndelse. Jesu uppståndelse är ett kraftfullt bevis om, att han är
Guds Son. Den vittnar också om, att orden han yttrade på korset, "det är fullbordat", är
sanna. Han har fullbordat allt som Gud krävde för våra synders försoning. Hans uppståndelse är ett bevis för att hela världen är rättfärdigförklarad i Jesus Kristus. Uppståndelsen
ger oss också hopp gällande framtiden. Jesus uppstod som förstlingen av de i döden insomnade. Dödens udd är bruten och en dag ska alla vi som tror på honom uppstå ur döden för att leva med honom.
Vi låter inte vår stora glädje fördunklas av dem, som framför obetydliga bevis mot uppståndelsen. Precis som Jesu tids överstepräster gör dagens otroende teologer sitt allt, för
att få människorna att tvivla på Jesu uppståndelse. För att kunna tro den stora händelsen,
behöver vi pålitliga vittnen. Otroende teologer påstår, att evangelisternas vittnesmål inte
är pålitliga, utan virriga och fulla av kontroverser. Men detta påstående är helt enkelt inte
sant.
Då vi läser evangelisternas berättelser, är det klart att deras berättelser inte är identiska.
Men, att en evangelist lämnar bort något som en annan evangelist berättar, betyder inte att
evangelisterna skulle vara sinsemellan kontroversiella. Vi ser, att alla evangelister inte berättar allt det som kunde berättas, utan gör ett val som överensstämmer med evangeliets
syfte. Också Johannes skriver, att han gjort ett val: "Jesus gjorde också mycket annat. Men om
varje händelse skulle skrivas ner, tror jag att inte ens hela världen skulle rymma de böcker som då
måste skrivas. (Joh 21:25). Matteus betonar i sitt evengelium Jesu verksamhet i Galilen och
berättar därför hur Jesus uppenbarade sig där. Jesu verksamhet i Jerusalem är inte främmande för Lukas heller, men Lukas´ målsättnig är att avbilda evangeliets spridning från
Jerusalem till hednaländer, och därför koncentrerar han sig på det som skedde i Jerusalem.
Johannes beskriver i sitt evangelium hur lärjungarnas tro förstärks och hur otron förstärks
i dem som förkastar Jesus. Johannes väljer sin beskrivning efter detta. Ändå finns det inga
kontroverser mellan evangelisterna.
Vad händer under veckans första dag? Dagen var den tredje efter Jesu död och begravning. Tidigt på morgonen medan det ännu var mörkt, kom kvinnorna till graven och hade
med sig väldoftande linimenter, med vilka de ämnade smörja Jesu kropp. Men före deras
ankomst var det en stor jordbävning. Herrans ängel steg ner och rullade undan stenen
som täckte gravens ingång. Det fanns soldater på platsen, som judarna hade begärt att
ställas som gravvakter. De skälvde av skräck för änglarna och blev som döda. Sedan
flydde de. Soldaterna var alltså inte på plats när kvinnorna anlände. Maria Magdalena
hade skyndat före de andra kvinnorna, och kom först till platsen. Hon såg att stenen var
bortrullad. Ängeln uppenbarade sig inte för henne. Då hon såg att stenen var borttagen,
sprang hon bort från platsen, utan att noggrannare undersöka saken. Hon måste ha gått en
annan väg från trädgården, eftersom hon inte mötte de andra kvinnorna, som kom efter
henne. Hon kom till Petrus och Johannes och berättade vad hon trodde att hade skett: "De
Predikan på påskdagen 27.3.2016, Juhani Viitala
2
har tagit bort Herren från graven, och vi vet inte var de har lagt honom!" Petrus och Johannes
började då springa från Jerusalem mot trädgården. Maria följde dem med saktare fart.
Under tiden kom de andra kvinnorna till graven. En ängel, som hade rullat undan stenen,
uppenbarade sin för dem. "Var inte rädda! Jag vet att ni söker Jesus, den korsfäste. Han är inte
här, han har uppstått som han har sagt! Kom och se platsen där han låg. Och gå genast och säg till
hans lärjungar att han har uppstått från de döda. Se, han går före er till Galileen. Där ska ni få se
honom. Nu har jag sagt er det." (Matt 28:5–7). Då skyndade kvinnorna bort från graven
gripna av rädsla och glädje och sprang för att berätta för hans lärjungar om vad de hade
sett. Vi vet inte vilken väg kvinnorna tog, men i varje fall mötte de inte Petrus och Johannes, som springande kom från andra hållet.
6
7
Åter var det tyst vid graven. Som den följande kom Johannes till platsen. Han hade
sprungit snabbare än Petrus och kom därför först. Han tittade in i graven och såg bindlarna, men steg inte in. När Petrus kom, gick han in i graven och såg bindlarna på golvet och
duken som hade täckt huvudet. Den låg inte tillsammans, utan skilt och hopvikt. När lärjungarna såg duken, trodde de Bibelns Ord enligt vilket han skulle uppstå. Lärjungarna
skyndade bort och graven var åter tom. När de skyndade bort tog de förmodligen samma
väg som kvinnorna och mötte därför inte Maria, som följde efter dem. Änglarna som
kvinnorna såg, uppenbarade sig inte för Petrus och Johannes.
När Petrus och Johannes hade gått, kom Maria till platsen. Hon visste ingentig om vad
änglarna hade sagt de andra kvinnorna eller vad lärjungarna hade sett i graven. Hon stod
vid graven och grät. Sedan fick hon se hur två änglar satt där Jesu kropp hade legat. Änglarna frågade: "Kvinna, varför gråter du?" Maria svarade: "De har tagit min Herre och jag vet
inte var de har lagt honom." När Maria hade sagt detta och vände om, fick hon se Jesus stå
där. Maria trodde först att han var trädgårdsmästaren, men då han kallade Maria vid
namn kände hon igen Jesus. Jesus hade uppenbarat sig också för de andra kvinnorna, då
de var på väg till lärjungarna efter att ha sett den toma graven och hört ängelns ord.
Evangeliernas vittnesmål är inte alls oenhetligt eller kontroversiellt. Det enda vi är
tvungna att anta är, att kvinnorna och lärjungarna närmade sig och lämnade trädgården i
olika riktningar. Det är inte alls osannolikt, att människor kan komma in i en trädgård
olika vägar och lämna den längs andra vägar i olika riktningar. Det är vanligt att man kan
komma in i parker och trädgårdar från olika håll. Detta är inget ovanligt.
Endel otroende teologer påstår, att uppståndelsen skedde endast i lärjungarnas fantasi och
inte i verkligheten. Enligt deras tankegång skulle lärjungarnas tro på en död Frälsare inte
ha kunnat fortsätta länge. I stället hade de en så stark önskan att Frälsaren skulle leva, att
de slutligen började tro på hans uppståndelse i sina sinnen. Dessa otroende teologer förklarar Jesu uppenbarelse för lärjungarna med att de hade synnerligen stark press för sakens skull och fick så traumatiska upplevelser, att de började se syner om Jesu uppståndelse. De förmådde inte acceptera Jesu död och önskade av sina hjärtan, att han skulle
leva. Äger dessa otroende teologers bevisföringar något värde?
Vad säger Bibelns texter, skrivna av ögonvittnen? Var det så lätt för lärjungar att tro på
Jesu uppståndelse att de skulle ha trott trots att det inte hade skett? Petrus och Johannes
trodde inte förrän de såg bevisen i graven. Bindlarna och duken låg i graven på ett sätt
som bevisade att Jesus kommit ut ur dem, lösgjort sig från sina bindor. Ingen hade fört
bort hans kropp. Lärjungarna trodde inte kvinnornas berättelse, förrän Jesus förebrådde
deras otro, då han uppenbarade sig för dem första gången. När Jesus uppenbarade sig för
dem, trodde de att de såg en vålnad. Jesus fick försäkra dem om sin uppståndelse genom
att äta stekt fisk inför deras ögon. Jesus uppmanade Thomas att sticka sitt finger i hålen av
spikarna och handen i såret i sidan, för att han skulle tro.
Visst är det sant vad bibeltexterna berättar, att lärjungarna hade svårt att tro på Jesu uppståndelse och att de inte ens lät gravbesökarna, som ögonvittnen, övertyga sig. För att de
skulle övertygas om uppståndelsen behövdes starka bevis, som de inte kunde förneka.
Lärjungarna började sedan själva föra vidare budskapet om dessa övertygande bevis.
Predikan på påskdagen 27.3.2016, Juhani Viitala
3
Det finns också andra vittnen, nämligen soldaterna. De otroende teologernas påståenden
mot Bibelns ögonvittnen är lika vidriga som översteprästernas lögn, att lärjungarna kom
och rånade bort Jesus ur sin grav. Soldaterna vittnade hur ängeln kom ner och rullade stenen från gravmynningen. De är vittnen till den tomma graven. Men översteprästerna betalade dem en stor summa pengar som muta, för att de skulle ljuga att lärjungarna på natten
kommit och stulit bort kroppen, medan de sov. Detta lögnaktiga rykte spred sig. Det är
märkligt att ett sådant rykte överhuvudtaget spred sig. Hur kunde de (soldaterna) veta
vad som hade hänt, om de sov? En sovande människa kan inte göra reda för vad som sker
runt omkring henne. Varför frågade folket inte soldaterna: "Hur kan ni veta vad som
hände, om det var så att ni sov?" Det är uppenbart att ryktet om stöld var en lögn. Detta är
lika uppenbart som de otroende teologernas prat mot Bibelns ögonvittnen.
Vi kan i dag glädja oss åt redovisning av pålitliga vittnen, att Jesus har uppstått. Uppståndelsens bevis är obestridliga. Vi kan i dag också glädja oss om vad Jesu uppståndelses
kärna är:
Uppståndelsen är ett starkt bevis för att Jesus talade sanning då han sade sig vara Guds
Son. Jesu födelse i Betlehem hade redan påvisat, att han var en verklig människa av Davids släkt. Uppståndelsen vittnade, att han är Guds Son. Paulus skriver i Rom 1:3–4:
"Evangeliet handlar om hans Son, som till sin mänskliga natur är född av Davids ätt och som genom helighetens Ande med kraft har bevisats vara Guds Son efter uppståndelsen från de döda.”
Vidare skriver aposteln Paulus: "Han som utlämnades för våra synders skull och uppväcktes för
vår rättfärdiggörelses skull." (Rom 4:25) Våra synder var orsaken till att Jesus utgavs i döden. Orsaken till att Jesus uppstod från de döda var vår rättfärdiggörelse. Kristi uppståndelse är beviset för att Gud har förkunnat världen rättfärdig i Kristus. Vi kan vara absolut
säkra på att Gud räknar oss rättfärdiga för Kristi skull.
Jesu uppståndelse är en av Gud given bekräftelse av vad Jesus sade på korset: "Det är fullbordat". Gud tog emot Lammet till våra synders försoning. Han betalade med sitt blod på
korset, våra synder. Kristi uppståndelse är Guds frigörande dom för oss och för hela världen. Aposten Paulus skriver: "Alltså: liksom en endas fall ledde till fördömelse för alla människor, så har en endas rättfärdighet lett till ett frikännande, till liv för alla människor." (Rom 5:18)
Jesu uppståndelse är bekräftelsen, att också vi stiger upp från döden till livet. Aposteln
Paulus skriver: "Men nu har Kristus verkligen uppstått från de döda, som förstlingen av de insomnade." (1 Kor 15:20). Döden har blivit fråntagen sitt herravälde, dödens makt är bruten.
Eftersom Kristus steg upp som förstlingen av de insomnade betyder det, att också vi en
dag följer honom upp ur döden, upp från ur våra gravar och in i hans härlighetsrike. Han
har berett oss vägen dit in.
Detta betyder Jesus uppståndelse! Pålitliga ögonvittnen bevittnar Jesu uppståndelse. Motståndarna framvisar bara sitt vanvett med sina påståenden. Evangelisternas ögonvittnen
är nog för oss, men därtill säger aposteln Paulus i Första Korintierbrevet, att Jesus uppenbarade sig för mer än 500 bröder på en gång, av vilka de flesta var ännu vid liv då Paulus
skrev dessa ord. Enligt Bibeln räcker två eller tre vittnens ord till att avgöra sakens riktighet. Men i denna viktiga fråga kunde de som tvivlade få lyssna till 500 ögonvittnen. Därför
ska vi inte vara tröga med att tro glädjebudet, som oss i dag förkunnas. Jesus lovar saligheten till den som tror. Jesus sade till Timoteus efter att han sett såren i hans händer och
sida: "Du tror därför att du har sett mig. Saliga är de som inte har sett men ändå tror."! (Joh
20:29)
Låt oss be.
Herre Jesus Kristus. Uppmuntra våra hjärtan i dag så, att vi inte fruktar för synd och död.
I dag visar du oss i ditt Ord, att ditt offer är i kraft inför Gud och giltigt till våra synders
förlåtelse. Du är dödens besegrare. Uppfyll oss med glädjen av din uppståndelse så att vi
med förtröstan ser fram mot den dag, då vi får följa dig ut ur döden och förödelsen till livets och uppståndelsens härlighet. Amen.
