Sundbyberg 2006-01-09
Vår referens:
Anna-Lena Jacobsson
Diarienummer H 46 2005
Ange diarienummer vid all
korrespondens
Socialstyrelsen
106 30 Stockholm
Synpunkter på Socialstyrelsens förslag till
kompetensbeskrivning för omvårdnadspersonal (vårdbiträden,
undersköterskor, personliga assistenter och motsvarande)
Handikappförbundens samarbetsorgan – HSO - nedan kallat
Handikappförbunden, består av 43 handikappförbund med
tillsammans cirka 475 000 medlemmar. Samarbetsorganet är en
plattform för handikappförbundens gemensamma intressepolitiska
frågor där samarbetet ska utvecklas till förmån för hela
handikapprörelsen. Frågor som rör vård och omsorg är ett prioriterat
område inom Handikappförbunden. Det är naturligt eftersom
funktionshinder i många fall innebär att vi mer än andra människor är
beroende av att vården fungerar bra. Vi är, som någon uttryckte det,
boende i vården medan de flesta andra människor är turister i vården.
Frågan om försörjning med kompetent personal inom vård och omsorg,
stöd och service för funktionshindrade är av mycket stor vikt för alla
våra medlemsförbund. I handikappförbundens målprogram”Hälso- och
sjukvård” från 2002 sägs bl.a.
•
•
•
att staten, tillsammans med landsting och kommuner, måste
ta ansvar för att behoven av kompetent vårdpersonal ska vara
täckt
att hälso- och sjukvården måste tillhandahålla goda
arbetsvillkor och utvecklingsmöjligheter för personalen och
göra vården attraktiv för nyrekrytering
att stat, landsting och kommuner har ett gemensamt ansvar i
att finna en lösning på konsekvenserna för hälso- och
sjukvården av de regionalpolitiska förändringarna.
1
Funktionshinder, såväl synliga som osynliga, innebär i många fall att vi mer än andra människor är
beroende av att vården fungerar bra. Att ha ett funktionshinder är visserligen inte detsamma som att
vara sjuk, men många funktionshinder har samband med kroniska – ibland livsvariga – sjukdomar
och då behövs kontinuerlig kontakt med vården för att livet ska fungera. Också när funktionshindret
inte har sin grund i kronisk sjukdom behöver många av oss återkommande kontakter med hälso- och
sjukvårdens organisation för habilitering, rehabilitering, utprovning av och tillgång till hjälpmedel,
tolkservice m.m.
Kraven på god kvalitet inom vård- och omsorg är lagfäst - i SoL, LSS och HSL.
Handikappförbundens uppfattning är att huvudmännen idag i hög utsträckning saknar
förutsättningar för att kunna förverkliga och bedriva vård-, omsorgs-, och serviceverksamhet i
enlighet med lagstiftningens intentioner. Handikappförbundens medlemmar kan vittna om vissa
välfungerande verksamheter där arbetsuppgifter bedrivs med kvalitet, men helt övervägande gäller
signalerna kvalitetsbrister. Utöver brister i rent konkreta fysiska insatser möter vi kunskapsbrister,
brister i bemötande och förhållningssätt. Många bland våra medlemmar uttrycker stark oro och
ångest över nuvarande situation och stark ängslan inför framtiden. Bland våra medlemmar finns de
som väljer att inte tänka på ”Hur det ska lösa sig med behandling i framtiden”. Andra signaler är att
äldre är en lågprioriterad grupp i samhället och framförallt som målgrupp inom kommunernas vård
och omsorg.
Det finns fog för medlemmarnas oro.
I föreliggande rapport från Socialstyrelsen beskrivs tydligt hur allvarlig situationen inom vård och
omsorg är idag. Bland dem som idag arbetar som s.k. ”omvårdnadsassistenter” i kommuner och
företag saknar ca 40 procent den formella yrkesförberedande utbildning som vanligtvis krävs för
arbete inom vård och omsorg. Utan en rad åtgärder ser framtidsscenariet än mörkare ut. Orsaker som
anges är bl.a. att efterfrågan på vård och omsorg förväntas öka samtidigt som brist på utbildad
omvårdnadspersonal befaras då få väljer gymnasiets vård- och omsorgslinje. Omvårdnadsyrken
bedöms inte som attraktiva och har låg status.
Vård- och omsorgsverksamheters kvalitet har stor betydelse för våra medlemmars sjukdomsoch/eller skadeutveckling liksom för våra medlemmars livskvalitet. För Handikappförbunden är det
av största vikt att ”omvårdnadsassistenter” – som ofta har en central och viktig roll i våra
medlemmars liv - har erforderlig kompetens och erfarenhet för att utföra sina uppdrag. Att många
arbetsgivare sänkt kraven på yrkeskompetens i den utsträckning som idag råder, medför stora och
olyckliga konsekvenser för många funktionshindrade. Handikappförbunden bedömer genomgripande
förändringar som akuta.
Det bekymmersamma läget är känt. Regeringen uppdrog år 2002 åt nio myndigheter att överväga vad
staten bör göra för att underlätta kompetensförsörjningen inom kommunernas vård och omsorg om
äldre och funktionshindrade personer. I rapporten ”Investera nu!” lämnade myndigheterna i juni
2004 ett förslag till en långsiktig handlingsplan med ett 60-tal konkreta åtgärder.
Handikappförbunden ser åtgärderna som angelägna och förhoppningen är att handlingsplanens
åtgärder kan förverkligas. Ett tecken på att arbetet med åtgärder framskrider är föreliggande remiss
från Socialstyrelsen angående ”Omvårdnadsassistentens kompetens”.
Några allmänna synpunkter:
Handikappförbunden ser en fara i att Socialstyrelsen inkluderar verksamhet som bedrivs enligt LSS i
socialtjänstbegreppet. Vår uppfattning är att de yrkesbeteckningar som föreslås ingå i målgruppen
”omvårdnadsassistenter” behöver begränsas. Handikappförbunden tar exempelvis bestämt avstånd
från att gruppen personliga assistenter ska ingå. Personlig assistans är ett serviceyrke. Den enskilde
bestämmer själv vilket stöd som behövs och vilka förmågor som krävs. Hos enskild som önskar kan
stödet innehålla vård och omsorg och generella kompetenskrav bli aktuella.
Det är nödvändigt att flera olika yrkesgrupper inom vård, omsorg-, stöd och service ges bättre
professionell status. De olika yrkesbenämningar som under hand skapats menar vi kan spegla
verksamheters försök att tillgodose olika målgruppers behov. Idag saknar de olika uppräknade
yrkesbenämningarna rättslig reglering av kompetens och ställning. Handikappförbunden anser det
orimligt att alla då förs samman till yrkesbeteckningen ”omvårdnadsassistenter”. Beteckningen kan
omfatta den grundutbildning som förväntas bli formad, bli underlag för examen. Även om
Handikappförbunden begränsat föreslaget ”kärnområde” ger innehållet i föreslagen grundutbildning
möjlighet till ökad kvalitet och ökad professionell status. Krav på olika kompetens behöver kunna
mätas och avspegla sig lönemässigt.
Handikappförbundens synpunkter nedan omfattar en begränsad målgrupp”omvårdnadsassistenter”.
Handikappförbundens synpunkter på Socialstyrelsens frågeställningar i remissupplagan:
a)
Är de förmågor som beskrivs i avsnittet Kompetensbeskrivning rimliga? Bör något
läggas till eller tas bort?
Allmänt: Handikappförbunden delar helt Socialstyrelsens bedömning att beskrivna förmågor utgör
grundförutsättning för att utifrån lagstiftningens intentioner kunna utföra vård och omsorg med god
kvalitet. Vårdpersonal behöver omfatta dessa förmågor, men med olika tyngdpunkt beroende på
uppdrag. Utöver kunskap om lagarnas intentioner, behöver personal ha grundläggande kompetens
om sjukdomars, skadors och funktionshinders konsekvenser och hur man bedriver god omvårdnad
vid olika tillstånd.
För kvaliteten inom allt vård- och omsorgsarbete har vårdpersonalens syn- och förhållningssätt
mycket stor betydelse. Arbetsgivares och ledningspersonals betydelse för verksamheters policy och
utveckling kan samtidigt inte förringas.
Både inom gymnasieskolans omvårdnadsprogram och de former av vidareutbildningar och
kompetenshöjande åtgärder som blir aktuella måste fokus, i större utsträckning än idag, inriktas på
brukaren och hur man förhåller sig till henne/honom och hennes/hans behov. Handikappförbundens
bestämda uppfattning är att instrumentet ”individuell plan” behöver komma till ökad användning för
bra underlag.
3
Handikappförbunden anser att det krävs fortsatt arbete för att klargöra nivå och innehåll i både de
kvalitetsrelaterade och de uppgiftsrelaterade förmågorna för ”omvårdnadsassistenterna”. Det
behöver tydliggöras att vissa arbetsuppgifter kräver fördjupad, specialiserad kompetens för att få
utföras och ge ett kvalitativt gott innehåll. Även om verkligheten inte speglar det, behöver
målsättning och inriktning vara, att stödinsatser skall ges med stöd av vetenskap och beprövad
erfarenhet och att insatserna utförs av personal med behövlig kompetens. Forskning behövs där
sådan kunskap saknas för arbete enligt de tre lagarna.
Ang. kvalitetsrelaterade förmågor:
Handikappförbunden delar uppfattningen att en nödvändig förutsättning är att
Omvårdnadsassistenten, utöver annan kulturkompetens, har förmåga att förstå, tala, läsa och skriva
svenska språket.
6. Miljöns betydelse: ”Omvårdnadsassistenten bör ha förmåga att beakta naturmiljöns och mänskligt
skapade miljöförändringars betydelse i vård- och omsorgsarbetet”
Handikappförbunden: Citerad text är svår att förstå. Däremot inte fortsatta texten med vad som
avses.
Ang. de uppgiftsrelaterade förmågorna:
Handikappförbunden anser det mycket viktigt att uppgifter som kräver speciell, fördjupad
kompetens även framledes anförtros personal med legitimation, ex sjukgymnast, arbetsterapeut,
sjuksköterska eller motsvarande. Alternativt att delegation krävs för att specificerade behandlings-,
rehabiliterings- och habiliteringsåtgärder ska kunna få genomföras av ”omvårdnadsassistent”.
Funktioner som kräver fördjupad, specialiserad kompetens kan få utgöra möjlighet till utveckling
inom yrket, fördjupningsutbildning som då ger ”omvårdnadsassistent” bevis på specifik behörighet.
För dessa nya befattningar/yrkesgrupper behöver kompetenskraven beskrivas och ges nationellt
erkännande.
8. Stöd i personlig vård:
”omvårdnadsassistenten vid behov.....................brukaren”
Handikappförbundens tillägg: För att äga förmågan att kompensera brukaren är det av största vikt
att omvårdnadsassistenten har goda kunskaper, erfarenheter och tillgång till de hjälpmedel som
krävs för att kompensera brukarens funktionsnedsättning i vardagens olika sammanhang.
9. Stöd i hemliv ” särskilt beakta ................av brukarens sjukdom eller skada.”
Handikappförbunden anser att meningen behöver avslutas.... av brukarens sjukdom, skada eller
funktionshinder.
10. Stödja brukarnas hälsa och funktionsförmåga
Handikappförbunden: Det blir viktigt att tydliggöra nivå och konkretisera vilka stöduppgifter det
kan handla om
11. Stödja brukares relationer
4
Handikappförbunden: Det blir viktigt även här att exemplifiera vilka stöduppgifter det kan handla
om och vilken faktisk förmåga som krävs för adekvata stödåtgärder. Handikappförbunden anser
ex.vis att terapeutiskt stöd vid behandling eller vid relationsbearbetning kräver speciell kompetens.
Med nedanstående ex. vill Handikappförbunden förtydliga:
o Psoriasisförbundet genomförde under åren 2000-2001, med avslut 2002 ett Äldreprojekt med
stöd från Socialdepartementet. Psoriasisförbundet ville uppmärksamma situationen för äldre
med psoriasis/ psoriasisartrit. Ex. på frågeställningar var: Vad händer när man drabbas av
rörelsehinder eller andra sjukdomar och besvär som ofta tillstöter på äldre dagar? När man
själv inte kan uppsöka hudklinik eller behandlingsanläggning? Hur kunniga är t.ex.
hemtjänsten/hemsjukvårdens personal om psoriasis? Kan de hjälpa till med behandling?
Vilken kunskap om psoriasis och psoriasisbehandling finns vid särskilda äldreboenden?
Ang. Omvårdnadspersonalen:
Psoriasisförbundet fann bl.a. att den personal som fanns kring de äldre brukarna var hårt pressad på
grund av personal- och tidsbrist. De kunde sällan eller aldrig, trots att de uttryckte stort intresse för
det, delta vid erbjudna hearings och/eller utbildning/information. Man hade liten eller ingen kunskap
om basbehandling vid psoriasis. Man hade sällan kontakt med specialistläkare då det gällde
vårdtagare med psoriasis. Ville man veta något frågade man ofta vårdtagaren själv, om han/hon var
pigg nog att ge besked. På frågan om hur de som vårdgivare upplevde äldre psoriasissjukas situation,
svarade många att de upplevde den som besvärlig. Mer än hälften av vårdgivarna tyckte inte att de
kunde ge de äldre psoriasissjuka bra hjälp med psoriasisbehandlingen.
o Svenska OCD-förbundet Ananke argumenterar med exemlet boendestödjare för
utbildningsbehov utöver grundläggande yrkeskompetens inom vården Ananke anser att det
behövs fördjupad, specialiserad kompetens kring ångest- och depression och
neuropsykiatriska funktionshinder, utbildning som bygger på forskning och beprövad
erfarenhet..
Boendestödjare, som är skötare inom psykiatrisk vård ( i första hand avses skötare som arbetar i
kommunes olika boendeformer)
Medlemmar med tvångssyndrom förväntas ex.vis få hjälp av boendestödjare, som kommer hem och
hjälper till med hygien (när personen ”fastnat” i tvättritualer), städning (när personen ”fastnat” i
städritualer), inköp (i bästa fall hjälp att begränsa inköp av t.ex. rengöringsmedel), och när personen
samlar och/eller har svårt att kasta eller ta sig ut ur lägenheten p.g.a. tidsödande ritualer. Många
gånger släpps inte boendestödjare in p.g.a. tvånget.
Idag utsätts boendestödjare för stora påfrestningar eftersom de saknar information och kunskap om
tvångssyndrom/OCD. Genom att kunskap saknas utsätts boendestödjare idag för stora
påfrestningar. Ananke hör med jämna mellanrum talas om eller talar med skötare/ boendestödjare
som är sjukskrivna på grund av att arbetet hos den OCD-sjuke är för svårt. Å ena sidan ska
”resultatet” av insatserna exempelvis vara ett någotsånär välskött hem, betalda räkningar, inga
översvämningar osv., å andra sidan tillåter inte den OCD-drabbade att någonting görs på ett sätt som
strider mot de ”måsten” som personen har. Ofta en omöjlig ekvation att få ihop och den drabbade får
härigenom ofta en ”hjälp” som snarare stjälper än hjälper. Konflikter är vanliga. I en åldrande
5
befolkning kommer många boendestödjare även att möta många äldre med OCD. Redan idag möter
hemtjänstpersonal mång äldre”besvärliga” brukare, som troligen kan lida av OCD.
o Riksföreningen Autism (RFA)
Våra medlemmar har ett kognitivt funktionshinder, vilket leder till ett annorlunda sätt att uppleva,
tolka och bearbeta det som sker i omgivningen. Begränsningar i förmåga till ömsesidig
kommunikation, socialt samspel och begränsningar i fantasi och intressen kan inte på ett enkelt sätt
kompenseras med någon form av ramper i samhället. För att kompensera dessa
funktionsnedsättningar krävs i stället personligt stöd. Våra medlemmar har också bristande exekutiva
funktioner, d.v.s. stora svårigheter bland annat i att på egen hand planera, organisera och få vardagen
att fungera. Medlemmarna har också en annorlunda perception, dvs en annorlunda upplevelse av
ljud, syn, känsel, lukter och/eller andra sinnesintryck. För att förstå hur våra medlemmar uppfattar
sin omvärld krävs därför goda gundkunskaper om funktionshindret. Utöver grundläggande
omsorgsutbildning bör man därför ha en kombination av minst 300 timmars utbildning och praktisk
erfarenhet för att ha mölighet att ge individen adekvat stöd. Att utvecklingspsykologi ska ingå i
grundutbildningen måste vara ett krav. För att förstå personer med en annorlunda utveckling måste
man först ha kunskap och insikt i vad som anses vara normal utveckling.
b) Är sammanhanget beskrivet på ett adekvat sätt? (Särskilt avsnitten Bakgrund och
sammanhang samt bilaga 2).
Handikappförbunden: Eftersom det idag saknas rättslig reglering av ”omvårdnadsassistenters ”
kompetens och ställning ser vi allvarligt på att rehabiliteringsåtgärder bedrivs av målgruppen
överhuvudtaget - även om det sker i blygsam omfattning. Handikappförbundens uppfattning är att
förekomsten kan vara uttryck för att behov av rehab- och habiliteringskompetens ej tillgodoses.
Handikappförbundens anser att begreppets räckvidd behöver avgränsas. Behandlings-,
rehabiliterings- och habiliteringsinsatser kan inte tillåtas ingå i ”omvårdnadsassistenters”
kärnområde. För vissa specificerade insatser krävs delegation från legitimerad yrkesutövare alt. att
personen ifråga genom form av nationellt erkänd vidareutveckling införskaffar och bedöms ha
kompetensen ifråga.
Handikappförbunden uppfattar Socialstyrelsens bedömning av ”omvårdnadsassistenters” framtida
arbetsfält och målgrupper som trolig. Förändringar/förbättringar i samhällets stöd till
funktionshindrade skulle kunna påverka omfattningen av insatserna.
c) Hur bör det fortsatta arbetet bedrivas för att tydliggöra, bedöma och erkänna
grundläggande yrkeskompetens för omvårdnadspersonal? Vilken roll bör Socialstyrelsen
ha?
Handikappförbunden anser:
Som sektorsansvarig för vård och omsorg behöver Socialstyrelsen ta stor del i det nationella ansvaret
för utvecklingen inom området. Socialstyrelsen behöver ta fram preciserad kompetensbeskrivning
avseende den, av Handikappförbunden, begränsade gruppen ”omvårdnadsassistenter”, ta fram
6
preciserade kompetensbeskrivningar för funktioner bland ”omvårdnadsassistenterna” där
specialisering och fördjupning krävs. Initiera ev. behov av lag- eller regeländringar.Vidare utarbeta
föreskrifter om delegering av specificerade rehabiliterings-, habiliterings-, och behandlingsuppgifter
till icke legitimerad personal.
Stå för kunskapsspridning till allmänhet och berörda parter. Samverka med andra aktörer vid
utformning av flexibla utbildningssystem och med den statliga Valideringsdelegationen vid
utformning av valideringsinstrument. I samverkan med ansvariga huvudmän m.fl. driva på
utvecklingen i enlighet med lagstiftningens intentioner. Ta fram och sprida goda exempel. Ha
samordningsfunktion när behövliga åtgärder berör andra myndigheters eller aktörers ansvarsområden.
Genom tillsyn följa utvecklingen, ibland i samverkan med övriga myndigheter med tillsynsansvar.
d) Vad krävs för att personalen skall nå den kompetensnivå som beskrivs i förslaget till
kompetensbeskrivning?
Handikappförbunden: Planering av vård- och omsorgsverksamhet med kvalitet behöver vara
behovsstyrd, med fokus på ”brukaren”. Utbildning dimensioneras och formas för att möta
behovskraven med behövlig kompetens.
Handikappförbunden ser positivt på att gymnasieexamen skall införas inför höstterminen 2007.
Önskvärt är att omvårdnadsprogrammet till dess utformas så att elever kan tillägna sig den
grundläggande yrkesförberedande kompetensen. Kunskap om olika funktionshinder behöver ingå.
För självständigt arbete inom vård- och omsorgsverksamhet krävs därefter kompletterande
yrkesträning inkluderande handledning och form av bevis för behörighet. Den grundläggande nivån
för vilken yrkeskompetens som krävs av en ”omvårdnadsassistent” behöver läggas fast och gälla för
hela landet.
Vi anser att ”omvårdnadsassistenterna” vid inträde i arbetslivet minst behöver ha grundläggande
yrkeskompetens och att de därefter fortlöpande behöver ha möjlighet till fortbildning och utveckling,
antingen inom arbetsplatsen och/eller i det formella utbildningssystemet. För att rekrytera och
behålla personal i omvårdnadsyrken behöver påbyggnadsutbildningar utvecklas. Detta bör i sin tur
leda vidare till nya befattningar/yrkesgrupper. Bland Handikappförbunden finns många
brukargrupper med behov som kräver fördjupad, specialiserad kompetens och som då kan ge
underlag för en sådan utveckling inom yrket. Fortbildningen behöver vara baserad på vetenskap och
beprövad erfarenhet.
Handikappförbunden inser naturligtvis att personal kan uppnå behövlig yrkeskompetens på olika
sätt. Nuläget, med stora kompetensbrister, innebär ändå att åtskilliga i den befintliga
omvårdnadspersonalen behöver rustas kompetensmässigt i olika avseenden. Samtidigt besitter säkert
flera bland dagens omsorgspersonal redan fördjupad kompetens, en kompetens som upplevs föga
uppskattad och lönande. Med valideringsinstrument behöver personals kompetens kunna bedömas
och värderas mot dels minikrav och dels de krav på fördjupning/specialisering som krävs för visst
arbetsinnehåll. Kraven behöver preciseras i kompetensbeskrivningar. Personal som uppfyller kraven
behöver få bevis på behörighet.
7
Positiv utveckling förutsätter att huvudmän, arbetsgivare m.fl. tar sin del i ansvaret. Verksamheters
innehåll, inriktning och kvalitet behöver klargöras. På många håll krävs investeringar i bättre
verksamhet, mer pesonal, bättre arbetsvillkor och arbetsmiljö. Kravprofiler för personalkategorier
inom arbetsplatsen behöver tas fram. Personliga utvecklingsplaner behöver utformas.
HANDIKAPPFÖRBUNDENS SAMARBETSORGAN
- 43 handikappförbund i samverkan -
Ingemar Färm
Ordförande
Stefan Eklund-Åkerberg
t.f. generalsekreterare
8
