Los Angeles talets beroende av sprickfrekvens och kornform hos två

EXAMENSARBETE
Los Angeles talets beroende av
sprickfrekvens och kornform hos två
mellansvenska täkter
Gustav Sahlin
2016
Högskoleingenjörsexamen
Berg- och anläggningsteknik
Luleå tekniska universitet
Institutionen för samhällsbyggnad och naturresurser
Los Angeles talets beroende av sprickfrekvens och kornform
hos två mellansvenska täkter
Gustav Sahlin
Förord
Detta examensarbete har utförts åt MinBaS Innovation – ”Hållbar bergmaterial och
mineralförsörjning” – WP2 med Jan Bida, Minfo, som intern handledare och Lars Stenlid,
Skanska, som extern handledare. Det praktiska arbetet har genomförts på Skanskas labb i
Vällsta och hos CBI i Borås. Provmaterial har hämtats från Skanskas bergtäkter i Forserum
och Räppe.
Jag vill särskilt tacka Jan Bida som möjliggjorde examensarbetet och Lars Stenlid som har
varit en extremt stor hjälp under arbetets gång. Jag vill även tacka bergtäkterna Räppe och
Forserum för deras hjälpsamhet. Tack till Mattias Göransson, SGU, för hjälpen med geologin.
Ännu ett tack till Lars Stenlid och Skanska för att jag fick använda Laboratoriet i Vällsta.
Tack till CBI Borås och speciellt Linus Brander och Katja Elvå som hjälpte mig där. Tack till
de resterande i MinBas referensgrupp; Urban Åkesson, Fredrik Hellman, Björn Lagerblad och
Björn Schouenborg.
Slutligen vill jag tacka min flickvän Cecilia Eriksson som har varit ett stort stöd.
2
Sammanfattning
I detta examensarbete undersöks sambandet mellan Los Angeles metoden (LA-metoden) och
tre kvalitetsparametrar på ballast från två bergstäkter. Målet har varit att utröna om och i så
fall hur mikrosprickor, flisighetsindex och kornlängd påverkar LA-metodens resultat. LAmetodens är en europastandardiserad metod för att pröva ett bergmaterials motstånd mot
fragmentering. Metodens resulat kallas Los Angeles tal (LA-tal).
Provmaterial hämtades från bergtäkterna Forserum och Räppe. Det provtogs och analyserades
fyra olika sorters sorteringar per täkt. På Skanskas laboratorium i Vällsta utfördes analyser av
LA-metoden, flisighetsindex, kornlängd och densitet. Ett extra värde från LA-metoden kallat
RLA togs fram. Analys av mikrosprickor genomfördes på CBI i Borås.
Det fanns ett tydligt samband mellan Räppes sorteringars LA-tal och alla typer av
sprickfrekvensen per sten. För Forserums sorteringar gick ett tydligt samband att utläsa
mellan LA-tal och båda kornformsmåtten och antalet genomgående sprickor per sten.
Intressant var att det fanns ett samband mellan Räppes RLA-tal och kornformen, något som
inte gavs av LA-talet. Det kan betyda att LA-metoden med LA-tal och RLA-tal skulle kunna
ge ballast ett mer nyanserade värde.
3
Summary
In this thesis the connection between the Los Angeles method (LA method) and three quality
parameters from two quarries is investigated. The goal has been to decide if and in what way
the parameters micro cracks, fleakiness index and particle length affects the result of the LA
method. The LA method is a standardized method that evaluates an aggregates ability to resist
crushing degradation. The result of the method is called Los Angeles value (LA value).
The test material was collected from the quarries Forserum and Räppe. There were samples
from four products collected from each quarries. At Skanska’s lab in Vällsta the analysis of
LA method, fleakiness index, particle length and particle density was made. An extra value of
the LA method called called RLA was also analyzed. The analysis of the micro cracks was
made at CBI in Borås.
There was a distinct connection between the LA-value of the products from Räppe and all
types of micro cracks. In Forserum there was a connection between the LA-number and the
shape of the rocks and the number of big cracks per rock. One interesting observation was the
connection in between Räppe’s RLA-number and the shape of the rock, something that was not
shown by the comparison of LA-number and shapes. This could mean a LA-method with both
LA-number and RLA-number gives the LA-method a more nuanced value.
4
Innehållsförteckning
Förord ......................................................................................................................................... 2
Sammanfattning ......................................................................................................................... 3
Summary .................................................................................................................................... 4
Innehållsförteckning ................................................................................................................... 5
1 Definitioner ............................................................................................................................. 7
2 Inledning.................................................................................................................................. 9
2.1 Bakgrund och syfte ........................................................................................................... 9
2.2 Mål .................................................................................................................................. 10
2.3 Avgränsningar ................................................................................................................ 10
3 Teori ...................................................................................................................................... 11
3.1 Mikrosprickor ................................................................................................................. 11
3.2 Los Angeles test.............................................................................................................. 11
3.2.1 RLA.......................................................................................................................... 12
3.3 Planslip till ballast .......................................................................................................... 12
4 Provmaterial .......................................................................................................................... 13
4.1 Forserum ......................................................................................................................... 13
4.2 Räppe .............................................................................................................................. 13
5 Metod .................................................................................................................................... 15
5.1 Provtagning..................................................................................................................... 16
5.2 Analys i laboratorie, Vällsta ........................................................................................... 16
5.2.1 Genomförande.......................................................................................................... 17
5.2.2 Kornlängdsbestämming ........................................................................................... 18
5.2.3 Flisighetsindex ......................................................................................................... 18
5.2.4 Korndensitetsbestämning ......................................................................................... 18
4.2.5 Los Angeles metoden, 10 - 14 mm .......................................................................... 19
5
5.3 Mikrospricksanalys på CBI i Borås ................................................................................ 19
6 Resultat .................................................................................................................................. 22
6.1 Skanskas laboratorie, Vällsta .......................................................................................... 22
6.2 CBI, Borås ...................................................................................................................... 23
6.4 Täkternas LA-tal jämfört med mikrosprickor ................................................................ 24
6.5 Täkternas RLA-tal jämfört med mikrosprickor .............................................................. 28
6.7 Täkternas LA-tal jämfört med mikrosprickor ................................................................ 30
6.8 Täkternas RLA-tal jämfört med kornform ..................................................................... 32
7 Diskussion ............................................................................................................................. 33
8 Slutsatser ............................................................................................................................... 35
9 Rekommendationer ............................................................................................................... 35
10 Källor ................................................................................................................................... 36
11 Bilagor ................................................................................................................................. 38
6
1 Definitioner

Ballastmaterial är krossat bergmaterial.

Med sortering menas krossat berg inom bestämda mått. Bestämda mått benämns som
"fraktion". Sortering kan även kallas för produkt.

En bergtäkt är ett område där ett företag spränger och krossar berg till sorteringar
inom olika fraktioner som sedan säljs vidare. Till exempel så är 0/16 krossad sten
mellan 0 och 16 mm.

Med korn menas ett stenkorn ur en sortering. Det kan även kallas för partikel.

Vid krossning kan en Vertical Shaft Impactor(VSI) användas. Det är en slags kross
som skickar korn mot varandra så att de krossas och medför en förbättrad kornform.
Sorteringar som körts i en VSI kallar man för kubiserat material. Material med samma
fraktion som det kubiserade men inte har körts i en VSI kallas för okubiserat material.

LA-metoden är en standardiserad provningsmetod där provmaterial körs tillsammans
med ett antal stålkulor i en trumma, där det skapas fragmenterande krossning.
Provningsmetoden resultat är LA-tal, vilket är procentandelen av det krossade
provmaterial som går igenom en 1,6 mm sikt.

RLA-tal är ett extra värde som tas från LA-metoden. Det RLA-talet anger är
procentandelen av det krossade provmaterialet som inte går igenom en 10 mm sikt.

Fluorescens är när materia först absorberar ljus eller annan elektromagnetiskt strålning
(Holmström 2015). Materian får ett energitillskott av detta och avger energin som ljus.

Flisighetsindex är en standardiserad provningsmetod som ger ett mått på andelen
flisiga korn hos en sortering. Det som mäts är procentandelen korn som går igenom en
spaltskikt av bestämda mått.

Planslip är en platta bestående av korn fixerade i fluorescerande epoxi. Plattan har
slipats ned så att en genomskärning av kornen kan studeras. Plattan används för att
studera mikrostrukturer hos kornen.

Mikrosprickor är små sprickor inuti mineralkorn som normalt bara kan ses med
förstorning.

Kornlängd är en metod för att ange medellängden på längsta längdaxeln på korn i en
sortering.

Med förklaringsgrad menas hur stor del av variationen hos den beroende variabeln Y
som kan förklaras av variationen i den oberoende variabeln X. Förklaringsgrad
benämns som R^2 i diagram där R står för korrelationskoefficienten.
7
8
2 Inledning
2.1 Bakgrund och syfte
Ballastmaterial är en viktig del av samhället, de krävs för att bygga till exempel vägar,
järnvägar och byggnader. Beroende på vad de ska användas till så ställs olika krav på
materialet. Förklaring av egenskaperna i förhållande till avsedd användning finns i
samordnade EN produktstandarder för de olika användningsområdena

(SS-EN 12620) Ballast för betong.

(SS-EN 13043) Ballast för asfaltmassor och tankbeläggningar för vägar, flygfält och
andra trafikerade ytor.

(SS-EN 13450) Makadamballast för järnväg.

(SS-EN 13242) Ballast för obundna och hydrauliskt bundna material till väg- och
anläggningsbyggande.
För användning sätts sedan krav av företag och organisationer som köper ballast med hjälp av
standardiserade europeiska provningsmetoder. En av de standardiserade provningsmetoderna
är Los Angelesmetoden (LA-metoden) (SS-EN 1097) där motstånd mot fragmentering mäts.
Ett material som genomgår LA-metoden får ett resultat som kallas LA-tal vilket är ett mått på
motstånd mot fragmentering.
Många faktorer påverkar ett ballastmaterials LA-tal. Prover taget från ett homogent berg kan
få variationer i LA-tal (Lars Stenlid, muntligt). En av dessa variationer som har noterats är att
laboratorietestade borrkärnor får ett lägre LA-tal, alltså är mer motståndskraftigt, än en
sortering från samma berg och sortering som går genom en vanlig krossprocess (Lars Stenlid,
muntligt). En viktig faktor som kan påverka resultatet är mikrosprickor (Stenlid, 1996).
Vid tillverkning av ballast när bergsmaterialet utsätts för sprängning så skapas mikrosprickor
(Åkesson, 2009). Vid krossningen sönderdelas sedan ballasten i de svaghetszoner som skapats
av sprickorna (Lars Stenlid, muntligt). Vid krossning i bergtäkter används vanligtvis en
käftkross och 1 - 2 kornkrossar. Om materialet ska kubiseras används även en VSI.
I föreliggande projekt undersöks hur LA-talet varierar i krossprocessen och om det finns ett
samband mellan LA-talet och mikrosprickor. Prover har tagits från två bergtäkter. LA-talet
jämförs även med två andra kornformsparametrar; flisighetsindex respektive kornlängd.
9
2.2 Mål

Primärt mål är att undersöka om LA-talet påverkas av mikrosprickor och/eller
kornformen i en krossprocess.

Sekundärt mål är att undersöka om RLA-talet påverkas av mikrosprickor och/eller
kornformen i en krossprocess.
2.3 Avgränsningar

I detta projekt genomförs en förenklad sprickanalys. Hänsyn tas inte till mineralogi
eller mikrostrukturer. Det enda som studeras är antalet sprickor och längden på dessa.

Provmaterialet består av sorteringar 0/16, 0/32, kubiserade 8/11 samt 11/16 och
okubiserade 8/11 samt 11/16. Materialet har provtagits från Skanskas täkter Forserum
och Räppe.

LA-metoden utfördes endast på fraktionen 10-14 mm från alla provmaterialen.

Provmaterialen provtogs från befintliga upplag på täkterna. Det medför att det inte går
att fastställa att provmaterialet har framställts samtidigt.
10
3 Teori
3.1 Mikrosprickor
Bergarters mekaniska egenskaper är komplexa att bestämma exakt då de styrs av flertalet
faktorer (Åkesson, 2009). Petrografiska faktorer beskriver en stor del av egenskaperna. Några
petrografiska faktorer är mineralogi, mikrostrukturer och mikrosprickor. I ballastkorn är
mikrosprickor små sprickor inuti kornen.
Mikrosprickor uppstår under deformerande processer, vilket kan ske i jordskorpan (Hellman
m. fl, 2011). Det kan även ske i en bergtäkt vid sprängning. En ökning av mikrosprickor
skapar svagheter eller total sönderdelning ballastmaterial (Liu et al 2005). På grund av det kan
mikrosprickor ha en stor inverkan på hur bra bergarter tål fragmentering.
Sprickorna delas upp i tre typer; intragranulära, transgranulära och korngränssprickor
(Hellman m. fl, 2011). Intragranulära sprickor är sprickor som finns inuti mineralkristaller.
Transgranulära sprickor är sprickor som sträcker sig igenom och påverkar flera
mineralkristaller.
De sprickor som påverkar fragmenteringsegenskaperna mest är de intragranulära och de
transgranulära sprickorna (Åkesson, 2009).
3.2 Los Angeles test
Los Angelesmetoden är ett test för att bestämma motstånd mot fragmentering hos
ballastmaterial (SS-EN 1097-2: 2010). Testet togs ursprungligen fram 1916 i Los Angeles,
USA som ett komplement till det franska microDeval testet (Stenlid 1996). LA-metoden
standardiserades i USA 1939 (ASTM). Standarden finns kvar idag och är i princip oförändrad.
Motstånd mot fragmentering betyder med andra ord motstånd mot sönderkrossning. Själva
LA-metoden genomförs med hjälp av en kvarn (se figur 1). Inuti kvarnens trumma läggs
ballastmaterialet som ska testas tillsammans med ett antal stålkulor. När testet sedan körs,
snurrar trumman 500 varv. En ribba är monterad i trumman som ska lyfta upp materialet
tillsammans med stålkulorna. Materialet och kulorna lyfts upp och faller sedan ner. Stenarna
krossas av kulorna och det skapas på så sätt en fragmenterande nedbrytning. Det sker en viss
krossning av balken och det blir även en viss nedbrytning autogent (stenarna nöts mot
varandra) samt genom nötning mot trumman och kulorna. Nedbrytningen mäts genom att
ballastmaterialet siktas, där procentandelen av vikten som passerar en 1.6 mm sikt är LA-talet.
11
Figur 1. Principbild över hur materialet beter sig i en LA-trumma. Bild: Lars Stenlid 1996
3.2.1 RLA
Det har gjorts undersökningar på att utvidga LA-metoden och ta med ett ytterligare värde
(Ericsen 2014). Ett förslag är att förutom att väga material mindre än 1,6 mm så ska även
material större än 10 mm vägas. Anledningen till det är att det skulle ge ett mer nyanserat och
bättre värde på ett materials motstånd mot fragmentering. Fragmenteringen kan påverkas av
kornformen och ett värde från en större sikt skulle ge mer vetskap kring hur den variabeln
påverkar. Ericsen kallar testet för RLA där R står för residue och LA för Los Angeles. Med
residue menas återstoden.
3.3 Planslip till ballast
Ett sätt att åskådliggöra materials sprickor jämfört med mineralogi och strukturer är att skapa
skivor där materialet har fixerats i fluorescerande epoxi (figur 2). Dessa skivor kallas för
planslip. Planslipsskivan är cirka 20 cm lång, 10 cm bred och 3-4 cm tjock. Vid tillverkningen
i detta fall monteras kornen tillsammans med epoxit i en form, och ställs in i en
tryckkammare. Ökat tryck medför att epoxit tränger in i ballastkornens alla hålrum så som
mikrosprickor. Epoxin stelnar efter ett dygn och då slipas den ena sidan ner till en nivå så att
man kan se ballastkornen i genomskärning (Giménez 2015).
Metoden strävar efter att den fluorescerande epoxin ska tränga in i alla hålrum hos kornen så
att dessa lyser upp om planslipen studeras under UV-ljus. På detta sätt åskådliggörs
mikrosprickor vilket möjliggör analys och kvantifiering av dem.
12
Figur 2. Planslip i vanligt ljus av 0/32 diabas från Forserum. Bild: Gustav Sahlin 2015
4 Provmaterial
4.1 Forserum
I Forserums bergtäkt utgörs berggrunden huvudsakligen av en gråsvart, massformig,
medelkornig diabas (Nils-Gunnar Wik 2006). Diabas är en magmatiskt, mafisk gångbergart.
Bildningssättet var att lagergångar eller täcken av diabas har intruderats i eller på tidigare
avsatta sedimentära bergarter så som lerskiffer, konglomerat och sandsten. Detta geologiska
område ingår i den så kallade Almesåkragruppen, en geologisk lagerföljd kring Nässjö.
Diabasen i sig består till största del av mineralen plagioklas och pyroxen. Delar av den
intilliggande sandstenen har omvandlats till kvartsit vilken bryts inom ett mindre område i
täkten.
4.2 Räppe
I Räppe bergtäkt bryts granit vilket är en magmatisk, felsisk djupbergart (Berggrundskartan
5E Växjö). Inom täktområdet kan man särskilja minst två olika graniter, d.v.s. täkten var inte
helt homogen avseende berggrunden. Dels förekommer en medelkornig till grovkornig rödgrå
granit och dels en finkornig, grå-röd granit. Den medelkorniga till grovkorniga graniten
dominerar över den finkorniga. I täkten förekommer även en svart gångbergart. Granit består
till största del av mineralen kalifältspat, kvarts och glimmer.
13
Graniterna i området kring Växjö tillhör så kallade Smålandsgraniter och sydväst om Växjö
benämns den som grå Växjögranit (Berggrundskartan 5E Växjö). I Räppe bergtäkt var den
huvudsakliga graniten enligt dokumentet "bergrundskarta 5E" en grå medelkornig
oregelbunden porfyrisk smålandsgranit. Det nämns i kartbladsbeskrivningen att finkornig
granit kan finnas i den grå medel- till grovkorniga graniten i form av "gångar, sliror eller
begränsade små massiv", vilket stämmer in med observationer som gjordes på plats.
14
Figur 3. Karta över berggrunden väster om Växjö. Räppe bergtäkt är inom den svartmarkerade ringen i mitten
av bilden. Skala: 1:50000. Berggrundskartan 5E Växjö SO
Finkornig granit eller pegmatit som gångar eller små massiv, <50 m breda
Granit, gråröd till röd, Smålandsgranit
Granit till granodiorit, grå, medelkornig, oregelbunden porfyrisk
Smålandsgranit ("grå Växjögranit")
Gabbroida bergarter, ospecificerade
Vulkanisk bergart, felsisk, ospecificerad t.v., omkristalliserad t.h.
Figur 4. Förklaring av beteckningar på berggrundskartan. Berggrundskartan 5E Växjö SO
5 Metod
Kriterier på täkternas bergarter var att de skulle vara relativt homogena samt inte innehålla för
många bergartsled som försvårar provtagning av en bergart och även försvårar en tolkning av
provresultaten.
15
Testmaterial och krossprocess:

0/16 och 0/32


8/11 och 11/16, okubiserat


En käftkross och en konkross.
En käftkross och två konkrossar.
8/11 och 11/16, kubiserat

En käftkross, två konkrossar och en Vertical Shaft Impactor (VSI).
5.1 Provtagning
De provtagna sorteringarna listas i tabell 1 nedan.
Tabell 1. Provtagna sorteringar.
Forserum
0/16
0/32
8/11 kubiserat
11/16 kubiserat
8/11 okubiserat
11/16 okubiserat
8/32
Räppe
0/16
0/32
8/11 kubiserat
11/16 kubiserat
8/11 okubiserat
11/16 okubiserat
8/32 analyserades inte eftersom det hade gått igenom samma krossteg som 0/32 och 0/16. Det
betyder att det var sammanlagt 12 sorteringar som analyserades vidare. Provtagningen gjordes
med handledning av Lars Stenlid. Kartonglådor och hinkar användes som behållare för
ballastmaterialen och alla dessa märktes. Målet var att få så mycket material så att efter det
hade siktats räckte till 5000 gram för LA-metoden (SS-EN 1097-2) och lite extra för
densitetsbestämning och planslip.
5.2 Analys i laboratorie, Vällsta
Alla LA analyser gjordes på 10-14 mm för att kunna jämföra samma provfraktion. Därför
sammansattes makadamproverna 8/11 och 11/16 till ett LA-prov på 10-14. Provfraktionen
sammansattes av 10-11,2 från 8/11 och 11,2-14 från 11,2/16 sorteringarna. Varje delfraktion
10-11,2 11,2-12,5 samt 12,5-14 mm analyserades på kornlängd och viktbestämdes (100
partiklar/delfraktion). Flisighetsindex togs på proverna, materialet 10 - 12,5 mm på 6,3 mm
spaltsikt och 12,5-14 mm på 10 mm spaltsikt. LA-metoden anger 12,5 - 16 mm som
provfraktion men eftersom det var 10 -14 mm som analyserades så valdes 12,5- 14 mm att
16
representera materialet. På grund av det blir flisighetsindexet något högre än vad det hade
blivit vid analys av 12 -16 mm.
Svarta bergarter togs bort ur Räppes prover eftersom det inte var de som skulle testas. Okulärt
bedömdes att det var den medelkorniga graniten som provades till LA-metoden. Att det blev
rätt bergart verifierades genom korndensitetsbestämningar på alla sorteringar.
I de fall hela sorteringar provtogs (8/11, 11/16, 0/16) bestämdes flisighetsindex. På de andra
sorteringarna, 0/16 samt 0/32 bestämdes inte flisighetsindex eftersom de fältsiktades grovt till
10-16 mm. På grund av fältsiktningen varierar de ingående delarna i förhållande till det
verkliga upplaget och provet hade därför fått ett missvisande flisighetsindex.
5.2.1 Genomförande
De analyser som genomfördes i Vällsta laboratorie var LA-metoden, flisighetsindex,
kornlängd- och korndensitetbestämning. De olika sorteringarna siktades först för att få fram
rätt fraktioner för LA-metoden. Därefter genomfördes kornlängdsbestämning och sedan
tvättades materialet och ställdes in i torkskåp för att torka. Under tiden genomfördes
flisighetsindex. Efter det vägdes materialet till den vikt det skulle ha för LA-metoden vilket
var 1750 gram 10-11,2 mm, 1500 gram 11,2-12,5 mm och 1750 gram 12,5-14 mm som blir
5000 gram sammanlagt (SS-EN 1097-2). När det var färdigt gjordes ett extra flisighetsindex
test på de framsiktade fraktionerna. 10-12,5 mm (fraktionerna lades ihop) på en 6,3 mm
spaltsikt och för 12,5-14 mm på en 8 mm spaltsikt. Det gav ett mått på kornformen till provet
som analyserades i LA-metoden. Vidare vägdes de 11 stålkulorna som används i LA-metoden
och därefter kördes LA-metoden.
När LA-metoden hade körts klart tvättades materialet av, vatten spolades på kornen för att få
bort damm och jordpartiklar. En 1,6 mm sikt fanns under för att förhindra att något material
större än det försvann. Materialet torkades sedan och slutligen siktades materialet för att få
fram LA-talet.
Vid bestämmande av LA-talet sattes en extra 10 mm sikt för att bestämma RLA-talet.
När detta genomförts utfördes korndensitetsbestämning med hjälp av korgmetoden.
Avslutningsvis paketerades ca 100 gram per sortering för att skickas till planslip.
17
5.2.2 Kornlängdsbestämming
Kornlängdsbestämning är en icke-standardiserad metod utvecklad av handledare Lars Stenlid
där medellängden på kornens längsta axel, längdaxeln bestäms. Längdbestämningen utfördes
på varje sortering uppdelat i de fraktionerna 10-11,2; 11,2-12,5; 12,5-14 mm. Även
fraktionerna 8-10 mm och 14-16 mm togs med om det fanns. 100 korn radades upp efter deras
längdaxel. Denna rad mättes och värdet delades med 100 för att få fram ett medellängdvärde
på kornen.
5.2.3 Flisighetsindex
En metod som är standardiserad för att bestämma hur flisiga korn mellan 4 - 63 mm är. En
mängd av ca 0,5 - 1 kg från en viss sortering siktas, i det här fallet var inga korn större än 16
mm, därför användes siktarna 16; 12,5; 10; 8; 6,3; 5; 4. Materialet som ligger på varje
siktbotten vägs. Därefter siktar man materialet som ligger på varje sikt i olika spaltsiktar som
vardera har en siktbotten. Det är en viss bestämd spaltsikt för varje siktdimension.
Tabell 2. Spaltsikt för enskild sikt.
Sikt
(mm)
16
12,5
10
8
6,3
5
4
Spaltsikt
(mm)
10
8
6,3
5
4
3,15
2,5
Materialet i varje siktbotten vägs och på så vis kan man få fram en procentandel av korn
smala nog att falla igenom spaltsikten. (se bilaga). (SS-EN 933-3)
5.2.4 Korndensitetsbestämning
Ca 1000g från vardera sortering vägdes i luft och därefter under vatten. Därefter räknades
densiteten ut med SS-EN 1097-6 som förtorkad korndensitet. Formeln är:
Korndensitet = ((vikt luft) / (vikt luft – vikt vatten)) * (vattendensitet)
Mängden av proverna var mindre än vad metoden föreskriver. Metoden bedömdes ändå duga
till ändamålet att säkra homogenitet hos provmaterialen från vardera bergtäkt. Metoden
18
genomfördes för att säkra homogenitet hos provmaterialen från vardera bergtäkt och därför
spelar inte precisionen en lika betydande roll.
4.2.5 Los Angeles metoden, 10 - 14 mm
Los Angeles metoden utfördes enligt SS-EN 1097-2: 2010. I testet kördes 5000 g ±5 g
ballastmaterial i en tumlande kvarn. Kvarnen roterade 500 hela varv i en hastighet av 31- 33
r/min. I kvarnen var det vid LA-metoden på fraktionen 10 mm-14 mm 11 stycken stålkulor
som fick väga mellan 400 och 445 g, totala vikten av dem fick vara mellan 4690 och 4860 g.
Diametern på var föreskrivna 45 - 49 mm. Kvarnens dimensioner och egenskaper var
noggrant bestämda i standarden. Materialet tvättades innan testet.
Ballastmaterialet som kördes i testet var inom fraktionen 10 - 14 mm även fast sorteringen
möjligen hade en fraktion med ett större spann. Det resterande materialet siktades bort.
Vid denna testrunda användes följande vikter per fraktion:

12,5 - 14,0 mm: 1750 g

11,2 - 12,5 mm: 1500 g

10,0 - 11,2 mm: 1750 g
Efter körning av kvarnen tvättades materialet. Därefter siktades materialet med en 1,6 mm sikt
längst ned. Det kvarstående materialet vägdes och då kunde LA koefficienten räknas ut på
följande vis:
LA-tal =
5000−𝑚𝑚
50
där m är massan som är kvar ovanpå 1,6 mm sikten.(SS-EN 1097-2)
En extra vägning av materialet på 10 mm sikten utfördes vilket gav RLA-tal.
RLA-tal fås av:
RLA-tal = ((vikt material > 10 mm)/(5000))*100
5.3 Mikrospricksanalys på CBI i Borås
Mikrospricksanalysen utfördes med hjälp av Linus Brander på CBI. Kort på planslipen togs
med systemkamera och sprickor räknades på en högupplöst bild på en datorskärm där
möjlighet till zoom fanns, istället för att göra analysen i stereolupp. Denna metod bedömdes
likvärdig med stereolupp och gav möjlighet till att numrera kornen. Planslipen fotograferades
19
enskilt på ett bord i ett mörklagt rum. Två UV-lampor var uppmonterade och lös på planslipen
med ett jämnt sken (se figur 5). Varje planslip fotograferades två gånger och gav två
överlappande bilder. Dessa sammanfördes till en bild. Sprickorna räknades i varje korn.
Andelen sprickor per korn för vardera sortering togs fram som parameter att jämför med LAtal. Varje korn numrerades och det antecknades hur många sprickor varje korn hade.
Figur 5. Fotografering av planslip belyst med UV-ljus. Bild: Gustav Sahlin 2015
20
Sprickorna delades in i tre grupper utifrån hur långa de var (se tabell 3). Längden bedömdes i
förhållande till hela längden över kornet, i den riktningen sprickorna löpte.
Tabell 3. Sprickindelning
Namn:
Definition
Små sprickor
0 % < spricklängd ≤ 25 %
Intermediära sprickor
25 % < spricklängd ≤ 75 %
Genomgående sprickor
75 % < spricklängd ≤ 100 %
21
6 Resultat
6.1 Skanskas laboratorie, Vällsta
Det tester som genomfördes i Vällsta var LA-metoden vilket innefattar LA-tal och RLA-tal,
flisighetsindex, kornlängd, medelvikt och densitet. Testernas resultat sammanfattas i tabell 4
nedan.
LA-talen blev lägre för varje sortering från Forserum jämfört med Räppe. Ju fler krossteg
sorteringarna hade utsatts för desto lägre blev LA-talen, förutom Räppes kubiserade och
okubiserade sorteringar där det omvända gällde.
Räppes 0/32 densitet skiljde sig från de andra stenarna i Räppe.
Tabell 4. Provresultat från Skanskas laboratorium i Vällsta.
Täkt
sortering
Forserum 0/16
fraktion i
Flisighetsindex
LA
flisighetsindex LA-prov
densitet kornlängd medelvikt LA RLA
13,9
10 - 12,5
11,0
2,874
1,9985
2,5895 13,9 36,7
12,5 - 14
Forserum 0/32
Forserum
8/11
kubiserat
11/16
kubiserat
8/11
okubiserat
11/16
okubiserat
Räppe
0/16
Forserum
Forserum
Forserum
Räppe
Räppe
Räppe
Räppe
Räppe
0/32
8/11
kubiserat
11/16
kubiserat
8/11
okubiserat
11/16
okubiserat
19,3
10 - 12,5
18,8
12,5 - 14
18,3
10 - 12,5
4,7
12,5 - 14
2,7
10 - 12,5
11,0
12,5 - 14
19,5
10 - 12,5
28,9
12,5 - 14
31,7
10 - 12,5
15,7
12,5 - 14
21,5
10 - 12,5
2,2
12,5 - 14
3,4
10 - 12,5
6,9
12,5 - 14
9,1
2,145
18,6
4,0
13,9
29,9
17,7
2,6
7,6
2,875
2,875
1,91
2,473 13,8 38,5
2,17
3,912
1,645
1,92
2,871
1,905
2,2
2,700
2,145
2,37
1,909
2
2,24
2,714
1,705
2,08
2,711
3,788
1,885
2,22
2,5555 10,9 35,7
3,962
2,433 13,9 48,0
3,858
2,35 25,9 13,0
3,617
2,41 28,6 12,5
3,764
2,3985 19,6 28,3
4,072
2,469 17,9 25,5
3,985
22
6.2 CBI, Borås
Analys som genomfördes på CBI i Borås var tolkning och kvantifiering av mikrosprickor från
planslip. Resultaten visas i tabell 5 nedan.
Antalet stenar i planslipen låg mellan 94 till 117 stycken.
Det totala antalet sprickor per sten var i Forserum mellan 0,568 och 0,979 stycken där den
kubiserade sorteringen hade lägst sprickfrekvens och 0/16 hade högst sprickfrekvens.
I Räppe var antalet sprickor per sten mellan 199 och 271 stycken där den okubiserade hade
lägst sprickfrekvens och 0/32 hade högst sprickfrekvens.
Tabell 5. Provresultat från CBI i Borås.
Täkt
Forserum Forserum Forserum Forserum Räppe
Räppe
Räppe
Räppe
sortering
0/16
0/32
kub
okub
0/32
Kub
okub
0/16
Sprickor
Små
82
50
40
64
127
136
128
123
antal
intermediära
11
15
10
18
60
71
54
42
genomgående
14
11
4
10
54
64
36
34
107
76
54
92
241
271
218
199
0,701
0,472
0,421
0,681
1,221
1,248
1,164 1,128
sprickor / intermediära
0,094
0,142
0,105
0,191
0,583
0,651
0,491 0,385
sten
genomgående
0,120
0,104
0,042
0,106
0,524
0,587
0,327 0,312
Totalt
0,915
0,717
0,568
0,979
2,340
2,486
1,982 1,826
0,766
0,658
0,741
0,696
0,527
0,502
0,587 0,618
intermediära
0,103
0,197
0,185
0,196
0,249
0,262
0,248 0,211
genomgående
0,131
0,145
0,074
0,109
0,224
0,236
0,165 0,171
Totalt
1,000
1,000
1,000
1,000
1,000
1,000
1,000 1,000
117
106
95
94
104
109
Totalt
antal
Små
fördelning Små
antal korn
110
109
23
6.4 Täkternas LA-tal jämfört med mikrosprickor
Täkternas LA-tal jämfördes med antal sprickor per sten. Figur 6 och 7 visar förhållandet
mellan LA-tal och totala antalet sprickor per sten. Forserum hade en förklaringsgrad på 0,678
och Räppe en förklaringsgrad på 0,993.
LA-tal
Forserum
y = 6,5578x + 7,9213
R² = 0,6788
16,00
14,00
12,00
10,00
8,00
6,00
4,00
2,00
0,00
0
0,2
0,4
0,6
0,8
1
1,2
totalt antal sprickor/sten
Figur 6. Forserum y-axel: LA-tal, x-axel: totalt antal sprickor/sten, linjär trendlinje.
LA-tal
Räppe
y = 16,45x - 12,527
R² = 0,9937
35,00
30,00
25,00
20,00
15,00
10,00
5,00
0,00
0
0,5
1
1,5
2
2,5
3
totalt antal sprickor/sten
Figur 7. Räppe y-axel: LA-tal, x-axel: totalt antal sprickor/sten, linjär trendlinje.
24
Figur 8 och 9 visar förhållandet mellan LA-tal och antal genomgående sprickor per sten hos
de båda täkterna. Med en linjär trendlinje så fick Forserum en förklaringsgrad på 0,967 och
Räppe en förklaringsgrad på 0,991.
LA-tal
Forserum
y = 42,405x + 9,1897
R² = 0,9678
16,00
14,00
12,00
10,00
8,00
6,00
4,00
2,00
0,00
0
0,02
0,04
0,06
0,08
0,1
0,12
0,14
antal genomgående sprickor/sten
Figur 8. Forserum, y-axel: LA-tal, x-axel: genomgående sprickor/sten, linjär trendlinje.
Räppe
y = 36,289x + 7,0962
R² = 0,991
35,00
30,00
LA-tal
25,00
20,00
15,00
10,00
5,00
0,00
0
0,1
0,2
0,3
0,4
0,5
0,6
0,7
antal genomgående sprickor/sten
Figur 9. Räppe, y-axel: LA-tal, x-axel: genomgående sprickor/sten, linjär trendlinje.
25
Figur 10 och 11 visar det linjära sambandet mellan LA-ta och antal intermediära sprickor per
sten. Forserum fick en förklaringsgrad på 0,176 och Räppe en förklaringsgrad på 0,937.
Forserum
y = 14,297x + 11,23
R² = 0,1769
16,00
14,00
LA-tal
12,00
10,00
8,00
6,00
4,00
2,00
0,00
0
0,05
0,1
0,15
0,2
0,25
antal intermediära sprickor/sten
Figur 10. Forserum, y-axel: LA-tal, x-axel: intermediära sprickor/sten, linjär trendlinje.
Räppe
y = 42,475x + 0,5715
R² = 0,9371
35,00
30,00
LA-tal
25,00
20,00
15,00
10,00
5,00
0,00
0
0,1
0,2
0,3
0,4
0,5
0,6
0,7
antal intermediära sprickor/sten
Figur 11. Räppe, y-axel: LA-tal, x-axel: intermediära sprickor/sten, linjär trendlinje.
26
I figur 12 och 13 visas förhållandet mellan LA-tal och antalet små sprickor per sten hos de
båda täkterna. Med en linjär trendlinje så fick Forserum en förklaringsgrad på 0,509 och
Räppe en förklaringsgrad på 0,981.
LA-tal
Forserum
y = 7,4523x + 8,8951
R² = 0,5091
16,00
14,00
12,00
10,00
8,00
6,00
4,00
2,00
0,00
0
0,1
0,2
0,3
0,4
0,5
0,6
0,7
0,8
antal små sprickor/sten
Figur 12. Forserum, y-axel: LA-tal, x-axel: små sprickor/sten, linjär trendlinje.
Räppe
y = 92,669x - 87,32
R² = 0,9814
35,00
30,00
LA-tal
25,00
20,00
15,00
10,00
5,00
0,00
1,12
1,14
1,16
1,18
1,2
1,22
1,24
1,26
antal små sprickor/sten
Figur 13. Räppe y-axel: LA-tal, x-axel: små sprickor/sten, linjär trendlinje.
27
6.5 Täkternas RLA-tal jämfört med mikrosprickor
Täkternas RLA-tal jämfördes med antal sprickor per sten. I figur 14 visas förhållandet mellan
RLA-tal och totala antalet sprickor/sten med en linjär trendlinje. Forserum hade en
förklaringsgrad på 0,466 och Räppe en förklaringsgrad på 0,885.
Räppe
y = 20,54x + 23,403
R² = 0,4668
60,0
30,0
50,0
25,0
40,0
20,0
RLA-tal
RLA-tal
Forserum
30,0
20,0
y = -24,885x + 73,537
R² = 0,8557
15,0
10,0
5,0
10,0
0,0
0,0
0
0,5
1
0
1,5
totalt antal sprickor/sten
1
2
3
totalt antal sprickor/sten
Figur 14. Jämförelse Forserum och Räppe. y-axel: RLA-tal, x-axel: totalt antal sprickor/sten, linjär trendlinje.
I figur 15 visas förhållandet mellan RLA-tal och antalet genomgående sprickor/sten med en
linjär trendlinje. Forserum hade en förklaringsgrad på 0,143 och Räppe en förklaringsgrad på
0,941.
y = 61,666x + 33,991
R² = 0,1435
Räppe
60,0
30,0
50,0
25,0
40,0
20,0
RLA-tal
RLA-tal
Forserum
30,0
20,0
10,0
y = -57,659x + 45,06
R² = 0,9414
15,0
10,0
5,0
0,0
0,0
0
0,05
0,1
0,15
antal genomgående sprickor/sten
0
0,2
0,4
0,6
0,8
antal genomgående sprickor/sten
Figur 15. Jämförelse Forserum och Räppe. y-axel: RLA-tal, x-axel: genomgående sprickor/sten, linjär trendlinje.
28
I figur 16 visas förhållandet mellan RLA-tal och antalet intermediära sprickor/sten med en
linjär trendlinje. Forserum hade en förklaringsgrad på 0,896 och Räppe en förklaringsgrad på
0,706.
y = 121,6x + 23,544
R² = 0,8969
Räppe
60,0
30,0
50,0
25,0
40,0
20,0
RLA-tal
RLA-tal
Forserum
30,0
20,0
15,0
10,0
10,0
5,0
0,0
0,0
0
0,1
0,2
0,3
y = -60,108x + 51,534
R² = 0,7062
0
antal intermediära sprickor/sten
0,2
0,4
0,6
0,8
antal intermediära sprickor/sten
Figur 16. Forserum och Räppe. y-axel: RLA-tal, x-axel: intermediära sprickor/sten, linjär trendlinje.
I figur 17 visas förhållandet mellan RLA-tal och antalet små sprickor/sten med en linjär
trendlinje. Forserum hade en förklaringsgrad på 0,263 och Räppe en förklaringsgrad på 0,813.
y = 20,267x + 28,201
R² = 0,2639
Räppe
60,0
30,0
50,0
25,0
40,0
20,0
RLA-tal
RLA-tal
Forserum
30,0
20,0
10,0
y = -137,52x + 183,51
R² = 0,8133
15,0
10,0
5,0
0,0
0,0
0
0,2
0,4
0,6
antal små sprickor/sten
0,8
1,1
1,15
1,2
1,25
1,3
antal små sprickor/sten
Figur 17. Forserum och Räppe. y-axel: RLA-tal, x-axel: små sprickor/sten, linjär trendlinje.
29
6.7 Täkternas LA-tal jämfört med mikrosprickor
Täkternas LA-tal jämfördes med kornformen. I figur 18 och 19 visas förhållandet mellan LAtal och flisighetsindex med en linjär trendlinje. Forserum hade en förklaringsgrad på 0,845
och Räppe en förklaringsgrad på 0,565.
LA-tal
Forserum
y = 0,2233x + 10,319
R² = 0,8456
16,00
14,00
12,00
10,00
8,00
6,00
4,00
2,00
0,00
0
2
4
6
8
10
12
14
16
18
20
flisighetsindex
Figur 18. Forserum, y-axel: LA-tal, x-axel: flisighetsindex, linjär trendlinje.
Räppe
y = 0,3156x + 18,418
R² = 0,5657
35,00
30,00
LA-tal
25,00
20,00
15,00
10,00
5,00
0,00
0
5
10
15
20
25
30
35
flisighetsindex
Figur 19. Räppe, y-axel: LA-tal, x-axel: Flisighetsindex, linjär trendlinje.
30
I figur 20 och 21 visas förhållandet mellan LA-tal och kornlängd med en linjär trendlinje.
Forserum hade en förklaringsgrad på 0,995 och Räppe en förklaringsgrad på 0,432.
LA-tal
Forserum
y = 10,887x - 8,4974
R² = 0,9952
16,00
14,00
12,00
10,00
8,00
6,00
4,00
2,00
0,00
1,75
1,8
1,85
1,9
1,95
2
2,05
2,1
kornlängd
Figur 20. Forserum, y-axel: LA-tal, x-axel: kornlängd, linjär trendlinje.
Räppe
y = 21,943x - 22,676
R² = 0,4323
35,00
30,00
LA-tal
25,00
20,00
15,00
10,00
5,00
0,00
1,85
1,9
1,95
2
2,05
2,1
2,15
2,2
2,25
2,3
kornlängd
Figur 21. Räppe, y-axel: LA-tal, x-axel: kornlängd, linjär trendlinje.
31
6.8 Täkternas RLA-tal jämfört med kornform
Täkternas RLA-tal jämfördes med kornformen. I figur 22 visas förhållandet mellan RLA-tal och
flisighetsindex med en linjär trendlinje. Forserum hade en förklaringsgrad på 0,107 och Räppe
en förklaringsgrad på 0,808.
y = 0,3008x + 35,935
R² = 0,1076
60,0
50,0
40,0
30,0
20,0
10,0
0,0
Räppe
RLA-tal
RLA-tal
Forserum
0
5
10
15
y = -0,6151x + 28,713
R² = 0,8087
30,0
25,0
20,0
15,0
10,0
5,0
0,0
0
20
10
flisighetsindex
20
30
40
flisighetsindex
Figur 22. Forserum och Räppe. y-axel: RLA-tal, x-axel: flisighetsindex, linjär trendlinje.
I figur 23 visas förhållandet mellan RLA-tal och kornlängd där Forserum hade en
förklaringsgrad på 0,203 och Räppe en förklaringsgrad på 0,749.
Forserum
y = 18,606x + 2,7606
R² = 0,2037
60,0
Räppe
40,0
RLA-tal
RLA-tal
50,0
30,0
20,0
10,0
0,0
1,7
1,8
1,9
2
2,1
y = -47,083x + 117,79
R² = 0,749
35,0
30,0
25,0
20,0
15,0
10,0
5,0
0,0
1,8
kornlängd
2
2,2
2,4
kornlängd
Figur 23. Forserum och Räppe. y-axel: RLA-tal, x-axel: kornlängd, linjär trendlinje.
32
7 Diskussion
Räppes granit hade ett högre LA-tal och en högre sprickfrekvens än Forserum.
Hos Räppes granit är sambandet mellan LA-tal och mikrosprickor genomgående starkt. Hos
Forserums diabas finns enbart ett tydligt samband när de genomgående sprickorna betraktas.
Spricktyperna har förenklats vilket medför att de skiljer sig från benämningarna
transgranulära, intragranulära och korngränssprickor. Det verkar från resultatet som att stora
sprickor påverkar fragmenteringsegenskaper hos ballast. Möjligtvis liknar stora sprickor
transgranulära sprickor i större grad än de andra spricktyperna.
Anledningen till att små och intermediära sprickor hade ett svagare samband hos Forserums
diabas beror möjligtvis på att de till mindre grad var transgranulära sprickor.
Det kan finnas flera anledningar till varför Räppe hade en mycket högre förklaringsgrad än
Forserum. Det kan vara så att det ligger ett fel i planslipsmetoden och sprickorna är lättare att
urskilja i Räppes ljusare granit och ger därför ett bättre samband. Ett annat problem med
planslipen är att sprickorna kan löpa i riktningar som inte syns. Möjligtvis går detta på ett ut
från de olika planslipen.
I räkningen av sprickor så var kvantifieringen av små och intermediära sprickor svår, jämfört
med de genomgående. Hade räkningen av små och intermediära sprickorna kunnat göras på
ett bättre sätt så hade möjligtvis utfallet varit en högre förklaringsgrad hos Forserum. Att
urskilja varje enskild liten spricka i ett gytter av små sprickor var problematiskt. Det kan även
vara så att det fluorescerande epoxit inte trängde in i överallt och på så vis inte
åskådliggjordes alla sprickor.
Vid jämförelse med RLA-tal och mikrosprickor så borde RLA-talet bli lägre vid en hög
sprickfrekvens. Det betyder att när det är fler sprickor så skulle mindre del av materialet vara
större än 10 mm efter provkörning. Räppe verkar bekräfta detta med relativt höga
förklaringsgrader rakt igenom. Forserum däremot fick låga förklaringsgrader förutom för
intermediära sprickor som hade en hög förklaringsgrad. Det bör vara en slump dock eftersom
sambandet gick åt motsatt håll. Det vill säga att ju fler sprickor desto större andel är större än
10 mm.
Vid jämförelse med LA-tal och kornform hade Forserum bra förklaringsgrader och Räppe
hade ganska dåliga, både gällande flisighetsindex och kornlängd. Det verkar vara så att hos
den sprödare graniten spelar sprickorna en större roll än kornformen. Hos den starkare
33
diabasen där sprickorna inte är lika frekventa däremot verkar kornformen tillsammans med de
genomgående sprickorna spela de största rollerna.
Vid jämförelse med RLA-tal och kornform blev det ett intressant resultat. Forserum hade
väldigt låga förklaringsgrader medan Räppe hade 0,745 och 0,808. Det är inte jättebra
samband men ändå inte helt orelevant. Det resultatet stärks av Ericsens teori att kornformen
spelar roll men det registreras inte av vanligt LA-tal.
Önskvärt hade varit om det kunnat fastställas att allt det provtagna materialet kom från samma
sprängsalva. Detta gick inte att göra vid tidpunkten för provning. Materialet för sprickanalys
kommer därför att representera upplagen utan säker koppling till att samma sprängning
föregåtts.
Av erfarenhet kan det noteras att LA resultaten hos sorteringar som har krossats minst gånger
har högst LA-tal. Ju mer krossat ett material är desto lägre LA-tal, i stort. Detta bör bero på att
svaghetszoner är de första att ge vika vid krossning vilket ger mindre korn med högre
motstånd mot fragmentering. I materialet i denna rapport finns där två avvikelser från detta.
Första avvikelsen var att Forserums okubiserade fick i princip samma LA-tal som 0/16 och
0/32. Detta kan förklaras med att det okubiserade hade nästan lika hög frekvens av
genomgående sprickor och liknade kornformsvärden som 0/16 och 0/32. Det kubiserade
materialet hade tydligt lägre värden och där av lägre LA-tal. Eftersom det inte kunnat säkras
att sorteringarna har producerats från samma salva så kan det vara så att det okubiserade
tillverkats vid ett annat tillfälle och kommer från en annan salva. Det 0/16 och 0/32 som
testades med ett LA-tal på 13,9 borde ha fått ett lägre LA-tal om det krossats en gång till.
Andra avvikelsen var att Räppes okubiserade material fick ett lägre LA-tal än det kubiserade
materialet. Även detta kan förklaras med sprickfrekvensen. Det kubiserade materialet hade
högre antal av alla typer av sprickor per sten än det okubiserade.
En avvikelse i densitet fanns hos Räppes 0/32 som hade en densitet på ca 1,9 kg/dm^3 jämfört
med de andra bergarterna 2,7 kg/dm^3. Berg i Sverige har en densiteter runt 2,5 - 3,5
kg/dm^3. Det betyder att ett fel har begåtts vid korndensitetsbestämningen.
34
8 Slutsatser
Följande slutsatser har dragits:

Vilken parameter som påverkar LA-talet mest är svårt att bestämma beroende på att
provmaterialet var alltför litet och att det bara har tagits prov från två täkter.

Forserums LA-tal verkar bero på kornformen och de genomgående sprickorna.

Räppes LA-tal verkar bero på sprickfrekvensen, både totalt och de enskilda.
Kornformen verkar inte spela någon roll.

Forserums RLA-tal går det inte dra några slutsatser kring.

Räppes RLA-tal verkar ha ett samband mellan både sprickfrekvensen och kornformen.
Det skulle betyda att kornformen spelar en roll för fragmenteringen även hos Räppes
granit men det kan möjligtvis inte uppfattas av enbart ett LA-tal.
9 Rekommendationer
Rekommendationer för kommande studier är följande:

Göra en större studie där fler material kan tas med i ett bredare spektra. Det vill säga
ha fler olika bergmaterial med varierade LA-tal. Det skulle ge tydligare resultat.

Säkerställa att materialen har tillverkats vid samma tillfälle. Det vill säga kommer från
samma salva och krossats på samma sätt.

Ha en säkrare sprickräkningsmetod för små och intermediära sprickor.

Titta närmare på Ericsens triplot om RLA används för ytterligare tolkningar.
35
10 Källor
5E Växjö SO Begrgrundskartan, Af 200, hämtat från
<http://resource.sgu.se/produkter/af/af200-karta.pdf> 2015-08-10
Ericsen E. (2014). Plotting aggregate degradation results from the Los Angeles test on a
triangular diagram: proposal of a new quality ranking for aggregates
Giménez L. (2015). CBI Betonginstitutet, muntlig referens 2015-10-22
Hellman F, Åkesson U, Eliasson T. (2011). Kvantitativ petrografisk analys av bergmaterial:
en metodbeskrivning. VTI rapport 714
Holmström B. (2015). Fluorescens. Nationalencyklopedin. hämtat från
<http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/fluorescens> 2015-12-03
Liu H, Kou S, Lindqvist P-A, Lindqvist J A, Åkesson U, (2005). Microscope Rock Texture
Characterization and Simulation of Rock Aggregate Properties. SGU project 60-1362/2004
SS-EN 12620+A1:2008. Ballast för betong. Stockholm: SIS
SS-EN 13043:2003. Ballast för asfaltmassor och tankbeläggningar för vägar, flygfält och
andra trafikerade ytor. Stockholm: SIS
SS-EN 13450:2003. Makadamballast för järnväg.Stockholm: SIS
SS-EN 13242+A1:2007. Ballast för obundna och hydrauliskt bundna material till väg- och
anläggningsbyggande. Stockholm: SIS
SS-EN 1097-2:2010. Ballast - Mekaniska och fysikaliska egenskaper - Del 2: Metoder för
bestämning av motstånd mot fragmentering. Stockholm: SIS
SS-EN 933-3: 2004. Ballast-Geometriska egenskaper-Del 3: Bestämning av kornformflisighetsindex. Stockholm: SIS
Stenlid L. (1996). Klassificering av bergarier med Los Angelestrumma. Slutrapport SBUF
projekt 2135, SkanskaMellansverige AB, Våglaboratoriet Bålsta
Stenlid L. Skanska, muntlig referens 2015-10-27
36
Åkesson U. (2009). Karakterisering av mikrosprickor orsakade av fragmenteringsprocesser.
Rapport nr 1.1.4, MinBas II. hämtat från <http://www.minfo.se/minbas/114.pdf> 2015-10-27
WikN-G. (2006). Beskrivning till regional berggrundskarta över Jönköpings län. Volym 61 av
SGU serie K
37
11 Bilagor
38
39
40
41
42
43
44
45
46
47
48
49
50
51
52
53
54
55
56
57
58
sten nr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
32
33
34
35
36
37
38
39
40
41
42
43
44
45
46
47
48
49
50
51
52
53
54
55
56
57
58
59
60
Forserum 0/16
sprickor,antal
liten
intermediär genomgående total
2
1
1
1
1
1
2
1
1
1
1
2
1
2
1
1
1
2
1
1
1
1
2
1
3
1
4
2
1
4
1
1
2
1
1
1
sten nr
0
61
2
62
1
63
0
64
1
65
1
66
0
67
0
68
0
69
0
70
0
71
0
72
0
73
0
74
0
75
0
76
0
77
2
78
1
79
1
80
3
81
0
82
1
83
0
84
2
85
1
86
2
87
0
88
1
89
2
90
2
91
3
92
1
93
0
94
0
95
0
96
2
97
0
98
0
99
0
100
0
101
1
102
4
103
0
104
0
105
0
106
4
107
2
108
1
109
5
110
0
111
1
112
0
113
0
114
2
115
0
116
1
117
0 total
0 antal/sten
2 fördelning
liten
intermediär genomgående total
1
1
1
1
6
1
1
2
5
1
1
4
2
1
1
3
1
1
1
1
1
1
2
2
1
1
1
2
2
1
3
2
82
0,701
0,766
11
0,094
0,103
14
0,120
0,131
1
1
0
0
0
1
0
1
8
0
0
3
6
0
0
5
3
0
0
0
0
0
3
0
0
0
1
2
0
1
0
0
1
0
1
0
0
4
0
1
0
0
1
1
2
0
0
2
0
1
0
0
0
0
0
3
2
107
0,915
1
59
sten nr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
32
33
34
35
36
37
38
39
40
41
42
43
44
45
46
47
48
49
50
51
52
53
54
55
56
sten nr
Forserum 0/32
sprickor,antal
liten
intermediär genomgående
2
2
1
2
4
1
2
1
1
1
2
2
1
1
1
1
1
1
1
1
1
2
2
1
1
1
1
1
1
1
1
2
1
Forserum
sprickor,antal
liten
total
0
0
4
0
0
0
1
0
0
2
5
0
2
0
1
0
1
0
1
0
2
2
1
0
1
1
1
0
0
1
2
1
0
0
1
2
3
0
0
1
0
2
0
0
1
0
0
0
1
0
1
1
2
0
1
0
sten nr
57
58
59
60
61
62
63
64
65
66
67
68
69
70
71
72
73
74
75
76
77
78
79
80
81
82
83
84
85
86
87
88
89
90
91
92
93
94
95
96
97
98
99
100
101
102
103
104
105
106
total
antal/sten
fördelning
kubiserad
intermediär genomgående
total
sten nr
50
liten
intermediär genomgående
1
1
1
1
1
2
1
1
1
1
1
1
2
1
1
2
2
2
1
2
1
2
1
50
0,472
0,658
1
15
0,142
0,197
sprickor,antal
liten
intermediär
11
0,104
0,145
total
0
1
1
1
2
0
0
0
2
1
0
0
1
1
1
0
1
0
1
0
0
0
0
0
0
0
3
0
0
1
0
2
0
2
0
0
0
2
0
0
0
1
2
0
0
1
2
0
1
1
76
0,717
1,000
genomgående total
60
0
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
32
33
34
35
36
37
38
39
40
41
42
43
44
45
46
47
48
49
sten nr
1
1
1
1
1
1
1
1
2
1
2
2
2
1
1
1
1
1
1
1
1
1
2
1
Forserum
okubiserad
sprickor,antal
liten
intermediär
2
1
genomgående total
0
0
0
0
0
2
0
0
1
0
0
0
1
1
1
1
0
2
0
0
1
0
0
0
2
2
2
1
1
1
1
1
1
1
0
0
1
0
0
1
0
0
0
0
0
2
2
0
0
51
52
53
54
55
56
57
58
59
60
61
62
63
64
65
66
67
68
69
70
71
72
73
74
75
76
77
78
79
80
81
82
83
84
85
86
87
88
89
90
91
92
93
94
95
total
antal/sten
fördelning
sten nr
2 50
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
2
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
40
0,421
0,741
liten
10
0,105
0,185
4
0,0421
0,074
0
1
0
1
0
0
0
1
0
1
1
0
1
2
0
0
1
1
1
0
1
2
0
0
1
1
0
1
1
0
1
0
0
0
0
0
1
0
1
1
1
1
1
0
0
54
0,5684
1
intermediär genomgående total
0
61
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
32
33
34
35
36
37
38
39
40
41
42
43
44
45
46
47
48
49
sten nr
1
2
3
4
2
1
1
1
3
1
2
2
2
1
2
1
3
2
1
1
1
1
1
1
2
2
1
1
1
1
1
2
1
2
3
1
Räppe 0/16
sprickor,antal
liten
2
2
3
intermediär genomgående
0
2
1
0
1
1
0
0
0
0
0
0
3
1
2
0
3
3
0
1
2
1
4
3
0
0
0
0
0
2
2
2
1
1
0
0
1
1
0
3
0
0
1
2
0
3
1
0
51
52
53
54
55
56
57
58
59
60
61
62
63
64
65
66
67
68
69
70
71
72
73
74
75
76
77
78
79
80
81
82
83
84
85
86
87
88
89
90
91
92
93
94
total
antal/sten
fördelning
total
2
2
1
1
1
1
2
1
4
55
56
57
58
2
1
1
1
1
2
2
2
3
1
1
1
1
2
2
1
64
0,681
0,696
liten
2
0
2
3
1
1
1
18
0,191
0,196
10
0,106
0,109
intermediär
2
6
3
genomgående
3
3
3
0
2
0
0
1
0
1
0
0
0
1
1
4
2
5
1
0
1
2
2
2
0
4
0
1
0
1
0
0
0
0
0
0
3
0
0
0
2
1
0
2
0
0
92
0,979
1
total
0
2
9
6
62
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
32
33
34
35
36
37
38
39
40
41
42
43
44
45
46
47
48
49
50
51
52
53
54
sten nr
1
2
3
4
5
6
7
2
3
2
6
0
0
0
5
5
0
2
4
2
2
1
2
2
9
1
3
1
1
4
2
4
5
3
3
8
4
0
5
6
2
2
6
0
0
3
2
7
2
2
3
0
4
2
1
2
2
3
1
3
4
3
1
2
2
2
2
1
1
1
1
1
5
1
1
1
1
3
1
2
1
1
1
1
1
2
3
4
3
1
1
7
3
2
2
2
1
1
4
3
1
2
1
3
1
2
4
2
1
2
1
3
2
1
2
3
2
2
2
1
1
1
2
2
1
2
1
Räppe 0/32
sprickor,antal
liten
intermediär genomgående total
2
1
2
2
3
2
2
2
1
2
2
1
2
1
4
5
4
59
60
61
62
63
64
65
66
67
68
69
70
71
72
73
74
75
76
77
78
79
80
81
82
83
84
85
86
87
88
89
90
91
92
93
94
95
96
97
98
99
100
101
102
103
104
total
antal/sten
fördelning
sten nr
57
58
59
60
61
62
63
2
1
1
1
1
2
3
1
1
1
3
1
1
5
1
2
2
1
5
3
1
1
2
1
1
2
127
1,221
0,527
liten
1
2
1
2
3
2
2
1
2
1
1
2
1
2
1
60
0,583
0,249
54
0,524
0,224
intermediär
1
1
1
2
3
1
2
1
1
1
1
genomgående
1
4
2
1
2
2
2
0
1
0
2
5
3
4
0
1
2
5
0
1
2
1
3
0
0
1
2
2
3
5
8
0
0
0
1
3
2
3
0
0
1
2
4
0
2
2
0
1
3
2
0
2
241
2,340
1
total
0
1
1
5
3
2
4
63
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
32
33
34
35
36
37
38
39
40
41
42
43
44
45
46
47
48
49
50
51
52
53
54
55
56
sten nr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
1
1
1
1
3
1
3
3
9
1
2
1
2
2
1
2
4
1
1
4
1
2
2
2
2
1
1
1
1
1
2
1
2
1
1
1
1
1
2
3
1
3
2
2
1
1
2
3
2
2
2
2
1
1
1
2
4
1
1
1
1
1
1
4
1
1
4
1
1
1
1
1
1
2
1
1
2
4
3
4
2
0
3
9
4
4
2
5
4
0
3
1
4
4
1
4
5
7
1
2
2
5
6
1
3
6
0
1
2
2
2
0
2
1
5
1
1
0
3
0
1
1
64
65
66
67
68
69
70
71
72
73
74
75
76
77
78
79
80
81
82
83
84
85
86
87
88
89
90
91
92
93
94
95
96
97
98
99
100
101
102
103
104
105
106
107
108
109
total
antal/sten
fördelning
Räppe
kubiserat
sprickor,antal
liten
intermediär genomgående total
2
1
2
1
2
1
1
1
2
1
1
1
2
1
2
2
2
3
2
0
0
2
0
3
6
1
sten nr
58
59
60
61
62
63
64
65
66
67
68
2
2
3
2
1
1
3
1
1
2
2
1
2
2
2
1
3
3
3
3
3
1
1
2
1
1
1
1
1
1
3
1
2
1
3
5
3
4
136
1,248
0,502
liten
3
1
1
1
1
1
2
3
3
1
2
1
1
1
2
2
1
1
2
1
1
71
0,651
0,262
1
1
64
0,587
0,236
5
5
0
3
2
1
3
3
3
3
2
1
2
2
2
0
3
2
2
2
4
2
1
4
3
1
3
4
0
3
0
2
3
1
2
4
2
3
0
0
3
7
1
3
6
1
271
2,486
1,000
intermediär genomgående total
1
3
1
2
1
2
1
1
1
1
2
1
1
3
3
0
3
0
1
3
0
0
3
64
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
32
33
34
35
36
37
38
39
40
41
42
43
44
45
46
47
48
49
50
51
52
53
54
55
56
57
sten nr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
2
1
1
1
4
2
3
1
2
2
1
7
2
2
1
1
3
1
2
2
1
2
1
2
1
1
3
1
1
1
1
2
2
2
1
1
1
2
4
1
1
1
1
3
1
1
1
2
0
0
1
2
1
1
0
4
2
3
1
0
0
4
1
2
1
2
2
0
7
5
2
1
2
3
2
1
3
4
0
2
0
1
1
2
4
0
2
4
4
0
4
0
2
0
Räppe
okubiserat
sprickor,antal
liten
intermediär genomgående total
1
1
2
4
4
3
3
1
1
1
1
2
1
0
0
2
3
4
0
0
4
3
1
0
5
1
69
70
71
72
73
74
75
76
77
78
79
80
81
82
83
84
85
86
87
88
89
90
91
92
93
94
95
96
97
98
99
100
101
102
103
104
105
106
107
108
109
110
total
antal/sten
fördelning
sten nr
57
58
59
60
61
62
63
64
65
66
67
68
69
70
1
2
1
1
2
3
3
2
2
2
1
4
2
1
2
1
2
1
1
1
6
1
2
3
3
2
3
2
4
1
1
1
1
1
1
1
2
2
1
4
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
5
128
1,164
0,587
liten
2
1
54
0,491
0,248
2
36
0,327
0,165
1
2
0
2
3
3
5
0
2
3
5
3
2
3
2
5
2
0
0
7
2
4
3
3
0
0
3
3
5
1
0
2
3
6
0
0
1
0
1
2
5
3
218
1,982
1
intermediär genomgående total
1
1
2
1
1
3
2
1
1
1
1
1
1
1
1
5
1
0
2
1
2
1
2
4
2
1
2
0
1
1
6
65
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
32
33
34
35
36
37
38
39
40
41
42
43
44
45
46
47
48
49
50
51
52
53
54
55
56
2
1
3
1
1
2
1
3
3
1
2
1
4
2
1
1
3
1
1
1
2
1
3
2
2
1
2
2
1
1
1
1
1
3
2
3
1
2
1
1
1
2
1
1
3
1
0
0
0
2
0
1
0
4
3
3
2
1
0
4
2
2
0
4
3
0
3
1
2
2
1
2
1
0
3
4
2
0
3
0
0
2
4
71
72
73
74
75
76
77
78
79
80
81
82
83
84
85
86
87
88
89
90
91
92
93
94
95
96
97
98
99
100
101
102
103
104
105
106
107
108
109
total
antal/sten
fördelning
2
1
2
2
1
2
1
1
2
3
2
2
1
1
1
2
2
2
4
4
1
1
1
1
1
2
1
1
1
1
1
2
1
2
2
1
2
1
2
1
1
2
1
2
1
2
1
3
1
123
1,128
0,618
42
0,385
0,211
1
2
34
0,312
0,171
3
1
0
1
2
4
1
6
6
2
1
1
2
3
4
1
3
2
0
2
0
0
1
1
1
1
3
2
1
3
1
3
6
3
0
3
1
3
3
199
1,826
1
66