Extrema väderhändelser och klimatförändringarnas effekter

Mistra-SWECIA Report
No 3
En kunskapsöversikt om
Extrema väderhändelser och klimatförändringarnas
effekter
Markku Rummukainen
En kunskapsöversikt om
Extrema väderhändelser och klimatförändringarnas
effekter
Markku Rummukainen
Omslagsbild: Stormen Per. Foto: Thomas Klein
Innehåll
Förord
4
Sammanfattning
1
1. Introduktion och läshänvisning
2
2. Övergripande omvärldsanalys
2
2.1. Introduktion
2
2.2 Kunskapssammanställningar
3
2.3 Trender
3
2.4 Extrema händelser i världen
5
2.5 Extrema händelser i Sverige
7
3. Resiliens, sårbarhet och anpassning
11
4. Förändrad risk, hotbild och sårbarhet
13
4.1 Extrema händelser är förväntade
13
4.2 Sårbarheten är inte konstant
13
4.3 Extrema händelser i världen och klimatförändringarna
13
4.4 Extrema händelser i Sverige och klimatförändringarna
15
4.5 Klimatförändringarna, konflikter och säkerhetsfrågor
17
4.6 Klimatförändringar i internationellt arbete för riskreduktion
18
5. Forskning nationellt i EU, USA och norden samt framstående forskningsorganisationer
19
6. Kompetensförnyelse genom kunskapsuppbyggnad
21
7. Rekommendationer
22
Noter
23
Förord
Denna kunskapsöversikt är ett bidrag till Myndigheten för samhällsskydd och beredskaps (MSB)
arbete med sitt första inriktningsdokument. Inriktningsdokumentet ska utgöra grunden för all
forskning som finansieras av myndigheten under åren 2010-2013.
MSB har finansierat kunskapsöversikten.
Kunskapsöversikten presenterar en bild av befintligt kunskapsläge om extrema väder- och
klimathändelser och hur dessa kan påverkas av antropogena klimatförändringar under 2000-talet.
Extrema väder- och klimathändelser utgör påfrestningar på samhället, vilket är relevant för Skydd
mot olyckor. I sällsynta lägen kan konsekvenserna bli så pass omfattande att det blir fråga om
Krisberedskap. MSB:s ansvarsområde om Civilt försvar torde inte för Sveriges del bli berört av väderoch klimatrelaterade händelser och naturkatastrofer. Klimatförändringarnas effekter har ändå
betydelse även för säkerhetsfrågor vilket i alla fall indirekt kan påverka Sverige. Den
internationella dimensionen är för övrigt relevant med tanke på MSB:s uppdrag om att
genomföra insatser utomlands vid extraordinära händelser.
Kunskap inom området behövs inte minst i arbetet för att minska samhällets sårbarhet, men
förstås också för att lindra konsekvenserna när skarpa lägen trots allt uppstår.
Mistra-SWECIA Report No 3 – Extrema väderhändelser och klimatförändringarnas effekter
Sammanfattning
Extrema händelser är karakteristiska inslag lokalt, regionalt och globalt och en del av vårt väder
och klimat. De värsta extrema händelserna i termer av både skador och dödsfall sker i andra delar
av världen. I Europa och Sverige handlar extrema händelser typiskt om stormar, och
översvämningar av olika slag. Extrema händelsers konsekvenser visar en ökande tendens, vilket
delvis kan bero på klimatförändringarna. Samhällsutvecklingen som påverkar sårbarhet är dock
en minst lika viktig faktor.
Klimatförändringarna projiceras leda till förändringar i frekvensen, styrkan och även den
geografiska fördelningen av extrema händelser. T.ex. bedöms skyfall och värmeböljor bli
kraftigare. Stormar behöver inte bli fler, men deras regionala frekvens kan ändras vilket ledar till
fler stormar på vissa områden och färre på andra. De kraftigaste stormarna kan bli något starkare.
Torka kan också bli mer utbredd och påverka fler än idag.
Utöver förändringar i redan förekommande extrema händelser, kan klimatförändringarna ge
upphov till mer eller mindre nya typer. Översvämningar i samband med utflöden från
smältvattensjöar vid glaciärer är ett sådant exempel.
Kunskapsutveckling pågår hela tiden, och grundforskning om både de geofysikaliska processer
som är verksamma i extrema händelser och samhällets sårbarhet och respons är avgörande för att
vi kan hantera nya frågor som efterhand dyker upp. Samtidigt är tillämpad forskning om
identifierade frågeställningar och utveckling av verktyg för skarpa problem angeläget. Utöver
forskningsråd är institut och t.ex. försäkringssektorn aktiva i kunskapsutvecklingen.
Internationellt är kopplingen mellan klimatanpassning och skydd mot naturolyckor en ny
utveckling. Det finns en rad likheter, men också skillnader mellan dessa områden. I bägge fallen
handlar det om att minska sårbarheter och öka resiliens för bland annat extrema händelser. Likaså
är aktörerna, arenorna och processerna såväl internationella som nationella ner till den lokala
skalan. Klimatanpassningen och skydd mot naturolyckor ligger också mycket nära varandra när
det gäller insatser inom bistånd och kapacitetsutveckling i utvecklingsländerna.
1
Mistra-SWECIA Report No 3 – Extrema väderhändelser och klimatförändringarnas effekter
1. Introduktion och läshänvisning
Denna kunskapsöversikt bygger på befintliga kunskapssammanställningar som handlar om
extrema väder, vatten och klimatrelaterade händelser (i fortsättningen: ”extrema händelser”).
Dessa samlar och erbjuder referenser till underbyggande litteratur. Specifikt material som är av
senare datum används och anges dock också. Diskussionen förs framför allt utifrån
naturvetenskapligt perspektiv och dess grund till extrema väder- och klimathändelser. Det läggs
särskilt vikt på hur dessa händelser kan förändras i och med den globala uppvärmningen. Frågor
kring samhällets sårbarhet är förstås relevanta för att kunna bedöma konsekvenserna av extrema
händelser. Dessa frågor behandlas dock här endast övergripande eftersom de är mer
samhällsvetenskapliga i sin karaktär.
I kunskapsöversikten diskuteras inte minst förhållandena i Sverige. En kompletterade diskussion
förs om relevanta internationella frågeställningar. Detta hänger ihop med att de till omfånget
allvarligaste väder- och klimatrelaterade naturolyckorna som regel inträffar i andra områden än
hos oss, och att Sverige engagerar sig i arbetet med naturolyckor i andra länder. Med ”klimat”
menas i detta sammanhang en utdragen händelse som varar i flera månader eller till och med år,
t.ex. torka.
Kunskapsöversikten inleds med en övergripande omvärldsanalys (kapitel 2) om tendenser i
extrema händelser både i världen och i Sverige.
Centrala koncept resiliens, sårbarhet och anpassning diskuteras kort i kapitel 3.
Eftersom det i ett stabilt klimat inte finns anledning att förvänta sig förändringar i extrema
händelser (däremot förändras sårbarheten), görs sedan i kapitel 4 en översikt om hur den
antropogena globala uppvärmningen (”klimatförändringarna”) kan påverka förekomsten
av extrema händelser. Även kunskap kring klimateffekternas koppling med konflikter
och säkerhetsfrågor diskuteras, i första hand på ett internationellt plan, vilket i sin tur har
betydelse även för Sverige.
Senare i kunskapsöversikten i kapitel 5-7 berörs pågående forskning och tänkbara
forskningsbehov för Sveriges del.
2. Övergripande omvärldsanalys
2.1. Introduktion
Extrema händelser handlar om stormar, orkaner, översvämningar, skyfall, episodiska snöfall,
köldknäppar, värmeböljor osv. Extrema händelser kan också handla om mer utdragna fenomen
som torka. Samhället är till sin natur i viss mån motståndskraftigt för extrema händelser. I första
hand handlar det om ”vanliga” händelser med förhållandevis korta återkomsttidera. Beroende på
den underliggande planeringen, kan sådan resiliens sträcka sig till betydligt mer ovanliga extremer.
Dammsäkerhet är ett sådant exempel där man i planeringen av delar av infrastrukturen utgår från
en återkomsttid på 10 000 år.
Det finns förstås en skillnad mellan händelser som är geofysikaliskt extrema och händelser som
samhället handbegripligt upplever som extrema. Stormar som slår mot obebodda områden
a
Med återkomsttid menas sannolikheten för att t.ex. ett flöde skall inträffa under ett givet år. Sannolikheten är 1 på
10 000 om att ett 10 000-års flöde inträffar ett givet år. Den sammanlagda risken är dock större för en längre period.
Över en hundraårsperiod, är risken 1% för ett flöde med en återkomsttid på 10 000 år. Återkomsttider är dessutom
ofta baserade på ett visst underlag. Paradoxalt nog kan sannolikheten snarare bedömas öka än minska för en viss typ
av extrem händelse när en sådan händelse har inträffat. Då finns den ju med i underlaget.
2
Mistra-SWECIA Report No 3 – Extrema väderhändelser och klimatförändringarnas effekter
upplevs inte på samma sätt som när konsekvenser uppstår för samhället. Ett exempel är skyfallet
som drabbade Fulufjället1, en bra bit från närmast belägna samhällen. Ibland kan marginalen dock
vara liten. Skulle skyfallet som drabbade Orust i 2002 ha uppstått över Göteborg hade
konsekvenserna drabbat betydligt fler. Hade samma sommars ihärdiga regnande på kontinenten
dragit sig längre norrut, skulle kanske Sverige ha fått uppleva sina värsta översvämningar
någonsin.
Hur som helst, även händelser som naturvetenskapligt sätt inte är så extrema eller oväntade kan i
sin tur leda till allvarliga konsekvenser om sårbarheten har av någon anledning underskattats eller
beredskapen brister.
2.2 Kunskapssammanställningar
I Sverige behandlar den nyligen genomförda Klimat- och sårbarhetsutredningen2,3 en rad aspekter
som har med extrema händelser att göra, inte minst i ett klimatförändringsperspektiv. Bland de
senare internationella genomgångarna finns inte minst FN:s klimatpanels fjärde
kunskapssammanställning från 2007 i vilken det görs utläggningar om extrema händelser idag och
hur dessa kan påverkar av klimatförändringarna4 samt hur effekterna kan bli på samhälle med
mera.5
2.3 Trender
Enligt stora återförsäkringsbolag har skadorna förknippade med extrema händelser ökat den
senaste tiden (se figur 1). Jordbävningar, tsunamis och dylika har under de senaste 50 åren utgjort
endast en fjärdedel av de så kallade ”stora naturolyckorna” medan de flesta främst handlar om
stormar och översvämningar. Det senaste året (2009) är inget undantag. Enligt Münich Re
uppkom årets största väderrelaterade ekonomiska förluster i Frankrike och Spanien i och med
stormen den 23-25 januari6. Ungefär en miljon människor blev utan ström. Den extrema händelse
som krävde flest människor var jordbävningen i Indonesien månadsskiftet september/oktober.
Av de tio naturolyckor som skördade flest människoliv var åtta relaterade till kraftiga stormar
eller översvämningar7.
WMO anger att det under 2009 inträffade sammanlagt 245 naturolyckor, av vilka 224 i form av
extrema händelser8. 58 miljoner människor påverkades. Konsekvenserna av torka uppskattas
dock vara underskattade. Under det senaste decenniet anges cirka 90% av naturolyckorna vara
klimatrelaterade (dvs. extrema händelser) och dessa vara i genomsnitt drygt 300 per år9.
Eventuella trender i extrema händelser kan inte rakt av bedömas med hjälp av
försäkringsstatistiken. Även om den generella ökningstendensen av förekomsten av extrema
händelser (figur 2) och av deras skador är densamma, ter sig sambanden mer komplexa.
Ekonomiska effekter, men också dödsfall i samband med extrema händelser är förstås beroende
på var i världen extrema händelsen slår till och hur allvarlig den är. Frågor om varningssystem,
beredskap, värdet av befintlig infrastruktur och dylikt spelar in.
De extrema händelserna är av sin natur förhållandevis sällsynta. Medan olika regioner i världen
har karakteristiska extremer, förekommer särskilt de allvarligaste händelserna mer eller mindre
sporadiskt. Därmed behövs antingen en betydande förändring i extrema händelser som uppstår
under en kort tid, eller en mer långsiktig förändring som har kunnat övervakas med regelbundna
observationer.
Det är troligt att i alla fall en del av de konstaterade ökningarna av skador i samband med de
väderrelaterade naturkatastroferna handlar om samhällets förändrade sårbarhet. Samtidigt finns
det anledning att utgå från att förändringar i samband med den pågående globala uppvärmningen
håller på att ske för vissa typer av extrema händelser. Detta diskuteras vidare i kapitel 4.
3
Mistra-SWECIA Report No 3 – Extrema väderhändelser och klimatförändringarnas effekter
Figur 1.
Ekonomiska förluster i samband med ”stora väderrelaterade naturolyckor” i
världen under 1950-200810. Swiss Re presenterar likartad statistik11.
Figur 2.
Årligt antal ”stora väderrelaterade naturolyckor” i världen under 1950-200810.
4
Mistra-SWECIA Report No 3 – Extrema väderhändelser och klimatförändringarnas effekter
2.4 Extrema händelser i världen
Att extrema händelser uppstår är inte märkvärdigt i sig. Även när förhållandena i genomsnitt är
stabila, sker det vädervariationer i tid och rum. Vädrets statistik – klimatet – handlar lika mycket
om typiska variationer inklusive extrema händelser som medelvärden. Koncept som handlar om
sannolikhet är centrala i och med att ju längre från medelvärdet än viss händelse är, desto mindre
är dess sannolikhet att uppstå. Ens en liten sannolikhet innebär ändå inte att händelsen inte skulle
kunna uppstå. Ett slående exempel är den stora värmeböljan på kontinenten sommaren 2002
(figur 3).
Figur 3.b
Värmeböljan 2003 påverkade de flesta delarna av Väst, Central och Sydeuropa. I till
exempel Schweiz upplevdes temperaturförhållanden som unika i alla fall sedan 1864
(tidigare data är för sporadiska för samma analys). De blåa vertikala linjerna anger
individuella års månads (juni, juli, augusti, respektive) och sommartemperatur (juniaugusti) från 1864 till 2003. En normalfördelning till dessa data visas också, samt
värden för 2003. Sifforna till vänster i varje panel karakteriserar hur ovanligt 2003
var (värdet normaliserat av standardavvikelsen för 1864-2000)12.
Figur reproducerad/anpassad med tillstånd från Macmillan Publishers Ltd: Nature. Schär et al. 2004. The role of
increasing temperature variability in European summer heatwaves. Nature 427, 332-336. Copyright 2004.
b
5
Mistra-SWECIA Report No 3 – Extrema väderhändelser och klimatförändringarnas effekter
Månadsmedeltemperaturen låg drygt fem standardavvikelser från motsvarande medelvärde under
juni månad samt för sommaren i sin helhet. Under sommaren uppgick värmen tillfälligt till
betydligt högre absoluta värden, vilket ledde till 10 000-tals dödsfall men också störningar i
samhällsfunktioner (kärnkraftverk, eldistribution). Skillnaden mellan 2003 och de föregående
cirka 150 års data var så stor att det inte går att räkna ut någon bra återkomsttid.
Uppskattningarna som har gjorts talar för en återkomsttid på 10 000 år eller längre om man tar
hänsyn till den pågående uppvärmningen12.
Som kort berörts tidigare, vore frågan om huruvida en enstaka värmebölja skulle vara orsakad av
de pågående globala klimatförändringarna felställd. En enstaka händelse kan höra hemma bland
tillfälligheterna. Det har hävdats att den observerade uppvärmningen förändrat statistiken så pass
att sannolikheten för en sådan värmebölja som inträffade sommaren 2003 idag är väsentligt högre
än utan den globala uppvärmningen13.
Värmeböljan 2003 var en extrem händelse. Andra sådana som drabbat Europa under det senaste
decenniet handlar om de stora översvämningarna på kontinenten sommaren 2002, en rad starka
stormar och, förstås den långa raden andra händelser som lämnat avtryck på sina håll. I andra
delar av världen är listan också lång och inkluderar orkaner, skyfall, översvämningar, torka,
tornados och så vidare.
FN:s klimatpanel (IPCC) har sammanfattat kunskapsläget kring trender i extrema händelser i sin
rapport från år 2007 (tabell 1).
Tabell 1.
Nya trender, bedömning av människans inverkan på trenden och” prognoser” över
extrema väderhändelser för vilka man observerat en trend sedan slutet av 1900talet14. Se NV:s rapport för förklaringen av fotnötterna.
6
Mistra-SWECIA Report No 3 – Extrema väderhändelser och klimatförändringarnas effekter
Fler varma dygn och färre kyliga nätter är den mest uppenbara trenden (”mycket sannolikt”
betyder en sannolikhet som överstiger 90%). Därnäst kommer mer värmeperioder och
värmeböljor över land, allmänt mer skyfall, mer utbredd torka, mer intensiv cyklonaktivitet i
tropiska områden och oftare extremt höga vattenstånd längs kuster (”sannolikt” betyder en
sannolikhet som överstiger 66%). Generellt uppskattas det att dessa upplevda trender beror på
den globala uppvärmningen till över 50% (”mer sannolikt än inte”) samt att utvecklingen
förstärks under 2000-talet.
Analyserna är förstås inte utan osäkerhet. Extrema händelsers relativa sällsynthet utgör en
väsentlig komplikation för att kunna fastställa eventuella trender. I många fall saknas långa
mätserier. I klimatförändringssammanhang bör man också erinra sig att den mänskliga
klimatpåverkan på riktigt börjat synas först under de senaste cirka 50 åren. För att bedöma vilken
mån det påverkar extrema händelser, är dataunderlaget alltför begränsat.
Detta kan exemplifieras med en kort genomgång av kunskapsläget om orkaner, det vill säga de
kraftiga tropiska cykloner som kallas hurrikaner när de uppstår på Atlanten och tyfoner i
Stillahavsområdet samt Indiska Oceanen. En grundförutsättning för dessa stormar är varmt
havsvatten. Atmosfärens vindförhållanden är likaså väsentliga. I ljuset av befintliga långa
mätserier, finns det en naturlig variation i dessa stormar.
I en nyligen gjord kunskapssammanställning15 noterades att klimatförändringarna kan påverka
styrkan hos och den geografiska fördelningen av tropiska cykloner. Ett ökande antal kraftiga
tropiska cykloner har noterats i den tropiska och subtropiska delen av Atlantområdet sedan 1970talet. I andra delar av tropikerna har någon klar trend inte konstaterats och detsamma gäller
överlag för det tropiska området i sin helhet.
2.5 Extrema händelser i Sverige
I Sverige handlar extrema händelser som påverkar samhällets funktioner och aktörer typiskt om
stormar och översvämningar. Ibland kan även allvarliga köldperioder leda till åtgärdsbehov på
energisektorn. På lokal skala handlar betydelsefulla extremer även om skyfall vilka i princip kan
uppstå var som helst i landet. Landets olika delar är utsatta på olika sätt. Speciellt i Västsverige är
markförhållandena besvärliga och risken för ras och skred är där högre än i de flesta andra
delarna av landet. Det finns en särskild problematik i områdena uppströms, kring och nedströms
de stora sjöarna Vänern och Hjälmaren/Mälaren. Det finns även flera lokaliteter längs älvar och
åar med risk för översvämningar. När det gäller stormar (djupa lågtryck), ligger landets södra och
i viss mån mellersta delar under de så kallade stormbanorna längs vilka stormarna oftast drar
österut. Längs östkusten är ibland förhållandena gynnsamma för häftiga snöfall vintertid.
Översvämningar
I Sverige sker översvämningar främst vid ovanligt stor vattentillförsel till sjöar och vattendrag
från långvariga kraftiga regn eller snösmältning16. Mindre översvämningar har brukat återkomma
regelbundet i norra Sverige i samband med snösmältningen. Översvämningar i norr kan också
orsakas av isdämning i älvar.
Översvämningar i samband med stora regnmängder förekommer i norr främst under sommaren
eller hösten, medan de i södra Sverige kan ske under hela året.
Försenas vårens ankomst, kan översvämningarna i samband med snösmältningen bli större än
vanligt. Dels kan snötäcket då ha hunnit bli tjockare, dels kan snösmältningen ske snabbare när
värmen till sist kommer. Utöver rena regn och snötäcke är också markfuktigheten avgörande för
förekomsten av översvämningar. Vid vattenmättad mark rinner regnvatten eller smältvatten
effektivt in i vattendragen. Det är ändå i grund och botten fråga om mer eller mindre långvarig
nederbörd som bäddar för allvarliga översvämningar. Ett bra exempel är de höga flöden som
inträffade under våren 1995 i landets norra delar. Vintern hade varit snörik och det kyliga vädret
7
Mistra-SWECIA Report No 3 – Extrema väderhändelser och klimatförändringarnas effekter
varade till mitten av maj. Snösmältningen kom igång samtidigt i skog och fjäll och dess effekt
förstärktes av mycket nederbörd från mitten av maj till början av juni.
Ett särskilt kapitel är lokala översvämningar i samband med skyfall. Problemen brukar bli som
störst i urbana miljöer där vattnet som inte hinner rinna undan letar sig till källare och låglänta
delar i stadslandskapet.
Särskilt svåra kan översvämningarna bli om ihärdigt regnande sker samtidigt som tidigare
magasinerad snö börjar smälta av. Det skedde till exempel i Sydsverige vintern 2002 med
efterföljande problem inte minst vid Finjasjön i Hässleholm och Kristianstad. Huvudorsaken var
dock nederbörden som föll i flera veckor (figur 4). Händelsen har uppskattats motsvara en
återkomsttid på 50 år. Således var det inte fråga om extremt höga flöden. I Kristianstad sattes
snabba åtgärder in om att förstärka Hammarsjövallen.
Figur 4.
Ackumulerad nederbörd i mm den 16 januari - 15 februari 2002 (www.smhi.se ).
Andra märkbara översvämningar under det senaste årtiondet inträffade i
•
Värmland och Dalarna i november 2000 (Glafsfjorden/Arvika m.m.) när regnet öste ner mer
eller mindre varje dag mellan slutet av oktober och under november månad. Även Vänern,
Mälaren och till exempel Nyköpingsån drabbades;
•
i sydöstra Norrland i augusti och september 2001 med översvämningar kring Sundsvall.
Denna gång var det fråga om två nederbördshändelser (27-28 augusti och 9-10 september).
Den första kan sägas ha förvärrat konsekvenserna av den andra händelsen, eftersom den
lämnade marken vattenmättad. Översvämningarna hotade i sin tur ett antal dammar att brista.
Högsjödammen också brast vilket ledde till att speciellt mindre vägar översvämmades.
Eventuella trender i vattenföringen har studerats både nationellt och i nordiska projekt17. I den
senaste genomgången av avrinningens förändring i Sverige18 beskrivs långtidsvariationen i
nederbörd, temperatur, vattentillgång och höga flöden i Sverige, med särskilt tonvikt på
frågeställningar av betydelse för vattenkraftindustrin. Rapporten innehåller vissa jämförelser
mellan dagens utveckling och de som indikeras av klimatberäkningar för framtiden.
Huruvida förhållandena under de senaste årtiondena utmärker sig beror i vissa fall på vilka
historiska perioder som jämförs. Ändå finns det en tendens till tidigare vårflod i Norge, Sverige
och Finland i data sedan 1920, dock har toppflödena på våren inte förändrats nämnvärt.
Avrinningen under vinter och vår har i genomsnitt dominerats av större mängder i vissa
8
Mistra-SWECIA Report No 3 – Extrema väderhändelser och klimatförändringarnas effekter
vattendrag, vilket torde bero mer på högre temperatur än förändrad nederbörd. Eventuella
bestående förändringar i vattendragen på årsbasis är mindre uppenbara, vilket gäller även för
avrinningen på sommaren och på hösten.
De mest katastrofala översvämningarna torde ändå vara kopplade till dammhaverier. I Sverige är
sådana ovanliga och hittills har stora katastrofer undvikits. Det största dammbrottet skedde 1985
vid Noppikoski i Dalarna. Ett annat exempel var haveriet av gruvdammen Aitik utanför Gällivare
2000, vilket hade kunnat leda till än värre konsekvenser. Länsstyrelsen i Norrbottens län
konstaterade i sin bedömning19 att
”Sent på kvällen den 8 september 2000 havererade dammen mellan sandmagasinet och
klarningsmagasinet och cirka 1,6 Mm3 (miljoner kubikmeter) vatten med något förhöjd kopparhalt
rann ut i vattendragen Leipojoki och Vassara älv via klarningsmagasinet. På grund av
dammhaveriet steg vattennivån i klarningsmagasinet med cirka 1,2 m på några timmar och det
förelåg risk för haveri även av den damm som begränsar klarningsmagasinet. Om denna damm
hade havererat kunde uppemot 15 Mm3 vatten ha runnit ut från magasinet med risk för
omfattande konsekvenser för människors liv och egendom.”
Det är uppenbart att översvämningsproblematiken är komplex. Där vatten finns, kan
översvämningar uppstå. Det behövs inte alltför extrema förhållanden innan ett svårt läge uppstår,
även om det förstås beror på planering och underhåll av bebyggelse och annan fysisk
infrastruktur. Risken för konsekvenser är ändå mer koncentrerad där bebyggelse finns nedströms.
Stormar
Stormar förekommer i Sverige främst på hösten och på vintern. Oftast drabbas landets södra och
ibland mellersta delar av de kraftiga lågtryck som stormarna handlar om. Dessa bildas ute på
Atlanten och drar sig österut längs de så kallade stormbanorna. Det är alltså inte en tillfällighet att
Skandinaviens södra delar är en utsatt region. Kraftiga stormar slår även till mot kontinenten.
Det är sällan som våra stormar blir alltför kraftiga. Under de senaste hundra åren handlar det om
sex tillfällen, 1954, 1967, 1969, 1999, 2005 och 2007 (dessförinnan hände det 1902). Det går inte
att dra några slutsatser om eventuella förändringar i dessa stormars frekvens eller styrka. Dock
var vindfällningarna markant stora vid januaristormen 2005 (Gudrun). Utöver att det stormade,
var marken blöt och utan tjäle, vilket bidrog till skadornas omfattning. Troligen handlade det
också förändrade skogsbestånd och skogsbruk under de föregående decennierna. I stormens spår
spärrades vägar och järnvägar av och el och telefon slogs ut för många. Nio människor dog under
stormen.
Inte heller avslöjar forskningen om vårt regionala stormklimat några tydliga tecken av bestående
förändringar i Östersjöområdet20,21. Däremot har det konstaterats viss variabilitet som kan handla
om perioder med förhöjd och förminskad stormaktivitet22. Stormklimatet bör alltså tas som
stabilt eller så är eventuella förändringar så pass marginella att deras genomslag inte än går att
konstatera vetenskapligt. Frågan om hur klimatförändringarna kan spela in diskuteras senare i
kapitel 4.4. Det mer generella svenska vindklimatet visar inte heller förändringstendenser under
senare tid23,24.
Skyfall och snöfall
Vad som är extremet varierar från region till region. Det handlar ju om något som väsentligt
avviker sig från det normala. I Sverige handlar det om skyfall när det kommer 40 mm eller mer
nederbörd under ett dygn. Huruvida det leder till allvarliga konsekvenser beror på den tidigare
och nästkommande väderleken och förstås hur stora och vilka områden som berörs.
Skyfall i Sverige sker typiskt i samband med de väderfronter som skiljer varmare/mildare (fuktigt)
och kyligare/kallare (torrare) luft åt. Beroende på hur snabbt fronterna rör på sig kan
nederbörden vara en kortare eller längre tid. Det händer att en front ”parkerar” sig, vilket kan
9
Mistra-SWECIA Report No 3 – Extrema väderhändelser och klimatförändringarnas effekter
leda till flera nederbördsdagar i följd över ganska stora arealer. Nederbördsintensiteten brukar
vara som högst i samband med häftiga skurar, till exempel vid åska, men då oftast handlar det om
lokalt stora mängder.
SMHI har analyserat fall med mycket extrem nederbörd över ett större område (minst 90 mm
över arean 1000 km² under 24-timmar), se figur 5. En ökande tendens finns från och med 1970talet. Antalet fall per årtionde är störst för perioden sedan 2000.
Figur 5.
Antalet fall med extrem nederbörd (se text) i Sverige tioårsperiod sedan 1930 i
Sverige. Det senaste decenniet återstår att kompletteras med fall under 2009.25
Episodiska snöfall kan också utgöra extrema händelser26. Ett praktexempel är när man den 4-6
december 1998 i Gävle fick tampas med närmare 150 cm nysnö.
Isstormar
Meteorologiskt är en isstorm ett tillfälle med hårda vindar och underkylt regn så att regnet fryser
till is så fort det träffar marken eller ett föremål. Det kan leda till att stora mängder is växer till på
träd och ledningar. Ett mycket välkänt exempel finns från Kanada i början av januari 1998 när
underkylt regn föll i flera dagar. Isstormen gjorde stor skada på kraftledningarna. Som värst var
närmare 5 miljoner människor utan ström. För flera 100 000-tals varade olägenheten i flera
veckor.
Från Sverige brukar stormen som drabbade västkusten i oktober 1921 tas upp. Däremot är det
inte fastställt att det då var fråga om egentlig isstorm utan ett annat händelseförlopp i vilket det
först föll blötsnö vilket följdes av en hastig övergång till kallare väder medförde att denna snö
frös fast. En annan effekt som kan inträffa speciellt längs kuster vid kallt väder och hårda vindar
är saltbeläggningar, när upppiskad havsvatten hamnar på elektriska isolatorer och det blir
överledningar. Isstormar torde dock vara mycket sällsynta i Sverige.
Bränder
I Sverige inträffar varje år i genomsnitt 3000-4000 bränder i skog och mark27. Deras omfattning
varierar från år till år. De ekonomiska följderna kan vara stora och handla om både
räddningsinsatser och skador på skog och byggnader.
10
Mistra-SWECIA Report No 3 – Extrema väderhändelser och klimatförändringarnas effekter
3. Resiliens, sårbarhet och anpassning
I denna kunskapssammanställnings introduktion togs upp att det inte alltid finns ett samband
mellan hur extrem en händelse är rent naturvetenskapligt och vilka konsekvenser det har. Ibland
handlar detta om att händelsen sker där inga bor, till exempel en orkan som håller sig ute till havs
i stället för blåser över en bebodd kusttrakt. När en extrem händelse drabbar ett samhälle, handlar
utsattheten om dess resiliens och sårbarhet. Resiliens och sårbarhet är relaterade.
Resiliens är ett begrepp som myntats inom ekologin. Den används i viss mån numera också för
samhället. IPCC:s definition lyder:
”The ability of a social or ecological system to absorb disturbances while retaining the same basic
structure and ways of functioning, the capacity for self-organisation, and the capacity to adapt to
stress and change.”
Ett system är resilient inför sådana händelser som inte utlöser störningar.
Sårbarhet används både i klimatförändringssammanhang som i andra sammanhang. IPCC
definierar sårbarhet som:
“Vulnerability is the degree to which a system is susceptible to, and unable to cope with, adverse
effects of climate change, including climate variability and extremes. Vulnerability is a function of the
character, magnitude, and rate of climate change and variation to which a system is exposed, its
sensitivity, and its adaptive capacity.”
Ett system är sårbart inför händelser eller utvecklingar som leder till negativa konsekvenser.
Ökad resiliens innebär minskad sårbarhet och med åtgärder (jämför med ”anpassning”) kan en
sådan utveckling främjas. Samtidigt finns det rimligen fysiska eller ekonomiska begränsningar på
åtgärderna, vilket innebär utsatthet för extrema händelser. ”Beredskap” kan i sin tur ha olika
betydelserc, men det kan handla om möjligheterna att vara på plats för att lindra konsekvenserna
och således avses utsattheten som råder.
Anpassning är i sin tur ett mångsidigt begrepp. IPCC:s definition är:
Adjustment in natural or human systems in response to actual or expected climatic stimuli or their
effects, which moderates harm or exploits beneficial opportunities. Various types of adaptation can be
distinguished, including anticipatory, autonomous and planned adaptation:
•
Anticipatory adaptation – Adaptation that takes place before impacts of climate change are
observed. Also referred to as proactive adaptation.
•
Autonomous adaptation – Adaptation that does not constitute a conscious response to climatic
stimuli but is triggered by ecological changes in natural systems and by market or welfare
changes in human systems. Also referred to as spontaneous adaptation.
•
Planned adaptation – Adaptation that is the result of a deliberate policy decision, based on an
awareness that conditions have changed or are about to change and that action is required to
return to, maintain, or achieve a desired state.
Anpassning kan alltså handla om förebyggande eller reaktiva insatser och ske ”av sig självt” eller
efter en medveten handlingsplan med någon bakomliggande strategi.
De olika begreppen är relaterade. Det kan också nämnas att också termer som ”risk”28,
”sannolikhet” och ”osäkerhet” har olika betydelser mellan användare och användningar.
Terminologin är viktig eftersom det är en förutsättning för dialog. Det kan påpekas att en slående
c
Beredskapen skulle också kunna tänkas vara en del av resiliensen.
11
Mistra-SWECIA Report No 3 – Extrema väderhändelser och klimatförändringarnas effekter
skillnad mellan områdena klimatfrågan och naturolyckorna är att mitigation har olika betydelser. På
klimatområdet avser det utsläppsminskningar och vissa problem och risker undviks. I arbetet
med naturolyckor kan mitigation även innebära insatser för att lindra konsekvenserna vid
inträffade händelser29.
12
Mistra-SWECIA Report No 3 – Extrema väderhändelser och klimatförändringarnas effekter
4. Förändrad risk, hotbild och sårbarhet
”Risk” handlar om sannolikheten för negativa konsekvenser som uppstår på grund av någon
händelse. Här nedan avses förstås extrema händelser (väder, vatten, klimat) och speciellt
förändringar i dem. Konsekvenser definieras inte närmare annat än att de kan handla om dödsfall
eller personskador av olika slag, ekonomiska eller materiella förluster och/eller rubbningar i
samhällets rytm.
4.1 Extrema händelser är förväntade
Extrema händelser är en del av den förväntade variabiliteten i vädret och i en vidare mening i
klimatet. Det går att göra uppskattningar av sannolikheten för extremer av olika storlek. När
dessa baseras på tidigare statistik spelar tillfälligheterna in och slutsatserna är troligen
konservativa. I en del fall är också underlaget mer eller mindre begränsat. Ett sätt att underbygga
uppskattningarna vidare är att konstruera förlopp som kombinerar extrema förhållanden i
storleken och tajmingen av samverkande faktorer som till exempel en snörik vinter, sen vår och
ihållande regn under snösmältningen. Sådan modellering kan komplettera undersökningar av
hotbilden som görs utifrån statistik.
4.2 Sårbarheten är inte konstant
Oavsett eventuella förändringar i sannolikheten för extrema händelser, förändras risken och
därmed hotbilden genom löpande förändringar i sårbarheten. Det kan handla om fysisk
planering, förändringar i praxis och hur infrastruktur underhålls. Det går inte att helt undvika en
viss risk ens med bra planering, men det går att skapa marginaler. Huruvida man sedan ska värna
sig mot en händelse med en återkomsttid på till exempel 50 år eller 1000 år är en fråga som bör
tas i samband med vilka konsekvenser det skulle handla om.
Samhället förändras kontinuerligt, vilket påverkar dess sårbarhet. Detta är självklart. Problem
uppstår dock i synnerhet när vi inte riktigt är medvetna om – eller tar hänsyn till – förändrad
sårbarhet. Då kan tidigare kalkyler om risker bli inaktuella. Etablerade delar av infrastrukturen
som är mer eller mindre fasta över längre perioder påverkas vid utökningar, underhållsåtgärder
och i den mån extrema händelserna förändras. Några exempel av sådan ”fast” infrastruktur är
väg- och bannätets dragning, bebyggelse och städer, dammar, större broar, hamnar och
flygplatser.
4.3 Extrema händelser i världen och klimatförändringarna
Även om extrema händelser är ett förekommande inslag i vårt väder och klimat, behöver deras
karakteristika inte vara stabila. Pågående klimatförändringar handlar såväl om medelförhållandena
som variabiliteten och förekomsten av i alla fall vissa extremer. Som redan nämnts i kapitel 2.5
finns det tecken på att den globala uppvärmningen även innebär förändringar i extremer. Enligt
FN:s klimatpanels senaste sammanfattade kunskapsläge håller och förstärks dessa tendenser
globalt vid fortsatta klimatförändringar (tabell 2)d.
d Det kan nämnas att de vattenrelaterade aspekterna i FN:s klimatpanels fjärde kunskapssammanfattning från 2007
också har samlats i en s.k. IPCC teknisk rapport:
Bates, B. C., Z. W. Kundzewicz, S. Wu and J. P. Palutikof (Eds.) 2008. Climate Change and Water. Technical Paper of
the Intergovernmental Panel on Climate Change, IPCC Secretariat, Geneva, 210 pp.
IPCC:s tekniska rapporter utgår från tidigare kunskapssammanfattningar och tar oftast inte hänsyn till senare
litteratur. I detta fall utgörs underlaget därmed av den fjärde och tidigare kunskapssynteser.
13
Mistra-SWECIA Report No 3 – Extrema väderhändelser och klimatförändringarnas effekter
Tabell 2.
Exempel på möjliga förändringar i extrema händelser och deras effekter vid globala
klimatförändringar under 2000-talet30. I många fall kan åtgärder om att minska
sårbarheten motverka riskerna.
14
Mistra-SWECIA Report No 3 – Extrema väderhändelser och klimatförändringarnas effekter
Jämfört med redan rådande tendenser (se tabell 1), är den projicerade utvecklingen snarlik med
avseende på förändringarnas riktning. Effekterna handlar om olika grundläggande förutsättningar
för samhället; om vatten, livsmedel, hälsa, översvämningar, inte minst i utvecklingsländerna.
Utöver sin direkta påverkan, kan klimatförändringarnas effekter också bli
”stressmultiplikatorer”31, det vill säga förvärra effekten av andra stressfaktorer såsom
överutnyttjande av begränsade vattenresurser eller bosättande på översvämningshotade områden.
För att återknyta till diskussionen om inträffade extrema händelser, kan man erinra sig att
•
sådana värmeböljor som inträffade i Europa 2003 projiceras bli vanliga under 2000-talet
•
skyfall projiceras bli häftigare i många områden både globalt och i Europa32. De kortvarigaste
skyfallen förstärks avsevärt mer än till exempel dygnsnederbörden33
•
torka blir mer omfattande på en del håll i världen
•
projektioner av framtida ändringar i tropiska cykloner är i sin tur osäkra. Antalet tropiska
cykloner skulle kunna minska i ett framtida klimat, men de cyklonerna som bildas kan bli
intensivare. Några andra eller mindre generella slutsatser går knappast att dra
•
den generella havsytenivåhöjningen ökar sårbarheten för stormar oavsett om dessa i sin tur
påverkas. Vågorna når längre in på land samtidigt som kustnära miljöerna som på sina håll
utgör viss skydd påverkas både direkt och indirekt
Med avseende på det lokala, regionala och globala, finns det anledning att genomföra
förebyggande åtgärder i de områden där riskerna är stora. Det kan handla lika mycket om särskild
klimatanpassning som mer övergripande insatser för ökad resiliens (minskad allmän sårbarhet). I
den mån förebyggande åtgärder inte genomförs, ökar behovet av assistans vid extrema händelser
och därmed av beredskap för internationella insatser.
Inom EU pågår en viss inkorporering av klimatanpassning i det löpande arbetet. Enligt
kommissionens nyligen utgivna vitbok om anpassning ska detta ge en generell ökning av resiliens
och uppstå i olika policyområden (mainstreaming)34, vilket rimligen leder till minskad sårbarhet
inför naturolyckor. I översvämningsdirektivet35 från 2006 skrivs det att klimatförändringarna skall
tas hänsyn till som en del av arbetet.
4.4 Extrema händelser i Sverige och klimatförändringarna
I Sverige har åren efter den senaste så kallade normalperioden (1961-90) i överlag varit varma.
Det har framförallt handlat om mildare vintrar och tidigare vårar. Data för årsnederbörden visar
en viss ökning. Regionalt klimat påverkas alltid av tillfälliga variationer, men särskilt
temperaturutvecklingen ligger väl i linje med förväntningarna kring den globala uppvärmningen.
Skyfall kan ha blivit vanligare, medan stormklimatet framstår som stabilt. Dessa bägge aspekter
ligger likaså i linje med klimatförändringsprojektioner. Att skador och omfattningen av störningar
i samband med svåra stormar har ökat bland annat på grund av de mildare vintrarna hör i sin tur
delvis samman med förändringar i temperaturen.
Eftersom de globala klimatförändringarna förväntas fortsätta under 2000-talet, är mer bestående
förändringar att vänta även i Sverige36,37. Underlaget som togs fram till Klimat- och
sårbarhetsutredningen omfattande bland annat en uppsättning av nya klimatindexe,38 för analyser
av sårbarhet. Dessa finns tillgängliga på SMHI:s hemsida39,40. En del av indexen handlar om
extrema händelser, t.ex. maximal byvind, olika mått på intensiv eller ihållande nederbörd och
mått på temperaturextremer.
Klimatindex handlar om analyser av grundläggande klimatdata (t.ex. om temperatur, nederbörd) med hänsyn tagen
till behov av särskilt underlag i tillämpningar på olika sektorer och i olika verksamheter.
e
15
Mistra-SWECIA Report No 3 – Extrema väderhändelser och klimatförändringarnas effekter
Klimat- och sårbarhetsutredningen lade fram följande slutsatser om förändringar i extrema
händelser och deras konsekvenser i Sverige i samband med klimatförändringarna:
•
Översvämningsrisken i sjöar och vattendrag ökar främst i västra Götaland och västra Svealand samt i delar
av Norrland. Bebyggelse och teknisk infrastruktur, särskilt vägar, järnvägar och dagvattensystem drabbas.
Bland annat är Vänerområdet utsatt.
•
Högre flöden och ändrat tillrinningsmönster riskerar att minska dammsäkerheten, särskilt vid mindre
dammar.
•
Havsnivåhöjningen leder till en ökad översvämningsrisk vid högvatten i kustområden särskilt i Götaland,
bland annat är Göteborg och Falsterbonäset utsatt. I strandnära kustområden finns risk för omfattande
kusterosion, till exempel på Skånes sydkust.
•
Ökningen av intensiv nederbörd över större delen av landet påverkar dagvattensystemen. Källaröversvämningar
på grund av överfulla avloppssystem riskerar därmed att öka.
•
Ras- och skredrisken ökar på många håll i landet på grund av ökad nederbörd, intensivare nederbörd och
ökade flöden. Utsatt är framför allt bebyggelse och infrastruktur i västra Götaland, östra Svealand och
Norrlands kustland. En följdkonsekvens är en ökad risk för förlust av människoliv och för ekonomiska
förluster.
•
Den ökade skogstillväxten kombinerat med blötare mark och mindre tjäle leder till ökad stormfällning av
skog, vilket drabbar system med luftledningar, detta oavsett stormarnas intensitet och frekvens.
•
Framställningen av dricksvatten försvåras med mer humus i vattnet och större risk för både kemisk och
mikrobiell förorening av vattentäkter vid översvämningar.
•
Extremt höga temperaturer blir allt vanligare och leder till en ökad dödlighet för utsatta grupper som sjuka
och äldre. En ökad frekvens av översvämningar ökar risken för smittspridning, bl.a. genom överspolning av
betesmark och bräddning av avloppsvatten. Ett varmare klimat ökar också risken för spridning av både
gamla och nya sjukdomar.
•
Bortom år 2100 kommer klimatförändringen att fortsätta. Bland annat kommer havsnivån att fortsätta
stiga under många hundra år. Stora kustområden kommer på lång sikt att hotas.
Inte minst påpekades det att klimatförändringarna kommer att påverka riskerna för
översvämningar, ras och skred, dammsäkerhet och stormfällningar. Problematikens allvar varierar
mellan regionerna. Riskerna förknippande med erosion, ras, skred, ravinutveckling och
slamströmmar bedöms generellt öka i Västra Sverige, delar av Svealandet och längs Östkusten. I
Norrland ökar benägenheten för moränskred, slamströmmar och raviner i moränsläntar41. Större
extrema händelser i områdena kring och nedströms Vänern och Hjälmaren/Mälaren skulle kunna
påverka infrastrukturen, miljön och vattenförsörjningen längs Götadalsälven, i
Göteborgsområdet och i Stockholmsområdet.
Forskningsöversikter kring klimatförändringar, skred och ras42, översvämningar och
riskhantering43 och skogsbränder under ett förändrat klimat44 finns framtagna från 2008.
Mycket av förändrad sårbarhet i Sverige i samband med klimatförändringarna handlar om vatten i
vattendragen, havsytenivån längs kusterna, markvattenhalterna och grundvatten samt vatten i
urbana miljöer. Frågan om dammdimensionering45 är en angelägen fråga. Den har också förts in i
det svenska arbetet. Bland slutsatserna hittills46 är att
•
Dimensionerande tillrinningar och vattenstånd påverkas av ett förändrat klimat.
•
Förändringar i medelklimatet gör bl.a. att det dimensionerande snötäcket minskar enligt alla scenarier. Detta
verkar mot lägre dimensionerande tillrinningar och vattenstånd på de flesta platser.
16
Mistra-SWECIA Report No 3 – Extrema väderhändelser och klimatförändringarnas effekter
•
Extrem nederbörd förväntas öka på de flesta platser i Sverige enligt scenarierna, vilket verkar mot högre
dimensionerande tillrinningar och vattenstånd.
•
Beroende på hur ändringar i medelklimatet och extremer samspelar kan dimensionerande nivåer både öka och
minska beroende på plats och val av scenario.
För närvarande pågår framtagande av metoder för beräkningar av de hydrologiska
konsekvenserna av ett förändrat klimat för vattenkraftindustrin47,48.
För att möta klimatanpassningens krav som nyutgåvan av riktlinjerna för dimensionerande flöden
för dammanläggningar ställer49 har en kommitté tillsats gemensamt mellan berörda myndigheter,
vattenkraftindustrin och gruvindustrin: Kommittén för dimensionerande flöden för dammar i ett
klimatförändringsperspektiv. Den följer det pågående forskningsarbetet och engagerar sig i
utarbetning av en vägledning för hur flödesdimensioneringsberäkningar för dammar skall
utformas för att ta hänsyn till effekterna av ett förändrat klimat. Eftersom de svenska riktlinjerna
för flödesdimensionering för dammar också blivit standard vid den översiktliga
översvämningskarteringen som MSB ansvarar för så kan man förvänta sig att arbetet inom den
ovan nämnda kommittén också kommer att få stor betydelse för översvämningskarteringen och
därmed för den fysiska planeringen.
Mer extrem nederbörd torde i sin tur vara en angelägen fråga också för kommunal och
stadsplanering samt för väg- och bannätet. Den förhållandevis grova upplösningen i dagens
regionala klimatmodeller (10-50 km) är en begränsning i scenarioanalyser för extrem nederbörd.
Ny metodik för detta är under utveckling50.
4.5 Klimatförändringarna, konflikter och säkerhetsfrågor
Miljöproblem och numera också klimatförändringar kan ge upphov till migration och konflikter51.
Kopplingarna är dock ofta invecklade och det är svårt att uppskatta hur mycket det i första hand
handlar om klimatet52,53. FN: s flyktingkommissarie har en del publikationer54 som handlar om
dessa frågeställningar. I ett nyligen avslutat EU-projekt55 har man konstaterat att miljörelaterad
migration oftast handlar om flyttningar inom ett begränsat område, men att det också finns
tendenser att miljö/klimatrelaterade folkflyttningar blir långvarigare eller permanenta, till exempel
för en del mindre önationer i Stillahavsområdet56. Vidare förväntas klimatförändringarnas effekter
tillta. Enligt en studie skulle mellan 25 miljoner och en miljard människor kunna tvingas flytta
under de närmaste 40 åren på grund av naturkatastrofer med inslag av klimatförändringarna.
Mestadels uppskattas det ändå att dessa klimatflyktingar skulle hålla sig inom det egna landets
gränser57.
En nyligen gjord svensk analys58 som handlar om klimatfrågan och säkerhet påpekar att:
”Initialt sett kommer klimatförändringarnas effekter betingas av existerande ekonomiska, politiska
och sociala strukturer i olika delar av världen. Organiserat våldsanvändande är en troligare
konsekvens i regioner med svaga stater och oroliga mellanstatliga relationer. På kort- och medellång
sikt kommer dock klimatförändringarna sannolikt inte att förändra de strukturer som sätter
ramarna för internationell säkerhet.
Beroende på graden av kommande klimatförändringar kan dessa strukturer komma att förändras
på lång sikt. Dessa förändringar är sannolikt avhängiga av de andrahandseffekter som
klimatförändringarna kan få på världsekonomin.
Klimatförändringarna kommer sannolikt inte leda till en ökning av konflikter på kort- och
medellång sikt, men på lång sikt kan oförminskade klimatförändringar få allvariga konsekvenser
för internationell säkerhet.”
Även i denna rapport omnämns problematikens flera dimensioner och att klimatförändringarna,
men också olika typer av åtgärder, samverkar med andra drivkrafter i en föränderlig värld. Medan
17
Mistra-SWECIA Report No 3 – Extrema väderhändelser och klimatförändringarnas effekter
det kan finnas synergier mellan klimatpolitik och säkerhetsfrågor (på energiområdet med mera),
kan en alltför säkerhetspolitisk inramning av klimatfrågan också försvåra samarbetet
internationellt och mellan länderna.
Skarpa konflikter skulle kunna uppstå kring bland annat vattenresurser och livsmedelssäkerhet i
samband med torka, inte minst där etniska eller politiska spänningar redan finns59.
4.6 Klimatförändringar i internationellt arbete för riskreduktion
Frågan om klimatförändringarnas effekter på samhället, bland annat via extrema händelser har
föreslagits bli mer integrerad i arbetet för att hantera risker för naturolyckor generellt med mera60.
ingår numera allt oftare i det internationella arbetet om naturolyckor61. Flera plattformar finns62
och samlat grepp siktas på inom ”UN International Strategy for Disaster Reduction”
(UNISDR)63, ”Hyogo Framework for Action” (HFA)64, ”Prevention.net” portal65 och the
”ProVention Consortium”66. Meteorologiska världsorganisationen WMO har ”Disaster Risk
Reduction Programme” som ett tema. WMO spelar också en central roll i den pågående
processen om att skapa ett globalt ramverk för klimatinformation och klimattjänster67,68 för
arbeten om extrema händelser, klimatvariabilitet och klimatförändringar. Häri ingår frågor om
klimatextremer, varningssystem och skydd mot naturolyckor (s. 49-5157). I en del regioner har
sådan samverkan redan utforskats69 (samt s. 63-6457). FN-systemet samordnar för övrigt
aktiviteter kring klimatrelaterade frågor i sitt “Delivering as One” initativ70.
På biståndsområdet har Sverige nyligen myntat begreppet ”klimatsäkrat bistånd”. Sverige stod
också som värd för “Commission on Climate Change and Development71” för en genomlysning
av de sammanvävda frågorna om riskreduktion, klimatfrågan och bistånd. I sin slutrapport72
betonade kommissionen behov av ökade resurser för klimatanpassning i utvecklingsländerna och
hur finansieringen ska ske och betydelsen av regionalt och speciellt lokalt perspektiv. Beträffande
extrema händelser betonades att det inte bara handlar om de värsta katastroferna utan också de
mindre rubriksättande händelserna:
“Adaptation discussions tend to focus on big weather-related catastrophes. Yet adaptation to
smaller, unreported events is at least as important. First, the increase in smaller floods, landslides,
and so on is increasing poverty through the accumulated effects. Second, households and societies that
are more resilient to small shocks are less vulnerable to big ones.”73
Klimatförändringarna har tillkommit som ett inslag i det internationella arbetet om att
förebygga extrema händelsers konsekvenser samt för beredskap inför utlöst sårbarhet vid
händelser som inträffar. I många fall handlar detta om ett ytterligare perspektiv på
problemställningar som redan finns.
18
Mistra-SWECIA Report No 3 – Extrema väderhändelser och klimatförändringarnas effekter
5. Forskning nationellt i EU, USA och norden samt
framstående forskningsorganisationer
Det finns en hel del tidigare och pågående forskning som är relevant för problematiken kring
extrema händelser på områdena ”Skydd mot olyckor”, ”Krisberedskap” och i viss mån också
”Civilt försvar”. Eventuellt finns det brister med tillgången till resultat och deras samstämmighet.
I den mån som grundläggande antaganden skiljer sig mellan olika ansatser, försvåras
framtagandet av synteser eller annat sammanhängande underlag.
En samlad ingång till forskning om naturolyckor inom EU:s ramprogram74 dokumenterar ett 30tal forskningsprojekt som bedrivits inom FP6 och FP7. En del av dessa handlar om
översvämningar, skogsbränder, ras och skred samt stormar. Många projekt handlar om
åtgärdsstrategier och andra ord metafrågor. En del mer basal och tillämpad forskning om
relevanta geofysikaliska fenomen bedrivs inom ramprogrammens delar om klimat/global change75. I
vissa fall ligger detta undangömt och framkommer inte från projektrubriken. Ett sådant exempel
är det alldeles nyligen avslutade ENSEMBLES-projektet i vilket det i ett av de åtta
forskningsområdena ingick forskning om extrema händelser76.
Internationellt pågår förstås forskning och utveckling på området. Några exempel av
övergripande satsningar är
•
FN:s klimatpanels specialrapport om “Managing the Risks of Extreme Events and Disasters
to Advance Climate Change Adaptation”77 som skall tas fram till 2011. I fokus är extrema
händelser
o (i) vars frekvens kan påverkas av klimatförändringarna,
o (ii) för vilka sårbarheten kan öka på grund av andra drivkrafter än klimatet och
o (iii) som är nya och uppstår på grund av klimatförändringarna.
Exempel är (i) översvämningar och torka, (ii) kustnära utveckling och (iii) översvämningar på
grund av smältvattensjöar i bergsområden. ISDR medverkar.
•
FN:s klimatpanels femte kunskapssammanfattning (Assessment Report 5, AR5) som skall ges
ut 2013-2014. Som i de tidigare kunskapssammanfattningarna, berörs extrema händelser av
arbetsgrupp I:s rapport78 och klimateffekter, anpassning och sårbarhet av arbetsgrupp II79.
•
FN:s universitet (UN University) har ett institut om miljö och säkerhet80 med olika projekt
och andra aktiviteter som är relevanta i sammanhanget.
•
Några exempel av svenska forskningsutövare om sårbarhet och säkerhet med kopplingar till
extrema händelser och/eller klimatförändringarna är Stockholm Environment Institute81
(SEI), Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI)82, Utrikespolitiska institutet83 och Lunds
universitets Lund University Centre for Sustainability Studies, LUCSUS84. Listan är förstås
betydligt längre. Bland svenska myndigheter är inte minst MSB, Boverket, SMHI, SGI och
Sida avnämare men också forskningsbeställare/finansiärer eller forskningsutövare på
områden som handlar om anpassning, fysisk planering, sårbarhet och själva extrema
händelser.
Analys av extrema händelser är ett forskningsområde för inte minst naturvetenskaplig
klimatforskning85,86,87. Avancerad statistik är förstås ett av verktygen, men det är förfallande sällan
som forskningen om klimat(extremer) engagerar egentliga matematiska statistiker. I det
strategiska forskningsområdet om klimatmodeller vid Lunds universitet (MERGE88) är meningen
att detta ingår.
19
Mistra-SWECIA Report No 3 – Extrema väderhändelser och klimatförändringarnas effekter
Det pågår olika karteringar i Sverige som löpande skapar mer underlag:
•
Den översiktliga översvämningskarteringen89 som MSB utför på uppdrag av regeringen pågår.
I första hand berörs cirka 10 % av Sveriges vattendrag, vilket man har kommit långt med. I
fortsättningen ska det utredas hur karteringarna ska användas i samband med scenarier för
klimatförändringar med flera
•
MSB har regeringens uppdrag även att genomföra översiktliga kartläggningar av markens
stabilitet i bebyggda områden90
•
SGI har ett pågående särskilt regeringsuppdrag om att utreda skredförutsättningar i Göta
Älvdalen91 i vilket klimatförändringarnas effekter är en viktig aspekt
•
Lantmäteriet tar fram en ny höjddatabas, vilket ska underlätta bedömningen av risken för ras
och skred i utsatta områden.
Generellt har de svenska myndigheterna MSB, SGI, SMHI och så vidare omfattande
kunskapsbaser om väder- och vattenrelaterade frågor med anknytning till extrema händelser. En
del av dessa underlag förmedlas dessutom vid den svenska klimatanpassningsportalen92 och den
nationella plattformen för arbete med naturolyckor93. Pågående geodatasamverkan syftar till att
öka tillgängligheten till olika underlag.
Forskningsråd och branschorganisationer finansierar löpande projekt i vilka det kan ingå aspekter
som är relevanta för de frågeställningarna som denna kunskapssammanställning berör. Ett
exempel är det tidigare nämnda arbetet som handlar om hanterandet av klimatförändringarna
inom dammsäkerhet.
20
Mistra-SWECIA Report No 3 – Extrema väderhändelser och klimatförändringarnas effekter
6. Kompetensförnyelse genom kunskapsuppbyggnad
Hur behoven i dels kommunal, dels sektorsövergripande planering förändras av utsikterna om
klimatförändringarna är förhållandevis oklart. Det som framstår klart är att kommunerna och
länsstyrelserna önskar sig mer och mer anpassat underlag samt stöd från relevanta sektors- och
expertmyndigheter. Stödet ska med fördel vara konsistent och koordinerat.
Inom detta område, såsom inom andra områden, är det väsentligt att det hela tiden pågår
grundforskning. Nya frågeställningar uppenbarar sig med tiden och huruvida det finns svar på
morgondagens frågor beror på den basala kunskapsutvecklingen idag.
Det är lika viktigt att omsätta grundforskningen i användbar kunskap som handlar om
identifierade frågeställningar och i utveckling av underlag och verktyg för att ta itu med problem
som finns. Dialog mellan forskningsfinansiärer, avnämare och forskningsutövare är avgörande
för hur effektivt detta är.
Behov av mer och skarpare underlag är uppenbara, men detsamma gäller insikter och förnyelse i
planerings- och beslutsprocesser. Emellanåt är det samtidigt så att man inte riktigt vet vilket
underlag som behövs. Vidare, det har visat sig att inte ens befintligt underlag alltid används (SOU
2007:602, s. 538-539). Kunskaper finns men i vissa fall är de inte tillräckligt tillgängliga eller är för
dåligt kända.
Det händer att åtgärder börjar genomföras efter att en extrem händelse har inträffat. Sådana
åtgärder skulle ha kunnat bedömas som aktuella redan innan händelsen i fråga, om underlaget
och beslutsprocesser hade varit annorlunda.
Att arbeta med alternativa scenarier är väsentligt i sammanhanget, inklusive ”otänkbara” fall. Det
är uppenbart att vi gång på gång överraskas av konsekvenserna av extrema händelser i stället för
att vi skulle ha fullgott beredskap för att handskas med konsekvenserna. I bästa fall tas det itu
med förnyelser efter inträffade händelser, men följden kan också bli en falsk trygghet om nästa
extrema händelse förefaller osannolik (eftersom man nyss drabbats).
Möjliga förnyelser/insatsområden kan inkludera:
•
Kontinuerlig uppföljning av grundforskningen om extrema händelser inklusive inom
naturvetenskaplig, samhällsvetenskaplig klimatforskning med ökat inslag av matematisk
statistik;
•
Riktade satsningar inom tillämpad forskning, med inledande dialog med avnämare om behov,
genomförande och kommunikation;
•
Anpassat informationsmaterial och riktade utbildningsaktiviteter som siktar på förnyelse i
sättet att tänka och sättet att ta beslut och att göra;
•
Samverkan med försäkringsbolag kring förebyggande arbete och relaterad information;
•
Metodutveckling av inkorporering av klimatförändringar och deras effekter i löpande strategioch handlingsplansarbete samt i riskkarteringar;
•
Utveckling av nya, men kanske också av de befintliga, varningssystem för kritiska extrema
händelser.
21
Mistra-SWECIA Report No 3 – Extrema väderhändelser och klimatförändringarnas effekter
7. Rekommendationer
•
Identifiering av kunskapsbehov och kartläggning av befintliga kunskaper, till exempel:
o dialog mellan praktiker och andra avnämare och forskare;
o syntesansatser som fokuserar på praktiskt viktiga frågeställningar för vilka
etablerad kunskap saknas;
o regelbundna uppdateringar av tidigare gjorda kunskapssammanställningar,
sårbarhetsanalyser och så vidare;
o specifika forsknings- eller andra typer av kunskapsskapande/hämtande projekt
som ska leda till skarpt underlag för aktuella beslut och/eller verktyg som kan
omgående tas i bruk
•
Inkorporering av klimatfrågeproblematiken i förebyggande arbete inom inte minst skydd mot
naturolyckor samt biståndsinsatser som handlar om att minska sårbarheten och/eller öka
resiliens
o internationellt, nationellt och lokalt;
o med avseende på existerande infrastruktur, bebyggelse och förvaltning;
o med avseende på nya anläggningar och dylika;
o i riskkarteringar och dylika;
o i samband med generellt biståndsarbete;
o insiktsskapande informationsverksamhet
•
Metodik och anpassat underlag för och på sätt som engagerar lokala aktörer, på sätt som
anknyter sig till övergripande planering regional och nationellt;
•
Utveckling av statistisk analys av klimatdata inklusive projektioner och scenarier, till exempel
för:
o extremvärdesanalys i ett klimat i förändring;
o beräkning av sannolikheter, återkomsttider och dylika vid pågående
klimatförändringar
•
Utveckling av riktlinjer och metodik för dimensionering i all relevant planering;
•
Samverkan med försäkringsbolagen med flera kring forskningssatsningar.
22
Mistra-SWECIA Report No 3 – Extrema väderhändelser och klimatförändringarnas effekter
Noter
1 Alexandersson, H. and H. Vedin 2000. The extreme rainstorm at Mount Fulufjället, Sweden, 30/31 August 1997.
Weather 55, 271-281.
2 Statens offentliga utredningar 2006. Översvämningshot. Risker och åtgärder för Mälaren, Hjälmaren och Vänern.
Delbetänkande av Klimat- och sårbarhetsutredningen. SOU 2006:94, 330 s.
3 Statens offentliga utredningar 2007. Sverige inför klimatförändringarna – hot och möjligheter. Slutbetänkande av
Klimat- och sårbarhetsutredningen. SOU 2007:60, 721 s.
4 IPCC, 2007. Climate Change 2007: The Physical Science Basis. Contribution of Working Group I to the Fourth
Assessment Report of the Intergovernmental Panel on Climate Change [Solomon, S., D. Qin, M. Manning, Z. Chen,
M. Marquis, K. B. Averyt, M. Tignor and H. L. Miller (eds.)]. Cambridge University Press, Cambridge, United
Kingdom and New York, NY, USA, 996 pp. http://www.ipcc.ch
5 IPCC, 2007. Climate Change 2007: Impacts, Adaptation and Vulnerability. Contribution of Working Group II to the
Fourth Assessment Report of the Intergovernmental Panel on Climate Change, M. L. Parry, O. F. Canziani, J. P.
Palutikof, P. J. van der Linden and C. E. Hanson, Eds., Cambridge University Press, Cambridge, UK, 976 pp.
http://www.ipcc.ch
6 http://www.munichre.com/en/press/press_releases/2009/2009_12_29_press_release.aspx
7 Münchener Rückversicherungs-Gesellschaft, GeoRisikoForschung, NatCatSERVICE.
8 WMO 2009. 55 million people affected by extreme weather disasters in 2009. Press Release No.871.
http://www.wmo.int/pages/mediacentre/press_releases/pr_871_en.html
9 Emergency Events Database EM-DAT, http://www.emdat.be/
10 http://www.munichre.com/en/ts/geo_risks/natcatservice/default.aspx
11 Swiss Reinsurance Company 2003. Natural Catastrophes and reinsurance. Order number: 1493661_03_en. 48 pp.
http://www.swissre.com/resources/15a16b80462fc16c83aed3300190b89f-Nat_Cat_en.pdf
12 Schär et al. 2004. The role of increasing temperature variability in European summer heatwaves. Nature 427, 332336.
13 Stott, P. A., D. A. Stone and M. R. Allen 2004. Human contribution to the European heatwave of 2003. Nature
432, 610-614.
14 Naturvårdsverket 2007. FN:s klimatpanel 2007: Den naturvetenskapliga grunden. Sammanfattning för
beslutsfattare. Bidraget från arbetsgrupp I (WG I) till den fjärde utvärderingsrapporten från Intergovernmental Panel
on Climate Change. (Naturvårdsverkets svenska översättning.) Naturvårdsverket rapport nr 5677, 36 s..
15 Rummukainen, M. och E. Källén 2009. Ny klimatvetenskap 2006-2009. Kommissionen för hållbar utveckling,
Regeringskansliet, 66 s. (Also translated into English: ”New Climate Science 2006-2009, Commission on Sustainable
Development, Swedish Government Offices.)
16 SMHI 2004. Översvämningar i Sverige. Faktablad hydrologi nr 21, 4 s.
17 Hisdal, H. et al. 2007. Statistical Analysis. In Fenger, J. (ed): Impacts of Climate Change on Renewable Energy Resources:
Their rols in the Nordic Energy Resources. Nord 2007:003, 58-73.
18 Sara-Sofia Hellström, S.-S. och G. Lindström 2008. Regional analys av klimat, vattentillgång och höga flöden.
SMHI Hydrologi 110, SMHI Norrköping, 23 s. http://www.smhi.se/publikationer/regional-analys-av-klimatvattentillgang-och-hoga-floden-1.1681
19 Länsstyrelsen i Norrbottens län 2001. Dammhaveriet vid Boliden Mineral AB:s anläggning i Aitik den 8 september
2000. Bedömning av orsakerna till dammhaveriet. SLUTRAPPORT 240-10478-2000. Länsstyrelsen i Norrbottens
län Rapportserie 6/2001, 42 s.
20 Heino, R. et al. 2008. Past and current climate change. In The BACC Author Team: Assessment of Climate
Change for the Baltic Sea Basin. Regional climate studies. Springer-Verlag Hamburg, Heidelberg, 35-132.
21 Nilsson, C. 2008. Windstorms in Sweden – variations and impacts. Meddelanden från Lunds universitets goegrafiska
institution. Avhandlingar 179. 180 s.
22 Bärring L. and K. Fortuniak 2009. Multi-indices analysis of southern Scandinavian storminess 1780-2005 and links
to interdecadal variations in the NW Europe-North Sea region. Int. J. Climatology 29:3, 373-384. Doi:
10.1002/joc.1842
23 Alexandersson, H. 2006. Vindstatistik för 1961-2004. SMHI Meteorologi nr 121, 42 s.
http://www.smhi.se/publikationer/vindstatistik-1961-2004-1.1896
24 Wern, L. och L. Bärring 2009. Sveriges vindklimat 1901-2008. Analys av förändring i geostrofisk vind. SMHI
Meteorologi 138, 64. s. http://www.smhi.se/publikationer/sveriges-vindklimat-1901-2008-analys-av-trend-igeostrofisk-vind-1.7845
23
Mistra-SWECIA Report No 3 – Extrema väderhändelser och klimatförändringarnas effekter
http://www.smhi.se/kunskapsbanken/meteorologi/extrem-nederbord-1.6153
Eggertsson Karlström, C. 2000. Svåra snöoväder och några stora snödjup. SMHI faktablad 3, 1 s.
http://www.smhi.se/publikationer/svara-snoovader-och-nagra-stora-snodjup-1.1417
27 SMHI 2003. Brandrisk. SMHI Faktablad 14. 2 s. http://www.smhi.se/publikationer/brandrisk-1.1548
28 Hansson, S.-O. 1999. A philosophical perspective on risk. Ambio 28:6, 539-542.
29 T.ex. Schipper, E. L. F. 2009. Meeting at crossroads?: Exploring the linkages between climate change adaptation
and disaster risk reduction. Climare and Development 1:1, 16-30.
30 Naturvårdsverket 2007. FN:s klimatpanel 2007: Klimateffekter, anpassning och sårbarhet. Sammanfattning för
beslutsfattare. Bidraget från arbetsgrupp II (WG II) till den fjärde utvärderingsrapporten från Intergovernmental
Panel on Climate Change. (Naturvårdsverkets svenska översättning.) Naturvårdsverket rapport nr 5704, 38 s.
31 Van der Aalst, M. K. 2006. The impacts of climate change on the risk of natural disasters. Disaster 30:1, 5-18. Doi:
10.1111/j.1467-9523.2006.00303.x.
32 Christensen, J. H. and O. B. Christensen 2003. Severe summertime flooding in Europe. Nature 421, 805-806.
Doi:10.1038/421805a.
33 Lenderink, G. and E. van Meijgaard 2008. Increase in hourly precipitation extremes beyind expectations from
temperature changes. Nature Geoscience 1, 511-514.
34 CEC 2009. WHITE PAPER Adapting to climate change: Towards a European framework for action. COM(2009)
147 final. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=COM:2009:0147:FIN:EN:PDF
35 http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/site/sv/oj/2007/l_288/l_28820071106sv00270034.pdf
36 Rummukainen, M. et al. 2007. Climate Scenarios. In Fenger, J. (ed): Impacts of Climate Change on Renewable Energy
Resources: Their rols in the Nordic Energy Resources. Nord 2007:003, 36-57.
37 Lind, P. and E. Kjellström 2009. Temperature and precipitatiton changes in Sweden, a wide range of model-based
projections for the 21st Century. SMHI Reports Meteorology and Climatology 113, SMHI, SE-601 76 Norrköping,
Sweden, 50 pp.
38 Persson, G. et al., 2007. Climate indices for vulnerability assessments. SMHI Reports Meteorology and Climatology 111,
SMHI, SE-601 76 Norrköping, Sweden, 64 pp.
39 http://www.smhi.se/klimatdata/klimatscenarier/scenariokartor
40 http://www.smhi.se/klimatdata/klimatscenarier/klimatanalyser/Sveriges-lans-framtida-klimat-1.8256
41 Fallsvik, J. m.fl. 2007. Klimatförändringens inverkan i Sverige. Översiktlig bedömning av jordrörelser vid förändrat
klimat. SGI dnr 1-0611-0652.
42 Lind B. 2008. Klimatförändringar, skred och ras. En forskningsöversikt. Slutrapport. Publ. Nr MSB 0012-09. 58 s.
http://www.raddningsverket.se/upload/Förebyggande/naturolyckor/Slutrapport%20Forskningsöversikt.pdf
43 Nyberg L. 2008. Översvämningar och riskhantering – en forskningsöversikt. Publ. Nr MSB 0013-09. 30 s.
http://www.raddningsverket.se/upload/Förebyggande/naturolyckor/Översvämningar%20och%20riskhantering%2
0-%20en%20forskningsöversikt.pdf
44 Granström A. 2008. Skogsbränder under ett förändrat klimat. En forskningsöversikt. Publ. Nr MSB 0014-09. 29 s.
http://www.raddningsverket.se/upload/Förebyggande/naturolyckor/Forskningsöversikt%20Skogsbrand.pdf
45 Bergström, S. et al. 2007. Hydropower. In Fenger, J. (ed): Impacts of Climate Change on Renewable Energy Resources: Their
rols in the Nordic Energy Resources. Nord 2007:003, 74-104.
46 Andréasson, J. m.fl. 2006. Dammsäkerhet - Känslighetsanalys av Flödeskommitténs riktlinjer i ett framtida
förändrat klimat - Andra upplagan kompletterad med analyser för Umeälven Elforsks rapport 07:15
47 Andréasson, J., S. Bergström och M. Gardelin 2009. Dimensionerande flöden för dammanläggningar för ett klimat
i förändring - Scenarier i ett 50-årsperspektiv. Delrapport från SMHI till Elforsk, November 2009
48 Nordiska CES-projektet, se http://en.vedur.is/ces
49 Svensk Energi, Svenska Kraftnät och SveMin 2007. Riktlinjer för bestämning av dimensionerande flöden för
dammanläggningar – Nyutgåva 2007. 34 s.
http://www.svk.se/global/01_om_oss/pdf/07_riktlinjer_dimensionerade_floden_nyutgava_flk.pdf
50 Olsson, J. et al. 2009. Applying climate model precipitation scenarios for urban hydrological assessment: A case
study in Kalmar City, Sweden. Atmospheric Research 92, 364-375.
51 Bates, D.C. 2002. Environmental Refugees? Classifying Human Migrations Caused by Environmental Change.
Population & Environment 23:5, 465-477. Doi: 10.1023/A:1015186001919.
52 Black, R. 2001. Environmental refugees: myth or reality? Working Paper No. 34. UNHCR. 20 pp.
http://www.unhcr.org/research/RESEARCH/3ae6a0d00.pdf
53 Kolmannskog, V. 2009. Climate change, disaster, displacement and migration: initial evidence from Africa.
Working Paper No. 180. UNHCR. 18 pp. http://www.unhcr.org/4b18e3599.html
25
26
24
Mistra-SWECIA Report No 3 – Extrema väderhändelser och klimatförändringarnas effekter
http://www.unhcr.org/cgi-bin/texis/vtx/search?page=search&query=Climate+change
EACH-FOR, 2009. EACH-FOR, Environmental Change and Forced Migration Scenarios. Synthesis Report, 81
pp. http://www.each-for.eu/
56 Vanuatu, se
http://www.unep.org/Documents.Multilingual/Default.asp?DocumentID=459&ArticleID=5066&I=en
57
Laczko. F. and C. Aghazarm (eds.) 2009. Migration, Environment and Climate Change: ASSESSING THE
EVIDENCE. International Organization for Migration, Geneva, 441 pp.
http://publications.iom.int/bookstore/free/migration_and_environment.pdf
58 Haldén, P. 2007. The Geopolitics of Climate Change. Rapport FOI-R--2377—SE. FOI, Stockholm, 171 pp.
http://www.foi.se/upload/projekt/Climatools/Rapporter/FOI-R--2377--SE.pdf
59 Fasona, M. et al. 2008. Aspects of Climate Change and Resource Conflicts in the Nigerian Savannah. In: IPCC
TGICA Expert Meeting Integrating Analysis of Regional Climate Change and Response Options, Denarau Island
Nadi, Fiji, 20-22 June 2007. Meeting Report, 41-47. http://www.ipcc.ch/pdf/supporting-material/tgica_reg-meetfiji-2007.pdf
60 T.ex. Thomalla, F. et al. 2006. Reducing hazard vulnerability: towards a common approach between disaster risk
reduction and climate adaptation. Disaster 30:1, 39-48. Doi:10.1111/j.1467-9523.2006.00305.x.
61 T.ex. Sperling, F. and F. Szekely 2005. Disaster Risk Management in a Changing Climate. Informal Discussion Paper
prepared for the World Conference on Disaster Reduction on behalf of the Vulnerability and Adaptation Resource
Group (VARG). Washington, D.C. 42 pp. http://siteresources.worldbank.org/INTCC/2145741110866984338/20790846/Disaster_risk_management.pdf
62 Se t.ex. http://ec.europa.eu/environment/civil/links_en.htm
63 http://www.unisdr.org/
64 http://www.unisdr.org/wcdr/intergover/official-doc/L-docs/Hyogo-framework-for-action-english.pdf
65 http://www.preventionweb.net/
66 http://www.proventionconsortium.org/
67 http://www.wmo.int/pages/gfcs/
68 WMO 2009. Working together towards a Global Framework for Climate Services. Report of the World Climate
Conference-3. WMO-No. 1048, 84 pp.
http://www.wmo.int/pages/gfcs/documents/wcc3_summary_report_web_EN.pdf
69 Anderson, C. L. et al. 2007. Evolution of a Climate Risk Management Process in the Pacific: PEAC to PaCIS. In:
IPCC TGICA Expert Meeting Integrating Analysis of Regional Climate Change and Response Options, Denarau
Island Nadi, Fiji, 20-22 June 2007. Meeting Report, 21-25. http://www.ipcc.ch/pdf/supporting-material/tgica_regmeet-fiji-2007.pdf
70 http://www.un.org/climatechange/pdfs/Acting%20on%20Climate%20Change.pdf
71 http://www.ccdcommission.org/home.html
72 Commission on Climate Change and Development 2009. Closing the Gaps:Disaster risk reduction and adaptation
to climate change in developing countries. Report of the Commission on Climate Change and Development, 107 pp.
http://www.ccdcommission.org/Filer/report/CCD_REPORT.pdf
73 Commission on Climate Change and Development, 2009. Closing the Gaps:Disaster risk reduction and adaptation
to climate change in developing countries. Report of the Commission on Climate Change and Development,
Executive Summary, s. XXI.
74 http://ec.europa.eu/research/environment/index_en.cfm?pg=hazards
75 http://ec.europa.eu/research/environment/index_en.cfm?pg=projects&area=climate
76 Van der Linden, P. and J.F.B. Mitchell (eds.) 2009. ENSEMBLES: Climate change and its impacts: Summary of research
and results from the ENSEMBLES project. Met Office Hadley Centre, FitzRoy Road, Exeter EX1 3PB, UK. 160 pp.
77 http://www.ipcc-wg2.gov/AR5/extremes-sr/index.html
78 http://www.ipcc.ch/meetings/session31/doc19.pdf
79 http://www.ipcc.ch/meetings/session31/doc20-rev1.pdf
80 United Nations University, Institute for Environment and Human Security, se http://www.ehs.unu.edu/
81 http://sei-international.org/
82 http://www.foi.se/
83 http://www.ui.se/
84 http://www.lucsus.lu.se/
85 MICE Special issue in Climate Research, Vol. 31, No. 1, 2006 (flera artiklar).
54
55
25
Mistra-SWECIA Report No 3 – Extrema väderhändelser och klimatförändringarnas effekter
Hanson, C. E. et al. 2007. Modelling the impact of climate extremes: an overview of the MICE project. Climatic
Change 81:Supplement 1, 163-177. Doi: 10.1007/s10584-006-9230-3.
87 Dong, B. et al. 2009. Understanding the processes governing climate variability and change, climate predictability
and the probability of extreme events. In van der Linden, P. and J. F. B. Mitchell (Eds), ENSEMBLES: Climate
change and its impacts: Summary of research and results from the ENSEMBLES project. Met Office Hadley Centre,
FitzRoy Road, Exeter EX1 3PB, UK, 79-93.
88 ModElling the Regional and Global Earth system — MERGE. Se http://www.miljovetenskap.lu.se/o.o.i.s/21786
89 http://www.msb.se/sv/Forebyggande/Naturolyckor--klimat/Oversiktlig-oversvamningskartering/
90 http://www.msb.se/sv/Forebyggande/Naturolyckor--klimat/Oversiktlig-stabilitetskartering/
91 http://www.swedgeo.se/templates/SGIStandardPage____1353.aspx?epslanguage=SV
92 http://www.klimatanpassning.se/
93 http://www.msb.se/sv/Forebyggande/Naturolyckor--klimat/Nationell-plattform/
86
26
27
Mistra SWEdish research programme on
Climate, Impacts and Adaptation is a research
programme on advanced analysis and consistent
assessment of climate, economy, impacts and
adaptation.
See www.mistra-swecia.se for up-to-date information about the programme.
The programme is funded by Mistra, the Foundation for Strategic
Environmental Research (see www.mistra.org). The main research partners
are the SMHI, the Department of Physical Geography and Ecosystems
Analysis at Lund University, the Department of Meteorology and the
Institute for International Economic Studies at Stockholm University, and
the Stockholm Environment Institute. The SMHI is also the programme
management organisation.
SMHI, SE-601 76 Norrköping, Sweden
[email protected], www.mistra-swecia.se