Hovrätten för Västra Sverige
Avdelning:
RH 2010:26
Målnummer:
B1682-09
1
Avgörandedatum:
2009-09-03
Rubrik:
Åtal för grovt rattfylleri har efter invändning om s.k. eftersupning
ogillats med hänvisning till bl.a. att ett underlag innefattande
enbart två blodprov tagna med en timmes mellanrum inte
utgjorde tillräcklig bevisning för fällande dom. Att den misstänkte
15-16 timmar före körningen varit omhändertagen enligt lagen
om omhändertagande av berusade personer föranledde inte heller
till annan bedömning.
Lagrum:
4 a § lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott
Rättsfall:
RH 2000:101
REFERAT
Borås tingsrätt
Åklagaren yrkade ansvar för grovt rattfylleri enligt följande
gärningsbeskrivning. N.O. har den 16 december 2007 fört personbil på länsväg
180 vid Hedared, Borås, efter att ha förtärt alkoholhaltiga drycker i sådan
mängd att alkoholkoncentrationen i hans blod under eller efter färden uppgått
till 1,29 promille. Brottet är grovt med hänsyn till den höga
alkoholkoncentrationen och genom att N.O:s förande av fordonet inneburit en
påtaglig fara för trafiksäkerheten. Han har kört av vägbanan och fört fordonet
alkoholpåverkad med ett barn 2,5 år gammalt som passagerare.
Tingsrätten (lagmannen Bertil Bondesson samt nämndemännen Stig Engström,
Bo Unosson och Tatjana Dujin Petersson) anförde i dom den 25 februari 2009
bland annat följande.
DOMSKÄL
N.O. har förnekat gärningen.
Förutom förhör med N.O. har polismännen M.J. och P.M. vittnat. Analysbesked
och delar av polisförhör med N.O. under förundersökningen har åberopats.
I målet är följande utrett. N.O. förde den 16 december 2007 sin personbil med
en 2,5 år ung dotter som passagerare på länsväg 180 vid Hedared i Borås. Där
körde han av vägbanan. Båda fick åka i ambulans till lasarettet i Borås, men
några personskador uppkom inte. På sjukhuset fick N.O. lämna två blodprov.
Det första togs kl. 18.10. Då var alkoholkoncentration i blodet 1,29 promille.
Det andra provet togs kl. 19.11. Då uppgick alkoholkoncentration i blodet till
1,16 promille. Polisen M.J. kom till olycksplatsen efter det N.O. och hans dotter
lämnat platsen. P.M. träffade N.O. på sjukhuset. N.O. hade på kvällen den 15
december 2007 ätit julbord i Motala. Han var omhändertagen i Motala enligt
lagen om berusade personer mellan kl. 01.00 och kl. 05.57.
De hörda har uppgett bl.a. följande.
N.O: Han drack tre eller fyra 33 cl öl och två eller tre snapsar medan han åt
julbordet. Han hade varit vaken och jobbat i två dygn så det behövdes inte
mycket för att han skulle bli berusad. Att han under utredningen lämnat olika
uppgifter om vad han druckit beror på att han inte brukar hålla reda på vad han
dricker. Han drack ingen alkohol från det han lämnade polisen i Motala till dess
att olyckan inträffade. På eftermiddagen den 16 december skulle han besöka en
ljusvandring på djurparken i Borås med sin dotter. De skulle vänta tills det blev
mörkt. Därför körde han först till en kamrat i Hedared. Denne var inte hemma.
Då de körde tillbaka mot Borås hände något med bilen. Styrningen låste sig och
bilen vände ett halvt varv och åkte över på motsatt vägbana ner i diket. Han
kan ha sagt till polisen att han fick sladd, men efteråt har han kommit
underfund med att det inte var så. Det är möjligt att han i samband med
olyckan gav sin dotter en napp. Dottern satt bredvid honom. Efter olyckan
kontrollerade han först att dottern inte var skadad. Han var skakad. Därför
drack han 1,5-3 dl hembränd sprit. Även om han sagt att han drack 1 dl i
polisförhör måste det ha varit mer. Han hade alkoholen i en petflaska. Den
första bilen som stannade kom efter 15-20 minuter. Föraren kallade på hjälp.
Efter 10-15 minuter kom brandkåren och två ambulanser. Han berättade inte
genast för polisen att han druckit efter körningen eftersom han var skakad och
eftersom det var pinsamt. Att han sedan berättade att han druckit Koskenkorva
vodka berodde på han inte ville nämna att han druckit hembränt. Han kommer
inte ihåg om petflaskan blev kvar i bilen eller om han slängde ut den i skogen.
Han tror inte att det var kvar sprit i flaskan. Han vet inte hur stark spriten var.
Han tror att olyckan inträffade vid 16.30-tiden.
M.J.: De inblandade var inte kvar på olycksplatsen då han anlände dit. Han har
inte pratat med föraren. Han upprättade trafikmålsanteckningar. Han tittade i
bilen och runt omkring. Han hittade ingen flaska.
P.M.: Han träffade N.O. på sjukhuset tillsammans med en kollega. N.O.
berättade att han hade gett en napp till sin dotter och att det var därför han
hade kört av körbanan. Han sade även att det berodde på halka. N.O. sade
först att han inte hade druckit någon alkohol. Då han blåste i en alkometer
visade den positivt för alkohol. Han förklarade att det berodde på att han
druckit alkohol vid ett julbord föregående kväll. Polismännen berättade för
honom att han var misstänkt för rattfylleri och att de skulle behandla honom
som en eftersupare genom att ta blodprov med visst tidsmellanrum. N.O. sade
då att han hade något att bekänna. Han berättade att han varit så nervös efter
olyckan att han hade druckit en större mängd sprit direkt ur en flaska och att
han hade slängt ut flaskan i skogen.
Tingsrätten gör följande bedömning
N.O. har i en del avseenden lämnat olika uppgifter under huvudförhandlingen
jämfört med vad han berättat under polisförhör och för P.M. Det finns därför
anledning ifrågasätta om hans uppgifter vid huvudförhandlingen är
sanningsenliga. Därtill är det anmärkningsvärt att han, som han uppgett, skulle
ha druckit stora mängder hembränd alkohol samtidigt som han hade ansvar för
sin unga dotter efter olyckan. Med hänsyn till att det är oklart när avkörningen
skedde och vid vilken tidpunkt eventuell efterförtäring skedde, utesluter dock
inte resultaten av blodproven att N.O:s uppgifter är riktiga. Det är inte heller
uteslutet att N.O. haft tillräckligt med tid efter olyckan för att obemärkt kunna
dricka en större mängd alkohol och att den kvarlämnade flaskan undgått M.J.s
upptäckt. Med hänsyn härtill, och då N.O:s förklaringar till sina ändrade
uppgifter inte är helt osannolika, anser tingsrätten inte att det är styrkt att N.O.
har kört bil efter att ha förtärt alkoholhaltiga drycker i sådan mängd att han till
följd därav under eller efter färden haft en straffbar alkoholkoncentration i
blodet. Åtalet ogillas därför.
DOMSLUT
Åtalet ogillas.
Hovrätten för Västra Sverige
Åklagaren överklagade tingsrättens dom och yrkade bifall till åtalet.
N.O. motsatte sig ändring av tingsrättens dom.
Hovrätten (hovrättspresidenten Gunnel Wennberg, hovrättsrådet Anna-Karin
Karlbom, referent, tf. hovrättsassessorn Jonas Gustafsson samt
nämndemännen Ingvor Almbratt och Maj-Britt Lindau) anförde i dom den 3
september 2009 följande.
DOMSKÄL
På sätt tingsrätten anfört är det oklart när mer exakt avkörningen skedde och
därmed inte uteslutet att N.O. haft tillräckligt med tid på sig för att efter
avkörningen dricka en större mängd alkohol. Frågan är då om de båda blodprov
som tagits sammantagna med de uppgifter polismannen lämnat om den
platsundersökning som gjordes och övrig utredning är tillräckligt för att det ska
kunna konstateras om N.O. var påverkad av alkohol redan under körningen.
För att få de bästa förutsättningarna för att pröva sanningshalten i ett
påstående om eftersupning bör två urinprov och ett blodprov tas. Skälet för det
är att alkoholhalten i urinen följer ett annat förlopp än vad som gäller för
alkoholhalten i blodet. Alkoholhalten i blodet är som högst kort efter
förbrukningen medan alkoholhalten i urinen är som högst betydligt senare. Vid
en jämförelse av alkoholhalten i blodet respektive i urinen kan därför slutsatser
dras om tidpunkten för den huvudsakliga alkoholkonsumtionen i förhållande till
tidpunkten för provtagningarna. En jämförelse mellan endast två blodprov är
normalt inte tillräckligt för att fastställa när alkoholförtäring skedde eftersom
mätningen ofta sker först efter att alkoholhalten i blodet varit som högst. (Se
Alkoholbestämning i utandningsluft och blod för rättsligt bruk, SKL-rapport
2003:1).
I förevarande fall har endast två blodprov tagits. Det första av dessa togs i vart
fall en dryg timme efter det att alkoholförtäring kan ha skett. Mot bakgrund av
vad som anförts ovan kan konstateras att enbart det förhållandet att
alkoholhalten är fallande inte utesluter att N.O. förtärt alkoholen efter bilfärden.
Under sådana förhållanden utesluter inte heller polismannen M.J:s uppgifter
N.O:s påstående om alkoholförtäring efter färden. Att N.O. ändrat sina
uppgifter under förundersökningen samt att han lämnade andra uppgifter vid
förhandlingen vid tingsrätten än han gjorde under förundersökningen är inte
heller det tillräcklig bevisning för en fällande dom. Liksom tingsrätten finner
hovrätten således att åtalet för grovt rattfylleri ska ogillas.
Till stöd för att döma N.O. för i vart fall rattfylleri av normalgraden har
åklagaren åberopat det förhållandet att N.O. varit omhändertagen av polisen i
Motala enligt lagen (1976:511) om omhändertagande av berusade personer
m.m. natten före den nu aktuella händelsen. Enligt hovrättens bedömning är
inte heller den omständigheten fullt bevis för att N.O. 15-16 timmar efter det
att han omhändertogs var påverkad av alkohol när han framförde sitt fordon.
Tingsrättens domslut ska därmed fastställas.
DOMSLUT
Hovrätten fastställer tingsrättens domslut.
Hovrättens dom meddelad: den 3 september 2009.
Mål nr: B 1682-09.
Lagrum: 4 a § lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott.
Rättsfall: RH 2000:101.
Litteratur: Alkoholbestämning i utandningsluft och blod för rättsligt bruk, SKLRapport 2003:1; Forensiska aspekter på alkoholbestämning i blod och
utandningsluft, SKL-Rapport 1998:3.
Sökord:
Rattfylleri
Litteratur:
Alkoholbestämning i utandningsluft och blod för rättsligt bruk, SKL-Rapport
2003:1; Forensiska aspekter på alkoholbestämning i blod och
utandningsluft, SKL-Rapport 1998:3
