21 mars 2014 kl 07:07 , uppdaterad: 21 mars 2014 kl 19:20 BRÄNNPUNKT | FÖRSKOLAN
Dagens förskola har blivit ett experiment
Förskolan idag tar hand om fler och yngre barn med längre vistelsetider på färre
personal. Det här är förutsättningar som barn tidigare inte varit utsatta för. Men
barnens behov och bästa får inte stryka på foten i jakten på effektiviseringar. Det
skriver flera debattörer som alla sitter i styrelsen för föräldraorgansationen
BARNverket.
FOTO: Tomas Oneborg
Det finns goda exempel, men de skadliga exemplen är för många och svåra för att inte lyftas.
Debatten går varm om skolan, som en het valfråga. Och det är bra, skolans värld behöver
debatteras. Men många tycks glömma bort var grunden i skolväsendet ligger.
I en tid med ökad psykisk ohälsa hos barn och med sjunkande skolresultat bör grunden
diskuteras. Var börjar det? Jo, i förskolan. Där går nästan hälften av alla 1-åringar, 9 av 10
två-åringar och 95 procent av alla 3-5 åringar.
Barnen i förskolan är idag både yngre och vistas allt längre dagar. Samtidigt ökar
barngruppsstorleken, många kommuner har grupper på upp till 24 barn på tre pedagoger som
inte sällan arbetar deltid. Nästan en femtedel av avdelningarna består av över 20 barn.
Pedagoger som förutom att ta hand om allt fler barn erhåller även fler och fler administrativa
uppgifter. Det tas från tid som de tidigare hade i barngruppen.
Tidigare fanns riktlinjer för barngruppsstorlek och yta i förskolan. Idag är det enbart djur som
har ett sådant skyddande reglemente - inte våra barn. Trots att barns hälsa, utveckling och
lärande påverkas negativt av en bristande fysisk miljö, till exempel för små lokaler, buller,
bristande ventilation och städning, fukt och mögel, ostimulerande gårdar och undermålig kost.
Barn påverkas även negativt av för stora barngrupper. Skolverket hade tidigare riktlinjer att en
förskoleavdelning bör bestå av cirka 15 barn, färre om det är små barn eller barn med
särskilda behov. Riktlinjerna är nu borttagna, men kunskapen och forskningen finns kvar.
Vi vet att stora barngrupper riskerar vara skadliga – och ju mindre barn desto större skada.
I grupper med fler än 20 barn blir barnen oftare ledsna, aggressiva, stökiga och umgås mindre
med andra barn. För många och/eller otrygga relationer skapar en inre stress hos barnet.
21 mars 2014 kl 07:07 , uppdaterad: 21 mars 2014 kl 19:20 BRÄNNPUNKT | FÖRSKOLAN
Studier som är gjorda visar på höga halter av stresshormon som ger både fysiska och psykiska
symtom och skador. Våra barns utveckling tar skada, till exempel språk och
rörelseutvecklingen, förmågan till empati och samarbete.
Problemen i förskolan finns oavsett huvudmannaskap. Egentligen riskerar problemen vara
större på de kommunala förskolorna eftersom de oftast inte kontrolleras lika regelbundet och
noggrant som de fristående. Kommunerna borde se över sin egen verksamhet likväl som de
privatas.
I en avsaknad av riskbedömningar och konsekvensanalyser ur ett barnhälsoperspektiv
försvinner barnets behov och barnets bästa i jakten på effektiviseringar. Budget i balans och
god ekonomisk hushållning i all ära men jakten på effektiviseringar går allt längre. Senast på
onsdagen fick vi ta del av Uppdrag gransknings skrämmande reportage i SVT från en
förskola. Tyvärr inte ovanliga problem.
BARNverket får dagligen in rapporter från föräldrar och pedagoger som beskriver en
mardröm där ute. En mardröm som är våra barns verklighet. Vi har fått in exempel på att
ledningar (i både kommunala och privata förskolor) i jakten på kronor ”effektiviserar”
blöjbyten så de sker på bestämda tider. Om barnet bajsar fem minuter efter blöjbyte får blöjan
ändå sitta på till nästa blöjbytestid, eller tills föräldrar hämtar dem – med skinnflådda små
rumpor till följd. Detta är allvarligt, men bara ett symtom på en sjuk verksamhet. Om barnets
behov av ren blöja negligeras – hur mottas då barnets behov av närhet, trygghet och att bli
sedd?
Pedagoger och föräldrar har på många håll över landet reagerat, bristningsgränsen är nådd.
Dock finns det en utbredd tystnadskultur i både kommunala och fristående verksamheter, med
munkavle för personalen. Pedagogerna måste dessutom göra föräldrarna trygga med att lämna
sina barn i verksamheten och får därför inte berätta hur illa det är. De gör så gott de kan,
försöker hinna med. Och som konsekvens blir personalomsättningen hög, och ohälsotalet hos
personalen ökar. Med fler vikarier och nya relationer för våra barn.
Varför får detta fortgå? Ett grundproblem är en okunskap och ett ointresse för vad barn
behöver. Att barn är biologiska individer och människor. Att barn har egna erfarenheter,
tankar, känslor och behov som tillsammans med barnets egen kropp, egna sinnen och den
känsliga hjärnan bildar en helhet. En helhet som har befunnit sig och befinner sig både i en
psykisk, fysisk och social miljö. Och att ett barns hjärna inte går i repris. Men barn är
anpassningsbara, de anpassar sig även till förhållanden som är skadliga för dem vilket inte
sällan ger symtom. Men vissa symtom visar sig först i skolan, eller i vuxenlivet.
Förskolan har blivit en riskfaktor för våra barns hälsa. Vi vet hur viktig anknytningen är till en
trygg vuxen och vi vet vilken stress det är för barnen att inte känna den tryggheten. Barnen
riskerar hamna i en långvarig stress, som skapar ohälsa – både på lång och kort sikt. Det finns
goda exempel, men de skadliga exemplen är för många och svåra för att inte lyftas. Beskriven
problematik ökar behovet av tydliga riktlinjer och lagar. Barnen faller just nu mellan stolarna
när det gäller deras arbetsmijö/lärandemiljö då de inte omfattas av arbetsmiljölagen. Även
skolans styrdokument har glömt att ett optimerat lärande kräver ett välmående barn.
Vid kostnadseffektiviseringar och förändringsarbete görs inga riskbedömningar ur ett
barnhälsoperspektiv. Trots att Sverige ratificerat FN:s konvention för barnets rättigheter. Och
trots att det är kostnadseffektivt att satsa tidigt – sjukdomar, negativa beteenden och
utanförskap kan förebyggas om rätt resurser sätts in i tid. Men budgeten är för liten, den
21 mars 2014 kl 07:07 , uppdaterad: 21 mars 2014 kl 19:20 BRÄNNPUNKT | FÖRSKOLAN
räcker inte till att erbjuda barnen en trygg, hälsosam och utvecklande miljö i förskolan. Och
det är fritt fram för kommunerna att sätta spelreglerna.
Vi har sett att kommuner kan leva upp till sådant som föreläggs dem, till exempel måste
kommunerna enligt platsgarantin erbjuda alla barn 1-6 år gamla en förskoleplats inom fyra
mån från det barnet ställs i kö. Annars blir kommunen betalningsskyldig. Det har gjort att
barn erbjuds platser trots att platserna inte finns. Istället för att bygga fler förskolor trycker
man ihop barnen i befintliga lokaler eller skapar temporära avdelningar i uttjänta byggnader
som varit rivningsobjekt. Men platsgarantin hålls – det visar att det finns potential för staten
att göra likadant med en kvalitetsgaranti – att sätta ett maxtak för barngruppsstorlek och skapa
en arbetsmiljölag som även innefattar förskolebarnen.
Arbetslinjen till all ära, men det kräver att det finns en barnlinje – vi kan inte utsätta våra barn
för det expriment som nu pågår – om föräldrarna ska kunna arbeta måste det finnas en
förskola som ser till barnens behov, vad gäller utveckling, hälsa och lärande. Just nu pågår det
en strukturell misshandel av våra barn, i många fall helt ovetandes. Vi vuxna måste säga stopp
nu. Vi måste skydda våra barn och stärka barnens rättigheter. Våra barns hjärnor går inte i
repris och Sverige har inte råd att offra fler barn i den svenska förskolan.
GUNILLA NISS
mormor- och farmor, förskolepsykolog, ordförande i BARNverket
GABRIELLA AHLBERK
förälder till barn i förskolan och grundskolan
KARIN BERGSTRÖM
förälder till barn i förskolan och grundskolan
EVA DATTA
mormor, lärare
THERESE EKERHOLM
förälder, miljö- och hållbarhetskonsult
ULLA FLACKE
mormor, farmor, pensionerad personal- och ekonomichef
GRETA SCHIBBYE
förälder till barn i förskolan, barnsjuksköterska
MONICA WESTER
förälder till barn på högstadiet, fysioterapeut, barn- och skolergonom
Samtliga undertecknare ingår i styrelsen i föräldraorganisationen BARNverket
