Oftalmologi

Neurovetenskap, KI. Barnögonkliniken S:t Eriks Ögonsjukhus (2).Skolan
för Teknik och Hälsa, Kungliga Tekniska Högskolan (3).
Oftalmologi
1F
Navigating the maze of periorbital
edema
Richard Allen (1)
University of Iowa College of medicine (1).
Oftalmologi
2
Kombinerad pars plana vitrektomi,
phacoemulsifiering och primär
linsimplantation hos barn med uveit
Sara Pålsson (3), Alf Nyström (1), Lena Sjödell (5), Gunnar Jakobsson
(3), Eva Byhr (5), Marita Andersson Grönlund (2), Madeleine Zetterberg
(4)
Institiutionen för neurovetenskap och fysiologi/Oftalmologi, Sahlgrenska
akademin vid Göteborgs universitet (1).Institutionen för
neurovetenskap och fysiologi/oftalmologi, Sahlgrenska akademin vid
Göteborgs Universitet, Göteborg (2).Institutionen för
neurovetenskap och fysiologi/Oftalmologi, Sahlgrenska akademin vid
Göteborgs universitet (3).Institutionen för neurovetenskap/Oftalmologi,
Sahlgrenska Akademin vid Göteborgs universitet (4).Ögonsjukvården
Sahlgrenska universitetssjukhuset/Mölndal (5).
Katarakt är en av de vanligaste orsakerna till synnedsättning hos barn med
uveit. Primär intraokulär (IOL)-implantation är fortfarande kontroversiell,
även om ökad medicinsk kontroll av inflammation, immunmodulerande
terapi (IMT) och utvecklad kirurgisk teknik har medfört bättre resultat. Pars
plana vitrektomi (PPV) har föreslagits som behandling vid kronisk uveit för
att förbättra synskärpan och minska den intraokulära inflammationen.
Syftet med vår studie var att utvärdera resultaten efter kombinerad
kataraktkirurgi med IOL-implantation och PPV hos barn med uveit.
Totalt 17 barn (21 ögon) med kronisk uveit, som genomgått kombinerad
kataraktkirurgi med primär IOL-implantation och PPV på Ögonkliniken vid
Sahlgrenska Universitetssjukhuset/Mölndal mellan 2002 och 2011
inkluderades i studien och en genomgång av deras journaler gjordes
retrospektivt. Av 17 patienter stod 14 på IMT före operation och alla erhöll
p.o. steroider i minst tre dagar preoperativt. Utfallsmått inkluderade
synskärpa, ljusväg och celler i främre kammaren, aktuell
antiinflammatorisk och immunmodulerande behandling vid sista
uppföljningstillfället samt postoperativa komplikationer.
Majoriteten av barnen (11/17) hade uveit associerad med ANA-positiv
juvenil idiopatisk artrit (JIA). Medelåldern vid operation var 7,7 år (3,414,8 år). Den genomsnittliga uppföljningstiden var 3,6 år (0,9-7,7 år).
Medelvisus preoperativt var 0,03 (perception-0,3) och genomsnittligt visus
12 månader postoperativt var 0,54 (0,09-1,0 ). Vid sista
uppföljningsbesöket hade 16/21 ögon visus 0,5 eller bättre. Under
uppföljningstiden utvecklade 7/21 ögon glaukom, 3/21 fick cystiskt
makulaödem, och i 5/21 ögon utvecklades efterstarr som krävde kirurgi
eller Nd:YAG-laser-kapsulotomi. I 15/21 ögon hade den intraokulära
inflammationen minskat eller var oförändrad vid det sista
uppföljningstillfället. I 14 ögon kunde man minska eller sätta ut topikal
steroidbehandling. Under uppföljningsperioden minskade antalet patienter
med p.o. steroider med två, medan ytterligare två patienter behandlades
med IMT.
Ett kombinerat ingrepp med primär IOL-implantation, phacoemulsifiering
och PPV verkar vara en säker operationsmetod hos barn med uveit och
katarakt där komplikationsfrekvensen är jämförbar med den som
rapporterats vid enbart kataraktoperation. En god synfunktion uppnåddes
hos de flesta och hos majoriteten av patienterna höll sig inflammationen
stabil under uppföljningstiden.
Oftalmologi
3
Synergonomi och ögonbesvär hos
personal på ögonsjukhus
Karolina Aronsson (1), Kristina Teär Fahnehjelm (2), Per Nylén (3),
Jörgen Eklund (3)
Karolinska Institutet och S:t Eriks Ögonsjukhus (1).Klinisk
Ögonläkare, ögonsjuksköterskor, optiker och annan personal på
ögonsjukhus arbetar ofta med synkrävande arbetsuppgifter i dämpad
belysning eller helt utan allmänbelysning. Inför den planerade
byggnationen av ett nytt ögonsjukhus i Stockholm ca år 2018 gjordes en
enkätstudie för att kartlägga ögonbesvär och trötthet hos personalen på S:t
Eriks Ögonsjukhus. Studien som är ett multidisciplinärt samarbetsprojekt
mellan S:t Erik, Karolinska Institutet och Kungliga Tekniska Högskolan,
syftar till att optimera belysning, dagsljusinsläpp och ljusmiljö vid det nya
ögonsjukhuset.
Totalt 265 anställda på S:t Eriks Ögonsjukhus samt 60 röntgenläkare och
45 barnläkare, varav de senare två utgjorde jämförelsegrupper, inviterades
till studien. Enkäten som distribuerades baserades på synergonomienkäter
av Knave och Hemphälä och bestod av 31 validerade frågor om subjektiva
ögonbesvär, nuvarande belysning, tillgång till dagsljus och välbefinnande.
Ögonbesvären räknades om till ett gruppmedelvärde (ögonbesvärsindex)
med avseende på svårighetsgrad och frekvens. Studien är godkänd av
Etikprövningsnämnden.
Nittiosex av 265 (33%) anställda på S:t Eriks Ögonsjukhus hade t o m juni
2012 besvarat enkäten tillsammans med 23 röntgenläkare (38%) och 14
barnläkare (31%). Ögonbesvär som torrhets- och gruskänsla var vanligt
förekommande hos alla yrkesgrupper på ögonsjukhuset och generellt
vanligare hos kvinnor. Då samtliga grupper jämfördes med avseende på
ögonbesvärsindex var skillnaden mellan män och kvinnor statistiskt
säkerställd (p<0,05). Röntgenläkarna rapporterade högst ögonbesvärsindex
och barnläkarna lägst, skillnaden mellan dessa yrkesgrupper var signifikant
(p<0,05). Ögonpersonal och röntgenläkare som rapporterade att de ofta
arbetade i mörker, associerade detta med ökad trötthet i högre grad än
med barnläkarna (p<0,05).
Ögonbesvär var vanliga hos ögonpersonalen inkluderade i studien. Den
grupp som arbetade mest i mörker hade mer ögonbesvär än den grupp som
arbetade minst i mörker. Kvinnor hade mer ögonbesvär än män. Arbete i
mörker ökade den subjektiva känslan av trötthet . Optimala
ljusförhållanden och bra synergonomi bör ges hög prioritet vid planering av
ett nytt ögonsjukhus.
Oftalmologi
4
Ocular Motor Score (OMS) - ett
kliniskt verktyg vid undersökning
och uppföljning av barn med
neuropediatriska sjukdomar
Monica Olss Olsson (3), Kristina Teär Fahnehjelm (4), Agneta Rydberg
(1), Jan Ygge (2)
Inst f Klin neurovet, KI, Stockholm (1).Inst för Klin Neurovetenskap,
Karolinska Institutet (2).Inst för Klinisk Neurovetenskap, Karolinska
Institutet, Barnögon och skelningskliniken S:t Eriks ögonsjukhus,
Karolinska Universitetssjukhuset, Huddinge B 54, 141 86 Stockholm
(3).Inst för Klinisk Neurovetenskap, Karolinska Institutet, Barnögon- och
skelningskliniken, S:t Eriks ögonsjukhus, Karolinska Universitetssjukhuset,
Huddinge (4).
Introduktion: Ögonrörelseundersökning ger ofta viktig information i
samband med neuropediatriska utredningar. Sackader, följerörelser, och
vestibulära ögonrörelser utlöses från olika anatomiska områden i hjärnan
och hjärnstammen och därför kan en ögonrörelsestörning indikera en
anatomisk lokalisation av en sjukdomsprocess.
Kvantitativa metoder för ögonrörelseundersökningar är ofta tekniskt
komplicerade, kräver god medverkan och går ej alltid att använda på barn.
Därtill saknas ofta tid och resurser att i vanlig klinisk verksamhet utföra
dessa avancerade mätningar.
Syfte: Att använda en klinisk metod, Ocular Motor Score (OMS) för
kvantifiering av resultaten av kliniska ögonrörelseundersökningar hos barn
med neuropediatriska sjukdomar (grupp 1) och jämföra resultaten med en
grupp friska barn (grupp 2) .
Material och Metod: 53 barn med olika neuropediatriska sjukdomar vid
Barnögonmottagningen St: Eriks ögonsjukhus Huddinge(grupp 1)
undersöktes enligt ett specifikt OMS- protokoll och resultaten jämfördes
med en referensgrupp bestående av 233 friska barn (grupp 2). Bägge
grupperna delades upp i fyra åldersgrupper: 0.5-4, 4-7, 7-11 och 11-19 år
gamla. OMS- testet består av 15 olika kliniska tester som utvärderar
ögonmotorik. En statisk del består av resultaten från undersökning av
huvud- och ögonlocks -position, stereo seende, pupill reaktion och
förekomst av skelning. En dynamisk del inkluderar: ögon motorik, fixation,
sackader, följerörelser, konvergens, fusion, vestibulo oculära reflexen
(VOR), cancellering av VOR och optokinetisk nystagmus (OKN).
Resultaten av varje test poängsätts 0 (normalt), 0.3, 0.5, eller 1.0
(patologiskt) enligt definierade kriterierna. Resultatet från de olika testerna
adderas till en total OMS (tOMS).
Resultat: Barnen i grupp 1 uppvisade en högre median tOMS (2.6; range 010.8) jämfört med grupp 2 tOMS (0.3; range 0-4.8) p< 0,001. Den största
skillnaden sågs i åldersgruppen 11 t.o.m. 19 år.
Sammanfattning: Preliminära resultat indikerar att OMS är ett
användningsbart kliniskt verktyg vid undersökning av
ögonmotorikstörningar hos barn med neuropediatriska sjukdomar.
Pågående studier kommer visa värdet av OMS vid uppföljning barn med
neurologiska sjukdomar.
Oftalmologi
5
Expression of apoptosis markers in
the lens epithelium and cortex after
in vivo exposure to low dose of UV-B
radiation
Konstantin Galichanin (3), Zhaohua Yu (1), Mikhail Burmakin (2),
Nooshin Talebizadeh (1), Per Söderberg (1)
Gullstrand Lab, Ögonkliniken, Inst. för Neurovetenskap, Uppsala
Universitet, Uppsala (1).Institutionen för mikrobiologi, tumörbiologi och
cellbiologi, Karolinska Institutet, Stockholm (2).S:t Eriks Ögonsjukhus,
Inst. för Klinisk Neurovetenskap, Karolinska Institutet, Stockholm;
Gullstrand Lab, Ögonkliniken, Inst. för Neurovetenskap, Uppsala
Universitet, Uppsala (3).
Epidemiological and experimental evidence supports that subthreshold low
dose exposures of UVR-B accumulate in the crystalline lens to cause
cataract. The purpose of the study was to investigate expression of
apoptosis markers p53 and caspase 3 on mRNA and protein level in the
lens epithelium and cortex after in vivo exposure to subthreshold dose of
UVR-B.
Twenty two 6-week-old female albino Sprague-Dawley rats were exposed
to subthreshold dose (1 kJ/m2) of UVR-B unilaterally and sacrificed at 120
h after the exposure. Lenses were dissected on the lens epithelium and the
lens cortex regions. Light microscopy, qRT-PCR and Western Blot were
utilized to study expression of apoptosis markers in the lenses.
Lens epithelium was not remained on the lens cortex after lens dissection,
revealed hematoxylin-eosin stained paraffin sections of exposed and
nonexposed lenses. p53 and caspase 3 mRNA expressions are increased in
exposed lenses, both in the lens epithelium and the lens cortex regions.
Expression of protein p53 is increased in exposed lens epithelium.
Expression of active protein caspase 3 is present in exposed lens epithelium
but not in nonexposed lens epithelium. There is no expression of both
proteins p53 and caspase 3 in the lens cortex.
Exposure to UVR-B increases mRNA transcription of apoptosis markers
p53 and caspase 3 in vivo in both regions of the lens. Exposure to UVR-B
increases p53 and active caspase 3 proteins expression in the lens
epithelium. It seems that there are factors in the lens that inhibit protein
synthesis of p53 and caspase 3 in the lens cortex after in vivo exposure to
subthreshold dose of UVR-B.
Oftalmologi
6
Förekomst av ensidig eller
dubbelsidig optikushypoplasi hos
barn i Stockholms Läns Landsting.
Ögonkarakteristika och
beteendeproblematik.
Kristina Teär Fahnehjelm (2), Sara Dahl (1), Ulla Ek (3)
Astrid Lindgrens Barnsjukhus, Karolinska Universitetssjukhuset, Huddinge
(1).Klinisk Neurovetenskap, KI. Barnögonkliniken S:t Eriks Ögonsjukhus
(2).Stockholms Universitet (3).
Optikushypoplasi (ONH) innebär att synnerven är tunn och underutvecklad
med ett minskat antal gangliecellsaxoner. Det karaktäristiska
ögonbottenfyndet är en liten papill med så kallad dubbelring. Trots att
missbildningen är relativt sällsynt är det en av de vanligast förekommande
medfödda ögonmissbildningarna och om den är dubbelsidig, en vanlig
orsak till synskada i västvärlden. Förekomsten rapporteras att öka. I Sverige
med personnummersystem och i Stockholms Läns Landsting där
barnögonkliniken har en gemensam datajournal finns goda möjligheter till
kartläggning. Autism har rapporterats hos blinda barn med ONH medan
omfattningen av mindre uttalade beteendeproblem inte är känd hos barn
med uni- eller bilateral ONH.
Syftet med denna populationsbaserade cross sectional studie är att
rapportera prevalensen, ögonkarakteristika samt förekomst av utvecklingsoch beteendestörningar hos barn med en- eller dubbelsidig ONH.
Alla barn yngre än 19 år i Stockholms Läns Landsting som hade
diagnosticerats med ONH vid besök på barnögonkliniken vid S:t Erik eller
ögonmottagningen Astrid Lindgrens Barnsjukhus våren 2008 erbjöds att
deltaga i studien. Ögonundersökningarna omfattade kontroller av
synskärpa, skelning, biomikroskopi, refraktion samt analyser av
ögonbottenbilder. Ett formulär avseende beteendestörningar distribuerades
och utvärderades. Studien är godkänd av Etikprövningsnämnden,
Karolinska Institutet.
Totalt 68 barn identifierades i en population av ca 460 000 barn, varav 53
barn hittills är inkluderade i studien. Prevalens av uni- respektive bilaterala
fall, synfunktioner, papillanalyser och förekomst av beteendestörningar
kommer att presenteras.
Oftalmologi
7 SS
Keratiter
Per Montan (2), Branka Samolov (2), Karim Makdoumi (1)
, (1).S:t Eriks Ögonsjukhus, Stockholm (2).
Oftalmologi
8
Retrospektiv studie av
barnkataraktkirurgi med primär
implantation av bag-in-the-lens
intraokulär lins år 2009-2011 vid
Ögonsjukvården SU/Mölndal
Nawaf Almarzouki (2), Alf Nyström (1), Gunilla Magnusson (1),
Madeleine Zetterberg (1)
Institutionen för neurovetenskap/Oftalmologi, Sahlgrenska Akademin vid
Göteborgs universitet (1).Ögonsjukvården vid Sahlgrenska
universitetssjukhuset/Mölndal (2).
Efterstarr, sk PCO (posterior capsule opacification) eller VAO (visual axis
opacification), är vanligare som komplikation efter kataraktkirurgi hos barn
än hos vuxna och kan hos de förra orsaka permanent synnedsättning genom
att störa synutvecklingen. Kirurgiska strategier för att minska incidensen av
VAO inkluderar bakre kapsulorhexis och främre vitrektomi. Vissa studier
pekar på att en ny typ av intraokulär lins (IOL), sk bag-in-the-lens (BIL)
IOL, har lägre incidens av VAO. Syftet med denna studie var att utvärdera
patienter som opererats för barnkatarakt med primär implantation av BIL
IOL med avseende på synfunktion och komplikationer såsom VAO.
Totalt 37 ögon tillhörande 25 barn opererades för katarakt mellan mars
2009 och september 2011 med primär implantation av BIL IOL. Ålder vid
operation varierade mellan 2 veckor och 14 år med en medianålder på 2,5
år. Sammanlagt 36 ögon hade kongenital katarakt, medan trauma var orsak
till 1 öga med katarakt. Samtidig systemisk/genetisk sjukdom fanns hos 5
av barnen; 4 fall av Downs syndrom och 1 fall av juvenil dermatomyosit.
Hos 9 av patienterna gjordes även främre vitrektomi i samband med
operationen.
Medianuppföljningstiden efter operation var 16 månader (från 7 månader
till 3,25 år). Hos 2 patienter var visusprövning ej möjlig. Hos alla övriga
patienter förbättrades synen postoperativt förutom hos 1 patient där den var
oförändrad. 54% av ögonen uppnådde en synskärpa på 0,5 eller bättre.
Endast 1 öga utvecklade behandlingskrävande VAO, vilket åtgärdades med
kirurgisk discission 6 månader efter kataraktoperationen. Tre ögon (8%)
utvecklade sekundärglaukom, vilket i 2 fall krävde trabekulotomi.
Ytterligare 3 ögon diagnosticerades som kongenitala glaukom. Ett öga
drabbades av traumatisk IOL-dislokation, vilket åtgärdades med kirurgisk
repositionering.
En tillfredsställande synfunktion erhölls hos en majoritet av barnen.
Operation av barnkatarakt med primär implantation av BIL IOL ger en låg
incidens av VAO. Även andra komplikationer var sällsynta eller i samma
nivåer som tidigare rapporterats vid användande av andra typer av IOL
eller kirurgiska tekniker.
Oftalmologi
9
Har du sett en TINU?
Malena Aronsson (1)
Ögonkliniken Länssjukhuset Ryhov 551 85 Jönköping (1).
Tubulär Interstitiell Nefrit med Uveit (TINU) beskrevs för första gången på
70-talet och har mer än 200 rapporterade fall i litteraturen, dock inget från
Sverige. Tillståndet drabbar framför allt barn och ungdomar men
förekommer även hos vuxna. Det kan debutera med ögonsymptom men
upptäcks vanligtvis i samband med eller efter utbrottet av nefriten. Både
nefriten och uveiten kan vara symptomfria. Nefriten kräver ofta peroral
steroidbehandling. Tillståndet är relativt okänt bland ögonläkare i
allmänhet och anses vara underdiagnosticerat.
Syftet med detta ST-arbete är att försöka beskriva förekomsten av TINU i
Sverige, presentera ett aktuellt patientfall samt gå igenom de publicerade
fallen i litteraturen.
E-mail- och telefonkorrespondens med barnoftalmologer och
uveitspecialister från samtliga landsting.
Journalgenomgång av TINU-patient.
PubMed-sökning på MeSH-termerna "nephritis" och [AND] "uveitis" för
att hitta samtliga publicerade fall.
En mycket hög svarsfrekvens och stort engagemang bland de tillfrågade
visar att tillståndet trots allt inte är så ovanligt i Sverige som man trott och
att patienterna återfinns från Norrbotten till Skåne. Undersökningen
bekräftar dock misstanken att tillståndet verkar vara mer känt bland
barnläkare och njurmedicinare än hos ögonläkare. Mer specifikt resultat i
siffror presenteras i samband med den muntliga presentationen.
TINU är en viktig differentialdiagnos att känna till, speciellt hos barn och
unga vuxna med plötsligt påkommen bilateral irit. Den är inte så ovanlig i
Sverige som det getts sken av och förtjänar att uppmärksammas av
ögonläkarkåren och ingå i ST-utbildningen eftersom ögonläkaren kan vara
avgörande för att patienten får rätt diagnos och rätt vård. Det mesta tyder på
att tillståndet är underdiagnosticerat och att många kan ha sett en TINUpatient utan att veta om det.
Oftalmologi
10
EVOLUTION OF CASPASE-3
EXPRESSION IN THE RAT LENS
AFTER IN VIVO EXPOSURE TO
UVR-300nm
Nooshin Talebizadeh (1), Konstantin Galichanin (2), Per Söderberg (1)
Gullstrand lab. Ophthalmology, Dept. of Neuroscience, Uppsala
University, Sweden (1).Karolinska Institutet, S:t Eriks Ögonsjukhus,
Stockholm, Gullstrand Lab, Uppsala University Hospital, Uppsala (2).
Cataract, the leading cause of blindness, is associated with lens epithelial
cell apoptosis. Caspase-3 is the most important caspase in terms of its
specificity and roles in apoptosis. This study aimed to investigate the
evolution of active caspase-3 protein expression in albino rat lens after in
vivo exposure to low dose Ultra Violet Radiation (UVR-300nm) by
immunohistochemistry.
Altogether, 40 Sprague Dawley rats were unilaterally exposed in vivo to 1
kJ/m2 UVR-300 nm for 15 minutes. Animals were sacrificed at 0.5, 8, 16
and 24 hours after UVR exposure. Both lenses were removed. Three midsagittal sections of each lens were processed for immunohistochemsitry.
Active caspase-3 labeling was counted three times in each section and the
fraction of labeled epithelial cells was estimated.
The expression of caspase-3 was higher in lenses from exposed eyes than in
lenses from contralateral non-exposed eyes as indicated by a 95 %
confidence interval for the mean difference (CI[0.95] = 12.2 ±1.0). The
mean difference of fraction of caspase-3 labeled cells between exposed and
contralateral non-exposed lenses, expressed as a 95 % confidence interval
for the mean difference, was 11.6 ±1.6, 13.7 ±1.7, 14.2 ±1.4, 9.3 ±2.4 in the
0.5, 8, 16 and 24 hour group, respectively. There was no difference in
caspase-3 expression between the 0.5 and 24 hrs groups (CI[0.95] = 2.3
±2.6), or between the 8 hrs and 16 hrs groups (CI[0.95] = -0.4 ±1.1). There
was a difference when comparing the 0.5 and 24 hrs groups against the 8
and 16 hrs groups (CI[0.95] = 3.5±1.6). Fitting the interval 0.5 to 16 hrs
with a model assuming an exponentially declining increase, the maximum
difference of fraction of caspase-3 labeled cells between the exposed and
the contralateral not exposed lens was estimated to 14% and the increase
rate (1/k) was estimated to 17 min. Later than 16 hours, there is a decrease
of caspase-3 activity.
UVR exposure transiently increases expression of active caspase-3 in lens.
The increase occurs very rapidly after exposure to UVR.