Etiska aspekter på klimathotet
Lars Samuelsson, fil.dr i praktisk filosofi, Umeå universitet
[email protected]
Upplägg
•
•
•
•
•
•
•
•
Några utgångspunkter
Etik/moral (samma sak?)
Etik och klimathotet – vad är problemet?
Rationell egoism/självbevarelsedrift
Två (tre) alternativa etiska synsätt
Problem med dessa synsätt
Sätt att ”rädda” dessa synsätt
Från etik till politik: problemen återkommer
2
Några utgångspunkter
Klimatet:
•
•
•
Klimathotet är ett ”verkligt” hot.
Vi människor kan stävja detta hot (göra saker för att minska de negativa
konsekvenserna).
(Det är i huvudsak vi som är upphov till klimathotet.)
Moralen:
•
•
Frågan ”vad bör jag göra?” är en meningsfull fråga.
Det går att nå något slags korrekt svar på den frågan.
Jag ska inte här försvara någon av dessa utgångspunkter. De utgör nödvändiga
förutsättningar för de resonemang som jag kommer att föra.
Men notera:
Jag åsidosätter i och med detta viktiga frågor gällande två ganska vanliga varianter
av skepticism:
- Klimatskepticism
- Moralskepticism
3
Etik: Vad bör jag göra?
•
•
Normativ etik: Går ut på att finna ett systematiskt, koherent och
rimligt sätt att svara på den (praktiska) frågan, d.v.s.
att finna en princip, eller en uppsättning principer, som fungerar i
varje tänkbart fall: en teori.
•
Varför?
•
Det finns flera skäl:
–
–
–
–
–
–
Vi vill veta varför en handling är rätt/fel (inte bara att den är rätt/fel).
Vi vill vara koherenta (inte brista i rationalitet).
Vi vill kunna utesluta att ”extrema åsikter” är moraliskt ”okej”.
Vi vill kunna identifiera punkter för oenighet.
Vi vill kunna argumentera för vår sak (och argumentera mot andra).
Slutligen: Vi vill kunna få moralisk vägledning.
4
Varför är klimatfrågan
överhuvudtaget en moralisk fråga?
(1) Vi kan göra något åt klimatförändringarna.
(2) Världen blir en sämre plats om vi inget gör.
-
Om vi tar bort något av dessa villkor är det svårt att se
att vi har att göra med en moralisk fråga!
Om vi antar (1) är det också rimligt att vi antar att
klimatförändringarna i huvudsak är antropogena.
5
Etik och klimathotet: problemet
• Hur bra klarar olika teorier i normativ etik av att hantera
klimatfrågan?
• D.v.s. kan de ge oss det svar som vi vill ha på frågan:
”Vad bör jag göra?”?
• Vilket svar vill vi ha?
• - Jag bör vara ”klimatsmart”!
• Klimatproblematiken bereder speciella svårigheter för
etiken:
– Många är tillsammans orsak till problemet.
– Vars och ens bidrag är försumbara (oftast/alltid?).
• (Ytterligare förutsättning)
– Förpliktelser gentemot framtida generationer…
6
Egoism
• Men innan vi börjar undersöka moraliska teorier, låt oss titta på en
besläktad typ av teori (enligt vissa också en moralisk teori):
Rationell egoism (etisk egoism).
– Jag bör göra det som har bäst konsekvenser för mig själv.
• Frågan är: Behöver vi ens gå till etiken? Räcker det inte att vädja
till våra egenintressen: våran självbevarelsedrift (för att få svaret:
”Jag bör vara klimatsmart”)?
• Den rationella egoismen är nog ganska utbredd, och svarar väl
mot en utbredd teori om människors motivation: den psykologiska
egoismen.
- Den psykologiska egoismen har även haft stort inflytande på
områdena politik och ekonomi. [Viss etik utgår också från egoism.]
7
Rationell egoism och klimatet
Prima facie kan denna enkla teori verka väl
lämpad för att hantera klimatproblematiken:
- Det verkar ligga i allas långsiktiga egenintresse att
stoppa den globala uppvärmningen (åtminstone om vi antar
att vi (normalt sett) bryr oss om åtminstone några personer
i framtida generationer (kanske våra släktingar)).
- Bara jag inser vidden av hotet och vad som orsakar det,
så inser jag också att jag (ur ett rent egenintresseperspektiv) bör minska min användning av fossila bränslen.
Det är det rationella att göra!
8
Problem med egoism: fångarnas dilemma
Min medbrottsling
Erkänner
Nekar
Erkänner
3 år för båda
1 år för mig, 4 år för
min medbrottsling.
Jag
4 år för mig, 1 år för
min medbrottsling.
2 år för båda
Nekar
Obs! (1) Även om båda nekar så vore det (egoistiskt) rationellt för var och
en att erkänna. (2) Huruvida det är rationellt att erkänna beror inte på vad
den andra gör eller på vad man tror att hon gör.
Från egoism till moral
• Det finns andra problem med egoismen
som lösning på problemet också:
– Vad händer om de negativa effekterna av mitt
handlande inte drabbar mig (eller någon som
jag bryr mig om)?
• Om vi vill nå slutsatsen: ”Jag bör vara
klimatsmart” måste vi alltså se bortom
egoismen.
10
Etik
• Två (tre) konkurrerande (?) vid första
påseende rimliga etiska synsätt:
– Maximera ”nytta” (utilitarism)
– (Gör vad du vill så länge du inte (aktivt) kränker någon
annans rättigheter (rättighetsetik))
– Handla endast efter principer som alla rationellt kan
acceptera (som ingen rationellt kan bestrida)
(”kantiansk kontraktualism”)
(Jfr. Kants kategoriska imperativ: Handla endast efter en sådan
maxim som du kan vilja se upphöjd till allmän lag.)
11
Utilitarism (altruistisk konsekventialism)
• Naturlig teori att börja med:
• Om det inte vore för de antaget dåliga konsekvenserna
av global uppvärmning, så skulle vi inte ha något
problem överhuvudtaget (det gäller oavsett om vi
fokuserar på nu levande människor (och djur) eller
framtida generationer).
• Oavsett vilken moralteori man bekänner sig till, så måste
man erkänna att konsekvenser spelar moralisk roll om
man vill vidhålla att klimathotet är en moralisk fråga. (Ett
problem för rättighetsetik)
• Om vi resonerar altruistiskt undkommer vi fångarnas
dilemma, men vi får ett annat problem:
12
Försumbara effekter: Derek Parfits ökenexempel.
• Vi har 1 000 törstande personer i öknen (behöver vatten för att överleva).
• Vi har 1 000 potentiella välgörare med 1 liter vatten var (de kan inte
kommunicera med varandra och de skulle själva må bra av vattnet, men
de behöver det inte för att överleva).
• Vattnet kan hällas i en tankbil som kommer att köras till de törstande i
öknen. Allt vatten som skänks når de törstande och fördelas helt lika
(dvs. om alla bidrar så får de törstande en liter var).
• Är det (altruistiskt) rationellt att ge sin liter till de törstande?
• Svaret tycks paradoxalt nog vara ”nej”. (Om du tvekar, tänk dig att det är
1 000 000 törstande respektive välgörare.)
• Problemet är att effekterna av en persons bidrag är försumbara: 0.002
liter är lika illa för en törstande som 0.001 liter, och 0.999 liter är lika bra
för en törstande som 1 liter. Detsamma gäller allt däremellan.
(Soritesparadoxen)
• Hur är det med klimatproblematiken? Synnerligen omärkbara effekter!
(Parfit, Derek, Reasons and Persons, 1984)
Klimatsmarthet och rationalitet
”De andra”
Är inte klimatsmarta
Är klimatsmarta
Är inte
klimatsmart
Jag
Är
klimatsmart
Det går åt skogen,
men jag får personlig
vinning.
(3) [RANGORDNING]
Det går inte åt skogen,
och jag får personlig
vinning.
(1)
Det går åt skogen, och
jag får inte personlig
vinning.
(4)
Det går inte åt skogen,
men jag får inte
personlig vinning.
(2)
(i) Vi antar att jag personligen tjänar på att inte vara klimatsmart.
(ii) Schemat gäller både egoism och altruism.
(iii) Vi kan tänka oss att aktörerna inte är individer utan kollektiv
(såsom nationer).
14
Ett möjligt försvar för U
• Konsekventialism bör inte förstås som en ”privatmoral”, utan som
rent resultatorienterad:
– Det enda som egentligen spelar roll är hur det går!
• Då får vi ett mycket vidare spann av alternativ än bara: handla
klimatsmart/inte handla klimatsmart.
• Vad jag bör göra kommer att bero på vilken ”roll” jag har på vad jag kan göra (t.ex. på om jag är filosof, ingenjör eller
politiker).
• Således, paradoxalt nog (givet den tidigare diskussionen):
Det kan vara så att moralen, istället för att befria oss från ansvar i
klimatfrågan, ställer mycket starka krav på oss
(vi kan hållas ansvariga för vad vi inte gör, och även ”politiska
handlingar” återförs här till moralens sfär).
15
(För krävande? [Hur ska man förstå den invändningen?])
En möjlig lösning
• Relationen bättre än är transitiv:
• Om A är bättre än B, och B är bättre än C, så
måste rimligen även A vara bättre än C.
• Men i ökenexemplet tycks transitiviteten brytas.
• Slutsats? Konsekvenser spelar roll även om de
är försumbara (även om ingen märker dem).
• I så fall kanske konsekventialismen kan vara ett
gångbart alternativ även om den utformas på ett
sådant sätt att den inte blir alltför krävande.
16
Kantiansk kontraktualism
• Också detta är en naturlig utgångspunkt:
– ”tänk om alla gjorde så…”
• Det är denna tanke vi vill åt här:
– Vi vill att vi ska ha skäl att bidra även om vårt
bidrag inte gör någon skillnad, just på grund
av att det gör skillnad om alla bidrar.
• Men också denna tanke stöter på problem:
17
”Handla endast
efter en sådan
maxim som du
kan vilja se
upphöjd till
allmän lag.”
”Handla endast
efter sådana
principer som alla
rationellt kan
acceptera (som
ingen rationellt kan
bestrida)”
– Det finns många uppenbara motexempel mot denna typ av principer (en värld av
lögnare, nedrustning, etc.; vad jag bör göra tycks bero på vad andra gör).
– Problemet består i att finna villkor som om de är uppfyllda gör denna typ av
princip rimlig! D.v.s., under vilka omständigheter kräver moralen av mig att jag
”drar mitt strå till stacken”? Kan vi identifiera några sådana omständigheter?
– Vilken är den relevanta principen/maximen?
Man tänker sig nog att den är något i stil med: ”Jag bör vara klimatsmart”.
Men anta istället att den är: ”Jag bör vara klimatsmart givet att min klimatsmarthet
gör skillnad”. (Varför skulle inte den vara rättfärdigad?)
Här kan vi använda resonemanget om transitivitet från ökenexemplet som invändning.
Eller: ”Jag bör vara klimatsmart givet att tillräckligt många andra är det”. (Varför
skulle inte den vara rättfärdigad?)
Här kanske vi börjar närma oss en lösning… Men vad menas med tillräckligt många?
Ett förslag i linje med detta: Jag bör dra mitt strå till stacken om det finns en möjlighet
att vi tillsammans kan lösa problemet. Att inte göra det under dessa omständigheter
är att vara osolidarisk – att ”åka snålskjuts” – åtminstone om vi köper resonemanget
om transitivitet (då kan jag inte hävda att mitt bidrag inte gör någon skillnad).
Från etik till politik
• Al Gore: (ungefär) Klimathotet är en
moralisk snarare än en politisk fråga.
(i An Inconvenient Truth)
• Hur förstå?
• Är det så?
20
Hur förhåller sig etik till politik?
Jag ska inte försöka svara på den svåra och stora frågan, men:
– Båda är normativa
– politik handlar i en mening om en kollektiv nivå,
medan moral rör sig på individnivå
– politik handlar (bl.a.) om vilket slags samhälle vi ska ha,
och om hur vi ska nå dit,
moral handlar om vad jag (en moralisk agent) bör göra
(ibland vad vi bör göra… men det tycks egentligen inte
vara en annan fråga).
21
Varför skulle klimathotet vara en moralisk
snarare än en politisk fråga?
(1) Det är vi som individer som måste ta ansvar; vi kan inte lägga över ansvaret på
politiker.
Verkar i någon mån rimligt, men (a) individer har begränsningar, och (b) politiker är
själva individer (med andra roller).
(2) Lösningen på ”klimatproblemet” står att finna i individers handlingar – att vi ändrar
vår livsstil/våra vanor (hur vi konsumerar etc.):
”Konsumenttryck” + att ”du & jag” minskar vår användning av fossila bränslen,
vårt utsläpp av koldioxid & andra växthusgaser. Kort och gott: Att vi är
”klimatsmarta”.
Detta kan knappast vara tillräckligt som lösning.
Och vi har ju sett de problem som de etiska lösningarna står inför.
Snarare är väl klimathotet både en moralisk och en politisk fråga, där åtminstone jag
skulle lägga tyngdpunkten på politisk, då det är politiska beslut, och inte individuella,
som kan göra den stora skillnaden.
De viktigaste moraliska frågorna här är nog frågor om hur jag bör handla politiskt:
- Bör jag engagera mig politiskt? Eller åtminstone: - Hur bör jag rösta?
Cop15, dec. 2009
• Inget juridiskt bindande avtal.
• Det ”avtal” (”The Copenhagen Accord”) som ändå blev
resultatet (och som många länder i efterhand skrivit på)
kritiserades också för att vara för svagt på olika sätt.
• Både politiker och företrädare för organisationer var kritiska
och besvikna, ex:
• John Sauven, executive director of Greenpeace UK: ”there
are too few politicians in this world capable of looking beyond
the horizon of their own narrow self-interest” (”their own” =
deras länders?)
• Egenintresse, alltså… vilken roll har det spelat. Många
analytiker pratar om nationell protektionism, som ju är just
egenintresse på nationsnivå. Länderna skyddar sina
egna/sina egna medborgares intressen.
• Här återkommer alltså problematiken kring fångarnas
dilemma och försumbara effekter på nationsnivå (eller
snarare: för små goda effekter för landet ifråga jämfört med
kostnaden).
23
Avslutande funderingar
• Indirekta (pragmatiska/psykologiska) skäl för att vara
klimatsmart:
– Identitet: Vad för slags person vill jag vara?
– Man måste börja någonstans (sopsortera, köra mindre bil, flyga mindre…)
– Föregå med gott exempel
Denna typ av skäl ska nog inte undervärderas – kan ge
upphov (kanske rent kausalt) till (motivera till) mer
betydelsefulla handlingar.
• Spelar dessa moraliska resonemang någon roll? Människor
tänker väl inte så här? Vi tänker och handlar ofta ”irrationellt”,
och tur är väl det? Kanske viktigare med retorik, att vädja till
känslor, ”indoktrinering”, etc.?
– Svaret är kanske både ja och nej… (& delvis individuellt).
T.ex. Gore ser ju en lösning delvis i moralen…
– Om resonemangen här är riktiga så räcker inte den typ av
individuella handlingar som ”privatmoral” fokuserar på, men
den moraliska sfären omfattar även ”politiska handlingar”.
24
