Begreppet
kvalitet inom
livsmedelssektorn
Rapport 2008:16
Foto: Mats Pettersson
Begreppet kvalitet inom
livsmedelssektorn
Enheten för handel och marknad
2008-06-30
Referens
Olof Sköld
Innehåll
1
Sammanfattning ............................................................................................................... 3
2
Inledning ........................................................................................................................... 5
2.1
Bakgrund .................................................................................................................... 5
2.1.1
3
Kommissionens grönbok om kvalitetsproduktion.............................................. 5
2.2
Målsättning................................................................................................................. 7
2.3
Metod ......................................................................................................................... 7
2.4
Avgränsningar ............................................................................................................ 7
Kvalitet .............................................................................................................................. 9
3.1
Vad är kvalitet? .......................................................................................................... 9
3.1.1
Grundläggande krav – obligata ........................................................................ 11
3.1.2
Grundläggande egenskaper - fakultativa.......................................................... 14
3.1.3
Subjektivt värderade - produktionsaspekter..................................................... 16
3.2
Hur signaleras kvalitet till konsumenterna idag? ..................................................... 26
3.3
Kvalitetsmärkning .................................................................................................... 28
3.3.1
Varumärken...................................................................................................... 28
3.3.2
Geografiska beteckningar................................................................................. 29
3.4
Exempel på kvalitetsmärkning ................................................................................. 32
3.4.1
KRAV............................................................................................................... 32
3.4.2
Änglamark........................................................................................................ 33
3.4.3
Svanen .............................................................................................................. 33
3.4.4
Demeter ............................................................................................................ 33
3.4.5
SNF – Bra miljöval .......................................................................................... 34
3.4.6
Svenskt Sigill.................................................................................................... 34
3.4.7
Krav/Svenskt Sigill .......................................................................................... 34
3.4.8
Rättvisemärkt ................................................................................................... 35
3.4.9
Nyckelhålet....................................................................................................... 35
3.4.10
Allergimärket ................................................................................................... 36
3.4.11
Sädesaxet.......................................................................................................... 36
3.4.12
Kaprifolkött ...................................................................................................... 36
3.4.13
Norrländskt Utmärkt ........................................................................................ 37
3.4.14
Nästgårds.......................................................................................................... 37
3.4.15
Skyddade geografiska beteckningar och traditionella specialiteter ................. 37
3.4.16
EU-blomman .................................................................................................... 38
1
3.4.17
Ekologiskt jordbruk.......................................................................................... 38
3.4.18
MSC-Marine Stewardship Council .................................................................. 39
4
Kvalitetsmodell ............................................................................................................... 41
5
Standarder och certifieringar ....................................................................................... 45
5.1
Offentliga standarder................................................................................................ 45
5.1.1
Codex Alimentarius.......................................................................................... 45
5.1.2
UNECE – United Nations Economic Commission for Europe........................ 46
5.2
6
Privata standarder..................................................................................................... 46
Legala ramverk .............................................................................................................. 49
6.1
Lagstiftningen inom EU ........................................................................................... 49
6.2
Lagstiftningen internationellt ................................................................................... 49
6.2.1
TBT-avtalet om tekniska handelshinder .......................................................... 50
6.2.2
SPS-avtalet om åtgärder för liv och hälsa ........................................................ 50
6.2.3
Brott mot avtalen kan bestraffas....................................................................... 50
7
Diskussion ....................................................................................................................... 51
8
Källförteckning............................................................................................................... 55
2
1 Sammanfattning
På senare år har konsumenternas efterfrågan på livsmedel som är säkra, näringsriktiga och
välsmakande ökat i Sverige. Samtidigt har olika krav på livsmedlens produktionsmetoder fått
en allt större betydelse för konsumenternas val. Begreppet kvalitet är om inte avgörande så
mycket viktigt för konsumenterna, vilket har visat sig i olika konsumentundersökningar.
Också inom EU har intresset för matens kvalitet ökat och det pågår för närvarande flera olika
projekt inom unionen där målet är att öka produktionen och konsumtionen av livsmedel med
väldefinierad kvalitet.
Kvalitetsbegreppet är samtidigt komplext, och denna utredning fokuserar därför på att
definiera kvalitet inom livsmedelssektorn med avsikt att främja kvalitetssäkringen av
livsmedel och uppmuntra produktion av livsmedel med högsta möjliga kvalitet.
För att öka produktionen av kvalitetsprodukter är den samlade nationella livsmedelsstrategin
ett verktyg som möjligen kan användas. Genom att bland annat ge stöd till forskning och
innovationer i livsmedelssektorn så kan produkter med mervärden utvecklas och produceras,
exempelvis ekologiska produkter, närproducerade produkter och klimatvänliga produkter.
Genom att ge stöd via den nationella livsmedelsstrategin till olika livsmedelsproducenter för
att utveckla nya produkter kan en ökning av produktionen av kvalitetsprodukter
åstadkommas.
För att kunna bestämma kvaliteten på livsmedelsprodukter så anser Jordbruksverket att
livscykelanalyser (LCA) är ett viktigt verktyg. En livscykelanalys visar hur produkter och
processer påverkar miljön genom hela kedjan, och resursförbrukning samt utsläpp till luft,
vatten och mark kan därmed kartläggas. LCA-metodiken kan därmed klargöra exempelvis
vilken klimatpåverkan en livsmedelsprodukt har. Metodiken kan även användas för att se över
och effektivisera livsmedelsproduktionen.
Utredningen anser att begreppet livsmedelskvalitet kan bestå av tre olika kriterier:
1. Grundläggande krav hos livsmedlet, där definitionen av säkra livsmedel är av central
betydelse.
2. Grundläggande egenskaper, där livsmedlens näringsinnehåll och organoleptiska
egenskaper är viktiga.
3. Subjektiva värderingar, där olika produktionsaspekter har betydelse för konsumenternas uppfattning om ett livsmedels kvalitet.
För att kunna signalera livsmedelskvalitet till konsumenterna är märkning av livsmedel en
avgörande faktor för kvalitetssäkring. Märkning av livsmedel är en viktig kanal som företagen
använder för att signalera en produkts kvalitet till konsumenten, och spelar en viktig roll när
det gäller konsumenternas val av produkt. Märkningen, som består av både obligatoriska och
frivilliga uppgifter, får inte vilseleda konsumenterna och är samtidigt ett viktigt hjälpmedel
för konsumenten för att kunna göra ett val. En stor mängd olika märkningar finns numera, och
utredningen visar på olika exempel på märkning som ska informera konsumenterna om
livsmedlens särskilda egenskaper.
Konsumenterna vill snabbt och enkelt kunna välja de livsmedel som speglar deras efterfrågan,
vare sig det är en produkt som härstammar från ett specifikt geografiskt område, eller har
producerats enligt vissa specifika produktionsmetoder. Det kan dock bli en konflikt mellan att
informera konsumenterna om vilka egenskaper en viss produkt har och behovet att
märkningen inte blir för omfattande eller komplicerad. Ju fler olika märken desto svårare blir
3
det för konsumenterna att snabbt och enkelt göra ett val, samtidigt som informationsbehovet
är stort. Möjligen kan en ny form av märkning införas där ett och samma märka kan signalera
olika saker till konsumenterna. En symbol med olika tårtbitar som visar vilka egenskaper en
produkt har kan vara en möjlighet.
Det är också viktigt att märkningen är öppen och konkurrensneutral. Krav på olika märkning
kan leda till en minskning av handeln över gränserna om kraven försvårar märkning av
livsmedel från tredje land. Märkning innebär ofta ytterligare krav för den enskilde aktören på
marknaden.
För att kunna åstadkomma en korrekt märkning är utvecklandet av standarder och
certifieringar viktigt. En standard är en norm eller måttstock på kvalitet som hjälper till att
skapa ett gemensamt sätt att arbeta. Syftet med standarder är bland annat att underlätta
kommunikation mellan köpare och säljare, att möjliggöra för grupper av producenter att
erbjuda ett harmoniserat utbud samt att höja kvaliteten och därmed skapa ett mervärde.
Utvecklingen av privata standarder kan till viss del förklaras av konsumenternas behov av att
få en korrekt information avseende de olika kvalitetskriterierna som konsumenterna
efterfrågar. Det kan konstateras att handel med produkter har behov av standarder. Den
pågående minskningen av antalet offentliga standarder innebär därför att privata standarder
får större betydelse
En möjlighet att utveckla GU-lagstiftningen vore att införa en tydlig koppling till specifika
och objektiva kvalitetskriterier vilka ska uppfyllas för att en produkt ska få märkas med en
geografisk ursprungsmärkning. Ytterligare kvalitetskriterier bör uppfyllas för att det ska gå att
säkerställa att en produkt håller en god kvalitet. Dessa kvalitetskriterier kan baseras på
standardiserade kvalitetsnormer inom olika varugrupper eller genom att använda
livscykelanalyser för att bestämma kvaliteten.
4
2 Inledning
2.1 Bakgrund
Under senare år har EU-kommissionen lyft fram frågan om livsmedelskvalitet. Olika
händelser som till exempel BSE, fågelinfluensa och dioxinskandalen har påverkat
konsumenternas förtroende för livsmedel, och som en konsekvens av detta har kommissionen
initierat en rad olika åtgärder för att öka livsmedlens kvalitet och stärka konsumenternas
förtroende för maten de konsumerar. Kommissionen har som en åtgärd startat ett tvåårigt
forskningsprojekt under namnet Food Quality Schemes Pilot Project, för att undersöka hur
man kan förbättra livsmedlens kvalitet på den inre marknaden och se hur detta i sin tur kan
påverka den globala handeln. Ett annat viktigt initiativ som kommissionen genomför är
upprättandet av en grönbok som kommer att presenteras hösten 2008. Syftet med denna
grönbok är att öka konsumentförtroendet i en tid där antalet certifieringar ökar, förbättra
kommunikationen mellan producenter och konsumenter, trygga marknadsandelar för
europeiska produkter och garantera ett väl fungerande kvalitetsprogram på den inre
marknaden.
Som en konsekvens av dessa initiativ har Jordbruksverket på uppmaning av Jordbruksdepartementet utrett ett antal frågor som rör temat kvalitet.
Konsumenternas intresse för livsmedlens kvalitet är stort. En undersökning som genomfördes
2007 av branschorganisationen Livsmedelsföretagen visade att 74 % av de tillfrågade
konsumenterna ansåg att matens kvalitet var viktig eller mycket viktig. 66 % trodde att de i
framtiden skulle köpa en större andel mat av högre kvalitet. Samtidigt angav 59 % att de hade
större tillgång till mat med högre kvalitet 2007 än fem år tidigare. Undersökningen visade
även att 67 % av de tillfrågade konsumenterna hade valt en höjd kvalitet med befintligt pris
medan 33 % angav att de hellre hade valt ett lägre pris med befintlig kvalitet. Avslutningsvis
visade undersökningen att 69 % av de tillfrågade konsumenterna var villiga att betala lite
extra för hög kvalitet. En av tre valde oftare det billigare alternativet. Det fanns således hos
konsumenten ett stort intresse för kvalitet1.
Inom EU har intresset för matens kvalitet också ökat. På begäran från Europaparlamentet
lanserade kommissionen ett pilotprojekt om kvalitet. I projektet undersöks hur man på
europeisk nivå kan öka produktionen av livsmedel som omfattas av olika former av
kvalitetscertifieringar som exempelvis skyddad ursprungsbeteckning (SUB), skyddad
geografisk beteckning (SGB) eller garanterad traditionell specialitet (GTS).
2.1.1 Kommissionens grönbok om kvalitetsproduktion
Kommissionen har tagit fram ett initiativ till en grönbok om kvalitetsproduktion av jordbruksprodukter. Bakgrunden till denna grönbok är att kommissionen konstaterar att jordbrukare och
producenter av jordbruksprodukter upplever en allt starkare konkurrens som pressar priserna
på deras produkter, samtidigt som konsumenterna allt oftare efterfrågar produkter av hög
kvalitet. Därmed konstaterar kommissionen att de producenter som kan öka kvaliteten på sina
levererade produkter har större förutsättningar att förbättra sitt ekonomiska resultat.
1
Livsmedelsföretagen, Li.
5
Grönboken är enligt kommissionen ett första steg mot en eventuell revidering av nuvarande
policy, och den kommer att baseras på de slutsatser som kommer ur den kvalitetskonferens
som genomfördes i Bryssel i februari 2007. Revideringen kommer även att utgå från
nuvarande regler om
-
skyddade ursprungsbeteckningar (SUB), dvs. råvarorna och tillverkningsmetoderna
för ett specifikt livsmedel är beroende av den region eller område där livsmedlet
tillverkas,
-
skyddade geografiska beteckningar (SGB) dvs. ett visst livsmedel tillverkas enligt en
metod som förknippas med en viss region som har samma namn, eller
-
garanterade traditionella specialiteter (GTS) som får användas då ett livsmedel har
vissa egenskaper som skiljer det från liknande produkter och tillverkas på ett för
regionen eller området eller även landet traditionellt sätt.
Sverige är engagerat i arbetet med EU:s kvalitetsbeteckningar och Livsmedelsverket är
tillsynsmyndighet när det gäller skyddade beteckningar.
De främsta problem som kommissionen identifierat är följande:
•
Ökad konkurrens och allmän prispress.
•
Svårigheter för producenter att kommunicera produkternas kvalitetsattribut till
konsumenterna.
•
Svårigheter för producenterna att öka kvalitetsproduktionen och nå marknaden för
kvalitetsprodukter.
•
Behovet att få konsumenternas förtroende avseende olika kvalitetspåståenden som ges
på olika produkter.
•
Behovet att få fungerande kvalitetssystem på den inre marknaden.
Målen med grönboken är att:
•
Få in synpunkter på existerande kvalitetssystem inom EU.
•
Konsultera marknadsaktörerna om utmaningen att öka kvalitetsproduktionen och
marknadsföringen av jordbruksprodukter.
•
Få in synpunkter om möjliga alternativ i fråga om utvecklingen av en kvalitetsproduktionspolicy, marknadsföringsregler och om ett legalt ramverk.
2.1.1.1 Aktuella diskussioner inom EU
Frankrike presenterade nyligen ett memorandum om import av livsmedel, foder, djur och
växter från tredje land, där man bl.a. föreslår konkreta åtgärder om hur man bör definiera
vilka skyddsnivåer som ska eftersträvas inom EU och hur information om dessa skyddsnivåer
ska framföras till tredje land. Frankrike nämner exempelvis att högre krav på djurskydd och
miljöhänsyn i vissa fall kan medföra en bättre djurhälsa, högre avkastning och i vissa fall även
en högre kvalitet. Frankrike framför i sitt memorandum att högre krav bör på ställas på
importerade produkter då kraven mellan EU-producerade varor och importerade varor skiljer
sig och att information om vilka produktionskrav som uppfyllts bör nå konsumenterna.
Frankrike nämner vidare att livsmedelskvalitet baseras på en produkts produktionsmetod och
6
ursprung och att det finns risk att konsumenterna får produkter de inte vill ha genom import
av varor som inte uppfyller EU:s krav2.
Inom EU framför även Tyskland detta resonemang. Horst Seehofer, Tysklands jordbruksminister, anser att andra länder bör anta EU:s högre krav när det gäller både miljöaspekter och
säkra livsmedel om de vill kunna exportera livsmedel till EU3. Andra länder inom EU gör
dock bedömningen att både de franska och tyska inläggen i debatten är tecken på
smygprotektionism och att om deras förslag antas finns det risk att konsumenternas kostnad
för livsmedel kan komma att öka.
2.2 Målsättning
Syftet med utredningen är att undersöka:
•
hur en definition av begreppet kvalitet skulle kunna lyda;
•
möjligheterna att öka produktionen av kvalitetsprodukter;
•
hur andelen jordbruksprodukter som täcks av existerande kvalitetssäkringssystem kan
öka;
•
vilka olika privata och/eller offentliga kvalitetsstandarder man bör sträva efter och hur
dessa ska certifieras;
•
om det är önskvärt med ett harmoniserat europeiskt ramverk för skydd av
kvalitetsprodukter på jordbruksmarknaden;
•
vilka eftersträvansvärda europeiska privata och/eller offentliga kvalitetsstandarder
man bör sträva efter och hur en certifiering av dessa kan se ut.
2.3 Metod
Begreppet kvalitet är mycket brett och det finns många olika studier som genomförts i ämnet.
Även olika konsumentaspekter har analyserats av olika myndigheter, företag och organisationer. Den huvudsakliga metoden under arbetets gång har varit att ta del av och analysera det
material som redan skrivits i ämnet.
Utredningen har gjorts i samråd med Livsmedelsverket och diskussioner har förts med
utgångspunkt från uppdraget. Livsmedelsverket har också bidragit med tidigare studier,
utredningar och ståndpunkter.
2.4 Avgränsningar
Utredningen fokuserar på definitionen av begreppet kvalitet och de frågor som rör
kvalitetsproduktion inom jordbruket, samt frågorna om märkning och om standarder och
certifieringar. Frågor kring legala ramverk berörs men pga. deras omfattning görs
bedömningen att framtida studier behövs för att närmare undersöka dessa frågor.
2
http://www.ft.com/cms/s/0/939ee094-148d-11dd-a741-0000779fd2ac.html
3
www.ft.com
7
3 Kvalitet
3.1 Vad är kvalitet?
Ordet kvalitet betyder beskaffenhet eller sort och är ett komplext begrepp eftersom det har
mer än en innebörd. Förutom att det kan användas för att beskriva en produkt objektivt så är
det ett begrepp som ofta används för att värdera en produkt mer subjektivt, det vill säga om en
produkt är av god eller dålig kvalitet.
Ur konsumentsynpunkt är kvalitet en egenskap som är ett resultat av en mängd olika
interaktioner mellan konsumenten och produkten, vilket därmed innebär att begreppet kvalitet
har olika innebörd för olika konsumenter. Uppfattningar om kvalitet kan också variera från en
situation till en annan, och både själva produktens egenskaper och psykologiska och
ekonomiska faktorer påverkar individens uppfattning. Begreppet kvalitet kan definieras med
att en produkts samlade egenskaper skapar en förmåga att tillfredsställa ett uttalat eller
underförstått behov. Objektivt syftar begreppet kvalitet på hur man uppnår definierade
kvalitetsparametrar. Detta kan även gå längre då en varas kvalitet helst ska överträffa
kundernas behov och förväntningar. I ekonomiska sammanhang brukar konsumenten
betraktas som en aktör som fattar sina beslut för att nå en behovstillfredsställelse. Därmed
väljer konsumenten kvalitet på livsmedel för att nå sina mål, och dessa mål varierar från
individ till individ. Det är dock viktigt att konsumentens förväntningar på produktens kvalitet
uppfylls. Produkten ska alltså ha rätt kvalitet ur konsumentens synvinkel.
Oftast bygger konsumenten steg för steg upp kunskap om kvaliteten av olika produkter
genom att testa olika märken för att genom erfarenhet bilda sig en uppfattning om produktens
relativa kvalitet. Dessa produkter kallas erfarenhetsvaror (experience goods). Detta kan dock
ibland vara svårt när det gäller produkter där konsumenten, trots att produkten konsumeras,
inte får kunskap om kvaliteten. Produkter där kvaliteten inte framgår trots att de konsumeras
brukar kallas för trovärdighetsvaror (credence goods). Exempel på sådana varor kan vara
livsmedel med vissa tillsatser där producenterna hävdar att det finns vissa hälsobringande
effekter.
Inom EU-kommissionen arbetar man idag mycket aktivt med kvalitetsfrågor. Man konstaterar
på sin webbplats att europeiska konsumenter efterfrågar alltmer produkter som är hälsosammare och mer välsmakande, som har högre näringsvärde och som produceras på
miljövänligare sätt. Kommissionen har identifierat följande huvudkriterier i sitt
kvalitetsbegrepp4:
1. Hållbarhet – framförallt ekologisk produktion
2. Kvalitetslivsmedel
beteckningar
–
här
poängterar
kommissionen
framförallt
geografiska
3. Djurens välbefinnande
4. Livsmedelssäkerhet
5. Kontrollsystem
Begreppet kvalitet kan delas in i tre olika delar som måste uppfyllas.
4
http://ec.europa.eu
9
1. Del ett omfattar obligatoriska krav som inte är förhandlingsbara eftersom de är
lagstadgade krav, dvs. dessa krav måste uppfyllas av producenterna. Här ingår säkra
livsmedel, dvs. att de är fria från hälsofarliga ämnen eller mikroorganismer och att de
är korrekt märkta. Spårbarhet är en viktig del i begreppet säkra livsmedel.
2. Del två omfattar sådana egenskaper som oftast bör uppfyllas för att produkten ska
uppfylla konsumenternas förväntningar. Här ingår näringsinnehåll och organoleptiska
egenskaper, t.ex. färg, arom, smak eller textur.
3. Del tre omfattar sådana kriterier som slutligen bestämmer konsumenternas uppfattning
om produktens kvalitet och som kan variera från konsument till konsument. Dessa
kriterier är subjektiva och är inte enbart kopplade till produkternas egenskaper, utan
även till själva produktionsprocessen. Dock anses dessa kriterier vara av betydelse för
konsumenternas uppfattning av produktens kvalitet. De viktigaste kriterierna som
identifierats är följande:
•
Ekologiska/miljövänliga produkter
•
Rättvisemärkta produkter
•
Klimatvänliga produkter
•
Produkter producerade med ett gott djurskydd
•
Fria från genetisk modifierade organismer
•
Närproducerad mat
•
Skyddade geografiska beteckningar och traditionella specialiteter
Konsumenterna kan välja en eller en kombination av flera av dessa kriterier för att produkten
ska tillgodose konsumenternas förväntningar på kvalitet.
Det finns flera studier5 som visar just konsumenternas bedömning av kvalitet. En studie av
konsumenternas värdering av olika inköpskriterier vid köp av matvaror visade att det
viktigaste var att maten var god, därefter kom andra kriterier som hållbar, nyttig, billig och
ekologisk6. Sådan inköpskriterier sammanfattas i tabell 1.
Tabell 1: Viktiga inköpskriterier för konsumenten vid val av livsmedel
Mjölk (%)
Kött (%)
Potatis (%)
Bröd (%)
Smak
86
97
93
97
Hållbarhet
75
72
68
55
Nyttig
17
62
68
70
Billig
35
39
31
28
Ekologiskt producerad
22
30
23
17
Arvola et al, Faktablad nr 16, Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU, 2000
5
Acta Horticulturae Number 604, Proceedings of the International Conference on Quality in Chains, An
Integrated View on Fruit and Vegetable Quality, Volume 1
6
Arvola et al, Faktablad nr 16, Sveriges Lantbruksuniversitet, (SLU), 2000.
10
Andra studier visar också på rangordningen av olika inköpskriterier som visar på betydelsen
av matens smak för konsumenten. Tabell 2 redovisar konsumenternas svarsfrekvens på en
specifik fråga rörande val av livsmedel.
Tabell 2: Vad är viktigt för konsumenten vid val av livsmedel?
Fräschhet
Smak
Inga tillsatser
Miljövänlig
produktion
Mycket
viktigt (%)
Ganska
viktigt (%)
Lite viktigt
(%)
Ej viktigt
(%)
Inget svar
(%)
79
75
46
26
18
22
37
47
2
1
12
19
0
0
2
2
3
2
3
6
Torjusen et al, Food Quality and Preference, 2001
Ytterligare en studie som bekräftar detta genomfördes av Loureiro och McCluskey (2003) och
påvisade att smak, kvalitet och fräschhet var de viktigaste kriterierna som konsumenterna tog
hänsyn till då de skulle köpa färska äpplen7.
Det finns ett antal olika faktorer som påverkat konsumenternas förändrade inköpsvanor. En
ökad disponibel inkomst innebär ofta att konsumenterna har möjlighet att avsätta mer pengar
till inköp av livsmedel och väljer allt oftare att lägga detta på exempelvis ekologiska
produkter eller varor producerade med gott djurskydd. Konsumenterna anser också att
livsmedel som producerats på ett ekologiskt sätt och med gott djurskydd är mer naturliga och
därför också hälsosammare. Därmed associeras dessa produkter allt oftare till begreppet säkra
livsmedel, vilken är av central betydelse för konsumenterna8.
3.1.1 Grundläggande krav – obligata
3.1.1.1 Säkra livsmedel
Begreppet säkra livsmedel är den första och mest grundläggande faktorn som måste uppfyllas
då begreppet kvalitet diskuteras. Om inte livsmedelsproduktionen är säker och framförallt
uppfattas som säker av konsumenterna så kan övriga faktorer som påverkar kvalitet läggas åt
sidan. Säkra livsmedel är alltså ett grundläggande krav inom livsmedelsproduktionen då man
diskuterar kvalitet. För konsumenten är det en fundamental och självklar princip att
konsumtionen av ett livsmedel inte innebär risk för hälsan, vilket innebär att en producent inte
kan bortse från denna fråga. Säkra livsmedel utgör därmed basen för begreppet kvalitet och är
inte något en producent kan välja bort.
Begreppet säkra livsmedel omfattar flera olika områden ur vilka följande kan nämnas som
exempel:
•
Rester av bekämpningsmedel.
•
Mikrobiologisk status.
•
Förekomst av naturligt förekommande ämnen med toxisk verkan.
•
Andra oönskade produktfrämmande ämnen.
7
Journal of Food Distribution, November 2003
8
IGD, Consumer Attitudes Towards Animal Welfare, maj 2007
11
Kommissionen framför att:
”EU:s integrerade strategi för säkra livsmedel syftar till att se till att livsmedelssäkerheten,
djurs hälsa, djurskyddet och växtskyddet i Europeiska unionen är på en hög nivå, vilket sker
genom enhetliga från-jord-till-bord-åtgärder och lämplig övervakning, samtidigt som man ser
till att den inre marknaden fungerar väl.”9
Just säkerhetens viktiga roll när det gäller livsmedel innebär att det är ett område som är starkt
reglerat runt om i världen, inte minst inom EU där i princip all lagstiftning om livsmedel är
gemensam för de olika medlemsstaterna och gäller inom hela unionen. Lagstiftningen i sig är
uppbyggd av:
•
EU-förordningar, som gäller som svensk lag,
•
Livsmedelslagen och livsmedelsförordningen, som publiceras i svensk författningssamling,
•
Livsmedelsverkets författningssamling.
nationella föreskrifter, samt
•
EU-beslut, som arbetas in i Livsmedelsverkets föreskrifter.
Implementering
av
EG-direktiv
samt
Den huvudsakliga EU-förordning som styr all livsmedelslagstiftning är EU-förordning
178/2002, som innehåller allmänna principer, skyldigheter som ska uppfyllas av
livsmedelsföretagen och hur EU:s myndighet för säkra livsmedel (EFSA) ska arbeta.
Förutom denna förordning finns det en mängd olika EU-förordningar som styr olika delar av
livsmedelssektorn. I Sverige kompletteras EU-förordningen av den svenska livsmedelslagen,
SFS 2006:804, som innehåller olika regler som styr livsmedelsproduktionen i Sverige. Då det
gäller kontroll av olika livsmedelsanläggningar och vilken myndighet som ska utföra denna
kontroll styrs detta av den svenska livsmedelsförordningen, SFS 2006:813.
Livsmedlens säkerhet är alltså grundläggande och noga reglerat och ska ses som ett
myndighetsansvar, vilket tydligt framförs av EU-kommissionen. Detta till trots så
förekommer det alltid risker i samband med livsmedelsproduktion. Kommissionen framför
två viktiga faktorer som ska minimera dessa risker.
I första hand hänvisar kommissionen till HACCP-principerna (Hazard Analysis Critical
Control Point) enligt artikel 5 i förordning (EG) nr 852/2004 om livsmedelshygien. Dessa
principer innebär att livsmedelsproducerande företag ska göra en riskanalys av verksamheten.
Enligt Livsmedelsverket kan livsmedelsföretagen hantera HACCP-principerna på följande
sätt:
1. För detaljhandelsföretag som bara hanterar förpackade livsmedel räcker grundförutsättningarna. Dessa företag behöver inte göra en riskanalys.
2. Företag som med stöd av en riskanalys kan visa att grundförutsättningarna räcker.
Dessa behöver ingen HACCP-plan.
3. Övriga företag skall inrätta, genomföra och upprätthålla ett eller flera förfaranden
grundande på HACCP-principerna, dvs. de skall göra en riskanalys, identifiera kritiska
styrpunkter med kritiska gränser och övervakningsrutiner och korrigerande åtgärder.
Dessa företag kan använda sig av nationella branschriktlinjer eller en generisk plan,
om det finns sådana.
9
http://ec.europa.eu/food/intro_sv.htm
12
Kommissionen anser att spårbarhet i det här sammanhanget är en nyckelfaktor som ska
tillämpas. Spårbarhet inom livsmedelskedjan ska säkerställa att man kan spåra ett livsmedel
från jord till bord och tillbaka igen, eller minst ett steg framåt och ett steg bakåt i kedjan.
Detta är nödvändigt för att dels minimera riskerna och för att kunna förebygga fusk inom
livsmedelsproduktionen, för att kunna spåra och dra tillbaka livsmedel som inte anses säkra,
och inte minst för att kunna informera konsumenterna. Spårbarhetsmärkningen (identifikationsmärkning) är inte till för konsumenten utan i första hand för myndigheter att kunna spåra
livsmedel vid återtag m.m. Man bör inte blanda ihop det med konsumentens behov av
ursprungsmärkning.
Spårbarhet kan läggas på olika nivåer av vilka följande kan nämnas:
•
EU/Icke-EU
•
Ursprungsland
•
Avsändare
•
Producent
•
Lot-nummer
•
Skifte
•
Korrekt märkning
Kravet på spårbarhet gäller för alla typer av livsmedel, och inkluderar även produkter som kan
tänkas ingå i livsmedelsproduktionskedjan, exempelvis djurfoder. Från och med den 1 januari
2005 tillämpas nya EG-regler om spårbarhet där grundidén är att man ska kunna följa ett
livsmedel från jord till bord och tillbaka till jord igen. EG-reglerna ställer vissa minimikrav på
livsmedelsproducenterna att kunna spåra ett steg bakåt och ett steg framåt i livsmedelskedjan.
3.1.1.2 Korrekt märkta livsmedel
Märkningens syfte är att ge konsumenten information om livsmedlet för att kunna göra
medvetna val. Informationen kan exempelvis gälla livsmedlets innehåll och hållbarhet. Enligt
gällande regler ska märkningen vara korrekt och icke vilseledande.
Det finns både obligatorisk märkning och frivillig märkning. Obligatoriska uppgifter är
exempelvis ingrediensförteckning och vikt. Frivilliga uppgifter är exempelvis näringsvärdesdeklaration, dock finns det särskilda regler om detta för att ge konsumenterna möjlighet att
jämföra olika livsmedel.
Inom EU finns det harmoniserade regler avseende märkning av livsmedel, vilket regleras
genom EU-direktiv nr 2000/13/EG. Utöver detta direktiv så finns det ett antal kompletterande
regleringar för olika typer av livsmedel, exempelvis ekologiska livsmedel. I januari 2007
trädde en förordning i kraft om regler för hur man får märka livsmedel med närings- och
hälsopåståenden.
Livsmedelsverket, som är den centrala kontrollmyndigheten för livsmedelskontrollen,
länsstyrelserna och kommunerna delar på ansvaret för hur livsmedelskontrollen genomförs.
Både säkerhets- och redlighetsaspekter kontrolleras, vilket även omfattar provtagning för att
se att livsmedlen inte innehåller några otillåtna ämnen och att förpackningarna är korrekt
märkta. Den huvudsakliga livsmedelskontrollen görs av kommunerna. Kommunernas miljöoch hälsoskyddsnämnder kontrollerar cirka 52 000 anläggningar i Sverige. Livsmedelsverket
13
kontrollerar större anläggningar, exempelvis slakterier. Livsmedelsverkets kontrollansvar
omfattar cirka 600 anläggningar10.
3.1.2 Grundläggande egenskaper - fakultativa
3.1.2.1 Närings- och hälsopåståenden på livsmedel
Information om ett livsmedels näringsinnehåll kan vara ett sätt att förmedla information om
produktens kvalitet till konsumenten. Huvudsyftet med att ha information om ett livsmedels
näringsinnehåll är att göra det enklare för konsumenterna att identifiera vilka livsmedel de vill
välja att köpa och som stämmer överens med deras behov.
Den 16 juli 2003 antog kommissionen ett förslag till en ny förordning om närings- och
hälsopåståenden på livsmedel. Detta förslag om påståenden på livsmedel omfattar både
reklam, märkning och presentation av närings- och hälsopåståenden inom EU och omfattar
alla livsmedel. Idag finns det generella regler för märkning och presentation av livsmedel
samt reklam för livsmedel. Inom Codex Alimentarius diskuteras också hälsopåståenden, och
förslag till rekommendationer för hur dessa bör användas håller på att tas fram i Codex
märkningskommitté.
Flera utredningar har genomförts av Livsmedelsverket där man analyserat livsmedlens
hälsopåståenden och den nya förordningen om närings- och hälsopåståenden11 har välkomnats
av Sverige. Den nya förordningen leder till ett högt konsumentskydd och den kommer även
att gynna den europeiska livsmedelsindustrin, särskilt när det gäller produktutveckling och
innovation. Då det gäller konsumenterna anser Livsmedelsverket att det är viktigt att
konsumenterna får sanningsenlig information om produkten, samtidigt som reglerna kan
komma att få positiva effekter på folkhälsan genom att konsumenterna i Europa lättare
kommer att kunna välja hälsosamma produkter.
Viktiga faktorer avseende ett livsmedels näringsinnehåll kan vara fett, kolhydrater, protein,
kostfibrer, vitaminer och mineraler, samt tillsatser.
En viktig aspekt avseende livsmedlens närings- och hälsopåståenden är frågan om berikning
av livsmedel. Berikning av livsmedel utförs:
1. för att återställa de halter av näringsämnen som gått förlorade i livsmedlet under
lagring, hantering och tillverkning,
2. för att uppnå en näringsmässig likvärdighet hos ett ersättningsmedel (t.ex. margarin),
eller
3. för att berika ett livsmedel oavsett om näringsämnena förekommer ursprungligen i
livsmedlet eller inte.
Livsmedelsverket konstaterar i sin ståndpunkt att det är viktigt att säkerställa konsumenternas
behov av säkra och icke vilseledande produkter, och att det är viktigt att det leder till att
konsumenterna får bättre matvanor. Det finns en stark koppling mellan berikning och ett
livsmedels hälso- och näringspåstående och därmed är även frågan om berikning av livsmedel
en fråga som har bäring på ett livsmedels kvalitet. Den 14 december 2000 antog Ministerrådet
en resolution som understryker nutritionens betydelse som en viktig faktor för människors
10
www.regeringen.se
11
Europaparlamentets och Rådets förordning (EG) nr 1924/2006
14
hälsa, och kommissionen uppmanas i denna resolution att aktivt främja en bättre nutrition
inom EU.
Livsmedelsverket framför i sin ståndpunkt att återställande av näringsvärdet i industriberedda
livsmedel, och att tillsätta näringsämnen för att likställa näringsinnehållet i ett ersättningslivsmedel, måste åtföljas av särskilda kriterier som leder till att den tillsatta mängden ska
motsvara nivån i den ursprungliga råvaran eller det aktuella ersättningslivsmedlet. Då det
gäller berikning i livsmedel som inte är naturliga bärare av näringsämnet i fråga anser
Livsmedelsverket att berikning endast ska tillåtas:
•
i ett begränsat antal varugrupper som ska ha en lämplig näringsprofil,
•
med ett begränsat antal ämnen och i begränsade mängder.
En orsak till att berika livsmedel är att förebygga folkhälsoproblem. Exempel på detta är
jodberikning av salt eller berikning av andra livsmedel med folat. Här kan nämnas att olika
länder väljer olika vägar när det gäller berikning av livsmedel.
3.1.2.2 Organoleptiska egenskaper
I organoleptiska egenskaper ingår framför allt:
•
Smak (sött, surt, salt, beskt)
•
Arom (stor mängd flyktiga ämnen)
•
Färg
•
Textur (mjölighet, saftighet, seghet etc.)
Ett livsmedels färg, i synnerhet för frukt och grönt, är en av få egenskaper som konsumenten
kan bedöma utan att röra eller smaka på produkten ifråga. Färgen har en särskild betydelse för
hur konsumenten uppfattar exempelvis mognaden hos en produkt. Färg är således en faktor
som ofta används som en generell kvalitetsindikator12.
Smaken är oftast en viktig faktor för hur en konsument bedömer en produkt. Även om smaken
i sig endast består av en blandning av de fyra klassiska smakerna, sött, surt, salt och beskt, så
är kombinationen av dessa smaker en viktig faktor för konsumenterna, vilket i sin tur
påverkar deras uppfattning om en produkts kvalitet. Samma vikt kan läggas på en produkts
arom som även den påverkar hur konsumenten uppfattar kvaliteten på en produkt13. I en
studie som genomfördes vid Slippery Rock University i Pennsylvania i USA så undersöktes
hur viktiga olika egenskaper var för konsumenterna då de bedömde kvaliteten på frukt och
grönt. Den egenskap konsumenterna ansåg vara viktigast då de bedömde produktens kvalitet
var smaken. Maten ska vara god 14.
12
Dr. L. M. M. Tijskens, ATO, Wageningen University, The Netherlands, Acta Horticulturae Number 604,
Proceedings of the International Conference on Quality in Chains, An Integrated View on Fruit and Vegetable
Quality, Volume 1.
13
B. Brückner, Quality department, IGZ, Tyskland, Acta Horticulturae, Number 604, Proceedings of the
International Conference on Quality in Chains, An Integrated View on Fruit and Vegetable Quality, Volume 1.
14
B. Borsari, Slippery Rock University of Pennsylvania, USA, Acta Horticulturae, Number 604, Proceedings of
the International Conference on Quality in Chains, An Integrated View on Fruit and Vegetable Quality, Volume
1.
15
Enligt de undersökningar som redovisades i inledningen till detta kapitel så måste
egenskaperna färg, smak, arom och textur tillfredsställa konsumenterna för att de ska kunna
klassificera produkter som varande av bra kvalitet.
3.1.3 Subjektivt värderade - produktionsaspekter
Konsumenterna uppfattar inte enbart ett livsmedels kvalitet utifrån dessa baskriterier utan
även utifrån en mängd andra kriterier som kan tänkas utgöra varierande krav vilka är
subjektivt värderade och oftast kan sägas vara produktionsaspekter. Olika konsumenter
kommer att välja livsmedel och bedöma dess kvalitet utifrån sina egna preferenser. Vissa
konsumenter kanske anser att ett livsmedel som är ekologiskt uppfyller deras krav på god
kvalitet. En annan konsument kanske föredrar eller lägger större vikt på att djurskyddskraven
har uppfyllts vid produktionen av ett livsmedel. Vissa konsumenter väljer troligtvis en
kombination av olika kriterier som kvalitetsmått. De främsta produktionsrelaterade kriterier
som kunnat identifieras i olika litteraturstudier är följande
•
Ekologiska/miljövänliga produkter
•
Rättvisemärkta produkter
•
Klimatsäkra produkter
•
Djurskydd
•
Genetisk modifierade organismer
•
Närproducerad mat
•
Skyddade geografiska beteckningar och traditionella specialiteter
Ingen rangordning av dessa specifika egenskaper har gjorts.
3.1.3.1 Ekologiska produkter
Ekologisk produktion av livsmedel innebär att framför allt jordbrukets produktion sker under
andra förutsättningar än i den konventionella produktionen, t.ex.:
•
att kemiska bekämpningsmedel och konstgödsel inte används i produktionen
•
att stallgödsel och kvävefixerande grödor används istället för konstgödsel
•
att förebyggande åtgärder och mekanisk bekämpning används för att minska
ogräsmängden
•
att god djuromsorg ombesörjs och det ställs särskilda krav på djurhållningen i fråga
om utevistelse, stallmiljö och utfodring.
Konsumenternas efterfrågan på ekologiska produkter har flera olika orsaker, bl.a.:
•
Miljöaspekter.
•
Frihet från kemiska bekämpningsmedel.
•
Förväntningar på ett högre näringsinnehåll.
Kommissionen har på senare år ökat fokuseringen på ekologiska produkter och det är en
viktig aspekt i kommissionens framtida arbete med kvalitet av livsmedel15. Kommissionen
15
European Commission, Agriculture and Rural Development
16
antog den 21 december 2005 ett förslag till en ny förordning om ekologisk produktion. Denna
förordning ska ersätta nuvarande regelverk om ekologisk produktion, och syftar till ökad
klarhet för både producenter och konsumenter. Förordningen 834/2007 är färdig och ska börja
tillämpas 1 januari 2009.
Under senare år har marknaden för ekologiska produkter ökat. De stora detaljhandelskedjorna
redovisar en ökning av försäljningen av ekologiska livsmedel med mellan 7 % för Coop, 10 %
för ICA och 17 % för Axfood under år 2006. Marknadsvärdet för ekologiska livsmedel i
Sverige uppskattas till 3,5 miljarder kronor samma år, vilket är 2-3 % av den totala
livsmedelsförsäljningen i Sverige16.
Den globala marknaden för ekologisk mat och dryck uppgick år 2004 till 23 miljarder dollar.
Traditionellt sett har den europeiska marknaden varit störst men den snabba tillväxten för
dessa produkter i Nordamerika har gjort att den europeiska marknaden nu hamnat på andra
plats. Marknaden för ekologiska livsmedel är den snabbast växande sektorn inom
livsmedelsindustrin globalt sett17.
När det gäller kvaliteten på ekologiska livsmedel har vissa internationella studier visat att det
är större sannolikhet att vissa halter av näringsämnen är högre i ekologiska livsmedel jämfört
med sådana som odlats på traditionellt vis18. Dessa påståenden kan dock ifrågasättas eftersom
andra studier inte visar på någon skillnad. Enligt uppgifter från Livsmedelsverkets webbplats
innehåller ekologisk mat generellt inte mer av olika näringsämnen än annan mat. Då det gäller
bekämpningsmedel beror det på hur och när dessa medel används om det kan finnas kvar
bekämpningsmedelsrester i livsmedlen då dessa äts. Innehållet av naturliga gifter (toxiner)
skiljer sig inte mellan ekologiskt och konventionellt odlade grödor enligt Livsmedelsverket,
och detsamma gäller mögelgifter (mykotoxiner).
Det har gjorts flera konsumentundersökningar som visar varför konsumenterna väljer
ekologiska livsmedel. Konsumenterna förknippar ekologiskt främst med ”obesprutat” och
”giftfritt” och det främsta skälet att köpa ekologiska livsmedel är hälsa, följt av att det är bra
för miljön och att ekologiska livsmedel smakar bättre19. En annan studie visar att den främsta
anledningen att köpa ekologiskt är miljöhänsyn, därefter kommer bättre kvalitet och
hälsoaspekter20.
Man kan alltså konstatera att ekologiska livsmedel uppfattas av vissa konsumentgrupper som
en garant för att ett livsmedel har en högre kvalitet än motsvarande konventionella livsmedel.
Undersökningarna visar att hälso-, miljö- och smakaspekter är viktiga delar av kvalitetskonceptet som konsumenterna beaktar när det gäller ekologisk livsmedelsproduktion. Detta
visar sig dessutom i olika undersökningar som pekar på att konsumenterna är villiga att betala
ett högre pris för en miljövänligt producerad produkt21 .
16
Ekologiska Lantbrukarna, Växande Marknad, Försäljning, volymer & trender för ekologisk mat, 2007
17
International Federation of Organic Agriculture Movements, IFOAM, www.ifoam.org
18
International Federation of Organic Agriculture Movements, IFOAM, www.ifoam.org
19
Mathisson Et. Al, Konsumentaspekter på ekologiskt odlade grönsaker – en jämförande studie, Institutionen för
växtodlingslära, SLU, 1994
20
H. Holmberg, Livsmedelsundersökningar Insikt, 1999
21
Wandel, M. & Bugge, A. (1997) Environmental Concern in Consumer Evaluation of Food Quality, Food
Quality and Preference 8:1
17
3.1.3.2 Rättvisemärkta produkter
Begreppet rättvis handel har diskuterats i Sverige sedan slutet på 1960-talet. Under 1970-talet
diskuterades under FN:s ledning hur rättvisare villkor i världshandeln skulle kunna
åstadkommas. Bland annat genom Millenniedeklarationen, vilken antogs av världens statsoch regeringschefer vid ett millennietoppmöte i FN i New York i september 2000, har FN
fortsatt att försöka påverka handelsvillkoren.
Enligt organisationen Rättvisemärkt/Fairtrade har många producenter i utvecklingsländerna
begränsade resurser och har dessutom svårt att kunna sälja sina produkter på
världsmarknaden. Detta leder ofta till att de har svårt att klara sig ekonomiskt. Det är mot
denna bakgrund som den handelsrörelse som benämns ”rättvis handel” har vuxit fram. Denna
rörelse lägger fram ett antal kriterier som ska uppfyllas för att begreppet rättvis handel ska
kunna uppfyllas. Dessa är enligt organisationen Rättvisemärkt/Fairtrade följande:
•
Goda arbetsförhållanden, långsiktighet, en skälig lön/betalning och miljömedvetenhet
•
En öppen, demokratisk organisationsstruktur
•
En utvecklande och tillmötesgående dialog mellan alla aktörer, där delaktigheten är
grundläggande
•
Främja långsiktiga och stabila handelsrelationer
•
Främja jämställdhet mellan män och kvinnor
•
Sprida information, utbilda och genomföra kampanjer i utbildnings- och
upplysningssyfte
•
Prioritera produkter som i så hög grad som möjligt förädlats i ursprungslandet
SKOP genomförde 2004 en undersökning beställd av Konsumentföreningen Stockholm där
man undersökte konsumenternas kännedom och inställning till rättvisemärkta varor.
Undersökningen visade att 27 procent av svenskarna mellan 18 och 84 år mycket eller ganska
bra kände till rättvisemärkt, och att 41 procent kände till det ganska bra. I undersökningen
framkom det också att 39 procent av de tillfrågade konsumenterna var beredda att betala mer
för en rättvisemärkt vara. Det fanns således en positiv attityd till dessa produkter hos
konsumenterna hos en relativt stor grupp av konsumenterna22.
Andra källor understryker också ökningen av konsumenternas intresse för rättvisemärkta
varor. Ett exempel är att många varumärken avseende kaffe använder sig av rättvisemärkning
i sin marknadsföring. Detsamma gäller produkter som bananer och kakao. Det har dock gjorts
relativt få studier om konsumenternas attityder till dessa varor. Loureiro och McCluskey
(2003)23 har visat att vissa konsumentgrupper, bland annat yngre konsumenter, var beredda att
betala mer för produkter producerade under så kallade rättvisa förhållanden, som tog hänsyn
till arbetsförhållanden under förutsättning att produkterna av konsumenterna ansågs ha en bra
kvalitet.
22
SKOP, Rapport till konsumentföreningen Stockholm, oktober 2004
23
Journal of Food Distribution, November 2003
18
3.1.3.3 Klimatvänliga produkter
Under senare år har växthuseffekten och konsekvenserna av ett förändrat klimat
uppmärksammats mer och mer. Påverkan på klimatet kommer framför allt från gaserna
•
metan (CH4)
•
lustgas (N2O)
•
koldioxid (CO2)
Enligt organisationerna Svenskt Sigill och Krav står livsmedelskedjan för minst 20-25 % av
utsläppen av dessa gaser24. Den största delen av Sveriges totala klimatförsämringsbidrag,
framförallt genom utsläpp av växthusgaser, uppstår i primärproduktionen, där de största
källorna är:
•
Lantbrukets husdjur
•
Användning av konstgödsel
•
Bortodlingen av mull
•
Bränsle till transportfordon
•
Uppvärmning av växthus
Det finns dock stora variationer mellan olika produkter.
EU, Klimatkonventionen och regeringen styr i huvudsak Sveriges arbete med klimatfrågorna.
Sveriges riksdag har antagit 16 miljökvalitetsmål. Naturvårdsverket är ansvarigt för ett av
dessa miljökvalitetsmål som heter ”Begränsad klimatpåverkan”. Det lyder enligt följande:
”Halten av växthusgaser i atmosfären skall i enlighet med FN:s
ramkonvention för klimatförändringar stabiliseras på en nivå
som innebär att människans påverkan på klimatsystemet inte blir
farlig. Målet skall uppnås på ett sådant sätt och i en sådan takt
att den biologiska mångfalden bevaras, livsmedelsproduktionen
säkerställs och andra mål för hållbar utveckling inte äventyras.
Sverige har tillsammans med andra länder ett ansvar för att det
globala målet kan uppnås25.”
Sveriges klimatstrategi har som mål att minska utsläppen under perioden 2008-2012 till en
nivå som är fyra procent lägre än utsläppen år 199026.
Ur konsumentsynpunkt har intresset för livsmedels klimatpåverkan ökat och det finns ett allt
större intresse för frågor som rör exempelvis klimatmärkning av livsmedel. Opinionsundersökningsföretaget Demoskop gjorde 2007 en enkätundersökning för att undersöka de
svenska konsumenternas syn på livsmedel som kan påverka klimatet. På frågan om
konsumenten brukade välja matvaror som de trodde var bättre ur klimatsynpunkt svarade 34
% ofta och 46 % svarade ibland, och på frågan om de skulle välja livsmedel som var
klimatmärkta svarade 57 % att de ofta skulle göra det och 16 % svarade att de alltid skulle
göra det. Enkätundersökningen visade att det finns hos konsumenterna ett stort intresse att
handla livsmedel som de tror är bättre ur klimatsynpunkt. Intresset för klimatmärkta livsmedel
24
Toivonen, Konsumenternas syn på klimatmärkta livsmedel, SLU, 2007
25
Svenska miljömål. Miljöpolitik för ett hållbart Sverige
26
Jordbruksverket, Förutsättningar för en minskning av växthusutsläppen från jordbruket, Rapport 2004:1
19
var högt. Vid fördjupade intervjuer visade sig att intervjudeltagarna var enhälliga om att det
finns ett stort intresse för klimatmärkta livsmedel hos konsumenterna27.
Detta intresse för livsmedlens klimatpåverkan har inneburit att Krav tillsammans med Svenskt
Sigill tillsammans under 2007 och 2008 driver ett projekt för att utveckla klimatmärkning av
mat. Syftet med detta projekt är att ge konsumenterna en möjlighet att genom ett märkningssystem välja livsmedel som minskar klimatpåverkan. De regler som håller på att utvecklas
kommer att omfatta produktion, förädling och distribution av livsmedel, det vill säga hela
kedjan, och ett certifieringssystem kommer att utvecklas för att kunna kontrollera de företag
som ansluter sig.
Svenskt Sigill har tagit fram följande exempel på regler som föreslås, vilka citeras nedan:
•
I växthusodling är det uppvärmningen av växthuset som står för den allra största delen
av klimatpåverkan. Därför ställs kravet att minst 80 % av bränslet som används till
uppvärmningen skall vara förnybart, t.ex. flis. Krav på isolering finns också. Dessa
åtgärder innebär att utsläppen av växthusgaser minskar dramatiskt.
•
Handelsgödsel som används i konventionell odling måste vara tillverkat i
anläggningar som har lustgasfilter. Studier har visat att hälften av utsläppen av
växthusgaser i den svenska spannmålsproduktionen kan komma från produktionen av
själva mineralgödseln. Att minska utsläppen vid produktionen av mineralgödseln kan
därför minska de totala utsläppen väsentligt.
•
Kväve och gödsel får inte tillföras i större mängd än Jordbruksverkets riktlinjer.
Eftersom den lustgas som avges från jordbruksmarken troligen är det största enskilda
bidraget till klimatpåverkan från svenskt jordbruk, är detta en mycket viktig regel.
•
För fisk och skaldjur gäller att fisk från hotade bestånd inte kan klimatmärkas. Krav på
energisnåla metoder ställs vilket innebär att bottentrålning, bomtrålning eller s.k.
skrapning inte tillåts. Även krav på förnybar energi i fodertillverkningen ställs.
(Källa: www.svensktsigill.com )
Märkningssystemet som föreslås av Krav och Svenskt Sigill kommer att omfatta vissa
produktkategorier. Den kommer även att baseras på produktionsregler och inte på
livscykelanalyser, vilket innebär att det blir svårt att jämföra olika produkters klimatpåverkan.
Förslaget kommer från början att omfatta endast svenska produkter, eller nordiska när det
gäller fisk, vilket kan innebära konkurrensnackdelar för importerade produkter.
Tittar man på konsumenternas betalningsvilja för klimatmärkta produkter så framgår det av
Demoskops undersökning att många (41 %) är beredda att betala ett pris som är 10 % högre
eller mer. Även detta resultat visar att frågan om klimatmärkning av livsmedel är viktig för
konsumenterna och kan för vissa konsumenter utgöra en del av det samlade
kvalitetsbegreppet för livsmedlen de köper.
Det kan här noteras att Kommerskollegium ser vissa grundläggande problem med Krav och
Svenskt Sigills förslag till klimatmärkning. Det synpunkter som förs fram av Kommerskollegium är att märkningssystemet endast avser ett begränsat antal produkter, att märkningen
inte baseras på en livscykelanalys utan på vissa regler för produktionen, att det inte ligger i
linje med de internationella standarder som finns på området, samt att det inte blir möjligt att
märka importerade produkter28.
27
Toivonen, Konsumenternas syn på klimatmärkta livsmedel, SLU, 2007
28
Yttrande 2008-05-30, Dnr 119-0464-2008, Kommerskollegium
20
3.1.3.4 Djurskydd
Intresset bland konsumenterna för djurskyddsfrågor har ökat och forskning visar att höga
välfärdskrav hos livsmedelsproducerande djur ofta associeras till högre livsmedelskvalitet och
bättre hälsa. Olika problem som förekommit i livsmedelskedjan under senare, särskilt BSEfrågan och spridningen av fågelinfluensa har bidragit till konsumenternas ökade medvetenhet
om djurskyddsfrågor. Forskning utförd av institutet Food & Grocery Information, Insight &
Best Practice, (IGD), har visat att konsumenterna i ökad grad tänker på maten de konsumerar
och särskilt hur maten har producerats. Detta har lett till att efterfrågan på ekologiska
produkter, rättvisemärkta produkter och djurskyddsfrågor har ökat och att det är viktiga frågor
för konsumenterna.
Kulturella och etiska värderingar om rättigheter gentemot djur styr bestämmelserna i den
svenska djurskyddslagen. Den svenska djurskyddslagen fick sin grundläggande utformning
1988 och omfattar endast djur som hålls av människan. Målet med djurskyddslagen är att så
långt som möjligt förhindra att djur utsätts för lidande.
Det lagar och föreskrifter som reglerar djurskyddet i Sverige är:
•
Djurskyddslagen
•
Djurskyddsförordningen
•
Djurskyddsföreskrifter
Dessutom finns EU-förordningar och EU-direktiv som påverkar våra svenska djurskyddsregler. Det område som är mest harmoniserat är djurtransporterna, där finns det dock
möjligheter för kompletteringar med nationella regler som är strängare. Detta har Sverige
utnyttjat för ett antal bestämmelser.
För övrigt styrs djurskyddet av minimidirektiv som införlivas i den nationella lagstiftningen.
Det innebär att inom de flesta områdena finns skillnader mellan olika EU-länder. I vissa fall
har andra länder strängare regler men i de flesta fall är de svenska reglerna strängare.
Frågan om bl.a. gott djurskydd är också viktig för producenterna och företagen, som ofta
använder sig av denna typ av kvalitetsparameter för att marknadsföra sina produkter.
En studie som genomfördes av kommissionen visade att konsumenterna i Sverige gärna ser
att ännu mer åtgärder genomförs för att öka djurskyddet i livsmedelsproduktionen.
Djurskyddsfrågan anses av konsumenterna vara ytterst viktig. Denna studie visade att 54 % av
de svenska konsumenterna inte var nöjda med djurskyddsreglerna i nuvarande lagstiftning,
dvs. man önskade hårdare krav på produktionsmetoderna. 41 % ansåg att nuvarande regler var
lagom, och endast 3 % ansåg att reglerna var för strikta. Resultaten för EU-25 var 55 %, 29 %
respektive 7 % 29.
Även priset på produkten är en nyckelfaktor. Då kommissionen utförde sin Eurobarometerstudie ställdes frågan hur mycket extra konsumenterna var villiga att betala för livsmedel
producerade med högre djurskydd. Resultatet visade att 85 % av de svenska konsumenterna
var villiga att betala minst fem procent mer för dessa produkter, varav 21 % var villiga att
betala 25 % eller mer. För EU-25 som helhet var dessa siffror 66 % respektive 11 %30.
Kommissionen har också framfört vikten att fokusera på djurskyddsfrågorna på sin hemsida
då det gäller livsmedelsproduktionen inom EU. Kommissionen uttalar att konsumenterna ofta
29
Eurobarometer, Attitudes of Consumers Towards Welfare of Farmed Animals, juni 2005
30
Eurobarometer, Attitudes of Consumers Towards Welfare of Farmed Animals, juni 2005
21
kopplar djurskydd till andra produktattribut, såsom säkra livsmedel, kvalitet och hälsa. Just
denna koppling mellan djurskydd och kvalitet är något kommissionen lyfter fram särskilt.
3.1.3.5 Genetisk modifierade organismer, GMO
GMO står för genetiskt modifierad organism. Enligt miljöbalken har det genetiska materialet i
en genetiskt modifierad organism ändrats på ett sätt som inte inträffar naturligt. EU-ländernas
lagstiftningar om genteknik har anpassats efter Europaparlamentets och rådets direktiv
2001/18/EC om avsiktlig utsättning av genetiskt modifierade organismer i miljön och tidigare
efter det upphävda rådets direktiv 90/220/EEG31.
Genetiskt modifierade grödor har funnits på världsmarknaden i över tio år. Genom genteknik
har olika egenskaper hos grödor tagits fram. Främst dominerar herbicidtolerans (68 %) följt
av insektsresistens (19 %) och grödor med båda egenskaperna (13 %). Fördelen med dessa är
att odlaren inte behöver använda lika mycket bekämpningsmedel som när man odlar
konventionella växter. Denna typ av genteknik används också för att ta fram grödor med
bättre näringsinnehåll och på så sätt har man t.ex. fått fram ris som innehåller mer A-vitamin.
EU har världens hårdaste lagstiftning kring genetiskt modifierade organismer och EUlagstiftningen ställer hårda krav på märkning så att konsumenten ska ha möjlighet att
identifiera produkter som består av, innehåller eller har framställts av GMO. I USA däremot
behöver genetiskt modifierade organismer inte märkas eftersom de anses vara ofarliga för
människors hälsa. Andra ämnen som enzymer, aminosyror och vitaminer framställda av
genetiskt modifierade mikroorganismer (GMM) behöver dock inte märkas inom EU. Den
europeiska lagstiftningen ska också garantera att endast säkra genetiskt modifierade livsmedel
släpps ut på marknaden32.
Konsumentföreningen Stockholm gav 2007 SKOP i uppdrag att intervjua cirka 500 av
föreningens medlemmar för att ta reda på deras attityder till GMO. De intervjuade
medlemmarna fick frågan om de skulle köpa genmodifierade livsmedel om de fanns i butik.
Av de tillfrågade svarade 26 % att de absolut inte skulle göra det och 35 % att de troligen inte
skulle göra det. 38 % svarade att de skulle absolut eller kanske köpa genmodifierade
livsmedel om de fanns i butikerna. Jämfört med år 2001 då en liknande undersökning gjordes
så hade motståndet mot genmodifierade livsmedel försvagats en del. Motståndet är dock
fortfarande stort.33
Kommissionens opinionsundersökningar genom Eurobarometer 2002 visar att GMO väcker
starka känslor hos de europeiska konsumenterna. En av slutsatserna i denna Eurobarometer
var att konsumenterna ansåg att genmodifierade livsmedel både är onödiga och riskabla för
samhället och en majoritet av de europeiska konsumenterna säger nej till GMO-livsmedel.
Argumenten varierar dock. En del av konsumenterna säger nej av etiska skäl, en del av
konsumenterna anser att GMO-livsmedel minskar deras kontroll över vad de äter eller att
genteknik är något onaturligt som människan inte bör göra. De europeiska konsumenterna ser
inga fördelar med GMO-livsmedel34.
31
Marknadsöversikt - Genetiskt modifierade organismer, GMO, SJV rapport 2007:18
32
Livsmedelsverket
33
Konsumentföreningen Stockholm, KfS-medlemmar om genteknik och livsmedel 2007
34
GMO-livsmedel och säkerhet - lägesrapport från Norden och Baltikum, Nordiska Ministerrådet, 2005
22
3.1.3.6 Närproducerad mat
Konsumenternas intresse för lokal och regional mat ökar allt mer. För konsumenterna är
närproducerad mat ofta förknippad med begrepp som småskalig, hälsosam, miljövänlig,
djurvänlig och traditionell. Att just intresset för denna typ av mat ökat kan därmed ses som en
följd av att intresset för t.ex. ekologisk mat ökat. Konsumenterna anser även att närproducerad
mat ger ett mervärde i form av trygghet, dvs. att livsmedlet är ”säkrare” och att det väcker
associationer om en bättre livsstil. Ur klimatsynpunkt är det livsmedel som inte transporterats
långa distanser.
Begreppen lokal och regional är inte enhetligt definierade och kan variera mellan olika
individer. Det är svårt att precisera en klar gräns för när lokalt producerade livsmedel övergår
till att vara regionalt producerade livsmedel. Organisationen Livsmedelssverige har definierat
lokal mat som mat där såväl produktion som konsumtion sker inom ett begränsat område och
avsändaren är tydlig. Begreppet regional mat har av organisationen definierats som mat med
en tydlig avsändare som har anknytning till det ”regionala köket”. I denna utredning har
begreppet närproducerad mat valts för livsmedel som är antingen lokalt eller regionalt
producerade.
Begreppet närproducerad mat kan ha en mängd olika betydelser för olika konsumenter,
förutom att den är producerad inom ett visst område eller en viss region. Det är således inte
enbart den geografiska produktionsplatsen som är viktig för konsumenterna utan en mängd
andra kriterier brukar kopplas till begreppet närproducerad mat. Konsultföretaget IpsosEureka gjorde på uppdrag av Sveriges Lantbruksuniversitet en konsumentundersökning där
man studerade konsumenternas inställning till lokalt eller regionalt producerad mat. Studien
genomfördes vintern 2003-2004 genom gruppdiskussioner med konsumenter och genom
telefonintervjuer35. Då de tillfrågade konsumenterna utifrån ett antal påståenden fick avgöra
hur viktiga dessa är för att definiera lokalt eller regionalt producerad mat fick de fram följande
lista:
•
Djuretik
90 %
•
Tydlig avsändare
77 %
•
Geografisk märkning
51 %
•
Råvarorna kommer från mitt landskap/grannskap
34 %
•
Produktionen sker i mitt landskap/grannskap
32 %
•
Ekologisk
29 %
•
Rötter i den traditionella matkulturen i området
28 %
•
Småskaligt producerad
21 %
Att man behandlar djuren väl och har ett gott djurskydd sågs alltså av en stor del av de
tillfrågade konsumenterna som ett viktigt krav som måste uppfyllas för att definiera ett
livsmedel som lokalt eller regionalt producerat.
Då konsumenterna fick ta ställning till vad de tycker är utmärkande för lokalt eller regionalt
producerad mat så svarade 80 % att det bidrar till en levande landsbygd och 75 % svarade att
35
Ipsos-eureka, Rapport 10659, SLU, Lokal och regional mat, 2004
23
det bidrar till sysselsättningen i närområdet. Drygt 50 % ansåg dessutom att maten var mer
miljövänlig, höll en bättre kvalitet och var småskaligt producerad.
Då det gäller de tre främsta orsakerna till varför konsumenterna köper lokalt eller regionalt
producerad mat så fick man fram följande siffror (andel som nämner):
•
Främja sysselsättningen
45 %
•
Miljön
43 %
•
Levande landsbygd
42 %
•
Stödja bönderna
37 %
•
Djuretik
27 %
•
Högre kvalitet
22 %
•
Smaken
18 %
•
Hälsosammare
11 %
•
Ekologi
10 %
•
Småskaligt producerad
8%
•
Främja regional mattradition
7%
En aspekt som framkom i undersökningen var att konsumenterna ofta värderar lokal och
regional mat utifrån sina emotionella kvaliteter vilket värderas högt inom vissa
konsumentgrupper. Det som kan vara intressant att notera är att till stor del sammanfaller de
emotionella kvaliteter som konsumenterna nämner i undersökningen med de kvalitetskriterier
som behandlats tidigare i utredningen.
Rapporten som Ipsos-eureka sammanställt konstaterar avslutningsvis att konsumenterna ser
positivt på svenskproducerad mat och att de konsumenter som intervjuades hade en positiv
inställning till lokal och regional mat eftersom den uppfattas som miljövänlig, djurvänlig och
viktig för den lokala sysselsättningen. Denna typ av mat väcker associationer till en bättre
livsstil och skapar förutsättningar för den regionala maten.
Om man utgår från livsmedlens egenskaper och åldrandeprocesser har närproducerade
livsmedel en fördel genom att avståndet till konsumenterna är kortare och de kan därför
konsumeras inom en kortare tidrymd efter skörd eller slakt. Hur stor denna fördel är beror
dels på livsmedlets känslighet dvs. hur snabbt det åldras, men också på hur det hanteras.
Den enskilt viktigaste faktorn för att bibehålla kvaliteten under hanteringen av livsmedel är
temperaturen. Hastigheten hos kemiska processer fördubblas om temperaturen höjs med tio
grader. Detta gäller även de komplexa biokemiska processer som är en stor del av livsmedlens
åldrande med frukt och grönsaker som ett tydligt exempel. Åldrandet hos kött (”mognad”)
påverkas av den enzymatiska aktiviteten som har ett temperaturberoende likt det hos
växtprodukter. Det påverkas dessutom starkt av den mikrobiella aktiviteten som har ett
exponentiellt temperaturberoende36.
36
Hos en process som påverkas exponentiellt av temperaturen blir processens hastighetsökning högre för varje
grad temperaturen höjs.
24
Ett livsmedels åldrande, och därmed graden av färskhet när det når konsumenten, är sålunda
starkt beroende av en kombination av tid och temperatur. Närheten till konsumenterna skapar
förutsättningar att reducera den ena faktorn, nämligen tiden. Om man inte hanterar den andra
faktorn, temperaturen, på ett optimalt sätt kan dock ett livsmedel som inte producerats i
närområdet vara färskare än det närproducerade.
Åldrandet hos sockermajs kan tas som ett exempel. Sockret som i sockermajs ger den
eftersträvade sötman omvandlas efter skörd till stärkelse. Vid en temperatur på 25 grader
Celsius kan hälften av sockret på ett dygn omvandlas till stärkelse, något som sålunda kan ske
om majsen skördas en varm dag och inte kyls. Om produkten däremot omedelbart efter skörd
kyls till 10 grader Celsius tar det 7-10 dagar innan motsvarande förluster uppnåtts.
Sockerförluster vid förvaring av majs i tre olika temperaturer
0
0º C
20
Sockerförlust, %
40
20º C
10º C
60
30º C
80
0
1
2
3
4
Förvaringstid, dagar
Kvalitetsförlusterna kan också omfatta näringsinnehållet och då inte minst innehållet av
askorbinsyra37 i frukt och grönsaker som kan minska snabbt i produkter som inte kylts. I en
studie av persilja38 halverades innehållet av askorbinsyra under förvaring en vecka i 20 grader
Celsius medan inga förluster uppmättes efter fyra veckors förvaring i 0 grader Celsius.
Sammanfattningsvis skapar sålunda ett kort avstånd till konsumenten förutsättningar för att
erbjuda färska livsmedel. Detta förutsätter dock att de hanterats på ett optimalt sätt. Dessutom
har livsmedlets egenskaper stor betydelse. För produkter som socker och mjöl med ett
långsamt åldrande har varken tid eller temperatur någon större betydelse ur kvalitetssynpunkt.
Närheten kan dock ha betydelse ur andra synvinklar som nämnts ovan.
37
Askorbinsyra omvandlas i kroppen till Vitamin C
38
Rognerud & Rönnevig, 1977
25
3.1.3.7 Skyddade geografiska beteckningar och traditionella specialiteter
Enligt kommissionen delas skyddade geografiska beteckningar och traditionella specialiteter
in i tre kategorier:
1. Skyddad ursprungsbeteckning (SUB)
2. Skyddad geografisk beteckning (SGB)
3. Garanterad traditionell specialitet (GTS)
Dessa beteckningar finns närmare beskrivna i avsnitt 3.3.2.
3.2 Hur signaleras kvalitet till konsumenterna idag?
Förpackningar och olika märkningar på förpackningarna är viktiga kanaler som företagen
använder för att signalera en produkts kvalitet till konsumenten, i synnerhet i de fall då det
inte är möjligt för konsumenten att på förhand testa en produkt innan inköp. Idag inhandlas de
flesta livsmedel färdigförpackade och förpackningen som sådan spelar en viktig roll när det
gäller konsumenternas val av produkt. Förpackningarna gör det dessutom lättare att hantera
och transportera livsmedlet. Förpackningar spelar även en viktig roll som skydd mot olika
externa faktorer som kan påverka livsmedlet negativt.
Förpackningarna är även ett medel som används av företagen för att kunna presentera sina
produkter på ett både korrekt och lockande sätt. Företagen kan på förpackningar skriva ner
information om livsmedlet och använda det i marknadsföringssyfte. Utifrån denna information kan konsumenterna välja mellan olika märken beroende på vilka preferenser de har.
Märkning är därmed ett viktigt hjälpmedel för konsumenten och de uppgifter som behövs för
att göra ett för konsumenten medvetet val bör finnas med på förpackningen. Denna
information består av både obligatoriska och frivilliga uppgifter. Det finns idag detaljerade
regler avseende de uppgifter som är obligatoriska. Dessutom ska märkningen inte vilseleda
konsumenterna. En huvudregel när det gäller märkning är att den inte får vara vilseledande
och den måste innehålla korrekt information om produkten.
Enligt Livsmedelsverket ska alla livsmedelsförpackningar vara märkta med följande
information39:
39
•
Beteckning
•
Ingrediensförteckning
•
Mängd av vissa ingredienser eller kategorier av ingredienser
•
Nettokvantitet
•
Bäst före-dag eller sista förbrukningsdag
•
Speciella anvisningar för förvaring eller användning,
•
Namn eller firmanamn och adress
•
Bruksanvisning
•
Verklig alkoholhalt
•
Uppgifter om innehåll av allergena ingredienser
Vägledning till (LIVSFS 2004:27) om märkning och presentation av livsmedel
26
Det finns olika bestämmelser gällande märkning både på EU-nivå och på nationell nivå, och
dessa regler kan vara både generella i sin karaktär såväl som specialiserade. Olika
märkningsbestämmelser måste ta hänsyn till WTO:s regler och dessutom ta hänsyn till det
arbete som bedrivs inom Codex Alimentarius.
Enligt Livsmedelsverkets märkningspolicy för livsmedel och jordbruksprodukter kan man
konstatera att staten kan styra märkningen på olika sätt. Livsmedelsverket nämner följande:
•
Ett livsmedel skall märkas med vissa uppgifter; obligatorisk märkning.
•
Producenten själv får välja om ett livsmedel skall märkas med vissa uppgifter, men om
märkning sker skall den följa vissa bestämmelser; frivillig märkning med regler.
•
Det behövs inte några regler för märkning utan producenterna, om de så önskar, får
märka som de själva vill; frivillig eller oreglerad märkning.
Vidare konstaterar Livsmedelsverket att märkningen kan ha olika syften, och detta bestämmer
i sin tur vilken typ av märkning som bör gälla. Syftet med märkningen kan vara följande:
•
Märkningen skall ge konsumenten vissa upplysningar om livsmedlet.
•
Märkningen skall minska konsumentens oro.
•
Märkningen skall ge producenterna möjlighet att framhålla att hennes vara har vissa
kvaliteter.
•
Märkningen skall ge kontrollmyndigheten vissa upplysningar.
När det gäller syftet att märkningen skall ge konsumenten vissa upplysningar om livsmedlet
förespråkar Livsmedelsverket i första hand obligatorisk märkning. Detta kan gälla sådana
frågor som information om livsmedlets sammansättning, näringsinnehåll, hur det ska
´hanteras och information om produktionsmetoder som påverkar livsmedlets egenskap. När
det gäller att minska konsumentens oro är Livsmedelsverkets slutsats att det möjligen bör vara
en obligatorisk märkning med hänsyn till konsumentintresset, men att det finns skäl att söka
alternativ till krav på märkning. För märkning som ska ge producenterna möjlighet att
framhålla att deras vara har vissa kvaliteter och som ger konsumenten en information för att
välja livsmedel utifrån andra aspekter än hälso- eller säkerhetsskäl så anser Livsmedelsverket
att denna märkning bör vara frivillig med regler eller helt frivillig, särskilt om märkningen
sker främst i producenternas intresse. Slutligen då märkningen skall ge kontrollmyndigheten
vissa upplysningar så är Livsmedelsverkets ståndpunkt att denna märkning bör vara
obligatorisk.
Under 2006 gjorde Synovate Temo på uppdrag från Livsmedelsverket en
konsumentundersökning för att undersöka attityderna avseende märkning av livsmedel.
Beställningen var ett initiativ från livsmedelsmyndigheterna i Sverige, Finland, Norge,
Danmark och Island40.
Resultaten av undersökningen visade att konsumenterna efterfrågade framför allt information
om ingredienser, bäst före datum och ursprungsland (som idag inte är ett krav). Dessa
uppgifter är önskvärda för att konsumenterna ska kunna göra medvetna val då de handlar
livsmedel.
40
Nordic Consumers’ Attitudes to Food Labelling, Nordic Council of ministers, Tema Nord 2007:513
27
Även etisk information om exempelvis miljö, djurskydd och mänskliga rättigheter anses vara
viktiga frågor för nordiska konsumenter, dock anses denna information mindre viktig bland
den information som konsumenterna anser ska finnas på förpackningarna. Frågan om
ursprungsland anses dock som mycket viktig.
3.3 Kvalitetsmärkning
Det finns många olika sätt för företagen att signalera kvalitet till kunderna. Dessutom finns
standarder avsedda att användas mellan olika företag (Business-to-Business, B2B). Exempel
på kvalitetsmärkning som kan förekomma på ett livsmedel är följande:
•
egna varumärken
•
geografiska ursprungsbeteckningar
Det kan diskuteras vad som är kvalitet och vad som är andra egenskaper hos produkten. En
produkt är inte nödvändigtvis bättre för att den kommer från en viss region, och en del
varumärken kan signalera lågpris snarare än hög kvalitet. Ett gemensamt drag för alla märken
är dock att de inte används för att markera att produkterna uppfyller lagstadgade krav – det är
inte en konkurrensfördel att exempelvis klara obligatoriska hygienkrav.
De flesta systemen är nationella, och ibland regionala. EU:s kvalitetsmärkning avser
skyddade beteckningar och ekologiska produkter, därtill finns det en uppsjö av olika privata
märkningar i Europa. Statlig inblandning varierar. Ofta finns ett regelverk i botten, men
märkena är frivilliga. Vissa märken drivs helt av privata intressen.
En grundförutsättning för att kvalitetsmärkning ska fungera är att konsumenterna är beredda
att betala mer för att få en produkt med de egenskaper som märkningen gäller. Den
betalningsviljan beror bland annat på hur pålitlig konsumenten tycker att märkningen är, och
hur mycket bättre den märkta produkten tros vara jämfört med omärkta konkurrerande varor.
Det kan vara mycket svårt att mäta betalningsviljan i förväg, inte minst för att folk gärna
säger sig vara beredda att betala mer än de faktiskt är när de står i affären.
3.3.1 Varumärken
I varumärkeslagen definieras ett varumärke som ett "särskilt kännetecken för att från andras
varor skilja sådana varor, som han tillhandahåller i sin rörelse”. Varumärken kan bestå av
flera olika former av märkningar exempelvis figurer, bokstäver, ord eller siffror. I litteraturen
definieras ofta ett varumärke med att namn, tecken, symbol eller design eller en kombination
av dessa identifierar en vara eller tjänst och differentierar det från konkurrenternas varor och
tjänster. David Aaker41 beskriver att det mervärde som ett varumärke uppnår hos
konsumenten ofta baseras på fyra dimensioner:
41
•
Associationer
•
Kännedom
•
Upplevd kvalitet
•
Lojalitet
Aaker, Building Strong Brands, 1996, Bath CPI Press
28
Då det gäller associationer så handlar det om vad producenterna vill att konsumenterna ska
förknippa en särskild produkt med, till exempel kan ett visst varumärke associeras till en god
miljö eftersom företagen profilerat sig i denna fråga. Kännedom om ett varumärke visar ofta
hur starkt ett varumärke fastnat i konsumenternas medvetande, och grundläggande kännedom
om ett varumärke innebär ofta att det blir lättare för konsumenten att få ett större förtroende
för produkten. En viktig faktor är den upplevda kvaliteten varumärket har hos konsumenten
och denna upplevda kvalitet är viktig för ett köpbeslut, för varumärkesassociationen och för
lojaliteten.
Varumärken signalerar ofta vissa mervärden till konsumenterna. Dessa mervärden kan vara
egenskaper i en produkt som kan innebära att de säljs med ett högre pris på marknaden.
Konsumenten måste dock uppfatta varan som prisvärd42. Varumärken ska signalera att
produkten innehåller flera olika typer av positiva mervärden.
För producenterna betyder detta att de dels måste uppfylla köparnas krav, och dels att de
måste kunna bevisa detta. Det sker genom att de certifieras av en tredje part.
3.3.2 Geografiska beteckningar
Geografiska beteckningar (GU) ger producenter inom en viss region rätt att kalla sina
produkter vid vissa namn som vanligen har en anknytning till regionen. Den grundläggande
idén är att produkten får vissa önskvärda egenskaper just för att den är producerad i regionen.
Producenter utanför regionen får därför inte använda dessa beteckningar, även om de
använder samma produktionsmetoder och samma råvaror. GU-märkningen är gemensam för
hela EU.
Då en ny beteckning ska registreras i EU sker detta i två steg. Först ska en ansökan prövas på
en behörig myndighet på nationell nivå där det geografiska området är beläget. Därefter sker
registreringen på EU-nivå av kommissionen. Ansökningarna ska därmed göras i två steg och
kan vara mycket omfattande, vilket innebär ett omfattande ansökningsförfarande.
EU:s system för geografiska beteckningar är mycket grundligt och ligger till grund för den
klassificering som ett stort antal produkter innehar. Dessa produkter kan exempelvis vara
frukt, grönsaker, charkuterier och ostar. De skyddade beteckningarna delas in i tre olika
grupper:
•
Skyddad ursprungsbeteckning (SUB)
•
Skyddad geografisk beteckning (SGB)
•
Garanterad traditionell specialitet (GTS)
Begreppet skyddad ursprungsbeteckning (SUB) innebär att råvarorna och tillverkningsmetoderna för ett specifikt livsmedel är beroende av den region eller område där livsmedlet
tillverkas. Begreppet skyddad geografisk beteckning (SGB) innebär att ett visst livsmedel
tillverkas enligt en metod som förknippas med en viss region som har samma namn. Exempel
på detta är skånsk spettkaka och svecia som är de två svenska beteckningarna som är
klassificerade i denna grupp. Sverige har inga skyddade ursprungsbeteckningar (SUB).
Begreppet Garanterad traditionell specialitet (GTS) får användas då ett livsmedel har vissa
egenskaper som skiljer det från liknande produkter och tillverkas på ett traditionellt sätt.
Produktionen är till skillnad från den för SUB och SGB inte förbehållen vissa regioner i EU
utan kan ske i hela unionen. I denna grupp finns det två svenska produkter, falukorv och
42
Svensk Livsmedelsexport, Rapport 2004:1, Livsmedelsekonomiska Institutet, SLI
29
hushållsost. Idag finns det inom EU cirka 700 produkter som har antingen klassificeringen
SUB eller SGB. Dessa produkter är fördelade enligt följande tabell:
Fördelning av SUB/SGB mellan produktkategorier
Produkt
Antalet SUB/SGB
Ostar
Frukt, grönsaker samt spannmålsprodukter
Färskt kött
Oljor & fetter
Charkuteriprodukter
Vatten och cider
Övriga produkter med animaliskt ursprung
Öl
Bröd, kakor, bakverk etc.
Färsk fisk etc.
Övriga produkter (ej livsmedel)
Kryddor etc.
Totalt
155
140
101
89
75
39
22
18
17
16
9
9
694
Källa: Europeiska Kommissionen, http://europa.eu.int/agriculture/qual/en/1bbaa_en.htm
3.3.2.1 Lagstiftning om geografiska ursprungsbeteckningar, GU
GU regleras både av WTO och av EU.
WTO-reglerna finns i Avtalet om handelsrelaterade aspekter på immaterialrätt (TRIPS),
närmare bestämt i artikel 22-24. Huvudregeln är att produkter inte får saluföras med namn
som kan få konsumenten att tro att de kommer från en viss region trots att de i själva verket
inte gör det. Detta är samma princip som EU-lagstiftningen vilken säger att märkning inte får
vara vilseledande.
För vin och spritdrycker är reglerna mer långtgående. För sådana produkter är det också
otillåtet att använda uttryck som ”av XX-typ” eller ”XX-imitation”. Artikeln säger även att
parterna ska förhandla fram ett internationellt register för godkända vinbeteckningar. Länder
behöver dock inte agera mot beteckningar som användes mer tio år innan avtalet trädde i
kraft, och det är också tillåtet att använda vedertagna namn på druvsorter som produktnamn.
EU:s regler finns i förordning nr 510/200643. Den räknar upp ett antal produkter med beteckningar som bara får användas om produkten kommer från rätt region och har framställts på
rätt sätt. Den förbjuder också uttryck som ”av XX-typ” och liknande, liksom översättningar
av de skyddade beteckningarna. Namn som hunnit bli generiska skyddas inte.
En särskild produktspecifikation måste göras för att produkten ska kunna skyddas.
Specifikationen ska bland annat avgränsa det geografiska området, redogöra för hur
produkten framställs, och visa att produkten på något sätt har samband med området ifråga.
43
Det kompletta namnet är ”Rådets förordning (EG) nr 510/2006 av den 20 mars 2006 om skydd av geografiska
beteckningar och ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel”
30
Förordningen inför begreppen SUB och SGB (för skyddad ursprungsbeteckning respektive
skyddad geografisk beteckning). Dessa termer får bara användas av produkter som uppfyller
kraven i specifikationen
Produkter från tredje land kan ges samma skydd, men det förutsätter dels att landet kan
upprätta liknande produktspecifikationer, och dels att EU-produkter skyddas i det tredje
landet ifråga.
Den överväldigande majoriteten av GU hör hemma i Sydeuropa: Italien, Frankrike, Portugal,
Spanien och Grekland. Även Tyskland har många GU (mest öl och mineralvatten).44 En enda
beteckning avser produkter från ett land utanför EU, nämligen Café de Colombia.
3.3.2.2 Förenligheten med WTO
Kommerskollegium undersökte, på begäran från Livsmedelsverket, huruvida förordning
510/2006 ”Skydd av geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar för
jordbruksprodukter och livsmedel” är förenlig med WTO:s regelverk. Detta skedde med
anledning av WTO-panelens utslag den 15 mars 2005 (antaget vid WTO:s tvistlösningsorgan
den 20 april 2005)45. Kommerskollegium ansåg att det i samband med anmälnings- och
registreringsförfarandet fanns en del frågetecken när det gäller frågan om likabehandling
mellan medlemsstaterna och tredje land, särskilt då hur invändningsförfarandet ska gå till för
att få ett beslut om nationellt erkännande. Enligt förordningen så är detta invändningsförfarande endast öppet för personer som bor eller är etablerade i den enskilda medlemsstaten
och alltså inte för aktörer som är etablerade i tredje land.
Vidare konstaterar Kommerskollegium att förordningen gynnar möjligheterna att registrera
geografiska och ursprungsbeteckningar i förhållande till möjligheterna att registrera
varumärken. Förordningen ger alltså en möjlighet att registrera geografiska och ursprungsbeteckningar även om det redan i samma område skulle finnas ett varumärke som har samma
beteckning.
Livsmedelsverket ser dock inget behov att ändra lagstiftningen om geografiska
ursprungsbeteckningar till att omfatta även varumärkesskyddet, och konstaterar att
varumärkeslagstiftningen hör till en annan klart definierat lagstiftning.
3.3.2.3 GU: s roll för utvecklingen på landsbygden
Ett uttalat syfte med EU:s lagstiftning på området är att gynna landsbygdens ekonomi. Tanken
är att stimulera efterfrågan på produkter med ”särskilda” egenskaper, för att ge producenter i
mindre gynnade områden en möjlighet till bättre inkomster. En rimlig fråga är då om det
verkligen fungerat.
En studie av Folkesson46 kommer fram till att svaret är ja, oftast. GU-märkning är ett sätt att
skapa ett värde som inte kan flyttas från regionen vid rationalisering, och som ofta är kopplat
till traditionella – och mer arbetskrävande – produktionsmetoder. Priset på sådana produkter
är ofta högre, eftersom antalet producenter begränsas av den regionala anknytningen,
produkterna ofta kostar mer att producera. Detta kan öka intäkterna och sysselsättningen i
regioner som förknippas med framgångsrika GU-produkter. Om produkten är riktigt välkänd
44
En lista över registrerade GU per land finns här: http://ec.europa.eu/agriculture/qual/en/1bbab_en.htm.
45
Yttrande Dnr 324-0200-2006, Kommerskollegium
46
Carina Folkesson, Geografiska ursprungsbeteckningar och landsbygdsutveckling i EU, SLI-skrift 2006:01
31
– som parmaskinka eller parmesanost – kan den också locka turister till bygden och på så sätt
ge ökade inkomster för en bredare krets än ett fåtal producenter.
Det är dock inte självklart att GU-produkter gynnar landsbygdens utveckling. Även om
produkten är framgångsrik innebär det i första hand att ett begränsat antal producenter ökar
sina inkomster – det är givetvis bra för dem, men kanske inte nog för att lyfta en hel region.
Det är inte heller säkert att GU är kopplat till småskalighet. Fetaost är ett exempel på
motsatsen, där stora (grekiska) producenter drar nytta av skalfördelar och konkurrerar ut
mindre producenter i marginalområden.
GU-märkning fungerar bara om konsumenterna verkligen uppfattar varan som bättre, och är
beredda att betala lite mer för den än för konkurrerande produkter. Märkningen i sig är ingen
garanti för att det går att ta ut ett högre pris; det enda regelverket åstadkommer är att se till att
inga oberättigade producenter kan använda just det säljargumentet.
Det är också svårt att säga att de positiva effekter som uppstår som en följd av produktion av
GU-produkter verkligen orsakats av just skyddet för GU-produkter. Märkesskyddet kan vara
mycket viktigt för produkter som är välkända i stora delar av världen, men det är inte
detsamma som att GU-skyddet skapat produktens renommé. Själva GU-märkningen (gul och
blå cirkel med EU-stjärnor och en plöjd åker) är inte heller särskilt välkänd, och används ofta
i kombination med andra märken.
3.4 Exempel på kvalitetsmärkning
3.4.1 KRAV
Krav är en svensk förening som utvecklar regler för ekologisk odling, förädling och tjänster.
Krav tar fram regler, kontroll och märkning av ekologiska produkter för att underlätta för
konsumenterna att välja produkter som odlats eller producerats ekologiskt. Kravmärket på en
produkt anger att den är framställd enligt Kravs kriterier.
Krav bildades för att skapa en trovärdig märkning av ekologiska livsmedel och förenkla för
konsumenter att välja ekologiska livsmedel av hög kvalitet. Kravmärket visar att
produktionen sker enligt riktlinjerna för ekologisk produktion47. Reglerna för ekologisk
produktion finns i en EU-förordning, dock kan Krav ställa vissa krav som går utöver EUreglerna.
47
www.krav.se
32
3.4.2 Änglamark
Änglamark är Coops varumärke för produkter som odlats utan kemiska bekämpningsmedel
och konstgödsel. Produkterna inkluderar även kött- och mejeriprodukter från djur som får
vara utomhus och får ekologiskt foder. Enligt Coop är målet med Änglamarks produkter att
verka för en hållbar konsumtion där hälsa, miljö och etik är av central betydelse48.
3.4.3 Svanen
Svanen är ett nordiskt miljömärke där hårda miljökrav kombineras med uttalade krav på
kvalitet. Produkternas miljöpåverkan under hela livscykeln från råvara till avfall granskas och
man strävar efter att uppnå ett hållbart samhälle med en hållbar konsumtion. Arbetet med att
ta fram olika kriterier och utföra kontroller görs av SIS Miljömärkning49.
3.4.4 Demeter
Svenska Demeterförbundet är en kontrollorganisation för biodynamisk odling i Sverige som
kontrollerar och auktoriserar växtodling, djurhållning, slakterier, butiker, förädlare, grossister
och importörer50.
48
www.coop.se
49
www.svanen.nu
50
www.demeter.nu
33
3.4.5 SNF – Bra miljöval
Bra Miljöval-märket är ett miljömärke där kriterierna formulerats av Svenska
Naturskyddsföreningen. Kraven på produkterna utvecklas successivt för att dessa ska bli
mindre skadliga för miljön. Produkter med Bra Miljöval-märket kontrolleras av auktoriserade
revisorer som Svenska Naturskyddsföreningen godkänt och även stickprov används för att
kontrollera att produkterna uppfyller kraven51.
3.4.6 Svenskt Sigill
Svenskt Sigill är en kvalitetsstandard som visar att produkterna har producerats på svenska
kontrollerade gårdar och som uppfyller särskilda krav avseende säkra livsmedel, god
djuromsorg, miljöansvar och öppna svenska landskap. Inom jordbruksproduktionen finns
begreppet IP vilket står för Integrerad Produktion. Detta innebär att man tar hänsyn till den
senaste forskningen för att på så vis förena en hög produktion med högsta möjliga
miljöhänsyn genom bl.a. behovsanpassad gödsling och besprutning. I Sverige har bland annat
Svenskt Sigill utvecklat en kvalitetsstandard under benämningen IP SIGILL. Standarden har
utvecklats av Sigill Kvalitetssystem AB med deltagande från både branschen och experter på
de områden som reglerna omfattar. Reglerna är uppdelade i både IP SIGILL-lantbruk och IPträdgård och i dessa finns det tydliga riktlinjer avseende kvalitetssäkring och certifiering.
Förutom dessa regler omfattar även IP SIGILL ett antal mervärdeskrav såsom säkra
livsmedel, god djuromsorg och öppna landskap52. IP Sigill är ett certifieringssystem och utgör
grunden i Svenskt Sigill.
3.4.7 Krav/Svenskt Sigill
KRAV kommer tillsammans med Svenskt Sigill att under 2008 ta fram regler för
klimatmärkning av mat. Projektet genomförs med hjälp av finansiering från olika
myndigheter och organisationer, bl.a. LRF, Jordbruksverket, Lantmännen, Milko och
Skånemejerier. Reglerna kommer att omfatta hela produktionskedjan från odling till
51
www.snf.se
52
Handbok för IP SIGILL, Gård 2008, Svenskt Sigill
34
distribution. Projektet omfattar även utveckling av en certifieringsprocedur som kommer att
omfatta anslutna företag. Ovan syns symbolen som används för presentationen av projektet på
Kravs hemsida, tillsammans med logotyperna för Krav och svenskt Sigill53.
3.4.8 Rättvisemärkt
Rättvisemärkt är en märkning som visar att odlingen, tillverkningen och distributionen av en
produkt har uppfyllt ett antal fastställda kriterier. I Sverige är det organisationen
Rättvisemärkt som ansvarar för märket. Olika kriterier för olika produkter måste uppfyllas.
Exempel på dessa kriterier är förbud mot barnarbete, organisationsrätt för arbetarna och att
anställningsavtal är tillåtna. Odlingen av en viss produkt måste även ske med respekt för
mänskliga rättigheter54.
3.4.9 Nyckelhålet
I Sverige har Livsmedelsverket tagit fram symbolen nyckelhålet. Denna symbol är till för att
hjälpa konsumenterna att hitta de hälsosammare alternativen när de handlar livsmedel och när
de äter på restaurang. De livsmedel som är Nyckelhålsmärkta är magrare och innehåller
mindre socker och salt men mer fibrer än andra livsmedel av samma typ.
Vissa villkor måste uppfyllas för att märka ett specifikt livsmedel med nyckelhålet. Dessa
villkor fastställs av Livsmedelsverket. Villkoren – om hur mycket fett, fibrer, socker och salt
ett nyckelhålsmärkt livsmedel får innehålla – bygger på vetenskaplig forskning.
Olika villkor gäller för olika grupper av livsmedel, men huvudsyftet med märkningen är att
konsumenten ska veta att den nyckelhålsmärkta produkten är ett hälsosammare alternativ än
motsvarande livsmedel som inte får nyckelhålsmärkas.
Nyckelhålet är en frivillig märkning. Det är livsmedelsföretagen själva som ansvarar för att de
livsmedel som nyckelhålsmärks uppfyller Livsmedelsverkets regler. Kontrollen av märkningen görs i första hand av den kommunala miljö- och hälsoskyddsnämnden55.
53
www.krav.se / www.svensktsigill.com
54
www.rattvisemarkt.se
55
www.slv.se
35
3.4.10 Allergimärket
Märkningen ska ge information om att produkterna är fria från allergen, parfym och
irriterande ämnen och ge vägledning till konsumenterna angående produkter som kan vara bra
ur allergisynpunkt56.
3.4.11 Sädesaxet
En märkning som visar att en produkt är fri från gluten. Kriterierna tas fram av
Livsmedelsverket och godkänns av Svenska Celiakiförbundet57.
3.4.12 Kaprifolkött
Kaprifolkött är konsumentpackat ekologiskt kött från Bohuslän-Dal som säljs inom butiker i
Bohuslän och Dalsland. I dagsläget är det cirka 70 uppfödare som producerar Kaprifolkött.
Produktionen sker i överensstämmelse med Kravs kriterier för ekologiskt kött. Syftet med
Kaprifolkött är att produktionen ska bidra till en god djuromsorg och ett öppet landskap,
samtidigt som konsumenterna ska få insyn i hela produktionskedjan. En viktig grundtanke för
Kaprilfolkött är att en närproducerad vara medför korta transportsträckor. Kaprifolkött ägs av
LRF Väst ihop med de 70 bönder som idag levererar djur58.
56
www.astmaochallergiforbundet.se
57
www.celiaki.se
58
www.konsumbohus.com
36
3.4.13 Norrländskt Utmärkt
En produkt med märkningen Norrländskt Utmärkt är en vara som är tillverkad eller förädlad i
Norrland vilket i detta fall betyder Jämtland, Västernorrland, Västerbotten och Norrbotten.
Många olika typer av produkter är inkluderade, bland annat bröd, grönsaker, potatis,
mejerivaror, kött och chark, fisk, honung, saft, läsk och ägg59.
3.4.14 Nästgårds
Märkningen Nästgårds visar att en produkt är tillverkad i Värmland och inkluderar bagerioch charkprodukter samt olika typer av färskvaror som potatis, sallad, honung, bär och
frukt60.
3.4.15 Skyddade geografiska beteckningar och traditionella specialiteter
Geografiska beteckningar ger producenter inom en viss region rätt att kalla sina produkter vid
vissa namn som vanligen har en anknytning till regionen. Den grundläggande idén är att
produkten får vissa önskvärda egenskaper just för att den är producerad i regionen.
Märkningen är gemensam för hela EU. För skyddade geografiska beteckningar räcker att
antingen produktion, bearbetning eller beredning sker inom det geografiska området. För
garanterade traditionella specialiteter är det enbart själva receptet som är skyddat61.
59
www.konsumnord.se
60
www.konsumvarmland.se
61
www.slv.se
37
3.4.16 EU-blomman
EU-blomman är ett gemensamt europeiskt miljömärke som är beslutat av kommissionen.
Produkterna granskas ur ett livscykelperspektiv från råvara till avfall. Produkterna måste
uppfylla höga krav på miljö, funktion och kvalitet. Produkternas miljöpåverkan bestäms
genom undersökning av deras interaktion med miljön under hela livslängden, och tar även
hänsyn till inverkan på luft- och vattenkvalitet, energibesparing, markskydd och minskade
avfallsmängder. I Sverige är det SIS miljömärkning som kontrollerar om produkter uppfyller
kraven62.
3.4.17 Ekologiskt jordbruk
Märkningen Ekologiskt Jordbruk är en frivillig märkning som visar att bestämmelserna i EUförordningarna om ekologiskt jordbruk är uppfyllda. Märkningen visar att:
•
minst 95% av varans ingredienser är ekologiskt producerade,
•
varan stämmer överens med det officiella inspektionssystemets regler,
•
varan kommer, i ett förseglat paket, direkt från producenten eller den som bearbetat
varan
•
namnet på producenten, företaget som bearbetat varan, eller försäljaren, liksom
namnet eller koden på inspektionsorganet anges på varan63.
62
www.svanen.nu
63
http://ec.europa.eu/agriculture/qual/organic/logo/index_sv.htm
38
3.4.18 MSC-Marine Stewardship Council
Märkningen visar att fisken har fiskats med godkända metoder ur bestånd som tål fiske.
Kriterier och certifieringsprogram är framtagna av organisationen Marine Stewardship
Council64.
64
www.msc.org
39
4 Kvalitetsmodell
Genomgången av nuvarande kvalitetskrav och av olika konsumentundersökningar som visar
på konsumenternas olika preferenser av livsmedel och i synnerhet konsumenternas syn på
livsmedlens kvalitet visar att begreppet kvalitet avseende livsmedel kan byggas upp i tre
nivåer:
•
Grundläggande krav - obligata
•
Grundläggande egenskaper - fakultativa
•
Subjektivt värderade – produktionsaspekter
Kraven på att ett livsmedel ska vara säkert att äta och att eventuella hälsorisker är spårbara
bör betraktas som obligatoriska. För att åstadkomma detta krävs både nationell och
internationell lagstiftning vilken redan existerar idag. Både inom Sverige, EU och i globala
sammanhang finns det i dagens läge en lagstiftning som ska säkerställa att livsmedlen som
säljs och konsumeras både är säkra och där eventuella smittoämnen går att spåra.
Konsumenterna utgår i dagens läge från att detta fungerar och beaktar egentligen inte detta
när livsmedel köps och konsumeras.
Där det gäller livsmedlens hälsopåståenden så kan det diskuteras om detta bör vara ett krav
som ska uppfyllas när det gäller att klassificera ett livsmedel som hållande en god kvalitet
eller inte. Troligtvis, vilket en del tidigare gjorda studier visar, så anser konsumenterna att ett
livsmedel av god kvalitet bör vara hälsosamt och innehålla en viss näring. Detta kan dessutom
åstadkommas med hjälp av berikning eller inte. I fråga om livsmedlens organoleptiska
egenskaper så visar flera studier att konsumenterna betraktar dessa egenskaper som viktiga då
de väljer produkt. Ett livsmedel ska se bra ut och dessutom dofta och smaka gott för att
konsumenten ska anse att det håller en hög kvalitet.
När det gäller andra egenskaper som ekologiskt, rättvisemärkt eller närproducerat så är dessa
egenskaper viktiga för konsumentens upplevelse av kvalitet. Studierna visar också att dessa
egenskapers betydelse har ökat på senare år och olika undersökningar visar dessutom att deras
betydelse förmodligen kommer att öka i framtiden. Egenskapernas betydelse för
uppfattningen om kvalitet varierar dock från konsument till konsument. För vissa
konsumentgrupper så är kanske det faktum att livsmedlet är ekologiskt det viktigaste när det
gäller att bedöma om livsmedlet har en hög kvalitet eller inte. För en annan konsumentgrupp
så är det kanske istället att det är rättvisemärkt, klimatmärkt eller närproducerat som är det
viktigaste. Det kan dessutom troligen vara att konsumenter väljer en kombination av olika
egenskaper för att kunna tillfredsställa upplevelsen av kvalitet.
Följande figur visar hur de grundläggande kraven och egenskaperna kan ligga till grund för
konsumentens uppfattning om kvalitet, vilket därefter byggs på med subjektiva värderingar
som är varierande för olika konsumenter.
41
Grundläggande Grundläggande
krav
egenskaper
Subjektivt
värderade
Ekologiska
Rättvisemärkta
•Säkra livsmedel
•Näringsinnehåll/
hälsopåstående
•Organoleptiska
egenskaper
Klimatsäkra
Djurskydd
GMO-fritt
Närproducerat
Obligata
Fakultativa
Produktionsaspekter
Figuren ovan visar att konsumenterna tar hänsyn till tre olika aspekter då de bedömer
kvaliteten hos ett livsmedel. Först och främst ska ett livsmedels grundläggande krav vara att
det är säkert att konsumera. Därefter finns det några grundläggande egenskaper som oftast bör
uppfyllas ur konsumentens synvinkel. Livsmedlen bör oftast ha ett visst näringsinnehåll och
dessutom bör vissa organoleptiska kriterier uppfyllas som ska motsvara konsumenternas
förväntningar om livsmedlets fakultativa egenskaper. När dessa krav och egenskaper är
uppfyllda bedömer konsumenterna ett livsmedels kvalitet utifrån olika subjektiva värderingar
som speglar konsumentens preferenser. Olika produktionsaspekter eller en kombination av
dessa bedöms av konsumenterna som betydelsefulla i den slutliga kvalitetsbedömningen.
Begreppet kvalitet bör därmed inkludera både de obligata och fakultativa egenskaperna hos
produkten och även information om de produktionsaspekter som använts vid produktionen av
livsmedlet.
För att konsumenterna ska kunna göra denna bedömning så krävs det en viss
informationsmängd som visar på dels att de grundläggande kraven, att de grundläggande
egenskaperna och slutligen vilka produktionsaspekter har uppfyllts. Detta åstadkoms genom
dels obligatorisk märkning av livsmedlet, och dels genom en frivillig märkning. Denna
märkning ska även följa de bestämmelser som finns på både EU-nivå och på nationell nivå,
och dessutom ska den följa de internationella regler som finns inom bl.a. WTO och Codex
Alimentarius. Codex standarder och riktlinjer är dock inte bindande till sin karaktär.
Samtidigt som konsumenterna efterfrågar denna information för att på ett korrekt sätt kunna
göra ett medvetet val av produkt, så finns det en oro för att uppkomsten av fler och fler
märkningar försvårar konsumenternas valmöjligheter. Flera konsumentorganisationer anser
att det redan idag finns för många olika märken som skapar förvirring. Organisationen
Sveriges Konsumenter välkomnar t.ex. följande förslag:
42
•
en obligatorisk näringsvärdesdeklaration på alla relevanta produktgrupper,
•
en obligatorisk ursprungsmärkning,
•
att en minsta textstorlek anges,
•
att kontrast mellan text och bakgrund säkerställs för den obligatoriska informationen
på förpackningen.
Organisationen framför även att information om allergena ingredienser ska finnas även för
oförpackade livsmedel. Dessutom framför man att när det gäller övrig märkning så ska denna
vara tydlig för att ge konsumenterna möjligheten att fatta snabba och korrekta beslut. En
enkel märkning är mest informativ. Det svenska nyckelhålet framförs som ett bra exempel på
sådan märkning65.
Det finns således en möjlig konflikt mellan konsumenternas efterfrågan på olika märkning
samtidigt som det kan uppstå problem om det uppkommer flera olika märken som istället kan
göra det svårare för konsumenterna att göra sina val.
Att produkter uppfyller vissa specifika kvalitetskrav är ofta förknippat med extra kostnader
för producenterna. Produkterna måste kunna generera ett mervärde som täcker dessa extra
kostnader för att producenterna ska motiveras. Detta kräver att det finns en märkning som
särskiljer produkterna. Ett tydligt exempel är kvalitetsnormer för frukt och grönsaker, där
produkten kategoriseras i följande klasser:
•
Klass extra
•
Klass I
•
Klass II
Huvuddelen av produkterna som säljs är klass I. Produkter i klass II betingar vanligen 30-50
% av priset för en klass I-produkt medan klass extra betingar 20-30 % högre pris.
Klassificeringen möjliggör för odlare som producerar en högre kvalitet att få ut ett högre pris
för dessa produkter.
Andra exempel kan vara de kvalitetsregler som finns inom EU, exempelvis reglerna om
skyddade beteckningar och reglerna om ekologisk produktion, som ska signalera kvalitet till
konsumenterna.
Därmed är det vikigt att det finns system för att kunna urskilja produkterna för att stimulera
en ökad produktion av kvalitetsprodukter, samtidigt som det är viktigt att floran av
kvalitetsmärken inte blir alltför stor eftersom detta urholkar märkningens värde.
För att kunna åstadkomma en korrekt, enkel och informativ märkning krävs att det utvecklas
standarder och metoder att certifiera dessa standarder. Dessa kan utvecklas både av offentliga
och av privata aktörer. Det krävs dessutom att det finns tydliga legala ramverk.
65
www.sverigeskonsumenter.se
43
5 Standarder och certifieringar
En standard är en norm eller måttstock på kvalitet och som hjälper att skapa ett gemensamt
sätt att arbeta.
Syftet med standarder är att:
•
Underlätta kommunikation mellan köpare och säljare.
•
Möjliggöra för grupper av producenter att erbjuda ett harmoniserat utbud.
•
Särskilja olika kvalitetsnivåer.
•
Specificera krav för påståenden rörande innehåll, tillverkningsmetoder, etc.
•
Specificera krav rörande märkning.
•
Höja kvaliteten och därmed skapa ett mervärde.
•
Skydda konsumenterna.
Standarder kan delas in i två huvudgrupper:
•
Offentliga standarder
•
Privata standarder
5.1 Offentliga standarder
Offentliga standarder har utvecklats för att underlätta handeln med olika produkter mellan
olika länder. Avseende livsmedelsprodukter är Codex Alimentarius och UNECE två
organisationer som utvecklat en rad standarder på jordbruks- och livsmedelsprodukter.
5.1.1 Codex Alimentarius
FAO (Food and Agriculture Organization) och WHO (World Health Organization) har
gemensamt utarbetat ett program under namnet Joint FAO/WHO Food Standards Programme,
vars sekretariat finns i FAO:s huvudkvarter i Rom. Det regelverk som existerar inom ramen
för detta program går under namnet Codex Alimentarius. För att genomföra standardiseringsprogrammet så bildades år 1963 Codex Alimentarius Commission (CAC). Denna består idag
av representanter för FAO:s 175 medlemsländer och de sammanträder vartannat år.
Betydelsen av Codex Alimentarius underströks i FN resolution nr 39/248 i vilken riktlinjer
antogs för att stärka det internationella konsumentskyddet66. Codex Alimentarius har 22
aktiva underkommittéer. Dessa arbetar inom i huvudsak tre olika huvudområden:
66
•
Generella eller övergripande kommittéer: dessa arbetar med alla typer av livsmedelsregler och tar upp frågor som märkning, hygien, bekämpningsmedel, tillsatser och
främmande ämnen.
•
Varukommittéer: dessa kommittéer utarbetar olika standarder för olika varor vilka har
stor betydelse för den globala handeln.
•
Samordningskommittéer: dessa kommittéer är indelade i kommittéer för olika
världsdelar och arbetar med särskilda regionala frågor.
www.codexalimentarius.net
45
Arbetet inom Codex Alimentarius har resulterat i fler än 200 standarder för olika livsmedel,
ungefär 3 000 gränsvärden för pesticidrester och 41 riktlinjer för hygienhantering67.
5.1.2 UNECE – United Nations Economic Commission for Europe
UNECE är en av fem regionala kommissioner organiserade av FN. UNECE bildades 1947 för
att stimulera det ekonomiska samarbetet mellan dess medlemsstater, vilka idag består av 56
länder. Ett av målen med UNECE är att genom utarbetande av bl.a. standarder underlätta
handeln mellan medlemsstaterna.
En av underkommittéerna heter Working Party on Agricultural Quality Standards. Inom
denna kommitté har man utarbetat olika standarder inom fyra huvudkategorier:
•
Färsk frukt & grönt
•
Torra och torkade produkter
•
Sättpotatis
•
Kött
Man har även utarbetat standarder för snittblommor samt ägg- och äggprodukter.
De utarbetade standarderna kan ha tydliga riktlinjer för definition av produkt, kvalitet,
klassning, storlek, avvikelser, packning och märkning68
5.2 Privata standarder
Företag ställer ofta egna krav på de produkter de köper in. Det kan gälla både egenskaper hos
själva produkten och hur den har producerats. Sådana regler kallas ofta för privata standarder,
för att skilja dem från offentligt beslutade regler.
Privata standarder går ofta längre än de offentliga reglerna och kan ofta vara betydligt mer
detaljerade än vad lagstiftningen säger. Detta är möjligt eftersom SPS-avtalet endast gäller
offentligt beslutade regler.69 Formellt sett är privata standarder frivilliga, men ofta är det bara
de leverantörer som uppfyller standarderna som hittar köpare.
Privata standarder har funnits länge. En ny trend är dock att de stora detaljisterna börjat
samarbeta om standarder. De har bland annat startat Global Food Safety Initiative (GFSI),
som slår fast riktlinjer för hur en privat standard (om säkra livsmedel) bör se ut. Syftet är att
företagen ska kunna vara säkra på att de levererar säkra produkter på ett så effektivt sätt som
möjligt.
Under senare år har utvecklingen av privata standarder inom livsmedelsindustrin ökat. Enligt
OECD finns det tre huvudorsaker till denna utveckling:
•
Tillkomsten av frivilliga system inom process- och tillverkningsmetoder
•
Nya sammanslutningar av privata företag för utveckling av frivilliga privata
standarder
•
Ökad användning av globala business-to-business (B2B)-standarder
67
www.slv.se
68
www.unece.org
69
En del länder, framför allt u-länder, håller inte med om detta utan anser att SPS-avtalet också bör tillämpas på
privata standarder.
46
Då det gäller tillkomsten av frivilliga system inom process- och tillverkningsmetoder är dessa
kopplade till metoder för att övervaka olika produktionsprocesser som används av olika
privata företag. Dessa inkluderar exempelvis ISO 9000 för kvalitetskontroll, ISO 14000 för
miljöfrågor eller SA 8000 för sociala förhållanden. Användandet av dessa olika
kontrollmetoder har ökat, inte minst inom livsmedelssektorn, och appliceras på hela
produktionsprocessen, både när det gäller säkerhetsfrågor, kvalitet och miljöfrågor. Den
tidigare nämnda HACCP-metoden är ett specialiserat system med säkra livsmedel som mål.
Detta är dessutom en metod som rekommenderats av Codex Alimentarius och förespråkas av
många länders myndigheter70.
Det finns ett flertal privat standarder, inte sällan har enskilda affärskedjor egna specifika krav.
Leverantörer kan därför tvingas uppfylla, och även certifieras för, olika standarder för att
kunna leverera till olika företag. Detta är kostsamt och kan vara ett direkt hinder för t.ex. små
företag i u-länder att komma in på marknaden.
Nya sammanslutningar av privata företag för utveckling av frivilliga privata standarder har
även det ökat där privata initiativ som Eurep (Euro Retailer Produce Working Group) och
GFSI är exempel på detta. Målsättningen med tillkomsten av dessa initiativ är att företag ska
inte enbart konkurrera med varandra när det gäller kvalitet, pris, service och sortiment, utan
företagen ska även samarbeta i strävan att nå gemensamma mål. GFSI-samarbetet strävar som
nämnts tidigare efter riktlinjer och standarder för säkra livsmedel, medan Eurep strävar efter
både säkra livsmedel och att utarbeta riktlinjer för en god jordbrukarsed (good agricultural
practices) och ett hållbart jordbruk. Det nya med dessa system är att de är framtagna och drivs
av företagen och inte av producenterna som var vanligt tidigare i form av
producentorganisationer.
Business-to-business-standarder har utvecklats av företag för att förbättra upphandlings- eller
ledningsmetoder. Dessa standarder används mellan företag och kommuniceras sällan till
konsumenterna.
Enligt OECD är utvecklingen av dessa olika initiativ en konsekvens av ökade konsumentkrav
i fråga om hur den globala livsmedelssektorn fungerar; konsumenterna har större krav och
förväntningar på livsmedel. Det finns idag ett större krav avseende information och kvalitet.
Konsumenternas fokuserar mer och mer på frågor som säkra livsmedel, kvalitet och
produktionsmetoder, och livsmedel väljs allt oftare med olika kvalitetsbegrepp som grund. En
viktig slutsats som OECD drar är att konsumenterna inte längre väljer livsmedel enbart utifrån
de organoleptiska egenskaperna eller utseendet hos livsmedlet, utan väljer numera också in
andra egenskaper som produktionsmetod, djurskydd, miljö, arbetsförhållanden och hälsa.
Utvecklingen av privata standarder kan till viss del förklaras av konsumenternas behov av att
få en korrekt information avseende de olika kvalitetskriterierna som konsumenterna
efterfrågar. Med andra ord kan privata standarder ge konsumenterna information om ett
livsmedels kvalitet, men endast om standarden är känd.
Idag går man emot en minskning av offentliga standarder men samtidigt kan det konstateras
att handel med produkter har ett behov av standarder, vilket därmed betyder att privata
standarder får större betydelse. Dessa kan vara betydligt mer långtgående än de offentliga och
dessutom variera mellan olika företag vilket kan försätta producenten i en svår sits.
70
Final Report on Private Standards and the Shaping of the Agro-Food System, AGR/CA/APM(2006)9/Final,
OECD
47
6 Legala ramverk
6.1 Lagstiftningen inom EU
Inom EU finns idag ett omfattande regelverk avseende livsmedel vilka gäller inom hela EU.
Livsmedelslagstiftningen kompletteras i vissa fall med nationellt utarbetade regler.
Lagstiftningen har följande struktur:
•
EU-förordningar: publiceras i Europeiska unionens officiella tidning, EUT, och som
gäller som svensk lag.
•
Livsmedelslagen och livsmedelsförordningen: publiceras i svensk författningssamling,
SFS.
•
Livsmedelsverkets föreskrifter: finns i Livsmedelsverkets författningssamling, LIVSFS
och grundar sig ofta på EG-direktiv eller så kompletterar de EG-förordningarna.
•
EU-beslut: arbetas in i Livsmedelsverkets föreskrifter eller som föreskrifterna hänvisar
till.
EU-förordning nr 178/2002 är grundläggande för all livsmedelslagstiftning och innehåller
allmänna principer för hur EU och medlemsstaterna ska lagstifta inom livsmedelsområdet.
Den svenska livsmedelslagen (SFS 2006:804) kompletterar EU-förordningarna. På
Livsmedelsverkets webbplats finns en årlig förteckning, ”Livsmedelsverkets förteckningar
över gällande författningar och allmänna råd inom verkets ansvarsområde”, som listar de
aktuella regler som gäller för livsmedelsområdet. Denna lista kompletteras löpande.
Det finns även sammanfattningar av EU:s lagstiftning på EU:s hemsida som heter SCADPlus.
De delar som rör livsmedel finns framför allt under rubrikerna Säkra livsmedel (Allmänna
bestämmelser), Jordbruk (Säkra livsmedel och Jordbruksprodukter) och Teknisk
harmonisering (Harmoniserade sektorer/Livsmedel)71.
6.2 Lagstiftningen internationellt
Världshandelsorganisationen (WTO) har som sin främsta uppgift att se till att den
internationella handeln fungerar smidigt. Inom organisationen finns många avtal som reglerar
olika aspekter av handeln. Två avtal är särskilt relevanta för kvalitetsfrågor, nämligen avtalet
om tekniska handelshinder (TBT) och avtalet om sanitära och fytosanitära frågor (SPS).
WTO har drygt 150 medlemsländer, och fler länder förhandlar om medlemskap. I mars 2008
är Ryssland det största landet som fortfarande står utanför organisationen.
De regler som behandlar geografiska ursprungsbeteckningar och varumärken finns uppställda
i det av WTO framtagna TRIPS-avtalet (Trade-Related Aspects of Intellectual Property
Rights) som undertecknades 1994. Detta avtal var det första avtal som behandlade
immaterialrättens område, dvs. frågor som rör exempelvis upphovsrätt, varumärken,
geografiska ursprungsbeteckningar, mönster, samt litterära och konstnärliga verk.
Uppkomsten av TRIPS-avtalet berodde delvis på EU:s och USA:s försök att motverka
varumärkesintrång och piratkopiering.
71
www.slv.se
49
6.2.1 TBT-avtalet om tekniska handelshinder
Avtalet om tekniska handelshinder (TBT) slår fast att tekniska regler inte ska vara mer
handelshindrande än nödvändigt för att uppfylla ett legitimt mål (som exempelvis hälso- eller
miljöskydd eller andra konsumenthänsyn). Tekniska regler får inte användas för att
diskriminera utländska produkter.
Om det finns internationella standarder för en viss fråga ska länderna helst utgå från dessa. De
har också en skyldighet att delta i standardiseringsorganens arbete. Ett land som planerar att
införa regler som inte bygger på sådana internationella standarder ska i ett tidigt skede
informera om detta så att deras handelspartners får tid att reagera och komma med
synpunkter. Sådana synpunkter ska beaktas när regeln får sin slutliga utformning. Vid akuta
problem kan ett land införa regeln först och informera om det efteråt.
6.2.2 SPS-avtalet om åtgärder för liv och hälsa
Avtalet om sanitära och fytosanitära frågor (SPS) gäller åtgärder som kan ha påverkan på
handeln och som införs i syfte att skydda människor, djur eller växter från sjukdomar, skadegörare eller oönskade ämnen i livsmedel och foder.
Den grundläggande principen i avtalet är att alla länder har rätt att skydda sin egen
befolkning, men detta ska göras på ett sätt som stör handeln så lite som möjligt och som inte
innebär godtycklig diskriminering mellan länder.
Rätten att skydda sin egen befolkning utövas enklast genom att länderna håller sig till de
standarder och rekommendationer som slås fast av de internationella standardiseringsorganen.
Ett land får dock tillämpa striktare regler om det vill, men måste då ha vetenskapliga belägg
för att de striktare reglerna är motiverade. En regel som däremot är baserad på en
internationell standard antas vara förenlig med avtalet utan att landet behöver bevisa det. 72
Om det inte finns tillräckligt med vetenskapliga belägg för att avgöra en fråga får ett land
tillfälligtvis införa restriktioner även utan vetenskapligt stöd. Det är dock viktigt att komma
ihåg att den rätten är just tillfällig, och att landet har en skyldighet att söka mer kunskap och
ompröva sitt beslut efter en viss tid.
6.2.3 Brott mot avtalen kan bestraffas
Både TBT- och SPS-avtalet är WTO-avtal, och omfattas därmed av organisationens regler för
tvistlösning.
Det normala är att handelsproblem blir lösta på fredlig väg. Länderna är skyldiga att hålla
varandra informerade om vilka regler de är på väg att införa, så att handelspartners har tid att
reagera. Det finns dessutom kommittéer för de båda avtalen där länder kan träffas och
diskutera aktuella händelser, både informellt och formellt.
Om diskussioner inte leder någon vart kan ett land som anser att en motpart bryter mot ett
avtal begära en formell prövning av frågan. En sådan process kan ta flera år. Om prövningen
kommer fram till att en åtgärd bryter mot reglerna ska åtgärden helst avskaffas så snart som
möjligt. En annan möjlighet är att parterna kommer överens om att den otillåtna regeln får
vara kvar, i utbyte mot någon form av kompensation. Om ingen av dessa möjligheter utnyttjas
har den segrande parten rätt att ta ut strafftullar på produkter från den förlorande parten.
72
Detta gäller i första hand standarder från tre olika organ. OIE hanterar djurhälsa, IPPC växthälsa, och Codex
Alimentarius sköter livsmedelsfrågor.
50
7 Diskussion
Vad bör innefattas i begreppet kvalitet?
Begreppet kvalitet varierar från konsument till konsument beroende på olika subjektiva
värderingar som görs av konsumenterna. Dessa subjektiva värderingar baseras ofta på olika
produktionsaspekter. För en konsumentgrupp kan ett gott djurskydd vara avgörande för
bedömningen av livsmedlets slutliga kvalitet och för en annan konsumentgrupp kan det
istället vara att livsmedlet är ekologiskt eller närproducerat. Det kan även vara en
kombination av olika värderingar. Vidare är det vissa grundläggande krav och vissa
grundläggande egenskaper som är viktiga för den totala bedömningen av kvalitet. I första
hand finns det krav att livsmedlet är säkert att konsumera, och dels att livsmedlets uppfyller
vissa organoleptiska egenskaper som är viktiga för konsumenten. Inom området säkra
livsmedel finns det idag tydliga regler. Avseende de organoleptiska egenskaperna så finns det
även där olika normer, exempelvis för frukt och grönsaker, som tydlig signalerar olika
kvalitetsnivåer.
Bland de subjektiva egenskaper som konsumenterna efterfrågar kan följande ses som
exempel:
•
Ekologiska produkter
•
Rättvisemärkta produkter
•
Klimatvänliga produkter
•
Djurskydd
•
Genetisk modifierade organismer
•
Närproducerad mat
Begreppet kvalitet kan alltså anses bestå av flera olika delar, både obligatoriska, fakultativa
och subjektiva som till slut bestämmer konsumentens uppfattning om produktens kvalitet.
I och med detta så är det svårt att ha en absolut definition av begreppet kvalitet, eftersom den
slutliga bedömningen görs av konsumenten beroende på individuella preferenser vilka
utvecklats genom att antingen testa olika märken och till slut bilda sig en uppfattning om
kvaliteten genom erfarenhet, eller genom att bygga upp ett förtroende för en viss produkt/ett
visst varumärke.
Flera konsumentundersökningar visar att ursprungsmärkning är något konsumenterna
efterfrågar. Kravet på information om ursprung för vissa varor var högre än information om
pris. Detta talar för att även information om produktens ursprung efterfrågas av
konsumenterna som ett kvalitetsbegrepp.
Vilka kvalitetsstandarder bör man sträva efter?
Att genom privata initiativ utveckla tydliga gemensamma kvalitetsstandarder för de
subjektiva egenskaperna och som på ett tydligt sätt kan förmedlas till konsumenterna genom
märkning kan vara en framtida utveckling i den europeiska marknaden.
Konsumenterna behöver tydlig och korrekt information som visar på dels att de
grundläggande kraven, att de grundläggande egenskaperna och slutligen att olika
produktionsaspekter har uppfyllts. En metod för att uppnå detta är att utveckla tydliga
standarder och certifieringsprocesser som leder till en tydlig märkning. Ökade konsumentkrav
i fråga om kvalitetsstandarder och konsumenternas ökade krav och förväntningar på livsmedel
51
innebär att det finns ett stort behov av information om produkterna. Det har dock framförts
tidigare i utredningen att informationen måste vara tydlig och enkel för att den inte ska få
motsatt effekt och försvåra valet för eller vilseleda konsumenterna.
En frågeställning som bör diskuteras är om dessa standarder i första hand ska utvecklas av
offentliga aktörer eller privata aktörer. Offentliga standarder som Codex Alimentarius och
UNECE är väletablerade och används i globala handelssammanhang. Det arbete som pågår
inom offentliga organisationer bör fortsätta.
Privata företag certifierar allt oftare sina produkter enligt olika standarder för att möta den
ökade efterfrågan hos konsumenterna. I första hand bör det även fortsättningsvis vara
marknadens aktörer som sköter utvecklingen och certifieringarna av dessa kvalitetsstandarder,
inte minst med hänsyn till WTO-reglerna som tillåter relativt långtgående privata standarder
jämfört med offentliga regler eftersom SPS-avtalet endast gäller offentligt beslutade regler.
Det är dock viktigt att företagen följer de lagar och riktlinjer som gäller avseende märkning av
livsmedel som existerar idag. Förutom den obligatoriska märkning som ska finnas med på en
förpackning så ska utökad märkning angående ett livsmedels kvalitetsstandard vara korrekt
och icke-vilseledande.
En tydlig och korrekt märkning är önskvärd för att möjliggöra för konsumenterna att göra
medvetna val. Konsumenterna vill snabbt och enkelt kunna välja de livsmedel som speglar
deras efterfrågan, vare sig det är en produkt som härstammar från ett specifikt geografiskt
område, eller har producerats enligt vissa specifika produktionsmetoder. Det kan dock bli en
konflikt mellan att informera konsumenterna om vilka egenskaper en viss produkt har och
behovet att märkningen inte blir för omfattande eller komplicerad. Ju fler olika märken desto
svårare blir det för konsumenterna att snabbt och enkelt göra ett val, samtidigt som
informationsbehovet är stort. Möjligen kan en ny form av märkning införas där ett och samma
märka kan signalera olika saker till konsumenterna. En symbol med olika tårtbitar som visar
vilka egenskaper en produkt har kan vara en möjlighet.
Hur kan man öka andelen kvalitetsprodukter som täcks av kvalitetssäkringssystem?
För att på sikt öka andelen produkter som täcks av olika kvalitetsstandarder kan detta ske
genom att fler företag certifierar sina produkter enligt gällande certifieringsmetoder. På så vis
är det företagen med sina respektive varumärken som utvecklar kvalitetsstandarder och
certifieringen och märkningen av dessa standarder. Det bör dock vara grundläggande
handelsprinciper som styr denna utveckling genom att konsumenterna visar detta genom sin
efterfrågan av kvalitetsprodukter, dvs. om konsumenterna föredrar särskilda kvalitetsprodukter jämfört med andra produkter som inte uppfyller dessa krav så köper de dessa
produkter. Detsamma kan sägas gälla för livsmedlens organoleptiska egenskaper.
Avseende geografiska ursprungsbeteckningar så fungerar denna princip framförallt för vissa
produkter i Sydeuropa. När det gäller geografiska ursprungsbeteckningar och varumärken har
Kommerskollegium konstaterat i sina yttranden att det i dagens läge från svensk sida inte
finns ett större intresse av skydd för geografiska ursprungsbeteckningar73. Vidare konstaterar
Kommerskollegium att nuvarande regler om geografiska ursprungsbeteckningar inte ligger i
svenska intressen eftersom det finns en möjlighet att registrera dessa även i de fall där ett
varumärke som innehåller samma beteckningar redan existerar74.
73
Yttrande, dnr 1001-0447-2000, Kommerskollegium
74
Yttrande, dnr 324-0200-2006, Kommerskollegium
52
Om konsumenterna tycker att denna egenskap är viktig så kommer de att välja den produkten
framför produkter om inte har en tydlig geografisk ursprungsmärkning, även om den märkta
produkten är dyrare. Detsamma gäller för andra varierande kvalitetsalternativ. Konsumenterna
väljer förmodligen produkter som överensstämmer med de preferenser konsumenten har,
oavsett om priset är högre än alternativa produkter som inte uppfyller kraven.
Hur kan man öka produktionen av kvalitetsprodukter och hur kan ett framtida regelverk som
stimulerar kvalitetsproduktion byggas upp?
För att stimulera kvalitetsproduktion så har det tidigare konstaterats i utredningen att det är
viktigt att producenterna kan särskiljas för att kunna skapa ett mervärde som ska kunna täcka
kostnaderna som troligtvis uppstår då producenterna utvecklar särskilda kvalitetsparametrar
som uppfyller konsumenternas krav. Denna fråga, liksom frågan om hur ett framtida
regelverk som stimulerar kvalitetsproduktion kan byggas upp bör dock utredas närmare i en
framtida utredning.
Ytterligare ett verktyg som kan användas för att öka produktionen av kvalitetsprodukter är
den samlade nationella livsmedelsstrategin. Genom att bland annat ge stöd till forskning och
innovationer i livsmedelssektorn så kan produkter med mervärden utvecklas och produceras.
Dessa mervärden kan kopplas till de subjektiva värderingar vilka är associerade med olika
produktionsaspekter vilka diskuterats i utredningen, exempelvis ekologiska produkter,
närproducerade produkter och klimatvänliga produkter. Genom att ge stöd via den nationella
livsmedelsstrategin till olika livsmedelsproducenter för att utveckla nya produkter kan en
ökning av produktionen av kvalitetsprodukter åstadkommas.
För att kunna bestämma kvaliteten på livsmedelsprodukter så anser Jordbruksverket att ett
viktigt verktyg är livscykelanalyser. En livscykelanalys, (LCA), visar hur produkter och
processer påverkar miljön genom hela kedjan och resursförbrukning samt utsläpp till luft,
vatten och mark kan därmed kartläggas. LCA-metodiken kan därmed klargöra exempelvis
vilken klimatpåverkan en livsmedelsprodukt har. Metodiken kan även användas för att se över
och effektivisera livsmedelsproduktionen.
Är det önskvärt med ett harmoniserat europeiskt ramverk för skydd av kvalitetsprodukter och
hur kan ett eventuellt legalt ramverk för skydd av kvalitetsprodukter byggas upp på
unionsnivå?
När det gäller att utveckla ett harmoniserat europeiskt ramverk för skydd av
kvalitetsprodukter på jordbruksmarknaden så är det tveksamt om detta är i linje med
frihandelsambitionerna. Däremot kan det vara värt att diskutera ett möjligt värde av ett
ramverk som anger riktlinjer för frivillig märkning med olika kvalitetsparametrar, dels för att
konsumenterna ska få relevant och korrekt information, och dels för att likriktade krav kan
underlätta för producenterna.
Hur ett sådant ramverk skulle kunna byggas upp på EU-nivå är en mycket stor fråga som
borde utredas vidare i framtiden.
Hur kan EU:s regelverk för geografiska beteckningar omformuleras för att stärka
varumärkesskyddet?
Livsmedelsverket framhåller att det inte ser möjliga ändringar i nuvarande förordning om
geografiska beteckningar som eventuellt skulle kunna leda till att stärka varumärkesskyddet
eftersom varumärkeslagstiftningen hör till en annan lagstiftning. Livsmedelsverket anser att
det inte finns något särskilt intresse att ändra nuvarande regler om geografiska beteckningar
så att de ska omfatta varumärkesskyddet.
53
Enligt Livsmedelsverket finns ingen anledning att verka för att inskränka skyddet för
geografiska beteckningar till förmån för skyddade varumärken. Varumärkesskyddet fyller
andra syften än skyddade geografiska beteckningar och dessa system kan i viss mån
samexistera redan idag. Det kan dessutom vara till fördel för företag som har varumärkesskyddade produkter att kunna komplettera med en skyddad geografisk beteckning, förutsatt
att detta inte degenererar varumärket. Förordning (EG) nr 510/2006 bör dock, som
kommissionen deklarerat att man avser att göra, klargöra hur geografiska beteckningar
relaterar till varumärken.
En möjlighet att utveckla GU-lagstiftningen vore att införa en tydlig koppling till specifika
och objektiva kvalitetskriterier som ska uppfyllas för att en produkt ska få använda en
geografisk ursprungsmärkning. Det bör således inte bara krävas att råvarorna måste komma
från samma område där produktionen sker eller att produktionen sker inom ett visst område.
Detta anser Jordbruksverket är inte tillräckligt för att garantera att en produkt håller en god
kvalitet. Det krävs att ytterligare kvalitetskriterier uppfylls för att det ska gå att säkerställa att
en produkt håller en god kvalitet. Dessa kvalitetskriterier kan baseras på standardiserade
kvalitetsnormer inom olika varugrupper eller genom att använda livscykelanalyser för att
bestämma kvaliteten på livsmedelsprodukter.
54
8 Källförteckning
Acta Horticulturae Number 604, Proceedings of the International Conference on Quality in
Chains, An Integrated View on Fruit and Vegetable Quality, Volume 1.
Aaker, Building Strong Brands, 1996, Bath CPI Press.
Arvola et al, Faktablad nr 16, Sveriges Lantbruksuniversitet, (SLU), 2000.
B. Borsari, Slippery Rock University of Pennsylvania, USA, Acta Horticulturae, Number 604,
Proceedings of the International Conference on Quality in Chains, An Integrated View on
Fruit and Vegetable Quality, Volume 1.
B. Brückner, Quality department, IGZ, Tyskland, Acta Horticulturae, Number 604,
Proceedings of the International Conference on Quality in Chains, An Integrated View on
Fruit and Vegetable Quality, Volume 1.
Ekologiska Lantbrukarna, Växande Marknad, Försäljning, volymer & trender för ekologisk
mat, 2007.
Eurobarometer, Attitudes of Consumers Towards Welfare of Farmed Animals, juni 2005.
Europaparlamentets och Rådets förordning (EG) nr 1924/2006.
Final Report on Private Standards and the Shaping of the Agro-Food System,
AGR/CA/APM(2006)9/Final, OECD.
Carina Folkesson, Geografiska ursprungsbeteckningar och landsbygdsutveckling i EU, SLIskrift 2006:01.
Förutsättningar för en minskning av växthusutsläppen från jordbruket, SJV rapport 2004:1.
GMO-livsmedel och säkerhet - lägesrapport från Norden och Baltikum, Nordiska
Ministerrådet, 2005.
H. Holmberg, Livsmedelsundersökningar Insikt, 1999.
IGD, Consumer Attitudes Towards Animal Welfare, maj 2007.
Ipsos-eureka, Rapport 10659, SLU, Lokal och regional mat, 2004.
Journal of Food Distribution, November 2003.
Mathisson Et. Al, Konsumentaspekter på ekologiskt odlade grönsaker – en jämförande studie,
Institutionen för växtodlingslära, SLU, 1994.
Marknadsöversikt-Genetiskt modifierade organismer, GMO, SJV rapport 2007:18.
Nordic Consumers’ Attitudes to Food Labelling, Nordic Council of ministers, Tema Nord
2007:513.
Rognerud & Rönnevig, 1977.
SKOP, Rapport till konsumentföreningen Stockholm, oktober 2004.
Svenska miljömål. Miljöpolitik för ett hållbart Sverige.
Svensk Livsmedelsexport, Rapport 2004:1, Livsmedelsekonomiska Institutet, SLI.
Dr. L. M. M. Tijskens, ATO, Wageningen University, The Netherlands, Acta Horticulturae
Number 604, Proceedings of the International Conference on Quality in Chains, An Integrated
View on Fruit and Vegetable Quality, Volume 1.
55
Toivonen, Konsumenternas syn på klimatmärkta livsmedel, SLU, 2007.
Vägledning till (LIVSFS 2004:27) om märkning och presentation av livsmedel.
Wandel, M. & Bugge, A. (1997) Environmental Concern in Consumer Evaluation of Food
Quality, Food Quality and Preference 8:1.
Yttrande 2008-05-30, Dnr 119-0464-2008, Kommerskollegium.
Internet - webbsidor
www.astmaochallergiforbundet.se
www.celiaki.se
www.codexalimentarius.net
www.coop.se
www.demeter.nu
http://ec.europa.eu/
www.ft.com
www.ifoam.org
www.konsumbohus.com
www.konsumnord.se
www.konsumvarmland.se
www.krav.se
www.li.se
www.msc.org
www.rattvisemarkt.se
www.regeringen.se
www.slv.se
www.snf.se
www.svanen.nu
www.svensktsigill.com
www.sverigeskonsumenter.se
www.unece.org
56
Jordbruksverkets rapporter 2008
1.
Terminshadel med jordbruksprodukter – översikt
2.
Förädlade livsmedel på den internationella arenan – studie över handeln med livsmedelsindustriprodukter 1995–2005
3.
Växtskyddsmedel och miljöeffekter – rapport från projektet CAP:s miljöeffekter
4.
Myndigheters kostnader och åtgärder vid hanteringen av EG-stöd 2007
5.
Mervärden för svenskt kött – studie 2007
6.
Jordbruksverkets foderkontroll 2007 – Feed Control by the Swedish Board of Agriculture 2007
7.
Kartläggning av mark som tagits ur produktion
8.
Utformning av stöd till biogas inom landsbygdsprogrammet
9.
Kartering av jordbruksmark med höga naturvärden (HNV) i Sverige
10.
Prisutveckling och lönsamhet inom ekologisk produktion
11.
Minska jordbrukets miljöpåverkan!
12.
Jordbruket om tio år – Hur påverkar omvärlden?
13.
Miljöeffekter av slopad uttagsplikt – rapport från projektet CAP:s miljöeffekter
14.
Hållbar användning av växtskyddsmedel – förslag till handlingsprogram
15.
Samordning av informationskrav
Rapporten kan beställas från
Jordbruksverket,
551 82 Jönköping
Tfn 036-15 50 00 (vx)
Fax 036 34 04 14
E-post: [email protected]
Internet: www.sjv.se
ISSN 1102-3007
ISRN SJV-R-08/16-SE
SJV offset, Jönköping, 2008
RA08:16
