G2E
Bild
GO2393
Handledare: Hans Sternudd
15hp
Examinator: Margareta Wallin Wictorin
2011-06-1
KURSPLANER,
ÄMNESTRADITIONER OCH MÅLERI
I BILDÄMNET
Christopher Olsson
Innehållsförteckning
1.1 Ämnesval....................................................................................................................................S. 2
1.2 Syfte............................................................................................................................................S. 2
1.3 Frågeställningar..........................................................................................................................S. 3
.
1.4 Forskningsöversikt.....................................................................................................................S. 3
1.5 Teoretiska utgångspunkter..........................................................................................................S. 6
1.6 Metod.........................................................................................................................................S. 7
1.7 Uppsatsens disposition...............................................................................................................S. 9
2. Resultat.......................................................................................................................................S. 10
2.1 Bildämnets historia……………………………………………………………...……………S. 10
2.1.1 Teckning……………………………………………………………………………………S. 10
2.1.2 Bildämnets födelse................................................................................................................S. 14
2.1.3 En sammanfattning av Lpo94 och en jämförelse med Lgr2011............................................S. 17
2.3 Enkätundersökning…………………………………………………………………...………S. 20
2.4 Analys och tolkning av resultat................................................................................................S. 23
3. Sammanfattning..........................................................................................................................S. 27
4. Diskussion..................................................................................................................................S. 28
1
1. Inledning
1.1 Ämnesval
Jag har nyligen fått en fast bildlärartjänst och det har stärkt mitt intresse för kursplaner,
ämnestraditioner och måleriets plats i detta. Dagens samhälle är fyllt av datorer, foto och andra
moderna tekniker. Det behövs inga mästermålare, som kan göra porträtt. Det finns kameror som kan
ta vackra kort och det går mycket snabbt. Till och med konsten som hänger på väggarna hemma hos
folk har mer och mer gått över till inramade foton. Målerikonsten har fått lämna plats till andra mer
moderna tekniker. Måleriintresset bland ungdomar är lågt och måleriets framtid ser blek ut.
I min B-uppsats undersökte jag om måleriintresserade ungdomar hade något intresse för äldre och
beprövade tekniska målartekniker. Jag fann ett svagt intresse hos de ungdomarna jag intervjuade
och började då undra vad svenska ungdomar har för erfarenhet av måleri från sin skolgång. För att
få reda på det, har jag försökt att ta reda på vad bildlärare har för tankar kring måleri och dess
betydelse i bildämnet? När jag har varit med på olika bildlärares lektioner har jag förundrats över
deras olika infallsvinklar i hur de tacklar ämnet. De fokuserar på helt olika saker inom ämnets
ramar. Bildlärarnas favorittekniker verkar helt styra var den stora fokuseringen ska ligga på ämnet.
Det verkar finnas ett stort tolkningsutrymme inom bildämnet. En utav anledningarna till att jag vill
studera det här ämnet är att den här uppsatsen ska kunna fungera som ett stöd för blivande
bildlärare. Speciellt nyblivna bildlärare som försöker hitta sin plats i det här breda ämnet. En annan
anledning är få en översikt över bildämnets traditioner (avteckning och fritt skapande mm), om de
fortfarande lever kvar ute i skolorna. Anledningen till den delen i uppsatsen är att det är lättare att
förstå var man är, om man vet var man har varit. Ytterligare en anledning till detta ämnesval är att
jag tycker mig se att i vissa kretsar finns det ett ökat intresse för både konst och måleri.
1.2 Syfte
Den tänkta läsaren av det här arbetet är i första hand blivande, eller aktiva bildlärare.
Mitt syfte med den här uppsatsen är att med hjälp av den informationen jag får, lättare kunna förstå
vad det innebär att vara en god bildlärare. Med det menar jag, att den här uppsatsen förhoppningsvis
kommer att ge sin läsare en bättre insikt i hur bildämnet har sett ut ur ett historiskt perspektiv och
hur det ser ut idag. I och med att läsaren både får en bättre förståelse för var bildämnet har varit och
2
var det är idag, kan läsaren känna sig tryggare och säkrare i sin lärarprofession. Uppsatsen är
inriktad till stor del på varför måleriet har den platsen det har i bildämnet. Jag ska helt enkelt
synliggöra måleridelen i ämnet och undersöka, dess historia, nutid och framtid. Anledningen till att
måleriet har blivit utvalt som fördjupningsområde, är att enligt min erfarenhet tror ofta
"utomstående" att det tillsammans med att rita är bildämnet huvudsyssla. Därför blir det intressant
att undersöka vilken roll måleriet har och borde ha, enligt kursplanerna. Vilken tonvikt lägger
lärarna på måleri och vilken vikt läggs på måleriet i läroplanerna. Jag vill även fördjupa mig mer i
dagens läroplan eftersom en djupare förståelse i läroplanen bara kan vara en fördel för lärare. Ett
annat syfte är att jag vill se hur väl bildlärarna ute på skolorna följer Lpo94. Med den kunskapen
kan både jag och läsaren bättre förstå hur viktigt det är för lärarna ute i praktiken att knyta an till
läroplanerna.
1.3 Frågeställningar
1. Hur har tankegångarna kring bildämnet sett ut i historien och då med inriktning på vad läroplaner
och etablerade auktoriteter har ansett om bildämnets innehåll?
2. Vad har bildlärare för tankar kring måleri och dess betydelse i vårt samhälle och i bildämnet?
3. Vad säger Lpo94 om bildämnet och hur väl följer bildlärarna den ute i skolorna?
4. Vad anser lärarna borde ha störst roll i bildämnet? Bildanalys, foto, film, måleri mm?
5. Vilken tonvikt läggs på måleri, i läroplanerna?
1.4 Forskningsöversikt
Det finns inte speciellt mycket forskning om olika bildteknikers roll i bildundervisningen. Här är
dock några exempel.
Catharina Elsner skriver om didaktik i de estetiska ämnena, i häftet Häften för didaktiska studier
(2000). Elsner menar att bildämnet skiljer sig ifrån de andra estetiska ämnena på grund av att det är
mer individuellt och materialistiskt nyskapande. Bildlärarna framhåller bildarbetets undersökande
och visuellt utforskande karaktär. Bild och musiklärarna anser att det är viktigt att skola eleverna i
konstarten i sig. Teaterlärarna såg mer till det instrumentella värdet. Forskare både i England och i
3
USA tillbakavisar "det fria skapandet", dess psykologiska syn på ämnet är förödande. Dagens
forskare vill istället framhålla bildämnets kommunikativa aspekt.
Hanna Kaihovirta-Rosvik hade ett tydligt syfte när hon skrev boken Images of imagination; an
aesthetic approach to education (2009). Det var att beskriva de förutsättningar för multimodalt
lärande som genereras då konstnärligt och pedagogiskt handlande kombineras i en utbildningskultur
som formats av ett tvåspråkigt kulturarv. Genom en undersökning av en specifik konstbaserad
praktik där dikten Bonden Paavo (Runeberg 1830) fungerat som kulturell ingång söker studien
artikulera de strategier som en bildkonstnär och en klasslärare skapat för att synliggöra ett estetiskt
förhållningssätt till lärande. Studien prövar en rhizomatisk figur för att generera förståelse för de
samband som ett estetiskt förhållningssätt till lärande har med kulturförståelse, språklig identitet och
multimodal kompetens. Studien skapar en grund för att skapa och undersöka nya samband mellan
ett estetiskt förhållningssätt till utbildning och ett fortsatt tolkande och kritiskt tänkande om kultur
och konst samt estetiskt och multimodalt lärande.
I sin doktorsavhandling Blickens ordning; Bildspråket och estetiska läroprocesser som kulturform
och kunskapsform (2010) undersöker Ulla Lind vilka funktioner som bild och visuell kultur får som
kunskapsformer, i skolelevers bildarbeten och hur innebörder i bildspråkliga och estetiska
lärprocesser kan utforskas och utmanas. Det empiriska materialet har Lind fått från fyra olika
fältstudier och en större samling av elevarbeten. Arbetet utgår från poststrukturalistisk teoribildning
där det största målet är att synliggöra värdehierarkier och dikotomier och vilken makt som dessa
utövar i de pedagogiska och estetiska praktikerna.
Lars Lindström är redaktör och medförfattare i en bok som heter Nordic Visual Arts Education in
transition (2008). I den boken undersöker Lindström bildämnet i svenska skolor, genom att se till
historia och jämföra med andra nordiska länders syn på bildämnet. Lindström diskuterar även
vikten av att lärare både har ämneskunskap och en god pedagogik.
Margareta Lööf Eriksson skriver i sin bok Bildarbete bland barn- En bok om bildspråkets roll i
inlärningen och personlighetsutveckling i skola och förskola (1987) om hur bildlärare kan integrera
4
bildarbete med andra ämnen. Eriksson skriver även om hur bilder kan användas som språk.
Margareta Lööf Erikssons bok Mera bildarbete är en blandning av faktabok, där ex de sju
intelligenserna presenteras. Den större delen av boken innehåller dock exempel på olika
bilduppgifter man kan göra med barnen. Det finns en hel del måleri i uppgifterna som presenteras.
Det finns inte några teknik, foto eller dator inslag i hela boken.
Elisabet Malmström bok Estetisk pedagogik och lärande; Processer i bildskapandet delaktighet och
erkännande innehåller en treårig studie med konstskolan Unikum i Simrishamn. Skolans elever är
lindrigt intellektuellt funktionshindrade. Skolans estetiska verksamhet har i många fall lett till att
eleverna har utvecklats och fått mer självkänsla.
Anders Marner har skrivit en samtalsguide i bild som erbjuder lärare och arbetslag och ämneslag ett
konkret verktyg för att reflektera över och samtala om undervisningens innehåll, arbetssätt och
bedömning. Den innehåller viktiga slutsatser från Nationella utvärderingen av grundskolan 2003
(NU03):bild (hädanefter kallad NU03). Myndigheten för skolutveckling vill bygga vidare på NU03
genom att sätta fokus på undervisningen och bedömningen av elevernas kunskaper.
Sten Petterson och Gunnar Åsèn undersöker i sin doktorsavhandling Bildundervisningen och det
pedagogiska rummet (1989) Bildämnets historia, traditioner, föreställningar och
undervisningsprocess inom bildämnet i grundskolan. Arbetet utgår från poststrukturalistisk
teoribildning och undersökningarna är genomförda med fältstudier.
Hans Wetterholm undersöker hur lärare undervisar i bildämnet, i sin Bildpedagogiska studie del 1;
Lärare undervisar (1999). Wetterholm behandlar uppfattningen om det visuella tänkandet som en
central funktion och bilden som ett språkligt uttryck med inverkan på elevers kognitiva utveckling
präglar den teoretiska inriktningen i studien. Studien genomfördes med aktionsforskning som
metod.
5
1.5 Teoretiska utgångspunkter
I NU03 skrivs om bildens ökade reproducerbarhet som har inträffat under 1900- talet. Alla leden i
kommunikationsprocessen, såväl produktion som distribution av bild har digitaliserats i samhället.
Datorn har på några årtionden utvecklats till att omfatta digital hantering av stillbilder, rörlig bild,
grafisk design och multimedia. Stillbilden är ofta digitaliserad idag och bildbehandling är vanligt i
både hem och skola(NU03:14).
NU03 tar även upp vikten av bildanalys. De skriver ”Internet möjliggör för alla företag och
organisationer att sprida såväl reklam som propaganda.” Det är enligt NU03 en god anledning till att
människor ska lära sig att analysera, tolka och reflektera på ett givande sätt(Ibid:17).
NU03 tar upp det ökande behovet av ”den kreativa klassen”. Eftersom datoriseringen ökar och
maskiner kan göra vissa mänskliga uppgifter, finns det istället ett ökat behov av kreativa människor
i arbetslivet (Ibid).
NU03 problematiserar även konst. Det står ”Utvecklingen gör att man i skolans bildämne och i
skolan överhuvudtaget på nytt måste ställa sig frågan om vad kultur och konst är. Ett traditionellt
konstbegrepp i bildämnet är inte längre relevant.”
En hypotes jag har till varför måleri har den platsen det har i bildämnet, är att måleri inte längre
anses aktuellt i dagens samhälle. Skolan är bland annat en förberedelse för arbetslivet och därför har
nyttoaspekten av skolans innehåll en mycket dominant plats. Det går att se på flera ställen i Lpo94,
men ett tydligt exempel är en mening som står under rubriken ämnets syfte och roll i utbildningen.
Där står det ”Kunskaper om bilder och bildkommunikation är en viktig förutsättning för att aktivt
delta i samhällslivet.” Meningar som denna pekar på vikten av att eleverna ska förberedas för
samhällslivet(Lpo94). Och i det verkar inte måleri ges någon större plats.
6
1.6 Metod
Tillvägagångssätt:
Jag har analyserat böcker som har behandlat olika tiders sätt att se på bildämnet. De böckerna i sig
är givetvis ofta färgade av den tiden de skrevs i. Uppsatsens historia del tar sin början vid den
allmänna skolans start runt år 1850 och går fram till år 2011. Jag har inte bara läst forskning från
olika tider, utan även studerat olika läroböcker i bildämnet. Jag har gjort analyser på dessa och
dragit slutsatser om vad som var prioriterat i bildämnet runt dessa årtal. Sedan jämförs även
litteraturen med läroplaner ifrån olika tider. Med allt stoff som kommer ur den lästa litteraturen
kommer jag att sammanfatta det essentiella ur bildämnet, i olika tider. Det kommer jag även att göra
med Lpo94, men här kommer jag även att kunna göra en egen undersökning. Undersökningen
kommer att behandla aktiva lärare och deras åsikt om vad Lpo94:s primärfunktioner är. Eftersom
den här uppsatsen är inriktad på måleri, inom bildämnet, kommer ett antal av frågorna röra just det.
Vilka tankar lärarna har angående måleri och dess plats i undervisningen. När sedan lärarnas syn på
bildämnet jämförs med läroplanens och den tidsenliga litteraturen, kan läsaren få en glimt in i hur
väl Lpo94 följs ute i skolorna. Undersökningen kommer också att belysa hur stor plats måleri har i
undervisningen och hur mycket det borde ha enligt Lpo94.
Anledningen till att jag valde enkät som undersökningsmetod, är att enkäter ger en bred
informationsbas. En annan fördel med enkäter är att man kan utföra ett större antal, under en kortare
tid, än exempelvis Intervjuer (Bryman 2011:228-229). Bryman skriver även i sin bok om
"intervjueffekten" och den undviks om man använder sig av enkäter istället för intervjuer. Med
intervjueffekten menas att intervjuaren påverkar sin informant, när denne ställer sina frågor(Ibid). I
en enkät formuleras frågor på samma sätt till alla informanter och det anser jag vara viktigt för att få
ett tillförlitligt material (Ibid). Min största anledning till enkätundersökning är ändå att enkäter är
lättare att anpassa efter respondenternas tid och behov och även det skriver Bryman om (Ibid).
I korthet kan man säga att syftet med enkätundersökningen jag ska göra är en kartläggning av
lärares föreställningar och uppfattningar om ämnet och sin arbetssituation, med de begränsningar
som undersökningstekniken ger. Bryman skriver om hur viktigt det är att enkäten ser snygg och
professionell ut, eftersom det kan leda till att respondenterna tar enkäten på större allvar (Ibid:230).
Jag har följt Brymans råd och gjort så att enkäten ser kort och luftig ut. Jag har även gjort enkäten
tydlig och stilren, allt enligt Brymans förslag (Ibid:232). Jag har även tydligt skiljt på de öppna och
7
de stängda frågorna, så att enkäten ska vara lättförstådd. Jag har även försökt att inte ha med för
många öppna frågor, med förhoppningen att så lite förvirring så möjligt ska infinna sig(Ibid).
Enkäten finns med som bilaga två.
Jag har valt att göra en enkätundersökning, där informanterna är aktiva högstadielärare inom
bildämnet i Växjö. Jag har kört runt i Växjö med bil och besökt stadens skolor. Sedan har jag sökt
upp bildläraren/ bildlärarna på skolan och frågat dem om de kan svara på en enkät. Om de hade
möjlighet att svara på enkäten vid det tillfället, så gjorde de det. I de fallen där det inte var möjligt,
bokade jag en ny tid för enkätundersökningen. Den här enkäten är en form av stickprov i Sverige
och Växjö är valt på grund av att jag bor där, ett sorts bekvämlighets urval. Med den här
undersökningen kan ett relativt tillförlitligt resultat av vad högstadiebildlärare i Växjö anser om
bildämnet uppnås.
Etiska överväganden
I linje med informationskravet som ska finnas i en enkätundersökning, har jag informerat
respondenterna om uppsatsens syfte, att det är frivilligt att medverka och att de får hoppa av när de
vill (Bryman 2011:131). De som har ställt upp, har själva fått bestämma om de vill vara med, allt
enligt samtyckeskravet som alltid ska följas, det skriver bland annat Alan Bryman om i sin bok
Samhällsvetenskapliga metoder (2011:132). Konfidentialitetskravet har jag varit noga med att följa,
ingen annan än jag har sett någon information om respondenterna (Ibid). Sist men inte minst har jag
tagit nyttjandekravet på stort allvar och kommer inte använda mitt insamlade material till något
annat än den här uppsatsen (Ibid).
Källor och källkritik
Primärkällor:
Mina primärkällor känns tillförlitliga eftersom de är vuxna människor som är utbildade
professionella inom det området jag undersöker och de är antagligen även intresserade av ämnet.
Det finns egentligen bara tre hinder för att detta skulle vara säkra källor och det är tidsbrist hos
respondenterna och att antalet respondenter är för få. Med för få respondenter menar jag att de är för
få för att man skulle kunna göra någon form av generalisering. Antalet respondenter var åtta
8
stycken, vilket ändå är ett relativt tillförlitligt resultat för en stad i Växjös storlek. Den tredje
anledningen är att respondenterna kanske vill få sig att framstå på ett bättre sätt, än hur verkligheten
egentligen ser ut. Med det menar jag att de egentligen vet vad som är det korrekta, men inte gör det
av olika anledningar. Sedan när de ska svara på min anonyma enkät, kanske de böjer sanningen
något.
Kursplanerna som används är säkra källor i det avseendet att det var dessa direktiv som kom fram
till skolorna. Sedan går det inte att dra för stora växlar om att det verkligen såg ut på det viset ute i
skolorna, i alla fall ligger det utanför detta arbetets möjligheter. Den rådande kursplanen vid en
given tid efterföljs, men ofta är den uppblandad med den förra kursplanen.
Idag finns det en lärobok i bild, den heter Intro bild, men den är så pass oanvänd av högstadielärare
att den är irrelevant för den här uppsatsen (Frid 2002). Det har dock funnits officiella och
läroböcker i bild. Jag har studerat några utav dem som funnits och de ger en bra inblick i hur
bildämnet kunde sett ut under en viss tid. Det går utan större svårigheter att se tendenser i innehåll, i
dessa böcker. Vilka uppgifter som finns och med vilket material de utfördes. Annan litteratur kan
vara färgad av sin tid, när författarna skrev sina böcker kunde de exempelvis ha ett marxistiskt
perspektiv.
1.7 Uppsatsens disposition
Den här uppsatsen är uppbyggd i tre stora kapitel. Först behandlas bildämnets historia i kapitel ett. I
kapitel två, analyseras Lpo94. Kapitel tre är den praktiska delen och där gås mina enkäter igenom.
Efter det tredje kapitlet kommer en sammanfattning och diskussion av alla kapitel. En diskussion
om framtiden kommer även att finnas, där Lgr2011 behandlas.
Första kapitlet inleds med den allmänna skolans intågande år 1850 och fortsätter framåt till år 2011.
Här kommer jag att ta upp de olika läroplanerna och litteratur som skrivits om bildämnet i olika
tider. När jag undersöker de olika tidernas tankegångar kring bildämnet kommer jag att synliggöra
måleri delen i ämnet, mer än något annat. Måleri kommer alltså ligga i fokus, men viktiga aspekter
9
kommer att behandlas. Meningen med bildämnet har genom tiderna ändrats drastiskt, som man
tydligt kan se i läroplanerna. Den förändringen och pendlarna inom ämnet kommer att belysas i det
här kapitlet.
Andra kapitlet behandlar som sagt Lpo94. En genomgång om vad ämnet innehåller, vad som inte
finns med, vad som prioriteras och synen på ämnet, kommer att göras. En undersökning om vad
som skiljer Lpo94 ifrån andra läroplaner, inklusive Lgr2011 kommer att göras.
Det tredje kapitlet innefattar den praktiska delen och det är enkäterna som flera bildlärare har svarat
på. Den här undersökningen har gjorts för att kunna jämföra vad bildlärare gör och tänker, med vad
läroplanen säger (Lpo94). Produkten av det här arbetet visar på om det är hög samstämmighet
mellan vad som undervisas i bildämnet och vad som står i läroplanen. Undersökningen har en
inriktning på måleridelen i bildundervisningen. Med hjälp av Lpo94 och enkäterna går det att belysa
hur stor plats måleri har i bildämnet och hur mycket det borde ha.
Efter dessa tre kapitel kommer en sammanfattning som belyser ämnet i mer av en helhet. Sedan
följer en diskussion, där jag analyserar stoffet och drar utbildade slutsatser. Jag kommer även att
diskutera vilka förändringar Lgr2011 för med sig.
2. Resultat
2.1 Bildämnets historia
2.1.1 Teckning
I det här kapitlet kommer milstolparna i bildämnets historia att gås igenom från och med år 1842 till
2011. Det är från att den allmänna folkskolan startas, till det att Lpo94 inte längre är i kraft.
När den allmänna folkskolan växte fram fanns det ett ämne som hette teckning, som långt senare
kom att ändra namn till bild. I början hade teckningsämnet en mycket liten roll i skolan. Sten
10
Petterson och Gunnar Åsèn skrev i sin bok Bildundervisningen och det pedagogiska rummet att
enligt folkskolestadgan år 1842 tillhörde linearritning de ämnen som folkskolan borde "ge någon
undervisning i"(Petterson, Åsèn 1989:76). Det dröjde ändå många år innan den stadgan
genomfördes med någon som helst kraft (1989:76). Vid mitten av 1800-talet sågs ämnet som
producentkvalificering. Med det menas utbildning av konstnärer, hantverkare och annan industriell
produktion (Petterson, Åsèn 1989:71). Under 1800-talet var det många elever på varje lärare. För att
kunna ha kontroll över eleverna gjorde läraren något på tavlan som eleverna skulle kopiera på sina
papper.
Teckning fick en tydligare plats i folkskolan, där fick eleverna lära sig att rita av saker. Först fick de
rita av geometriska former och föremål, sedan höjdes svårighetsnivån och eleverna fick rita av
enklare "naturföremål". Det fick eleverna göra för att få ett "klart medvetande om tal och
rumsförhållanden" (Ibid:76). Allt det här var egentligen en förberedelse för arbetslivet,
industrialismen hade satt fart på allvar och eleverna skulle förhoppningsvis få hjälp av detta om de
skulle bli ingenjörer, vilket Sverige var i stort behov av, och skulle utföra ritningar mm(Ibid:77).
Industrialismen påverkade teckningsämnet på andra vis också. Skråväsendet lades ned vid den här
tiden och kunskap som hållits hemlig under lång tid kom nu upp till ytan. De tekningsskolor som
fanns, tog staten över och gav dem en mer industriell profil (Ibid:78).
1877 tillsattes en kommitté som ville att ämnet skulle bli obligatoriskt i alla skolformer, det skulle
vara ett visst antal timmar och ha ett stort överliggande mål. För att ämnet inte skulle bli splittrat
rekommenderades att alla lärare gick efter samma metod att lära ut. Man rekommenderade då den
tyske pedagogen Adolf Stuhlmanns metod. Den gick ut på att elevernas undervisning skulle ha ett
sammanhang från första, till sista skolåret och svårighetsgraden ökade allt eftersom. Hans metod
gick ut på att eleverna skulle lära sig att avbilda saker, först med rutnät, sedan med hjälp av punkter
och mot slutet skulle de kunna avbilda saker på fri hand. Syftet med detta var det samma som när
teckningsämnet startade, att utveckla åskådnings och iakttagelseförmågan. År 1878 infördes en ny
läroverksstadga och där fick faktiskt teckning en rätt stark position på reallinjen. Teckningsämnet
stärktes även i de klassiska linjerna, men inte alls i samma utsträckning(Ibid:78).
11
1898 anordnades en konstutställning som visade barnteckningar. Poängen med utställning var att
visa på barnens olika utvecklingspsykologiska stadier. Det ska ses i ljuset av psykologins framfart,
med bland andra Sigmund Freud i spetsen. Den konstpedagogiska reformrörelsen som höll i
utställningen föreslog att teckningsundervisningen skulle följa barnens psykologiska utveckling.
Forskare under 1900-talets början och framåt, blev allt mer intresserade av barns fria teckningar och
började tillslut se vad som kom att kallas stadier i barnens utveckling. Under den här tiden rådde det
nästan någon form av hysteri med inriktning barnteckningar, konstnärer vid den här tiden började
måla, med barns sätt att måla som en inspiration(Ibid:84).
Trotts dessa starka vindar som blåste, levde det gamla sättet att undervisa kvar i skolorna in på
1920- 1930- talet om inte längre. En stor anledning till det anses vara "tröghetsfaktorn" som jag
även kommer in på senare i uppsatsen, när jag berättar om varför "det fria skapandet" är så seglivat.
Ett stort antal lärare menade också på att de inte hade ekonomin att ändra ämnet, i och med
materialkostnader mm.
År 1931 gjordes en utredning för att kunna revidera den gamla läroplanen. Utredningen kom fram
till att teckningsämnet borde ha smakbildande inslag med konstfostran som största uppdrag. År
1933 kom den stora förskjutningen i ämnet, konsthistoria och stilhistorisk teckning skulle vara en
del av ämnet. Nu var ämnet obligatoriskt i alla gymnasielinjer, det tillhörde allmänbildningen
(Ibid:88).
Under mellankrigstiden fick den Österrikiske professorn Richard Rothe tankar stor uppmärksamhet
i Sverige. Han förbjöd kopiering, om eleverna skulle avbilda något, så skulle det vara naturen och
lärarna fick inte döma eller instruera eleven. Rothe ansåg att det var viktigt att individualisera
undervisningen, anpassa sig efter elevernas stadier, intressen och utveckling. Lärarna hade som
uppgift att på ett lämpligt sätt höja svårighetsgraden. Det är tydligt att Rothe är en del av "det fria
skapandet” när han beskriver teckningsundervisningen. "för att på ett maximalt sätt låta eleverna
använda sina resurser, måste flera medium vara tillgängliga." Rothe menar att elever i lågstadiet ska
använda sig av täckfärger, exempelvis tempera. Det ansåg han eftersom det verkade som att detta
passade in på barnens psykologiska utgångsläge. Inga förskisser, utan istället stora fria målningar,
med stora penslar. På så vis var ”det fria skapandet” ändå inriktat på måleri (Ibid:89-91).
12
1945 omorganiserades Tekniska skolan i Stockholm och bytte namn till Konstfack. Utbildningen
hade en inriktning på fri och tillämpad konst och skilde den från den tekniska utbildningen. Därmed
kunde teckningsämnet ställa sig ännu mer på "konstbenet" (Ibid:89). 1946 års skolkommission
menade att den estetiska bildningen i landet stod lågt, det gick att se på grund av att "folk
uppskattade hötorgskonst och underhållning av låg kvalité." teckningsundervisningen skulle istället
få eleverna att uppskatta god konst. Skolkommission påpekade också att eleverna skulle få skapa
fritt och med glädje. Det var även viktigt att eleverna skulle få behandla sina fritidsintressen under
lektionen (Ibid:92-93).
Herbert Read var en engelsk filosof och konstkritiker. Han och olika kända psykologer menade att
läraren måste ta reda på elevernas personlighetstyper, anpassa bildstil och uttrycksmedel för att
eleven ska kunna utvecklas maximalt. Han menade alltså att det var viktigt att ta hänsyn till varje
individs särdrag. 1956 blev Reads bok Education through art, kursbok för teckningslärare i Sverige
(Ibid:95). "Det fria skapandet" låg i tiden och då höjdes kraven på materialtillgången. Elevernas
personliga uttryckssätt skulle finnas att tillgå och då fanns krav på exempelvis krita, kol, blyerts,
lera och olika färger. Även ändamålsenliga lokaler var viktiga (Ibid:102).
I Lgr62 infördes teckningsämnet med två timmar i veckan för elever i mellan och högstadiet. Det
fanns även två timmar i veckan där eleverna hade möjlighet att välja bild. Lärarna skulle mest
fungera som medhjälpare till elevernas fria skapande. Ämnet skulle gärna samarbeta med andra
ämnen och helst då svenska, natur och samhällsämnena. Kopiering var förbjudet, men läraren fick
synliggöra vissa problem eleven upplevde att denne hade. Utställningar skulle förekomma.
Konstlitteratur, uppslagsverk och instruktionsböcker skulle finnas till hands i klassrummet, men inte
ritböcker (Ibid:104-105).
På 60-talet togs diskussionen upp att bildämnet inte hade haft den önskade effekten, som var menad.
Det ansågs på många håll att eleverna drunknade i material. Kritiken mot den gamla utbildningen
växte sig starkare, kritiker sa att utbildningen var en blandning mellan den allra första sortens
teckningslärare och de nyare lärarna som hade för stor konstriktning. Det uppstod stora debatter om
att bildämnet borde ta upp det ökade bildflödet i samhället, även den kulturella delen av ämnet
borde få större plats. Lärarna skulle prioritera alla bilder, inte bara konstbilden (Ibid:107).
13
1968 utökades bildbegreppet, som nu skulle involvera foto, filmkunskap och miljökunskap. Nu kom
kritiken mot att lärarna tidigare inte hade fått kritisera elevernas arbete, den nya studieplanen
menade att om inte lärarna korrigerar eleverna, kommer de att få tillrättavisningar från andra håll,
som exempelvis reklam och film. Teckningsämnet började skifta tyngdpunkt mot
konsumentuppfostran, det blev viktigt att kunna kritiskt granska bilder (Ibid:109). I boken
Reflektioner kring bild och lärande står det att skolan har under många år vetat om vikten av att
reflektera över bilder. Enligt NU-03 har bildämnets kommunikativa aspekter poängterats sedan
Lgr69 (Red. Stigmar 2007:13). I Lgr69 minskade kravet på medel och material, medans bild och
miljö inslagen blev tydligare (Petterson, Åsèn 1989:110).
Svenerik Jacobsson skrev 1976 en bok som i huvudsak var menad som ett läromedel i ämnet
teckning. Boken heter Kortfattad färglära- Övningsuppgifter och tar upp vanliga måleritekniker
(Jacobsson 1976:8). Boken tar även upp fakta om färger och hur man ska måla med dem.
(Jacobsson 1976:13, 18-25). av denna information är det inte svårt att läsa ut, vilken stor plats
måleri hade i teckningsämnet under den här tiden. En bok som är gjord som ett läromedel till bild
och den behandlar enbart måleri. När det skrivs om måleri på den här tiden var det med mycket stor
sannolikhet det fria skapandets sätt att måla. Eleverna skulle måla fritt och frigjort med
vattenbaserade färger, helst med moddlare för att de inte skulle måla för mycket detaljer. Det skulle
helst målas abstrakt och hela bildytan skulle täckas (Lind 2010:304). Det var framförallt kropp och
drifter som skulle uttryckas, för att eleverna inte skulle bli hämmade. "En konsekvens har blivit att
det pedagogiska språket varit instängt i diskurser som begränsar didaktiska vokabulärer utöver att
uppmuntra barnen att göra något fint (eller vackert) och som inte är speciellt föreställande" (Lind
2010:306).
2.1.2 Bildämnets födelse
I Lgr80 bytte ämnet namn från teckningsämne till bildämne och blev även ett språkämne. Nu var
det tydligt att alla bilder var prioriterade och konstbilden skulle absolut inte stå i fokus (Ibid:84).
Även Petterson och Åsén skriver om paradigmskiftet i ämnet. De skriver att namnbytet var viktigt,
eftersom teckning inte alls beskrev ämnet på ett givande sätt. Bildämnet ändrade inriktning mycket
på grund av att flera statliga utredningar vid den här tiden upptäckte att elever påverkades negativt
14
av kommersialismen. Bildämnet fick bli det ämne som skulle hjälpa eleverna att tackla den nya
världen (1989:114). 1987 Skrev Margareta Lööf Eriksson sin bok Bildarbete bland barn; en bok
om bildspråkets roll i inlärning och personlighetsutveckling i skola och förskola, där i står "Lyckas
man förmedla ett kreativt klimat inom rummets fyra väggar, kan man resa långt bort i tid och rum.
Detta måste, som jag ser det, vara lärarens största uppgift" (Eriksson 1987:11). Detta citat visar
tydligt på hur svårt det är att ändra människors tänk angående bildämnet. Hennes böcker är
fristående litteratur, men hade ändå stor påverkan på människor.
I en rapport Elsner har utfört framkom att såväl engelska som amerikanska forskare och pedagoger
tillbakavisar gångna decenniers psykologiserande hållning till de konstnärliga ämnena i
undervisningen. Det "fria skapandet" har haft en förödande effekt på ämnet. I och med detta så fick
ämnet en terapeutisk roll och förlorade därmed sin identitet. Idag framhålls istället konstarternas
kulturella egenvärde och betydelse som kommunikativa symbolsystem (Elsner 2000:8). 1992 skrev
Hans Wetterholm en lärobok i bild som heter Det synliga språket. Till och med så sent som 1992
diskuteras barns psykologiska stadier i den här "läroboken" (Wetterholm 1992:15-21).
Detta citat tyder helt klart på att Wetterholm står med ett ben i det fria skapandet och ett ben i
bildämnet som språkämne:
Målet med bildundervisningen ska vara att eleverna lär sig att använda bildspråket och att de utvecklar denna
förmåga. I den fortsatta bildspråkliga utvecklingen ska eleverna lära sig att i växande grad medvetet använda
sina tidiga spontana bilduttryck. Eleverna ska få möta bildkonsten som en källa till kunskaper och glädje. De
ska också få lära sig vad som utmärker ett bra bildspråk, så att de själva medvetet kan arbeta med att
förbättra sitt språk. (Wetterholm 1992:38).
Måleri finns med som en del i Wetterholms lärobok, men det utgörs till stor del av det fria
skapandet, skönhet och lust är nyckelord. Wetterholm anser även att skapande och kreativitet är
honnörsord för bildämnet (Ibid:51). Wetterholm likt de första teckningslärarna, anser att det är
viktigt för eleverna att utveckla sin rumsuppfattning (Ibid:79). Eftersom den här uppsatsen har en
måleriinriktning, kan här nämnas att just måleri är en lämplig metod för att öva upp elevernas
rumsuppfattning. Ett varningens finger höjs dock av Wetterholm mot den nya "bilddatorn", den kan
vara ett bra hjälpmedel, men får inte användas i egensyfte! Wetterholm medger dock att det finns
många spännande sätt att jobba med bilder i de nya datorerna (Ibid:129).
15
I boken Mera bildarbete (1993) skriver Margareta Lööf Eriksson om bildämnet, där hon lägger en
enorm vikt vid konsten. Hon använder meningar som exempelvis "I den undersökande
verksamheten utgör Konsten en omistlig, livsviktig del. Ja, jag skriver med stort K för att markera
att det inte handlar om någon underavdelning, anpassad och tillrättalagd för barn. Nej, det handlar
om konstens olika uttrycksformer, skapande inifrån en äkta känsla av uppriktighet." (1993:6)
Måleri tas upp en hel del, men då i form av "det fria skapandet". (1993:56-65)
Mötet med konsten, utställningar och diskutera med konstnärer mm rekommenderas. När detta sker
så ska eleverna ha ett moget sätt att analysera och förstå konst. Det är intressant att Eriksson anser
att eleverna ska ha en väldigt vuxet och moget förhållande till konsten, där de ska analysera och
bedöma. När det sedan är elevernas tur att skapa bilder, anser Eriksson att det fria skapandet, är det
lämpligaste tillvägagångssättet. Inom det fältet får inga korrigeringar, bedömningar eller något
liknande äga rum. Det finns inga foto-, teknik- eller datorinslag i hela boken (1993:66). Här märks
det att Lgr80´s budskap och poäng inte har gått fram och det är året efter som Lpo94 kommer.
I rapporten från den nationella utvärderingen av Lgr80 (NU93) fick man tillbaka intressanta svar.
Både lärare och elever menade att momenten "bildanalys", "bild och miljö" och "estetisk
orientering" stod för mindre än 23 % av bildundervisningens innehåll. Det är intressant på grund av
att det var just de här sakerna som skulle stå för det huvudsakliga innehållet. Bildframställning med
målning, teckning och collage, var de helt dominerande aktiviteterna i undervisningen (Lind
2010:87). Både i NU93 och i NU03 undersökningar visade det sig att den här statistiken var
oförändrad, trotts datorn och mediernas explosionsartade genomslag som infann sig på 90-talet
(NU03:9) (Ibid:87). bilden som språk förpassades från kursplanen i Lgr94, men återkom i
kursplanen 2000 (Skolverkets reviderade kursplan), dock utan någon teoretisk förankring (Ibid:86).
Pia Brohlin Brundin mfl, skrev 1996 boken lärobok i bild. Den tar upp alla delar som ska vara med i
undervisningen enligt Lpo94. Kanske är det först här övrig litteratur än kursplanerna som börjar
använda sig av de riktlinjer som gav i Lgr80 och Lpo94.
I boken har "bilden som kommunikationsmedel ett eget kapitel (Brundin mfl 1996:53-67).
Vad som slår mig är hur viktig konstbilden är i den här boken. Den finns med på nästan hälften av
boken sidor. Sid 8, 10, 13 (Brundin mfl 1996).
Även massmedias bilder diskuteras flitigt i boken, ex sid 10, 17 (Brundin mfl 1996).
16
2.2 Sammanfattning av Lpo94 och en jämförelse med
Lgr2011
Den kanske största förändringen mellan Lpo94 och LGR2011 är att betygsskalan har ändrats.
Istället för G, VG och MVG är nu skalan E, D, C, B och A. Det finns både för och nackdelar med
denna ändring. Det nya betygssystemet är mer precist, ingen får heller stämpeln som underkänd. En
nackdel kan dock vara en allt ökande "betygsjakt", det räcker inte längre att bara ha gått och klarat
kursen, man måste ha höga betyg också.
När Lpo94 trädde i kraft blev bildämnet ett språkämne. Ett språk där samhällsmedborgarna talar och
lyssnar med bilder. På flera ställen i kursplanen står det att eleverna både ska kunna uttrycka sig
med bilder och kritiskt granska och analysera bilder. I talspråk skulle det gå att översätta det, till tala
och lyssna. Både Lpo94 och Lgr2011 sätter bildanalys och bildskapande i fokus. Under rubriken
"Ämnets syfte och roll i utbildningen" beskrivs vikten av bildämnet, för att skapa kritiskt tänkande
elever, de menar att med hjälp av bilder kan man komma åt ett kritiskt tänkande hos eleverna.
Genom hela Lpo94 läggs vikt vid att bildämnet är ett kritiskt analyserande ämne, det tas inte alls
upp i lika stor utsträckning i tidigare läroplaner. En av de största anledningarna till att kritiskt
tänkande anses behövas angående bilder, är medias påverkan. Tydliga tecken på det är meningar
som står under rubriken ämnets karaktär och uppbyggnad. Där står det exempelvis "Bilden har en
växande betydelse i informationssamhället. Dagens bild- och mediesamhälle präglas i hög grad av
den globala bildkulturen." Behovet av att kunna tolka och kritiskt granska bilder har ökat dramatiskt
under de senaste decennierna och i och med Lpo94 har bildämnet blivit det ämne, som har tagit på
sig den stora och svåra uppgiften. Även den nya läroplanen Lgr2011 bibehåller sin kritiskt
analyserande anda. Den nya läroplanen har dock en mer teoretisk inriktning än var Lpo94 har. Ett
exempel på det är när den uttrycker sig så här, "Genom undervisningen ska eleverna få erfarenheter
av visuell kultur där film, foto, design, konst, arkitektur och miljöer ingår"(2011:20). Den textdelen
från Lgr2011 är skriven på så vis att bildläraren kan, om denne vill, lära ut detta genom
katederundervisning. Det möjliggörs av att det inte uttryckligen står att eleverna själva ska utföra
övningarna. Flera sådana vaga uttryck finns i hela läroplanen. I Lpo94 uttrycks mer att eleverna ska
lära sig genom att göra. Här är ett exempel på det, "eleverna ska utveckla sin förmåga att framställa,
analysera och kommunicera med bilder." nyckeluttrycket i den meningen är "framställa", vilket
betvingar att eleverna ska få chansen att göra det själva. Lpo94 lägger betoning på konst, kultur och
skönhet, kanske en kvarleva från andra gamla läroplaner(Lgr80).
17
Lgr2011 lägger däremot mer betoning på de "digitala" teknikerna som dator, film, foto och
bildmanipulation. Det står tydligt och klart att eleverna ska framställa digitala bilder. I Lpo 94 står
detta bara med i mål att sträva mot. Moderna tekniker nämns i mål som eleverna skall ha uppnått i
slutet av det nionde skolåret, men "moderna" tekniker går att tolka mer fritt, mycket på grund av
konsthistorian. En lärare som inte vill ägna sig åt moderna tekniker, kan medvetet tolka in
konsthistoriens "modernism" period i dess ställe. Enligt mig har faktiskt Lgr2011 utökat sin
"språkliga" del. Det finns meningar som pekar på att eleverna ska lära känna sig själva, sina känslor
mm. Exempel på det är, ”lära och uppleva sig själva", "känslomässiga upplevelser". "Det fria
skapandet" har levt kvar i bildämnet som ett spöke, men jag anser att Lgr2011 tar död på det genom
denna mening, "Eleven kan framställa olika typer av berättande och informativa bilder som
kommunicerar erfarenheter, åsikter och upplevelser med ett enkelt bildspråk och delvis
genomarbetade uttrycksformer så att budskapet framgår". Det fria skapandet har anor bak till början
av 1900-talet, men började inte användas i skolan förrän under 70- talet. Det jag menar med att det
fria skapandet har levt kvar i skolorna ända tills idag, är att de som blev utbildade under den här
tiden fortfarande lämnar sitt fotavtryck i bildämnet. De har utbildat dagens lärare och det är lätt hänt
att de åsikterna förs vidare, i varje fall till viss del. Det finns till och med de lärare som fått sin
utbildning under den tidsepoken som fortfarande arbetar som bildlärare, ute i skolorna.
Lpo94 kan uppfattas som något motsägande. Självständigt arbete premieras, men kollektiva
läroprocesser tas upp som något mycket viktigt, mer än en gång. Överhuvudtaget får bildlärarna
mer information om vad de ska bedöma och hur de ska bedöma det, med Lgr2011. Det går att se i
exempelvis centralt innehåll årskurs 7-9, under rubriken bildanalys. Där står det till och med vilka
ämnen man ska analysera. Det finns dock fortfarande ett väldigt stort tolkningsutrymme inom dessa
ramar. Med det menar jag bland annat att vi som lärare exempelvis ska tolka vad kursplanen menar
med ett "välutvecklat" bildspråk. När Lgr2011 går igenom kunskapskraven för olika årskurser
används sådana tolkningsbara ord väldigt ofta. När betyget övergår i ett annat betyg, byts bara det
tolkningsbara ordet ut till ett annat. Ett exempel på det finns under rubrikerna kunskapskrav för
betyget C i slutet av årskurs 9, där står det ”I arbetet kan eleven använda olika tekniker, verktyg och
material på ett relativt väl fungerande och varierat sätt och prövar och omprövar då hur dessa
kan kombineras för att skapa olika uttryck.” I kunskapskraven för betyget A, har de tagit bort ordet
”relativt” framför väl fungerande. Nu ska eleven även pröva och ompröva systematiskt, istället för
18
att bara pröva och ompröva (Lgr2011).
Lpo94 och Lgr2011 har många likheter och det har inte på något sätt blivit ett paradigmskifte. Båda
tar upp vikten av att kunna analysera och kritiskt granska bilder för att kunna fungera i dagens
samhälle. Bildämnet är fortfarande mer öppet för tolkning än vad exempelvis matematiken är. Det
är fortfarande det vidgade bildbegreppet som står i fokus med analys och skapande.
Det står inte någonstans i någon av kursplanerna att måleri är obligatoriskt, måleri i sig tas faktiskt
inte upp över huvudtaget. Därför kommer jag här, att ta upp exempel på meningar som kan indikera
på ett användande av måleri. I båda kursplanerna står det att eleverna ska framställa bilder, på vilket
sätt är inte alltid specificerat och här kan en bildlärare tolka in måleri om hen vill det. I Lpo94 står
det, "Utbildningen ger eleverna chansen att aktivt kunna delta i kultur och konstlivet." Måleri är ett
vanligt uttrycksmedel i konstlivet och kan därför behandlas inom bildämnets ramar. Vidare står det i
mål att sträva mot, "Till hjälp ska eleven ta gamla tekniker". Här kan man ofelbart tolka in, bland
annat, måleri, eftersom det är en av våra äldsta konstarter. Den här meningen kanske inte pekar på
att eleverna ska ägna sig åt målning själva, men att de ska vara förtrogna med konstnärer som gör
det, "Eleven ska bli förtrogen med kulturverksamhet inom bildens område samt dess professionella
yrkesutövare." vidare i Lpo94 står det att bildämnet ska innefatta konstbilder. Hur man tolkar den
meningen är också väldigt fritt.
I Lgr2011´s syfte står det att eleverna ska få erfarenheter av visuell kultur, där bland annat konst
ingår. I princip varje gång konst nämns kan man tolka det som måleri. Vidare står det, "I
undervisningen ska eleverna ges möjligheter att utveckla kunskaper om hur man framställer och
presenterar egna bilder med olika metoder, material och uttrycksformer." Det står även att man ska
ha ett historiskt perspektiv på detta. Här kan bildläraren med lätthet sätta in måleriet. Eleven ska
även få "analysera historiska och samtida bilders uttryck, innehåll och funktioner." Det står att
eleven ska kunna analysera konstbilder. Det i sig behöver inte ha något med måleri att göra och
definitivt inte eget måleri, men är öppet för tolkning. I kunskapskraven för betyget E står det,
"Dessutom kombinerar eleven former, färger och bildkompositioner på ett i huvudsak fungerande
sätt." Författarna av kursplanen har markerat ”i huvudsak”, antagligen för att visa på var betoningen
och förändringarna ligger i texten.
19
I och med Lpo94 blev bildämnet helt och hållet ett språk och kommunikationsämne, det kan gå att
se under rubriken "ämnets syfte och roll i utbildningen". Där står det att utbildningens syfte bland
annat är att lära eleverna kommunicera med bilder. Det är alltså en helomvändning av tidigare
kursplaner som exempelvis Lgr62 där konst och konstbilden var prioriterad (Petterson, Åsèn
1989:107). På något vis lever ändå konstdelen kvar som en liten fotnot i bildämnet, med meningar
som att "eleverna ska känna till några kända bildkonstnärer". Den meningen är ett mål för elever när
de slutat nian. Under kriterier för mycket väl godkänt, finns det kriterier som "eleven söker metoder
och tekniska lösningar i olika konst- och bildtraditioner". Det finns fler exempel på konstrelaterat
innehåll i Lpo94, men dessa meningar känns illa inklämda i ett ämne som annars har en annan
inriktning.
2.3 Enkätundersökningen
I det här avsnittet redovisar och sammanfattar jag de svar som givits i enkäterna. Redovisningen
sker en fråga i taget. Olika omständigher och brister som kan ha påverkat resultatet kommer också
att tas upp.
Enkät:
1. Vilka tekniker anser du, som bildlärare, borde ha mest plats i bildundervisningen? Gradera
genom att skriva en 1:a framför det du anser är viktigast och rangordna sedan alla alternativen,
med det minst viktiga som en 5:a
__Bildanalys
__Film
__Foto
__Måleri
__Teckning
Motivera gärna här nedan:
Redovisning av svar:
Fyra av åtta respondenter ansåg att bildanalys var det viktigaste i bildämnet. Tre av dem som
svarade att bildanalys var viktigast, motiverade det genom att vi lever i ett samhälle där det är
viktigt att kunna tolka och producera bilder. En skriver att det gäller "både massmedia och andra
20
bilder." En utav dem som valde bildanalys som det viktigaste motiverade inte överhuvudtaget. Två
respondenter avstod helt ifrån att gradera de olika alternativen. En gav anledningen att allt var lika
viktigt och behövde varandra. Den andra personen som vägrade ranka de olika teknikerna
motiverade det så här "Utbildningen i ämnet bild syftar idag till att utveckla såväl kunskap och
färdighet om bilden i att framställa, analysera och kommunicera med bild. Dagens bild och
mediesamhälle präglas i hög grad av den globala bildkulturen." en respondent valde måleri som
nummer ett och bildanalys som nummer två, med motivationen "genom att använda sig av måleri,
kan man uppnå många av målen." Sist men inte minst var det en respondent som ansåg att teckning
och måleri var viktigast och att bildanalys var det minst viktiga. Som motivation gav hen "ofta
tidsbrist att hinna med allt." Måleri alternativet fick även två andraplatser och kom näst sist tre
gånger.
Två stycken respondenter ansåg att foto var näst viktigast, det fanns även två som ansåg att teckning
var näst viktigast. Det som respondenterna ansåg i snitt vara överlägset oviktigast var film, med tre
sista placeringar och fler bottenplaceringar. Foto fick två sistaplaceringar.
2. Anser du att det finns någon "nytta" med måleri i dagens samhälle/ arbetsliv?
Du ska ringa in det alternativet som bäst speglar din åsikt.
A = håller helt och hållet med
B = Håller delvis med
C = Vet inte/ har ingen åsikt
D = Tar delvis avstånd
E = Tar helt och hållet avstånd
Motivera gärna här nedan:
Redovisning av svar:
sex stycken av respondenterna valde alternativ A. Tre stycken utav dem svarade bland annat att det
är bra för eleverna att få öva upp sitt bildseende, färg och form med mera. En svarade citat
"bildspråket som måleri är en av flera vägar till kunskap och personlig utveckling. Teckna och måla
från grunden- är grundkunskap om. Bildanalys, ljus, perspektiv osv..." En annan av respondenterna
som svarade A på frågan lägger betoning på kulturaspekten som måleri kan tillföra. Den näst siste
som valde att svara A menade på att människan kan lära sig att vara kritiskt granskande, genom att
ägna sig åt måleri. Den siste som valde alternativ A motiverade sig inte.
21
Två respondenter valde alternativ B, håller delvis med. En utav dem motiverade inte alls. Den andra
pekade på att en människa inte bara består av ett arbetsliv och ett fritidsliv, utan de enas framgång
föder den andras. För att kunna ha ett fungerande arbetsliv, behöver människan ett fungerande
fritidsliv och det kan måleri hjälpa till med. Hen menar på att måleri är utvecklande och
avstressande.
3. Försök att uppskatta i procent hur mycket tid på ett läsår på de här olika momenten får:
____Bildanalys
____Film
____Foto
____Måleri
____Teckning
____ Annat
Redovisning av svar:
Den här frågan gav skiftande och relativt oregelbundna svar. Vad som dock går att se är att
bildanalysen har fått högst procent av fyra respondenter. Sedan finns det två respondenter som har
givit bildanalys näst mest plats under sina lektioner. Det är en respondent som har angett att alla
alternativ får ungefär lika mycket plats. Den sista respondenten angav att hen använde 10 % av
lektionstiden till bildanalys. Samma respondent angav sedan att hen ägnade 5 % av tiden till foto
och 0 % av tiden till film.
Måleri fick högst procent av tre respondenter och näst högst av två. Det var bara en respondent som
gav måleri en låg procent.
4. Gradera på en skala från 1-10 hur noga du upplever att du följer Lpo94ás mål.
1= inte alls. 10= till punk och pricka
__
Redovisning av svar:
22
Fem av respondenterna ansåg att de följde läroplanen till punkt och pricka. Två stycken angav att de
följde läroplanen enligt en nia. Den sista ansåg att hen följde läroplanen 8.5. En respondent angav
efter att ha gett sig själv en tia, "och lite mer."
5. Vad är enligt dig det viktigaste syftet/meningen med bildämnesundervisningen?
Var vänligen skriv här nedan:
Redovisning av svar:
tre av svaren handlar mycket om kreativitet, nyfikenhet och lust. Att lära eleverna kommunicera
med bilder tas upp tre gånger. En respondent skrev "eleverna måste börja tänka." att tolka det
uttalandet väntar jag med till senare i den här uppsatsen. En respondent skriver
"Bildämnesundervisningen ger kunskap om ett "språk" (som ligger i grunden hos alla människor).
Men tyvärr glömdes, under den glosala utvecklingen)." En annan respondent svarade "Viktigt att
man utvecklar båda hjärnhalvorna. Att man får kunskap om färg, form och konsthistoria!"
2.4 Analys och tolkning av resultat
1. Frågan om vilka tekniker bildlärarna ansåg borde ha mest plats i bildundervisningen.
Analys och tolkning av svaren på denna fråga:
Av totalt åtta respondenter svarade hälften av dem att bildanalys var viktigast och en svarade att det
var näst viktigast. Lpo94 skriver mycket tydligt om vikten med bildanalys och att kunna
kommunicera med bilder. Ett exempel på det står under rubriken ämnets syfte och roll i
utbildningen "eleverna ska utveckla sin förmåga att framställa, analysera och kommunicera med
bilder(Lpo94)." Bildämnet är som tidigare sagts ett språkämne och därför tas meningar som den upp
ofta. En lärare som läser Lpo94 förstår vikten av den kommunikativa delen i ämnet. Det är svårt att
förstå de bildlärarna som inte anser att bildanalys är viktigt och en sådan respondent fanns med i
undersökningen. Hen ansåg att bildanalys var det näst oviktigaste av alla alternativen, det
tillsammans med foto och film. Här har inte respondenter följt med i bildämnets utveckling.
Teckning kom på första plats och måleri på andra plats. Sten Pettersson och Gunnar Åsèn skriver
om bildämnets tidigare stadier i sin bok Bildundervisningen och det pedagogiska rummet (1989). I
boken står det att under bildämnets tidiga år hette det teckning och det som ägde rum på lektionerna
var just teckning och avbildning(1989:76). Under 1970-talet kom det fria skapandet in i Sveriges
23
skolor och då skulle eleverna måla fritt (Lind 2010:304). Här någonstans har den här bildläraren
hoppat av det pedagogiska tåget. Hen har inte alls förstått vad både Lgr80 och Lpo94 har siktat mot
med sina läroplaner. Anledningen till att foto och film fick så pass låga placeringar hos flera
respondenter kan bero på ämnestraditioner och brist på material. Enligt egen erfarenhet har ofta inte
bildämnet egna datorer, kameror och filmkameror.
En bildlärare kommenterade "genom att använda sig av måleri, kan man uppnå många av målen."
Den kommentaren går att underbyggas med att om eleverna ägnar sig åt måleri, kan de göra
bildanalyser av målningarna. Eleverna kan ta foto på sina målningar och sedan manipulera dem i en
dator. Eleverna kan måla som några av våra "framträdande bildkonstnärer". Det kan bildläraren
sedan koppla till ett utav de målen som eleverna ska ha uppnått när de slutat nian, känna till några
framträdande bildkonstnärer(Lpo94). Enligt min undersökning verkar det som att vissa lärare finner
det givande att använda måleri i större utsträckning än andra, kanske på grund av eget intresse och
talang.
2. Frågan om bildlärarna anser att det finns någon "nytta" med måleri i dagens samhälle/ arbetsliv.
Analys och tolkning av frågan:
Sex respondenter höll helt och hållet med om att måleri har någon nytta i dagens samhälle och två
höll delvis med om att det. Det som sägs av respondenterna stämmer väl överrens med detta citat
från Ämnets mening och roll i skolan "Utbildningen ger eleverna chansen att aktivt kunna delta i
kultur och konstlivet."(Lpo94). En respondent menade på att eleverna utvecklar sin skapande
förmåga och vikten av det tar Elsner upp i sitt häfte Häften för didaktiska studier Nr 70/71.
Så tänker lärare i estetiska ämnen; En fenomenografisk studie byggd på arton intervjuer (2000).
Elsner skriver då om vikten av att en nyttig samhällsmedborgare har en välutvecklad
skapandeförmåga (2000:25).
3. Frågan om hur många procent bildlärarna lade ned på olika moment i bildundervisningen, under
ett år.
Analys och tolkning av frågan:
Intressant att det var tre bildlärare som angav måleri som det näst oviktigaste i fråga ett, men det är
24
bara en som anger att de håller på med måleri en låg procent av lektionstiden. Det var tre lärare som
angav att måleri var det som gavs mest tid i bildämnet och två lärare som gav måleri näst mest tid.
Det kan enligt mig tyda på två saker. Antingen vet respondenterna vikten av "moderna tekniker",
bildanalys och vill bara svara "duktigt" på frågan. Eller så finns det en vilja att ägna sig åt de
moderna teknikerna, men det fattas resurser och kunskap. I rapporten från den nationella
utvärderingen av NU93 fick man tillbaka intressanta svar. Både lärare och elever menade på att
momenten "bildanalys", "bild och miljö" och "estetisk orientering" stod för mindre än 23 % av
bildundervisningens innehåll. Det är intressant på grund av att det var just de här sakerna som skulle
stå för det huvudsakliga innehållet. Bildframställning med målning, teckning och collage, var de
helt dominerande aktiviteterna i undervisningen. Både i NU93 och NU03 kvarstod denna fördelning
av aktiviteterna i undervisningen, trots datorn och mediernas explosionsartade genomslag som
infann sig på 90-talet (Lind 2010:87). I en jämförelse med den statistiken och mina egna svar, har
utvecklingen i bildämnet ändå tagit ett steg framåt och de moderna teknikerna tillsammans med
bildanalys har fått något större plats. Med tanke på att NU93 utfördes för 18 år sedan och ännu en
kursplan har kommit ut (Lpo94) har utvecklingen inte gått speciellt fort fram.
4. Frågan där bildlärarna fick gradera hur de upplevde att de följde Lpo94.
Analys och tolkning av frågan:
Det är intressant att åtta respondenter som lade upp sin lektionstid och ansåg olika saker var viktigt,
alla ansåg att de i mycket hög utsträckning följde läroplanen. Det kan tyda på att Lpo94 lämnar över
för stort utrymme för tolkningar till bildlärarna. Att bildlärarna ofta är ensamma på sin skola och har
en beskrivning av hela sitt yrke, som får plats på tre sidor, lämnar enorma tolkningsmöjligheter.
Bildläraren som ansåg att bildanalys var det näst oviktigaste angav att hen följde läroplanen till
punkt och pricka. När jag diskuterade med den bildläraren, tolkade hen "moderna tekniker" som
tryck. Hen menade på att det gick att trycka saker på T-shirts och det då var moderna tekniker.
Tilläggas ska att sättet att trycka på var med hjälp av potatis och färg, ingen teknologisk maskin var
involverad överhuvudtaget. Den bildlärare som skrev att hen följde läroplanen åtta komma fem av
tio möjliga var en utav respondenterna som hade lagt betoning på bildkommunikation och moderna
medier. Det kan peka på att den här frågan är öppen för tolkning och att den kräver en viss mängd
självkännedom.
25
5. Frågan där bildlärarna fick svara på vad de anser att det viktigaste syftet/ meningen med
bildundervisningen är.
Analys och tolkning av frågan:
tre av svaren handlade mycket om kreativitet, nyfikenhet och lust. Att lära eleverna kommunicera
med bilder togs upp tre gånger. Jag jämförde detta med vad som stod i rubriken ämnets syfte och
roll i utbildning i Lpo94. Ett utdrag var skrivet enligt följande "Eleverna ska utveckla sin förmåga
att framställa, analysera och kommunicera med bilder. Bildämnet ska väcka lust, kreativitet och få
eleverna att skaffa sig en egen ståndpunkt i en värld fylld av bilder och information."
Respondenterna verkar vara väl förankrade i Lpo94, i denna fråga. En annan respondent svarade
"Viktigt att man utvecklar båda hjärnhalvorna. Att man får kunskap om färg, form och
konsthistoria!" Även den kommentaren går att jämföra med en mening i läroplanens syfte,
"Utbildningen ger eleverna chansen att aktivt kunna delta i kultur och konstlivet." för att fullt ut
kunna aktivt delta i kultur och konstliv, är det till stor hjälp om eleven har grundläggande kunskaper
om färg, form och konsthistoria. En respondent skrev "eleverna måste börja tänka." vad hen menar
med det är en ren spekulation, men jag tror mig ha en kvalificerad gissning. Respondenten syftar
antagligen på ett kritiskt/ analytiskt tänk i stort, men speciellt inom bilder. Under rubriken ämnets
syfte och roll i utbildningen står det "Att kunna kritiskt granska bilder behövs för att kunna
Delta aktivt i dagens samhälle.” Om det bland annat är det som respondenten syftar på har hen en
viktig poäng.
utvärdering av min undersökning
En fördel med enkäter är att forskaren får in en stor mängd information, från många respondenter.
Resultatet av den här uppsatsen byggs på enbart åtta respondenter. Målgruppen var aktiva
högstadiebildlärare i Växjö, vilket är en liten målgrupp. Bildlärare har oftast många elever och när
jag utförde min enkätundersökning var de i full gång med att sätta betyg. Några bildlärare tackade
även nej till medverkan, på grund av tidsbrist. Detta är inga ursäkter, utan enbart förklaringar till det
undermåliga antalet respondenter. Det låga antalet respondenter kan har lett till att slutsatserna i
uppsatsen är dåligt underbyggda. Den mänskliga faktorn spelar också in, eftersom det finns en
chans att respondenterna vill få sig att verka "duktigare" än vad de i själva verket är.
26
3. Sammanfattning
Här sammanfattar jag mina resultat och min analys/tolkning i korta drag.
I frågan om vad respondenterna ansåg vara viktigast med bildämnet var bildanalys det svar som var
överlägset populärast. Dagens bildlärare vet att det ligger en stor tyngdpunkt på bildanalys och
bildkommunikation i Lpo94. Även måleri kom upp på höga placeringar, det var dock vissa som till
stor del tog avstånd från det. Enligt min undersökning verkar det som att vissa lärare finner det
givande att använda måleri i större utsträckning än andra, kanske på grund av eget intresse och
talang. Film kom ofta långt ner på listan och var den minst populära tekniken.
Det fanns en stor samstämmighet att det fanns en "nytta" med måleri i dagens samhälle. Tre stycken
utav dem svarade bland annat att det är bra för eleverna att få öva upp sitt bildseende, färg och form
med mera. En respondent lade tonvikt på vikten av en välutvecklad skapande förmåga.
Tre av respondenterna angav att måleri gavs mest tid i undervisningen och två respondenter gav
näst mest måleri. Detta trots att måleri av vissa inte ansåg speciellt viktigt i fråga ett. Sedan Lgr80
har beslutsfattarna velat dra ned på konst- och måleridelen i ämnet och fylla den platsen med
bildkommunikation och nya tekniker. Det syns enligt min undersökning att utvecklingen har gått åt
det hållet, om än långsamt.
Alla bildlärarna i undersökningen upplevde att de följde läroplanen i mycket hög utsträckning.
Vilket visar på hur öppen läroplanen är för tolkning, eftersom det fanns en stor varians i
respondenternas tänk kring bildämnet. Svaren visade också på att de respondenter som avvek från
kursplanen, var ofta de som ansåg att de följde den till punkt och pricka. Den respondent som var
mest kritisk mot sig själv, var en utav dem som följde läroplanen i störst utsträckning.
Det fanns relativt delade meningar om vad syftet med bildundervisningen var. Kreativitet,
nyfikenhet, lust och att kommunicera med bilder togs sammanlagt upp sex gånger. Som jag har
påpekat innan går det med lätthet att anknyta dessa nyckelord till Lpo94
27
4. Diskussion
Efter arbetet med den här uppsatsen finner jag att min hypotes som finns i avsnitt 1.5 Teoretiska
utgångspunkter inte är helt utan grund. Jag anser att vikten av måleri har minskat i dagens samhälle.
Vikten av tekniska tekniker så som datorer och kameror har istället ökat. Det finns dock fördelar
med måleri som kan användas på ett givande sätt. Genom att måla eller analysera andras målningar
kan människan utveckla sitt bildseende, och det finns även en fritidsaspekt. Måleri på fritiden kan
vara avslappnande, minska stress och vara utvecklande. Det avspeglar sig förhoppningsvis positivt i
arbetslivet.
Bildämnet verkar ha en stor tröghetsfaktor i sin förändringsprocess och ser man tillbaka har det
alltid varit på det viset. Redan i början av 1900-talet ansåg forskare och pedagoger att det fria
skapandet skulle införas i skolorna (Petterson, Åsèn 1989:84). Det dröjde dock fram till 1960 och
1970-talet innan Det fria skapandet fick en given plats i den svenska bildundervisningen (Petterson,
Åsèn 1989:104-105). 1968 utsågs en ny studieplan där auktoriteter inom ämnet ville påvisa att
ämnet måste ha en mer kommunikativ inriktning och hantera det ökade bildflödet i Sverige. Men
det verkar inte ha blivit någon speciell förändring förrän Lgr80 när ämnet döptes om till bild och
blev ett uttalat kommunikationsämne (Lind 2010:84). Som jag förstår det inträffade det inga större
förändringar ute i skolorna ändå, vilket bland annat går att se på NU93s och NU03s undersökningar.
När sedan Lpo94 kommer och bokstavligt skriker språkämne i öronen på bildlärarna verkar det som
små förändringar börjar inträffa, men fortfarande skamligt långsamt. Det går att analysera en utav
mina respondenter och förstå att hen fortfarande i princip går efter Lgr62, i och med att hen anser att
rita och måla är de två viktigaste teknikerna i bildämnet och bildanalys är det näst oviktigaste. Jag
undrar hur lång tid det kommer att ta innan alla bildlärarna har kommit ikapp Lpo94 och följer den.
Det är egentligen irrelevant eftersom Lgr2011 träder i kraft nu till hösten. Min kvalificerade
gissning är dock när teknik-(exempelvis datorer, kameror och videokameror) rädda bildlärare går i
pension och när skolorna har råd att köpa in tillräckligt med datorer, kameror, videokameror,
bildbehandlingsprogram, digitala projektorer och smartboards till personal som är intresserade av
att använda utrustningen.
Det är en intressant tanke att spekulera i att från år 1968 började vissa i Sverige att bli rädda för all
kommersialism som kom till medborgarna genom olika medier. Tecken som kan tyda på det är
28
meningar som står under rubriken ämnets karaktär och uppbyggnad i Lpo94. Där står det
exempelvis "Bilden har en växande betydelse i informationssamhället. Dagens bild- och
mediesamhälle präglas i hög grad av den globala bildkulturen." Kanske är det till viss del en
kvarvarande rädsla att våra ungdomar inte ska klara av att överleva i en allt mer kapitalistisk värld.
Efter att ha studerat Lpo94 och Lgr2011 har jag förstått att det inte finns någon självskriven plats
för måleri i bildämnet. Det jag har funnit dock, är att om en bildlärare är intresserad av måleri och
känner sig trygg i det, kan hen använda sig av det för att uppnå många mål. En respondent i min
undersökning menade på just denna sak. Med måleri kan eleverna träna upp sitt bildseende, förstå
färger och former, uttrycka sig i bild, analysera bilder, lära sig om kultur och mycket mer. Dagens
lärare kan välja med vilket medium hen känner sig tryggast och sedan utgå ifrån det. Jag har även
förstått att det finns en plats för måleri i dagens samhälle om vi ger det plats, det finns
användningsområden som är nyttiga. Det är kanske inte måleriet i sin helhet som är viktig utan dess
beståndsdelar. Med hjälp av måleri kan människan skapa en utvecklande fritidssysselsättning, lära
sig tänka kritiskt granskande, förstå rumsuppbyggnader, lära om sig själv med mera.
Som jag skrev i min analys av Lpo94 och Lgr2011, är Lgr2011 mer teoretiskt inriktad än vad Lpo94
är. Det är antagligen åt det håll bildämnet är på väg och håller på att närma sig de mer teoretiska
ämnena, det ska bli intressant att se hur bildämnet fortsätter att utvecklas. Jag anser inte att det är en
bra utveckling, eftersom jag tror att eleverna lär sig mer om de får göra uppgifterna, istället för att
bara läsa dem. Vad som däremot är positivt är att bildämnet verkar hålla kvar vid sin kritiskt
granskande sida och bildkommunikation fortfarande står i fokus. Lgr2011 gör det även svårare att
fritt tolka. Där står det uttryckligen att eleverna ska få testa på digitala tekniker. Det är väldigt
positivt eftersom nu går det inte längre att genom tolkning välja bort foto, film och datorer. Det
verkar även som att Lgr2011 tar ett tydligt steg i rätt riktning bort från det fria skapandet. I den står
det att eleverna ska göra berättande, informativa och kommunicerande bilder. Vilket enligt mig är
långt borta från det fria skapandets metodik.
I det stora hela är Lgr2011 mycket lik den gamla, det känns som att den mer förtydligar vad som
menades i Lpo94 och författarna vill lämna mindre utrymme för misstolkningar. Lgr2011 är därför
mer ingående, men läses den noga syns det att det även här finns ett väldigt stort tolkningsutrymme.
29
Till exempel är det svårt att veta vad som menas i de nya kunskapskraven, visst de är detaljerade,
men det används alldeles för tolkningsbara ord i dem. Exempelvis, vad är ett "enkelt" bildspråk?
När jag läste mina enkäter såg jag inte mycket ödmjukhet i vissa av respondenternas svar, det
kändes som att det var skrivet av auktoritära människor som hade tolkat något och sedan gjort det
till en sanning. Alla respondenter hade sina vinklar att se bildämnet och nästan alla ansåg att det de
gjorde var det rätta. Vissa av lärarna verkade undvika sina svagheter och stödja sig på sina styrkor.
Det är inte fel att använda sig av sina styrkor, men det är däremot fel att helt undvika sina svagheter,
trots att de står med i ens uppdrag.
En avslutande tanke är att "konstdelen" som klämdes in i Lpo94 och som nu klämts in i Lgr2011
känns som en liten fotnot som har fått leva kvar trots förändringar. Jag är för att lära ut konst och
konsthistoria i bildämnet, men den sätts in i ämnet utan något riktigt fäste, den står där för sig själv
och ska hinnas med när det finns tid. Jag anser att den ska sättas in mer i ett sammanhang och ska
vara en tydlig del i ämnet.
30
Referenser:
Tryckta källor och anförd litteratur
Bohlin Brundin, Pia. Kersti Hasselberg. Britt-Marie Kühlhorn. 1996. Lärobok i bild. Uppsala.
Bokförlaget natur och kultur.
Elsner, Catharina. 2000. Häften för didaktiska studier: Så tänker lärare i estetiska ämnen.
Stockholm HLs Förlag.
Frid, Johan. 2002. Intro bild: skapa, kommunicera, förstå. Malmö Didacta förlag.
Hansson, Hasse. Sten-Gösta Karlsson. Gert Z Nordström. 1992. Bildspråkets grunder: om konst,
film/TV, reklam, nyheter, barn/ungdomskultur. Uppsala Almqvist&Wiksell.
Hägg, Leif. Gert Z Nordström. Lena Sundgren. Kjell Söderlund. 1973. Bilder som språk. Stockholm
Författarna och svenska utbildningsförlaget Liber AB.
Jakobsson, Svenerik. 1976. Kortfattad färglära: Övningsuppgifter.
Stockholm Liberläromedel.
Kaihovirta-Rosvik, Hanna. 2009. Images of imagination: an aesthetic approach to education. Åbo
Akademis förlag.
Lind, Ulla. 2010. Blickens ordning: Bildspråket och estetiska läroprocesser som kulturform och
kunskapsform. Diss. Stockholms universitet. Stockholm.
31
Lundegård, Ulla. 2006. Uppdrag bild. Horred Serholt läromedel AB.
Lööf Eriksson, Margareta. 1987. Bildarbete bland barn- En bok om bildspråkets roll i inlärningen
och personlighetsutveckling i skola och förskola. Stockholm Margareta Lööf Eriksson och
utbildningsförlaget.
Lööf Eriksson, Margareta. 1993. Mera bildarbete; om skapandets mångfald, glädje och nytta för
skolbarnen i en undersökande pedagogik. Stockholm Liber utbildning AB.
Malmström, Elisabet. 2006. Estetisk pedagogik och lärande; Processer i bildskapandet delaktighet
och erkännande. Stockholm Carlsson Bokförlag.
Marner, Anders. 2008. En samtalsguide om kunskap, arbetssätt och bedömning. Stockholm
Myndigheten för skolutveckling.
Pettersson, Sten och Gunnar Åsén. 1989. Bildundervisningen och det pedagogiska rummet. Diss.
Stockholm HLS förlag.
Törnqvist, Magnus. 2007. ”Bildämnet i ett kommunikationsperspektiv – personliga reflektioner
utifrån arbetet i bildsalen.” i Reflektioner kring bild och lärande. Red. Martin Stigmar. Pedagogisk
kommunikation,1104-4772 ;8. Växjö. Växjö universitet.
Wetterholm, Hans. 1992. Det synliga språket: en lärobok i bild.
Stockholm Runa förlag AB.
Wetterholm, Hans. 1999. En bildpedagogisk studie del 1: Lärare undervisar. April.
32
Examensarbete 15 hp
Lararutbildningen
varterminen 2011
ABSTRACT
Christopher Olsson
KURSPLANER, ÄMNESTRADITIONER OCH MÅLERI I BILDÄMNET
Curricula, Traditions and Painting in the Art subject
Antal sidor 33
Sammanfattning
Uppsatsen är uppdelad i tre stora kapitel. Det första kapitlet handlar om bildämnets historia från
mitten av 1800-talet till och med Lpo94. I kapitlet tas de stora förändringarna och de olika
läroplanerna upp. Det andra kapitlet problematiserar Lpo94 och gör även en ansats att jämföra
den med Lgr2011. Det tredje kapitlet innehåller en enkätundersökning som är ställd till åtta
aktiva högstadiebildlärare i Växjö. Syftet med uppsatsen är att se hur stor kraft bildlärare lägger
på olika tekniker och sedan se vad Lpo94 lägger tonvikt på. Extra uppmärksamhet läggs på måleri
delen i ämnet, vilken plats det har och vilken plats det borde ha enligt Lpo94.
Sök ord: Bildämnets historia, Lpo94, Lgr11, Lgr2011, Bildlärare, bildtekniker, måleri
Postadress
Linneuniversitetet
351 95 VAXJO
Gatuadress Universitetsplatsen
Telefon 0470-70 80 00
www.lnu.se
33
Bilaga1
Bildenkät
Vilka tekniker anser du, som bildlärare, borde ha mest plats i bildundervisningen? Gradera genom
att skriva en 1:a framför det du anser är viktigast och rangordna sedan alla alternativen, med det
minst viktiga som en 5:a
__Bildanalys
__Film
__Foto
__Måleri
__Teckning
Motivera gärna här nedan:
Anser du att det finns någon "nytta" med måleri i dagens samhälle/ arbetsliv?
Du ska ringa in det alternativet som bäst speglar din åsikt.
A = håller helt och hållet med
B = Håller delvis med
C = Vet inte/ har ingen åsikt
D = Tar delvis avstånd
E = Tar helt och hållet avstånd
Motivera gärna här nedan:
34
Försök att uppskatta i procent hur mycket tid på ett läsår på de här olika momenten:
____Bildanalys
____Film
____Foto
____Måleri
____Teckning
____ Annat
V. g. vänd
Gradera på en skala från 1-10 hur noga du upplever att du följer den nya/ gamla läroplanens mål.
1= inte alls. 10= till punk och pricka
__
Vad är enligt dig det viktigaste syftet/meningen med bildämnesundervisningen?
Var vänligen skriv här nedan:
35
