Alpint klimat

Alpint klimat
Kallt, snöigt och blåsigt. Det alpinska klimatet är vanligt förekommande i berg. På latin
står ”alpes” för ”höga berg”, vilket förklarar binomets lokalisation. Alpint klimat förekommer
i de högre bergregionerna världen över. De ligger oftast på en höjd av 3000 meter och precis
under snölinjens gräns.
I biomet sträcker sig temperaturen från frystemperaturer till 15 grader C. Under sommaren
10-15 grader och under vintern är det frysgrader. Säsongen för vintern kan vara från oktober
till maj, för sommaren från juni till september. Temperaturen i alpint klimat kan också skifta
över från kallt till varmt över en dag.
Alpint klimat kan kännas igen på dess starka och kalla vindar. Dess låga fuktighet och
temperatur. Detta resulterar även i att det finns få arter av djur och växter.
Växterna som klarar sig i det alpina klimatet är få, endast ca 200 olika arter går att hitta.
Dessa är oftast små, marktäckare, eftersom vinden annars är ett stort hot. Dessutom är det
brist på koldioxid, som växer behöver för att tillverka syre och kolhydrater. Växterna har
anpassat sig till lite vatten, kyla och vind. Dessutom anpassar de sig till dålig jordmån,
eftersom nedbrytningsprocessen är så långsam.
Djuren i aplina klimat måste också anpassa sig. På grund av höjden är de mer utsatta för både
kyla och stark UV-strålning. Djuren är alltid varmblodiga, och för att klara av vintern vandrar
de antingen till varmare ställen, går i ide eller isolerar sig med lager av kroppsfett. Deras
exkremiteter, såsom ben och halsar, är oftast kortare än deras släktingar på lägre höjder. Detta
är ett sätt att minska värmeförlusten.
Tundra
Var finns biomet?
Formad för 10000 år sedan är biomet tundra lokaliserat vid latituderna 55 till 70 grader norr.
Tundran täcker ett enormt trälöst land och täcker cirka 20% av jordens yta, omringande
Nordpolen. Nästan alla tundran är lokaliserade i övre delen av halvklotet. Små areor av tundra
existerar vid Antarktis men är betydligt kallare än Arktis.
Då marken är frusen upp till en meter ner i marken, är det svårt för träd att växa. Med dessa
förhållanden kan endast små växter växa som t.ex. mossor, ljung och lava. På vintern är det
kallt och mörkt medan det på sommaren är blött med sumpmark, sjöar, strömmar och kärr,
vilket lockar migrerande fåglar och insekter.
Den vanliga årliga temperaturen kretsar kring -28 grader, vilket bäddar för ett kallt och torrt
klimat. Nätter kan vara i veckor när solen knappt dyker upp vissa månader vilket leder till en
temperatur -70 grader. Under sommaren lyser solen dygnet runt och då höjs temperaturen till
12 grader men kan även då bli 3 grader kallt.
I Tundra områden är det mycket låg temperatur (genomsnittlig temp: -28C). Marken är
väldigt ofruktbar och täckt utav snö och is (isen bildar ett ca 25-100cm tjockt lager). Tundran
drabbas även av mycket starka vindar (upp till 100km/h). Den har enbart 2 årstider, vinter och
sommar. Vintern har nästan inga soltimmar alls, medan på sommaren så går inte solen ned.
Väldigt få arter av djur kan leva på tundran.
I växtvärden på tundran återfinns endast ca 1700 olika arter av växter. Det finnsnästan inga
träd, då de inte kan få fäste med sina rötter pga permafrosten. De träd som trots allt växer
återfinns på de sydligare breddgraderna. Det mesta som finns är buskar och andra lågt
växande växter med stora rotsystem (stora till yta, men inte djupa). Växtperioden är endast ca
40-60 dagar per år, så växterna har fått anpassa sig till att överleva kylan, istället för att växa
stort och snabbt. Näringshalten i marken är inte särskilt hög, förutom vid gödning från djurens
avföring, vilket också är ett problem som växterna har fått anpassa sig efter.
Djurlivet på tundran är inte mycket varierat. Det finns endast ca 48 arter, men dessa finns
dock i större skala. Arterna varierar med allt ifrån renar och myskoxar till harar och rävar.
Djuren anpassar sig efter kylan, men också efter tillgången på mat. Rovdjuren äter de mindre
djuren, vilka äter av växterna.
Taigan
Ett biom är ett slags livsmiljö och det bestäms av platsens klimat. Taigan är biomet
av ’’needleleaf’’ skogen, och är ett ryskt ord för skog.
Det är det största biomet i världen, och sträcker över Europasien och Nordamerika strax under
tundra biomet.
Att leva i taigan är kallt, och medeltemperaturen är minusgrader under sex månader per år.
Under vintern finns det oftast bara snöfall.
Temperaturområdet under vintern är från -54 till -1 grader C (-65 till 30 grader F). Det finns
ungefär 50 till 100 frostfria dagar. Under sommaren är det oftast varmt samt regnigt och
fuktigt och temperaturen kan sjunka ned till -7degrees C (20 grader F).
Det höga registret är 21 C (70F). Nederbörden kommer i form av regn, snö och dagg och de
flesta nederbörd i taigan faller som regn i sommar. Den totala nederbörden under ett år är 3085cm.
Vårar och höster är så korta att man knappt vet att de existerar.
Taigan består av barrträd, även är kända som evergreens (träd som håller sin grönska året om).
Barrträden har långa, tunna vaxartade nålar och vaxet är till för att ge dem ett visst skydd mot
låga temperaturer och mot torka.
Evergreens fäller inte på vintern som lövträden utan de håller sina barr året runt, och pga detta
kan växternas fotosyntes börja så snart vädret blir varmt. Den mörka färgen på evergreens
barr ger dem möjlighet att absorbera värme från solen och hjälper dem även att starta
fotosyntesen tidigt.
Evergreens växter i taigan har en tendens att vara tunna och växa nära varandra då detta ger
dem skydd mot kyla och vind. De är även formade som en upp- och nedvänd kon, och detta
skyddar grenarna från att brytas under tyngden av all snö (snön glider precis utanför de
lutande grenarna).
Taigan är känslig för många skogsbränder. Därför har träden anpassat sig till detta problem
genom att deras bark växer i tjocka lager. Bränderna kommer att bränna bort trädens topp och
då når solljuset marken. När solljuset når ner till marken kommer det att växa nya växter som
utgör föda för djur som en gång inte kunde bo där, eftersom det endast fanns evergreen träd.
Djuren som finns i taigan begränsas av följande faktorer; kylan, bristen på mat och
ensamheten.
På grund av kylan finner vi t.ex. insekter endast under sommarhalvåret vilket innebär att de
insektsätande fåglarna inte kan bosätta sig här året runt, utan bara kommer till taigan för att
föröka sig.
De sticker då förökningssäsongen är slut. Däremot finns det vissa fröätande fåglar som
sparvar och allätande fåglar som kråkor som stannar året om.
Kylan medför även att djuren här är ganska pälsrika, och vi hittar bland annat vargdjur, lodjur
och minkar. De jagar växtätare som kaniner och röda ekorrar. Rådjur och älgar befinner sig i
de mest lövträdrika områdena.
Vissa av djuren här går i ide under vintern, andra flyger iväg om de har möjlighet och vissa
försöker helt enkelt samarbeta med omgivningen, vilket kan vara lite svårt.
Värt att notera också är att det i taigan inte finns lika många växt- och djurarter som i de
tropiska skogsbiomerna eller lövskogs biomerna.
Lövskogar
Lövskog är ett biom som går att finna i bl.a. östra Nordamerika, Japan, Manchuriet-området,
Nya Zeeland, västra Ryssland, Västeuropa, de brittiska öarna, södra Sverige och Östeuropa.
Det förhärskande klimatet är av ett tempererat slag, specifikt lövskogsklimat, med 10º Celsius
som årlig medeltemperatur. Den genomsnittliga nederbörden per år är 750-1500mm.
Det som kännetecknar lövskogarna är att träden brukar fälla sina löv om hösten för att sedan
stå kala under vintern – och ja, lövskogarna har turen att se alla fyra årstider. Lövskogar kan
dock även vara ständigt gröna skogar, men sådana diskuteras inte här.
Fem olika vegetationszoner finns i lövskogarna. Den första är trädsfären som finns på en höjd
mellan 18-30 m och har träd såsom ek, alm och bok. Den andra zonen är de kortare trädens
sfär och har unga och små träd. Den tredje zonen är buskarnas sfär och har azaleas och
bredbladiga kalmias. De två sista zonerna är örtsfären samt marksfären, där örter och mossor
håller till. Som kuriosa kan det sägas att 3-4 trädslag delar på en kvadratkilometer.
Växterna har anpassat sig till sin miljö genom att nyttja näringsämnena i marken och genom
att luta sig mot solen, för att få så mycket solljus som möjligt.
Marknivån får rikligt med förmultnade löv årligen och är ytterst bördig – vilket är
anledningen till att lövskogarna har skövlats runtom i världen, som t.ex. i Kina där man har
huggit ner skogar i 4000 år.
Gällande lövskogarnas fauna består det av b.la. ekorrar, kaniner, skunkar, rådjur, rävar och
eventuellt bergslejon. Vissa av djuren emigrerar då det är vinter, medan andra går i ide. Under
de övriga tre årstiderna lever många av djuren på skogens växter, ekollon och nötter.
Lövskogarna har dessutom rikligt med insekter, ormar och grodor.
Medelhavsklimat
Biom som har medelhavsklimat kan hittas mellan breddgraderna 30 och 40 på västkusten på
våra kontinenter. Alltså kan det förekomma både uppe i USA och nere i Sydamerika, det ena
är 30 grader norrut och det andra 30 grader söderut.
Typiskt klimat i dessa biom är att sommaren är väldigt varm och torr. Vintern däremot blir
temperaturen nästan aldrig lägre än tio grader och det mesta av regnet faller under dessa
månader.
Eftersom sommaren är varm och torr måste växterna vara specialiserade på att kunna bevara
fukt och vatten. Därför kommer kaktusar (bland annat) att klara sig väldig bra i sådant klimat.
Typiskt för växter i detta område är att de är kortväxta, har lite taggar som hindrar djur från att
äta upp dem. Deras löv är oftast lite segare, vaxigare och mindre än i en vanlig lövskog.
Djuren som bor i det här klimatet har då anpassat sig genom att kunna beta över väldigt stora
ytor. Här finns får, getter, hästar, vildsvin, örnar och lite andra liknande djur. Dessa djur kan
äta lite på ett ställe sedan gå vidare och äta lite på nästa ställe och därmed får de i sig
tillräckligt med mat även om det växer väldigt lite växter per m3.
Öken
Öknarna på jorden breder ut sig längs med ekvatorn. De finns i alla världsdelar, men det
största området ligger i norra Afrika och sträcker sig upp mot och genom Asien. Det finns
dessutom stora öknar i Australien, Nordamerika, södra Afrika och vid Brasiliens östkust.
Öknar kännetecknas av torrt klimat, inte varmt som många tror. Självklart finns det
de ”klassiska” varma, Saharaliknande öknarna, men det finns också kalla öknar där
temperaturen går under nollan under vintern. De kalla öknarna ligger i inlandet och är varma
på somrarna. I de varma öknarna kan temperaturen gå upp mot nästan 50oC på vissa platser.
Det som specificerar en öken är bristen på nederbörd. Ett område räknas till öken om det
faller mindre än 250 mm regn per år, att jämföra med Malmö där det under 2010 föll ca 600
mm. I varma öknar faller regnet under en och samma period, och sedan är det torka länge, i
vissa fall väldigt länge. I Atacamaöknen i Chile, världens torraste plats, regnade det en gång
på 70-talet. Innan dess hade det inte regnat på 400 år!
Att bo i öknen är ingen dans på rosor. Stora temperaturskillnader mellan dag och natt plus
torkan gör det till ett av de svåraste områdena för djur att bo på. Trots allt finns det djur i
öknen. Hur klarar de sig?
De mindre djuren, skorpioner, insekter och kräldjur gräver ner sig som skydd mot värmer (i
en kall öken gräver de ner sig för att skydda sig mot kylan). Större djur som kameler,
dromedarer, antiloper och strutsar klarar sig genom att bland annat klara av förhöjd
kroppstemperatur. Alla måste också klara sig på extremt lite vatten, och för detta har det
utvecklats en hel del annorlunda sätt. Bland annat finns det en springråtta som klarar sig hela
livet utan vatten, de överlever på vattnet som bildas vid nedbrytningen av maten. Kameler och
dromedarer använder sina pucklar som reserver, och den förra kan klara sig i upp till ett
halvår utan vatten om den slipper arbeta.
Öknar har en stor biologisk mångfald men ett litet antal individer växter.
Växterna växer generellt sett långsamt och befinner sig ofta på flera meters avstånd från
varandra.
I varma öknar finns ett större antal växter än vad de flesta tror medan i kalla öknar hittas mest
gräs och mossa.
Växterna som har anpassat sig för att överleva i öknen har gjort så på flera olika sätt.
Generellt så har de flesta sänkt sin ämnesomsättning, för att kunna klara sig på små mängder
vatten. De lagrar vatten i löv, stjälkar och rötter. Rotsystemen är också specialiserade.
Rötterna kan antingen vara tillräckligt långa för att nå grundvattnet eller spridda på en mycket
stor yta för att kunna ta upp så mycket vatten som möjligt. Växterna har även minimerat sina
vattenförluster till det minsta möjliga.
Sedan finns det växter som väntar tills det finns tillräckligt mycket vatten. Då växer och
blommar de i stora mängder under en kort tid innan de dör.
Tropisk regnskog
Tropisk regnskog har hög årlig nederbörd och kännetecknas just av att det råder konstant regn,
mellan 1250 till 6600 mm årligen, och har ganska hög temperatur, nästan aldrig under 18
grader celsius och max 34 grader Celsius.
Det finns oftast en kort säsong där nederbörden är lägre, exempelvis i monsunområden.
Nästan alla rengskogar ligger nära ekvatorn. Idag täcker regnskogen mindre än 6 % av
jordens yta.
Vetenskapsmän uppskattar att mer än hälften av världens växt- och djurarter lever i tropiska
regnskogar. Tropiska regnskogar har fler sorters träd än något annat biom i världen,
vetenskapsmän har hittat 100-300 olika sorters arter inom en area av 1 hektar i Sydamerika.
70% av växterna är träd i tropiska regnskogar.
Alla tropiska regnskogar liknar varandra på ett eller annat sätt, många av träden har raka
stammar som inte grenar ut sig förrän på 30m höjd eller mer. Det finns ingen mening med
grenar som växer under sänghimmel där det inte finns något ljus.
Eftersom det inte finns någon anledning till att skydda sig mot vattenförlust eller
frystemperaturer har majoriteten av träden släta och tunna bark,vilket gör det svårt för
epifyter och parasiter att få tag på stammarna. Barken på de olika arterna är så lika att det är
svårt att identifiera en sorts träd baserat på barken, många träd kan endast identifieras genom
sina blommor.
De tre största regnskogarna, de amerikanska, afrikanska och asiatiska, har olika typer av djuroch växtarter. Varje regnskog har många olika sorters apor, alla varierar från de arter som
finns i de andra regnskogarna.
Dominerande arter finns inte i tropisk regnskog. Träd av samma art växer sällan nära varandra.
Detta biologisk mångfald och separering av arterna förhindrar massa föroreningar och att en
art slås ut av sjukdom eller insektsangrepp.
Amazonas regnskog innehåller ett bredare utbud av växt- och djurliv än något annat biomen i
världen. Det kan vara mellan 40 och 100 olika arter i 2,5 tunnland (1 ha) i en tropisk
regnskog. Förr trodde man att marken i en regnskog var mycket näringsrik och kunde på så
sätt stödja de enorma träd och andra vegetationerna som fanns i regnskogarna. Idag vet vi att
marken i tropiska regnskogarna är grunt, mycket näringsfattiga och nästan utan lösliga
mineraler. Tusentals år av störtregn har tvättat bort näringsämnen i jorden.
Olika arter av nedbrytare som insekter, bakterier och svampar omvandlar döda växter och djur
till näringsämnen. Växter tar upp dessa näringsämnen så fort de släpps. I den tropiska
regnskogen finns alltså huvuddelen av alla mineralnäringsämnen i ekosystemet bundna i de
levande organismerna. När en regnskog bränns eller skärs ner näringsämnen tas bort från
ekosystemet.