Icke-dödliga skadehändelser som inträffat
i samband med färd på ”fyrhjuling”
Rapport nr 132
Per-Olof Bylund
Kristin Ahlm
Akut- och katastrofmedicinskt centrum
Norrlands universitetssjukhus, Umeå
Enheten för rättsmedicin, Institutionen för samhällsmedicin
och rehabilitering, Umeå universitet
Umeå 2006
2
Tillkännagivande
Denna studie har kunnat genomföras med ekonomiskt stöd från Stiftelsen Länsförsäkringsbolagens Forskningsfond och Stiftelsen MHF:s Fond för Trafiksäkerhet.
Ett stort tack riktas till Anders Karlsson, Epidemiologiskt Centrum vid Socialstyrelsen i
Stockholm för framtagande av grunddata, läkarsekreterare Sonya Enström skaderegistreringen
vid Hudiksvalls sjukhus, utvecklingsledare Maj Ader och leg sjuksköterska Madelaine
Andersson vid skaderegistreringen i Skaraborg för utformning och utskick av frågeenkäter.
Ett stort tack riktas också till Gunnar Öijvall vid Moped och Motorcykelbranschens
Riksförbund som varit behjälplig med fakta och värdefulla kommentarer.
3
Sammanfattning
Ett sexårsmaterial av 87 personer som sökt sjukvård efter att ha skadats sig i samband med
färd på så kallad ”fyrhjuling” har analyserats. Drygt hälften var yngre än 15 år och tre av fyra
var män. Sex av tio skadades i trafikområde, skog/natur eller i bostadsområde. Samtliga
skadehändelser var singelkrascher. Nästan hälften (45%) skadades i samband med att fordonet
välte och var fjärde kolliderade med fast föremål. Drygt fyrtio procent ådrog sig icke-lindriga
skador (MAIS2+ ) och de kroppsdelar som oftast skadades var övre extremiteter. Drygt
hälften av skadorna på övre extremiteter var fraktur- eller luxationsskador. Var fjärde skadad
blev inlagd i slutenvård med i genomsnitt 2,5 dygns vårdtid. Fyrtiotvå procent av dem som
besvarat en utskickad frågeenkät hade kvarstående besvär sex månader efter skadan och drygt
var fjärde svarade att de fått förändrade fritidsvanor efter den aktuella skadan.
Resultaten i denna studie indikerar att det skadeförebyggande arbetet inriktas mot barn och
ungdomar. För att begränsa skador i samband med vältning kan en kombination av
säkerhetsbälte och skyddsbur vara värdefull. En fortsatt uppföljning av skadefall bland åkande
på ”fyrhjulingar” i Sverige bör ske då antalet registrerade fordon ökar kraftigt.
4
Bakgrund
Användningen av fyrhjulingar i Sverige har ökat betydligt de senaste åren och antalet
registrerade fordon har de senaste 4 åren nästan tiodubblats från 2 362 år 2002 till 18 360 i
december år 2005 (personligt meddelande från Gunilla Lennermark. Trafikregistret uppdrag,
Vägverket, Örebro). Antalet totalt sålda fordon torde vara fler, men några säkra uppgifter
finns inte att tillgå. Fyrhjulingar kan vara registrerade som: terrängskoter, traktor, motorcykel
eller moped. Fordonen skall vara registrerade och ha en registreringsskylt, såvida de inte
används uteslutande inom inhägnat område. I början på 1970-talet introducerades i USA ett
fordon som benämndes ATV (All-Terrain Vehicles) vilket var en tre- eller fyrhjulig
motorcykel anpassad för körning i terräng. Antalet sålda fordon ökade markant under de
följande decennierna vilket också medförde att antalet skade- och dödsfall steg markant
(Stueland & Aldrich, 1991; Rodgers & Adler, 2001; Moroney, Doyle & Mealy, 2003;
Scutchfield, 2003). Fordonen var i början avsedda mest som arbetsredskap inom skogsbruk,
men även kommuner, försvarsmakt, jägare och fastighetsbolag använder sig av dessa fordon.
Utvecklingen har dock förändrats så att idag används fyrhjulingar ofta vid nöjesåkning och då
framförallt av barn och ungdomar. Särskilt intresse har riktats mot de händelser som drabbat
barn och ungdomar (Lister et al., 1998; Lynch, Gardner & Worsey, 1998). Helmkamp (2003)
konstaterade att en fjärdedel av de omkomna var barn och ungdomar yngre än 18 år. I en
nyligen publicerad studie från USA (Murphy & Yanchar, 2004) ifrågasattes om barn över
huvudtaget skall använda dessa fordon. En ny typ av fyrhjulingar som anpassats för barn finns
också idag ute på den svenska marknaden och deras betydelse för skadeutvecklingen är
okänd. I marknadsföringen finner man reklam för dessa fordon som är avsedda för barn i
åldern 3-12 år. För att öka säkerheten har vissa modeller för de allra yngsta barnen utrustats
med en fjärrkontroll så att en annan person än föraren kan stanna fordonet. Dock får
framförande av dessa ”lekfordon” endast ske på inhägnat område (t.ex. tävlingsbana, nöjespark).
Syfte
Syftet med denna studie är att identifiera bidragande orsaker och konsekvenser bland ickedödliga skadefall som inträffat under färd med fyrhjuling, samt att finna vägar till skadeförebyggande insatser.
5
Material och metod
Data till denna studie har inhämtats från Epidemiologiskt Centrum på Socialstyrelsen vilka är
samordnare för den svenska skadedatabasen (EHLASS = European Home and Leisure
Accident Surveillance System). I EHLASS finns skadedata från Norrlands universitetssjukhus
i Umeå, Hudiksvalls sjukhus, jourcentralen i Ljusdal, kärnsjukhuset i Skövde samt sjukhusen
i Lidköping, Falköping och Mariestad. Inom detta geografiska område bor det cirka 450 000
personer. Dessa data innehåller bl.a. uppgifter på: ålder, kön, hemkommun, skadeplats,
skademekanism, typ av fordon, skadediagnos, skadeallvarlighet, vårdtid på sjukhus samt en
fritextbeskrivning av händelsen. Totalt identifierades 87 personer som skadats vid färd med
fyrhjuling under sex-års perioden 1999-2004.
En enkät med kompletterande frågor har skickats i efterhand till de personer som skadats eller
till förälder till barn som vid utskickstillfället var yngre än 18 år (Se bilaga 1). En påminnelse
skickades till dem som inte svarat på den första enkäten och totalt besvarade 53 (61%) av de
87 personerna enkäten.
Uppgifter beträffande alkoholpåverkan är baserade på information från den behandlande
läkaren. Ingen rutinmässig blodprovstagning eller mätning av alkohol i utandningsluft av de
skadade förarna har skett.
En studie som omfattar dödliga skadehändelser i samband med färd på fyrhjuling redovisas i
en separat rapport (Hansson, Ahlm & Bylund 2006).
Skadegradering
Skadegradering har skett enligt Abbreviated Injury Scale (AIS) (Committee on Injury Scaling, 1990).
MAIS betecknar Maximum AIS, d.v.s. den svåraste skadans AIS-värde.
Exempel:
AIS = 1
Lindrig skada (exempelvis småsår, stukning, finger- eller näsfraktur).
AIS = 2
Moderat skada (exempelvis hjärnskakning med medvetslöshet < 1 tim, okomplicerad
fraktur).
AIS = 3
Allvarlig skada (exempelvis hjärnskakning med medvetslöshet 1-6 timmar, lårbensbrott).
AIS = 4
Svår skada (exempelvis blödning i hjärnan, amputation av ben).
AIS = 5
Kritisk skada (exempelvis skada på kroppspulsådern).
6
AIS = 6
Maximal skada (nästan alltid dödlig).
Regler gällande olika typer av ”fyrhjulingar” (Vägverket, ”Fyrhjulingar” 2005-02)
Terrängskoter: Fyrhjuling registrerad som terrängskoter får endast köras på enskilda vägar (om
inte vägens ägare förbjudit det). Annan väg får användas om den behöver korsas eller om
terrängen är oframkomlig. Innan fordonet körs ut på en väg ska föraren stanna och lämna
företräde åt trafikanter på vägen. På de flesta vägar får fordonet framföras i högst 20 km/tim och
passagerare får inte åka med. Undantag är enskilda vägar som i mindre omfattning används av
allmänheten för trafik. Terrängskoter får endast köras av den som tagit körkort eller traktorkort
utfärdat före 1 januari 2000 eller fyllt 16 år och har förarbevis för terrängskoter. Förarbevis
utfärdas av Vägverket efter godkänt kunskapsprov. Hjälm rekommenderas.
Motorcykel: Fyrhjuling registrerad som motorcykel får endast köras av den som har körkort för
behörighet B eller körkort för avsedd motorcykel. Passagerare får endast tas med om
motorcykeln är byggd för det. Hjälm ska användas. Vid färd på väg ska den som färdas i en treeller fyrhjulig motorcykel med karosseri sitta på en sittplats som är utrustad med bilbälte och
använda det om en sådan plats är tillgänglig. Om bälte används behöver hjälm ej användas.
Moped: Fyrhjuling registrerad som moped klass I får köras endast av den som har körkort,
traktorkort eller fyllt femton år och har förarbevis för moped klass I. Passagerare får endast tas
med om mopeden är byggd för det. Hjälm ska användas. Vid färd på väg ska den som färdas i en
tre- eller fyrhjulig moped med karosseri sitta på sittplats som är utrustad med bilbälte och
använda det om en sådan plats är tillgänglig. Om bälte används behöver hjälm ej användas.
Traktor: Fyrhjuling registrerad som traktor får endast köras på väg av den som har körkort eller
traktorkort om inte körningen avser kortare sträcka mellan arbetsplatser eller liknande.
7
Resultat
Allmänt
Under åren 1999-2004 skadades 87 personer varav 52 (60%) under de sista två åren. De flesta
(80;92%) skadades under fritidsaktivitet medan övriga 7 skadefall inträffade under arbetstid
varav 5 skadades i samma händelse.
Ålder, kön och placering på fordonet
Drygt hälften (44;51%) av de 87 skadade var yngre än 15 år och 3/4 var män. Medelåldern
var 20 år (median 14 år, range 3-69 år). De flesta (75;86%) var förare, 6 (7%) passagerare och
4 (5%) var åkande på släpvagn som drogs av fyrhjuling. I två (2%) fall var placeringen på
fordonet okänd. Av de 44 som var yngre än 15 år var 41 (93%) förare av fordonet. I åldersgruppen 15-24 år var 13 (62%) av de 21 kvinnor (9 förare och 4 passagerare).
Figur 1. Antal skadade fördelade på ålder och kön.
25
Antal
20
15
Kvinnor
Män
10
5
0
0-4
5-9
10-14 15-19 20-24 25-29 30-34 35-39
Ålder (år)
40+
8
De flesta (57;66%) skadades under månaderna maj-augusti.
Figur 2. Fördelning på månad för de 86 fall (99%) där månaden var känd.
18
16
14
12
10
8
6
4
2
0
Antal
Jan Feb Mar Apr Maj Jun
Jul Aug Sep Okt Nov Dec
Månad
Trettiosex (41%) skadades under lördagar och söndagar. I medeltal skadades 18 personer på
lördag eller söndag medan på vardagar skadades i medeltal 10 personer.
Figur 3. Fördelning på veckodag för de 86 (99%) fall där veckodag var känd.
20
Antal
15
10
5
0
Mån
Tis
Ons
Tor
Veckodag
Fre
Lör
Sön
9
De flesta (41;56%) skadades från klockan 15 fram till klockan 20.
Figur 4. Fördelning efter tid på dygnet för de 73 fall (84%) där den exakta skadetidpunkten
var känd.
Antal
16
14
12
10
8
6
4
2
0
0
2
4
6
8
10
12
14
16
18
20
22
Tidpunkt
Typ av fordon
Av de 53 personer som svarat på frågorna i enkäten hade 18 skadats under färd på fyrhjulig
terrängskoter, 18 på s.k. ”barnfyrhjuling”, 11 på fyrhjulig motorcykel, 3 på fyrhjulig moped
och 3 på annan eller okänd typ av fyrhjuling. Bland de 27 barn som var yngre än 15 år och var
förare av fordonet hade 3 framfört en fyrhjuling med cylindervolym på 100 kubikcentimeter,
medan övriga färdats på barnmodeller.
10
Skadeplats
Var fjärde (22;25%) skadades under färd i trafikområde (t.ex. allmän väg, privat väg, eller
cykelbana) (se Tabell I). Barn och ungdomar yngre än 15 år skadades oftast i bostadsområde,
skog/naturområde eller i nöjespark. Nio av 41 förare bland barn och ungdomar skadades på
tävlingsbana eller i nöjespark, där platsen sannolikt var inhägnad.
Tabell I. Antal skadade fördelade på åldersgrupp och olika skadeplatser.
Skadeplats
< 15 år
> 15 år
Totalt
Trafikområde
6
16
22
Skog, natur
9
7
16
Bostadsområde
10
4
14
Jordbruksområde
6
5
11
Nöjespark
8
1
9
Tävlingsbana
1
3
4
Annat område
2
3
5
Okänt
2
4
6
Totalt
44
43
87
Skademekanism
Samtliga skadefall inträffade vid singelkrascher (se Tabell II). Inga av fordonen hade
kolliderat med ett annat fordon som varit i rörelse. I ett fall kolliderade en fyrhjuling med en
parkerad minibuss. Trettionio (45%) skadades i samband med att fordonet vält. På detta sätt
skadades 5 ungdomar (1 förare och 4 passagerare på ett släp) när hela ekipaget välte på grund
av en fellastad släpvagn. Andelen skadade i samband med vältning var högre (22;51%) i
åldersgruppen 15 år eller äldre, jämfört med de yngre (17;39%). Av de 22 som skadades i
trafikområde hade 15 (68%) vält med fyrhjulingen.
11
Tabell II. Fördelning av olika kraschmekanismer fördelat på om fordonet vält eller inte.
Kraschmekanismer
Vältning
Ej vältning
Totalt
Kollision med fast föremål
3
22
25
Sladdat, svängt, kört ner i dike
12
5
17
Singelkrasch (okänd orsak)
12
-
12
Singelkrasch i samband med hopp
2
6
8
Ramlat av fordonet under färd
-
7
7
Kört omkull p.g.a. fellastad släpvagn
5
-
5
Tekniskt fel
1
3
4
Kört i brant backe
3
-
3
Kört ner i grop
1
2
3
Övrigt
-
3
3
Totalt
39
48
87
Skadornas svårighetsgrad
Drygt 40 procent hade icke-lindriga skador (MAIS 2+ ) och det förelåg ingen skillnad mellan
de yngre (< 15 år) och de äldre. Alla tre personer som hade allvarliga skador (MAIS= 3) hade
vält med sina fordon och var 16, 30 och 46 år gamla.
12
Skadetyp och, skadelokalisation
De 87 personerna ådrog sig totalt 115 skador där kontusioner (ytliga mjukdelsskador) var
vanligast (n= 48). En tredjedel (28;32%) ådrog sig frakturskador vilket var samma andel hos
de som var yngre än 15 år jämfört med de äldre. Fraktur- och luxationsskador svarade för mer
än hälften av samtliga skador på övre extremitet. Fem personer ådrog sig hjärnskakning och
ytterligare en fick en allvarlig hjärnskada (AIS= 3), två av dessa använde hjälm, tre var utan
och i ett fall var det okänt. Tre av de 6 med skallskador var barn yngre än 15 år (varav 2
använde hjälm). Den person som ådrog sig den allvarligaste hjärnskadan använde inte hjälm.
Två personer fick allvarliga (AIS= 3) lung- och bröstkorgsskador. Utöver de redovisade
skadorna i Figur 5 hade en person kontusioner över ”hela kroppen”.
Figur 5. Skadetyp och skadelokalisation för de 87 skadade personerna (114 skador).
Skalle/ansikte 14 (12%)
Hals/nacke 5 (4%)
Kontusion
Stukning
Sår
3
1
1
Sår
Kontusion
Hjärnskakning
Allvarlig hjärnskada
5
3
5
1
Övre extremitet 40 (35%)
Bröstkorg/buk/ryggrad
26 (23%)
Fraktur
7
Kontusion
15
Punkterad lunga 2
Sår
2
Sår
Fraktur
Kontusion
Stukning
Luxation
4
19
12
3
2
Nedre extremitet 29 (25%)
Sår
Fraktur
Kontusion
Stukning
Nerv/sen/muskelskada
2
2
15
8
2
13
Vårdtid
Tjugoen (24%) av de skadade lades in för sluten vård på sjukhus och den sammanlagda
vårdtiden var 53 dygn, vilket motsvarar 2,5 dygn i genomsnitt. Den person som hade den
längsta vårdtiden (6 dygn) var en passagerare som färdades på en släpvagn som välte.
Alkohol
Tre (9%) de 35 förarna som var 15 år eller äldre visade enligt läkarens notering i journalen
tecken på alkoholpåverkan. Samtliga tre var män i åldrarna 31 - 46 år.
Hjälmanvändning
Av de 87 skadade använde åtminstone 45 (52%) hjälm vid skadetillfället medan 24 (28%) inte
använde hjälm. I 18 fall (21%) var hjälmanvändningen okänd. Av de 53 som besvarat enkäten
hade 32 (60%) använt hjälm, 20 (38%) hade inte använt hjälm, medan i ett fall var det okänt.
Av dessa 53 var hjälmanvändningen betydligt högre (87%) bland de som var yngre än 15 år
jämfört med de 15 år eller äldre (26%).
Kvarstående besvär, förändringar i fritidsliv och arbetsliv
Av de 53 personer (61%) som svarat på enkäten angav 22 (42%) att de sex månader efter
skadetillfället fortfarande hade kvarstående besvär efter skadan såsom värk, stelhet eller
missprydande ärr. Fjorton (26%) av de personer som svarat på enkäten angav att skadan
föranlett förändringar i deras fritidsliv som t.ex. att de inte kan utföra sport- och motionsaktiviteter som tidigare. Tre personer svarade att de på grund av skadan fått förändringar i sitt
arbete som t.ex. byte av arbete eller arbetsuppgifter.
14
Diskussion
Föreliggande studie är troligen den första från Sverige som behandlar icke-dödliga skadefall
vilka inträffat i samband med färd på fyrhjuling. I USA har fyrhjulingar, men även
trehjulingar varit föremål för ett antal studier efter att de introducerades i början på 1970-talet.
En slutsats var att dessa ”All Terrain Vehicles” (ATV) med tre hjul var mer riskfyllda att
färdas med då de var mer instabila och hade lätt att välta (Pollack & Pollack, 1990;
Scutchfield, 2003). I slutet av 1980-talet beslöts genom en gemensam överenskommelse
mellan tillverkare av ATV och den amerikanska produktsäkerhetsmyndigheten att sluta
tillverka trehjuliga fordon i USA.
Försäljning och registrering av fyrhjulingar i Sverige har ökat likaså antalet personer som
skadats i samband med färd på fordonen. Ökningen av antalet skadade har främst skett under
de två sista åren av undersökningsperioden då drygt hälften av skadefallen inträffade. Endast
8 procent av skadefallen var relaterade till yrkesutövning. Det är således under fritidsaktiviteter som de flesta skadar sig, vilket stämmer väl med Moroney, Doyle & Mealy, (2003)
som inte fann något enda skadefall som inträffat under arbetstid.
Anmärkningsvärt var att två av tre skadade i åldersgruppen 15-24 år var kvinnor, vilket man
inte funnit i tidigare litteratur. Hälften av de skadade var unga personer (< 15 år) vilket är en
högre andel jämfört med vad som anges i liknande studier från USA och Irland (Ganos et al,
1988; Moroney, Doyle & Mealy, 2003). I USA har ett flertal författare oroat sig över det stora
antalet barn och ungdomar som skadats och omkommit i samband med färd på denna typ av
fordon (Kelleher et al, 2005; Killingsworth et al, 2005). I amerikanska studier (Ganos et al,
1988; Murphy & Yanchar, 2004; Keenan & Bratton, 2004) ställs frågan om barn
överhuvudtaget skall använda dessa fordon. I Sverige säljs numera en mindre typ av
fyrhjuling anpassad för barn som är avsedda att köras på tävlingsbanor och nöjesparker som
är inhägnade. En hög andel av yngre förarna hade skadats i miljöer där det sannolikt inte
funnits en inhägnad som lagstiftningen föreskriver. Att man låter sina barn köra de större
tunga modellerna är ytterst olämpligt med tanke på en viss instabil konstruktion och kraftig
motorstyrka. När det gäller dessa tunga modeller krävs att föraren har bra koordination,
muskelstyrka och ett bra omdöme (Lister et al, 1998; Shults et al, 2005).
15
I föreliggande studie skadades nästan hälften i samband vältning och mer än två av tre som
skadats i trafikområde hade voltat vid skadehändelsen vilket indikerar att fyrhjulingar har
instabilitetsproblem även på belagda vägar och gator (Ganos et al, 1988; Scutchfield, 2003).
Det lägre ringtryck på däcken som används vid färd i terräng kan vara en av orsakerna till
denna instabilitet. Bland de yngre åkande hade 39 % vält vilket stämmer väl med vad Lynch,
Gardner & Worsey (1998) funnit. En skyddsbur i kombination med säkerhetsbälte som
förhindrar att den åkande kastas av fordonet vid sladd, vältning eller kollision, kunde vara en
åtgärd för att reducera skadorna. Ingen av de skadade personerna i vår studie hade kolliderat
med ett annat fordon som varit i rörelse utan samtliga skadefall inträffade vid singelkrascher.
Lynch, Gardner & Worsey (1998) noterade att endast 4 procent av skadefallen bland barn var
kollisioner med andra fordon.
De övre extremiteterna var de kroppsdelar som oftast skadades (35%), medan sju procent
ådrog sig hjärnskakning eller allvarligare hjärnskada. Liknande fördelning av skador på
kroppen redovisar Rodgers & Adler (2001) i en studie från USA förutom att andelen med
hjärnskakning var lägre (2%). Var fjärde skadad vårdades inneliggande på sjukhus vilket
också Ganos et al. (1988) och Pollack & Pollack (1990) funnit medan Rodgers & Adler
(2001) rapporterade en något lägre andel (16%). Resultaten liknar också skadade
motorcyklister som sökt vård vid Norrlands universitetssjukhus i Umeå där 28% blev inlagda
för vård (Björnstig, Bylund & Björnstig, 2005).
Hjälmanvändningen var betydligt högre bland de yngre (< 15 år ) jämfört med hos de äldre. I
en studie av Rodgers (1990) uppskattades att risken för dödliga skador minskar med 42% och
icke-dödliga skallskador minskar med 64% om ATV-åkare använder hjälm, vilket indikerar
betydelsen av att alltid använda hjälm. Ytterligare insatser för att öka hjälmanvändningen bör
framförallt inriktas mot de äldre åkande på fyrhjulingar.
I föreliggande studie fann vi att var tionde förare (> 15 år) varit påverkade av alkohol vid
skadetillfället. I en svensk studie av icke-dödliga skador bland snöskoterförare (Bylund &
Björnstig, 1999) uppskattades att andelen påverkade förare var minst 4 procent men eftersom
ingen rutinmässig kontroll av alkohol i utandningsluft eller via blodprov utförs på sjukhuset
måste dessa data räknas som minimisiffror. I en studie av Honkanen (1977) konstaterades att
läkaren vid den kliniska undersökningen kunde identifiera 63 % av de patienter som enligt
blodprov senare visade sig vara alkoholpåverkade. Pollack & Pollack (1990) och Moroney,
16
Doyle & Mealy (2003) redovisade att cirka var tionde skadad förare på ATV var påverkade av
alkohol.
Av de personer som besvarat frågorna i enkäten angav 42% procent att de sex månader efter
skadetillfället hade någon form av kvarstående besvär men ett tidsintervall på sex månader för
uppföljning av kvarstående besvär torde vara alltför kort. Björnstig et al. (1991) konstaterade i
en studie av fordonsrelaterade skador att var femte som sökt vård på sjukhus hade någon form
av kvarstående besvär fem år efter skadehändelsen.
I föreliggande studie konstateras att barn och ungdomar utgör en hög andel av dem som
skadas vilket indikerar att det skadeförebyggande arbetet bör fokuseras på denna åldersgrupp.
Studien ger en indikation på att skadeutvecklingen bör följas noggrant då fyrhjulingarna
sannolikt kommer att bli mer förekommande i framtiden. Från och med oktober 2003 är det
tillåtet framföra en fyrhjulig motorcykel med enbart B-körkort som krav, vilket kan leda till
en ökning av outbildade mc-förare i trafiken. Ett krav på ett speciellt förarbevis för
fyrhjulingar, inkluderande särskild körutbildning, skulle kunna öka kunskapen om och
respekten för fordonet, till gagn för trafiksäkerheten. För att begränsa skador i samband med
vältning kan installation av skyddsbur kombination med säkerhetsbälte på fordonen vara en
värdefull åtgärd.
17
Referenser
Björnstig J, Bylund P-O, Björnstig U (2005). Fordonsrelaterade skadefall som behandlats vid
Norrlands universitetssjukhus under år 2004. Olycksanalysgruppen Akut- och katastrofmedicinskt centrum, Norrlands universitetssjukhus, Umeå. Rapport nr. 127.
Björnstig U, Larsson TJ, Bylund P-O, Backlund A-M (1991). Kvarstående besvär och
invaliditet – en jämförelse av skador i samband med arbete, fordon och sport. Institutet för
Personsäkerhet & Olycksfallsforskning, Stockholm. IPSO Factum 29.
Bylund P-O, Ulf Björnstig (1999). Snöskoterrelaterade skadefall vårdade vid Norrlands
Universitetssjukhus i Umeå. Olycksanalysgruppen Akut- och katastrofmedicinskt centrum,
Norrlands universitetssjukhus, Umeå. Rapport nr. 85.
Committee on Injury Scaling (1990). The Abbreviated Injury Scale, 1990 Revision.
Association for the Advancement of Automotive Medicine, Des Plaines, IL.
Ganos D, Crady S, Portenga S, Hoffman G, Mann R (1988). Trauma associated with threeand four wheeled all-terrain vehicles: Is the four-wheeler an unrecognized health hazard? Am
Surg 7:429-33.
Hansson S, Ahlm K, Bylund P-O (2006). Dödliga skadehändelser i samband med färd på
“fyrhjuling”. Olycksanalysgruppen, Akut- och katastrofmedicinskt centrum, Norrlands
universitetssjukhus. Umeå. Rapport Nr 131.
Helmkamp JC (2003). ATV-related deaths in West Virginia: 1990-2003. W V Med J 99:2247.
Honkanen R 1977. Records based on clinical examination as an indicator of alcohol
involvement in injuries at emergency stations. Scand J Soc Med 5:91-5.
Keenan HT, Bratton SL (2004). All terrain vehicle legislation for children: A comparison of a
state with and a state without a helmet law. Pediatrics 113:330-4.
18
Kelleher CM, Metze SL, Dillon PA, Mychaliska GB, Keshen TH, Foglia RP (2005). Unsafe
at any speed – kids riding all-terrain vehicles. J Pediatr Surg 40:929-35.
Killingsworth JB, Tilford JM, Parker JB, Graham JJ, Dick RM, Aitken ME (2005). National
hospitalization impact of pediatric all-terrain vehicle injuries. Pediatrics 115:316-21.
Lister DG, Carl J, Morgan JH, Denning DA, Valentovic M, Trent B, Beaver BL (1998).
Pediatric all-terrain vehicle trauma: A 5-year statewide experience. J Pediatr Surg 33:1081-3.
Lynch JM, Gardner MJ, Worsey J (1998). The continuing problem of all-terrain vehicle
injuries in children. J Pediatr Surg 33:329-32.
Moroney P, Doyle M, Mealy K (2003). All-terrain vehicles – unstable, unsafe and
unregulated. A prospective study of ATV-related trauma in rural Ireland. Injury 34:203-5.
Murpy N, Yanchar NL (2004). Yet more pediatric injuries associated with all-terrain vehicles:
Should kids be using them? J Trauma 56:1185-90.
Pollack VC Jr, Pollack SB (1990). Injury severity scores in desert recreational all-terrain
vehicle trauma. J Trauma 30; 888-92.
Rodgers GB, Adler P (2001). Risk factors for all-terrain vehicles injuries: A national casecontrol study. Am J Epidemiol 153:1112-8.
Rodgers GB (1990). The effectiveness of helmets in reducing all-terrain vehicle and deaths.
Accid Anal Prev 22:47-58.
Scutchfield SB (2003). All-terrain vehicles: Injuries and prevention. Clin Orthop Rel Res 6172.
Shults RA, Stacey SD, Wiles SD, Vajani M, Helmkamp JC (2005). All-terrain vehicle –
related non-fatal injuries among young riders: United States, 2001-2003. Pediatrics 116:60812.
19
Stueland D, Aldrich R (1991). All-terrain vehicle injuries in central Wisconsin: a continuing
problem. Wis Med J 90:275-8.
Vägverket, ”Fyrhjulingar” 2005-02 http://www.vv.se/filer/5241/fyrhjulingar.pdf
20
BILAGA 1
Id nr ……
Frågeformulär
Den ………………... sökte Du vård på sjukhuset/vårdcentralen i …………….......................
efter en skadehändelse med ”fyrhjuling”.
Vilken typ av ”fyrhjuling” körde Du när olyckan inträffade?
□ fyrhjulig terrängskoter
□ fyrhjulig motorcykel
□ fyrhjulig moped
□ fyrhjulig traktor
□ annan typ av ”fyrhjuling”, ange vilken ______________________________________
Var inträffade olyckan?
□ skogsterräng
□ gata, väg eller liknande
□ tävlingsbana
□ nöjespark
□ bostadsområde
□ annan plats Var?_______________________________________________________
Använde Du hjälm vid olyckstillfället?
Ja □
Nej □
Vilken motorstyrka hade fordonet?………….hästkrafter
Vet ej □
Vilken cylindervolym hade fordonet?………..kubikcentimeter
Vet ej □
Vilken hastighet hade Du vid skadetillfället?...................km/t
Vet ej □
Hade Du förarbevis/körkort för det aktuella fordonet?
Ja □
Nej □
Minns ej □
Ej aktuellt □
21
Beskriv händelseförloppet när olyckan inträffade
___________________________________________________________________________
___________________________________________________________________________
___________________________________________________________________________
___________________________________________________________________________
Hade du några kvarstående besvär 6 månader efter skadan?
Ja □
Nej □
Om ja, vilka besvär?
___________________________________________________________________________
___________________________________________________________________________
Har dessa besvär orsakat förändringar i Ditt arbetsliv?
Ja □
Nej □
Om ja, vilka förändringar ?
___________________________________________________________________________
Har dessa besvär orsakat förändringar i Ditt fritidsliv?
Ja □
Nej □
Om ja, vilka förändringar ?
___________________________________________________________________________
Var vänlig återsänd denna enkät i bifogat svarskuvert (frimärke behövs ej)
Om vi vill återkomma med kompletterande frågor var vänlig ange Ditt
tel.nr.______________
