Åtgärdsområden för att
förebygga sjukfrånvaro
Diskussionsmaterial (kort version), juni 2015
2
Sammanfattning
Under 2014 tog Försäkringskassan initiativ till att mobilisera samhällets aktörer mot
den stigande sjukfrånvaron. Syftet med det så kallade Mobiliseringsinitiativet är att
minska inflödet till sjukfrånvaro genom att på bred front intensifiera och effektivisera
det arbetet för att förebygga sjukfrånvaro och främja återgång i aktivitet.
Detta diskussionsmaterial utgör en sammanfattning av den kunskapsinsamling
som Försäkringskassan gjort inom ramen för det så kallade Mobiliseringsinitiativet.
Syftet har varit att ta fram ett faktabaserat underlag som lyfter fram problembilden
för sjukfrånvaron i Sverige och att bidra med kunskap på de områden där forskning
och evidens ännu saknas; det handlar med andra ord om att anlägga ett helhets- och
systemperspektiv på möjliga åtgärder i syfte att förebygga sjukfrånvaro.
Behovet av att arbeta förebyggande mot sjukfrånvaron står återigen högt på agendan
för sjukförsäkringen. Skälen till detta är flera. Dels är vi sedan en tid inne i en period
med kraftigt växande sjuktal och dels är de samhällsekonomiska kostnaderna för
ohälsan och sjukfrånvaro stora – idag uppskattas de ligga på cirka 700–900 miljarder
kronor årligen. Vi vet också att sjukfrånvaro inte alltid är gynnsam ur ett längre
perspektiv för den sjukskrivne individen eller hans/hennes familj; de senaste åren har
forskningen i en allt större utsträckning kunnat påvisa möjliga negativa konsekvenser
av sjukskrivning som behandlingsmetod.
Det finns en rad skäl till att det är komplicerat att arbeta förebyggande med den
växande sjukfrånvaron. Återbetalningstiden på åtgärderna är lång, och den aktör som
investerar i en förebyggande åtgärd är inte nödvändigtvis samma som ser effekten
i form av lägre kostnader. Många offentliga system är konstruerade främst för att
hantera, och inte förebygga, problem. Evidensen är bristfällig när det gäller långsiktigt
förebyggande åtgärder och för många av dem kan det vara mycket komplicerat, om det
ens är möjligt, att samla högkvalitativ evidens från randomiserade kontrollstudier.
Vi ser dock en viktig framgångsfaktor i att ta ett helhetsgrepp om problematiken
och att ha en balanserad portfölj av åtgärder; kanske allra viktigast är slutligen
insikten att detta är något vi tillsammans kan påverka och vara beredd att göra det
efter bästa förmåga genom samverkan och tillämpning av ett både långsiktigt och
handlingsorienterat angreppssätt.
Mobiliseringsinitiativet har identifierat sju åtgärdsområden att adressera i arbetet
med att förebygga ohälsa och sänka sjukfrånvaron. Många av de förebyggande
åtgärderna kommer att förutsätta organisationsöverskridande samarbete i olika
sektorer för att skapa varaktiga effekter. Ett sådant samarbete är en förutsättning
eftersom olika samhällsaktörer möter individen i olika skeden och sammanhang i
livet, och på grund av att sjukfrånvaron återspeglar individers, arbetsgivares och flera
stora myndigheter och andra organisationers agerande, vilka påverkar och påverkas
av varandra.
Försäkringskassans förslag till nästa steg är att genom ett gemensamt
organisationsöverskridande samarbete utveckla en gemensam, samhällsövergripande
handlingsplan för att förebygga sjukfrånvaro.
Ökat behov av att förebygga
sjukfrånvaro
De samhällsekonomiska kostnaderna för sjukfrånvaro och
ohälsa uppgår till ca 700-900 miljarder kronor varje år
De samhällsekonomiska kostnaderna för ohälsa beräknas uppgå till 700–900
miljarder kronor per år. Här ingår framför allt hälso- och sjukvårdskostnader,
ersättning från Försäkringskassan vid sjukdom och funktionsnedsättning samt
produktionsbortfall till följd av sjukfrånvaro eller förlorade arbetsår på grund av
förtida dödsfall. Andra kostnader som omfattas av beloppet är bland annat sjuklön
och kostnader för sjuknärvaro för arbetsgivaren, läkemedel, tillfällig föräldrapenning
(VAB), arbetsmarknadsåtgärder och kommuners stöd till sjuka.
Psykisk ohälsa står för ca 30 procent av de direkta kostnaderna
Genom att analysera hur kostnaderna för ohälsa fördelas mellan sjukdomsgrupper,
i en så kallad situationsbild för 2013, konstaterar vi att de tre sjukdomsgrupperna –
psykisk ohälsa, muskuloskeletala sjukdomar samt stora livsstilssjukdomar och cancer
– gemensamt står för närmare 70 procent av kostnaderna för ohälsa, såväl direkta som
indirekta.
De diagnoser som motsvarar störst andel av kostnaderna är olika för sjukförsäkring
och sjukvård – diagnoser med ospecifika diagnoskriterier såsom mer lindrig, mindre
långvarig psykisk ohälsa (exempelvis stressrelaterade syndrom, ångestsyndrom och
depression) och muskuloskeletala sjukdomar är stora i sjukförsäkringen, medan
diagnoser med mer specifika diagnoskriterier såsom hjärt–/kärlsjukdom, cancer och
diabetes är stora inom sjukvården.
Sjukfrånvaro påverkas av många faktorer
Sjukfrånvaron påverkas som bekant av en rad faktorer så som ohälsa och sjukdom,
konjunktur, svensk arbetsmarknad och svenskt arbetsliv, systemförutsättningar så
som regelverket och regelförändringar, och även behov, tillämpning och användning
av sjukförsäkringen.
Fokus för kunskapsinsamlingen har varit på ohälsa/sjukdom och behov,
tillämpning och användning av sjukförsäkringen (benämns systemanvändning). I
systemanvändning ingår krav på arbetsförmåga från arbetsgivare och benägenhet till
att sjukskrivas; den senare faktorns påverkas i sin tur dels av individens inställning,
dels av systempraktikers kompetens, praxis och bemötande av individen under
sjukskrivningsprocessen.
3
Sjukförsäkringen representeras i större utsträckning
BILD 1: Sjukförsäkringen representeras i större utsträckning av diagnoser med “ospecifika”
diagnoskriterier
av diagnoser med “ospecifika” diagnoskriterier
Andel av sjukförsäkrings- och sjukvårdskostnader, DALYs för arbetsför befolkning, 20-64 år
Ospecifika diagnoskriterier
Sjukförsäkringskostnader, 2013
Ångestsyndrom (5%)
Stressrelaterade (7%)
Blandning av ospecifika &
specifika diagnoskriterier
Sjukvårdskostnader, 2013
Ångestsyndrom (3%)
Symtom och
sjukdomstecken (3%)
Unipolär depression (4%)
Psykiska sjukdomar ex.
ångest, stressrelaterade,
unipolär depression (14%)
Unipolär depression (10%)
Ångestsyndrom (3%)
Symtom och
sjukdomstecken (8%)
Muskuloskeletala sjukdomar (12%)
Muskuloskeletala sjukdomar (29%)
Stora livsstilssjukdomar och cancer
(24%)
Övriga somatiska icke smittsamma
sjukdomar (10%)
Somatiska smittsjukdomar och
graviditetsrelaterade sjukdomar (2%)
DALYs, 2010
Stress (1%)
Psykiska sjukdomar ex. ångest,
stressrelaterade, unipolär depression
(17%)
Stora livsstilsjukdomar och cancer (11%)
Specifika diagnoskriterier
Unipolär depression (8%)
Psykiska sjukdomar ex. ångest,
unipolär depression ,
stressrelaterade (17%)
Skador
(8%)
Muskuloskeletala sjukdomar (23%)
Övriga somatiska icke smittsamma
sjukdomar (17%)
Somatiska smittsjukdomar och
graviditetsrelaterade sjukdomar (12%)
Skador (7%)
Huvudsakligen diagnoser med:
Skador (7%)
4
Stora livsstilssjukdomar och cancer (21%)
Övriga somatiska icke smittsamma
sjukdomar (17%)
Somatiska smittsjukdomar och
graviditetsrelaterade sjukdomar (2%)
Systemanvändning beror av systemförutsättningar och beteendefaktorer
Systemförutsättningarna sätter randvillkor och skapar incitament för individen,
arbetsgivaren och systempraktiker så som exempelvis läkare och handläggare.
Det finns vetenskapligt stöd för att sjukförsäkringssystemets utformning
påverkar sjukfrånvaron (exempelvis Försäkringskassan 2014b, SBU 2003).
Systemförutsättningarna för sjukförsäkringen kan beskrivas utifrån de fyra
aspekterna omfattning, rekvisit, självrisk och kontroll.
Beträffande kraven på arbetsförmåga leder sjukdom till sjukskrivning endast i de fall
där sjukdomen medför nedsatt arbetsförmåga, vilket alltid bedöms i förhållande till de
krav som det aktuella arbetet stället. Arbetets karaktär och möjligheter till anpassning
på arbetsplatsen är centrala för beslutet om en person ska vara sjukfrånvarande eller
sjuknärvarande.
Det finns även en ”sjukdomsflexibilitet” som varierar mellan yrken och sjukfrånvaron
påverkas av i vilken utsträckning det finns en flexibilitet hos arbetsgivaren att anpassa
arbetsuppgifter vid sjukdom eller skada hos en medarbetare.
Det är även viktigt att ha en nyanserad bild av sjukfrånvaro och sjuknärvaro: Närvaro
på arbetet trots nedsatt arbetsförmåga på grund av sjukdom är i vissa situationer
hälsobefrämjande och i andra situationer negativ för individen.
Vilka typer av kompetenser och professioner som efterfrågas på arbetsmarknaden
förändras över tid, vilket gör att vissa yrken och arbetsuppgifter inte längre existerar
i samma utsträckning som tidigare. På samma vis sker ett skifte på arbetsmarknaden
mot en blandning av professioner som i allt större utsträckning förutsätter god
kognitiv förmåga, vilket i ökad utsträckning leder till att bristande kognitiv förmåga
innebär nedsatt arbetsförmåga.
Individens benägenhet till sjukfrånvaro och sjuknärvaro påverkas bland annat av
dennes omgivning och vilken roll sjukfrånvaron antar i samhället, dvs. “sjukrollen”.
Sjukrollen utformas och påverkas kontinuerligt av det sociala samspelet mellan
den sjuke och omgivningen, och påverkas bland annat av hälso- och sjukvårdens,
Försäkringskassans och arbetsgivarens bemötande samt av arbetsmiljön, i vilken
ingår normer och kultur på arbetsplatsen.
Kompetens, praxis och bemötande av individen under sjukskrivningsprocessen
påverkar individens möjlighet att genomföra en hållbar återgång i aktivitet
och minimerar risken för nya sjukskrivningar. Exempel på faktorer som
påverkar är läkares benägenhet att ordinera sjukskrivning som behandling
och Försäkringskassans benägenhet att godkänna ansökan om sjukpenning
(Alexanderson et al 2013). Läkares och handläggares bemötande påverkar individens
inställning till sin sjukskrivning (Försäkringskassan 2014h, ISF 2014c, 2014d).
Ohälsa och sjukdom påverkas framför allt av arbetsmiljön, levnadsvanor och
den socioekonomiska och sociala situationen
Den underliggande ohälsan påverkas av fyra huvudsakliga påverkbara riskfaktorer:
den psykosociala arbetsmiljön, den fysiska arbetsmiljön, levnadsvanor och den
socioekonomiska och sociala situationen. Evidens för samband mellan riskfaktorer
i arbetsmiljö och psykiska eller fysiska besvär skiljer sig åt beroende på vilken typ av
besvär som studeras (SBU 2012, 2013, 2014a, 2014b).
När det gäller psykisk ohälsa är den generellt förknippad med allt större problem och
utmaningar på arbetsmarknaden, dels på grund av ökande diagnostisering och dels
har uppfattningen om arbetsförmåga hos individer med psykisk sjukdom sjunkit
vilket sjukskrivningstalen är ett tecken på. Arbetssituationen som riskfaktor har
därmed ökat i betydelse då förväntningar på social förmåga och kognitiv kompetens är
hög på dagens arbetsmarknad.
Levnadsvanor är, föga förvånande, den största riskfaktorn bakom de stora
livsstilssjukdomarna (diabetes, hjärt-/kärlsjukdomar) och cancer, som har en
svag koppling till yrke men en stark koppling till ålder. Förbättrad kost, fysisk
aktivitet, återhållsamhet med rökning, alkohol och droger, samt god sömn bidrar till
förebyggande av majoriteten av alla hjärt–/kärlsjukdomsfall i arbetsför ålder. Samma
faktorer har även stor påverkan på antalet diabetessjukfall, framför allt indirekt
genom fetma och högt blodsocker. Cancer i arbetsför ålder har inte en lika stark
koppling till livsstil, men ungefär en fjärdedel av fallen skulle kunna undvikas. (GBD
2010, Yusuf et al 2004)
För muskuloskeletala sjukdomar är de främsta riskfaktorerna psykisk och fysisk
arbetsmiljö samt levnadsvanor (ökad inaktivitet): Ett utbrett stillasittande både på
arbetsplats och i privatliv ligger bakom fler fall av sjukdomar i rörelseorganen, som
inte enbart kan kompenseras av måttlig fysisk aktivitet. Övervikt och fetma – som
eventuell följd av inaktivitet – är en orsak till smärtor i rörelseorganen (främst i
leder), då belastning och ansträngning i kroppen ökar markant. Evidens finns för att
anställda som upplever att de har låg kontroll/höga krav i arbetet eller en kombination
av dessa löper en ökad risk för besvär ifrån nacke eller övre rörelseapparaten.
5
6
Helhetsgreppet om lösningen
Det finns en rad skäl till att det är komplicerat att arbeta förebyggande med den
växande sjukfrånvaron. Återbetalningstiden på vidtagna åtgärder är lång, och den
aktör som investerar i en förebyggande åtgärd är inte nödvändigtvis samma som ser
effekten i form av lägre kostnader. Man kan också konstatera att många offentliga
system är konstruerade främst för att hantera, och inte förebygga, problem.
Ett pragmatiskt tillvägagångssätt behövs
Mobiliseringsinitiativet konstaterar tre viktiga principer att ha i åtanke vid en vidare
diskussion:
Bristfällig evidens kräver en pragmatisk prioritering av åtgärder, samtidigt som ett
fokus på försöksverksamheter med god uppföljning krävs för att utöka evidensen
En bred och balanserad portfölj med åtgärder kommer att krävas, men fokus på att
göra få saker väl till en början är en kritisk faktor
Åtgärderna behöver ske på både system- och organisationsnivå, och kräver
samarbete mellan många olika aktörer
Fem viktiga avvägningar måste balanseras
Utöver dessa tre principer, förutsätts också en medveten balansering av fem viktiga
aspekter vid val och genomförande av åtgärderna.
Sänkt sjukfrånvaro – ställt mot ökad sjuknärvaro. Ett starkt fokus på att sänka
sjukfrånvaron kan leda till förhöjd, destruktiv sjuknärvaro som på lång sikt kan
medföra sämre hälsa, ökat produktionsbortfall och, på sikt, ökad sjukfrånvaro.
Avstigmatisering, tidigt stöd och identifiering av riskindivider – ställt mot ökad
medikalisering. Välmenade, förebyggande åtgärder, exempelvis avstigmatisering
av psykisk ohälsa, utbildningar för att upptäcka riskindivider, screening etc. är bra
och eftersträvansvärda men kan få effekten att den ökade uppmärksamheten leder
till ökad medikalisering av tillstånd som snarare är ”en del av livet” än en sjukdom.
Ökade incitament för arbetsgivare att ha sjukfrånvaro – ställt mot ökad selektiv
anställning och utanförskap. Att ge arbetsgivare starka incitament att skapa en
god arbetsmiljö och tillvarata arbetsförmåga och för att hålla ned sjukfrånvaro,
exempelvis genom förlängd sjuklöneperiod eller medfinansiering av
sjukpenningen, kan vara en effektiv metod för att få arbetsgivare att intensifiera
det förebyggande arbetet. Den bieffekt som här riskerar att uppstå är att
arbetsgivarna blir mer selektiva i sina anställningar för att minska risken för
kostsam sjukfrånvaro, vilket ökar risken för ökat utanförskap för individer som vill
ta sig in på arbetsmarknaden.
Ökad individanpassning och minskad rationalisering av arbetskraften – ställt
mot minskad konkurrenskraft för företagen. I och med effektiviseringar och
rationaliseringar ställs det allt högre krav på de anställda. För individer som har
begränsad arbetsförmåga att hantera detta innebär det en ökad risk att de inte
längre hittar sin plats på arbetsmarknaden, vilket kan öka arbetslösheten och
sjukfrånvaron. I många situationer är det positivt för såväl arbetsgivare som
individ och samhälle om sysselsättning kan anpassas till individens begränsningar,
men denna anpassning får inte ske på bekostnad av den effektivisering som gör
våra svenska företag konkurrenskraftiga.
Ett sjukförsäkringssystem med hög självrisk och strikt kontroll där otillbörlig
användning av försäkringen kan minska men också sjuka personer som borde
stannat hemma går till jobbet alternativt drabbas starkt ekonomiskt – ställt mot
ett sjukförsäkringssystem med låg självrisk och låg grad av självkontroll som kan
medföra ”fusk” och överutnyttjande.
Sju åtgärdsområden behöver adresseras
Mobiliseringsinitiativet har identifierat sju centrala åtgärdsområden som alla bör
adresseras i arbetet med att förebygga sjukfrånvaro.
BILD 2: Sju åtgärdsområden med 26 teman och 77 möjliga åtgärder
Arbetsgivares
incitament och
förmåga till
individanpassning
Individens fokus på
återgång till arbete
Öka kunskap
om socialförsäkring
samma
Hälso
lev
na
Krav, stöd
relaterat till livsstil & incitament för
Fysisk
arbetsarbetsmiljö
miljöarbete & skaderisk
Hälso- & vikt- Utbildning/
minskningsskola
Ledarskap
program
och kultur
Hälsosam
kost
Ergonomi
Fysisk
aktivitet
Identifiera
riskindivider
Mental
hälsovård
Kompetens
läkare
Individens
väg genom
vårdsystemet
S ju k
Uppdrag
psykisk
ohälsa
Variation
i arbetsuppgifter
på arbetsmarknaden
Flexibel
sjukskrivning
Tidigt
stöd
Ledning, styrning &
incitament i vården
ättning
yssels
ad s
ass
np
da
or
van
s
d Vårdens insatser
Ind
ivi
Professionalisera
handläggning
Vårdprotokoll &
Kompetens handläggare arbetssätt
s k ri v n i n g s p r o c e s s e n
Finansiella
förutsättningar/
incitament på
systemnivå
Konstruktiv miljö
för implementering
av åtgärder och
forskning
7
8
Åtgärdsområde 1: hälsofrämjande arbetsmiljö
Arbetsmiljön har en stark koppling till hälsa och ohälsa, och fokus har historiskt
till stor del legat på den fysiska arbetsmiljön, vilket förklaras av vår tradition som
industrisamhälle. I dagens tjänstesamhälle blir den psykosociala arbetsmiljön allt
viktigare, vilket också är tydligt i problembilden, där vi ser att psykisk ohälsa står
för den största delen av sjukfrånvaron och dessutom ökar i andel. Idag är dock
det systematiska arbetsmiljöarbetet vad gäller psykosociala faktorer eftersatt. Att
komma till rätta med detta, och säkra ett systematiskt arbetsmiljöarbete kring dessa
faktorer, bör därför vara fokus framåt. Parallellt med detta behöver även den fysiska
arbetsmiljön fortfarande måste arbetas med.
De fyra teman med åtgärder som identifierats inom området är som följer:
Öka krav och incitament för bättre (psykosocialt) arbetsmiljöarbete
Stärk den psykosociala arbetsmiljön genom ledarskap och kultur
Förbättra ergonomin
Förbättra den fysiska arbetsmiljön avseende risk för skador etc.
Åtgärdsområde 2: tidigt stöd och förebyggande behandlingar
Förebyggande insatser handlar inte enbart om att ta bort riskfaktorer; en annan
viktig del är att tillhandahålla tidigt stöd redan vid tidigare indikatorer för ohälsa,
ge förebyggande behandlingar som stärker individerna och minskar risken för
sjukskrivning samt tidigt identifierar riskindivider. Detta är särskilt relevant för
den psykiska ohälsan – många experter anser att det är lättare att förhindra långa
sjukskrivningar genom att arbeta med de berörda tidigt, i ett förebyggande skede, än
att behandla symtom när de väl har överskridit en viss gräns.
De tre teman med åtgärder som identifierats inom området är som följer:
Tillgängliggör samt öka användandet av mental hälsovård (förebyggande
behandlingar)
Fånga upp riskindivider och följ upp med stöd och åtgärder
Tillgängliggör tidigt stöd
Åtgärdsområde 3: hälsosamma levnadsvanor
Hälsosamma levnadsvanor är alltid ett centralt tema när man diskuterar
förebyggande av ohälsa, men när det gäller sjukfrånvaro är kopplingen inte lika
självklar; de stora livsstilssjukdomarna, som tar stort utrymme i vården, är inte
lika stora när vi ser till sjukfrånvaron. Detta eftersom de inte i samma utsträckning
påverkar arbetsförmåga. I Mobiliseringsinitiativet vill vi trots detta lyfta fram
livsstilen som ett viktigt område. För att framgångsrikt förebygga sjukfrånvaro är det
viktigt att vi tar ett helhetsgrepp om problemet, och utöver sjukskrivningar även tar
hänsyn till sjukvårdskostnader, produktionsförlust och lidande och sänkt livskvalitet
för individen.
Dessutom är hälsosamma levnadsvanor relevant inte bara för livsstilssjukdomar –
exempelvis så bidrar det även till produktivitet och minskar risken att utveckla såväl
psykisk ohälsa som muskuloskeletala sjukdomar.
De fem teman med åtgärder som identifierats inom området är som följer:
Öka vårdens livsstilsrelaterade insatser
Stärk utbildningen om levnadsvanor – i skolan och genom kurser/studiecirklar
Främja bättre kostvanor genom information och utbud/tillgänglighet
Främja fysisk aktivitet på arbetsplatser och i samhället i stort
Främja användning av hälso- och viktminskningsprogram
Åtgärdsområde 4: tillvarata arbetsförmåga
Sjukpenning ska betalas ut för att en individs sjukdom leder till nedsatt arbetsförmåga,
inte för att individen drabbats av sjukdom. Nedsatt arbetsförmåga är en funktion
av både individens förmåga och de krav som arbetsuppgifterna ställer. Lägre
sjukfrånvaro kan därför inte nås enbart genom att förebygga ohälsa; man måste även
bättre tillvarata den arbetsförmåga som individen har och anpassa sysselsättningen
runt individens faktiska förutsättningar.
Att förbättra hur arbetsförmåga tas tillvara är fördelaktigt för alla parter:
Individen mår i regel bättre, och i många fall rehabiliteras snabbare om han eller
hon kan fortsätta i sitt arbete. Arbetsgivarna får lägre produktionsbortfall och
friktionskostnader för att exempelvis anställa och lära upp ny personal. Sjukfrånvaron
minskar, vilket sänker samhällets kostnader.
De tre teman med åtgärder som identifierats inom området är som följer:
Säkerställ variation i arbetsuppgifter på arbetsmarknaden
Öka arbetsgivares incitament och förmåga att skapa möjligheter för
individanpassade arbetsuppgifter
Öka flexibiliteten i användandet av sjukpenningen
För samtliga åtgärder inom detta åtgärdsområde är det viktigt att ha i åtanke att ett
för stort fokus på individanpassning av arbetsuppgifter kan i vissa situationer få en
hämmande effekt på företagens konkurrenskraft; denna balans måste med andra ord
utvärderas noga.
Åtgärdsområde 5: sjukskrivningsprocessen
För att vi i framtiden ska kunna uppnå en mer stabil nivå av sjukfrånvaro
och förhindra stora variationer är det viktigt att säkerställa en robust
sjukskrivningsprocess, inte minst med tanke på de historiska variationerna som är för
stora för att förklaras av folkhälsan.
Felanvänd sjukskrivning är dessutom både kostsamt för samhället och negativt för
individen; forskningen pekar på att sjukskrivning som behandlingsmetod i vissa
situationer kan ha negativa konsekvenser för individens långsiktiga välmående.
9
10
De fem teman med åtgärder som identifierats inom området är som följer:
Skapa system och processer för förbättrad kvalitet i sjukskrivningsprocessen
Förbättra kompetensen inom hälso- och sjukvården kring försäkringsmedicin och
förebyggande av ohälsa och sjukfrånvaro
Förbättra organisation och styrning med avseende på sjukskrivningar inom hälsooch sjukvården
Förbättra användandet av den försäkringsmedicinska kompetensen inom
Försäkringskassan
Utveckla system och processer som stödjer ytterligare professionalisering av
handläggningen inom Försäkringskassan
Åtgärdsområde 6: en sund benägenhet och inställning hos individen
Utöver arbetsgivares förmåga att tillvarata arbetsförmåga och en robust
sjukskrivningsprocess, är individens inställning till arbete och sjukfrånvaro en
annan del som påverkar sjukfrånvarons och sjuknärvarons nivå. Denna faktor är
komplex och påverkas dels av individers kunskap om socialförsäkringssystemet, dels
av livssituation och till stor del även av omgivning och bemötande på exempelvis
arbetsplats samt i kontakt med hälso- och sjukvården och Försäkringskassan
(denna faktor omnämns i vissa sammanhang som ”x-faktorn” i vad som påverkar
sjukfrånvaron).
I arbetet med att uppmuntra en sund benägenhet och inställning hos individen har vi
identifierat två åtgärdsteman:
Öka kunskap och förståelse hos individen gällande socialförsäkringens funktion
och syftet med sjukpenning
Stärk individers fokus på återgång i aktivitet
Möjliggörande åtgärder
Utöver de sex åtgärdsområdena kopplade till ohälsa och systemanvändning kommer
det även krävas ett antal åtgärder som löper tvärs över dessa åtgärdsområden och
fungerar som möjliggörande stödåtgärder. I stor utsträckning handlar det om åtgärder
som behöver genomföras på nationell nivå eller myndighetsnivå.
Mobiliseringsinitiativet har initialt identifierat fyra teman när det gäller
möjliggörande åtgärder:
Skapa en konstruktiv miljö för att implementera åtgärder samt generera kunskap
och evidens (bland annat integration av beteendevetenskap)
Skapa finansiella förutsättningar och incitament på systemnivå för att främja
förebyggande arbete
Tydliggör uppdraget vad avser förebyggandet av ”lättare” psykisk ohälsa
Förbättra individens väg i välfärdssystemet genom samverkan
Förutsättning:
Samhällsöverskridande
samarbete
Behovet av att arbeta förebyggande mot sjukfrånvaro är utan tvekan stort, och
Mobiliseringsinitiativets kunskapsinsamling och kartläggning av åtgärdsområden
och möjliga åtgärder visar att det finns flera sätt för Sverige att ta sig an denna
utmaning. Av Mobiliseringsinitiativets arbete framgår också att det finns ett mycket
stort engagemang hos samhällets olika aktörer i den här frågan; förebyggande av
sjukfrånvaro är helt enkelt ett område som står högt upp på många aktörers agendor.
En stor andel av åtgärderna kommer att förutsätta organisationsöverskridande
samarbete i olika sektorer för att skapa varaktiga effekter. Ett sådant samarbete
är en förutsättning dels eftersom att olika samhällsaktörer möter individen i olika
skeden och sammanhang i livet, dels på grund av att sjukfrånvaron på ett komplext vis
återspeglar individers, arbetsgivares och flera stora myndigheters agerande.
Utöver samarbete behöver en gemensam handlingsplan omfatta en kombination av
olika modeller för genomförande; om åtgärder ska implementeras fullskaligt eller
testas och utvärderas genom försöksverksamhet.
Med tanke på vissa åtgärders natur måste samhället våga experimentera med full
utrullning av dessa även om en robust uppföljning är omöjlig. Detta gäller framför
allt åtgärder med låg kostnad och låg risk, där experter är eniga om att åtgärderna
sannolikt har effekt och är kostnadseffektiva.
Ett tänkbart nästa steg är att genom mobilisering och skapandet av gemensamma
arbetsgrupper utveckla en gemensam, samhällsövergripande handlingsplan för att
förebygga sjukfrånvaro. Navet i detta arbete bör vara ett forum för samverkan och
samarbete, där de centrala samhällsaktörerna ingår – såsom arbetsmarknadens
parter, hälso- och sjukvården, socialtjänst, kunskap- och forskningssfären,
myndigheter och andra centrala aktörer. Detta forum kan utöver utvecklandet av en
gemensam handlingsplan vara en plats för diskussioner om komplexa frågeställningar
och åtaganden kring försöksverksamheter. Arbetsgrupper underställda forumet
bör tillsättas med kompetens från de olika aktörerna; varje arbetsgrupp
utvecklar en handlingsplan med prioriterade åtgärder och konkreta förslag på
försöksverksamheter för det definierade arbetsområdet.
Syftet med Försäkringskassans kunskapsinsamling inom ramen för
Mobiliseringsinitiativet är att det ska vara ett faktabaserat bidrag för hur
problembilden för sjukfrånvaro ser ut i Sverige och ett perspektiv på vilka byggstenar
som kan vara underlag för vidare diskussion och utvärdering i att formulera en
strategisk agenda för Sverige att långsiktigt och varaktigt förebygga sjukfrånvaro.
11
