Denna rapport är en sammanställning grundad på
Utrikesdepartementets bedömningar. Rapporten kan inte
ge en fullständig bild av läget för de mänskliga
rättigheterna i landet. Information bör också sökas från
andra källor.
Utrikesdepartementet
Mänskliga rättigheter i Dominikanska republiken 2012
ALLMÄNT
1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna och
trendanalys
Respekten för mänskliga rättigheter i Dominikanska Republiken uppvisar
brister bland annat i form av polisbrutalitet, godtyckliga gripanden,
undermåliga förhållanden i fängelser samt hög korruption. Det stora antal
papperslösa haitier – uppåt en miljon flyktingar – utgör en särskilt utsatt grupp.
Vissa förbättringar av läget, bland annat rörande rättsstatens oberoende, har
kunnat noteras.
Politiskt motiverade mord eller försvinnanden har inte rapporterats, men
Amnesty International uppger att säkerhetsstyrkor varit inblandade i ett flertal
utomrättsliga avrättningar under senare år.
Våld mot kvinnor och diskriminering av kvinnor liksom diskriminering av
personer med funktionsnedsättning förekommer frekvent. Handel med barn,
kommersiell sexuell exploatering av barn och barnarbete är vanligt
förekommande. Människohandel utgör ett allvarligt problem, unga kvinnor
och flickor är särskilt drabbade. Våld och diskriminering mot personer
baserade på sexuell läggning och/eller etnicitet förekommer.
2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om
mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s konventionskommittéer
Dominikanska republiken har ratificerat följande centrala konventioner om
mänskliga rättigheter:
2
Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, International
Covenant on Civil and Political Rights, ICCPR, tillträtt år 1966, samt
tilläggsprotokollet om enskild klagorätt tillträtt år 1966.
Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter,
International Covenant on Economic, Social and Cultural Rights, ICESCR,
tillträtt år 1966. Tilläggsprotokollet om ekonomiska, sociala och
kulturella rättigheter har undertecknats men inte ratificerats.
Konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering,
Convention on the Elimination of all forms of Racial Discrimination, CERD,
tillträtt 1966.
Konventionen om avskaffande av alla slags former av diskriminering
mot kvinnor, Convention on the Elimination of all forms of Discrimination
Against Women, CEDAW, samt tilläggsprotokollet om enskild klagorätt,
ratificerade 1979 respektive 1999.
Konventionen om barnets rättigheter, Convention on the Rights of the Child,
CRC, ratificerat 1989, samt tilläggsprotokollet om handel med barn,
barnprostitution och barnpornografi, tillträtt 2000. Tilläggsprotokollet
om barn i väpnade konflikter har undertecknats men inte ratificerats.
Konventionen mot tortyr, Convention against Torture and Other Cruel,
Inhuman or Degrading Treatment or Punishment, CAT, ratificerades år 1984.
Tilläggsprotokollet om förebyggande av tortyr har inte undertecknats.
Flyktingkonventionen, Convention related to the Status of Refugees, samt det
tillhörande protokollet från 1967, tillträtt år 1978.
Romstadgan för internationella brottmålsdomstolen, International
Criminal Court (ICC), ratificerad år 1998.
Den interamerikanska konventionen om mänskliga rättigheter
ratificerades 1978.
Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning,
Convention on the Rights of Persons with Disabilities, har undertecknats, men inte
ratificerats.
Konventionen mot påtvingade försvinnanden, Convention for the Protection of All
Persons from Enforced Disappearances, har varken undertecknats eller ratificerats.
MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER
3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr
Inga rapporter finns om politiska mord, men statens säkerhetsstyrkor uppges
av flera källor regelbundet begå övervåld mot civilpersoner.
Officiell statistik över dödsfall där polisen varit involverad som återges av
Amnesty International – 260 personer 2010 och 289 personer 2011– visar på
svårigheterna med att minska våldsanvändningen. Polisen står för en tiondel av
3
dödskjutningarna i landet. Otillräcklig utbildning, brist på laga påföljd samt
knapphändig övervakning och kontroll bidrar till denna situation.
Landets fängelser präglas av allvarlig överbeläggning och dålig standard. I
landet finns sammanlagt 41 fängelser med en kapacitet för drygt 11 000
personer, men 2011 var drygt dubbelt så många intagna. Kvinnor och
ungdomar hålls generellt i separata fängelser. Rapporter förekommer om våld,
prostitution och sexuella övergrepp samt drog- och vapenhandel innanför
fängelsemurarna. Korruption är ett utbrett problem och rapporter förekommer
om att besökare måste muta vakterna för att få träffa interner.
Under senare år har 14 fängelser rustats upp till så kallade ”modellfängelser”.
Förhållandena vid modellfängelserna uppges vara bättre än i de traditionella
fängelserna, mätt i högre anslag per intern. Modellfängelserna strävar efter att
erbjuda möjligheter till omskolning, arbete och kreativ verksamhet.
Organisationer för mänskliga rättigheter tillåts besöka fängelser.
Lagen förbjuder tortyr och misshandel av häktade och fängelseinterner.
Sedan 2007 har polisen en policy för nolltolerans rörande övergrepp mot
mänskliga rättigheter. Organisationer för mänskliga rättigheter har också
noterat en förbättring vad gäller polisers behandling av häktade personer.
4. Dödsstraff
Dominikanska republiken avskaffade dödsstraff år 1924.
5. Rätten till frihet och personlig säkerhet
Lagen föreskriver att en person får hållas häktad i högst 48 timmar innan
lagföring. Det är dock inte ovanligt att personer hålls längre än så och
godtyckliga arresteringar uppges förekomma.
6. Rättssäkerhet och rättsstatsprincipen
En tendens till ett förbättrat och mer trovärdigt rättsväsende kan noteras.
Ledamöterna i Högsta Domstolen väljs numer på oberoende basis och
rättsystemets självständighet har stärkts. Även om domarkåren blir mer
oberoende i sin ämbetsutövning utgör dock påtryckningar från utomstående,
inklusive från statsmakten, fortfarande ett problem.
Ett program för utbildning av offentliga försvarare har genomförts och
försvararna har beviljats betydligt högre löner. Den nya grundlagen som trädde
i kraft 2010 föreskriver upprättandet av en författningsdomstol för att granska
lagars och dekrets överensstämmelse med grundlagen.
4
Korruption är förbjudet enligt lag men utgör ett betydande problem.
Transparency Internationals index år 2012 för korruption placerar landet på plats
118 av 174. Regeringstjänstemän uppges vara ovilliga att utreda korruptionsfall.
7. Straffrihet
Straffrihet för poliser och militärer som begår brott är vanligt förekommande.
År 2002 infördes en ny lag som innebär att militärer och poliser ska dömas i
allmänna domstolar och inte i militärdomstolar. I praktiken har dock få
framsteg gjorts.
8. Yttrande-, press- och informationsfrihet, inklusive på internet
Yttrande-, press- och informationsfrihet föreskrivs i lag och respekteras
generellt. Grundlagen ger fullt skydd för journalisters källor. Det förekommer
dock rapporter om att journalister hotas och förföljs vilket enligt den nationella
journalistkåren lett till självcensur. Landet hamnar på plats 95 av totalt 179 i
Reportrar utan gränsers pressfrihetsindex.
Det förekommer inga restriktioner i friheten att använda internet och inga
kända rapporter om övervakning av e-post eller andra sociala medier.
9. Mötes- och föreningsfrihet
Mötes- och föreningsfriheten är skyddad i lag och respekteras i flera fall, men
polis har använt våld för att bryta upp demonstrationer, vilket vid flera tillfällen
har lett till dödsfall. Mötesfriheten för hbt-aktivister är särskilt begränsad då
dessa nekas utrymme i det offentliga rummet och utsätts för trakasserier av
polisen vid försök att samlas.
10. Religions- och övertygelsefrihet
Konstitutionen föreskriver religions- och övertygelsefrihet. Det förekommer
inga kända rapporter om överträdelser. Av landets befolkning är 95 procent
romersk-katolsk.
11. De politiska rättigheterna och de politiska institutionerna
Dominikanska republiken är en representativ konstitutionell demokrati med en
folkmängd på cirka 9,3 miljoner. Den nya konstitution som antogs 2010
föreskriver ett omfattande skydd för grundläggande mänskliga rättigheter.
5
Allmän rösträtt gäller och parlamentsval och val till presidentämbetet hålls vart
fjärde år. Poliser och militär personal har ingen rösträtt och inte heller rätt att
delta i partipolitisk verksamhet, vilket utgör en begränsning av dessa personers
mänskliga rättigheter.
De senaste årens val har bedömts som fria och rättvisa. I maj 2012 vann det
sittande regeringspartiet PLD och Danilo Medina blev president. Enligt lag
måste minst en tredjedel av de politiska partiernas kandidater till representanthuset vara kvinnor. I praktiken placeras dock kvinnorna ofta utanför valbar
plats på valsedlarna. Av 191 ledamöter i representanthuset är 34 kvinnor, det
vill säga knappt 18 procent. Endast fyra av trettiotvå senatorer är kvinnor.
EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER
12. Rätten till arbete och relaterade frågor
Alla arbetstagare, förutom militären och polisen, har rätt att bilda fackföreningar och sluta kollektivavtal, men endast åtta procent av arbetstagarna är
fackligt anslutna. För att en kollektiv förhandling ska genomföras krävs stöd av
en absolut majoritet bland arbetstagarna. Internationella arbetsorganisationen,
ILO, hävdar att detta innebär alltför hårda krav som begränsar
förhandlingsrätten. Lagen stadgar strejkrätt, men denna används sällan.
Statsanställda och anställda inom vad som betecknas som samhällsviktig
verksamhet saknar strejkrätt. Det finns ett antal arbetsdomstolar för att lösa
tvister men processen är ofta mycket långsam.
Rapporter förekommer om trakasserier, hot, utpressning och avskedande av
fackligt aktiva, inklusive fackliga företrädare. Detta rapporteras vara särskilt
vanligt i de så kallade frihandelszonerna. Särskilt svårt att engagera sig fackligt
är det för de papperslösa haitierna, som då riskerar deportation.
Lagen förbjuder barn- och tvångsarbete, men rapporter visar att detta
förekommer. Papperslösa haitier inom byggnadsindustrin och jordbruket
arbetar under svåra förhållanden. Barnarbete är ett särskilt allvarligt problem,
främst bland barn med haitisk bakgrund. Många barn arbetar inom den
informella sektorn och sexuell exploatering av barn utgör ett problem, särskilt
på turistorterna.
13. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa
Medellivslängden för män och kvinnor var år 2011 enligt FN:s
befolkningsfond, UNFPA, 71 respektive 77 år.
6
Regeringen betraktar hälsovård som en hörnsten bland de sociala rättigheterna
och har ökat sina investeringar på området. Särskilda program har upprättats
för bland annat mödravård, hiv/aids, tuberkulos, vaccinationer med mer.
Mödradödligheten är hög i jämförelse med övriga länder i regionen med 100
per 100 000 födslar. Problemen bottnar i vårdens låga kvalitet men också brist
på tillgång till vård bland unga, outbildade och fattiga kvinnor. Problemen är
särskilt stora för den haitiska befolkningen.
14. Rätten till utbildning
Officiella siffror anger att över 90 procent av barnen i skolåldern (6till 18 år)
deltar i undervisningen. Budgeten för undervisning ökade kraftigt under 2009
med målet att nå fyra procent av BNP. Papperslösa barn, ofta av haitiskt
ursprung, har länge haft svårt att få tillträde till undervisning, men sedan 2002
tillåts de börja i skolan tills deras status blir klarlagd.
15. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard
Dominikanska republiken, som hör till de folkrikaste och fattigare länderna i
Karibien, återfinns på plats 96 av 187 i UNDP:s Human Development Index år
2012. Folkmängden uppgår till över tio miljoner invånare, inberäknat den
haitiska befolkningen om cirka en miljon personer. BNP per capita uppgick år
2011 till 9 400 amerikanska dollar, USD. Landets ekonomi är starkt beroende
av USA, dit mer än hälften av exporten går. Remitteringar från dominikaner i
USA utgör cirka tio procent av BNP. Inkomstklyftorna är stora: 50 procent av
befolkningen har mindre än 20 procent av BNP, medan de rikaste 10
procenten av befolkningen innehar cirka 40 procent av BNP.
OLIKA GRUPPERS ÅTNJUTANDE AV DE MÄNSKLIGA
RÄTTIGHETERNA
År 2001 inrättades en ombudsman för bland annat mänskliga rättigheter,
kvinnors rättigheter, miljöfrågor och ungdomsfrågor inom den offentliga
sektorn.
16. Kvinnors åtnjutande av mänskliga rättigheter
Kvinnor och män ska enligt lag vara jämställda, men i praktiken har kvinnor en
lägre ekonomisk och social ställning.
Våld mot kvinnor utgör ett särskilt stort problem. Landets biträdande åklagare
för kvinnofrågor uppger att antalet kvinnomord ökar i alarmerande takt. Fler
än 1 200 kvinnor har förlorat livet på grund av ett fortsatt ökande könsbaserat
våld under de senaste fem åren. En lokal organisation för mänskliga rättigheter
7
har uppskattat att 20 procent av kvinnorna mellan 15-49 år någon gång i sitt liv
har utsatts för fysiskt våld.
Våldtäkt, inklusive våldtäkt inom äktenskapet, är förbjudet enligt lag och
straffbart med upp till 15 års fängelse. Lagen till trots är våldtäkt ett vanligt
förekommande brott som sällan beivras. Polisen tar motvilligt emot anmälan
om våldtäkt och uppmuntrar ofta offren att söka stöd hos frivilliga
organisationer. Många offer lämnar inte in någon anmälan på grund av den
sociala stigmatiseringen, risker för fortsatt våld och låga förväntningar på att få
rättvisa.
Sexturism är ett utbrett problem i landet, i synnerhet i de populära
semesterorterna. International Organisation for Migration, IOM, har rapporterat att
cirka 50 000 dominikanska kvinnor beräknas arbeta som prostituerade
utomlands, varav en tredjedel varit offer för människohandel.
Lagen förbjuder sexuellt ofredande på arbetsplatser men sådana förseelser
beivras sällan.
På arbetsmarknaden tjänar kvinnor cirka 44 procent mindre än män med
samma arbete. Regeringen har inte tagit några effektiva initiativ för att åtgärda
den ekonomiska ojämlikheten.
17. Barnets rättigheter
Skyddet för barnets rättigheter är svagt och barnadödligheten i landet är hög:
32 barn dör per 100 000 födda. Fysiska och sexuella övergrepp är ett allvarligt
problem. Varje dag rapporteras ett stort antal övergrepp och undersökningar
visar att 30 procent av barnen i huvudstaden Santo Domingo är utsatta. Ett
fåtal fall har lett till fällande domar. I 85 procent av fallen har gärningen begåtts
av en närstående person. Såväl sociala som religiösa organisationer försöker
aktivt men utan statlig finansiering bekämpa övergreppen.
Lagen förbjuder barnpornografi och kommersiell sexuell exploatering av barn,
men handel med och sexuellt utnyttjande av barn är ett stort problem, främst i
de populära semesterområdena. Regeringen har via arbetsmarknadsdepartementet upprättat program, särskilt riktade till populära turistorter, för
att minska handel med barn och barnprostitutionen.
Barnarbete förekommer, främst inom den informella sektorn.
18. Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga och
religiösa minoriteter samt urfolk
8
Det förekommer rapporter om rasism och diskriminering av personer på basis
av etnicitet. Haitier och ättlingar till invandrade haitier är särskilt utsatta. Lokala
frivilligorganisationer uppger att haitier blir nekade inträde på banker,
restauranger, affärer och nattklubbar. De uppges också bli nekade att skriva in
barn i privata skolor eller att registrera barns födslar på sjukhus. Regeringen har
varit passiv och vidtagit få åtgärder för att komma till rätta med rasismen i
landet.
19. Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet
Det finns ingen lag som kriminaliserar homosexualitet, men inte heller någon
lag mot diskriminering av hbt-personer. Diskriminering på grund av sexuell
läggning eller könsidentitet uppges vara vanligt förekommande i alla delar av
samhället inklusive på arbetsplatser, i skolor och i hälsovården. Homosexuella
utsätts ofta för trakasserier och hot om våld och rapporter om mord baserade
på personers sexuella läggning förekommer.
År 2001 hölls den första Pride-paraden i landet, men senare försök att anordna
Pride har stoppats av regeringen. Mötesfriheten för hbt-personer begränsas då
gruppens försök att samlas besvaras med trakasserier från polisen och
fördömanden från regeringen.
20. Flyktingars rättigheter
Lagen föreskriver skydd för flyktingar och asylsökanden enligt FN:s flyktingkonvention från 1951 jämte 1967 års protokoll. Regeringen har upprättat ett
system för att ge sådant skydd, men det har ännu inte verkställts även om
skydd ofta ges i enskilda fall till personer som vid återsändande till hemlandet
riskerar förföljelse.
Den illegala invandringen från det fattiga och hårt drabbade grannlandet Haiti
är omfattande. Antalet haitiska flyktingar och gästarbetare med eller utan legal
status beräknas uppgå till omkring en miljon. Organisationer för mänskliga
rättigheter har anklagat regeringen för olagliga deporteringar och polisbrutalitet
mot dessa immigranter. Problemen har förstärkts av utbredda fördomar mot
haitier hos befolkningen.
Enligt oberoende källor deporterades tidigare över 10 000 haitier per år. Efter
jordbävningen i början på 2010 införde dock presidenten ett moratorium på
deportationer av haitier i landet. Trots det deporteras fortfarande flera tusen
personer årligen. Ansträngningarna för att minska den illegala invandringen har
också skapat problem för de haitier som legalt etablerat sig i landet.
9
21. Rättigheter för personer med funktionsnedsättning
Lagen förbjuder diskriminering av personer med funktionsnedsättning. Trots
detta diskrimineras denna grupp i arbetslivet och i tillgången till offentlig
service. Tillgänglighet i offentliga byggnader garanteras i lag, men
myndigheterna har inte prioriterat att säkerställa detta. En organisation för
funktionsnedsatta framhåller särskilt brist på tillgänglighet i allmänna
transporter som ett stort hinder.
ÖVRIGT
22. Frivilligorganisationers arbete för mänskliga rättigheter
Ett antal nationella och internationella organisationer för mänskliga rättigheter
är verksamma i landet och kan verka fritt. Dessa kan granska och rapportera
om sina slutsatser i bland annat enskilda ärenden som rör mänskliga rättigheter.
Grupper som arbetar för invandrade haitiers och ättlingar till haitiers
rättigheter uppges dock utsättas för trakasserier och hot.
23. Internationella och svenska insatser på området mänskliga
rättigheter
Ett flertal internationella organisationer såsom FN ger bistånd för att främja
respekten för mänskliga rättigheter i landet. Det finns inga kända svenska
insatser.
