Utrikesdepartementet
Mänskliga rättigheter i Dominikanska Republiken 2004
1. Sammanfattning
Regeringens politik på MR-området är svag och allvarliga problem kvarstår.
Polisen anklagas för att döda, misshandla eller godtyckligt häkta gripna
brottslingar. Andra problem är långa häktningstider utan domstolsprövning,
våld mot kvinnor och barn samt rättsövergrepp mot illegala invandrare från
Haiti. Diskriminering av kvinnor och personer med handikapp förekommer
frekvent liksom barnprostitution och barnarbete. Husrannsakan utan stöd i
lagen är en annan företeelse, liksom att civila myndigheter förbiser brott och
förseelser som begås av polisen. Förhållandena i fängelserna är under kritik.
Trafficking utgör vidare ett allvarligt problem, som inte minst drabbar kvinnor
mellan 18-25 år
Kongressen har inrättat en post som ombudsman för mänskliga rättigheter
men tillsättningen har dröjt.
De politiska rättigheterna med fria val, utan utbrett valfusk, har respekterats vid
presidentvalen sedan 1996, samt vid 1998 och 2002 års parlamentsval.
2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna för
mänskliga rättigheter
Dominikanska Republiken är anslutet till samtliga de centrala konventionerna
inom området mänskliga rättigheter.
3. Respekten för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr
Vad gäller respekten för personlig integritet kan konstateras att inga politiska
mord inrapporterats, men däremot drygt 250 "utomrättsliga dödsfall" som en
följd av polisens eller narkotikastyrkornas ingripanden. Mörkertalet är
emellertid stort på grund av polisens bristande samarbetsvilja med civila
myndigheter. Härtill kommer dödsfall i samband med politiska
demonstrationer i den ekonomiska krisens spår. Rättegångar vid militär
domstol mot anklagade poliser leder sällan till fällande domar - i flertalet fall
2
överförs målet dock till allmän domstol. MR-organisationer och pressen har
inrapporterat åtskilliga fall av fysiska övergrepp mot frihetsberövade personer.
Polisövergrepp med dödlig utgång förekommer alltmer frekvent.
Fängelserna präglas av allvarlig överbeläggning och allmänt undermåliga
levnadsvillkor - regeringen har dock påbörjat en utbyggnad och renovering.
Enligt MR-organisationer är prygel eller annan omild behandling vanlig för att
framtvinga bekännelser. Fängslade homosexuella kan behandlas på ett
kränkande sätt. I dagsläget rymmer landets 32 fängelser, dimensionerade för
9.000 personer, 15.500 fångar. I vissa fall har bevakningen av anstalterna
överlåtits på beväpnade medfångar.
Dominikanska Republiken tillämpar inte dödsstraff.
4. Rättssäkerheten
Antalet fall av alltför långa frihetsberövanden i avvaktan på rättegång har under
året minskat marginellt. Ett tusental fångar har benådats sedan de - utan
rättegång - avtjänat straffmaximum för det brott för vilket de har misstänkts.
Inom domarkåren pågår en kampanj mot korruption och undermåliga rutiner.
Innan nya domare tillsätts blir de numera föremål för offentliga utfrågningar.
Även om domarkåren enligt grundlagen är oberoende i sin ämbetsutövning
förblir influenser från utomstående, inklusive statsmakten, ett problem.
Respekten för yttrande-, förenings- och religionsfrihet samt rätten att bilda
fackliga föreningar och att ingå kollektivavtal garanteras i lag och iakttas.
5. Olika gruppers situation
Grundlagen innehåller förbud mot diskriminering på grund av kön, ras eller
social status och landet bekänner sig till internationellt accepterade regler på
detta område. För att komma till rätta med ett allmänt förekommande sexuellt
ofredande mot kvinnor i yrkeslivet, liksom misshandel i hemmen, har
presidenten infört strängare lagar och genomfört en landsomfattande kampanj
mot denna form av missbruk. Våldtäkt straffas med livstids fängelse.
Skyddet för barnens rättigheter är bristfälligt. Aktiva på området är främst
sociala och religiösa organisationer utan statlig finansiering. Skolplikt gäller i
sex år och gränsen för barnarbete är 14 år.
Den omfattande illegala invandringen från det fattiga och politiskt drabbade
grannlandet Haiti, med en mycket svårbevakad gräns, har lett till stora problem
för invandringspolitiken. MR-organisationer har anklagat regeringen för
olagliga deportationer och polisbrutalitet mot dessa immigranter. Detta
problem har förstärkts av utbredda fördomar mot haitier hos befolkningen.
3
Enligt oberoende källor uppgår antalet deportationer av haitier per år till
10.000 eller fler, alltmedan antalet haitiska "gästarbetare" med eller utan legal
status beräknas uppgå till närmare en miljon. MR-organisationer och katolska
präster har protesterat mot att barn födda av haitiska föräldrar boende i
Demokratiska Republiken har förvägrats registrering som medborgare och
behandlats som illegala haitier och deporterats.
