Pressfakta
Januari 2011
Centralafrikanska republiken – hälsa, utbildning och barns situation
Centralafrikanska republiken är ett land som präglas av väpnade konflikter och utbredd fattigdom.
Enligt UNDP lever 62 procent av centralafrikanerna på mindre än två dollar om dagen, vilket i FNtermer betyder att de räknas som fattiga. Orsaker till fattigdomen är politisk instabilitet,
militärkupper, inbördeskrig och perioder av diktatur. Till detta ska även läggas undermålig
infrastruktur, en utbredd korruption och ett instängt geografiskt läge vilket försvårar handel och
utländska investeringar.
Sedan mitten av 2005 har hundratals civila dödats, över tiotusen hem bränts ner och cirka 300 000
människor har tvingats på flykt på grund av den mycket svåra situation som råder i norra
Centralafrikanska republiken. Landet gränsar till det laglösa östra Tchad och den krigshärjade
Darfurprovinsen i Sudan och är samtidigt hårt drabbat av en intern konflikt.
Barnens situation
I Centralafrikanska republiken har omkring 280 000 barn förlorat en eller båda föräldrar. Landet har
anslutit sig till barnkonventionen men inte till de två tilläggsprotokollen om barn i väpnade konflikter
och om handel med barn, barnprostitution och barnpornografi. I praktiken är det dock enbart
begränsade insatser görs för att tillvarata barnets rättigheter. Barnarbete är förbjudet för alla under
fjorton år men är inte ovanligt, framförallt på landsbygden. I vissa fall tillåter lagen lättare arbete
inom jordbruk och i hemmet för barn från tolv års ålder. Enligt uppgift finns fortfarande barnsoldater
i regeringsstyrkorna och bland rebellgrupperna. Antalet gatubarn bedöms vara runt 6 000 i landet
varav hälften i Bangui. Barnprostitutionen samt handel med barn förekommer. Barnmisshandel är
förbjuden men förekommer ofta.
Grundskoleutbildning är gratis och obligatorisk för barn mellan sex och fjorton år men
myndigheterna vidtar inte några åtgärder om föräldrar underlåter att sända sina barn till skolan. I
praktiken måste föräldrar betala skolmaterial. FN:s barnfond, UNICEF uppskattar att 39 procent av
flickorna och 47 procent av pojkarna i skolålder är inskrivna i skolan.
Utbildning
Utbildningssektorn i Centralafrikanska republiken dras med enorma problem och är starkt eftersatt.
Utbildningsnivån är låg; några år in på 2000-talet kunde ungefär en av tre kvinnor och två av tre
män läsa och skriva. I samband med en militärkupp i mars 2003 förstördes tre fjärdedelar av
landets skolor. Därefter har fortsatta politiska oroligheter, brist på pengar och upprepade
lärarstrejker mot uteblivna löner lett till en fördjupad kris inom skolväsendet. Även korruptionen är
utbredd vilket hänger samman med statens svårigheter att betala ut löner.
Det är mycket ont om lärare och majoriteten av dem som finns saknar yrkesutbildning. En orsak till
lärarbristen är aidsepidemin har skördat så många dödsoffer att de nyutexaminerade lärarna inte
räcker till. 2006 var de flesta lågstadielärarna i själva verket föräldrar som tagit över
undervisningen för att det saknades skolor eller lärare.
1 (1)
Officiellt ska alla barn gå i den obligatoriska åttaåriga grundskolan. Skolstarten sker vid sex års
ålder. I praktiken börjar knappt åtta av tio pojkar och knappt fyra av tio flickor lågstadiet. Många
andra tvingas hoppa av skolan i förtid, främst för att arbeta. Bara en tiondel av eleverna börjar i
högstadiet. Totalt två tredjedelar av befolkningen genomgår inte grundskola och gymnasium.
Hälsa
Standarden på hälso- och sjukvården i Centralafrikanska republiken är mycket dålig, även i
jämförelse med omkringliggande länder. Knappt hälften av befolkningen har tillgång till
grundläggande hälsovård. Förväntad medellivslängd enligt WHO är cirka fyrtio år. Fyra procent av
BNP läggs på hälsosektorn. Barnadödligheten har ökat sedan mitten på 1990-talet. Malaria och
aids är de vanligaste dödsorsakerna. Av den vuxna befolkningen uppges mellan åtta och 21
procent vara hiv/aids-smittade. Cirka 300 000 sägs leva med hiv/aids av en befolkning på cirka 3,9
miljoner.
Kvinnors rättigheter
Författningen garanterar lika rättigheter för kvinnor och män. Endast män har dock rätt till statligt
familjestöd. Skilsmässa är tillåtet. I praktiken är kvinnans ställning svag, framförallt på
landsbygden, såväl politiskt som ekonomiskt och socialt. Polygami är tillåtet. Hustrumisshandel är
vanligt förekommande och åtal väcks sällan. Inte heller änkor med försörjningsplikt för barn
betraktas som familjeöverhuvuden. Arv och äganderättigheter tillfaller enligt traditionell sedvanerätt
inte kvinnor, trots den nationella lagstiftningen föreskriver annat. Endast var tionde anställd inom
statlig förvaltning är kvinna och få deltar i det politiska livet. Könsstympning är förbjuden i lag men
drabbar cirka 40 procent av landets kvinnor, främst på landsbygden. Regeringen säger sig dock
fördöma kvinnlig könsstympning och sänder varje vecka information i radio om de skador som
könsstympningen orsakar.
Under inbördeskriget användes systematiska våldtäkter som en krigföringsstrategi. Ett flertal
kvinnor dödades i samband med att de gjorde motstånd, eller av sina skador efteråt. Många
kvinnor smittades också av hiv och blev till följd av övergreppen lämnade av sina män.
Snabbfakta:
Andel av befolkningen som lever på mindre
än två dollar per dag
62 %
Spädbarnsdödlighet (2006)
9,5 %
Andel 10-14-åringar som arbetar (2003)
27 %
Andel män som är HIV-smittade (2005)
8,7 %
Andel kvinnor som är HIV-smittade (2005)
12,7 %
Offentliga utgifter för hälsovård (2003)
1,5 % av
BNP
Utgifter för hälsovård per person (2003)
12 US
dollar
Antal barn som förlorat en eller båda
föräldrar
280 000
Andel kvinnor i parlamentet (2007)
11 %
Källor: Regeringens webbplats om mänskliga rättigheter, Unicef, www.landguiden.se
2 (2)
