32
VETENSKAP
Asfäriska kontaktlinser
– vad är det som gäller?
Den här artikeln tittar på användningen av asfäriska kontaktlinser, går igenom jämförelser som gjorts av asfäriska och
sfäriska linsers funktion och hur aberrationer varierar med
ackommodation och blinkningar.
AV DR TRUSIT DAVE
Inledning
Det finns ett allt större intresse för kontaktlinser som korrigerar parametrar utöver sfär och cylinder och reducerar optiska
oskärpan. Detta kräver dock egentligen att
synkorrigerande kontaktlinser specialtillverkas till varje kund. Den höga kostnaden utgör för närvarande ett av de största
hindren för att det ska kunna omsättas i
praktiken. Men även andra faktorer, såsom
tillverkningsprocessen och ledtider, utgör
hinder för att sådana linser ska kunna levereras. För att producera linser på kommersiellt gångbar nivå har vissa tillverkare använt sig av ett populationsgenomsnitt
av de aberrationer som förekommer inom
normalbefolkningen för att tillverka linser
som till en förutbestämd grad sägs kunna
korrigera sfäriska aberrationer. Den här
artikeln har som målsättning att ge kontaktlinsoptikern lite perspektiv på behovet
av korrigering av sfäriska aberrationer och
också utvärdera vilken inverkan en sådan
korrigering skulle kunna ha. Den går igenom studier som har utvärderat aberra-
tioner i normalpopulationen och hur dessa
aberrationer förändras över tid. Även detaljer om vad optiker kan göra för att förbättra
synkvaliteten hos sina kontaktlinspatienter
kommer att tas upp. Artikeln undersöker
också om mjuka asfäriska kontaktlinser
kan ge bättre synfunktion än deras sfäriska
motsvarigheter.
Aberrationer i normala ögon
Flera studier har genomförts i syfte att
kartlägga olika optiska aberrationer i en
normalpopulation.1,2,3 En av de mest citerade artiklarna beskriver den studie som
genomfördes av Porter m.fl.1 där 109 normala individer mellan 21 och 65 år med en
refraktion som varierade mellan +6 D och
–12 D och en astigmatism upp till –3 DC
fick genomgå aberrometri. I dessa mätningar uppmättes de absoluta värdena på
koefficienterna för Zernike-termerna. Koefficienterna representerar de enskilda benämningarna på komplexa matematiska
formler (Zernikepolynom) som definierar
ögats intrikata optiska egenskaper.4 De be-
skriver storleken på Zernikepolynomenerna
sfär, cylinder, koma, sfärisk aberration och
många fler deskriptorer som sammantaget
definierar de unika egenskaperna hos ett
mänskligt ögas optiska fingeravtryck. Detta
motsvarar ungefär en parameter som kal�las RMS-vågfrontsfel (där RMS står för
Root Mean Square). I studien mätte Porter
aberrationerna vid en pupilldiameter på 5,7
mm. Varje studie som mäter optiska aberrationer måste definiera pupillstorleken vid
vilken mätningarna görs, eftersom aberrationerna ökar med pupillstorleken. Figur1
visar den aberrationsvariation som Porter
och hans kollegor uppmätte. Figuren visar
att sfär och cylinder är de parametrar som
bidrar mest till optisk suddighet, där 93
procent av ögats RMS-vågfrontsfel kan tillskrivas enbart okorrigerad sfär och cylinder för en pupillstorlek på 5,7 mm.
Slutsats: sfär och cylinder svarar för omkring 93 % av aberrationerna
Figur 1 visar också variationen av högre
Optik 3 2010
33
ordningens aberrationer (de utöver sfär och
cylinder) i normalpopulationen. Den visar
att med stigande högre ordning minskar bidraget till normala, friska ögons totala vågfrontsfel. Man ser också att den aberration
av högre ordningen som har störst inverkan på ögonens totala RMS-vågfrontsfel är
den 12:e Zernike-termen som vanligen benämns ”sfärisk aberration”.
tivt värde i en normalpopulation är sfärisk
aberration.
Slutsats: i en normalpopulation har den
sfäriska aberrationen ett positivt värde
på 0,1±0,1 μm för en pupillstorlek på 6
mm2,5,6
jämfört med en sfärisk hornhinna. Men den
sfäriska aberrationen i hornhinnan är ändå
positiv.8 Däremot är den sfäriska aberrationen i hela ögat mindre än den sfäriska
aberrationen i enbart hornhinnan. Detta tyder på att ögats lins kan bidra till den partiella korrigeringen av hornhinnans sfäriska
aberration.
Slutsats: av alla högre ordningens aberrationer är sfärisk aberration den som
bidrar mest till försämrad optisk bildkvalitet
Figur 2: Genomsnittsvärden av Zernike-termer
hos 109 individer i studien av Porter m.fl.1
Figur 1: Fördelning av medelvärdet av det absoluta vågfrontsfelet för varje Zernike-term (upp
till 5:e ordningen)
Zernike-term 3–5 (i ANSI-enheter) representerar sfäriska och cylindriska komponenter. Zernike-term 12 är Zernike-benämningen på sfärisk aberration. Efter Porter
et al1.
Slutsats: korrekt korrigering av sfär OCH
cylinder är mycket viktigt innan man
överväger korrigering av högre ordningens aberrationer i ögat
Porter m.fl. utvärderade dessutom den genomsnittliga förekomsten av högre ordningens aberrationer i normalpopulationen. Figur 2 visar att hos de 109 individer
som ingick i studien var medelvärdet av
högre ordningens aberrationer nära noll
för alla komponenter förutom Zernikekomponenten sfärisk aberration. Mellan
de enskilda individerna varierar högre ordningens aberrationer signifikant, men är i
genomsnitt nära noll sett över hela populationen. Den enda aberration av högre ordningen som konsekvent uppvisar ett posiOptik 3 2010
Man kan därför argumentera för att nästa
parameter som kontaktlinser ska kunna
korrigera (efter sfärisk och cylindrisk korrigering) är sfärisk aberration. Hävdas detta
måste hänsyn tas till att den sfäriska aberrationen i en population varierar (även om
den för det mesta har ett positivt värde) och
följer en normalfördelning med toppen vid
ungefär 0,1±0,1 μm med en pupillstorlek på
6 mm.2,5,6 Som optiker har vi större vana av
att förstå suddighet när den uttrycks i dioptrier som är det primära måttet på defokusering vid rutinmässig refraktionering. Som
en grov vägledning motsvarar 0,1 μm RMS
Zernike sfärisk aberration 0,12 dioptrier vid
en pupillstorlek på 6 mm!
Slutsats: den genomsnittliga sfäriska
aberrationen i normala ögon motsvarar
omkring 0,12 D sfärisk defokusering
För en djupgående förklaring av Zernikepolynom rekommenderar författaren starkt
en utmärkt artikel av Charman om Zernike-polynom och vågfrontsaberrationer.7
Kompensationen hos hornhinnan
och ögats lins
Många vetenskapliga studier har visat att
hornhinnan har formen av en ellips som
progressivt planar ut mot periferin (figur 3).
Dess form minskar markant nivån på den
positiva sfäriska aberrationen i hornhinnan
Figur 3: Hornhinnans utplaning mot periferin
Artal9 med kollegor undersökte förhållandet mellan hornhinnan och ögats lins. Hos
den undersökta populationen av 57 individer med myopi och 16 med hyperopi fann
de belägg för kompenserande aberrationer
i ögats lins som på ett effektivt sätt minskade aberrationen som inducerades av
hornhinnan.
Slutsats: hornhinnan och linsen interagerar för att minska den totala aberrationen
i ögat
Sfärisk aberration och dess korrigering
En sfärisk aberration inträffar normalt med
sfäriska ytor då strålar som är parallella
med, men på olika avstånd från, den optiska axeln inte konvergerar till samma punkt
(figur 4). Detta resulterar i diffus
cirkulär suddighet runt punktkällor.
>
Figur 4: Simulerad strålgång för en lins med sfärisk aberration.
34
VETENSKAP
Strålarna längst ut från den optiska axeln
uppvisar överrefraktion jämfört med strålarna närmast axeln, vilket leder till ”positiv” sfärisk aberration.
För en enskild lins kan den sfäriska
aberrationen minimeras genom att linsens
form ändras. Genom att ändra ytornas kurvatur med hjälp av asfäriska kurvor kan
kompensationen av den refraktiva effekten i
linsens utkanter optimeras.
Under åren har tillverkarna utnyttjat två
tillvägagångssätt för att korrigera den sfäriska aberrationen i kontaktlinser.
Tillvägagångssätt 1
Det första innebär att försöka bemästra
den sfäriska aberrationen i sfäriska mjuka
kontaktlinser med höga styrkor. Lösningen har varit att producera en kontaktlins
med en asfärisk frontyta som minimerar
den sfäriska aberrationen som induceras
av kontaktlinsens styrka (till exempel Frequency™ 55 Aspheric från Coopervision).
Tillvägagångssätt 2
Det andra sättet innebär att man korrigerar
den sfäriska aberrationen i kontaktlinsen
och den genomsnittliga sfäriska aberrationen i ögat (till exempel PureVision™ från
Bausch & Lomb).
Det finns ett antal asfäriska kontaktlinser som sägs kunna tillhandahålla förbättrad synskärpa jämfört med deras sfäriska motsvarigheter. Innan vi utvärderar
publicerade data från studier som jämför asfäriska och sfäriska kontaktlinser på
bärarnas ögon, kan vi fundera på vad som
händer med den sfäriska aberrationen i en
sfärisk mjuk kontaktlins när linsen sätts på
ögat.
Sfäriska mjuka linser på verkliga
ögon – vad händer?
Sfäriska mjuka kontaktlinser inducerar
sfärisk aberration i LUFT. Om linsens styrka är positiv induceras en positiv sfärisk
aberration och, motsatt, om styrkan är negativ induceras en negativ sfärisk aberration. Detta stämmer om mätningarna utförs på mjuka sfäriska linser i luft. Men när
mjuka sfäriska linser placeras på en asfärisk hornhinna anpassar de sig efter hornhinnans asfäriska form. Cox10 har visat
att på grund av mjuka linsers flexibilitet är
den sfäriska aberrationen som induceras
av linsen försumbar för linsstyrkor mellan
+3 D och -6 D vid pupilldiametrar på 6 mm.
Det är värt att notera att pupillstorleken 6
mm används som referens. Eftersom de
flesta patienters pupill är mindre än 6 mm
vid fotopiska och möjligen även vid mesopiska ljusförhållanden är effekten av sfärisk aberration i själva verket försumbar i
ett ännu bredare linstyrkeintervall. Asfärisk
optik skulle kunna vara användbar vid höga
positiva styrkor, i synnerhet hos individer
med afaki, men för de allra flesta sfäriska
linsstyrkor (6 mm pupill) visar Cox studie
att en asfärisk frontyta gör liten skillnad för
den sfäriska aberrationen som induceras
av mjuka kontaktlinser. Så är det verkligen
nödvändigt att överväga korrigering av sfärisk aberration i ett normalt friskt öga?
Optiska funktionen hos sfäriska
och asfäriska mjuka kontaktlinser
Under de senaste åren har mjuka asfäriska kontaktlinser funnits tillgängliga och
man har hävdat att dessa minimerar aberrationer och förbättrar synfunktionen. I
en nyligen publicerad studie av Lindskoog
Petterson m.fl.11 utvärderades effekten av
Zernike sfärisk aberration med olika kommersiellt tillgängliga kontaktlinser med eller utan aberrationskontroll. De jämförde
den sfäriska aberrationen i ögonen i sig, i
ögon med sfäriska hydrogel-endagslinser (CIBA Focus™ Dailies™) och i ögon med
en lins utformad för att korrigera aberrationer (Definition AC™ Everyday™, Optical
Connection). När de två grupperna som bar
linser jämfördes påvisades en statistiskt
signifikant skillnad beträffande den sfäriska aberrationen. Överraskande var att den
återstående sfäriska aberrationen var mindre med den sfäriska linsen än med den
aberrationskontrollerande linsen. I själva
verket inducerade den aberrationkontrollerande linsen signifikant högre negativ sfärisk aberration.
I en annan del av studien jämfördes förändringen i uppmätt sfärisk aberration
hos en asfärisk silikonhydrogellins (PureVision™, Bausch & Lomb, utformad för att
minska sfärisk aberration i linsen och ögat
tillsammans) med den sfäriska aberrationen i ögat utan en kontaktlins. Resultaten
visade att den aberrationskontrollerande
linsen överkorrigerade den sfäriska aberrationen som skiftade till ett i genomsnitt
negativt värde. PureVision™ hävdas korrigera den sfäriska aberrationen med 0,15
μm (för 6 mm vida pupiller). I Lindskoog
Pettersons studie korrigerades den sfäriska aberrationen med i genomsnitt 0,19 μm
för 6 mm vida pupiller. Det är intressant att
notera att i deras grupp hade samtliga individer myopi och därför skulle effekterna
som orsakas av linsens flexibilitet möjligen
kunnat ha inducerat en överkorrigering av
den sfäriska aberrationen. Författarna rekommenderar att det kan vara på sin plats
att mäta aberrationerna hos patienterna
som bär sådana kontaktlinser för att utvärdera deras effekter på individnivå. Detta är
dock inte alltid möjligt eftersom en aberrometer vanligtvis inte ingår i en optikers
standardutrustning.
I en annan studie av Efron m.fl.12 jämfördes sfäriska och asfäriska kontaktlinser
(Biomedics™ 55 och Biomedics™ 55 Evolution™, Coopervision) med avseende på
Zernike sfärisk aberration och synskärpa
vid hög och låg kontrast. Man fann inga signifikanta skillnader mellan de sfäriska och
asfäriska linserna hos 10 försöksindivider
som bar linser med -2 D och -5 D under
varken mesopiska eller fotopiska ljusförhållanden. Aberrationsmätningarna anpassades efter den minsta pupillstorleken hos
de testade individerna eftersom man inte
utförde någon pupillvidgning. Jämförelserna av Zernike aberration gjordes således
vid pupillstorleken 3,2 mm för linsen med
-2 D vid fotopiska förhållanden och 3,8 mm
vid mesopiska förhållanden. För de som
använde linsen med -5 D anpassades mätningarna till en pupillstorlek på 3,3 mm för
fotopiska förhållanden och 4,7 mm för mesopiska ljusförhållanden. Även om detta
Optik 3 2010
35
inte visar vilken inverkan aberrationen har
vid den vanligen citerade pupillstorleken
6 mm, representerar det den aberrationsnivå som påträffas i det verkliga livet och
understryker att den asfäriska linsen inte
förbättrade synskärpa, aberrationskontroll
eller individens testresultat när den jämfördes med en motsvarande mjuk lins. Dessa
resultat bekräftar arbetet av Cox10 som
konstaterar att för pupillstorlekar upp till
6 mm skulle korrigering av sfärisk aberration varken göra till eller från för linsstyrkor mellan +3 D och -6 D hos normala
friska ögon.
Slutsats: kliniska studier bekräftar teoretiska beräkningar. Korrigering av sfärisk aberration i normala friska ögon med
hjälp av asfäriska linser ger ingen signifikant minskning av den sfäriska aberrationen (för sfäriska styrkor mellan +3 D och
-6 D). Asfäriska linser kan vara fördelaktiga för individer med kraftig hyperopi.
Man bör också ha i åtanke att än så länge
har diskussionerna endast berört aberrationerna i pupillplanet som uppstår från en
fokuspunkt centrerad i fovea. Effekten på
den perifera synkvaliteten (dvs. utanför fovea) har inte beaktats i någon av ovanstående diskussioner.
Funktion hos asfäriska kontaktlinser för
korrigering av låggradig astigmatism
Optiker anger ibland korrigering av en liten
astigmatism som anledningen till att ordinera asfäriska kontaktlinser. Morgan m.fl.
undersökte synfunktionen vid användning
av en asfärisk mjuk kontaktlins (Frequency™ Aspheric, Coopervision), vid användning av en mjuk torisk kontaktlins (SofLens™ 66 Toric, Bausch & Lomb) och vid
korrigering med hjälp av glasögon hos en
grupp försökspersoner med låggradig astigmatism (cylinder på 0,75 eller 1,00 DC).
För små pupillstorlekar var skillnaden i
synskärpa liten både vid hög och låg kontrast med de tre olika refraktionskorrigerande alternativen. För större pupiller var
däremot synfunktionen signifikant bättre
Optik 3 2010
med de toriska mjuka kontaktlinserna och
glasögonen jämfört med de asfäriska kontaktlinserna (med en halv rad eller mer).
Sfärisk aberration ändras
med ackommodation och ålder
Så här långt har vi visat att hos en normalpopulation är det hornhinnan som inducerar den största aberrationen, men att totalt
sett är de enskilda högre ordningens aberrationer i ögat mer eller mindre noll – förutom sfärisk aberration som genomgående är positiv (medelvärde 0,1 μm). Vad kan
det finnas för fördelar för ögat med att ha
en viss sfärisk aberration och hur påverkar
ackommodation sfärisk aberration i ögat?
Den huvudsakliga inverkan av positiv sfärisk aberration skulle vara ökat skärpedjup
när man tittar på föremål på långt avstånd.
Ett öga helt utan aberration skulle ge knivskarp skärpa av ett föremål som betraktas på långt håll, medan alla föremål på
ett närmare avstånd skulle vara suddigare.
Positiv sfärisk aberration (liksom små pupiller) ökar ögats djupskärpa och minskar
därför till viss del det suddiga intrycket av
de föremål som befinner sig närmare än
det föremål man betraktar på långt håll.
Det finns alltså viss logik i det faktum att
ögat har en viss positiv sfärisk aberration
på +0,1 μm.
De optiker som kanske inte håller med
om påståendena ovan och som framhåller de fördelar med bättre skärpa på långt
håll som erhålls genom att korrigera den
populationsgenom¬snittliga sfäriska aberrationen i kontaktlinser (eller på något
annat sätt) kan fundera lite på hur ackommodation och ålder påverkar sfärisk
aberration. Studier har visat på komplexa
aberrationsförändringar med ökande ackommodation, i de flesta fall minskar ögats
sfäriska aberration och är i genomsnitt noll
när ackommodationen är 3–4 dioptrier.14-16
Det finns två saker som bör beaktas här.
För det första, om den sfäriska aberrationen korrigeras i ett öga korrigeras den endast för ett avstånd. När patienten ackommoderar föreligger det återigen en sfärisk
aberration, men den har nu ett negativt
värde (eftersom ackommodationen inducerar negativ sfärisk aberration). För det
andra, om den positiva sfäriska aberration beaktas vid fokus på nära håll minskar
djupskärpan (föremål på avstånd upplevs
som suddigare), är det faktum att ögats
lins under ackommodationen ökar sin negativa sfäriska aberration så att den totala
sfäriska aberrationen i ögat är mycket liten
eller noll ett utmärkt exempel på ögats optiska robusthet.
En annan anledning till varför det kanske
inte är till gagn att korrigera sfärisk aberration i normalpopulationen uppdagas när
man tittar på variationen av den sfäriska
aberrationen hos olika åldersgrupper. Fujikado m.fl.17 visade att högre ordningens
aberrationer ökar med ålder, vilket främst
beror på förändringar i ögats lins. Mer specifikt så ökar den positiva sfäriska aberrationen med åldern. Återigen är detta en optisk fördel eftersom man med ökande ålder
skiftar mot presbyopi. Många multifokala
kontaktlinser och intraokulära linser försöker faktiskt utnyttja fördelarna med positiv
sfärisk aberration i ett försök att korrigera
synen på både nära och långt håll.
Slutsats: sfärisk aberration i ögat är inte
statisk. Ackommodation inducerar en relativ negativ sfärisk aberration. Normalt
sett minskar den sfäriska aberrationen
under ackommodationen.
Tillfällig variation i högre ordningens
aberrationer
Ögat är en biologisk vävnad och tårar och
blinkningar påverkar mätningar och variationen i de okulära aberrationerna. Uppsprickningen av tårfilmen inducerar signifikanta aberrationer i ögat (figur 5). Koh
m.fl.18 visade att högre ordningens aberrationer var 44 % högre efter uppsprickningen av tårfilmen jämfört med före i ögonen
hos 20 normala individer.
I en annan särskilt intressant studie
mätte Koh m.fl.19 högre ordningens aberrationer hos 15 personer utan kontaktlinser och 15 symtomatiska kontaktlinsbärare
(individerna klagade på torrhet, suddig-
36
VETENSKAP
het, fluktuerande syn och användningen
av smörjande droppar). Sekventiella mätningar av högre ordningens aberrationer
utfördes med hjälp av en aberrometer varje
sekund under 60 sekunder. Försökspersonerna fick instruktioner om att blinka var
10:e sekund. För båda grupperna genomfördes aberrometrimätningar vid två tillfällen då de bar två olika hydrogel endagslinser, 1•DAY ACUVUE® och 1•DAY ACUVUE®
MOIST™ (Johnson & Johnson Vision Care).
Den största skillnaden mellan dessa linser är att i Moist-linsen tillförs ett vätande
ämne (PVP) in i matrisen hos linsmaterialet
etafilcon A. Koh m.fl.18 visade att högre ordningens aberrationer var signifikant mindre med 1•DAY ACUVUE® MOIST™ i gruppen med symtomatiska kontaktlinsbärare.
Dessutom; när de omvandlade aberrometridata till två andra mätvärden (fluktuationsindex (FI) och stabilitetsindex (SI)) fann
de att dessa mätvärden varierade mindre hos både dem utan kontaktlinser och
de symtomatiska kontaktlinsbärarna med
1•DAY ACUVUE® MOIST™ jämfört med
1•DAY ACUVUE® (tabell 1). Slutsatsen av
detta är således att PVP i linsen reducerar
variationer i synkvaliteten.
Hos de patienter som inte bär endagslinser är beläggningar på kontaktlinsen
dessutom ett stort problem som ytterligare minskar tiden till tårfilmens uppsprickning. Optikerna bör därför vara mycket
uppmärksamma på patienternas synsymtom och på tårfilmens kvalitet på linsytan.
Standardfrågor om synkvaliteten efter insättning, vid slutet av dagen och vid slutet
av ett linspars användningsperiod kommer
att uppmärksamma optikerna på synkvalitetsproblem. Att byta linser oftare eller att
byta till linser med bättre vätbarhet (såsom
linser med ett inre vätande ämne i linsmaterialet) förbättrar normalt sett synkvaliteten utöver att motverka dålig komfort och
torra ögon.
Slutsats: Tårfilmens stabilitet har stor
betydelse för synkvaliteten. Dålig stabilitet hos tårfilmen ökar högre ordningens aberrationer med 44 %. Kontaktlinser
som innehåller PVP i linsmatrisen har visats ge upphov till mindre aberrationer av
högre ordningen.
sig åt med avseende på till exempel ögonform, pupillstorlek, refraktion, ackommodation och tårfilm, varierar aberrationerna i hög grad. Det är därför inte säkert att
en specifik genomsnittlig design förbättrar
synfunktionen för dem som inte är ”genomsnittliga” och kan till och med försämra den hos vissa patienter. Forskningen har
hittills visat att linser som kontrollerar sfärisk aberration verkar ge en begränsad förbättring av synfunktionen hos de flesta av
våra kontaktlinsbärare även om de för ett
fåtal patienter med högre dioptristyrkor eller med större pupiller kan medföra vissa
fördelar.
Figur 5: Uppsprickning av tårfilmen. De mörka
områdena visar områden där tårarna inte väter
hornhinnan.
Hur ska användare av mjuka
kontaktlinser få bättre syn?
Som optiker åligger det oss att se till att
våra kontaktlinspatienter alltid ser klart.
Den här artikeln har beskrivit hur befintliga asfäriska mjuka linser är utformade
för att minimera aberrationer och förbättra synfunktionen hos en ”genomsnittlig”
individ. Men eftersom patienterna skiljer
Ytterligare åtgärder för att maximera
synkvaliteten hos patienter med mjuka
kontaktlinser:
1. Noggrann korrigering av sfär och cylinder.
a. Korrigera låggradig astigmatism med
mjuka toriska linser.
2. För stora refraktionsfel kan sfärisk aberration bidra till suddig syn, i synnerhet hos
dem med stora pupiller. Observera att i
dagsläget har linser som utformats för att
korrigera sfärisk aberration inte visats ge
Tabell 1: Nyckelresultat från Koh m.fl.19 avseende högre ordningens
aberrationer hos kontaktlinsbärare
Grupp utan kontaktlinser
Totala högre ordningens
aberrationer (RMS, μm)
1•DAY ACUVUE®
1•DAY ACUVUE® MOIST™
P-värde (parat t-test)
Symtomatiska linsbärare
0,163 ± 0,065
0,144 ± 0,050
0,109
0,242 ± 0,157
0,140 ± 0,037
0,013 (signifikant)
FI (fluktuationsindex)
1•DAY ACUVUE®
1•DAY ACUVUE® MOIST™
P-värde (parat t-test)
0,031 ± 0,034
0,021 ± 0,028
0,018 (signifikant)
0,087 ± 0,104
0,018 ± 0,010
0,014 (signifikant)
SI (stabilitetsindex)
1•DAY ACUVUE®
1•DAY ACUVUE® Moist™
P-värde (parat t-test)
0,005 ± 0,009
0,002 ± 0,005
0,062
0,024 ± 0,034
0,002 ± 0,003
0,019 (signifikant)
Optik 3 2010
37
bättre synfunktion än konventionella sfäriska linser.
3. Beakta faktorer som linsrörelse, centrering och rotation som kan ha stor betydelse för synkvaliteten, i synnerhet vid högre
styrkor.
4. Undersök patientsymtomen med avseende på synkvalitet
a. Ställ detaljerade frågor som ”hur graderar du din synkvalitet” (graderingar är
mycket användbara i dessa sammanhang).
b. Undersök ”när”, t.ex. vid slutet av dagen,
framför datorn, under de sista dagarna före
ett linsbyte och så vidare.
5. Utvärdera ögonlockskanterna och tårhinnan (inklusive uppsprickningstiden av
tårfilmen på linsytan). Aberrationer av högre ordningen påverkas i hög grad av dålig
tårkvalitet.
6. Undersök om det förekommer linsbeläggningar – detta leder till suddig syn och
ökar högre ordningens aberrationer. Många
patienter anger att synen är bättre efter en
blinkning.
7. Beakta följande alternativ:
a. Om synskärpan minskar innan linserna
byts bör linsbytena göras oftare, t.ex. endagslinser.
b. Om beläggninmgar, t.ex. kraftiga lipidbeläggnimngar hos en silikonhydrogellins,
är relaterade till material, byt till ett annat
material eller endagslinser eller effektivare
rengöringsvätskor. Den relativt nya marknadsintroduktionen av endagslinser tillverkade av silikonhydrogemateriall minskar problemet med beläggningar samtidigt
som en hög syregenomsläpplighet bibehålls. Ovannämnda åtgärd ska vidtas i
samband med lämplig ögonlocksbehandling om patienten lider av lipidbeläggningar relaterad till dysfunktion av Meiboms
körtlar.
c. Välj ett mycket vätbart linsmaterial. Nypublicerad forskning visar att linser som
innehåller PVP i linsmatrisen minskar
Optik 3 2010
aberrationer av högre ordningen, i synnerhet hos patienter med symtomatiskt torra
ögon.
Johnson’s Vision Care eller någon av företagets produkter.
Sammanfattning
Flera studier har visat att den genomsnittliga sfäriska aberrationen i ögat är omkring
0,1 μm. Det motsvarar en liten optisk suddighet uttryckt i dioptrienheter. Det är viktigare att ta hänsyn till sfärisk aberration när
kraftiga refraktionsfel ska korrigeras i synnerhet vid hypermetropi. Det beror på den
ökade nivån av positiv sfärisk aberration
som uppstår i den korrigerande kontaktlinsen i sådana fall. Normalt sett påverkar
sfärisk aberration inte den optiska skärpan för linsstyrkor mellan +3 D och -6 D
för 6 mm vida pupiller. Vid mindre pupiller
blir dessutom detta intervall ännu bredare.
Att använda asfäriska kontaktlinser för att
minska den högre ordningens aberrationer
ger i dagsläget troligen inte någon förbättrad synfunktion hos de allra flesta kontaktlinsbärare.
Referenser
1. Porter J., Guirao A., Cox I.G., & Williams
D.R. Monochromatic aberrations of the
human eye in a large population. Journal of
the Optical Society of America, 2001;
18(8), 1793-1803.
2. Thibos, L., Hong, X, Bradley, A and
Cheng, X. Statistical Variation of Aberration
Structure and Image Quality in a Normal
Population of Healthy Eyes. J Opt Soc
Am, 2002; 19(12), 2329-48.
3. Thibos, L., Bradley, A., Hong, X. Model of
the Aberration Structure of Normal
Well-Corrected Eyes. Ophthal Physiol Opt,
2002: 22; 1793-1803
4. Dave, T. Wavefront aberrometry. Parts 1
and 2. Optometry Today 2004; 19:41–5,
21–3; November 19, December 3.
5. Wang, L., Koch, D. D. Age-related changes in corneal and ocular higher order
aberrations. Am J Ophthalmol, 2004; 137
(June (6)):988–92.
6. Wang, Y., Zhao, K., Jin, Y., Niu, Y., Zuo, T.
Changes of higher order aberration
with various pupil sizes in the myopic eye. J
Refract Surg, 2002. 19 (March–April
(Suppl. 2)) :S270–4.
7. Charman, W. N. Wavefront Technology:
Past, Present and Future. Contact Lens &
Anterior Eye 2005; 28: 75–92.
8. Artal, P., Guirao, A., Berrio, E., & Williams, D. R. Compensation of corneal
aberrations by internal optics in the human
eye. Journal of Vision, 2001; 1(1): 1-8.
9. Artal, P., Benito, P., Tabernero, J. The human eye is an example of robust optical
design. Journal of Vision, 2006; 6: 1–7.
10. Cox, I. The Why And Wherefore Of Soft
Lens Visual Performance. Contact Lens
and Anterior Eye, 2000; 23: 3-9.
11. Lindskoog Pettersson, A, C. Jarko, C.,
Alvin, A., Unsbo, P., Brautaset, R. Spherical
aberration in contact lens wear. Contact
Lens & Anterior Eye, 2008; 31: 189–
193.
12. Efron, S., Efron, N., Morgan, P. B.
Tack
Den här artikeln sponsrades av ett anslag
från Johnson & Johnson Vision Care som
ingår i Johnson & Johnson Medical Ltd.
Den är baserad på en Guest Editorial som
ursprungligen publicerades i Contact Lens
and Anterior Eye och som med deras tillåtelse återpublicerats här. Artikeln har även
publicerats i Optician 12/5 2008. Författaren tackar Anna Sulley för hennes redaktionella synpunkter på originalartikeln och
Peter Karvik för den svenska bearbetningen.
Om författaren
Dr Trusit Dave är optiker som specialiserat
sig på kontaktlinser och oftalmiska instrument. Han föreläser ofta både i och utanför Storbritannien och är chef för Professional Affairs for Optimed, ett företag som
är specialiserat på utveckling av medicinska tredimensionella animationer. Dr Dave
är senior fakultetsmedlem vid Johnson &
Johnson’s Vision Care Institute. Han har
inget ekonomiskt intresse i Johnson &
>
38
VETENSKAP
Optical and Visual Performance of Aspheric Soft
Contact Lenses. Optom Vis Sci, 2008: 85:
201–210.
13. Morgan PB, Efron SE, Efron N, Hill EA.
Inefficacy of aspheric soft contact lenses
for the correction of low levels of astigmatism. Optom Vis Sci, 2005; 82(9): 823-8.
14. Atchison, D. A., Collins, M. J., Wildsoet,
C. F., Christensen, J. & Waterworth, M. D.
Measurement of monochromatic ocular
aberrations of human eyes as a function of
accommodation by the Howland aberroscope technique. Vision Research, 1995; 35:
313-323.
15. Lopez-Gil, N., Iglesias, I. & Artal, P. Retinal image quality in the human eye as a
function of accommodation. Vision Research, 1998; 38: 2897-2907.
16. He, J. C., Burns, S. A. & Marcos, S. Monochromatic aberrations in the
accommodated human eye. Vision Research, 2000; 40: 41-8.
17. Fujikado , T . Kuroda , S . Ninomiya , N .
Maeda , Y . Tano , T . Oshika , Y .
Hirohara , T . Mihashi. Age-related changes
in ocular and corneal aberrations.
American Journal of Ophthalmology, 2004;
138(1): 143 – 146.
18. Koh, S., Maeda, N., Kuroda, T., et al. Effect of tear film break-up on higher-order
aberrations measured with wavefront sensor. Am J Ophthalmology, 2002: 134:
115–117.
19. Koh, S., Maeda, N., Hamano, T, Hirohara, Y., Mihashi, T, Hori, Y, Hosohata, J,
Fujikado, T, Tano, Y. Effect of Internal Lubricating Agents of Disposable Soft
Contact Lenses on Higher-Order Aberrations After Blinking. Eye & Contact Lens,
2008; 34(2): 100-105.
Påverkas komforten
– En studie med mjuka kontaktlinser
samt utvärdering av keratometern
Detta arbete utvärderar om keratometern är ett bra
instrument att använda vid kontaktlinstillpassning.
Studien försöker även ta reda på om radien på en kontaktlins påverkar komforten hos linsbäraren. Syftet
med arbetet var att underlätta kontaktlinstillpassning
och framförallt valet vid första provlins.
examensarbete av Charlotta Tibblin
20 försökspersoner tillpassades med
kontaktlinser i två omgångar, den enda
skillnaden mellan linserna var radien. Personerna delades in i två grupper; en flat
och en kupig beroende på vilket k-värde de
hade. Studien gick ut på att se om personer
med kupiga corneor föredrog den kupiga
linsen och tvärtom. Efter att ha testat varje
lins fick försökspersonerna fylla i en enkät
inriktad på linsens komfort.
Resultatet visar att radien på en kontaktlins inte har någon betydelse för komforten. Det fanns ingen signifikant skillnad
mellan de som föredrog den kupiga resp.
den flata linsen när det gällde k-värdet.
Detta betyder att det inte går att förutsäga
vilken mjuk kontaktlins som kommer att
passa vilket öga trots att man har mätt upp
k-värdet. Keratometern är alltså inte ett
tillräckligt bra instrument att använda vid
kontaktlinstillpassning enligt denna studie.
1 Introduktion
1.1 Syfte med studien
Syftet med studien är att underlätta val av
första provlins vid nytillpassning eller byte
av linssort. Detta görs genom att utvärdera
keratometern: är den ett tillräckligt bra instrument vid kontaktlinstillpassning? Samt
genom att undersöka om man som linsbärare upplever någon komfortskillnad mellan olika radier på mjuka kontaktlinser.
1.2 Inledning
Vid tillpassning av mjuka kontaktlinser använder sig optiker idag av keratometern.
Det är egentligen det enda instrumentet
som finns om man inte räknar med de corneala topograferna som många inte har
tillgång till ännu. Keratometern talar om
hur kupig cornea är och parametrarna på
första provlins väljs efter det. Denna studie försöker utvärdera hur bra denna metod är. Hur bra är keratometern vid linstillpassning? Många menar att den inte ger
tillräckligt bra information. (N Efron, 2002)
Bör den slopas helt?
Optik 3 2010
