Utrikesdepartementet
Mänskliga rättigheter i Tadzjikistan 2005
1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna
Respekten för mänskliga rättigheter brister på många områden i Tadzjikistan.
Det politiska systemet har en stark karaktär av enpartistat med stark
presidentmakt. Valobservatörer har kunnat konstatera att president- och
parlamentsval varken varit fria eller rättvisa, och oppositionspartier har ofta
nekats den registrering som krävs för att få verka.
En folkomröstning som genomfördes sommaren 2003 beslutade att president
Rachmonovs år vid makten inte skall räknas vid kommande presidentval. Han
gavs således möjlighet att sitta kvar vid makten till 2020.
Rättsväsendet är till stora delar oförändrat sedan sovjettiden och uppvisar
betydande brister. Staten utövar kontroll över media, föreningar och
organisationer, bland annat genom strikta krav på registrering. Trakasserier av
journalister har lett till en hög grad av självcensur.
År 2004 infördes ett moratorium på dödsstraffet, vilket innebär att inga
avrättningar verkställs.
2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna för
mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s
konventionskommittéer
Tadzjikistan har tillträtt:
- Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter och dess
protokoll om enskild klagorätt
- Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter
- Konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering
- Konventionen om avskaffandet av alla former av diskriminering mot
kvinnor och dess protokoll om enskild klagorätt
- Konventionen mot tortyr
2
- Konventionen om barnets rättigheter och dess två protokoll om barn i
väpnade konflikter och om handel med barn
- Flyktingkonventionen
- Romstadgan för internationella brottmålsdomstolen
Tadzjikistan har inte tillträtt protokollet till konventionen om medborgerliga
och politiska rättigheter om avskaffandet av dödsstraffet eller det nyantagna
protokollet till tortyrkonventionen om förebyggande av tortyr.
Tadzjikistan har hittills rapporterat mycket sporadiskt till de FN-kommittéer,
som övervakar att konventionerna efterlevs. Efter lång tystnad inkom två
rapporter under 2005 (om efterlevandet av konventionen om medborgerliga
och politiska rättigheter och konventionen om avskaffandet av alla former av
rasdiskriminering).
3. Respekten för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr
Inga uppgifter om politiska mord eller så kallade försvinnanden har
framkommit under året. Det rapporteras regelbundet om tortyr i häkten och
fängelser, ofta som ett sätt att tvinga fram bekännelser. Landets fängelser
präglas av bristfälliga sanitära förhållanden, otillräcklig mat, brist på mediciner
och läkarvård samt av smittspridning. Observatörer från OSSE och
Internationella rödakorskommittén har tillåtits besöka fängelser och vittnar om
denna låga standard.
4. Dödsstraff
Dödsstraff har tidigare utdömts och verkställts regelbundet i Tadzjikistan. Det
finns ingen tillgänglig statistik för 2005, men enligt uppgift utdömdes minst 34
dödsdomar under 2003.
År 2003 beslutade parlamentet avskaffa dödsstraffet för kvinnor och för män
under 18 år. Samtidigt minskades antalet brott som kan beläggas med
dödsstraff från 15 till fem. Dessa omfattar bland annat förräderi, terrorism och
grov narkotikasmuggling.
I juni 2004 beslutade parlamentet att införa ett moratorium på dödsstraffet,
vilket innebär att inga avrättningar verkställs.
5. Rättssäkerhet
Rättssystemet i Tadzjikistan har inte genomgått några betydande förändringar
sedan sovjettiden. Den dömande makten, som enligt konstitutionen skall vara
oberoende, står i många fall under inflytande av den politiska makten.
Presidenten har makt att, med parlamentets godkännande, tillsätta och avsätta
domare. Utbildningsnivån på landets domare uppges vara förhållandevis låg
och mutor till åklagare och domare är vanligt förekommande.
3
Åtalade har rätt till försvarsadvokat men i många fall rapporteras att denna rätt
nekas dem. Åklagaren ansvarar för utredningar av brott. Allmänt skall
principen att en åtalad är oskyldig till dess att motsatsen bevisats tillämpas men
i praktiken verkar ofta det omvända gälla. Rättegångar skall vara offentliga,
förutom i fall då rikets säkerhet står på spel.
Det finns lokala och regionala domstolar samt en Högsta domstol. Det finns
även ett parallellt system av militära domstolar samt en konstitutionsdomstol.
Det finns ett särskilt kontor, motsvarande en ombudsmannafunktion, som
skall garantera medborgarnas rättigheter och utreda klagomål från allmänheten.
Kontoret har dock hittills saknat resurser för att fullfölja detta arbete.
6. Personlig frihet
Godtyckliga frihetsberövanden och politiskt motiverade arresteringar är vanligt
förekommande. Särskilt drabbade är oppositionella och personer tillhörande
muslimska grupperingar.
Det finns inga lagar som begränsar möjligheten att byta ort inom landet eller
att emigrera. Det tidigare kravet på utresevisum för att kunna göra en
utlandsresa har avskaffats. Ett mycket stort antal tadzjiker arbetar utomlands,
främst i Kazakstan och i Ryssland.
7. Straffrihet
Straffrihet, det vill säga underlåtenhet från statens sida att beivra och bestraffa
brott och särskilt brott begångna av statens representanter, är ett stort problem
i Tadzjikistan.
8. Yttrande- och mediafrihet
Konstitutionen föreskriver yttrande- och tryckfrihet men det är inte alltid som
detta efterlevs i praktiken. Medialagen är oförändrad sedan sovjettiden och
således helt föråldrad. Dessutom utövar myndigheterna kontroll över media
genom så kallade vänskapliga råd om vilka nyheter som bör och inte bör
bevakas. Självcensur liksom hot, misshandel och trakasserier av journalister är
vanligt förekommande. Emellertid rapporteras antalet oberoende tidningar
öka. Några utges av politiska partier (Kommunistpartiet, Islamiska
Förnyelsepartiet), andra ägs av kommersiella intressen. Det bör noteras att det
inte finns några dagstidningar i landet. De oftast utkommande tidningarna ges
ut tre gånger i veckan.
Utöver det statliga TV-nätet, som dominerar utbudet, finns någon enstaka
icke-statlig TV-station. De oberoende stationerna uppges utsättas för
trakasserier, främst genom krånglig byråkrati i samband med ansökan om
4
sändningslicenser. Tablåerna domineras av sändningar på tadzjikiska och ryska.
År 2002 fick för första gången tre oberoende radiokanaler licens att sända i
Dusjanbe efter flera år av försök att få kanalerna registrerade.
Enligt organisationen Reportrar utan gränsers rankning av pressfriheten i 167
av världens stater placeras Tadzjikistan på plats 113.
Tillgång till internet ges genom en statligt ägd server och fyra privata. Även om
internetanvändningen ökar, bland annat genom framväxten av internetkaféer,
har de flesta av landets invånare inte råd med internet.
Förenings- och församlingsfrihet föreskrivs i konstitutionen men begränsas i
praktiken. Regeringen utövar strikt kontroll över organisationer av politisk
natur, bland annat genom krav på registrering. Flera oppositionspartier har
nekats registrering och kan således inte verka. På grund av rädslan för
repressalier hålls få demonstrationer och möten med politiska motiv. Ickepolitiska grupperingar kan fritt hålla möten.
Tadzjikistan har ingen statsreligion och religionsfriheten respekteras i stort.
Alla religiösa samfund måste registreras, vilket inte minst fungerar som ett sätt
för staten att kontrollera att de inte är politiska sammanslutningar.
Minimikravet för att erhålla registrering är att samfundet har minst 100
medlemmar. Allmänt finns en oro för islamisk fundamentalism, en oro som
ökat efter händelserna den 11 september 2001.
9. De politiska institutionerna
De politiska institutionerna domineras av ett starkt presidentstyre. Det senaste
presidentvalet 1999 var inte fritt och demokratiskt. Små förbättringar kunde
noteras under parlamentsvalet 2000, då sex partier deltog. Flera partier och
kandidater hindrades dock från att ställa upp och bevakningen i TV och
tidningar var ensidig i de presidenttrogna partiernas favör. OSSE/ODIHR
konstaterade att valet inte mötte minimikraven för ett fritt och rättvist val.
Samma konstaterande gjordes efter valet till parlamentets underhus i februari
2005. Sex partier, varav tre kan betecknas som oppositionella ställde upp.
Resultatet blev att presidentens ”Folkets Demokratiska Parti” kom att
dominera mycket starkt. Frånsett några enstaka företrädare för
Kommunistpartiet och Islamiska Förnyelsepartiet, tillhör alla övriga ledamöter
presidentpartiet.
Sommaren 2003 hölls en folkomröstning om föreslagna ändringar i den
nuvarande grundlagen. Ett av förslagen innebar att president Rachmonovs år
vid makten inte skall räknas vid nästa presidentval, som planeras äga rum 2006.
Således skulle han kunna ställa upp för ytterligare två mandatperioder om sju år
vardera och i teorin inneha presidentposten till 2020, det vill säga sammanlagt
5
28 år. Enligt officiella uppgifter skall 96 procent av de röstberättigade ha
deltagit i omröstningen och 93 procent av dessa röstat för förslaget.
Folkomröstningen hade föregåtts av mycket lite debatt och utlysts med kort
varsel. FN och OSSE avstod från att övervaka folkomröstningen eftersom
inbjudan inkommit alltför sent för att förbereda en observatörsinsats.
Kvinnorna är kraftigt underrepresenterade i det politiska livet, även om det
formellt inte finns några begränsningar då det gäller kvinnornas valbarhet. .
10. Rätten till arbete och relaterade frågor
Diskriminering inom arbetslivet på grund av kön, hudfärg, religion eller politisk
åsikt är förbjuden men förekommer i viss utsträckning, i synnerhet gentemot
kvinnor.
Den normala arbetsveckan är 40 timmar. Medellönen är cirka 15 USD i
månaden. De fattigaste familjerna får bidrag från staten för att klara uppehället
och många familjer överlever genom någon form av självhushållning. Alla
arbetare har laglig rätt att bilda eller ansluta sig till fackliga organisationer.
Uppskattningsvis är 90 procent av arbetarna anslutna till någon facklig
organisation. Det finns särskilda hälso- och säkerhetsföreskrifter för
arbetsplatserna men de uppfyller inte internationella normer och följs heller
inte i praktiken. Tvångsarbete är förbjudet men lär förekomma i viss
utsträckning.
Tadzjikistan har tillträtt sju av ILO:s (International Labour Organization) åtta
centrala konventioner om föreningsfrihet och förhandlingsrätt, ickediskriminering i arbetslivet, förbud mot tvångsarbete och förbud mot
barnarbete men som framkommit ovan är tillämpningen i vissa fall bristfällig.
Tadzjikistan har inte tillträtt ILO:s konvention om avskaffandet av de värsta
formerna av barnarbete.
Till bilden om arbetstagares ställning hör också det faktum att många tadzjiker
- olika bedömare talar om allt mellan 500 000 till en miljon - arbetar
utomlands, ofta med säsongsarbete i Kazakstan eller i Ryssland. Dessa
migranter har många gånger dåliga kunskaper om sina rättigheter på dessa
utländska arbetsmarknader och kan lätt utnyttjas av skrupelfria arbetsgivare i
det främmande landet. Dessutom står de många gånger utanför det sociala
skyddsnätet (till exempel försäkringsskydd), som finns i landet i fråga.
11. Rätten till utbildning
I Tadzjikistan påbjuds obligatorisk skolgång till dess att barnet fyllt 16 år.
Undervisningen är tänkt att vara avgiftsfri men brist på resurser har gjort att
skolsystemet fungerar dåligt. Bättre bemedlade föräldrar sänder sina barn till
privata alternativ.
6
12. Kvinnans ställning
Kvinnomisshandel, inte minst i hemmen, är vanligt förekommande. Ofta
utreds inte dessa brott och många av dem anmäls aldrig. Regeringen har inte
visat någon vilja att diskutera eller komma till rätta med detta problem. Handel
med kvinnor är ett stort och växande problem. Tadzjikistan fungerar som såväl
ursprungs- som transitland. Människohandel är numera förbjudet enligt lag och
kan bestraffas med 5-15 års fängelse. Den första fällande domen för trafficking
avkunnades hösten 2004. Enligt IOM, som bedriver en rätt omfattande
upplysningsverksamhet i landet om riskerna att hamna i en traffickingsituation, får detta förhoppningsvis ses som ett tecken på att de tadzjikiska
myndigheterna nu börjar ägna större uppmärksamhet åt detta problem.
Av tradition har det varit vanligt att kvinnor, åtminstone i städerna, både
utbildat sig och arbetat. De senaste åren har det blivit allt vanligare att
skolflickor hoppar av skolan redan vid tolv års ålder och färre kvinnor tillägnar
sig högre utbildning. Kvinnan har i större utsträckning - tvärtemot traditionen kommit att bli familjens överhuvud eftersom många familjer är faderlösa efter
det inbördeskrig, som pågick fram till 1997, eller på grund av att mannen
arbetar utomlands. Kvinnorna är kraftigt underrepresenterade i parlamentet
och andra maktstrukturer.
13. Barnets rättigheter
Av landets befolkning på dryga 6 miljoner är mer än 50 procent inte fyllda 18
år. Det krävs således stora resurser för att säkra barnens grundläggande behov
och dessa har regeringen ännu inte kunnat avsätta. På grund av finansiella
problem är tillgången till sjukvård i praktiken mycket begränsad. Så många som
ett barn av tre beräknas lida av undernäring. Regeringen samarbetar med
internationella organisationer för att komma till rätta med barnens
hälsosituation.
Enligt uppgift befinner sig ett av åtta barn på någon form av arbetsplats istället
för i skolbänken. Det förekommer också, trots att detta är olagligt, att skolor
stänger under skördetid för att barnen skall kunna hjälpa sina föräldrar med
skördearbetet. Minimiåldern för att få arbeta är 16 år men hushållsarbete och
vissa jordbrukssysslor betraktas som hjälp till familjen och sysselsätter ofta
barn från sju års ålder. Handel med barn förekommer men ingen tillförlitlig
statistik finns att tillgå.
14. Olika befolkningsgruppers situation (etniska, religiösa minoriteter,
urbefolkningar med flera)
Etniska uzbeker utgör ungefär 15 procent av befolkningen, men uzbekiskans
ställning blir allt svagare och antalet uzbekiska tidningar, TV-sändningar och
7
skolor minskar. Det uzbekiska språket har ingen officiell status och uzbekerna
är underrepresenterade i det politiska livet.
Ryskans ställning har till viss del stärkts genom att presidenten anbefallt att
ryskstudier skall vara obligatoriska i grundskolan. Den ryska andelen av
befolkningen har minskat kraftigt det senaste decenniet. Den uppgår till drygt
en procent till följd av att många ryssar lämnat landet, dels under
inbördeskriget och dels av ekonomiska orsaker.
15. Diskriminering på grund av sexuell läggning
Homosexuella handlingar mellan män är förbjudet enligt lag men åtal enligt
denna paragraf är inte särskilt vanliga. Kvinnlig homosexualitet har aldrig
reglerats i lagstiftningen.
Traditionella värderingar gör att homo- och bisexuella och transpersoner
knappast är socialt accepterade. Personer som väljer att öppet visa sin
homosexualitet kan riskera att utsättas för trakasserier av omgivningen. Från
myndighetshåll verkar det däremot inte förkomma någon systematisk
förföljelse av homo- och bisexuella och transpersoner.
16. Flyktingars rättigheter
I Tadzjikistan finns fortfarande internflyktingar efter inbördeskriget, som
pågick fram till 1997. Regeringen bistår dessa med skydd och har aktivt
samarbetat med internationella organisationer för att hjälpa dem att återvända.
Flyktingstatus utfärdas i enlighet med FN:s flyktingkonvention, som
Tadzjikistan tillträtt. De senaste åren har över 9 000 afghanska flyktingar
återvänt till Afghanistan med UNHCR:s hjälp men i början av 2005 befann sig
fortfarande cirka 2 500 afghanska flyktingar i landet. Enligt UNHCR:s
beräkningar skulle cirka 1 500 av dem genom UNHCR:s och IOM:s försorg få
en fristad i Nordamerika. De resterande ungefär 1 000 personer, de flesta av
tadzjikisk etnicitet, avser UNHCR försöka integrera i det tadzjikiska samhället.
Det rapporteras att de afghanska flyktingarna regelbundet utsätts för negativ
särbehandling av polis och säkerhetsstyrkor. Den FN-kommitté som övervakar
efterlevnaden av konventionen om avskaffandet av alla former av
rasdiskriminering har kritiserat Tadzjikistan för att i flera fall ha tvingat
afghanska flyktingar att återvända till Afghanistan.
17. Funktionshindrades situation
En särskild lag föreskriver funktionshindrades rätt till arbete och sjukvård.
Dock råder stor arbetslöshet bland funktionshindrade och social
diskriminering förekommer.
8
18. Oberoende organisationer för mänskliga rättigheter
Både nationella och internationella organisationer för mänskliga rättigheter
verkar i landet. Organisationerna kan registrera sig utan problem men rädslan
för trakasserier gör att många invånare drar sig för att bli medlemmar. Det har
förekommit att myndigheterna har hindrat tjänstemän från att delta i
seminarier, som FN och OSSE har organiserat på temat mänskliga rättigheter.
19. Fältverksamhet eller rådgivning på området mänskliga rättigheter
OSSE, som har ett kontor i Dusjanbe och fem mindre fältkontor ute i landet,
genomför regelbundet utbildning på området mänskliga rättigheter. Regeringen
har samarbetat med OSSE i utarbetandet av en ny vallag.
Viktiga insatser, inte bara på MR-området utan vad gäller politiska reformer i
vidare bemärkelse, görs även av FN-systemet i Tadzjikistan, främst genom
UNTOP – United Nations Tajikistan Office of Peace-Building. Kontorets
verksamhet innefattar t.ex. uppbyggnad av demokratiska institutioner och
förtroendeskapande åtgärder bland annat genom ”political club discussions”,
det vill säga regelbundna sittningar med företrädare för regeringen,
oppositionen och andra intressegrupperingar i UNTOP:s regi. Andra viktiga
områden är reformer inom sådana sektorer som milisen och andra
maktstrukturer.
Sveriges utvecklingssamarbete med Tadzjikistan syftar främst till
fattigdomsbekämpning men inkluderar även vissa insatser för mänskliga
rättigheter, i synnerhet kvinnors situation och bekämpning av människohandel.
