2010-­‐09-­‐08 TCO-­‐seminarium om sjukförsäkringen och arbetsgivarnas inställning till sjukskrivna Bakgrund/Fakta Sjukförsäkringen, Innehållsförteckning
På de följande sidorna finns fakta och bakgrunder om sjukförsäkringen och TCO:s nya fakta.
Sidan 2
Inledning
Sidan 3
Riksdagsbesluten
Sidan 3
Vad sade remissinstanserna om dagens system?
Sidan 7
Hur mycket pengar satsades på rehabilitering?
Sidan 7
Ersättningsnivåerna
Sidan 8
Vad har hänt med de utförsäkrade?
Sidan 10
Nya siffror från TCO: Arbetsgivare
fortsatt negativa att anställa sjukskrivna
Sidan 13
Nya siffror från TCO: Socialbidragen
ökar 18 procent
Sidan 16
Ur försäkringskassan instruktion om hur reglerna ska
tolkas
1
Inledning Arbetslivet genomgick stora förändringar under 1990-talet. Många arbetsplatser pressade
under lågkonjunkturen kostnaderna genom att öka arbetsbördan på de anställda. Fler
anställningar blev tillfälliga och osäkra. Färre skulle uträtta mer.
Samtidigt som kraven i arbetslivet ökade minskade ”kontrollen”. Till exempel minskade
andelen som kunde påverka arbetstakten signifikant mellan 1991 och 1997, vilket ökade
risken att drabbas av besvär eller sjukdom. Mest riskfyllt är när man har höga krav, men låg
kontroll, vilket inom forskningen kallas hög ”anspänning”. Bland de yrken som visade sig
innehålla högst anspänning, många gånger utan stöd från chefer och arbetskamrater, fanns
breda lager av TCO-grupper. Värst drabbade var lärare och sjuksköterskor.
I slutet av år 2000 uppmärksammade TCO, som en av de första organisationerna i Sverige, de
ökande ohälsotalen (det vill säga summan av alla dagar som försäkringskassan betalar ut
sjukpenning eller förtidspension). Vi såg med oro hur enskilda personer drabbades, men också
hur kostnaderna för samhällsekonomin snabbt ökade. I början av år 2001 sammankallade vi
ett antal forskare och experter i frågan för att förutsättningslöst diskutera frågan: Hur såg det
ut bakom statistiken? Vad kunde ohälsotalen bero på? Hur hade det sett ut tidigare och vad
var det som hade hänt?
TCO uppmärksammade i början av 2000-talet i flera rapporter de ökade ohälsotalen bland
tjänstemännen. Bland annat ”Stressen knäcker Sverige”, ”Sjuka arbetsplatser” och ”Ohälsan i
Stockholms län”. Även i andras forskning om arbetslivets villkor konstaterades att
arbetsrelaterade besvär, så som sömnsvårigheter på grund av tankar på jobbet, svårigheter att
koppla av tankarna från jobbet när man var ledig, stadigt hade ökat under slutet av 90-talet
och början av 2000.
TCO konstaterade även i rapporten ”Alkoholen nästa ohälsobomb” att alkoholkonsumtionen
kraftigt ökade och med den alkoholskadorna. Vi uppmärksammade också tidigt i rapporten
”låg rörlighet ökar sjukskrivningarna” ökade svårigheter för vissa grupper att byta jobb som
ett bidragande problem till ohälsans ”inlåsning”.
Mot slutet av år 2005 gjordes en sammanställning, ”Den höga sjukfrånvaron – problem och
lösningar” av all forskning som fanns av vilka de egentliga faktorerna var, som hade legat
bakom de ökade ohälsotalen. Där konstaterade man att huvudorsakerna var ett ökat
förändringstryck och lägre tolerans för olikheter i prestation, en åldrande arbetskraft och
tillkortakommanden inom administrationen av sjukersättningssystemen. Vidare konstaterades
att många långtidssjukskrivna egentligen skulle behöva byta arbete för att komma vidare i
yrkeslivet.
2
Riksdagsbesluten om nuvarande sjukreglerna Riksdagen fattade beslut om de nya reglerna i sjukförsäkringen i juni 2008 och reglerna
trädde i kraft 1 juli 2008.
I december ändrades reglerna efter stark kritik från bl a cancerläkare och TCO.
Reglerna ändrades så att cancersjuka undantogs.
Remissinstanserna var mycket kritiska till dagens
system
Karolinska Institutet avstyrkte:
ansåg gränsdragningarna mellan diagnoser ”synnerligen” svåra
att göra
Karolinska Institutet pekade på den gränsdragningsproblematik som uppstår till följd av
regeringsförslaget. Gränsdragningen mellan vad som är en sjukdom av, som det står i texten,
”livshotande karaktär” eller inte är nämligen ”synnerligen svår att göra”, menar KI i sitt
remissvar.
Den absolut vanligaste dödsorsaken i Sverige är hjärt-kärlsjukdomar, diagnoser som inte
nämns i förslaget. Samtidigt har vissa vanliga cancersjukdomar (som nämns) en
femårsöverlevnad på över 90 %, d.v.s. högre än många andra sjukdomar, även om
behandlingen i vissa fall kan leda till viss grad av arbetsförmågenedsättning under lång tid. En
annan problematisk sjukdom som Karolinska Institutet uppmärksammar ur detta perspektiv är
stroke, en ibland dödlig sjukdom, men där många har t.ex. psykisk arbetsförmågenedsättning
under många år:
”Att gradera sjukdomar på det sätt som föreslås i regeringsförslaget leder bara till
ofruktbara, tidskrävande och uppslitande diskussioner mellan patienter,
patientorganisationer och professionella inom hälso- och sjukvården och Försäkringskassa
samt till tidskrävande ansökningar för prövning om rätt till högre ersättning.”
Därför förordade Karolinska Institutet att denna del av förslaget, som innebär att det skall
göras skillnad mellan olika diagnosgruppers rätt till ersättning, strykas helt och hållet.
Samhall:
”…det finns många sjukdomstillstånd och funktionsnedsättningar som kräver
både mer omfattande och längre rehabiliteringsinsatser”.
Samhall anser generellt sett ”att de föreslagna tidsgränserna i rehabiliteringskedjan är för
snävt satta och då med hänsyn till att det finns många sjukdomstillstånd och
funktionsnedsättningar som kräver både mer omfattande och längre rehabiliteringsinsatser.
3
Det finns också sjukdomstillstånd där de för snäva tidsgränserna i sig kan bli en direkt
negativ stressfaktor och därmed istället försämrar den enskildes möjlighet att komma i
arbete.”
Föreningen Sveriges Arbetsterapeuter:
” Om arbetsgivaren eller hälso- och sjukvården inte tar sitt ansvar inträder
dock inga särskilda sanktioner. Den enskilde individen däremot riskerar att gå
miste om både sin ersättning och sin anställning, trots att han eller hon inte
själv kan påverka hur andra aktörer tar sitt ansvar.
” För att så korta tidsgränser ska fungera i praktiken krävs aktiva och snabba insatser av
både den sjukskrivne, av arbetsgivaren och hälso- och sjukvården. Om arbetsgivaren eller
hälso- och sjukvården inte tar sitt ansvar inträder dock inga särskilda sanktioner. Den
enskilde individen däremot riskerar att gå miste om både sin ersättning och sin anställning,
trots att han eller hon inte själv kan påverka hur andra aktörer tar sitt ansvar. Enligt
promemorian ska regeringens förslag om evidensbaserad medicinsk rehabiliteringsgaranti få
betydelse för rehabiliteringskedjans effektivitet. Det vore intressant att få ytterligare klarhet i
vad som menas med detta. Vad händer om det inte finns några evidensbaserade
rehabiliteringsinsatser? Ska de föreslagna tidsgränserna ändå löpa trots att individen inte får
några insatser?”
LO, TCO och Saco:
Anställningstryggheten urholkas för sjuka
LO, TCO och Saco framhöll i sina remissvar att de snäva tidsgränserna, i synnerhet 6
månadersgränsen, riskerar att leda till att anställningstryggheten försämras och arbetsrätten
urholkas för dem med ohälsoproblem.
Riksförbundet för Social och Mental Hälsa (RSMH):
”Eftersom tidsramarna är alltför snålt tilltagna för de flesta psykiska
ohälsotillstånd/sjukdomar, kommer ett stort antal människor med psykiska
ohälsotillstånd att bli arbetslösa och samtidigt ”utförsäkrade” ur
sjukförsäkringen. Detta kommer naturligtvis inte att leda till att flera sjuka
kommer ut i arbete. Dessa personer kommer med nödvändighet att vara
hänvisade till försörjning via socialbidrag.”
RSMH lyfte fram de effekter förslaget skulle få på de som drabbats av olika typer av psykiska
sjukdomar och sammanfattade sin syn på regeringsförslaget:
”Förslaget innebär att problemen på arbetsmarknaden skjuts över på
arbetslöshetsförsäkringen och på den enskilde själv /…/ Vi känner också stor oro för att
arbetsgivaren genom förslagen i rehabiliteringskedjan kan ges möjlighet att säga upp en
arbetstagare när man anser att man fullgjort sitt rehabiliteringsansvar.”
4
För att så korta tidsgränser ska fungera i praktiken krävs aktiva och snabba insatser av både
den sjukskrivne, av arbetsgivaren och hälso- och sjukvården. Om arbetsgivaren eller hälsooch sjukvården inte tar sitt ansvar inträder dock inga särskilda sanktioner. Den enskilde
individen däremot riskerar att gå miste om både sin ersättning och sin anställning, trots att
han eller hon inte själv kan påverka hur andra aktörer tar sitt ansvar. Enligt promemorian
ska regeringens förslag om evidensbaserad medicinsk rehabiliteringsgaranti få betydelse för
rehabiliteringskedjans effektivitet. Det vore intressant att få ytterligare klarhet i vad som
menas med detta. Vad händer om det inte finns några evidensbaserade
rehabiliteringsinsatser? Ska de föreslagna tidsgränserna ändå löpa trots att individen inte får
några insatser?”
Statens folkhälsoinstitut:
”Individens ställning på den öppna arbetsmarknaden efter en
rehabiliteringsprocess är så svag att det krävs tydliga stimulanser till
arbetsgivare för att öppna sig för denna arbetskraft. Här saknas i
promemorian helt detta perspektiv och det blir helt individens ansvar att åter
hitta anknytning till arbetsmarknaden.”
”Vi ställer oss också tveksamma till förslagen om fasta hållpunkter i form av tidsbestämda
gränser för när arbetsförmågan ska prövas. Vi bedömer att dessa är alltför snäva mot
bakgrund av de förutsättningar som finns hos offentliga rehabiliteringsaktörer och
arbetsgivare. Vid exempelvis svåra medicinska tillstånd och funktionsnedsättningar kan
relativt långa rehabiliteringsprogram krävas. Vi är också tveksamma till förslaget att lägga
hela ansvaret på den försäkrade, att om Försäkringskassan begär det, inkomma med ett
utlåtande av sin arbetsgivare. Det kan finnas risker att dessa utlåtanden blir godtyckligt
utförda och att bristande rutiner på arbetsplatsen gör att tidsgränserna inte kan hållas.
Socialstyrelsen:
”En viktig faktor är också hälso- och sjukvårdens förutsättningar att motsvara
de nya krav förslaget innebär. Tänkbara konsekvenser för hälso- och
sjukvården berörs inte alls i de två promemoriorna.”
”Den stora och viktiga frågan är dock hur realistiskt det är med fasta tidsgränser ur ett
praktiskt, administrativt perspektiv. Socialstyrelsen anser att det finns anledning att begrunda
Försäkringskassans förutsättningar att, med rätt kvalitet och med nödvändig rättsäkerhet,
klara den arbetsbörda som förändringen kan förväntas innebära. På samma sätt bör man
väga in om landets arbetsgivare har kompetens och resurser att inkomma med adekvata
underlag? En viktig faktor är också hälso- och sjukvårdens förutsättningar att motsvara de
nya krav förslaget innebär. Tänkbara konsekvenser för hälso- och sjukvården berörs inte alls
i de två promemoriorna. Detta är dock, som Socialstyrelsen ser det, en mycket viktig aspekt
som måste beaktas.”
Försäkringskassan:
”Risken är att den enskilde hamnar i kläm och står utan försörjning.”
5
”Myndigheten kan redan nu konstatera att det krävs mer tid för en grundlig analys av
Försäkringskassans möjligheter att administrera det föreslagna regelverket. För att
Försäkringskassan ska kunna tillämpa reglerna krävs även att andra aktörers insatser sker i
tid. Fallerar deras insatser blir de föreslagna tidsgränserna inte möjliga att hålla. Risken är
att den enskilde hamnar i kläm och står utan försörjning.”
Sveriges Kommuner och Landsting:
”De föreslagna fasta hållpunkterna är alltför snäva och därför inte realistiska
för att arbetsgivare och övriga involverade aktörer på bästa sätt ska kunna
fullgöra sina delar i rehabiliteringskedjan.”
SKL saknar också ”en genomarbetad analys av konsekvenserna för
kommunsektorn och det ekonomiska biståndet.”
Man anser också att en konsekvensanalys bör göras ”med beaktande av hälso- och
sjukvårdslagen och det merarbete som blir följden av föreslagna förändringar i hälso- och
sjukvården.” Man saknar också en genomarbetad konsekvensanalys som belyser effekterna av
promemorians förslag för män och kvinnor. ”Även om förslagen i sig är könsneutrala är dess
effekter inte det”, skriver SKL.
6
Hur mycket pengar satsades på rehabilitering.
Regeringen kom på hösten 2009 med förslag om hur de som skulle utförsäkras vid nyår (som
en följd av riksdagsbeslutet 2008). Man påstod att man skulle satsa 17 miljarder kronor på de
utförsäkrade. TCO kunde i rapporten Vad händer efter årsskiftet? Visa följande:
•
•
•
Den aviserade satsningen på 17 miljarder innehåller huvudsakligen ersättningar.
TCO kan inte finna några medel alls inom ramen för de 17 miljarderna som är avsett
för medicinsk rehabilitering.
De som är sjukskrivna på halvtid och arbetar andra halvan och inte vill eller kan delta i
arbetsmarknadsprogrammet förlorar sin ersättning, vilket omfattar en fjärdedel av dem
som varit sjukskrivna på deltid.
Den aviserade satsningen med 17 miljarder kronor finns inte redovisad och specificerad men
TCOs granskning visar att inga medel går till medicinsk rehabilitering och att merparten av
pengarna avser ersättningar.
(Länk till rapporten)
Vilken ersättning gäller?
Tidigare ersättningar
Kronor per månad före skatt
Högst
Lägst
Förlängd sjukpeng
20 060
-
Tidsbegränsad sjuk-
17 390
8 560
och aktivitetsersättning
Kommande ersättningar
Kronor per månad före skatt
Högst
Lägst
Inkomstrelaterad a-kassa
14 960
7 040
Aktivitetsstöd
4 906
-
Författare 2010-09-05
7
Vad har hänt med de utförsäkrade
(Ur TCO-bloggen Utredarna, Kjell Rautio välfärdsutredare vid TCO)
Denna vecka har nya siffror ang. vad som hände med de 14 321 personer som utförsäkrades
från sjukförsäkringen vid årsskiftet och då hänvisades till ett arbetsmarkandsprogram på AF.
Dessa siffror, som nyligen tagits fram av Försäkringskassan (FK) och Arbetsförmedlingen
(AF), rör tiden fram till och med sommaren 2010. Resultatet kan kort sammanfattas i tio
punkter:
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
88 procent (12 575 personer) av dem som utförsäkrades vid årsskiftet hade skrivit in
sig hos AF fram till den 30 juni.
Ungefär 50 procent (7 100 personer) av de utförsäkrade hade, fram till och med 31
juli, sjukanmält sig eller ansökt om sjukpenning eller
rehabiliteringspenning. Dessutom har 93 personer har beviljats sjuk- eller
aktivitetsersättning efter den 1 januari 2010.
Fram till 31 juli hade ca 40 procent (5 836 personer) återvänt till sjukförsäkringen,
d.v.s. de hade fått sin ansökan till FK beviljad.
Endast 2,5 procent (362 personer) hade fram till 30 juni fått ett osubventionerat jobb
på arbetsmarkanden. Hit räknas även de deltidsanställda, tillfälligt anställda,
timanställda och de med tidsbegränsade anställningar.
0,8 procent hade återvänt till anställning hos sin gamla arbetsgivare. Här är det, enligt
AF/FK-uppgifterna oklart om och i vilken omfattning dessa personer arbetade innan
de utförsäkrades.
Ungefär 5 procent (710 personer) hade arbete med någon form av samhällsstöd. Hit
räknas anställning vid Samhall, offentligt skyddat arbete, trygghets- och
utvecklingsanställning och lönebidragsanställning.
1,7 procent (255 personer) hade ett s.k. nystartsjobb.
Ungefär 28 procent (3 948 personer) fick fortfarande den 30 juni aktivitetsstöd pga av
att de deltog i ett arbetsmarkandspolitiskt program. Arbetsförmågan hos denna grupp
har således ännu inte prövats mot den reguljära arbetsmarkanden. Hur måga av dessa
som, när de lämnar AF-programmet, kommer att återvända till sjukförsäkringen är
därför oklart.
5,5 procent (782 personer) har lämnat AF men ej återvänt till sjukförsäkringen.
Majoriteten av dem bedöms dock ha sökt ersättning från FK.
4,1 procent (589 personer) var 30 juni arbetslösa, d.v.s. inskrivna som arbetssökande
vid AF.
Så ser statistiken alltså ut. Man kan konstatera att efter varje ny uppföljning som gjorts har
gruppen som återvänt till sjukförsäkringen hela tiden ökat. När regeringen lade fram sitt
förslag, om detta introduktionsprogram vid AF, kalkylerade man med att endast 10 procent
skulle återvända till sjukföräkringen. Försäkringskassan har sedan justerat upp detta och
prognosticerade i början av året att denna siffra skulle landa på en tredjedel (d.v.s. 33
procent), som skulle återvända till sjukförsäkringen efter ett halvår. Senare under året
uppreviderade man ytterligare en gång denna siffra till 38 procent.
8
Nu har vi facit i hand och kan konstatera att det blev fler, än vad både politikerna och
myndigheterna räknade med, som återvände eller vill återvända till sjukförsäkringen. Tyvärr
stannar det inte där. Ovanstående siffror ger oss anledning att tro att den grupp som
återvänder till sjukförsäkringen kommer att växa ännu mer under den närmaste tiden, inte
minst då de som idag är i AF-program möter den reguljära arbetsmarkanden. Vi kan altså
konstatera att siffrorna, rörande de som främst behöver medicinsk rehabilitering eller
vård, kryper allt närmare den uppskattning (på drygt 60 procent) som gjordes av de anställda
vid FK och AF i en undersökning av fackförbundet ST.
De redovisade siffrorna från AF/FK ger, hur som helst, upphov till en hel del nya
frågeställningar. När vi ser tillbaks kan vi exempelvis fråga oss om det verkligen var
nödvändigt att orsaka det stora lidande och den oro, som vi vet att utförsäkringen innebar för
så många, med tanke på det redovisade resultatet? Är det dessutom rimligt att på detta sätt
bolla med redan utsatta personer mellan olika myndigheter? Hur stor del av de positiva
effekterna som trots allt konstaterats (främst beroende på medicinsk- och arbetslivsinriktad
rehabilitering) hade kunna uppnås utan den mekaniska tidsgränsen, som nu kontinuerligt
fortsätter att utförsäkra tusentals personer?
9
Arbetsgivare fotsatt negativa till att anställa
personer som tidigare varit sjukskrivna från
arbetet
TCO har i flera rapporter sedan 2007 visat hur arbetsgivare ställer sig till att anställa personer
med olika bakgrund, t ex långtidsarbetslösa, sjukskrivna från annat arbete, utlandsfödda,
personer över 55 år etc. Siffrorna har visat att det pågår en stark selektering av arbetskraft på
den svenska arbetsmarknaden och där kraven på arbetskraften hela tiden skruvas upp.
I en kommande rapport visas de senaste siffrorna. Arbetsgivarnas negativa inställning till
personer som varit sjukskrivna från annat arbete är fortsatt mycket stark och har till och med
ökat något.
56 procent av de tillfrågade säger att de är negativa eller mycket negativa till att anställa
någon som varit sjukskriven från sitt arbete. Samma siffra var åren 2007 och 2009 56
respektive 54 procent.
Ännu mer negativ är man om personen i fråga varit långvarit frånvarande från
arbetsmarknaden på grund av sjukdom och mest negativ är arbetsgivare i privat sektor där 62
procent är negativa eller mycket negativa till att anställa en sådan person.
Diagram 1. Chefer är ganska eller mycket negativa till att nyanställa
60
56
54
56
48
50
2007
44
41
2009
Procent
40
2010
30
20
16
14 14
9 8
7
10
7 6 6
7 8 8
4
2 3
1 1 1
0
Källa: SCB
10
TCO har gett SCB i uppdrag att genomföra en underökning bland personalchefer eller motsvarande i
privat och offentlig sektor.
När er arbetsplats ska nyanställa, vilken är er uppfattning om sökande som är
sjukskrivna från annat arbete?
70
62
60
56
Procent
50
43
40
40
33
29
30
20
13
10
8
6
3
4
3
0
Positiv
Källa: SCB
Varken positiv eller negativ
Alla
Offentlig sektor
Negativ
Uppgift saknas
Privat sektor
Ett slumpmässigt urval har sedan gjorts ur SCB:s företagsregister, som omfattar totalt 71 629
arbetsställen. Av dessa har 2600 arbetsställen med minst 10 anställda valts ut.
11
SCB genomförde undersökningen, under perioden januari-mars 2010, med hjälp av en postenkät på
uppdrag av TCO.
Totalt var det 1 784 arbetsställen som besvarade frågeenkäten, vilket var 66 procent av urvalet (vägd
svarsandel).
För att reducera bortfallsskevheten har vikter beräknats med hjälp av kalibrering. De fyra variabler
som användes var region, arbetsställets storlek, sektor och näringsgren
12
Ur TCO:s kommande rapport Bidragsexplosion
och övervältringseffekter Övervältring från
sjukförsäkringen till socialbidrag
Socialstyrelsen och SKL om ökningen av socialbidragen
Förra året ökade kostnaderna för ekonomiskt bistånd (socialbidrag). Vi kunde då se en ökning
med 22 procent (exklusive flyktingar). I år har denna ökning fortsatt. Det första kvartalet i år
var ökningen 12 procent (jämfört med kvartal 1 förra året). Andra kvartalet i år forsätter
ökningen med 8 procent (jämfört med kvartal 2 förra året). En viktig förklaring till de höga
och växande socialbidragsutgifterna är naturligtvis den ekonomiska krisen. En annan
väsentlig förklaring är de regelförändringar som gjorts i a-kassan och sjukförsäkringen.
SKL (Sveriges Kommuner och landsting) visade exempelvis i april i år att drygt hälften av
landets kommuner (52 procent) uppgav att de fått högre socialbidragsutgifter på grund av de
nya sjukreglerna (den s.k. rehabiliteringskedjan). Det finns tydliga indikationer att denna
koppling har stärkts under året. I den undersökning från 29 april – 20 maj, som utförts på
TCO:s uppdrag, uppger 69 procent av de slumpvis utvalda kommunerna att de fått ökade
socialbidragskostnader på grund av de nya sjukreglerna. Ännu tydligare är sambandet mellan
a-kassereglerna och socialbidragen, där uppger 75 procent av kommunerna att de fått ökade
kostnader på grund av regelförändringarna.
Per-Arne Andersson, avdelningschef på Sveriges Kommuner och Landsting (SKL), var då
mycket tydlig i sin kommentar till SKL-undersökningen: “Det är inte acceptabelt att
kommunerna får nya kostnader på grund av förändringar av de statliga trygghetssystemen. Vi
uppmanar staten, inte minst för den enskildes skull, att förhindra en sådan utveckling.”
Sveriges Kommuner och Landstings följer regelbundet utvecklingen av det ekonomiska
biståndet. Men av någon anledning tycks statsmakten idag inte visa något större intresse av att
få upp denna kunskap ”på bordet”. Så här formulerar Per-Arne Andersson sig med anledning
av denna problematik:
”Att återkommande följa vad som händer med det ekonomiska biståndet är viktigt, inte minst i
tider med arbetslöshet och förändringar av trygghetssystemen. Vi är mycket frågande till att
staten visar så lite intresse för att få till en regelbunden, månatlig statistik.”
13
TCO delar SKL:s frågetecken när det gäller statsmaktens uppenbara ovilja att ta fram fakta
och analysera denna problematik närmare. Även vi saknar en mer fördjupad och gedigen
analys av vad som bättre kan förklara de ökade socialbidragskostnaderna. Det är också detta
som är bakgrunden och huvudmotivet till att vi initierat denna enkla undersökning.
Vår förhoppning med denna studie är att åtminstone få en indikation på om det finns någon
övervältringseffekt, som leder till ökade socialbidragsutgifter, på grund av de
regelförändringar som regeringen genomfört angående arbetslöshets- och sjukförsäkringen.
TCO: undersökning indikerar ännu högre ökning av socialbidragen
TCO har låtit telefonintervjua chefstjänstemän inom socialtjänsten eller ansvariga på stads/kommunledningsnivå, via telefon ställt ett antal frågor rörande kopplingen mellan
socialbidragen och sjukförsäkringen respektive arbetslöshetsförsäkringen under perioden 29
april – 20 maj 2010.
14
Det är svaren på följande frågeställningar som redovisas och analyseras i denna rapport:
1. Hur många fler (absoluta tal samt procent) i er kommun har fått försörjningsstöd
jämfört med förra året?
2. Vilken är din spontana uppfattning om orsakerna till ökningen?
3. Kan du ungefär uppskatta ökningen från följande orsaker:
- Arbetslöshet och att människor inte har någon a-kassa
- Hårdare regler i sjukförsäkringen sedan 1 juli 2008
- Yngre vars aktivitetsersättning upphört
- Annat
Av de svarande kommunerna, totalt 30 st., ligger den procentuella ökningen av
socialbidragstagandet på 18,7 % (svar på första frågan). Denna siffra är alltså något högre än
den procentuella ökningen (på ca 10 procent) rörande antalet socialbidragstagare i riket som
Socialstyrelsen uppmätt mellan åren 2008 och 2009.
När de svarande sedan ställs inför frågan om vilken deras uppfattning är om orsakerna till
ökningen av socialbidragstagandet (frågorna 2 och 3) uppger samtliga svarande (totalt 32 st.),
föga förvånande, den ekonomiska krisen eller lågkonjunkturen som den viktigaste
orsaksförklaringen.
Vad som kanske är mer intressant är dock att en stor majoritet av kommunerna också väljer
att nämna de regelförändringar som gjorts i sjukförsäkringen och i arbetslöshetsförsäkringen
och de ökade utförsäkringar dessa lett till (se ovanstående diagram). Nästan 70 procent av de
svarande nämner att de nya sjukreglerna, med skärpta villkor och snäva tidsgränser, lett till
ökade socialbidragskostnader. Något fler, två tredjedelar eller 75 procent, nämner att de nya
a-kassereglerna orsakat en ökning av socialbidragstagandet.
När man tar del av ovanstående siffror är det viktigt att vara medveten om att det finns en
relativt stor spridning när det gäller i vilken grad man ute i kommunerna bedömer att
regelförändringarna haft genomslag på socialbidragstagandet.
15
Resultatet av enkäten bör tolkas med viss försiktighet men vi vill ändå påstå att det
uppenbarligen finns ett tydligt samband mellan de förändrade a-kassereglerna och de nya
sjukreglerna å ena sidan och de ökande socialbidragsutgifterna å andra sidan. Vad vi just nu
bevittnar är alltså en övervältring av kostnader från de generella trygghetsförsäkringarna till
kommunerna och deras utgifter för socialbidrag.
Läggs vårt resultat, som ju får betraktas som något av en indikation, dessutom vid sidan av
den undersökning som SKL genomfört blir ”indiciekedjan” betydligt starkare. Vår studie
indikerar dessutom att övervältringseffekten troligen blivit större på den senaste tiden, jämfört
med den tidpunkt då SKL gjorde sin undersökning. Hur stor denna effekt kan vara är dock
omöjligt att uppskatta med hjälp av vår enkla metod. Det finns, precis som ansvariga på SKL
tidigare inskärpt, onekligen ett fortsatt stort behov av fördjupade studier på området.
16
Ur instruktion för försäkringskassan
I debatten har det påståtts att personer inte prövas mot hela arbetsmarknaden. Därför kan det
vara viktigt att se till vilka instruktioner som gäller.
Allt detta finns att läsa på FK:s hemsida.
http://www.forsakringskassan.se/privatpers/sjuk/arbetsformaga
"Efter
180 dagar har du bara rätt till sjukpenning om du inte kan utföra något
arbete alls på arbetsmarknaden. Det gäller inte om vi bedömer att du med stor
sannolikhet kommer att kunna gå tillbaka till ett arbete hos din arbetsgivare
före dag 366. Då bedöms din arbetsförmåga i förhållande till ett arbete hos din
arbetsgivare även efter dag 180. Det gäller inte heller om det kan anses oskäligt
att bedöma din arbetsförmåga till arbete på den vanliga arbetsmarknaden.”
Huvudregeln efter180 dagar är alltså att allas arbetsförmåga ska prövas mot hela arbetsmarkanden,
sedan finns det undantag (luddigt formulerade dessutom) som gör att de allra svåraste sjukdomsfallen
skyddas samt de som har förutsättningar att snabbt komma tillbaks i det gamla jobbet.
För den som är arbetslös eller egenföretagare är reglerna ännu hårdare:
"Om du är egenföretagare bedömer vi din arbetsförmåga i förhållande till dina
vanliga arbetsuppgifter fram till och med dag 180. Efter det bedöms din
arbetsförmåga i förhållande till hela arbetsmarknaden.
Om du är arbetslös bedöms din arbetsförmåga i förhållande till arbeten på hela
arbetsmarknaden redan från början av sjukperioden."
17
