Tye
Tye är beläget på Tyehalvöns södra del och ansluter till huvudön. Området utgörs av ett
fornlämnings- och bebyggelseområde i ett ännu öppet och hävdat odlingslandskap. Det finns även
spår av strandängar och strandbeten vid bland annat Västra Tye och sand-/grustäkter ute på de
mindre öarna.
I kartmaterial från 1800-talet finns även belägg för lastageplatser vid Tye. I dagens kulturlandskap
återfinns såväl aktiva hamnanläggningar som bodar, pirar, bryggor och ringar i berghällar vilka
använts till förtöjning. Gravhögar, skålgropar, lösfynd och historiska gårdslägen understryker
tillsammans med de brukade ytorna områdets kontinuitet som jordbruksbygd från förhistorisk tid
och fram till våra dagar.
I denna kulturmiljö ingår:
A) Ett större sammanhängande område kring Tye med gravar i form av högar, skålgropar, läget för
Östra Tye efter laga skifte, fastigheten Västra Tye 1:132 – Tredingen samt beteshagar.
B) Två sjöbodar av regelkonstruktion vid Västra Tye. Den äldsta av de två står på en enkel grund av
syllstenar, är klädd med urlakad slätpanel och har ett sadeltak lagt med ålderdomligt enkupigt
lertegel. Den yngre av de två vilar på en gjuten grund är klädd med röd panel och sadeltaket är lagt
med tegelimiterande plåt.
C) Hamnanläggningar med bodar och bryggor längre söderut. Bodarna utgörs av enkla
regelkonstruktioner med faluröda paneler och sadeltak belagda med plåt.
Karaktärsdrag
Fornlämningarna i området består av lämningar knutna till jordbrukslandskapet. I söder finns två
gravhögar och en fångstgrop registrerade. Troligtvis är även fångstgropen utgrävd i en grav –
möjligen ytterligare en hög alternativt en stensättning. Det är också tänkbart att gropen snarare
utgörs av en plundringsgrop än en fångstgrop. Strax nordost om Östra Tye finns ett impediment som
troligtvis utgörs av ytterligare en eller två gravhögar, varav den andra i senare tid i så fall
omkonstruerats till jordkällare. Gravhögarna kring Tye tyder på en gårdsetablering under yngre
järnålder, där gravarna markerat rätten till gårdsplatsen och den historiska förankringen.
Vidare finns, strax intill de nyupptäckta eventuella gravhögarna i norr, en skålgropslokal med sju
skålgropar. Dessa nyupptäcktes vid inventering 2014 och är belägna på en plan lågt uppstickande
häll i åkermarken, endast 2 x 2 meter stor. Skålgroparna är 4-6 cm i diameter, 0,5-1 cm djupa, och
placerade i två parallella rader. Det finns gott om liknande hällar i området varför det är mycket
möjligt att ytterligare skålgropar finns i området.
Vidare finns uppgifter om två upphittade sländtrissor samt en eldslagningssten vid Tye.
Gården Tye finns belagd i skriftliga källor från 1498. Under 1500-talet var Tye åsatt två mantal och
alltså stor nog att försörja två gårdar. På en karta från 1697 markeras Tye på den plats Västra Tye
ligger idag. På en storskifteskarta från 1775 visas Västra respektive Östra Tye, men båda gårdarna
ligger på den ursprungliga gårdsplatsen. Denna karta är intressant bland annat därför att den visar
både var Östra Tyes byggnader är belägna vid skiftestillfället samt vart dessa byggnader planeras
flyttas. På en karta från 1780 markeras Tye-gårdarna med gemensamma inägor och bebyggelsen på
den gamla platsen. På storskifteskarta från 1808 framgår dock att den planerade flytten verkligen
genomfördes – det nya gårdsläget är beläget strax söder om Östra Tyes nuvarande läge. På
storskifteskarta över Västra Tye från år 1794 visas även Tyegårdarnas gemensamma strandbeten,
här kallade löt.
På Häradsekonomiska kartan från 1883-95 är det tydligt att gårdarna har samma lägen som idag,
flera byggnader torde vara de samma alternativt vara nyuppförda på samma plats. Det tycks som om
Östra Tye vid denna tid utgörs av en gård. Västra Tye däremot verkar bestå av inte mindre än fyra
gårdar centralt, samt dessutom en gård perifert i norr, ett torp benämnt Damhagen samt en
backstuga. Alla gårdsplatserna är bebyggda idag.
Fastigheten Västra Tye 1:132 – Tredingen, som ligger väster om vägen, inventerades 1981.
Bostadshuset återfinns på karta från 1826 och är än idag välbevarat. Visthusboden, som tidigare låg
på annan plats på tomten, är sammanbyggd med ett fd stall som är flyttat från annan ort. På den
västliga delen av tomten ligger en timrad loftbod som numera inrymmer garage, tvättstuga och
kontor. Denna är antagligen byggd i slutet av 1700-talet men är flyttad från norra Råda. Det finns en
inskription med årtalet 1821 på huset.
På kartorna över Västra Tye från 1796 och 1853 visas en mängd hus på och kring den ursprungliga
gårdsplatsen. På kartor från 1780, 1796 och 1853 anges även lägena för Tyegårdarnas två
soldattorp, längre norrut på Tyenäsets västra sida.
På storskifteskartan över Västa Tye från år 1780 omnämns även en båtstad (hamn) längs
östra sidan av Tyehalvön. Under 1800-talet har ytterligare lastage- och båtplatser tillkommit på
västra sidan av Tyehalvön. Vid den norra lastageplatsen enligt 1853 års karta över Västra Tye finns
idag en äldre sjöbod och spår av en äldre utfyllnad som sannolikt fungerat som kajanläggning. På
platsen finns även en modernt iordningsställd sjöbod samt moderna bryggkonstruktioner.
I kartmaterial från 1853 finns flera belägg för lastageplatser vid Tye. I dagens kulturlandskap
återfinns såväl aktiva hamnanläggningar som bodar, pirar, bryggor och ringar i berghällar vilka
använts till förtöjning.
Efterforskningar i ytterligare arkivmaterial skulle troligtvis ge en fördjupad bild av ekonomiska och
sociala förhållanden under historisk tid.
Värde
Området speglar på ett tydligt sätt agrar kulturlandskapsutveckling och samhällsförändringar med
odlings- och bebyggelsetraditioner som kan följas tillbaks till järnålderns mitt.
Det kulturhistoriska värdet ligger i den relativt ursprungliga miljön, de öppna markerna,
fornlämningarna samt gårdarnas ålderdomliga placeringar. Tye kan tillsammans med områdena
kring Hammar och Hovlanda komplettera bilden av järnåldersbygdens framväxt, där Tye framstår
som mer "ursprungligt" i den bemärkelsen att det är sparsamt med 1900- och 2000-talsbebyggelse
och odlingsmarkerna ännu är öppna. Området utgörs ännu av ett jordbrukslandskap i första hand.
Byggnaderna i området har olika grader av bevarande. Bäst bevarat är bostadshuset på Västra Tye
1:132 som föredömligt har underhållits i ursprunglig stil och vad gäller material.
Förhållningssätt
Fornlämningarna omfattas av Kulturmiljölagen 1988:950 KML. Tillstånd till markarbeten här
prövas av länsstyrelsen.
I de fall exploateringar eller andra markarbeten planeras i området är det viktigt att arkeologiska
inventeringar och utredningar utförs, eftersom det är mycket möjligt att förhistoriska gårdslägen och
ytterligare skålgropslokaler finns i omgivningarna.
Till skydd för kulturmiljön bör i översiktsplan anges att området med hänvisning till
bestämmelserna i Miljöbalkens 3 kap 6 § och Kulturmiljölagen 1 och 2 kapitlen inte ytterligare bör
bebyggas. Vid eventuella framtida detaljplaner bör den generella lovplikten kompletteras med qbestämmelser för den kulturhistoriskt värdefulla bebyggelsen liksom utökad bygglovsplikt införas.
Områdets karaktär gör det särskilt känsligt för varje form av ändrad markanvändning. Vid
bygglovsprövning bör särskilt värnas om den samlade miljöbilden och ett bibehållande av
byggnadsexteriörernas ursprungliga karaktär (PBL 8:13, 8:14 och 8:17). Prövning av lov i ärenden
som påtagligt kan skada kulturmiljön bör ske i samråd med länsstyrelsens kulturmiljöenhet.
Fortsatt hävd av odlingslandskapet, samt vård och underhåll av byggnader ankommer på repektive
fastighetsägare och brukare. Renovering och underhåll av byggnader bör ske med varsamhet och
hänsynstagande till bebyggelsemiljöns och den enskilda byggnadens kulturhistoriska kvaliteter.
Kommunen ansvarar för årlig markvård av fornlämningsområdet enligt särskild skötselplan
utarbetad i samråd med länsstyrelsens kulturmiljöenhet.
Besöksinformation och skyltning görs i samarbete mellan Hammarö kommun och länsmuseet.
Nyfunna skålgropar på stenen i nedre delen av bilden.
Västra Tye 1:132
Länkar:
Tyenäset
Källor:
-2004. Martin Karlsson och Per-Ola Åström. Kulturmiljöutredning, delen Tyehalvön. Rapport
2004:39.
-Djurklou
-2014. Björn Wallbom och Lena Thor. Kulturhistorisk inventering av Hammarö skärgård, Hammarö
kommun, Värmlands län. Värmlands Museum. Rapport 2014:33.
Kartor:
Hammarö socken Tye Västra nr 1 Geometrisk avmätning 1697 Lantmäteristyrelsens arkiv
Hammarö socken Tye Västra nr 1 Storskifte på inägor 1775 Lantmäteristyrelsens arkiv
Hammarö socken Tye Västra nr 1 Storskifte på hemskog 1780 Lantmäteristyrelsens arkiv
Hammarö socken Tye Västra nr 1 Storskifte 1796 Lantmäteristyrelsens arkiv
Hammarö socken Tye Östra nr 1 Storskifte på inägor 1808 Lantmäteristyrelsens arkiv
17-HAÖ-54 Storskifte 1809 Lantmäterimyndigheternas arkiv
Hammarö socken Tye Östra nr 1 Delning av utskog1810 Lantmäteristyrelsens arkiv
Hammarö socken Tye Västra nr 1 Laga skifte 1853 Lantmäteristyrelsens arkiv
Hammarö J112-71-23 Häradsekonomiska kartan 1883-95 Rikets allmänna kartverks arkiv
Karlstad J243-71-1 Generalstabskartan 1888 Rikets allmänna kartverks arkiv
