vattnet s kemi oc h b io l o g i
Närsaltsbelastning
– naturliga eller mänskliga källor?
Lars Sonesten, SLU
â– Transporten av närsalter från svenska
landområden är mycket stabil. Detta gäller
även belastningen på de olika havsområdena. Den styrs i mycket hög grad av vattenföringen. Det innebär att blöta år spolas
större närsaltsmängder ut i havet, medan
mängderna är mindre under torra år. Inga
tydliga tendenser till ökande eller minskande närsaltsbelastning kan ses under de
fyra decennier som övervakningen pågått.
De skillnader man kan se mellan åren styrs
till stor del av skillnader i mängden nederbörd.
För att kunna se underliggande tendenser till förändrad belastning kan halterna
flödeskorrigeras. På så sätt kan man se om
koncentrationerna av ämnena ändras med
tiden. För den totala belastningen finns
en svag tendens till minskande fosforhalter, medan kvävehalterna och halterna av
organiskt material snarare tenderar till att
ha ökat något. Av dessa tendenser är det
dock endast den minskande fosforhalten
som är statistiskt säkerställd.
I denna artikel redovisas endast resultat
från 1995 och framåt. I förra årets rapport,
Havet 2007, finns för den vetgirige en redovisning från 1969 och framåt.
36
Foto: Per Bengtson/Grön idé
Närsaltsbelastningen på våra havsområden har inte ändrats nämnvärt under de
senaste decennierna, trots omfattande
insatser. Den styrs till stor del av vattenföringen, vilket betyder att om nederbörden ökar så ökar också belastningen.
Men utan åtgärder hade sannolikt
belastningen varit högre. För att veta var
åtgärder ska sättas in måste källorna
identifieras. Man måste först veta om
belastningen kommer från mänskliga
aktiviteter eller om den är naturlig.
Tendenser till minskning i norr
Närsaltsbelastningen på de olika havsbassängerna är överlag likartad den totala
belastningen på havet, även om det finns
skillnader mellan de olika områdena. Att
skillnaderna ökar när man ökar upplösningen i beräkningsunderlaget är helt
naturligt då den utjämnande effekt man
får genom sammanslagningen av data
för olika områden minskas. Om man går
ner på enskilda vattensystem så kommer
skillnaderna att bli ännu större, vilket man
bör ha i åtanke om man är intresserad av
belastningen på en mer lokal nivå.
Belastningsbilden sedan mitten av
1990-talet visar på tendenser till såväl
minskande fosforhalter i tillflödena som
minskad fosforbelastning till Bottenviken
och Bottenhavet. Även organiskt material uppvisar svagt avtagande halter till
samma områden, medan halterna snarare
tenderar att öka i tillflödena till de övriga
områdena. Ökningarna av organiskt material till Egentliga Östersjön och Kattegatt
är statistiskt säkerställda. För kväve finns
inga tydliga tendenser, förutom en statistiskt säkerställd haltminskning i tillflödena
till Öresund och Skagerrak.
Identifiera källorna
Med jämna mellanrum undersöks vilka
som är de viktigaste källorna till de närsalter som belastar våra vatten. Senast detta
gjordes var 2007 i samband med en större
rapportering till Helcom, PLC-5, Pollution Load Compilation nr 5, vilken omfattar belastningen fram till och med 2006.
Där tog man för första gången hänsyn till
de fosforförluster som sker på vägen från
källan till havet och beräknade den så kallade nettobelastningen av fosfor. Tidigare har
detta endast gjorts för kväve. I rapporten
redovisades även vilken belastning som är
naturlig, den så kallade bakgrundsbelastningen, och vilken som är antropogen,
alltså orsakad av oss människor.
Resultaten var överlag snarlika resultaten från PLC-4 där belastningen fram
h avet 2 0 0 8
vat t n e t s k em i och bi ologi
1 500
6000
1 000
4000
500
2000
1996
1998
2000
till och med 1999 fanns med. De visar att
såväl fosfor- som kvävebelastningen i den
norra delen av landet framförallt kommer
från skogsmark. I söder kommer däremot
en större andel från jordbruksmark. Andra
viktiga källor i den södra delen är olika
punktkällor, samt för fosfor även enskilda
avlopp. Även om läckaget från skogsmark
är betydligt lägre än från jordbruksmark
blir belastningen från de skogsdominerade områdena i den norra delen av landet
mycket betydelsefull för den totala belastningen på havet. Detta beror främst på att
dessa områden utgör så stor del av landets
totala yta.
Var ska åtgärderna sättas in?
En viktig del i åtgärdsarbetet är att fastställa var man skall sätta in olika åtgärder.
Resultaten från källfördelningsmodelleringarna ger kännedom om olika ”hot
spots”, områden med hög uttransport av
närsalter, och i den fortsatta analysen kan
man få indikationer på om det är möjligt
att reducera belastningen. Exempelvis
är den totala belastningen av såväl fosfor
som kväve mycket stor på Bottenviken
och Bottenhavet, vilket delvis beror på de
mycket stora arealer som avvattnas. Från
modelleringarna framgår det dock att
åtgärdsutrymmet för att begränsa belastningen från dessa områden är mycket
litet, eftersom den största delen anses vara
naturlig. Större åtgärdsutrymme finns i
den södra delen av landet där belastningen
från olika mänskliga aktiviteter är större,
främst från jordbruket och olika punktkällor. Detta är orsaken till att de reduktioner
som bestämts för att minska belastningen
på framförallt Östersjön, inriktas på havsområdena söder om Ålands hav.
havet 2 00 8
2002
2004
medel-Q (m3/s)
totalmängd organiskt kol, TOC (tusen ton C/år)
BELASTNING AV ORGANISKT MATERIAL
o Den årliga belastningen av organiskt material (TOC) via vattendragen till havet tenderar
att ha ökat något under senare år (staplar).
Ökningen sätts i samband med den ökade
årsmedelvattenföringen (röd linje).
2006
Tar lång tid att se effekterna
Att inga tydliga effekter syns av de olika
åtgärder som har satts in har flera förklaringar. En är att vattenavrinningen har
varit högre under senare år. Detta tar till
viss del ut haltminskningen av fosfor i
våra vattendrag och har gjort att transporten av kväve och organiskt material har
ökat. Tröghet i både mark och vatten gör
att det tar tid, i vissa fall mycket lång tid,
innan effekterna av insatta åtgärder kan
skönjas fullt ut. Därför kan vi ännu inte
kan se några påtagliga effekter av varken
utbyggnaden av kväverening vid avloppsreningsverk i inlandet eller av insatta åtgärder inom jordbruket. Däremot har åtgärderna i många fall haft en positiv effekt
på närområdet i såväl inlandsvatten som
kustområden. Man skall dock komma ihåg
att närsaltsbelastningen och situationen i
våra vatten sannolikt skulle vara värre om
vi inte hade vidtagit dessa åtgärder. S
Lästips
Nationell datavärd för sjöar och vattendrag är
Institutionen för miljöanalys vid SLU,
www.ma.slu.se
På Naturvårdsverkets hemsida,
www.naturvardsverket.se kan du läsa mer om
övervakningsprogrammet Flodmynningar samt
hitta den årliga rapporten Sötvatten.
SMED, Svenska MiljöEmissionsData, www.smed.se
fakta
Nationell övervakning av belastningen på havet
Övervakningen av den svenska belastningen av ett flertal ämnen har i dess nuvarande form
pågått i ett 40-tal år, och sker numera inom Naturvårdsverkets nationella sötvattensprogram
Flodmynningar. Antalet vattendrag och därigenom den yta som täcks av övervakningen har
successivt ökat, men sedan mitten av 80-talet har den varit förhållandevis oförändrad. Från
och med 2007 mäts metaller, inklusive kvicksilver, månadsvis i samtliga flodmynningar, från
att tidigare endast ha undersökts vid vissa stationer.
Belastningen på havet beräknas med hjälp av haltuppgifter från programmet, samt vattenföringsuppgifter från SMHI. De månadsvisa halterna räknas om till dygnshalter genom
linjär interpolering och multipliceras sedan med dygnsmedelvattenföringen. Månads- och
årstransporterna beräknas därefter för de enskilda vattendragen. Flodmynningsnätet täcker
ungefär 85 procent av den totala svenska vattenavrinningen, vilket innebär att uppskattningar måste göras för återstoden för att få den totala belastningen på havet. Uppskattningarna av oövervakade områden görs genom att använda den arealspecifika belastningen,
d.v.s. belastningen per ytenhet, från likartade övervakade områden i närheten. Belastningsberäkningar för samtliga undersökta ämnen från och med 1969 finns hos datavärden.
Belastningsdata används dels nationellt, dels internationellt som underlag till olika rapporteringar till organisationer som Helcom, Ospar och Europeiska miljöbyrån. I de fall när
flodmynningsbelastningen kompletteras med utsläpp från kustmynnande punktkällor sker
rapporteringarna inom konsortiet SMED, Svenska MiljöEmissionsData, som även har tagit
fram underlaget till PLC-5.
37
vattnet s kemi oc h b io l o g i
FOSFOR
Belastning och källfördelning
100
100
50
2002
2004
1996
2006
1200
800
500
400
2000
2002
2004
2006
720
2000
800
1000
400
1996
Naturlig belastning
1998
2000
2002
2004
2006
2004
1160
1200
600
800
400
400
200
Totalfosfor (ton/år)
10
Medel-Q (m3/s)
2006
1996
Skagerrak
Egentliga Östersjön
1998
2000
2002
2004
2006
Alla havsområden
Jordbruksmark
Skogsmark
Dagvatten
200
Kattegatt
Deposition på vatten
750
Övrig mark
Antropogen belastning
Jordbruksläckage
Totalt ca 3 550 ton/år varav ca 56 % naturlig.
630
Öresund
Alla havsområden
Hygge
110
Enskilda avlopp
Punktkällor
4000
Medel-Q (m3/s)
Dagvatten
Totalfosfor (ton/år)
Totalfosfor (ton/år)
20
100
2002
2006
Egentliga Östersjön
30
2000
2004
3000
Bottenhavet
200
1998
2002
Bottenhavet
Öresund
1996
2000
1200
1000
1998
1998
Bottenviken
Medel-Q (m3/s)
Totalfosfor (ton/år)
Kattegatt
1996
1000
400
Medel-Q (m3/s)
2000
2000
800
Medel-Q (m3/s)
1998
Totalfosfor (ton/år)
1996
3000
1200
Medel-Q (m3/s)
200
Totalfosfor (ton/år)
Bottenviken
Medel-Q (m3/s)
Totalfosfor (ton/år)
Skagerrak
6000
4000
2000
2000
1996
n Stapeldiagrammen visar den årliga fosforbelastningen via vattendragen på de olika
havsbassängerna samt på havet totalt. Den
har inte förändrats nämnvärt sedan 1995, med
undantag för en tendens till något lägre belastning på Bottenviken och Bottenhavet. Årsmedelvattenföringen (röd linje) uppvisar generellt
sett en stor mellanårsvariation.
38
Cirkeldiagrammen visar källfördelning av
fosforbelastningen på de olika havsområdena
samt på havet totalt. Belastningen kommer
framförallt från skogsmark i den norra delen av
landet. I den södra delen av landet står däremot jordbruket, samt olika punktutsläpp och
enskilda avlopp för den största delen.
1998
2000
2002
2004
2006
Siffrorna under cirklarna visar nettobelastning
(ton/år) vilket betyder att hänsyn har tagits
till den reduktion (retention) som kan ske i
inlandsvattnen från källan till havet. Figurerna
inkluderar även kustmynnande punktkällor.
h avet 2 0 0 8
vat t n e t s k em i och bi ologi
KVÄVE
Belastning och källfördelning
Bottenviken
2000
50
1998
2000
2002
2004
2000
20000
1000
2006
1996
1998
Kattegatt
500
2000
2002
2004
2006
2004
40 000
Totalkväve (ton/år)
20 000
Medel-Q (m3/s)
Totalkväve (ton/år)
1000
1998
2002
Bottenhavet
Bottenviken
40 000
1996
2000
2000
20 000
1000
21500
2006
3000
1996
1998
2000
2002
2004
Medel-Q (m3/s)
1996
3000
Medel-Q (m3/s)
100
Totalkväve (ton/år)
40000
4000
Medel-Q (m3/s)
Totalkväve (ton/år)
Skagerrak
2006
Bottenhavet
Öresund
Egentliga Östersjön
10
1996
1998
2000
2002
Naturlig belastning
2004
2006
32800
600
400
20 000
200
1996
Egentliga Östersjön
Skagerrak
1998
2000
2002
2004
Medel-Q (m3/s)
300
Totalkväve (ton/år)
20
Medel-Q (m3/s)
2006
Alla havsområden
Jordbruksmark
Skogsmark
3500
Övrig mark
Kattegatt
26400
Dagvatten
Antropogen belastning
Jordbruksläckage
Deposition på vatten
Totalt ca 121 000 ton/år varav ca 50 % naturlig.
31700 Öresund
Alla havsområden
Dagvatten
Enskilda avlopp
5000
120 000
6000
Punktkällor
80 000
4000
40 000
2000
1996
n Stapeldiagrammen visar den årliga kvävebelastningen via vattendragen på de olika
havsbassängerna samt på havet totalt. Den
har inte förändrats nämnvärt sedan 1995 och
styrs till mycket stor del av vattenföringen (röd
linje). Årsmedelvattenföringen uppvisar generellt sett en stor mellanårsvariation.
havet 2 00 8
Cirkeldiagrammen visar källfördelning av
kvävebelastningen på de olika havsområdena
samt på havet totalt. Viktiga källor är framförallt
läckage från skogsmark i den norra delen av
landet, medan olika punktutsläpp och enskilda
avlopp är mer betydelsefulla i den södra delen.
1998
2000
2002
2004
2006
Siffrorna under cirklarna visar nettobelastning
(ton/år) vilket betyder att hänsyn har tagits
till den reduktion (retention) som kan ske i
inlandsvattnen från källan till havet. Figurerna
inkluderar även kustmynnande punktkällor.
Noterbart är att deposition på vatten räknas
som antropogen källa när det gäller kväve.
39
Medel-Q (m3/s)
Hygge
Totalkväve (ton/år)
Totalkväve (ton/år)
40 000
600
