Gal 31 Andliga Livet.indd

32
3
ANDLIGA LIVET I GALILEEN
MÅLRUTA
Målet för detta kapitel är att
- förstå att Galileen kännetecknades
av en andlig mångfald.
- komma närmare människorna i Gali
leen under helg och vardag.
När de hade farit över sjön kom de till Gennesaret och
gick i land där. Så snart de steg ur båten kände folket
igen honom och skyndade ut till de sjuka i hela trakten
och bar dem på deras bäddar dit där de hörde att han
var. Och i alla byar och städer och gårdar som han
kom till lade man de sjuka på de öppna platserna och
bad honom att de åtminstone skulle få röra vid tofsen
på hans mantel. Och alla som rörde vid honom blev
botade.
Mark 6:53-56
Vad kännetecknade det andliga förhållandet i Galileen
på Jesu tid?
Man kan inte tala om Judendom på Jesu tid. Däremot
fanns olika judiska rörelser. Den andliga bilden är
splittrad med en rad riktningar som inbördes var olika.
Naven för det andliga livet var hemmet och synagogan.
först under tredje århundradet e.Kr. som de (läs rabbinerna) får grepp över synagogan. Under Jesu dagar
kom fariseerna till Galileen mest på besök.
Fariseerna hade folkligt stöd. Men tanken att de
kontrollerade massorna är grundlösa. Folk följde inte
fariseerna därför att de hade auktoritet. Däremot kanaliserade fariseerna i egenskap av att vara en fotfolksrörelse en hel del människors uppfattning. De gav luft
åt oppositionen mot saddukeer och makthavare även
om deras politiska roll avsevärt hade minskat under
Herodes den Stores tid.
Teologiskt var det fariseerna som utgjorde oppositionen mot Jesus.
- Vilken jordmån fanns för en ”Jesusrörelse”?
Stark judisk identitet
En gammal uppfattning bland forskare har varit att
galileerna var okunniga i Skriften och ointresserade
av att leva i enlighet med judisk fromhet. Men det är
snarare fråga om vilken livsföring (halakha) man var
villig att följa, exempelvis fariseernas, än att man inte
brydde sig om hur man levde. Tvärtom talar mycket
för att fromhetslivet och den judiska identiteten var
stark i Galileen.
SYNAGOGAN
Synagogan var inte kopplad till någon speciell riktning
inom judisk tro på Jesu tid. Det var ett allaktivitetshus
som fungerade som skola, domstol och böneplats.
Synagogan var inte nödvändigtvis en sakral byggnad.
Studiet av Bibeln dominerade synagogan. Skolundervisningen tog sin utgångspunkt i Bibeln. Texterna
lästes och memorerades in. Synagogans gudstjänster
var läsning ur Skriften, förklaring av bibelordet med
bibelsamtal. Bönerna man bad var ofta hämtade från
Bibeln och sångerna man sjöng var bibeltexter.
ANDLIGA STRÖMNINGAR
Fariseerna före år 70
Beskrivningen av fariseismen som den dominerade
andliga rörelsen inom judisk fromhet under andra
templets tid har idag övergivits. Dels var fariseernas
närvaro i Galileen förmodligen ganska litet, dels är det
Synagogan i Gamla i Gogan från Jesu tid. Deltagarna setter med ansiktena vända mot varandra.
Man bör tänka sig att olika tolkningstraditioner av
Torahn förekom i Galileen. Bland galileiska skrift-
33
Präster
Prästerna hade funktioner i templet. Men
de ersatte inte vanligt folks fromhet. Vid
sidan av sysslorna i templet hade prästerna också ett övergripande ansvar för
folkets undervisning. Men de hade antagligen i praktiken inget inytande över vare
sig synagogan, bönen i hemmen, sabbaten
eller vardagens regler. Vanligt folk kunde
göra självständiga bedömningar hur Ordet
skulle tillämpas. Detta gör också att judendomen överlevde templets fall.
Prästerna fanns inte bara i Jerusalem och
Judeen utan de bodde också i många byar
i Galileen. De fungerade som lärare i
Bibeln och i ämnen som härleddes från
Bibeln som exempelvis juridik. Präster
som var skriftlärda var också kopister av
texter, och skrev juridiska dokument.
Templet i Jerusalem var en magnet för alla judar. Dit
vallfärdade många från Galileen under högtiderna.
lärde förutom Jesus från Nasaret känner historien till
exempelvis Judas Galileen, Elieser och Jose Galileern
från Javne. Av dessa verkade ingen förutom Jesus utanför Galileen.
Templet
Templet var en magnet för judisk tro. Detta gällde för
judarna i Galileen såväl som för diasporajudarna. Årligen kom pilgrimer till Jerusalem på de stora högtiderna
både från Galileen och Diasporan. Som centrum för
judisk tro framkallade templet stark attraktion för varje
jude. Även under tannaitisk tid (perioden 70 - 200 e
Kr.) efter ett misslyckat försök att återbygga templet,
sågs templet fortfarande som Israels centrum. Mishna
kom till för att bevara kunskapen om tempeltjänsten till
en tid då den en gång skall återupprättas. Templet sågs
som kosmos centrum.
Så långt kända fakta tar forskningen ges inga belägg
på att judar i Galileen kände konkurrens från vare sig
samaritanska eller hedniska helgedomar eller gudar.
Lojaliteten står helt till templet i Jerusalem. Däremot
kunde kritik av förvaltningen av templet och prästerskapet komma från olika håll.
Torahn skulle förvaltas av prästerna - 5
Mos 31:9. De var lärare (Ben Sira 45:17)
Josefus betecknade prästerna som landets
ledare och domare och bibelexperter.
Det nns en föreställning att prästerna
trädde tillbaka från att predika, undervisa
och studera under andra templets tid. Istället kom de skriftlärda - de visa och rabbinerna - att ta över den funktionen. Så
var inte fallet. I templet var bön och skriftläsning redan integrerad. Därför var det
naturligt att präster fungerade både i synagogan och templet.
Hasider
Utanför de breda folklagren fanns en ”väckelsefromhet” med starka förtecken som går tillbaka till fjärde
och tredje århundradena f.Kr. Redan före Mackabeerupproret 167 f Kr fanns en avgränsad grupp som kallade sig Hasider. Till dem slöt sig en krets av hasider,
Israels starka hjältar, alla hängivna kämpar för lagen.
1 Mack 2:42
Möjligen går deras förhistoria tillbaka till persisk tid.
De närde en profetisk tradition som var apokalyptiskt
färgad.
Denna hasidiska rörelse kännetecknades framför allt av
trohet mot Torahn, intensivt studium av skriften,
regelbunden bön och tendens till asketism. Begreppet
”fattig” ck en religiös innebörd. I religiös mening
förekommer det redan i Psalm 40:18.
Jag är betryckt och fattig.
Herre, skynda till mig!
Min hjälp och min räddare är du.
Min Gud, dröj inte!
34
Hasidernas religiösa värld och värdering liknar fariseernas. Samtidigt utvecklade man en egen tolkningstradition och bör ses som i alla fall självständiga i
förhållande till fariseismen.
Alla referenser till hasidismen under andra templets tid
kommer från Galileen. Hasidismens närvaro i Galileen
ska inte uppfattas som ett lågvattenmärke för torafhromhet eller som ett minimalt fariseiskt inytande,
utan som uttryck för ett livaktigt, kreativt och hängivet
intellektuellt klimat och en fromhetstyp som får implikationer i det praktiska livet.
”lärosäten” (beit midrash), fast i lösare form än de som
uppträder under århundradena efter Jesus.
Man ska nog tänka sig de skriftlärdes undervisningsplattform under Jesu dagar som ganska informell och
oorganiserad. Somliga var knutna till ”skolor” (beit
midrash). Andra var självständiga. En del hade lärjungar. Andra var förvärvsarbetande.
Det är i den dynamiken man ska se Jesu undervisning
och verksamhet. Man ska lägga märke till att Jesus
vare sig i Galileen eller Jerusalem anklagas för att vara
en falsk lärare. Inte heller att han åsidosatt Moses.
Jesu teologiska kontroverser med fariseer och skriftlärde gäller diskussionen av tolkningen av Torahn
(halakan) och hans egen person.
Om Hanan, Ha-Nahba, en karismatisk hasid berättades att han kunde be om regn. Man även bön för
sjuka förekom, liksom andeutdrivning. En annan hasid,
Hanania ben Dosa bad för sjuka och besatta. Det framgår av berättelserna att folk gick till hasiderna när de
behövde hjälp, men inte till andra grupper.
Den judiske historikern Josefus bekräftar denna bild
när han beskriver Galileen. Folket i Galileen höll sabbatsdagen, företog vallfärder till Jerusalem och var
angelägna om templet och att ge tionde.
Skriftlärda
Fariséer och skriftlärda var inte samma sak. Alla fariseer var inte skriftlärda, och alla skriftlärda var inte
fariseer. Forskare är oense om den exakta innebörden
av begreppet skriftlärd. Men klart är att de var bibelutläggare som klargjorde hur Torahn skulle tillämpas i
det dagliga livet. En slags jurister alltså.
De skriftlärdas antal på Jesu tid var förmodligen
begränsat till några tusen personer. Hur många som
accepterade deras strängare tolkning av renhetsföreskrifterna är svårt att avgöra. Ingenting i källorna tyder
på att de såg sig som en exklusiv elit och bara ansåg
sig själva som rättfärdiga och alla andra avhuggna från
Israel.
Skriftlärde var experter på bibeltexterna som kunde
förklara innebörden och ge vägledning till människor
hur de gamla texterna skulle tillämpas.
Lukas beskriver lokala skriftlärde i Galileen.
En dag höll han på att undervisa, och där satt fariseer
och laglärare, som hade kommit från varenda by i
Galileen och Judeen och från Jerusalem. Luk 5:17
”Skriftlärde” kan beskrivas som en slags jurister och
bibelforskare som undervisade och applicerade bibeltexterna i dagliga livet.
Samtidigt är det viktigt att inte göra skriftlärde till
en teologisk ”riktning”. Det fanns skriftlärde ur olika
tolkningstraditioner - eller de var sina egna. Även fariseiska skriftlärde kunde tillhöra olika ”skolor”. Mest
kända på Jesu tid var Shammais och Hillels skolor.
För att möta behovet av undervisning organiserades
så småningom den teologiska undervisningen i akademier. Redan på Jesu tid fanns antagligen systemet med
Seloter
Esseerna tycks inte ha förekommit i Galileen och när
det gäller gruppen ”zeloter” bör man vara försiktig.
Som grupp framträder de för första gången i historien i
samband med upproret mot Rom år 66 e. Kr.
Antagandet att det sedan Herodes den Stores tid funnits en rörelse som kallades ”zeloter”, vilar på ganska
lös sand. Däremot kan man tänka sig att grupper med
en liknande ideologi som de senare zeloterna redan
förekom under Jesu dagar. Men generellt sett var Galileen ett fredligt område. När det förekom konikter var
35
Skriftlärde var experter att tolka och tillämpa Torahn (de fem Moseböckerna).
de lokala och riktade sig mer mot lokala ledare än mot
Rom. Inte ens under upproret år 66 blev det en riktig
folklig resning mot Rom. Joesfus berättar bara om två
städer som gjorde uppror.
eftersom det var samarbete med Rom. Också därför att
de ansågs oärliga och tog ut högre avgifter än brukligt,
gjorde att de förknippades med syndare. Matt 9:9-13
11:16-19 Mark. 2:13-17 Luk. 5:27-32 7:34.
Sammanfattningsvis kan man säga att bilden av Galileen som en oroshärd och fylld av revolutionära känslor är betydligt överdriven. De kan inte beläggas i
historiska källor utan har mer med spektakulär teologi
att göra.
Vanligt folk
Forskare har problem att mäta inytandet av religiösa
grupper i Galileen. Dels beror det på bristande källor.
Evangelierna nämner vare sig om esseer eller sadukeer
i Galileen. Inte heller kan man mäta hur stort inytande respektive grupp hade över människorna i allmänhet.
”Publikaner & Syndare”
”Syndare” var ett vedertaget begrepp sedan århundraden om människor som levde i konikt med Mose
lag och inte kände behov av omvändelse. Det var människor som inte brydde sig om Gud och nonchalerade
Guds bud.
Syndarna kunde betraktas som förrädare som genom
att bryta mot förbundets villkor, i religiöst avseende
svek de folket och Gud. På liknande sätt betraktades
tullmännen som politiska förrädare. De båda grupperna
förknippades med varandra. Jesus hade en generös
inställning till syndare och tullmän.
För herdar, skattindrivare och tullindrivare är det svårt
att göra omvändelse skriver Talmud.
Men Jesus sträckte ut handen till tullindrivare. (Luk
18:p-14 19:1-10.) Jesus var kallad till syndare och att
han umgicks med dem var en orsak till kritik. (Matt.
9:9-13 11:16-19).
Publikaner var de som arrenderade av romarna rätten
att uppbära skatt vid gränser och stadsportar. De
anställde lojala tjänstemän (tullmän) som skötte indrivningen. Tullhantering var förrädare i politisk mening
Begreppet De Stilla i Landet ( am haaretz ) används i
den rabbinska litteraturen dels om människor som inte
var teologiskt högskoleutbildade - ungefär - ”lekmän”
- dels om judar som inte accepterade den rabbinska
undervisningen om rent och orent. På Jesu tid var de
stilla i landet judar i allmänhet som var fromma och
gick i synagogan men utan att de kunde förknippas
med någon speciell trosinriktning. De beskrivs aldrig
som förrädare.
”Stilla i Landet” var människor som på Jesu föräldrar,
Natanael , Johannes Döparens föräldrar, Hanna och
Sackarias. De var människor i allmänhet som gick i
synagogan, läste Bibeln, satte sin tro på Herren och
levde i gudsgemenskap. Lukas skriver om Simeon i
templet som en rättfärdig man som väntade på Israels
Tröst. Hanna i templet började profeterna genom
Anden när hon mötte Jesus. Lukas 1
Ockultism
Evangelierna beskriver också hur Jesus vid ett antal
tillfällen befriade personer som var besatta av onda
makter. Att folkreligiositeten tog sig uttryck i astrologi,
magi, och besättelse är känt både genom Talmud och
36
bekräftas genom arkeologiska fynd.
Skriftlärda beskrivs aldrig ha befriat människor från
onda andar. Men det gjorde hasiderna. I Jesu verksamhet beskrivs under och demonutdrivning. På liknande
sätt berättas att hasiden Hanania ben-Dosa befriade
var han känd vilket framgår at evangelierna. Jesus
identieras under en period med Johannes Döparen:
Hans (Jesus) namn hade nu blivit känt, och kung Herodes ck höra att folk sade: ”Johannes döparen har uppstått från de döda. Det är därför dessa krafter verkar
genom honom.” 15Men några sade att han var Elia,
andra att han var en profet, en i raden av profeter.
16När Herodes hörde detta sade han: ”Johannes, han
som jag lät halshugga, det är han som har uppstått!”
Mark 6:14-16
besatta människor.
Apokalyptik
Olika messianska och profetiska rörelser uppstod både
i Galileen och i Judeen under slutet av andra templets
tid. De uttryckte en folklig ovilja mot romarna och den
judiska aristokratin. Men om det fanns en gemensam
messiastro är inte så säkert.
Bilden av Messias kunde variera. I Qumran väntade
man två messiasgestalter - en kunglig och en prästmessias. Man kan inte ens veta om alla judar under andra
templets tid väntade på Messias. Men det nns anledning att förmoda en messiansk förväntan i Galileen.
Men hur stark den var och hur den tog sig uttryck är
svårt att säga.
Apokalyptiken var en strömning som inte kan kopplas
till någon speciell grupp. Begreppet är svårdenierbart
men används om en fromhetstyp som utmärktes av
andliga upplevelser, framtidsförväntan och ett speciellt
bildspråk. Mellan den judiska mystiken och apokalyptiken rådde ett klart samband.
Somliga bibelforskare argumenterar för ett apokalyptiskt stämningsläge i Galileen. Andra menar dock att
man inte kan veta mycket om apokalyptikens utbredning i Galileen. Jesus är antagligen bästa exemplet på
en apokalyptiker i Galileen.
Man kan i evangelierna se en bekräftelse av apokalyptiska tankegångar hos Jesus. Uppenbarligen knyter han
an till folkets begreppsvärld. Men det är vanskligt att
koppla geograska platser till apokalyptiska idéer.
Johannes Döparen
Johannes Döparen utövade ett inytande också i Galileen. Kung Herodes Antipas hade blivit irriterad på
Johannes och låtit avrätta honom. Bland vanligt folk
Avbildningar av ”arken” där skriftrullarna förvarades i synagogan och menoran
(”sjuarmade ljusstaken). Från Kafarnaum.