Hinduism - frkgustafsson

Hinduism
Hindu = Indier
• Hinduism är summan av hur vi tänkt om
livet. Därför kallas den ”den eviga läran”
och det finns ingen direkt grundare till
religionen.
Den eviga läran
• ”Den eviga läran” är en samling av många
tankar. De kan variera beroende på var man
bor, men dessa tre finns med…
• -- karma : summan av dina handlingar,
ord och tankar
• -- reinkarnation : återfödelse
• -- livets mål/mening : att slippa återfödas, att
befrias från själavandringen och smälta samman
med världssjälen, att uppleva moksha.
Moksha
• Att befrias från själavandringen och smälta
samman med världssjälen är att uppleva moksha.
Ordet betyder befrielse. Man tror att det kan vara
ett paradis, ett liv i en gudomlig värld där det bara
finns harmoni och fullkomlig lycka.
• Människans själ är egentligen
en del av världssjälen men kan
inte smälta samman med den
så länge människans atma är
fången i det kroppsliga livet.
• Varje hindus mål är att slippa leva.
Olika vägar till
moksha
•
•
•
•
Hinduismen är en tolerant religion som
låter människorna dyrka vilka gudar de
vill och tro på vilket sätt de vill.
Naturligtvis är det viktigt att ha en god
moral. Man får inte mörda, stjäla eller ljuga. Inte heller dricka alkohol och
man bör undvika att äta kött. Kokött är heligt.
Yoga – att öva kroppen. Betyder förening med gud, Brahman. Det betyder
att man är frälst eller räddad från jordelivets begränsningar och plågor.
Själavandringens kedja är bruten och stället väntar moksha, den fullkomliga
gemenskapen med gud, världssjälen, Brahman.
Försakelse och askes – många hinduer säger nej till all jordisk njutning och
lever fattigt och enkelt. De vandrar runt till olika tempel och mediterar. Men
det finns de som väljer en strängt asketisk väg, de häller aska i håret och
tvättar sig aldrig, de plågar sin kropp på olika sätt, t.ex. sitter i taggiga
buskar, hänger upp sig i hundratals spetsiga krokar eller tittar in i solen tills
de blir blinda.
Allt är gud!
• Det finns ingen skapare, trots att Brahma och Shiva
nämns som skapare av universum och allt som finns.
• Världen är evig, den har alltid funnits. Däremot händer
det att en världsform eller en tidsepok går under för att
omskapas på nytt.
• Skapelsen byter form på samma sätt som människans
själ byter kropp vid varje återfödelse. Men varken själen
eller världen har en början eller ett slut. Världen har alltid
funnits och kommer alltid att finnas.
• Kraften och energin bakom allt som finns är Gud. Allt är
gud. Och varje människas innersta längtan är att bli ett
med gud, att uppgå i världssjälen.
Grundare
• Det finns ingen grundare, ingen man vet i alla
fall. Den växte fram i sin ursprungliga form för
3000 år sedan, men har förändrats genom
tiden.
• Det finns heller ingen bestämd
trosbekännelse. Tro och riter kan vara
mycket olika i olika delar av landet.
Lika är dock de tre, karma, reinkarnation och längtan efter moksha.
Rigveda
• Någon gång mellan åren 1500-1200 f Kr ungefär medan
Mose ledde Israels barn ut ur Egypten – invaderade vildsinta
ariska folkgrupper Indien från nordväst och slog sig ner i det
som nu kallas Punjab.
• De hade en viktig prästkast som komponerade hymner till
deras gudar att användas vid offerhögtiderna.
• Under årens lopp bevarades dessa sånger i folkets
medvetande och fanns märkligt nog kvar till dess 1028 st av
dem upptecknades under senare tid.
• Rigveda är världens äldsta religiösa litteratur och hinduismens
heligaste bok.
Skrifter
• Veda: flera böcker, hur vara hindu
Rigveda, Samaveda, Yajurveda, Atharvaveda,
Brahmanas, Uphishaderna
• Lagkoderna: reglerar hindusamhället
• Stora epos: Mahabharata och Ramayana
beskriver hinduismens komplicerade lära och
trosliv. Mahabharata är för hindun vad nya
testamentet är för den kristne.
• Purana: utvecklar den klassiska hinduismens
mytologi.
Troslära
• Hinduerna är monoteister innerst inne – de
tror på en enda allsmäktig gudom –
Brahman, ”det absoluta” – som härskar
över världen med hjälp av många mindre
gudar.
• För den lärde är de mindre gudarna som
helgon eller änglar i kristendomen. För
den allmänna hinduen är de mycket
viktiga.
Vishnuismen, Shivaismen
Brahmaismen och Shaktismen
• Tre grenar inom hinduismen.
• Vishnu – full av välvilja och sitter på
sin tron i himlen vid sidan av sin fru,
gudinnan Lakshmi. Anses vara guden,
världsalltet, världssjälen och den
främste bland gudarna.
• Shiva – har en mörk och grym sida,
tros ofta smyga omkring
på hemska platser, ses
ofta med döskallar eller mediterande i
Himalayabergen. Han betraktas dock som
kärleksfull och nådig.
• Shakti – den stora modergudinnan. Uppenbarar sig som
den stränga Durka, milda
Parvati eller Uma. Beskrivs
ofta som en motbjudande häxa,
men beskrivs som kärleksfull
och god mot dem som dyrkar
henne.
• Brahma – är skaparguden.
Spelar en undanskymd roll
idag, inga tempel till hans
ära.
Krishna
• Enligt hindusimen kan gudarna uppenbara sig i
mänsklig gestalt på jorden. En sådan
gudamänniska kallas avatar.
• Den mest kända och älskade avataren och
gudamänniskan är Krishna. Det är egentligen
guden Vishnu uppenbarad i en människokropp.
Enligt legenden levde Krishna i
Indien för tusentals år sedan.
Han var en fruktad krigare, men
även beundrad av kvinnor.
Tempel och puja
• Templet är ofta byns centrum. Dit kommer människor för
att delta i pujan.
• Puja är en offergudstjänst. Man kan offra frukt,
grönsaker eller annat, som de ger till prästen, även
pengar.
• Gudstjänsten är väldigt
kort, bara några minuter,
ingen sång och inga
predikningar.
• Ibland vid större högtider
bärs gudarna ut på gatan
för att ge liv åt byns alla
människor.
Kasterna – en gudomlig ordning?
• Människor i Indien blev tidigt indelade i
fyra klasser eller kaster.
• - präster, kallas brahmaner, ”de som är
hängivna Brahman”, Världssjälen
• - krigare och ämbetsmän
• - bönder, köpmän och hantverkare
• - tjänare och slavar
• men även kastlösa, utstötta, prostituerade
Vem vågar sätta sig upp mot
gudarna?
• Att människorna tillhör olika klasser och
har olika värde är allts ett resultat av
gudars vilja, manar hinduerna, och vem
vågar säga emot gudarna?
• Idag har det sprungit fram tusentals kaster
utifrån de fyra första, i en by kan det vara
tio medan det i en annan kan vara ett par
av dem men några andra också.
• Yrke och kast hör ofta ihop.
Är du fattig – skyll dig
själv!!
•
Fast i sin kast – de kan inte byta kast, de föds
in i sin kast och sociala ställning. Det anses
olämpligt att äta tillsammans med någon från en lägre kast,
och man gifter sig ofta inom sin kast.
• Kastsystemet försämrar människornas möjligheter att
förändra sina livsvillkor.
• Vem bestämmer vilken kast man ska tillhöra? Det gör man
själv enligt hinduismen. Enligt läran flyttas man upp eller ner
på samhällssten vid varje reinkarnation, återfödelse. Om man
har levt på rätt sätt i sitt föregående liv, får man det bättre i sitt
nya liv och vice versa. Alltså får man skylla sig själv om man
är fattig, eller man kanske blir ett djur istället, de anses ju vara
besjälade! Harijan, eller daliter – kallas de med lägst kast.
Karma – gärningarnas lag
• Vad är det som avgör vilken kast du hamnar i?
Jo, Karma – gärningarnas lag.
• Karma är slutsumman, resultatet av hur en
människa levat. Den som levt ett hederligt och
bra liv får bra karma, medan den som varit en
dålig människa får dålig karma.
• God karma föds i en bättre kast nästa gång. Det
är alltså människans gärningar i det föregående
livet som bestämmer hur man får det i detta liv.
Att leva som hindu
• Alla viktiga hindu-riterna utförs i hemmet, inte minst tillbedjan (puja).
Hinduer tillber som individer och familjer, inte som församlingar annat
än i moderna reformerade sekter.
• De flesta hus har antingen ett rum eller ett hörn där det finns ett
familjealtare. På altaret finns en bild eller ett kännetecken på gudomen.
• Först smörjer tillbedjaren guden med olja medan han läser texter.
Sedan sätter han sig ner framför
den och mediterar. Man tänder
rökelsestickor och sätter blommor
och mat framför altaret. Tillbedjan
i templet följer ett liknande mönster.
• En hindu äter sällan kött, de är ofta
vegetarianer. Om en hindu äger en
gris är det troligen en lågkastig, en
from hindu föraktar den som äter en
annan varelse.
Ganges
•
Redan vid soluppgången
trängs människor för att
be, meditera och gå ned i
det heliga vattnet.
För den västerländska
besökaren är vattnet smutsigt och verkar livsfarligt att
dricka. Men för den fromme hindun är Ganges vatten
renare än det friskaste källvatten
uppe i bergen.
• Varanasi heter en plats dit hundratals hinduer kommer varje dag för
att kremeras. Askan blandas i
Ganges.
Högtider
• Tempelhögtider – åtminstone en gång om året förs
avbildden från templet omkring i procession under
stora festligheter.
• Holifesten – den firas i början av våren, i feb/mars. Har
sitt ursprung i en forntida
fruktbarhetsrit.
Folkmassan sjunger, bär
på fruktbarhetssymboler
och roar sig med att spruta
färgat vatten och puder på
varandra. Till minne av
Krishna som i sin ungdom
ständigt hittade på
rackartyg.
• Dasera/Dashahra – tiodagarsfest
i sept/okt, som hålls till gudinnan
Durgas ära. Kan spåras tillbaka
till Ramas seger över Ravana,
som återfinns i Ramayana.
Väldiga avbildningar av Ravana
fyllda med smällare och sprängämnen förs i parader längs
gatorna för att sedan antändas med
Ramas brinnande pilar. Festen avslutas med att en
procession av festklädda människor skjuter ut en flotte i en sjö
eller flod med en staty av gudinnan.
• Divalifesten – den fyra dagar långa nyårshögtiden som
associeras till Rama, de dödas andar samt Vishnu och hans
maka Lakshmi, rikedomens och framgångens gudinna.
Oljelampor tänds och husen städas för att
välkomna Lakshmi. Fyrverkerier exploderar
för att köra iväg onda andar. Speciellt
affärsmänniskor firar Divali och öppnar nya
konton med böner till Lakshmi om framgång
under det nya året.
Vem är hindu
• Hindu är den som är född i en kast, tror på själavandring och
försöker följa de gamla heliga skrifterna.
• Hinduer anser att människan inte bör:
• -äta kött, särskilt nötkött
-dricka alkohol
-ljuga
-stjäla
-skada eller döda något levande väsen
• De flesta hinduer är också överens om att en hindu bör:
• -offra och be till gudarna
-delta i religiösa fester och riter
-lyda föräldrar och visa respekt för ålderdom och visdom
-vara hjälpsam och solidarisk mot andra, särskilt mot dem inom
samma familj och kast
Jainismen, sikhismen, islam
• Jainismen – ickevåldets väg. En närmast ateistisk
gren. En jainist tror inte att det finns några mäktiga
gudar som kan hjälpa människorna. Den som lever
rätt blir till slut fri. Det viktiga är att leva hederligt,
kärleksfullt och att respektera allt som lever. Det
värsta som en jainist kan göra är att ta en levande
varelses liv, därför aktar man sig hur man går, man
kan ju trampa på en myra, och man har en duk för
munnen så man inte råkar svälja en insekt.
•
Svastika är på sanskrit ordet för den uråldriga religiösa symbol som på svenska kallas hakkors.
På sanskrit betyder ordet lycka eller välfärd. I indisk kultur är svastikan en mycket gammal symbol
för solen och är en av de 108 symbolerna för guden Vishnu. Svastikan representerar solens
strålar utan vilka det inte hade funnits något liv. Guden Ganesh avbildas ofta sittandes i
lotusställning med en svastika i sin högra hand alternativt sittandes på flera stycken svastikor. I
detta sammanhang symboliserar svastikan fred och harmoni.
• Sikhismen – stolthet och moral. En tro som
är grundad i både hinduis men och islam.
Allah och Vishnu är olika namn på samme
gud. Bara när människan vänder sig till gud
kan hon så småningom bli fri från reinkarnationen. Anhängarna kallas sikher,
som betyder lärjungar. Männen känns igen
på sin turban och det långa oklippta håret och skägget.
• Islam – långt alla hinduer följer ickevåldets väg. Många krig har
bekämpats mot t.ex. det muslimska Pakistan. Sedan 700-talet har
hinduerna känt sig trängda av muslimer som intagit delar av Indien.
På 1700-talet blev hela Indien en koloni för Storbritannien och man
kämpade för sin frihet, främst genom ickevåld. 1947 vann Indien
självständighet främst genom sin hinduistiska ledare Mahatma
Gandhi. Han blev dock mördad av en
fundamentalistisk hindu som ansåg honom vara för
tolerant mot muslimerna. Detta ledde till strider
mellan de båda religionerna och sedan dess är det
spänt dem emellan.