parasitologi

Protozoa
• A. Sarcomastigophora
1.Mastigophora: flagellater med en eller flera
piskliknande flageller och i vissa fall undulerande
membran, t ex Giardia, Trichomonas, Trypanosoma,
Leishmania.
2. Sarcodina: Amöbor, tex Entamoeba, Endolimax,
Acanthamoeba.
• B. Apicomplexa
Sporozoa: Komplicerad livscykel med alternerande
sexuell och asexuell förökning, vanligen i två olika värdar
(t ex arthropod och vertebrat),
a) Coccidia: Toxoplasma, Isospora, Cryptosporidium
b) Haemosporina: Plasmodium
• C. Ciliophora
Komplexa protozoer med cilier i fickor/springor och två
olika kärnor,t ex Balantidium.
Platyhelminthes
• Saknar äkta kroppshåla, är platta vid
dorso-ventral sektion.
• A. Cestoda
Bandformade, segmenterade.
• Diphyllobotrium, Hymenolepis, Taenia,
Echinococcus
• B. Trematoda
Lövformade (”flundor”) eller smala och
långa (schistosomer).
• Schistosoma, Paragonimus, Clonorchis,
Opistorchis, Heterophyes, Metagominus,
Fasciolopsis, Fasciola
Nemathelminthes
• Osegmenterade, runda, maskliknande.
Hane och hona separata.
– Ascaris, Dracunculus, Enterobius, Filaria
(Wuchereria, Brugia, Dirofilaria), Ancylostoma
& Necator, Toxocara, Loa, Onchocerca,
Strongyloides, Trichinella, Trichuria m fl.
Giardia lamblia/intestinalis
- Flagellat.
- Världsvid. Fekal-oral smittväg.
Cystor överlever 3 månader i
vatten.
- Fyra flagellpar, två kärnor med
tydlig karyosom. Sugkopp.
- Ger diarré pga låggradig
inflammation i duodenum och
jejunum.
- Diagnos via ägg i faeces eller
färskt duodenalaspirat.
Trichomonas vaginalis
• Päronformad flagellat med 35 främre flageller.
• Låggradig inflammation.
• Hos kvinnor infektion i vulvavagina-cervix. Ger
illaluktande flytning.
• Hos män infektion i urinrörprostata-sädesblåsor. Ibland
tunn flytning.
• Diagnos: Direktmikroskopi.
• Behandling: Tinidazole/
metronidazol.
Övriga intestinala flagellater
• Dientamoeba fragilis
- en till två kärnor. Rund till bönformad.
- kan ge lätt buksmärta, uppkördhet,
gaser, diarré, kräkningar.
Ca 75% av infekterade har inga symtom.
• Chilomastix mesnii
- Liknar Trichomonas. Världsvid.
Leishmania 1
Leishmania 2
• Endast den ej flagellförsedda amastigoten
förekommer hos människan
• L donovani ger kala-azar (visceral
leishmaniasis). Förökar sig i lever, mjälte,
benmärg och lymfkörtlar. Svårt sjuka pat.
• L tropica, L major och flera andra ger
kutan leishmaniasis – ”orientsår”.
• Diagnos: Mikroskopi av utstryk från sår
eller benmärgs/mjältaspirat.
Trypanosoma brucei 1
Trypanosoma brucei 2
• Inokuleras av tsetse-flugan vid bett och förökar
sig på bettstället. Sprids via lymfkärl till blodet
och sedan till CNS.
• T b gambiense ger långsamt förlöpande
meningoencefalit med tilltagande somnolens
och död inom 1-2 år
• T b rhodesiense snabbt förlöpande. Kan dö av
toxemi innan CNS infekterats, annars genom
snabbt förlöpande meningoencefalit ( 1-2 mån)
Trypanosoma cruzei
Entamoeba histolytica
• Parasiten invaderar tarmens
epitel. Ger små sår.
• Fekal-oral smittväg. Ca 20% av
de smittade får diarré.
• Diarré, ofta blodig och slemmig.
• Diagnos: mikroskopi av
färskfaeces (trofozoit) eller fixerad
faeces (cystor). Konfirmation med
PCR.
• Symtomatisk infektion behandlas
med metronidazol, cystbärarskap
med diloxanidfuroat.
Övriga amoeba
• Vissa vattenlevande amöbor (Naegleria
fowleri, Acanthamoeba castellani och
Hartmanella spp) kan ge meningoencefalit, oftast efter bad i jordförorenade
pooler/dammar med varmt vatten.
• Vissa Acanthamoebaarter kan ge allvarliga
infektioner i ögat genom infektion via
linser.
Plasmodium 2
• Pigmentproducerande intracellulära parasiter
hos vertebrater (t ex homo) med ett sexuellt
förökningsstadium hos Anopheles-myggan.
• Ett stadium i leverceller och ett i blodceller.
• Fyra arter infekterar människa:
- P falciparum: Malign malaria (3 d. cykel)
- P vivax: Benign m. med 3-dagars cykel
- P malariae: 4-dagars cykel
- P ovale: 3-dagars cykel.
• Hypnozoiter: sovande form i lever. P vivax +
ovale. Kan obehandlad ge recidiv upp till 5 år
efter primärinfektion.
• P malariae: Sannolikt kryptisk form i erytrocyter.
Kan ge återfall upp till 40 år efter primärinfektion
Plasmodium 3
• Parasitemin är oftast låggradig vid de benigna
formerna (ovale, vivax och malariae). Föredrar
gamla eller unga erytrocyter (ej båda samtidigt).
• P falciparum invaderar alla former av röda
blodkroppar, även stamceller i benmärg. Kan ge
höggradig parasitemi.
• P falciparum-infektion kan vara dödlig med
trombosbildning, CNS-infektion och snabbt
sönderfall av erytrocyter med hemoglobinuri och
toxisk njurpåverkan av hemoglobinet.
• Diarré vanligt vid P falciparum-infektion!
Plasmodium 4
• Diagnos:
- Mikroskopi av tjock droppe och tunt
utstryk efter Giemsafärgning.
- Snabbtester finns.
- PCR: Högre känslighet än mikroskopi.
• Behandling:
- Kinin vid allvarlig falcíparuminfektion.
- Klorokin för de som är känsliga för detta.
- Lariam (mefloquine)
- Primaquin för att eliminera leverhypnozoiter.
• Profylax vid resa i malariaområde!
Toxoplasma gondii 1
• Världsvid. Obligat intracellulär parasit.
• Definitiv värd är huskatter och vilda kattdjur.
• Människan smittas genom intag av oocystor från
kattfeces eller genom förtäring av dåligt kokt/rått
kött med cystor. Smitta via blodtransfusion
beskriven.
• Livscykel: Oocystor från kattfeces smittar fåglar
och däggdjur. Hos dessa utvecklas trofozoiter
(=tachyzoiter) och cystor med bradyzoiter i
muskler och hjärna. Djur och människor som
äter det smittade djuret smittas i sin tur. I kattdjur
sker asexuell och sexuell förökning i tunntarmens epitelceller.
Toxoplasma gondii 2
• Sjukdom:
- mestadels asymtomatisk infektion med
resttillstånd i form av cystor i muskler och
hjärna.
- lymfadenit, feber, huvudvärk och myalgi,
ev med utslag och splenomegali.
- utslag, myokardit, meningoencefalit,
atypisk pneumoni och risk för död.
- chorioretinit ev med blindhet. Kan kräva
ennukleation
- kongenital toxoplasmos. Svårast om modern
smittas under 1:a eller 2:a trimestern. Risk för
CNS-skador med förkalkningar och hydrocefalus, chorioretinit. Symtom kan komma flera
år efter födelsen.
Toxoplasma gondii 3
• Immunnedsatta kan drabbas av primär
infektion eller reaktivering. Ofta CNSengagemang (meningoencefalit, tumor
med trycksymtom och epilepsi).
• Diagnos: Serologi, datortomografi, biopsi.
• Behandling: sulfa+pyrimetamin,
klindamycin, claritromycin+pyrimetamin,
trim-sulfa.
Cryptosporidium och Isospora
• Cryptosporidium parvum kan ge diarré, fr a hos
immunnedsatta (AIDS). Oocystor kan påvisas i
faeces med mikroskopi.
Behandlingsmöjlighet spiramycin (temporärt
svar)
• Isospora belli
Kan ge coccidioidos. Infekterar då tarmslemhinnan och ger låggradig feber, trött-het,
illamående, mild diarré.
Kan behandlas med trim-sulfa.
Taenia saginata/solium
• Världsvid infektion. T saginata vanligast.
• Människan har den vuxna masken och
nötboskap (T saginata) respektive svin (T
solium) larvformen
• Sprids genom dåligt kokt kött
• En fullvuxen mask kan vara 5 – 10 meter.
• T saginata ger oftast inga symtom
• T solium kan ge infektioner med larvformen –
cysticerkos. Dessa larver kan invadera
muskulatur (ger noduli), hjärnan med epilepsi
eller andra CNS-symtom som följd, och sällsynt
hjärta med symtom därifrån.
• Diagnos genom ägg och proglottider i faeces
Livscykel Taenia saginata/solium
Diphyllobothrium latum
• Fiskbandmasken.
• Världsvid.
• Infektion genom att äta rå eller dåligt kokt
fisk.
• Oftast asymtomatisk, men kan leda till B12brist.
• Diagnos genom ägg i faeces.
Hymenolepis nana
•
•
•
•
•
Dvärgbandmasken.
Världsvid, men mest i varma klimat.
25 mm lång mask.
Infekterar mestadels barn.
De flesta infektioner asymtomatiska, men
vid massiva infektioner diarré och diffusa
buksbesvär.
Ecchinococcos
• Orsakas av larvformen av hundens eller rävens
bandmask.
• Två former:
E granulosus (hund/får)
E multilocularis (räv/gnagare).
• Bildar cystor. Kan sitta i olika organ (lever, lunga,
hjärna). Tryck ger symtom. Allergiska symtom
förekommer. Cystruptur kan leda till döden eller
till spridning av infektionen.
• Cystorna innehåller germinalt epitel (”groddepitel”) som kan sprida infektionen.
• Diagnos: Serologi. Mikroskopi på material efter
operation.
• Behandling: Operation. Albendazole.
Schistosoma 1
• Vuxna maskar är 1-2 cm, finns i blodkärl
runt urinblåsa (S haematobium) eller tarm
(S mansonii, S japonicum).
• Utbredning:
S haematobium: Afrika, Arabien.
S mansonii: Afrika, Sydamerika, Karibiska
öarna, Arabien.
S japonicum: Kina, Japan, Filippinerna,
Mekongfloden
Schistosoma 2
• Komplicerad livscykel: ägg via faeces/urin.Ägget
kläcks i vatten (miracidium). Miracidiet infekterar
vattenlevande snäcka där asexuell replikation
sker, varefter cerkarier släpps ut i vattnet från
sporocystor i snäckan. Cerkarierna penetrerar
människohud, tappar svans och kropp och som
schistosomul når den via blodcirkulationen
lungan, därifrån på okänt sätt till levern där den
under 1-3 månader växer till fullvuxen mask
varvid en hona och en hane ”kopplar ihop sig”
och vandrar till vener vid målorganet. Där börjar
äggläggningen. Äggen penetrerar tarmrespektive urinblåseväggen och cirkeln kan
börja igen.
Schistosomiasis 1
• Symtom:
- Vid hudpenetration ”simmarklåda”.
- Katayamafeber: Vid primärinfektion
kan feber, urticaria, eosinofili, diarré,
hepato-splenomegali, hosta och
avmagring förekomma. Mest ”turister”
drabbas.
- vid äggpassage: hematuri och dysuri
respektive blod i faeces och diarré.
- ägg som inte lyckas passera organets vägg
leder till kronisk inflammation och denna kan
leda till fibros och senare canceromvandling.
Schistosomiasis 2
• Diagnostik:
- Påvisa ägg i urin eller faeces.
- Serologi
- Biopsi: fr a tarmslemhinna
• Behandling:
Flera alternativ finns, t ex praziquantel
Orientaliska leverflundror
• Tre arter infekterar människa: Clonorchis sinensis,
Opistorchis felineus och O. viverrini.
• Livscykel:Via gallan kommer äggen ut i faeces, når
vatten. Där måste de ätas av en särskild snigelart. I
snigeln sker en asexuell replikation. Från snigeln släpps
cerkarier som tränger in i fisk och människan infekteras
via rått/dåligt tillagat fiskkött.
• De flesta infekterade har inga symtom.
• Personer med massiva infektioner kan drabbas av
inflammationer i gallvägar, gulsot p g a gallstas. I sena
stadier kan biliär cirrhos, ödem och cholangiocarcinom
utvecklas.
• Diagnos: Ägg i faeces.
• Behandling: praziquantel.
Lungflundran – Paragominus westermani 1
• Förekommer i Sydostasien/Fjärran östern och
Oceanien.
• Djurreservoir: kattdjur, hunddjur, svin, bäver.
• Livscykel: Ägg hostas upp eller passerar via
faeces (nedsvalda). I vatten kläcks de och ett
miracidium infekterar vattensnigel. Asexuell
replikation sker och cerkarier frisläpps. Dessa
vilar sedan i krabbdjur som metacerkarier.
Människan får i sig dessa genom dåligt tillagade
krabbor. Metacerkarien kläcks i duodenum,
larven penetrerar duodenalväggen, vilar sedan i
peritonealhålan och penetrerar därefter
diafragma för att nå lungvävnaden. Larver bildar
nystan i levereparenchymet och lägger ägg.
Lungflundran – Paragominus westermani 2
• Symtom:
Vanligen hemoptys och bröstsmärta. Feber och
natttsvettningar förekommer.
I vissa fall penetrerar larverna fel organ och kan
ge buksmärta, diarré, smärtsam
lymfkörtelinflammation, migrerande subcutana
svullnader, eosinofili, blindhet, epididymit/orkit,
CNS-infektion med pseudotumor cerebrisymtom.
• Diagnos: Ägg påvisas med mikroskopi i faeces
eller sputum.
• Behandling: Praziquantel.
Ascaris lumbricoides 1
• Hane 15 – 30 cm, hona 20 – 40 cm lång,
gräddfärgad mask. Lever i tunntarmen och tar
näring från tarminnehållet.
• Ca 25% av jordens befolkning är infekterad.
• Honan lägger 200 000 ägg/dag. Dessa passerar
via faeces och mognar i jord till infektiösa ägg.
När moget ägg sväljs fastnar det i tarmen och
larven kläcks ur ägget. Larven vandrar via
tarmslemhinnan och blodcirkulationen till lungan
där den mognar. Därefter penetrerar den
alveolarepitelet, tar ciliehissen till epiglottis och
ner i magen där den når tunntarmen.
Ascaris lumbricoides 2
• Symtom:
- Lungvandringen kan ge hosta, dyspne,
”maskpneumoni” och eosinofili.
- Tarminfektionen är i allmänhet symtomfri.
Massiv infektion kan ge tarmobstruktion,
tarmvred, appendicit, gallstas, pancreatit.
- Malnutrition
• Diagnos: Faecesmikroskopi: ägg.
• Behandling: Mebendazol, albendazol m fl.
Dracunculus mediensis 1
• Förekommer i Indien, arabländerna och
centralafrika.
• Ca 800 miljoner människor är infekterade.
• Honmasken, som kan bli upp till 1 m lång, lever i
människans bindväv. Då huden kommer i
kontakt med vatten penetrerar honan huden och
lägger ägg. Dessa kläcks och penetrerar
sötvattenshopp-kräftor (cyclops). Via
dricksvatten infekteras människan. Cyclopsen
dör i magsäcken, larver frigörs och penetrerar
tarmslemhinnan och vandrar ut i bindväven.
Dracunculus mediensis 2
• Symtom:
- lokalt: Svullnad, klåda, feber, urticaria.
- ovanliga: diarré, kräkning, astmaliknande
dyspne, postural hypotension.
• Diagnos: kliniken!
• Behandling: Dra ut masken! Metronidazol.
Enterobius vermicularis
•
•
•
•
•
•
Springmask
Världsvid, vanligast i tempererade klimat.
Anal-oral smitta
Hanmask 3-4 mm lång, honan ca 1 cm
Äggen läggs i anus.
Symtom: nattlig analklåda, men oftast
asymtomatisk.
• Mycket smittsam
• Diagnos: Tejpprov från anus för mikroskopi.
• Behandling: Endast de med besvär behandlas
med mebendazol eller pyrvinium.
Filaria
• Orsakas av rundmaskarna Wuchereria bancrofti
och Brugyia malayi.
• Förekommer i Kina, Indien, Fjärran östern,
Oceanien.
• Överförs via myggor.
• Invaderar lymfkärl och lymfkörtlar.
• Larverna (mikrofilarian) överförs via myggor.
• Symtom: Lymfangit med perifert ödem,
obstruktionssymtom (lymfscrotum etc),
elefantiasis.
• Diagnos: Mikroskopi av tjock droppe, serologi.
• Behandling: dietylkarbamazin. Kirurgi.
Hakmask 1
• Ancylostoma duodenale och Necator
americanus infekterar tarmen. De är ca 10 mm
långa. Människan enda värd.
• Ca 500 miljoner infekterade, mestadels i
tropikerna.
• Ägg som passerat faeces mognar i fuktig jord.
Larver kläcks och penetrerar huden, fr a på
fötterna. Via blodcirkulationen når de lungorna,
når bronkerna och passerar via luftrören till
matstrupen och vidare till tarmen där de hakar
fast och utvecklas till vuxna maskar.
Hakmask 2
• Symtom:
- lungpassagen kan ge upphov till hosta.
- från tarmen förekommer ulcus duodeniliknande symtom och diarré.
- anemi vanligaste symtomet. Maskarna
suger blod.
• Diagnos: mikroskopi av faeces påvisar
ägg.
• Behandling: mebendazol eller pyrantel.
Onchocerca volvulus 1
• Orsakar flodblindhet. Ca 50 miljoner infekterade.
• Hane 4 cm lång, honan upp till 50 cm.
• Förekommer fr a i Afrika runt ekvatorn, men
även i Sydamerika och Yemen.
• Livscykel: Bitande fluga får mikrofilarier via blod
hos infekterad. Mikrofilarian genomgår
utveckling i flugan. Vid nytt bett infekteras
människan av infektiösa larver, som under ca 1
års tid utvecklas till vuxna maskar.
Onchocerca volvulus 2
• Symtom:
- Hud: Mikrofilarier som dör ger upphov till
lokala reaktioner, klåda.
- Öga: Mikrofilarier som kommer in i ögat
kan ge blindhet genom skador på cornea
eller retina.
• Diagnos: Påvisa mikrofilarier i hudbiopsi.
• Behandling: Ivermectin.
Strongyloides 1
• S stercoralis förekommer i tropiska och
subtropiska områden. 2 mm lång. Lever i
tarmens mucosa.
• Livscykel: Ägg kläcks i tarmen till rhabditiforma
larver som passerar ut via faeces. Dessa
mognar till vuxna maskar i fuktig och varm jord.
Honorna producerar en ny generation
rhabditiforma larver som övergår i filariforma
(infektiösa) larver. Dessa penetrerar huden,
passerar via blodbanan till lungan, där de
penetrerar alveolerna, når luftrören och passerar
via matstrupe och magsäck till tarmen.
Strongyloides 2
• Autoinfektion förekommer.
• Symtom:
- klåda och utslag vid hudpenetration.
- Hosta vid lungpenetration.
- Buksmärtor och diarré, ibland steatorré.
- Eosinofili.
- Viktnedgång.
• Diagnos: Maskägg i faecesmikroskopi.
Rhabditiforma larver i färskfaeces.
• Behandling: Thiabendazole
Toxocara 1
• Hundens/kattens variant av Ascaris.
• Människan dead end.
• Infektion via jord eller avföring. Äggen
kläcks i tarmen, passerar ut genom
slemhinnan och går på safari i kroppsvävnaderna i 1 – 2 år (visceral larva
migrans). Larverna utvecklas sälla ntill
vuxna maskar.
Toxocara 2
• Symtom:
- feber, eosinofili, hepatomegali, astma.
- ögoninfektioner förekommer – granulom i
retina.
- CNS-infektion med epilepsi förekommer.
• Diagnos: Vävnadsbiopsi. Serologi.
• Behandling: Thiabendazol.
Trichinella trichuris
• Piskmask
• Förekommer mest i varmt, fuktigt klimat.
• Vuxen mask 2-5 cm lång. Masken borrar in sig i
tarmmucosan och äter vävnads-vätska – ej blod.
• Livscykel: Ägg passerar via faeces. Dessa
mognar i varm, fuktig jord. Dessa kläcks och
utveckals till vuxna maskar efter att de ätits och
hamnat i tarmen.
• Diagnos: Faecesmikroskopi (maskägg påvisas).
• Behandling: Mebendazole, Abendazole.
Trichinella spiralis 1
• Ger trichinos.
• Förekommer i Kina, Indien, USA, Norden,
Medelhavsländerna.
• Infektion genom otillräckligt tillagat kött (gris,
björn).
• Larver från kött till tarm där de mognar till vuxna
maskar. Honan producerar larver som passerar
via tarmslemhinna ut i blodet och till muskelvävnad, där de cystomvandlas. Eftersom
människan inte äts upp blir vi ”dead end”.
Trichinella spiralis 2
• Symtom:
- enterit
- larver i vävnad kan ge smärtande ödem,
särskilt runt ögonen, långvarig feber,
påverkat allmäntillstånd, eosinofili.
• Diagnos: muskelbipsi till PAD, serologi.
• Behandling: steroider och Thiabendazol.
Web-adress för bilder
• http://www.dpd.cdc.gov/DPDx/HTML/Imag
eLibrary