Juvertumörer
En allvarlig och
vanlig sjukdom hos
äldre schäfertikar!
Artikeln är skriven av Patricio Rivera som arbetar som klinikveterinär vid Evidensia Södra Djursjukhuset i Stockholm på den onkologiska mottagningen med behandling av tumörsjukdomar hos
hund och katt. Syftet med den här sidan är att sprida information
och kunskap om cancer hos djur. Artikeln är tidigare publicerad
på www.djurcancer.se och med författarens tillstånd att publiceras
också i vår tidning.
TUMÖRSJUKDOMAR
BLIR ALLT VANLIGARE
Cancer slår till lika obarmhärtigt hos djur
som hos människor. I en amerikansk undersökning visade det sig att ungefär 45
procent av alla hundar över tio års ålder
dog av cancer. En annan undersökning visade att ungefär 23 procent av alla hundar
dör av någon cancersjukdom. Det beräknas att en av fyra hundar äldre än två år
dör av cancer. Man kan därför konstatera
att cancer är en vanlig dödsorsak hos våra
hundar och man vet att cancer är vanligare
inom vissa raser.
Förekomsten av cancer har de senaste
åren ökat även hos andra sällskapsdjur.
De lever idag längre tack vare mer sofistikerad diagnostik och sjukdomsbehandling samt bättre djuromsorg i form
av bättre foder och fler möjligheter att
vaccinera mot sjukdom. Denna allmänt
förbättrade hälsa har istället gjort att åldersrelaterade sjukdomar, som till exempel cancer, har ökat.
Hundar brukar utveckla cancer i ungefär
samma takt som människor gör medan
katter drabbas lite mer sällan. Vissa typer
av cancer är vanligare inom vissa raser, eller hos det ena eller det andra könet. Hundar och katter i alla åldrar kan drabbas av
tumörsjukdomar, men risken att utveckla
en tumör blir större ju äldre djuret är. En
del riktigt elakartade tumörtyper kan även
angripa unga djur.
Resurs för cancerforskningen
Våra sällskapsdjur utvecklar tumörer
spontant. De har dessutom utsatts för inavel, har ett väl utvecklat immunförsvar och
delar sin livsmiljö med människor. I cancerforskningen är därför spontana tumörer
hos sällskapsdjur en värdefull men tyvärr
underutnyttjad resurs. Det pågår dock ett
nära samarbete mellan läkare och veterinärer som arbetar med cancer. Att testa mediciner på försöksdjur som på konstlad väg
fått cancer säger inte lika mycket som att
prova en ny medicinering på en hund eller
katt som spontant fått sjukdomen.
INLEDANDE UNDERSÖKNING
Alltför många djurägare tror tyvärr att det
är helt normalt att djur får knölar när de
blir äldre, men en knöl bör alltid undersökas. Veterinären ställer diagnos på hunden
eller katten med hjälp av bland annat:
• en noggrann klinisk undersökning
• röntgen
• blodprov
• vävnadsprov (biopsi)
Denna inledande undersökning är absolut
nödvändig. Knölen kanske inte alls är en
tumör och hunden eller katten kanske inte
behöver gå igenom större undersökningar
eller operationer.
Att undersöka med hjälp av händerna, så
kallad palpation, är en viktig metod när en
veterinär bedömer knölar. Men ingen veterinär kan med 100 procents säkerhet säga
vilken sorts tumör det handlar om genom
att bara titta och känna på den. Med ökad
erfarenhet ökar givetvis chanserna, men
helt säkert kan man aldrig vara.
Undersökning av celler (cytologi) från knölen är det absolut snabbaste och enklaste
sättet att ställa diagnos på till exempel knölar i huden. Veterinären tar ett cellprov varpå de uppfångade cellerna bedöms i mikroskop. Det är viktigt att göra detta före en
operation eftersom operationens omfattning varierar väldigt beroende på vilken
tumörtyp knölen består av. En del godartade tumörer, som till exempel fettknölar
(lipom), kan opereras med liten marginal
frisk vävnad runt om för att man ändå ska
få bort alla tumörceller. Andra, mer elakartade tumörer, till exempel den vanliga
mastcelltumören (mastocytom), kräver att
man har flera centimeter av frisk vävnad
runt tumören.
Lämnas tumörceller kvar finns det risk för
att tumören kommer tillbaka (recidiv) eller så kan den spridas till andra delar av
kroppen (metastaser). En ny operation är
inte lika framgångsrik som den första operationen. Det är därför mycket viktigt att
diagnosen ställs före operationen.
Jag rekommenderar att cellprover tas från
alla hudknölar innan en eventuell operation. Det är en enkel och billig metod med
minimala risker men som kan ge ett snabbt
svar på vilken typ av tumör det handlar om.
Vikten av en noggrann undersökning
Det är viktigt att påpeka att små knölar
inte bör föraktas. Idag finns det stora möjligheter att behandla tumörer, varför man
bör uppsöka veterinär om man upptäcker
en knöl på sin hund eller katt.
När man vet vilken tumörtyp det rör sig om
görs kompletterande undersökningar för
att man med hjälp av en bra faktabas ska
kunna föreslå de bästa behandlingsalternativen för just din hund/katt med denna
diagnos. Först då kan veterinären börja diskutera de olika behandlingsalternativ som
kan rekommenderas i det enskilda fallet.
Även de tankar, önskemål och förutsättningar Du som djurägare har, spelar en viktig roll för val av optimal behandling. Jag
rekommenderar att du alltid vänder dig till
din veterinär eller närmaste djursjukhus
för en sådan undersökning eller utredning.
Veterinären kan sedan remittera djuret till
en specialist (onkolog) om det är motiverat.
Att utreda och behandla tumörer är tyvärr
kostsamt, men det är av allra största vikt
att man har en korrekt diagnos. Det är tyvärr inte ovanligt, även bland veterinärer,
att man missuppfattar detta med provtagning för att ställa diagnos med det felaktiga
påståendet om att: ”man ska inte röra knölar för då sätter man fart på dem…”. Detta
är en missuppfattning. Man försämrar inte
prognosen med exempelvis ett vävnadsprov. Tvärtom, detta är en av de viktigaste
förutsättningarna för att kunna göra någon
bedömning överhuvudtaget. Det är på
denna diagnos som all vidare diskussion
om prognos och behandling hänger.
BEHANDLING
AV TUMÖRSJUKDOMAR
Inom humanmedicinen har resultaten av
behandlingar på vissa cancertyper förbättrats betydligt under senare tid. Nya behandlingsmetoder prövas ständigt. Detta
ställer högre krav även på vården av våra
djur. I Sverige har det under lång tid inte
funnits så många behandlingsalternativ.
Om det inte gått att operera bort tumören så
har man inte kunnat erbjuda så mycket mer.
Hög kompetens på
djursjukhus och kliniker
Mot vissa tumörtyper används numera
ofta cellgift och strålbehandling. Såväl diagnostik som metoder att behandla cancer
hos hund och katt har utvecklas dramatiskt
de senaste åren. Vid flera djursjukhus i Sverige bedrivs en högt specialiserad behandling av hundar och katter med tumörsjukdomar. Där erbjuds idag både avancerad
kirurgisk behandling och flera typer av behandling med cellgifter (cytostatika) som
har målet att öka livskvaliteten för hundar
och katter med tumörer, både under och
efter behandling. Genom en hög kompetens ser personalen på dessa djursjukhus
och kliniker till att ställa en korrekt diagnos och ge en individuell prognos för varje
enskild patient.
Samma metoder som för människor
Inom veterinärmedicinen behandlas tumörer med de metoder som används på
människor. Syftet är oftast att under lång
tid hålla tumören under kontroll eller att
helt bota djuret. Andra fall kan handla
om att symtomen fördröjs eller att man
ökar djurets livskvalitet genom att lindra
de symtom som tumören orsakar. Syftet
med behandlingen och vilka förväntningar
djurägaren har diskuteras innan eventuell
behandling startas.
En metod, eller kombinationer
Tumörer kan avlägsnas med kirurgi, strålning eller genom att de behandlas med
kemoterapi (cytostatika/cellgift). Samtliga
behandlingar används vanligtvis var och
en för sig, men det förekommer också att
man kombinerar olika behandlingar för att
få en optimal effekt. Vilken behandlingsmetod som är aktuell i det enskilda fallet
beror på flera faktorer som typ av tumör,
tidpunkt för diagnos samt ålder och allmäntillstånd hos patienten.
Bota eller ge tidsfrist
När man har fått en diagnos är det viktig
att fundera över målet med behandlingen.
Är det möjligt att helt bota djuret med den
tänkta behandlingen, vilka är riskerna/
nyttan för djuret, finns det andra alternativ,
vilka kostnader kan man räkna med, och
så vidare.
Cancer går inte alltid att bota, men i många
fall kan man ge djuret ett längre liv med
bättre livskvalitet. Målet med all cancerbehandling är att hunden eller katten ska
må bättre under och efter behandlingen än
vad den gjorde före. Dessutom ska djuret
kunna leva sitt vanliga liv tillsammans
med sin familj under behandlingen. I vissa
fall går det inte att behandla tumören utan
att djuret far illa. Då rekommenderas naturligtvis ingen behandling.
JUVERTUMÖR HOS HUND
När en tik har knölar i juvret kan det vara
inflammationer i juvret, infektioner eller
skendräktighet, men oftast är orsaken tumörer. Tumör i bröstvävnad hos hund kallas för
u
Tumörerna kan ha olika storlekar, men de växer snabbt,
därför är det viktigt att undersöka sin tik ofta.
juvertumör. Bröstcancer är den vanligaste
typen av tumör hos kvinnor, men sjukdomen är ungefär tre gånger vanligare hos tik
än hos kvinna. Juvertumörer är den vanligaste tumörtypen hos icke-kastrerade tikar
och i sällsynta fall kan de även förekomma
hos hanhundar. Framförallt drabbas medelålders och äldre tikar.
Man skiljer på godartade och elakartade
tumörer. Drygt 50 procent av juvertumörerna är godartade och sprider sig inte till
andra delar av kroppen. Dessa juvertumörer växer långsamt utom under löpperioderna, då de på grund av påverkan från
könshormonerna växer snabbare. Elakartade tumörer har en benägenhet att sprida
sig till andra delar av kroppen där dottersvulster bildas.
Diagnos
Tumören upptäcks ofta genom att man hittar en svullnad eller knöl på bukens undersida i juvervävnaden. Hundar har juvervävnad i två rader längs hela undersidan
av buken fram till armbågarna. Vanligast
är att de två bakersta juverdelarna drabbas
av tumörer.
En hund med knölar bör alltid undersökas
av veterinär. Tikar får ofta tumörer i flera
juverdelar samtidigt och dessa tumörer
kan vara av olika typ. Detta gör det svårt
att på ett enkelt sätt diagnostisera om tumören är elakartad innan en eventuell operation. Diagnos ställs genom att en specialist (patolog) undersöker ett prov av den
borttagna vävnaden (biopsi) i mikroskop.
En biopsi ger också viktig information om
huruvida man lyckats avlägsna all tumörvävnad eller inte. Provet kan ge upplysning om tumörtyp och därmed vilken risk
för återfall/spridning det finns efter operationen.
Behandling
Juvertumörer behandlas oftast genom ett
kirurgiskt ingrepp då hela tumören samt
omkringliggande juvervävnad avlägsnas.
Den grundläggande behandlingsprincipen
är att så mycket tumörvävnad som möjligt
skall avlägsnas så snart som möjligt, men
det kan finnas omständigheter som gör att
man låter den sitta kvar. Veterinären diskuterar med djurägaren och beslutar om
juvertumörerna ska opereras bort.
Kirurgisk behandling av juvertumörer är
en av de vanligaste operationer som görs
på ett djursjukhus. När man har bestämt
sig för operation gör man i regel en röntgenundersökning av hundens lungor för
att utesluta synliga spridningar till lungorna, speciellt om tiken är äldre än åtta år.
Orsaken är att tumörer ibland sprider sig i
kroppen och då är lungorna en vanlig plats
för spridning (metastaser).
Prognos
Har tumören spridit sig är prognosen dålig
och för dessa hundar rekommenderas ofta
avlivning.
Om tumören inte verkar ha spridit sig till
andra delar av kroppen rekommenderas
operation. Inför en operation och narkos tas
i regel blodprov för att kontrollera bland annat hundens lever- och njurfunktion. Även
godartade tumörer bör tas bort eftersom de
ibland kan omvandlas till elakartade tumörer. Ju tidigare tumören tas bort desto mindre är risken för spridning.
Vid operationen tar man antingen bara
bort tumören, den juverdel den sitter i, eller flera juverdelar beroende på var och om
det finns fler tumörer. Tiken stannar ofta
över natten på kliniken för att få smärtlindring. Prognosen efter operation är individuell beroende på tumörens karaktär
(oftast god vid radikal kirurgi). Hos människa behandlas ofta nyopererade kvinnor
med cellgifter eller strålning. Detta är en
behandling som används mycket sällan
hos hund.
Tidig kastrering skyddar
Det är inte mycket man kan göra för att
undvika att hunden får juvertumörer. Den
enda åtgärd som visat sig ha verkligt stor
betydelse är att hunden kastreras tidigt.
En tik som kastreras tidigt, helst före sitt
första löp, får en dramatiskt minskad risk
att drabbas av juvertumörer senare i livet.
För att kastrering av tiken ska skydda mot
juvertumörer är det viktigt att den utförs tidigt i livet, ju tidigare desto bättre. Detta beror på att tumören är beroende av könshormoner som försvinner i och med kastrering.
Om tiken kastreras före sitt första löp är
risken i princip obefintlig. Risken för juvertumör ökar om hunden får p-sprutor eller
annan hormonell behandling. Varken dräktighet, skendräktighet eller kastrering sent i
livet påverkar risken för juvertumörer.
