Krävande medicinsk rehabilitering inleds

Krävande medicinsk rehabilitering inleds - vad förändras?
Namnet på den medicinska rehabilitering för personer med svår funktionsnedsättning som ordnas av FPA ändras till
krävande medicinsk rehabilitering 1.1.2016. Samtidigt slopas kopplingen till handikappförmånerna: den sökande
behöver inte längre ha höjt handikappbidrag för att få krävande medicinsk rehabilitering. Revideringen av lagen
medför även innehållsmässiga ändringar som möjliggör flexibelt genomförande och samarbete som stöd för
rehabiliteringen. Som referensram för rehabiliteringen används ICF-klassifikationen (WHO:s internationella
klassifikation av funktionstillstånd, funktionshinder och hälsa). Rehabiliteringen ordnas för att klienten ska klara av
vardagssysslorna, dvs. aktiviteterna i det dagliga livet, och att vara delaktig.
Om den rehabilitering som beviljats fortgår över årsskiftet medför lagändringen inte något behov av utredning för
fortsatt rehabilitering.
Efter lagändringen är följande villkor för beviljande oförändrade:
personen är under 65 år
personen är inte intagen för offentlig sluten vård
personen har betydande svårigheter med aktiviteterna i det dagliga livet
personen har en begränsning i anslutning till en sjukdom eller kroppsskada (i det följande funktionsnedsättning) som
kräver rehabilitering i minst ett år
rehabiliteringen har inte direkt anknytning till sjukvård
rehabiliteringens målsättningar är inte enbart terapeutiska, utan det ska också bli möjligt för klienten att klara sig
och vara delaktig i det dagliga livet
behovet av rehabilitering ska vara välmotiverat.
En nyhet är att rehabilitering kan beviljas den som på grund av sjukdom eller funktionsnedsättning har betydande
svårigheter att klara av aktiviteterna i det dagliga livet och att vara delaktig. Begränsningarna i funktionsförmågan
granskas som helhet och bedöms enligt den sökandes situation individuellt och på ett övergripande sätt med
beaktande av ICF-klassifikationens delområden och samverkningarna mellan dem. Det kan vara fråga om
begränsningar inom olika områden, t.ex. förmågan att förflytta sig och att använda händerna, kommunikation och
interaktion, beteende och psykiska funktioner, inlärning och tillämpning av kunskaper, syn- och hörselfunktioner samt
förmågan att ta hand om sig och sitt hem och att uträtta ärenden. Inverkan av personliga faktorer och
omgivningsfaktorer (t.ex. livssituationen, resurserna, omgivningens stöd, sjukdomarna som helhet, omvärlden) på
aktiviteterna och delaktigheten beaktas.
Kommunen (hälso- och sjukvården) kommer fortsättningsvis att ansvara för den medicinska rehabiliteringen enligt
hälso- och sjukvårdslagen (1326/2010). Undersökning och behandling av en sjukdom eller skada och därtill hörande
rehabilitering samt rehabilitering efter operation eller andra åtgärder ankommer på hälso- och sjukvården tills
situationen har stabiliserats så att behovet av rehabilitering kan bedömas för minst ett år. Ansvaret för uppföljningen
kvarstår hos hälso- och sjukvården också i fråga om FPA-rehabilitering. Om en patient saknar förmåga att aktivt delta i
rehabiliteringen och att utföra uppgifter eller aktiviteter, eller att aktivt delta i olika livssituationer (självständigt, med
assistans eller med hjälpmedel) anses rehabiliteringen hänföra sig till principerna för god vårdpraxis och därmed
ankomma på hälso- och sjukvården. I sådana fall ingår det inte i verksamheten för krävande rehabilitering att
underlätta vården, såvida inte rehabilitering som möjliggör aktivitet och delaktighet ingår i vården.
Krävande medicinsk rehabilitering grundar sig på uppgifter om rehabiliteringens effektivitet kompletterade med
allmänt godkända och evidensbaserade metoder. Rehabiliteringen ordnas fortfarande i form av individuell terapi,
gruppterapi eller multidisciplinär gruppterapi samt i form av multiprofessionella rehabiliteringstjänster (de individuella
perioderna ordnas vid en servicelinje som är lämplig för målsättningarna, medan anpassningskurserna och
rehabiliteringskurserna ordnas i öppen eller sluten vård). Rehabiliteringen genomförs av professionella inom
rehabilitering och enligt gällande rehabiliteringsstandarder
FPA:s standard för rehabilitering i öppen och sluten vård, Allmän del
FPA:s standard för terapi i öppen vård för personer med svår funktionsnedsättning
Hur terapin genomförs
Terapin kan genomföras i terapilokaler eller oftare än förut i klientens egen miljö, t.ex. i daghem, skola eller servicehus
i form av så kallade hembesök. Syftet med hembesöken är att förbättra klientens förmåga att klara sig i sin egen
vardagsmiljö och att personer i klientens närmiljö vid behov ska kunna instrueras i målinriktade metoder som stöder
rehabiliteringen. Samtidigt kan terapeuten få viktig information om hur klienten klarar sig i vardagen och vilka
rehabiliteringsbehov han eller hon har. Under terapin kan man ge vägledning i att omstrukturera klientens fysiska
miljö så att den stöder rehabiliteringen. Behovet av hembesök ska framgå av rehabiliteringsplanen men behöver inte
längre motiveras separat.
Terapin kan genomföras med tonvikt på handledning och på klientens egen aktivitet så att den ges i mindre
omfattning och mera sällan (vid behov handleds även klientens närstående eller andra aktörer i klientens närmiljö).
Terapin kan också ges i täta, intensiva perioder (t.ex. för träning av olika färdigheter) i stället för en gång i veckan från
år till år. När det finns behov av flera slags terapier kan de också genomföras växelvis, varvid det inte blir alltför
betungande för klienten. Genom flexibilitet kan man hjälpa klienten att orka bättre och att vara motiverad. Hur
terapin ska genomföras avgör man i samråd med klienten och antecknar sedan detta i rehabiliteringsplanen så att
informationen förmedlas till terapeuten och FPA.
Handledningen av klienten och klientens närstående ges i regel i samband med terapin. Separata handledningsbesök
kan fortfarande utnyttjas om det är nödvändigt för att målen för rehabiliteringen ska uppnås. Detta kan vara
nödvändigt om det inte är möjligt att handleda klientens anhöriga i samband med terapin t.ex. på grund av klientens
sjukdom eller funktionsnedsättning. Handledningsbesök vid krävande rehabilitering kan beviljas för handledning av
barnklienters föräldrar och numera också vuxna klienters närstående, högst 10 gånger och vid psykoterapi högst 20
gånger per år. Handledningsbesöken ska rekommenderas och behovet motiveras i rehabiliteringsplanen.
Vid terapin kan rehabiliteringen även stödjas med målinriktade motions- och hobbyförsök. Med sin yrkeskunskap styr
terapeuten aktivt verksamheten så att den fungerar oavsett den aktivitetsbegränsning eller delaktighetsinskränkning
som sjukdomen eller funktionsnedsättningen medför. Terapeuten handleder även klientens närstående så att klienten
kan fortsätta med hobbyverksamheten i vardagen.
Vid terapin betonas samverkan med de personer som har att göra med klienten i vardagen och även med andra
terapeuter som genomför rehabiliteringen. Om klienten får två eller flera slags terapier kan terapeuterna utnyttja en
del av terapibesöken som samarbetsbesök, varvid de t.ex. kan säkerställa en gemensam verksamhet enligt
målsättningarna och handleda varandra utifrån sitt eget yrke. Klienten deltar i samarbetsbesöken.
Terapeuten kan fortsättningsvis i form av nätverksbesök (2 gånger per år för varje nedanstående uppgift) delta i
uppgörandet av rehabiliteringsplanen inom hälso- och sjukvården eller vid daghemmet
uppgörandet av en individuell plan för hur undervisningen ska ordnas i skolan (IP, på finska HOJKS)
utprovning av hjälpmedel eller instruktion i hjälpmedelsanvändning i klientens dagliga omgivning
introduktion i klientens vardagsmiljö eller i nätverksöverläggningar eller hembesök i anslutning till en individuell
period.
Rehabiliteringsplan
Rehabiliteringsplanen uppgörs fortsättningsvis
vid den offentliga enhet som ansvarar för vården av klienten, och ifall de ansvariga vårdenheterna är fler ska
samverkan mellan dem gärna synas i planen
för 1–3 år
enligt klientens behov av ett multidisciplinärt team där en läkare ingår eller av en läkare; läkaren undertecknar och
ansvarar för planen.
Planer för krävande rehabilitering som gjorts upp vid specialomsorgsdistrikten godkänns. Planer som gjorts upp av
andra aktörer måste godkännas av kommunen på samma sätt som tidigare.
Vid planeringen av rehabiliteringen beaktas riktlinjerna för god medicinsk praxis samt de nationella riktlinjer för god
rehabiliteringspraxis som gäller t.ex. specialiteter och sjukdomsgrupper. Rehabiliteringen planeras alltid individuellt
tillsammans med klienten, och vid behov med klientens närstående som känner till hur väl han eller hon klarar sig och
kan delta i det dagliga livet, vad som gör att det är svårt och vilka behov och mål klienten har. Vid behov konsulteras
dessutom aktörer som är viktiga i klientens vardag (t.ex. en representant för eller assistent i daghemmet eller skolan)
om hur väl klienten klarar av olika situationer i det dagliga livet. God praxis är att begära och bifoga respons från
skolans lärare om hur vardagen fungerar och om styrkor och begränsningar som stöd för den övergripande
planeringen och samarbetet.
Funktionsförmågan bedöms utifrån ICF-klassifikationens delområden i enlighet med klientens behov. Vid
bedömningen och mätningen av funktionsförmågan används tillförlitliga metoder som finns i databasen Toimia.
Bedömningsmetoder och mått läggs in i databasen via nätverket Toimia.
Av rehabiliteringsplanen ska gärna framgå
sjukdomen eller funktionsnedsättningen, ICD-koderna i viktighetsordning med hänsyn till rehabiliteringen (för att
statistikföringen, rapporteringen och utvecklandet av rehabiliteringen utifrån dem ska lyckas)
i korthet sjukdomens inledningsfas, symtom och utveckling samt de behandlingar som satts in och vilka hjälpmedel
som använts
studier, arbete och livssituationen i övrigt
rehabilitering som genomförts tidigare och dess effekter
en beskrivning av funktionsförmågans olika delområden (begränsningar och styrkor) inklusive undersöknings- och
mätresultaten samt de personliga faktorernas och omgivningsfaktorernas inverkan på aktiviteterna och delaktigheten
och på genomförandet av rehabiliteringen
en motivering till varför rehabiliteringen är nödvändig
de konkreta huvudmålsättningarna med tanke på att möjliggöra aktiviteter och delaktighet i det dagliga livet
nödvändiga rehabiliteringstjänster jämte mängd, längd, tidtabell, intervall, periodindelning, intensifiering,
alternering, plats för genomförande, motivering till handledningsbesök jämte antal, motivering till en
anhörigs/närståendes deltagande i en individuell period/en kurs.
hänvisning av klienten till någon annan verksamhet som stöder rehabiliteringen
eventuella uppgifter om serviceproducenten (den som genomför rehabiliteringen)
vården under rehabiliteringen och samarbetet med terapeuten
tjänster som ordnas av andra aktörer, en kort sammanfattning
en plan för uppföljning av vården och rehabiliteringen
ansvarig aktör och kontaktperson jämte kontaktuppgifter (som klienten/familjen, serviceproducenten eller FPA kan
ha kontakt med).
I anslutning till den rehabilitering som ordnas av FPA bedrivs långsiktig, målinriktad och omfattande forsknings- och
utvecklingsverksamhet. De revideringar som gäller rehabiliteringen för personer med svår funktionsnedsättning är en
del av resultatet av denna verksamhet.
Tiina Suomela-Markkanen, sakkunnigläkare, FPA, Hälsoavdelningen
fornamn.efternamn(at)fpa.fi