Krävande medicinsk rehabilitering inleds - vad förändras? Namnet på den medicinska rehabilitering för personer med svår funktionsnedsättning som ordnas av FPA ändras till krävande medicinsk rehabilitering 1.1.2016. Samtidigt slopas kopplingen till handikappförmånerna: den sökande behöver inte längre ha höjt handikappbidrag för att få krävande medicinsk rehabilitering. Revideringen av lagen medför även innehållsmässiga ändringar som möjliggör flexibelt genomförande och samarbete som stöd för rehabiliteringen. Som referensram för rehabiliteringen används ICF-klassifikationen (WHO:s internationella klassifikation av funktionstillstånd, funktionshinder och hälsa). Rehabiliteringen ordnas för att klienten ska klara av vardagssysslorna, dvs. aktiviteterna i det dagliga livet, och att vara delaktig. Om den rehabilitering som beviljats fortgår över årsskiftet medför lagändringen inte något behov av utredning för fortsatt rehabilitering. Efter lagändringen är följande villkor för beviljande oförändrade: personen är under 65 år personen är inte intagen för offentlig sluten vård personen har betydande svårigheter med aktiviteterna i det dagliga livet personen har en begränsning i anslutning till en sjukdom eller kroppsskada (i det följande funktionsnedsättning) som kräver rehabilitering i minst ett år rehabiliteringen har inte direkt anknytning till sjukvård rehabiliteringens målsättningar är inte enbart terapeutiska, utan det ska också bli möjligt för klienten att klara sig och vara delaktig i det dagliga livet behovet av rehabilitering ska vara välmotiverat. En nyhet är att rehabilitering kan beviljas den som på grund av sjukdom eller funktionsnedsättning har betydande svårigheter att klara av aktiviteterna i det dagliga livet och att vara delaktig. Begränsningarna i funktionsförmågan granskas som helhet och bedöms enligt den sökandes situation individuellt och på ett övergripande sätt med beaktande av ICF-klassifikationens delområden och samverkningarna mellan dem. Det kan vara fråga om begränsningar inom olika områden, t.ex. förmågan att förflytta sig och att använda händerna, kommunikation och interaktion, beteende och psykiska funktioner, inlärning och tillämpning av kunskaper, syn- och hörselfunktioner samt förmågan att ta hand om sig och sitt hem och att uträtta ärenden. Inverkan av personliga faktorer och omgivningsfaktorer (t.ex. livssituationen, resurserna, omgivningens stöd, sjukdomarna som helhet, omvärlden) på aktiviteterna och delaktigheten beaktas. Kommunen (hälso- och sjukvården) kommer fortsättningsvis att ansvara för den medicinska rehabiliteringen enligt hälso- och sjukvårdslagen (1326/2010). Undersökning och behandling av en sjukdom eller skada och därtill hörande rehabilitering samt rehabilitering efter operation eller andra åtgärder ankommer på hälso- och sjukvården tills situationen har stabiliserats så att behovet av rehabilitering kan bedömas för minst ett år. Ansvaret för uppföljningen kvarstår hos hälso- och sjukvården också i fråga om FPA-rehabilitering. Om en patient saknar förmåga att aktivt delta i rehabiliteringen och att utföra uppgifter eller aktiviteter, eller att aktivt delta i olika livssituationer (självständigt, med assistans eller med hjälpmedel) anses rehabiliteringen hänföra sig till principerna för god vårdpraxis och därmed ankomma på hälso- och sjukvården. I sådana fall ingår det inte i verksamheten för krävande rehabilitering att underlätta vården, såvida inte rehabilitering som möjliggör aktivitet och delaktighet ingår i vården. Krävande medicinsk rehabilitering grundar sig på uppgifter om rehabiliteringens effektivitet kompletterade med allmänt godkända och evidensbaserade metoder. Rehabiliteringen ordnas fortfarande i form av individuell terapi, gruppterapi eller multidisciplinär gruppterapi samt i form av multiprofessionella rehabiliteringstjänster (de individuella perioderna ordnas vid en servicelinje som är lämplig för målsättningarna, medan anpassningskurserna och rehabiliteringskurserna ordnas i öppen eller sluten vård). Rehabiliteringen genomförs av professionella inom rehabilitering och enligt gällande rehabiliteringsstandarder FPA:s standard för rehabilitering i öppen och sluten vård, Allmän del FPA:s standard för terapi i öppen vård för personer med svår funktionsnedsättning Hur terapin genomförs Terapin kan genomföras i terapilokaler eller oftare än förut i klientens egen miljö, t.ex. i daghem, skola eller servicehus i form av så kallade hembesök. Syftet med hembesöken är att förbättra klientens förmåga att klara sig i sin egen vardagsmiljö och att personer i klientens närmiljö vid behov ska kunna instrueras i målinriktade metoder som stöder rehabiliteringen. Samtidigt kan terapeuten få viktig information om hur klienten klarar sig i vardagen och vilka rehabiliteringsbehov han eller hon har. Under terapin kan man ge vägledning i att omstrukturera klientens fysiska miljö så att den stöder rehabiliteringen. Behovet av hembesök ska framgå av rehabiliteringsplanen men behöver inte längre motiveras separat. Terapin kan genomföras med tonvikt på handledning och på klientens egen aktivitet så att den ges i mindre omfattning och mera sällan (vid behov handleds även klientens närstående eller andra aktörer i klientens närmiljö). Terapin kan också ges i täta, intensiva perioder (t.ex. för träning av olika färdigheter) i stället för en gång i veckan från år till år. När det finns behov av flera slags terapier kan de också genomföras växelvis, varvid det inte blir alltför betungande för klienten. Genom flexibilitet kan man hjälpa klienten att orka bättre och att vara motiverad. Hur terapin ska genomföras avgör man i samråd med klienten och antecknar sedan detta i rehabiliteringsplanen så att informationen förmedlas till terapeuten och FPA. Handledningen av klienten och klientens närstående ges i regel i samband med terapin. Separata handledningsbesök kan fortfarande utnyttjas om det är nödvändigt för att målen för rehabiliteringen ska uppnås. Detta kan vara nödvändigt om det inte är möjligt att handleda klientens anhöriga i samband med terapin t.ex. på grund av klientens sjukdom eller funktionsnedsättning. Handledningsbesök vid krävande rehabilitering kan beviljas för handledning av barnklienters föräldrar och numera också vuxna klienters närstående, högst 10 gånger och vid psykoterapi högst 20 gånger per år. Handledningsbesöken ska rekommenderas och behovet motiveras i rehabiliteringsplanen. Vid terapin kan rehabiliteringen även stödjas med målinriktade motions- och hobbyförsök. Med sin yrkeskunskap styr terapeuten aktivt verksamheten så att den fungerar oavsett den aktivitetsbegränsning eller delaktighetsinskränkning som sjukdomen eller funktionsnedsättningen medför. Terapeuten handleder även klientens närstående så att klienten kan fortsätta med hobbyverksamheten i vardagen. Vid terapin betonas samverkan med de personer som har att göra med klienten i vardagen och även med andra terapeuter som genomför rehabiliteringen. Om klienten får två eller flera slags terapier kan terapeuterna utnyttja en del av terapibesöken som samarbetsbesök, varvid de t.ex. kan säkerställa en gemensam verksamhet enligt målsättningarna och handleda varandra utifrån sitt eget yrke. Klienten deltar i samarbetsbesöken. Terapeuten kan fortsättningsvis i form av nätverksbesök (2 gånger per år för varje nedanstående uppgift) delta i uppgörandet av rehabiliteringsplanen inom hälso- och sjukvården eller vid daghemmet uppgörandet av en individuell plan för hur undervisningen ska ordnas i skolan (IP, på finska HOJKS) utprovning av hjälpmedel eller instruktion i hjälpmedelsanvändning i klientens dagliga omgivning introduktion i klientens vardagsmiljö eller i nätverksöverläggningar eller hembesök i anslutning till en individuell period. Rehabiliteringsplan Rehabiliteringsplanen uppgörs fortsättningsvis vid den offentliga enhet som ansvarar för vården av klienten, och ifall de ansvariga vårdenheterna är fler ska samverkan mellan dem gärna synas i planen för 1–3 år enligt klientens behov av ett multidisciplinärt team där en läkare ingår eller av en läkare; läkaren undertecknar och ansvarar för planen. Planer för krävande rehabilitering som gjorts upp vid specialomsorgsdistrikten godkänns. Planer som gjorts upp av andra aktörer måste godkännas av kommunen på samma sätt som tidigare. Vid planeringen av rehabiliteringen beaktas riktlinjerna för god medicinsk praxis samt de nationella riktlinjer för god rehabiliteringspraxis som gäller t.ex. specialiteter och sjukdomsgrupper. Rehabiliteringen planeras alltid individuellt tillsammans med klienten, och vid behov med klientens närstående som känner till hur väl han eller hon klarar sig och kan delta i det dagliga livet, vad som gör att det är svårt och vilka behov och mål klienten har. Vid behov konsulteras dessutom aktörer som är viktiga i klientens vardag (t.ex. en representant för eller assistent i daghemmet eller skolan) om hur väl klienten klarar av olika situationer i det dagliga livet. God praxis är att begära och bifoga respons från skolans lärare om hur vardagen fungerar och om styrkor och begränsningar som stöd för den övergripande planeringen och samarbetet. Funktionsförmågan bedöms utifrån ICF-klassifikationens delområden i enlighet med klientens behov. Vid bedömningen och mätningen av funktionsförmågan används tillförlitliga metoder som finns i databasen Toimia. Bedömningsmetoder och mått läggs in i databasen via nätverket Toimia. Av rehabiliteringsplanen ska gärna framgå sjukdomen eller funktionsnedsättningen, ICD-koderna i viktighetsordning med hänsyn till rehabiliteringen (för att statistikföringen, rapporteringen och utvecklandet av rehabiliteringen utifrån dem ska lyckas) i korthet sjukdomens inledningsfas, symtom och utveckling samt de behandlingar som satts in och vilka hjälpmedel som använts studier, arbete och livssituationen i övrigt rehabilitering som genomförts tidigare och dess effekter en beskrivning av funktionsförmågans olika delområden (begränsningar och styrkor) inklusive undersöknings- och mätresultaten samt de personliga faktorernas och omgivningsfaktorernas inverkan på aktiviteterna och delaktigheten och på genomförandet av rehabiliteringen en motivering till varför rehabiliteringen är nödvändig de konkreta huvudmålsättningarna med tanke på att möjliggöra aktiviteter och delaktighet i det dagliga livet nödvändiga rehabiliteringstjänster jämte mängd, längd, tidtabell, intervall, periodindelning, intensifiering, alternering, plats för genomförande, motivering till handledningsbesök jämte antal, motivering till en anhörigs/närståendes deltagande i en individuell period/en kurs. hänvisning av klienten till någon annan verksamhet som stöder rehabiliteringen eventuella uppgifter om serviceproducenten (den som genomför rehabiliteringen) vården under rehabiliteringen och samarbetet med terapeuten tjänster som ordnas av andra aktörer, en kort sammanfattning en plan för uppföljning av vården och rehabiliteringen ansvarig aktör och kontaktperson jämte kontaktuppgifter (som klienten/familjen, serviceproducenten eller FPA kan ha kontakt med). I anslutning till den rehabilitering som ordnas av FPA bedrivs långsiktig, målinriktad och omfattande forsknings- och utvecklingsverksamhet. De revideringar som gäller rehabiliteringen för personer med svår funktionsnedsättning är en del av resultatet av denna verksamhet. Tiina Suomela-Markkanen, sakkunnigläkare, FPA, Hälsoavdelningen fornamn.efternamn(at)fpa.fi