Matematiskt språk

ANDREAS REJBRAND NV3ANV
http://www.rejbrand.se
2006-02-14
Matematiskt språk
Matematik
Matematiskt språk
Innehållsförteckning
MATEMATISKT SPRÅK ................................................................................................................................... 1
INNEHÅLLSFÖRTECKNING ................................................................................................................................... 2
INLEDNING .......................................................................................................................................................... 3
MÄNGDER ........................................................................................................................................................... 4
Att uttrycka en mängd .................................................................................................................................... 4
Beteckningar .................................................................................................................................................. 5
Olika talsystem .............................................................................................................................................. 5
Intervall ......................................................................................................................................................... 6
Primtal ........................................................................................................................................................... 7
Delmängder ................................................................................................................................................... 7
Union och snitt .............................................................................................................................................. 7
Differens ........................................................................................................................................................ 8
Universum och komplementmängd ................................................................................................................ 9
Venndiagram ................................................................................................................................................. 9
LOGIK ............................................................................................................................................................... 12
Påståenden .................................................................................................................................................. 12
Operatorer ................................................................................................................................................... 12
Icke ........................................................................................................................................................................... 12
Och ........................................................................................................................................................................... 13
Eller .......................................................................................................................................................................... 13
Exklusivt eller .......................................................................................................................................................... 13
Implikation ............................................................................................................................................................... 14
Ekvivalens ................................................................................................................................................................ 15
Ekvivalenta ekvationer ........................................................................................................................................ 16
Räkneregler ................................................................................................................................................. 17
Entydighet .................................................................................................................................................... 17
2/18
Matematiskt språk
Inledning
Matematiska resonemang ska alltid vara stringenta. Det ska med andra ord aldrig föreligga
någon tveksamhet kring vad som egentligen menas, och de slutsatser man kommer fram till
ska alltid vara helt säkra. För att lyckas med att beskriva objekt och företeelser på ett stringent
sätt, kan det vara fördelaktigt att använda det väldefinierade matematiska symbolspråket. Vi
ska i denna uppsats introducera begreppen mängder och vissa delar av logiken.
3/18
Matematiskt språk
Mängder
I många fall kan det vara naturligt att studera objekt genom att dela in dem i ”samlingar”.
Vardagliga exempel på detta kan vara en kursklass, invånarna i en kommun eller frukterna i
en livsmedelsaffär. Dessa ”samlingar” benämns inom matematiken mängder, och de ingående
objekten kallas element.
Att uttrycka en mängd
En mängd kan enklast uttryckas genom att de i mängden ingående elementen listas upp inom
klammerparenteser med kommatecken som avgränsare. Om vi låter mängden A bestå av
elementen a, b och c så skriver vi följaktligen
A  a, b, c.
Exempel 1
veckodagar  måndag, tisdag, onsdag, torsdag, fredag, lördag, söndag 
planeter  {Merkurius, Venus, Tellus, Mars, Jupiter, Saturnus, Uranus, Neptunus, Pluto }


väteisotop er  11 H, 21 H, 31 H
Det finns en mängd som inte innehåller några element alls. Den kallas tomma mängden och
betecknas ∅.
Exempel 2
Mängden av de planeter i universum, förutom jorden, vilka människan år 2005 helt säkert
visste inhyste levande organismer är lika med ∅.
Två mängder säges vara lika om och endast om de innehåller samma element. Ordningen i
vilken elementen räknas upp, samt eventuella upprepningar av ett och samma element, är
dock inte av betydelse. Om exempelvis
A  a, b, c
och
B  c, b, a, a
så innehåller A och B samma element, varför det gäller att A  B .
Antalet element i en mängd A skrives |A|. I exemplen ovan gäller alltså att A  B  3 .
4/18
Matematiskt språk
Beteckningar
Att ett enskilt element a ingår i mängden A skrives
a A
(”a ingår i A”).
Att ett enskilt element a inte ingår i mängden A skrives vidare
a A
(”a ingår inte i A”).
Exempel 3
Vi har att
måndag  veckodagar ,
Tellus  planeter samt
2
1
H  väteisotop er .
Vi har vidare att
januari  veckodagar ,
ISS  planeter och
4
2
He  väteisotop er
Exempel 4
Mängden av lösningar till ekvationen
x2  4
är  2,2.
Vi kan skriva detta som att x   2,2.
Olika talsystem
En mycket vanlig mängd är mängden av de naturliga talen, vilken betecknas N. Eftersom det
finns oändligt många naturliga tal, måste vi använda en kortform för att beskriva N.
N  0,1,2,3,4,5,...
En annan vanlig mängd är mängden av alla heltal, Z.
Z  0,1,1,2,2,3,3,4,4,5,5...
Ibland används beteckningen Z+ för mängden av alla positiva heltal och Z− för mängden av
alla negativa heltal.
5/18
Matematiskt språk
Z   1,2,3,4,5...
Z    1,2,3,4,5...
Mängderna N, Z, Z+ och Z− ovan utgör olika talsystem. Det mest generella av dessa talsystem,
Z, räcker dock inte för att lösa alla problem. Om exempelvis fem personer ska dela på sju liter
vatten, så kan inte antalet liter vatten som varje person får uttryckas i Z. Vi behöver därför
införa ännu generellare talsystem.
Mängden av de rationella talen består av alla tal som kan skrivas på formen p q där p  Z
och q  Z fast q  0 . Denna mängd betecknas Q. Mängder som beskrivs som alla objekt av
en viss ”typ” och som uppfyller ett visst villkor kan anges genom att ”typen” och villkoret
anges med kolon emellan. Vi kan således beteckna Q med
p

Q   : p  Z , q  Z , q  0 .
q

Alla heltal är rationella tal. (Sätt q  1 .) Men även 0,5 (=1/2), 0,123456 (=1929/15625),
10,991 (=10991/1000), 0,33333333… (=1/3) och 0,28571428571428… (=2/7) är exempel på
rationella tal. Det som utmärker rationella tal är att deras decimalutveckling antingen är ändlig
eller periodisk. Man kan alltså alltid ange ett exakt värde på ett rationellt tal genom att endast
använda siffror och eventuellt ett decimalkomma.
Att en decimalutveckling är periodisk, som i fallet med utvecklingen för 2/7 (där 285714
upprepas i oändlighet) kan anges genom att de upprepade siffrorna ovanstrykes. Till exempel
är
2 / 7  0, 285714 .
Samtliga tal på tallinjen är inte rationella. Talet π, d.v.s. förhållandet mellan en cirkels
omkrets och diameter, kan exempelvis inte skrivas på formen p q om p  Z och q  Z .
Mängden av alla möjliga tal på talaxeln benämns mängden av de reella talen, och betecknas
R. Till mängden av de reella talen hör alltså alla rationella tal (och därmed också alla heltal)
samt irrationella tal såsom π, e och 2 (diagonalen av en kvadrat med sidan 1). Ett
irrationellt tal kan aldrig anges exakt med endast siffror och decimalkomma. Istället används
symboler, som de ovan. Man kan dock göra en rationell approximation av ett irrationellt tal.
Till exempel gäller att
  3,14159265358979324 ,
e  2,71828182845904524 samt
2  1,41421356237309505 .
Intervall
Mängden av alla reella tal x sådana att a  x  b kan kortfattat skrivas a, b . Om istället
a  x  b skriver vi a, b ; om a  x  b skriver vi a, b och om a  x  b skriver vi a, b .
6/18
Matematiskt språk
Dessa mängder kallas intervall. Vi inser att R   , . Om exempelvis a  x  b så kan
vi alltså skriva att x  a, b (”x tillhör intervallet a till b”).
Primtal
Ett primtal är ett tal n sådant att n  N , n  2 och n inte kan divideras med något annat heltal
än n och 1 så att kvoten också blir ett heltal. Ett primtal är med andra ord ett tal som endast är
”jämnt delbart” med sig självt och 1. Om P är mängden med alla primtal så gäller alltså att


P  n : n  N , n  2, n k  Z för alla k  Z  , k  1, n
Delmängder
Låt A och B vara två mängder. Om alla element i A också är element i B, så säger vi att A är
en delmängd av B, vilket skrives
A  B eller B  A ,
varav det senare uttalas ”B omfattar A”.
Märk att påståendet ovan tillåter att A  B . Om vi vet att så inte är fallet, d.v.s. att B
innehåller element som inte finns i A, så säger vi att A är en äkta delmängd av B. Detta skrives
A  B eller B  A .
Exempel 5
Om vi som exempel sätter
helgdagar  lördag, söndag 
så gäller att
helgdagar  veckodagar
och mer precist att
helgdagar  veckodagar .
Vi inser att det för talsystemen gäller att Z   N  Z  Q  R . Vi inser också att det för en
godtycklig mängd A gäller att A  A och   A .
Union och snitt
Låt A och B vara två mängder, och låt mängden C innehålla alla de element som ingår i A plus
alla de element som ingår i B. Då säger vi att C är unionen av A och B, vilket skrives
C  A B .
7/18
Matematiskt språk
Låt vidare mängden D innehålla alla de element vilka ingår i både A och B. Då säger vi att D
är snittet av A och B. Detta skrives
D  A B.
Exempel 6
Låt A  1,2,3,4 och B  3,4,5,6.
Då är
A  B  1,2,3,4,5,6
och
A  B  3,4.
Exempel 7
Låt A  1,2,3 och B  4,5,6.
Då är
A  B  1,2,3,4,5,6
och
A B  .
Exempel 8
I en forskningsgrupp i fysik ingår 20 personer. Av dessa är några villiga att arbeta som
undervisare och några är experter på rymdteknik. Beteckna med A mängden av dem som är
villiga att undervisa och med B mängden av dem som är experter på rymdteknik.
Vid ett tillfälle ska en grupp elever undervisas i rymdteknik och forskningsgruppen har fått i
uppgift att ställa upp med undervisare, fast endast med experter på området. Mängden av de
möjliga undervisarna är då lika med A  B .
Differens
Låt A och B vara två mängder. Om mängden C innehåller alla element som finns i A förutom
de som eventuellt också finns i B, så säger vi att C är (mängd-) differensen av A och B och vi
skriver
C  A  B eller
C  A\ B.
8/18
Matematiskt språk
Vi inser att det för alla mängder A gäller att A    A och A  A   .
Exempel 9
Låt A vara mängden av elever i en skolklass. Vid ett tillfälle är några av eleverna på
studieresa, medan de andra får arbeta fritt. Beteckna mängden av dem som är på studieresa
med B. Då är B  A . Beteckna mängden av dem som får arbeta fritt med C. Då är C  A  B
Exempel 10
Låt A vara mängden av alla som arbetar på ett universitet och låt B vara mängden av alla
professorer. Den övriga personalen på universitetet utgör då mängden A  B .
Universum och komplementmängd
Om vi vid ett visst tillfälle betraktar mängder av element och alla tänkbart relevanta element
återfinns i mängden U så säger vi att U för tillfället är universum eller grundmängd. Om vi till
exempel studerar en skolklass är det naturligt att säga att U är mängden av alla i klassen
gående elever. Med komplementet ∁A till en mängd A, sådan att A  U , menar vi mängden
U  A , d.v.s. mängden av alla (för tillfället relevanta) element som inte finns i A.
Exempel 11
Betrakta åter skolklassen från exempel 9. Som universum U sätter vi mängden av alla elever,
och vi betecknar med A mängden av alla elever på studieresa. De som får arbeta fritt utgör då
mängden ∁A.
För U som universum och en mängd A, sådan att A  U , inser vi att A ∪ ∁A = U och
A ∩ ∁A = ∅.
Venndiagram
För att illustrera samband mellan ett universum och dess mängder kan man med fördel
använda sig av Venndiagram. Ett Venndiagram är en rektangel som motsvarar ett universum
och som innehåller avgränsade områden vilka representerar olika mängder. En punkt i
diagrammet är ett element och det tillhör de mängder vars områden omfattar punkten.
A
B
A B
9/18
Matematiskt språk
I diagrammet ovan är de två mängderna A och B markerade. Vi har även markerat snittet av
mängderna. Alla punkter som tillhör en av eller båda cirklarna ingår vidare i unionen av A och
B. De punkter som finns utanför båda cirklarna utgör därför mängden ∁(A ∪ B).
Exempel 12
I en forskargrupp på 30 personer är 11 experter inom rymdteknik, 8 är experter inom teoretisk
fysik och 9 är experter på programmering. 2 personer är experter inom både rymdteknik och
teoretisk fysik (fast inte programmering), 3 personer inom både rymdteknik programmering
(fast inte teoretisk fysik) och en person är expert inom både teoretisk fysik och
programmering (fast inte rymdteknik). En person är expert inom alla tre områdena. De
personer som inte är experter inom något ämne är undervisare. Hur många är specialiserade
experter inom endast ett område och hur många är undervisare?
Lösning:
Denna uppgift löses med fördel av ett Venndiagram. Vi inför beteckningen R för mängden av
experter inom rymdteknik, T för mängden av experter inom teoretisk fysik och P för mängden
av experter inom programmering. Som universum U väljer vi hela forskargruppen. Vi
markerar också hur många personer som hör till varje avgränsat område i diagrammet nedan.
■ Rymdteknik
■ Teoretisk fysik
■ Programmering
2
3
1
1
|U| = 30
|R| = 11
|T| = 8
|P| = 9
Totalt sett är 11 personer experter inom rymdteknik. Det enda delområdet inom rymdteknikmängdens område vilket inte har fått något personantal är den del som inte utgör ett snitt med
någon annan mängd. Antalet personer i denna del är således 11  3  1  2  5 . Det är alltså
fem personer som är experter inom rymdteknik och som inte samtidigt är experter inom något
annat område. Med analoga resonemang kan vi ange personantal till alla områden. Vi erhåller
resultatet nedan.
10/18
Matematiskt språk
■ Rymdteknik
■ Teoretisk fysik
■ Programmering
5
2
3
1
4
|U| = 30
|R| = 11
|T| = 8
|P| = 9
1
10
4
Svar: Fem personer är experter endast inom rymdteknik, 4 endast inom teoretisk fysik, 4
endast inom programmering och 10 är endast undervisare.
11/18
Matematiskt språk
Logik
Vi ska nu studera hur vi kan formalisera människans intuitiva uppfattning av logik. Logik kan
definieras som vetenskapen om hur man utifrån vissa förkunskaper, premisser, kan komma
fram till, deducera, nya slutsatser. Precis som för all matematik måste de härledda slutsatserna
vara korrekta och entydiga.
Påståenden
Ett påstående är en bit information som säger något om verkligheten, och som antingen gäller
(är sant) eller inte gäller (är falskt). Vi kommer att använda siffran 1 som beteckning för sant
och siffran 0 som beteckning för falskt.
Exempel 13
Låt
p: ”Jorden är en planet”,
q: 5  5  15 och
r: 2,5  N .
Då gäller att
p  1,
q  0 och
r  1.
Operatorer
För att sammanfoga flera olika påståenden till ett större och mer informativt sådant, används
operatorer. En logisk operator kan betraktas som en funktion som gör om (ett eller två)
sanningsvärden till ett nytt sanningsvärde.
Icke
Icke-operatorn betecknas ¬ och tar en operand och gör om denna (påståendet som kommer
strax efter tecknet) till dess motsats. Värdet operatorn returnerar kallas en negation.
Vi kan uttrycka operatorns verkan i en sanningstabell.
p
1
0
¬p
0
1
Exempel 14
Låt p: ”4 är ett primtal”. Enligt definitionen av primtal får vi att p  0 , d.v.s. att påståendet
p  1 , eller i ord att ”4 är inte ett primtal”.
12/18
Matematiskt språk
Vi inser att p har samma innebörd som (är ekvivalent med) p, eftersom sanningsvärdena
för p för alla p är lika med sanningsvärdena för ursprungliga p.
p
1
0
p
0
1
p
1
0
Och
Och-operatorn betecknas  , tar två operander, och gör om dessa (påståendet före och
påståendet efter) till ett nytt påstående som kallas en konjunktion. Det nya påståendet är sant
om och endast om de båda ursprungliga sanningsvärdena är sanna.
p
1
1
0
0
q
1
0
1
0
pq
1
0
0
0
Exempel 15
Påståendet ”Linus är hungrig och Linus är törstig” är sant om och endast om Linus både är
hungrig och törstig, ty om p: ”Linus är hungrig” och q: ”Linus är törstig” så kan hela
påståendet skrivas p  q , vilket endast är sant om och endast om p  1 och q  1 .
Eller
Eller betecknas  och tar två operander. Det nya påståendet kallas en disjunktion och är sant
om något av de ursprungliga värdena är sant, eller om båda är sanna.
p
1
1
0
0
q
1
0
1
0
pq
1
1
1
0
Exempel 16
Påståendet ”Eleven är fysiker eller matematiker” är sant både om eleven är en fysiker och om
hon är en matematiker, eller både fysiker och matematiker samtidigt. Om eleven varken är
fysiker eller matematiker är påståendet emellertid falskt.
Påståendet ”Jag är en amöba eller 1  1  2 ” är dock alltid sant, eftersom påståendet 1  1  2
alltid är sant.
Exklusivt eller
Ibland menar man, när man använder eller i dagligt tal, att exakt ett av påståendena är sant,
men inte båda. Denna logiska operator benämns exklusivt eller och betecknas ibland ⊻.
13/18
Matematiskt språk
p
1
1
0
0
p⊻q
0
1
1
0
q
1
0
1
0
Vi inser intuitivt att påståendet p ⊻ q är ekvivalent med påståendet p  q  (p  q) . För att
mer stringent bekräfta att så är fallet, jämför vi med sanningstabellen för det senare uttrycket.
p
1
1
0
0
pq
1
1
1
0
q
1
0
1
0
( p  q )
0
1
1
1
p  q  (p  q)
0
1
1
0
Vi ser att sanningsvärdena alltid är lika för p ⊻ q och p  q  (p  q) , vilket var precis vad
vi ville visa.
Med ”eller” i vanligt språkbruk menar man ibland logiskt eller och ibland logiskt exklusivt
eller. Den matematiska logiken är alltså mer entydig än det mänskliga språket.
Exempel 17
Om en datatekniker säger att det är fel på tangentbordet eller programvaran så menar hon nog
att använda logiskt eller, d.v.s. att det fel på minst en av faktorerna tangentbord eller
programvara; det kan vara det fel på båda.
Om en patient säger till läkaren att hon vill ha ett läkemedel som administreras oralt eller ett
läkemedel som administreras intravenöst, så menar hon nog att använda logiskt exklusivt
eller; hon vill med andra ord sannolikt inte ha både ett oralt och ett intravenöst läkemedel.
Implikation
En implikation är ett påstående som anger att ett påstående är en automatisk konsekvens av ett
annat påstående. På ren svenska säger vi exempelvis att
”om p så q”
vilket betyder att, om vi vet att påståendet p är sant, så vet vi också att påståendet q är sant.
Med symboler skriver vi att
pq
(”p implicerar q”; ”p medför q”; ”p leder till q”).
Detta nya påstående är sant om både p och q är sanna. Om p är sann medan q är falsk, så är
påståendet inte sant, ty då har ju inte p fått följden q. Om p är falskt kan vi inte veta något om
följden verkligen existerar, utan då säger vi att implikationen är sann. Sanningstabellen blir
alltså som följer.
p
q
pq
14/18
Matematiskt språk
p
1
1
0
0
q
1
0
1
0
pq
1
0
1
1
Exempel 18
Låt
P(x): ”x är ett primtal” och
J(x): ”x är jämnt”.
Då gäller att
P( x)  J ( x)  x  2 .
Vi kan också använda den bakåtvända implikationspilen  , som har samma betydelse som
den framåtvända bortsett från att de två operanderna bytt plats. Vi inser intuitivt och kan
också med sanningstabell enkelt visa att p  q är ekvivalent med p  q  .
Vidare inser vi direkt att p  q   p  q , p  q  q  p och p  q  p  q
alltid gäller.
Exempel 19
Låt
p: ”Det regnar” och
q: ”Marken blir blöt”
och antag att p  q alltid gäller.
Antag att q . Då vet vi att p , eller med andra ord: ”Om marken inte är blöt, så regnar det
inte”.
Ekvivalens
Om vi både vet att p  q och q  p (d.v.s. p  q ), så kan vi kortfattat skriva detta som en
ekvivalens:
pq
Detta betyder att p är sann om q är sann, och att q är sann om p är sann. Vidare, om p är falsk
så måste också q vara falsk, och om q är falsk så må måste också p vara falsk. p och q har
alltså alltid samma sanningsvärde, varför de sägs vara ekvivalenta, likvärdiga, påståenden.
Ekvivalensen ovan kan också utläsas ”p om och endast om q”, vilket förkortas ”p omm q”.
15/18
Matematiskt språk
p
1
1
0
0
pq
1
0
0
1
q
1
0
1
0
Som väntat finner vi att sanningsvärdena för ekvivalensen ovan är samma som för
p  q  q  p .
p
1
1
0
0
pq
1
0
1
1
q
1
0
1
0
qp
1
1
0
1
p  q  q  p
1
0
0
1
Vi kan alltså konstatera att p  q  p  q  q  p.
Exempel 20
Vi använder beteckningarna från exempel 18. Emedan också x  2  P( x)  J( x) så är de två
påståendena ekvivalenta och vi kan skriva att
P( x)  J ( x)  x  2 .
Exempel 21
Tidigare har vi konstaterat att påståendena p ⊻ q och p  q  (p  q) är ekvivalenta. Vi har
alltså att p ⊻ q  p  q  (p  q) .
Ekvivalenta ekvationer
Om påståendena A och B är ekvationer och ekvivalenta, så har A och B samma lösningar.
Vid ekvationslösning används ofta diverse tekniker för att skriva om en ekvation f ( x)  g ( x)
till formen x  a . Det varje omskrivning ska göra gällande är alltså att de två påståendena är
ekvivalenta.
Exempel 22
Lös ekvationen x 2 sin x  0 med avseende på x.
Lösning:
Vi har att


x 2 sin x  0  x 2  0  sin x  0  x  n
där n  Z .
16/18
Matematiskt språk
Räkneregler
Vi kan enkelt resonera oss fram till att följande alltid gäller:
p  q  p  q
(1)
p  q  p  q
(2)
Dessa räknelagar benämns De Morgans lagar. Vi kan formulera (1) som ”om inte både p och
q är sanna, så måste minst en av dem vara falsk” och (2) som ”om det inte är sant att något av
p och q är sant, så måste både p och q vara falska”. Om vi mer stringent vill visa dessa
ekvivalenser, behöver vi bara jämföra sanningsvärdena för båda leden i respektive ekvivalens.
Exempel 23
Låt
p: ”Det regnar” och
q: ”Solen skiner”
Då kan vi utläsa påståendet p  q som
”Det är inte så att det regnar och solen skiner”.
Enligt De Morgans lag (1) är detta ekvivalent med påståendet p  q  , vilket vi läser
”Det regnar inte eller så skiner inte solen”.
Entydighet
Märk igen att den matematiska logiken är mer entydig än det mänskliga språket. Meningen
”Det är inte så att det regnar och solen skiner”
kan både tolkas, i detta fall korrekt, som
p  q
(det är inte så att det regnar samtidigt som solen skiner)
men också, i detta fall inkorrekt, som
p  q
(det regnar inte och solen skiner).
Det skulle kunna förefalla logiskt tillfredställande att använda prioritetsförtydligande
parenteser även i mänskligt språk. I detta fall skulle vi då kunna skriva
”Det är inte så att [det regnar och solen skiner]”,
17/18
Matematiskt språk
vilket blir entydigt1.
1
Den andra tolkningen (¬p)∧q av meningen skulle analogt kunna skrivas
”[Det är inte så att det regnar] och solen skiner”.
18/18