En udde – fyra årstider
TEXT & BILD: RALF CARLSSON
A
tt besöka samma plats regelbundet under ett helt år och i
olika väderlek ger möjligheter
till oändlig variation i fråga om bilder.
Råkar platsen dessutom ligga vid havet och huvudsakligen bestå av block,
grus och sand blir möjligheterna och
variationen ännu större. En sådan plats
är Styrsingsudden i södra Eckerö på
Åland.
Styrsingsudden utgörs egentligen av
en serie uddar som löper rakt söderut i
Ålands hav och är egentligen de yttersta spetsarna av drumlins, långsträckta
moränryggar som bildats under istiden.
Havet har svallat ut det finkornigaste
materialet och lämnat kvar resten och
stormar och årliga vattenståndsvariationer gör att materialet ständigt omfördelas. Havsvågor kan vara konstruktiva
eller destruktiva, lite grann beroende på
årstid, vilket i sin tur bland annat har
att göra med vattnets densitet. Under
vinterhalvåret dominerar de destruktiva vågorna och stränderna äts upp
medan de under sommarhalvåret fylls
på genom ökad sedimentation genom
konstruktiva vågor.
I och med att uddarna löper ut i havet, kommer vågorna att ändra riktning när de närmar sig land och vattnet blir grundare. Detta gör att de vid
de yttersta spetsarna av uddarna ser ut
att komma in från två olika håll och
det uppstår korsvågor, ett fenomen
som kallas refraktion och som är välkänt från Skagens udde i Danmark.
Styrsingsudden från ovan. Notera vågornas brytning (refraktion) när de närmar sig land.
86
87
Vinter med öppet hav (ovan). Längs de flacka stränderna
kan det också byggas upp enorma isvallar när vädret medger
detta.
88
Vår och det låga vattenståndet frilägger blockstranden där
blocken är vita av intorkade kiselalger (nedan).
Senhöst/förvinter och en
rasande storm piskar upp
vågorna ute vid udden.
Artikelförfattaren
Ralf Carlsson är FD, lektor i biologi och geografi vid Ålands lyceum, frilansförfattare och naturfotograf. Adress: Högbackagatan 10, AX-22100
MARIEHAMN, Tfn: +358 (0)457 5244596, +358 (0)18 22127,
e-post: [email protected]
89
